AURELIJA TAMULIONIENĖ

Mykolas Romeris universitet

Forskningsområden: lexikologi, morfologi.

ADJEKTIV SOM ANGER EN OBESTÄMD GRAD AV EN EGENSKAP: BILDNING AV AVLEDNINGAR MED PO--PREFIX

Adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap: bildning av avledningar med suffixet po-

SAMMANFATTNING

Artikeln analyserar bildningen av adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap, det vill säga avledningar med prefixet po-. Undersökningsobjektet är adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap och som finns upptagna i den akademiska elektroniska Litauiska språkets ordbok (LKŽe). I artikeln grupperas hela materialet efter bildningstyper och undertyper. I artikelns olika avsnitt anges vilka grundord de analyserade adjektiven har bildats av, och bildningsbetydelsen hos vart och ett av dem analyseras.

ANNOTATION

Artikeln analyserar bildningen av adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap, det vill säga avledningar med prefixet po-. Undersökningsobjektet är adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap och som finns upptagna i den akademiska elektroniska ”Litauiska språkets ordbok” (LKŽ). Artikeln grupperar det samlade materialet efter bildningstyper och undertyper. I artikelns olika avsnitt anges grundorden från vilka de analyserade adjektiven har bildats, och den avledningsbetydelse som vart och ett av dem har analyseras.

NYCKELORD: grundord, bildningsbetydelse, obestämd grad av en egenskap, prefixavledningar, adjektivbildning.

NYCKELORD: grundord, avledningsbetydelse, obestämd grad av en egenskap, prefixavledningar, adjektivbildning.

126

Acta Linguistica Lithuanica LXVIII

Adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap: bildning av avledningar med prefixet po-

INLEDNING

En obestämd, vanligen inte fullständig, grad av en egenskap uttrycks i litauiskan genom att olika prefix och suffix läggs till (t.ex.: apýdailis, baltókas, pógrąžis, pagrąžùs, pagrãžokas, žãlsvas osv.). Artikeln analyserar adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap, närmare bestämt avledningar med prefixet po-, vilka förekommer i den elektroniska versionen av den akademiska Lietuvių kalbos žodynas (nedan LKŽe).

I artikeln betraktas betydelsen hos grundordet som den bestämda graden av en egenskap. I Dabartinės lietuvių kalbos žodyne anges verbet apibrėžtis andra betydelse så här: ”visa gränserna för en sak eller ett fenomen”. En obestämd mängd är vanlig i grammatiken när man talar om uttryck för helhet och del (obestämd mängd) hos subjektet eller objektet. När objektets mängd är okänd eller oviktig, det vill säga obestämd, används genitiv för obestämd mängd. I artikeln används termen neapibrėžtas endast för att beskriva en obestämd grad av en egenskap; andra kategorier som är karakteristiska för adjektiv och har att göra med bestämdhet/obestämdhet (semantiska eller grammatiska, till exempel adjektivens pronominalformer som förknippas med bestämdhet (se DLKG 1996: 174–177)) behandlas inte här¹.

I den lingvistiska litteraturen har de adjektiv som undersöks här och som betecknar en obestämd grad av en egenskap behandlats mycket sparsamt; hittills har de inte undersökts separat (se Tamulionienė 2010, 2011)². De adjektiv som analyseras i artikeln utgör endast en del av alla avledningar som tillhör samma ordbildningskategori. Sådana adjektiv bildas i litauiskan även med andra ordbildningsaffix. Med prefix: ap- (apdailùs: dailùs), apy- (apýdailis: dailùs), apie- (apiétirščias: tir̃štas), ato- (atóretis: rėtas), pa- (pa-grąžùs: gražùs), pra- (pražãlias: žãlias), pri- (prìšlubas: šlùbas), prie- (prìežalias: žãlias), pro- (próskersas: 2 sker̃sas), są- (sãpilkas: pìlkas), med suffix: -okas (gražókas: gražùs), -svAs (žãlsvas: žãlias), -vas (pal̃švas: 2 pal̃šas), -avotas (×paikavótas: paĩkas), samt med flera ordbildningsaffix: prefixet prie- och suffixet –(i)okas (prìekurčiokas: kur̃čias), prefixet pra- och suffixet -ilis (praši̇̀rvilis: šìrvas), prefixet pa- och suffixet -otas (pagirtótas: gìrtas) osv.

¹ Definitionerna av adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap varierar. Dessa ord kallas adjektiv av förstärkningsgrad (Skardžius 1934: 134), adjektiv som betecknar närhet (Skardžius 1934: 456), adjektiv med betydelsen likhet (Otrębski 1956: 332–336), adjektiv för egenskapsförstärkning och mängd (DLKG 1996: 191–238), diminutiver (med en ordbildningsbetydelse som ligger nära diminutivernas) (Ambrazas 2011: 56) osv.

² Bendrinės kalbos būdvardžių darybą išsamiai aprašė Adelė Valeckienė (DLKG 1996: 191–238). Čia jau būdvardžiai klasifikuojami ne pagal darybos afiksus, kaip buvo daroma iki šiol (Prano Skardžiaus, Janio Otrębskio ir kt.), bet pagal darybos reikšmes. Kalbininkė išskyrė 6 išvestinių būdvardžių kategorijas: 1) ypatybės stiprinimo bei kiekio būdvardžiai; 2) vidinės ypatybės būdvardžiai; 3) išorinės ypatybės būdvardžiai; 4) panašios bei būdingos ypatybės būdvardžiai; 5) išskiriamieji rūšiniai būdvardžiai; 6) rezultatinės ypatybės būdvardžiai (žr. DLKG 1996: 191–238; LKG I: 550–601). Būdvardžių darybos istorija nuo seniausių laikų iki dabarties išnagrinėta Sauliaus Ambrazo (Ambrazas 2008: 2011).

Straipsniai / Articles

127

A U R E L I J A T A M U L I O N I E N Ė

AVLEDNINGAR MED PREFIXET PO-

I LKŽe påträffades sammanlagt 214 avledningar med prefixet po- som betecknar en obestämd grad av en egenskap. Alla avledningar med prefixet po- som behandlas i denna artikel tillhör samma ordbildningstyp³. Alla de undersökta orden är avledningar som både formellt och semantiskt bygger på ett grundord. Varje avledning är ”tvådelad – den har en ordbildningsbas och ett formativ” (Urbutis 2009: 212). En avledning betecknar inte en viss sak eller ett fenomen direkt, utan genom en förmedlare, ett annat ord eller flera ord i språket. Denna förmedlare är grundordet (Ambrazas 1993: 8).

När grundordet och ordbildningsmedlet har fastställts analyseras därefter ordbildningsbetydelsen i artikeln. Det är ”en betydelse som följer av ordets ordbildningsform, med andra ord av avledningens strukturella beståndsdelar och deras inbördes förhållande” (Urbutis 2009: 173). Andra lingvister kallar den avledningens strukturella betydelse (Paulauskienė 2006: 22). Aloyzas Gudavičius beskriver begreppet ordbildningsbetydelse som ”en beståndsdel av den lexikala betydelsen, en viss modifiering och komplettering av den” (Gudavičius 1994: 11). Man skiljer mellan en individuell ordbildningsbetydelse, karakteristisk för en enskild avledning, och en gruppbetydelse, karakteristisk för en hel grupp avledningar. I artikeln fastställs, med utgångspunkt i ordets semantiska struktur, närmare bestämt förhållandet mellan grundordets lexikala betydelse och ordbildningsformativen, de individuella ordbildningsbetydelserna hos varje avledning samt den gemensamma ordbildningsbetydelsen för undertypen och typen, eftersom ordbildningsbetydelsen ”inte bara finns hos enskilda avledningar utan också hos grupper och klasser av dem – ordbildningstyper och kategorier. En ordbildningskategori är en klass av avledningar med en gemensam ordbildningsbetydelse och specifika ordbildningsaffix” (Ambrazas 1993: 10; jfr Urbutis 2009: 329).

Beroende på om prefixet po-, när det fogas till grundordet, ändrar grundordets ändelse eller inte, skiljer man mellan två ordbildningsundertyp­er: póbrangis (: brangùs) och póbran-gus (: brangùs).

Med utgångspunkt i LKŽe-materialet analyseras i artikelns första del bildningen och ordbildningsbetydelserna hos 166 adjektivavledningar av undertypen póbrangis, 7 substantiv som hänförs till samma undertyp och en participavledning. I artikelns andra del beskrivs på samma sätt 40 adjektivavledningar av undertypen póbrangus.

1. Undertypen póbrangis (: brangùs)

1.1. Grundord

I LKŽe hittades 174 adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap och tillhör denna undertyp, vars särskiljande kännetecken är att tillägget av prefixet po- till ordet åtföljs av en ändring av ändelsen. Grundordets ändelse ändras till -is, t.ex.: póbal-tis (: báltas), póvėlis (: vėlùs), och i ett ord till -ys, t.ex.: póbrauzgỹs (: bráuzga).

³ Ordbildningstypen omfattar ”tre grundläggande ordbildningsegenskaper: 1) ordbildningsbetydelsen [...] 2) grundordets (ordbildningsbasens) lexikogrammatiska karaktär och 3) ordbildningsformanten” (Urbutis 2009: 293–294).

128

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X V I I I

Adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap: bildning av avledningar med prefixet po-

Alla adjektiv som behandlas i detta avsnitt kan, utifrån grundordets ordklass, delas in i avledningar av adjektiv, substantiv och particip.

Utifrån grundordets ändelse kan adjektivavledningarna (166 ord) delas in i två grupper: grundord med ändelsen –(i)as ((a); 95 ord) och adjektiv vars grundord slutar på ändelsen -us ((b); 71 ord).

(a) Avledningar med ändelsen –(i)as:

pónankštis (: ankštas), 2 póaukštis (: 2 áukštas), póbaltis (: báltas), póbasis (: bãsas), pó-bėris (: bėras), póblogis (: blõgas), póbukis (: 3 bùkas), pó didokis⁴, pó dievotis (: dievótas), pódykis (: 1 dỹkas), pódrėgnis (: drėgnas), pódrungnis (: drungnas), pódrūtis (: drūtas), pógeltis (: 3 gẽltas), póg eltonis (: geltónas), pógeris (: 1 gẽras), pó giedris (: giẽ dras), pó glioris (: gliõras), pógreitis (: greĩtas), pógrynis (: grýnas), póilgis (: 1 ìl-gas), 2 pójaunis (: 1 jáunas), pójuodis (: júodas), pókarštis (: kárštas), pókeistis (: keĩstas), pó kietis (: kíetas), póklienis (: klíenas), pókreivis (: kreĩvas), ×pókūdis (: ×kūd as), pókur-čis (: kurčias), pó kurtis (: kurčias), pókvailis (: kvailas), pólaibis (: láibas), 2 pólaisvis (: laĩsvas), pólengvis (: lẽngvas), ×pólentis (: ×lent as), pólednus (: lẽdnas), póletis (: lẽtas), póliesis (: liẽsas), póliū dnis (: liūdnas), pómažis (: 1 mãžas), pómelynis (: mėlynas), pómen-kis (: mẽnkas), pó minkštis (: mìnkštas), pómitris (: mìtras), pónaujis (: naũjas), pó nedoris (: nedõras), pónekis (: 3 nẽkas), pópaikšis (: paĩkšas), pó palaidis (: paláidas), pó piktis (: 1 pìktas), pópilkis (: pìlkas), pópilnis (: 1 pìlnas), póplikis (: plìkas), pópliuškis (: pliùškas), póplonis (: 2 plónas), póprastis (: pràstas), 2 pó rainis (: 2 ráinas), póraišis (: rá išas), pó-raudis (: raũdas), póraudonis (: 1 raudónas), póresvis (: rẽsvas), póretis (: rėtas), pórudis (: rùdas), 2 pós ausis (: 2 saũsas), pósenis (: sėnas), pósiauris (: 1 siaũras), pósilpnis (: sìlp-nas), póskystis (: skýstas), póskriauznis (: skriaũznas), ×póskrum nis (: ×skrum̃nas), pó-stipris (: stìpras), póstor is (: stóras), póstriukis (: 2 striùkas), pósveikis (: 1 sveĩkas), pó-šaltis (: šáltas), póšiltis (: 2 šìltas), póširmis (: šìrmas), póšiurkštis (: šiurkštas), póšlapis (: šlãpias), póšveplis (: švẽplas), pótekinis (: 1 tẽkinas), 2 pótyris (: týras), pó tirštis (: tirš-tas), pó trumpis (: 2 trumpas), pótuštis (: tùščias), pó tvirtis (: tvìrtas), póvienodis (: vie-nó das), póvilgšnis (: vìlgšnas), póžalis (: žãlias), 2 póžemis (: žẽmas), póžydris (: žýdras), póžilis (: 1 žìlas), póžioplis (: žiõplas), póžvairis (: žvaĩras).

(b) Avledningar med ändelsen –us:

pónankštis (: ankštùs), póaštris (: aštrùs), póbaisis (: baisùs), pó baugis (: baugùs), póbjau-ris (: bjaurùs), póbrangis (: brangùs), póbudris (: budrùs), pódukslis (: dukslùs), 2 pógar-sis (: garsùs), pógausis (: gausùs), pó gil is (: gilùs), pó gražis (: gražùs), pó įvairis (: įvairùs), pókartis (: kartùs), pókimis (: kimùs), pókl aikis (: klaikùs), 2 pólaiškis (: laĩškùs), pó lauks-tis (: laukstùs), 2 pólyg is (: 1 lýgus), pó lomis (: lomùs), pómaršis (: maršùs), pómulkis (: 5 mùlkus), pónašis (: našùs), pó pigis (: pigùs), póplatis (: platùs), póplepis (: plepùs), póplokštis (: plokštùs), pópuikis (: puikùs), pó rambis (: rambùs), póramis (: ramùs), 2 pó-rūgštis (: rūgštùs), pórupis (: rupùs), pórūstis (: rūstùs), pósald is (: saldùs), póskau dis

⁴ För en närmare diskussion av fastställandet av grundordet till avledningen pódidokis, se avsnitt 2.1.

Straipsniai / Articles

129

AURELIJA TAMULIONIENĖ

(: skaudùs), ×póskūpis (: ×skūpùs), 2 póslėnis (: slėnùs), póslidis (: slidùs), 2 póslvdis (: slvdùs / slidùs), pósmagis (: smagùs), pósmailis (: smailùs), pósmulkis (: smùlkus), 2 pósnūdis (: snūdùs), pósraunis (: sraunùs), póštambis (: stambùs), póštatis (: statùs), pósunkis (: sunkùs), pósūris (: sūrùs), póšykštis (: šykštùs), póšiurpis (: šiurpùs), póšviesis (: šviesùs), pótaikis (: taikùs), pótampris (: tamprùs), pótamsis (: tamsùs), pó tankis (: 2 tánkus), póteisìs (: teisùs), 2 pótykis (: tykùs), 2 pótylis (: tylùs), 2 pótingis (: tingùs), pótìžis (: tižùs), 2 pótolis (: tolùs), pótrankis (: trankùs), 2 pótròškis (: troškùs), póūmis (: ūmùs), 2 póveikis (: vėikùs), póvėlis (: velùs), póvėsis (: vesùs), póverksnis (: verksnùs), póverksmis (: verksnùs), 2 póžiaudris (: žiaudrùs), póžvalis (: žvalùs).

Efter grundordets ändelse kan substantivavledningarna (7 ord) delas in i tre grupper: de som bildats av substantiv med ändelsen –a ((c); 3 ord), de som bildats av substantiv med ändelsen –as ((d); 3 ord) och de som bildats av substantiv med ändelsen –ys ((e); 1 ord).

(c) pobraužgỹs (: bráuzga), póraganis (: rãgana), pótumpis (: 2 tùmpa).

(d) pómukšis (: mùkšas), póvaŕgšis (: vaŕgšas), póvilkis (: viìlkas).

(e) pótinginis (: 2 tinginỹs).

Det är särskilt värt att diskutera fastställandet av grundorden för avledningar från vissa substantiv. Det kan förefalla som om dessa avledningar kan ha två möjliga grundord, till exempel: avledningen póraganis kan vara bildad av substantiven rãgana eller ragãnius, póvaŕgšis av vaŕgšas eller vaŕgšis, póvilkis av viìlkas eller viìlkė, pótumpis av tùmpa eller tùmpis. En analys av avledningarnas och de möjliga grundordens betydelser visade vilket ord avledningen har bildats av, till exempel: póraganis ’något häxlik’, rãganiškas ’karakteristisk för, tillhörande en häxa’ (inte ’...eller en trollkarl’). Det är alltså uppenbart att ordbildningen grundar sig på det vanligare ordet (ragãnius är självt bildat av ordet rãgana och har ett ytterligare semantiskt drag – ’man’, som är helt irrelevant vid bildandet av adjektivet póraganis). Även valet av grundord för de andra avledningarna kan förklaras på detta sätt. Man kan hävda att de enklare orden betraktas som grundord: ragana, tumpa, vargšas, vilkas.

Att fastställa det belagda användningsområdet enligt LKŽe hjälpte till att välja mellan ytterligare ett tveksamt möjligt grundord. Avledningen pótinginis, som är belagd i LKŽe i distrikten Radviliškis och Kelmė, kan vara bildad av adjektivet tinginus⁵ eller substantivet tinginỹs. Det första är belagt i distrikten Molėtai och Utena, medan det andra är belagt i hela Litauen. Ordets användningsfrekvens ger grund för antagandet att avledningen pótinginis är bildad av substantivet tinginỹs.

Ett participderivat av particip i aktivum, preteritum, indikativ (f), bildat från varianten av den kortare stammen i maskulinum singularis nominativ (i övriga kasus utvidgas stammen dessutom med suffixet –us–), påträffades.

(f) pópasuìtis (: pasùitęs).

⁵ är inte accentuerat i LKŽe.

130

Acta Linguistica Lithuanica LXVIII

Neapibrėžtą ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai: priešdėlio po- vedinių daryba

Avledningarna av den undersökta undertypen varierar i dialekterna⁶. De uppvisar fonetisk variation (1 fall) och morfologisk variation (8 fall). Ett exempel på fonetisk variation, med skillnaden mellan vokalerna i och y i roten (g), som övertagits från motsvarande varianter av basordet, är: slydūs se slidūs’ = slidūs. Ett annat exempel uppvisar en variation mellan konsonanterna n och m av morfologiskt ursprung (h), som uppkommit genom att adjektivavledningen póverksnis (: verksnùs) sannolikt har påverkats sekundärt (analogiskt) av substantivet vèrksmas, vilket gav upphov till formen póverksmis se poverksnis’. Adjektivens betydelser skiljer sig inte åt i LKŽe: vid förklaringen av avledningen póverksmis hänvisas till avledningen póverksnis. Flest varianter var sådana med samma lexikala betydelse men olika accentuering av ändelserna -is och -ys ((i); 7 fall).

(g) póslidis (: slidùs) Ėr. – 2 póslydis (: slydūs. se slidūs) Užv.

(h) póverksnis (: verksnùs) Jnšk, Ps – póverksmis (: verksnùs) Srv.

(i) pójuodis Gd, Slm – pojuodýs Jn; 2 pósausis Erž, Ėr, Grš, Ktk, Slm, Srv, Vn, Žr – posausýs Žr; ×póskūpis Ds – poskūpýs Šll; póstoris Ėr, Rs, Sb, Sld, Trs – postorýs Grg; pósūris Dr,], Rm, Sb – posūrýs Kv, Jn; pósūviesis BŽ506, Rm – pošviesýs Tl; pótumpis M.Unt – potumpýs Tv⁷.

⁶ I terminologisk ordbok definieras variant som ”en skillnad mellan formerna av samma språkenhet. [...] Varianter har vanligen samma funktion och skiljer sig endast åt till uttrycket, varför man ofta säger att de är olika realiseringar av samma enskilda språkenhet” (Gaivenis, Keinys 1990: 225). Kazimieras Župerka ansluter sig också till denna syn på varianter. Han urskiljer tre slags varianter: fonetiska, ordbildningsmässiga och accentuella. Ordvarianter (särskilt fonetiska och ordbildningsmässiga) ligger nära besläktade lexikala synonymer och ordbildningssynonymer, men de flesta skiljer sig åt genom stilistiska nyanser och användningsområden. Varianter förekommer alltså på språkets alla nivåer (Župerka 1997: 28). Språkforskaren Juozas Pikčilingis (1988: 46) definierar variant som ”en annan form av samma ord, form eller syntaktiska konstruktion”. I monografin ”Varianter i bruket av nutida litauiska” urskiljer Rita Miliūnaitė fyra centrala dimensioner för klassificeringen av variation: lexikal, grammatisk, ljudmässig och grafisk variation (Miliūnaitė 2009: 164–177). I sin behandling av ordbildningssynonymer skriver Jolanta Vaskelienė att ”ordvarianter är ordets former som skiljer sig åt genom oväsentliga fonetiska och morfologiska egenskaper, vilka inte förändrar betydelsen” (2000: 13).

⁷ Utbredningsområdet för gruppens (i) varianter, baserat på det illustrativa materialet i LKŽe, visar att avledningar med ändelsen -is huvudsakligen har registrerats i ordboken från högaitiska dialekter (östliga och västliga) och samogitiska dialekter (sydliga och nordliga). Dessa adjektiv är belagda i Ėriškis i Panevėžys distrikt – 2 pósausis, póostoris, póšūris, póšviesis; i Ramygala – pósūris, póšviesis; i Surviliškis i Kėdainiai distrikt – 2 pósausis; i Truskava – póstoris; i Salamiesytė i Kupiškis distrikt – pójuodis; i Subačius – pósūris, póstoris; i Kuktiškės i Utena distrikt – 2 pósausis. I Saldutiškis – póstoris; i Žarėnai i Telšiai distrikt – 2 pósausis, i Gadūnavas – pójuodis; i Eržvilkas i Jurbarkas distrikt – 2 pósausis; i Darbėnai i Kretinga distrikt – pósūris; i Raseiniai – póstoris; i Griškabūdis i Šakiai distrikt – 2 pósausis; i Vainutas i Šilutė distrikt – 2 pósausis; i Dusetos i Zarasai distrikt – ×póskūpis. Avledningar med ändelsen -is är också belagda hos A. Juška (pósūris), J. Baron (póšviesis) och M. Untulis (pótumpis). Avledningar med ändelsen -ys är i LKŽe belagda endast i de sydliga och nordliga subdialekterna av den samogitiska dialekten. I LKŽe har sådana avledningar noterats i Telšiai distrikt: i Telšiai pošviesýs, i Varniai pobrauzgýs, i Žarėnai posausýs; i Šilalė distrikt: i Šilalė poskūpýs, i Kvėdarne posūrýs; i Gargždai i Klaipėda distrikt postorýs; i Tverai i Plungė distrikt potumpýs. Två avledningar med denna ändelse, pojuodýs och posūrýs, är i LKŽe belagda i Kazimieras Jaunius skrifter.

Det material som presenteras i LKŽe visar inte den faktiska utbredningen av derivaten. Ett ord kan saknas i ordboken, men det betyder inte att det inte används i området; därför bör den geografiska utbredning av derivat som analyseras i artikeln betraktas som ungefärlig. I artikeln anges de orter där derivaten förekommer, vars

Straipsniai / Articles

131

AURELIJA TAMULIONIENĖ

Inte bara avledningarna utan också deras basord uppvisar variation. Flest morfologiska varianter påträffades (34 fall); fonetisk variation är nästan inte alls typisk för basorden (1 fall). Analysen av de morfologiska varianterna visade att adjektiv av den undersökta undertypen i vissa fall bildas av ett basord med ändelsen -us (även om en variant med ändelsen -as också finns), till exempel: póbjauris: bjaurùs (2 bjaūras); i andra fall är det tvärtom – adjektiven bildas av ett basord med ändelsen -as (även om en variant med ändelsen -us också finns), till exempel: pólaibis: láibas (laibus). Vid beskrivningen av basordsvarianterna analyserades dessa ords användningsområde enbart utifrån uppgifter i LKŽe. Det är ofta svårt att fastställa vilken variant av ordet ett basord har avletts från. Som basord räknas ett ord vars geografiska utbredning ligger nära avledningens geografiska utbredning. Det finns ord vars båda varianter är belagda i samma dialekter som deras avledningar; i sådana fall undersöks vilken av basordsvarianterna som har belagts geografiskt närmare den plats där avledningen noterats. Om en avledning är belagd endast i dialekter, medan en av dess varianter förekommer endast i skriftliga källor, är det mer sannolikt att avledningen har bildats från den variant som används i dialekterna. Det förekommer fall där en avledning endast har noterats i skriftliga källor, medan dess varianter är belagda i dialekterna. Då undersöks vilka skriftliga källor ordet har noterats i, det vill säga vem författaren är och varifrån han eller hon kommer. På grundval av dessa kriterier skiljs avledningar från varianten med ändelsen -as ((i); 18 fall) från avledningar från varianten med ändelsen -us ((k); 16 fall). De orter där både avledningarna och deras basord har noterats är understrukna i texten.

(g) avledningar från varianten med ändelsen -as:

póankštis Skr (ańkštas Arm, Dkš, Yl – 1 ankštùs Rm); pódregnis Rm (drégnas Dkš, Kv, Plt, Rdm, Slnt – drėgnùs Vvr); pódrungnis Všk (drung̃nas Alvt, Ds, Lkv, Up, Vb – drungnùs Ldk, Skdt); pókurtis Krs (kurčias Arm, Brt, Dkš, Drsk, Ds, Dv, Jrb, Grz, Kt, Lbv, Ml, Mrj, Plv, Pmp, Pnd, Rod, Sln, Šr, Žln – 2 kùrtas Yl, Kv, Rsn – kurtùs (endast i skriftliga källor)); pólaibis Sb (láibas Ad, Aps, Asv, Brs, Ds, Kbr, Ktk, Pc, Pn, Prng, Sb, Skr, Smn, Šd – laibus (endast i skriftliga källor)); pólaísvis Vdžg (laìsvas Als, Btr, Klvr, Plk – laisvùs (endast i skriftliga källor)); pólengvis Erž (leñgvas Alk, Brb, Dkš, Ds, Gs, Jnš, Jnšk, Kal, Ml, Mrj, Mžk, Pc, Plt, Plv, Prng, Ps, Pš, Rm, Sdk, Šts, Vb, Vlk, Zt – lengvùs Ad, Brs Brž, Ėr, Jnš, Krg, Krš, Nmk, Pkl, Plm, Rd, Rdn, Sg, Vdžg); pólentis Kb, Sb (×leñtas Ad, An, Dl, Ktk, Ldk, PnmR, Svn, Švnč, Tr, Vb – ×lentùs Bsg, Pc, Rm, Šmn); pómitris Šts (mìtras Krok, Snt, Vlk – mitrùs Ds, Grž, Krg, Vlk, Lp, Mrs, Mrj, Mžk, Prn, Sd, Skd, Škn); póskriauznis Tgn (skriaužnas Klt, Ktk, Lkm, Mlt, Plš, Sld, Švnč, Trgn – skriauznùs (endast i skriftliga källor)); póskrum̃nis Nmk (×skrum̃nas Jrb, Vl, Vv – ×skrum̃nùs Brs, Jdr, Krs, Mžk, Skd, Slnt, Šv, Vkš); póstipris Ktk, Sld, Všv (stipras Adm, Alks, Aln, Antr, Antz, Bt, Dgč, Dgl, Dgp, Dkk, Ds, Ėr, Imb, Grd, Jd, Jrb, Km, Kp, Krns, Krs, Krš, Ktk, KzR,

de är belagda i LKŽe. Ortsförkortningarna överensstämmer med de förkortningar som används i LKŽe. Beskrivningen av dialekterna bygger på Alekso Girdenio och Zigmo Zinkevičiaus dialektklassificering i Lietuvių kalbos atlasas (LKA I; kartblad nr 1).

132

Acta Linguistica Lithuanica LXVIII

Adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap: bildning av avledningar med prefixet po-

Lel, Lkv, Ln, Lpl, Mlt, Mžš, Pb, Pnd, Pnm, Ps, Rdn, Sb, Sdk, Slk, Skdt, Slm, Sml, Snt, Sug, Strn, Trgn, Tršk, Vl, Vn, Vžns, Žl, Žln – stiprùs Antr, Aps, Bsg, Btrm, Dbč, Dgp, Dkk, Dkš, Ds, Dv, Yl, Ėr, Jdr, Jrb, Jz, Gd, Gršl, Grz, Kal, Kb, Klt, Krč, Krkl, Krš, Krž, KzR, Kž, Lnkv, Lz, Lž, Ml, Mlk, Mšg, Mšk, Nč, Nt, Ob, Pkr, Plng, Plšk, Plt, Pn, Pst, Rm, Rod, Rsn, Sk, Skrb, Slnt, Str, Švnč, Upn, Upt, Ut, Tl, Trk, Trs, Vdk, Vrn, Vvr, Žeml, Žl, Žsl, Pgg); póšiurkštis Ds, Rm (3 šiùrkštas Ds, Dv, Kvr, Ml – šiurkštùs Aln, Eiš, Ėr, Kai, Kb, Klt, Klvr, Krs, Pls, Pmp, PnmŽ, Prng, Pt, Sk, Skrb, Slm, Vdn, Vdžg – šiùrkščias Psn); póšveplis Rm (šveplas Alz, Bgt, Dkš, Drsk, Ds, Dsn, Gdr, Jnk, Krn, Lkm – šveplùs (endast i skriftliga källor)); pótyris (endast i skriftliga källor) (týras Akm, Brž, Bs, Dgp, Gršl, Plng, Prn, Sln – tyrùs Grd, Gdr, Pč, Pl, Smn, Svn, Sz); pótūstis (endast i skriftliga källor) (tùščias Al, Bsg, Čk, Drsk, Eiš, Yl, Gršl, Grv, JnšM, Jrb, Lš, Klm, Klt, KlvK, Km, Kpč, Krš, Kv, Mšk, Mrj, Nv, Pč, Pln, Plv, Pv, Rdn, Rod, Skdv, Skr, Smn, Srj, Škt, Šll, Šmk, Tl, Trg, Trk, Vdk, Vlkv, VšR, Žgč, Žl – tùštas Krg); póvilgsnis Krkl (vilgsnas Lkv, Plt, Slnt, Vkš – vilgšnùs Gd, Grg, Kl, Kv, Žr); póžvairis Ėr (žvairas Brž, Btrm, Dglš, Dkš, Drsk, Ds, Grv, Jrb, Jsv, Kli, Klp, Klt, Lkš, Lp, Ob, Pl, Pls, Plšk, Prng, Rmš, Skp, Slk, Smln, Svn, Šd, Šlvn, Trak, Trg, Vlk, Vv, Žl – žvairùs Jnš, Kair, Kpč, Lnkv, Lp, Lš, Pšl, Rk, Sur).

(h) avledningar med ändelsevarianten –us:

póankstis Slm (ankštas Dglš, Dkš, Ds, Grž, Prng, Skr – ankštùs Ig, Klp, Lnkv, Pls); póbjauris Rm (bjau­rùs Alk, Dkš, Ėr, Grg, Gs, Lkš, Lž, Mrj, Pn, Rm, Sdk, Vv – 2 bjãūras bjãūras Lkm, Ppr, Slk, Vln); póbudris Jd (budrùs Btg, Dkš, Dov, Kp, Nmn, Skr, Švnč, Zp – budras (endast i skriftliga källor)); pódūkslis Pnd (dukslùs Apt, Bsg, Čk, Lnkv, Pg, Ps, Psn, Rk, Slm, Užp, Vb, Zr, Žg – dùkslas (endast i skriftliga källor)); pólomis Jd (lomùs Pš, Šl, Vb – 4 lõmas Paį); póplokštis (endast i skriftliga källor) (plokštùs (endast i skriftliga källor) – 3 plókštas Kv – plókščias Šlč, Šts); 2 pórugštis Upt (rùgštùs Dgč, Ėr, Jnš, Krš, Lš, Mrj, Mžš, Ob, Pb, Rdm, Skp, Smn, Šauk, Vdžg – rū́gštas Bt, End, Imb, Jnšk, Krš, Lk, Lkv, Lz, Ms, Mžš, Nmč, Pgg, Pvn, Rdn, Šts, Šv, Užv, Vn); ×póškupis Ds, Šll (×skupùs Akm, An, Brt, Grk, Jrb, Jž, Kp, Klk, Krsn, Krš, Kt, Kv, Mrs, Ob, Pnd, Ppl, Pšl, Šl, Ut, Trgn, Vj, Vs, Žg, Žml – ×skū́pas Als, Arm, Erž, Gr, Grg, Pls, Sd, Slnt, Tl, Žr); 2 póslėnis Rm (slėnùs Brž, Ds, Krs, Krš, Ln, Mžš, Rd, Sdb, Vlž – 2 slėnas Rd); pósmailis (endast i skriftliga källor; belagt i J. Elisonas skrifter, som härstammar från Kupiškis distrikt) (smailùs Akm, Als, Eig, Yl, Jnš, Jrb, Kal, Klp, Krš, Nv, Ms, Plš, Plt, Rd, Rdn, Sd, Skdv, Slnt, Šv, Tl, Trk, Vdžg, Vrn, Všv, Žln – smailas Dbk, Ds, Lp, Lt, Mrk, Ppr, Rmš); pósūris Dr, Kv, Sb (sūrùs Db, Dr, Grv, Grž, Klt, Ktk, Lt, Pšl, Rmč, Šl, Ut, Žg – sūras Dglš, End, Erž, Grd, Gršl, Lkv, Pj, Rdn, Šv, Vn); póšykštis Ds, Slm (šykštùs Alz, Jnšk, Jž, Klk, Km, Kri, Lnkv, Mžk, Ob, On, Pnd, Ps, Rmš, Slč, Slm, Smn, Šd, Škn, Vad, Vb, Vgr, Žml – šýkštas Dov, Jn, Krs, Kv, Ms, Pmp, Prk, Sb, Skrb, Slnt, Tlž, Vb, Žml); pótampris Vdžg (tamprùs Jrb, Jnš, Grd, Kl, Krp, Ms, Pln, Plv, Ppr, Skdv, Skr, Sl, Šmk, Varn, Všv, Vd, Vdk, Vdžg – taṃpras (endast i skriftliga källor)); 2 pótykis Slm, Trgn (tykùs Ad, An, Dglš, Drsk, Dv, Igl, Yl, Lb, Klt, Kp, Kpr, Lnk, Lš, Mlk, Mrj, Mžš, Nm, Pč, Prng, Pv, Rk, Slm, Sln, Smal, Srj, Sug, Stak, Svn, Švnč, Užp, Trg, Trgn, Tv, Vrn, Vs, Žln –

Straipsniai / Articles

133

A U R E L I J A T A M U L I O N I E N Ė

tÿkas Dg, Dv, Grdm, Klp, Krg, Mrj, Plng, Prk, Pst, Rg, Rod, Rsn, Sd, Šv, Tlž, Vlk, Vrn); póvelis Užv (vėlùs Dkš, Erž, Iz, Ob, Zp – 2 vėlas Klt, Pb, Rtn, Slm, Smal, Vgr); 2 póvesis (endast i skriftliga källor) (vesùs Dg, Dkk, Drsk, Eig, End, Grk, Klt, Krš, Lp, Lš, Ml, Mlk, Mš, Nm, Plv, Prn, Pšš, Rdn, Mš, Svn, Šlu, Šts, Trkn, Tvr, Vd, Žml2 – vė-sas (endast i skriftliga källor)); póžiaudris (endast i skriftliga källor: belagt i Laurynas Ivinskis skrifter; han härstammar från Užventis) (žiaudrùs Rt, Sd, Šts, Užv, Varn, Vkš, Všv – žiaudras Lkv).

Av materialet från LKŽe:s dialekter (i enstaka fall även skriftliga källor) framgår att avledningar med ändelsen -as i varianterna i grupp (j) har belagts i alla aukštaitiska och žemaitiska dialekter, medan varianter med ändelsen -us är mer typiska för de nordliga och sydliga žemaitiska dialekterna. Avledningar med ändelsen -us i den andra gruppen av ändelsevarianter (k) beläggs i aukštaitiska och žemaitiska underdialekter, medan varianter med ändelsen -as förekommer i de östliga och västliga aukštaitiska underdialekterna.

De flesta adjektiv av undertypen póbrangis är bildade av tvåstaviga adjektiv, och några av flerstaviga (avledda) adjektiv, t.ex.: pógeltonis (: geltónas: gẽltas), pómėlynis (: mėlynas: mėlas), pónedoris (: nedõras: dõras), póraudonis (: 1 raudónas: raũdas).

1.2. Ordbildningens betydelse

Alla avledningar som behandlas i artikeln betecknar en viss grad av den egenskap som uttrycks av grundorden; det är endast nyansen hos egenskapen som skiljer dem åt⁸. Den allmänna ordbetydelsen för undertypen póbrangis kan beskrivas så här: ”sådan som har någon grad av den egenskap som uttrycks av grundordet”. För att fastställa hur många och vilka nyanser av betydelsen som adjektiven i den aktuella undertypen kan uttrycka analyserades de individuella ordbetydelserna hos alla avledningar. Man undersökte hur den lexikala betydelsen hos avledningarna definieras i LKŽe. Nag-

⁸ Prefixet po- används huvudsakligen i ”adjektiv för att beteckna en approximativ betydelse” (Skardžius 1934: 456). Sådana adjektiv uttrycker ”en annan grad av samma egenskap, vanligen en svagare” (Ambraška ir kt. 1946: 173–174). I Jan Otrębskis ”Lietuvių kalbos gramatikoje (Gramatyka języka litewskiego)” betraktas avledningarna med prefixet po-, polaisvis och porūgštis, som uttryck för likhet (Otrębski 1956: 332–336). I artikeln ”Dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos būdvardžių laipsniai ir jų reikšmės” hävdar Adelė Valeckienė att avledningar med detta prefix i allmänhet uttrycker ”en inte helt fullständig grad av en egenskap” (Valeckienė 1961: 49). ”Adjektiv med prefixet po- uttrycker också en inte helt fullständig grad av den egenskap som betecknas av grundorden [...]. I östaukštaitiska dialekter [...] betecknar de här en mycket liten grad av den egenskap som uttrycks av grundordet, vilket kan uttryckas med orden lite, lite till” (LKG I 588). I Evalda Jakaitienės, Adelė Laigonaitės och Aldona Paulauskienės Lietuvių kalbos morfologija nämns även po- bland prefixen som betecknar lägre intensitet (Jakaitienė 1976: 263–265). I Aldona Paulauskienės Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža betraktas avledningar med prefixet po- som adjektiv som betecknar lägre intensitet (Paulauskienė 1983: 69–79; 100–103). ”Adjektiv med prefixet po- [...] uttrycker en inte helt fullständig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet. [...] Vissa adjektiv med prefixet po- uttrycker en något för hög, normöverskridande grad av den egenskap som uttrycks av grundordet [...]. Adjektiv med prefixet po- betecknar också en grad av egenskapen som återstår i liten utsträckning” (DLKG 1996: 225). Enligt Ambrazas ligger dessa prefixavledda adjektiv betydelsemässigt nära diminutiver (Ambrazas 2011: 56).

134

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X V I I I

Neapibrėžtą ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai: priešdėlio po- vedinių daryba

De undersökta ordens avledningsbetydelser uttrycks med adverbet en smula (truputį ’åtminstone lite, en smula’ (LKŽe)), partikeln ganska (ganà ’2. rätt mycket’ (LKŽe)), partikeln nästan (beveik ’1. så gott som, närapå’ (LKŽe)) och partikeln för (4 pèr ’vanligen tillsammans med adverb eller adjektiv, för att beteckna en större eller mindre mängd än vad som behövs och ange ett tillstånd eller en egenskap som överskrider normen’ (LKŽe)).

Utifrån de enskilda avledningarnas betydelser har alla adjektiv indelats i grupper efter storleken på den egenskap som uttrycks med basordet: adjektiv som betecknar en mindre mängd av egenskapen än den som uttrycks med basordet, och adjektiv som betecknar en större mängd av egenskapen än den som uttrycks med basordet. Adjektiven som betecknar en mindre mängd av egenskapen delas, efter mängdens storlek, in i adjektiv som betecknar en genomsnittlig, en mindre än genomsnittlig och en närliggande mängd av egenskapen som uttrycks med basordet.

De flesta adjektiven i den undersökta undertypen betecknar en genomsnittlig grad av den egenskap som uttrycks med basordet (122 ord). Denna grupps gemensamma avledningsbetydelse kan formuleras så här: ’sådan som är ganska …’ (a). Färre avledningar har en gemensam avledningsbetydelse som kan formuleras ’sådan som är en smula …’ (b), det vill säga de betecknar alla en mindre än genomsnittlig grad av den egenskap som uttrycks med basordet ((b); 35 ord). Avledningsbetydelsen hos adjektiv som betecknar en grad som ligger nära den egenskap som uttrycks med basordet formuleras ’sådan som nästan …’ ((c); 7 ord). Den gemensamma avledningsbetydelsen hos en liten grupp, som betecknar en något större grad av egenskapen än den som uttrycks med basordet, formuleras ’sådan som är något för …’ ((d); 4 ord).

(a) ’sådan som är ganska …’:

póankstis Slm ’ganska tidig, tämligen tidig’, póástris Sdk ’1. ganska vass, tämligen vass, något vass’. ’2. rätt stark’. ’3. rätt sträng, småarg’, 2 póaukštis (endast i skrift) ’ganska hög, tämligen hög’, póbau gis Varn ’1. ganska skrämmande’ ’2. åtminstone något skrämmande’, póbjauris Rm ’ganska ful, tämligen ful’, póbrangis Rm ’ganska dyr, tämligen dyr’, póbudris Jd ’ganska vaksam, vaknar ganska lätt’, póbukis Erž ’ganska trubbig, tämligen trubbig’, pódidokis Kln, Užv se podidis 3’ = pódidis ’3. vuxen, inte längre liten’, pódievotis Kltn ’ganska from’, pódregnis Rm ’tämligen fuktig’, pód ukslis Pnd ’ganska lös, tämligen lös’, 2 pógarsis (inga belägg) ’tämligen berömd’, pógausis (endast i skrift) ’tämligen riklig’, pógeris Rm, Sdk 1. rätt bra, ganska behaglig, inte elak’ ’2. ganska lämplig, tillfredsställande, inte helt dålig’, pógiedris Grž ’tämligen klar’, pógilis (endast i skrift) ’tämligen djup’, póglioris Grd ’rätt berusad, ordentligt påstruken, sliten’, pógražis Rm ’1. tämligen vacker, tämligen fin’ ’2. ganska klar’ ’3. tämligen vacker, något fet’ ’4. tämligen ren’, pógreitis (endast i skrift) ’ganska snabb’, pógrynis (endast i skrift) ’tämligen ren, ganska bra’, póilgis Erž, Vdk ’1. tämligen lång’ ’2. ganska långvarig’, pójvairis Vr ’ganska varierad’, 2 pójaunis Klt, Nmk, Vj, Žlp ’1. ganska ung, tämligen ung’ ’2. nästan omogen’, pójuodis Gd, Jn ’1. tämligen svart’ ’2. ganska smutsig’, pókarštis Er ’tämligen varm’, pókartis Rm ’tämligen bitter’, pókeitis (endast i skrift) ’tämligen föränderlig’, pókietis Erž, Užv ’1. tämligen hård’ ’2. rätt stark’ ’3. ganska svår att övervinna’ ’4. rätt kylig’, póklienis Vn ’ganska mager, tämligen tunn’, ×pókūdis (endast i skrift) ’ganska mager, något mager’, pókurčis Er se pokurtis’ = pókurtis ’rätt döv, något döv’, pókurtis Krs

Straipsniai / Articles

135

A U R E L I J A T A M U L I O N I E N Ė

’rätt döv, något döv’, 2 pólaišvis (endast i skrift) ’1. ganska lös, inte åtsittande’ 2. inte särskilt upptagen, tämligen ledig’, 2 pólaiškis (endast i skrift) ’rätt frän, bitter’, pólengvis (endast i skrift) ’1. ganska lätt, något lätt’ 2. inte sträng, eftergiven’, ×pólentis Km, Sb ’lite eftergiven, rätt mild’, pólėtis (endast i skrift) ’tämligen långsam, rätt långsam, inte kraftig’, póliesis Krš ’1. tämligen mager’ 2. nästan fettfri’, 2 pólygìs (endast i skrift) ’ganska jämn, tämligen jämn’, póliūdnis (endast i skrift) ’tämligen sorgsen’, pólomis Jd ’ganska sänkt, låg, låglands-’, pómenkis Grd, Sb, Skdv, Stl ’ganska obetydlig, tämligen obetydlig, något svag’, pómin kštis Bsg, Rm, Vn ’1. ganska mjuk, något mjuk’ 2. nästan utan kalkinblandning’ 3. ganska lätt att tugga’ 4. något dum’, pómitris (endast i skrift) ’ganska rörlig, smidig’, pómulkis (endast i skrift) ’något dum, fånig’, pónašis (endast i skrift) ’ganska snabb’, pópaikšis (endast i skrift) ’ganska dum, lite tokig’, pópal aidis (endast i skrift) ’ganska ledig, inte särskilt arbetsbelastad’, pópasiautis Skdv ’ganska vresig, argsint’, pópiktis Klt, Rt, Trgn ’ganska arg, något arg, tämligen arg’, póplepis Skdv ’ganska pratsam, talför’, póplokštis (endast i skrift) ’något platt’, póplonis Slm ’ganska tunn, något mager’, póprastis Ėr, Mrj, Plt, Sb ’1. ganska dålig, obetydlig’ 2. rätt torftig’ 3. som ser rätt obetydlig ut, inte särskilt mycket att se på’ 4. ganska enkel, anspråkslös’, pópuikis Sb ’något stolt’, pórambis Sdk ’tämligen orädd, inte räddhågad’, póramis Sb ’ganska lugn’, póresus Bsg se poretis 1’ = póretis ’1. tämligen gles, inte tät’, póretis Blnk, Ėr, Snt ’1. tämligen gles, inte tät’ 2. inte ofta’ 3. tämligen långsam’, pórudis (endast i skrift) ’tämligen rostig’, 2 pórūgštis Upt ’något sur’, pórūpis Sb ’tämligen fet’, pósaldis Ėr ’tämligen söt’, 2 pósausis Erž, Grš, Ktk, Slm, Srv, Vn ’1. ganska torr, tämligen torr’ 2. tämligen mager’, pósenis Grd, Krd, Mžš, Vb, Vlkš ’tämligen gammal’, pósilpnis Erž, Skdv, Vdk ’tämligen svag, något svag’, póskaudis (endast i skrift) ’ganska smärtsam, sträng, kraftig’, póskriauznis Trgn ’som har ett tämligen magert, insjunket ansikte’, ×póskrum nis (endast i skrift) ’ganska mager’, ×póskūpis Ds, Šll ’ganska snål, något snål’, 2 póslėnis Rm ’ganska sänkt, låg’, póslidis (endast i skrift) ’ganska hal, tämligen hal’, 2 póslydis Užv se posl idis 1’ = póslidis ’ganska hal, tämligen hal’, pósmagis Ds, Trgn ’ganska trevlig, något munter’, pósmailis (endast i skrift) ’tämligen spetsig’, pósmulkis Ktk ’tämligen småkornig, inte grov’, 2 pósnūdis (endast i skrift) ’1. sömnig, dåsig’ 2. rätt långsam, lat’, pósraunis Sb ’ganska strid, tämligen strid’, póstambis Al, Nmk ’1. ganska grov, tämligen grov, rätt grovkornig’ 2. ganska stor’, póstatis (endast i skrift) ’ganska brant’, póstipris Ktk, Sld, Všv ’1. med ganska stor styrka, ganska stark, tämligen stark’ 2. rätt hållbar, går inte lätt sönder eller bryts’ 3. ganska kraftig’, póstoris Rs, Sb ’1. med ganska stor diameter, bredd’ 2. med ganska stor omkrets, rätt grov’, pósunkis (endast i skrift) ’1. ganska tung, tämligen tung’ 2. ganska klumpig, inte snabb’ 3. ganska besvärlig, mödosam’ 4. rätt kraftig, rätt stark’ 5. ganska svår och invecklad att förstå’, pósūris Jn, Kv, Rm, Sb ’tämligen salt’, pósveikis Jd ’ganska frisk’, póšaltis Užv ’ganska kall, tämligen kall’, póšykštis Ds, Slm ’1. tämligen snål’ 2. ganska svår att klyva, eftersom den är seg’, póšiltis Rm ’tämligen varm, något varm’, póšiurkštis Rm ’tämligen sträv’, póšiurpis Grd ’ganska kuslig, något kylig’, póšlapis Rm, Užv ’ganska våt, fuktig’, pót aikus (endast i skrift) ’ganska fredlig’, pótampris Vdžg ’ganska elastisk’, pótamsis Bsg ’tämligen mörk’, pótankis Rm ’1. tämligen tät’ 2. ganska ofta’, póteis is (endast i skrift) ’ganska rättvis, tämligen rättvis’, 2 pótykis Trgn ’1. ganska långsam, lugn, fåordig’ 2. ganska stilla’, 2 pótylis (endast i skrift) ’ganska tyst, inte högljudd’, pótinginis Bsg, Užv ’tämligen lat, ganska lat’, 2 pótingis And, Mrj ’tämligen lat’, 2 pótyris (endast i skrift) ’ganska ren, klar’, pót irštis (endast i skrift) ’ganska tjockflytande, tämligen tjockflytande’, pótižis Lkv ’ganska slapp’

136

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X V I I I

Neapibrėžtą ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai: priešdėlio po- vedinių daryba

2 pótolis Dbk ”ganska avlägsen, rätt avlägsen”, pótrankis (endast i skrift) ”ganska bullrig, högljudd”, 2 pó-troškis (endast i skrift) ”ganska kvav, instängd”, pótumpis Tv ”inte snabb, inte fuktig”, pótus-tis (endast i skrift) ”ganska tom”, pótvirtis (endast i skrift) ”ganska stadig”, póvargšis (endast i skrift) ”ganska obetydlig, fattig, utarmad”, 2 póveikis (endast i skrift) ”ganska snabbt verkande, reagerande”, póvelis Užv ”ganska sen, rätt sen”, 2 póvisis (endast i skrift) ”ganska sval, rätt sval”, póvienodis (endast i skrift) ”tämligen likformig”, póvilgšnis Krkl ”ganska fuktig”, póvilkis (endast i skrift) ”ganska otrevlig, ovänlig, varglik”, 2 póżemis Er ”1. ganska låg” 2. ganska låglänt”, póžiaudris (endast i skrift) ”ganska grov, rätt sträv”, póžydris (endast i skrift) ”ganska ljusblå, blåaktig”, póžioplis Kt, Pl ”ganska dum, rätt dum”, póžvalis Sb ”ganska alert”.

(b) ”sådan som är lite …”:

póbaisis Sb ”lite skrämmande, ganska skrämmande”, póbaltis (endast i skrift) ”lite vit, ganska vit”, póberis Varn ”lite brun, rätt brun”, póblogis Bsg, Mlt, Nj, Pgr ”1. ganska dålig, rätt usel” 2. ”ganska fet”, pobrauzgýs Varn ”inte särskilt vacker, ganska stor, grovbenad”, pódykis Er, Sb ”ganska fet, ganska tät”, pódrungnis Všk ”ganska ljummen”, pókvailis (endast i skrift) ”lite dum, tämligen dum, ganska dum”, pógeltis (endast i skrift) ”ganska gul”, pógeltonis Sdk ”ganska gul, lätt gulnad”, pók imis (endast i skrift) ”lite hes”, pó klaikis (endast i skrift) ”lite kuslig”, pókreivis Rm ”ganska krokig”, pól aukštis Trgn ”lite skygg, rätt rädd”, pólėdnus Varn ”inte stark, ganska svag (om drycker)”, pómaršis Sb ”lite möglig”, pómėlynis Grž ”lite blå, ganska blå”, pómukšis (endast i skrift) ”se pamukšys” = pamukšys ”lite mukšas, skyggrädd”, pónedoris Erž ”lite oärlig, elak”, pónekis Lkv ”medelmåttig, genomsnittlig, acceptabel, inte helt dålig”, póp il kis Grg ”lite grå, rätt grå, gråaktig”, póplikis Ds, PnmR ”1. ganska naken” 2. ganska ren, nästan naken”, pópliuškis (endast i skrift) ”inte särskilt allvarlig, lättsinnig”, 2 pó rainis (endast i skrift) ”lite randig, ganska randig”, póraišis (endast i skrift) ”lite halt, ganska halt”, póraganis (endast i skrift) ”lite häxlik”, póraudis (endast i skrift) ”ganska rödaktig”, póra udonis (endast i skrift) ”ganska röd”, pórūstis (endast i skrift) ”lite sträng, rätt sträng”, pósirmis An ”ganska gammal”, póšveplis ”ganska läspande”, póumis Sb ”1. lite plötslig, snabb” ”2. inte särskilt plötsligt framträdande, pågående”, póžalis Ds, Ėr, Kp, Trgn ”1. lite grön, grönaktig” ”2. inte helt mogen, omogen” ”3. inte helt genomkokt”, póžilis Kvr ”grånad, ganska gammal”, póžvairis Er ”lite vindögd, ganska vindögd”.

(c) ”sådan som nästan är …”:

póbasis Er ”nästan bar, ganska bar”, pónaujis Sb ”nästan ny, ganska ny”, pópilnis Krs ”nästan full, ganska full”, póšviesis Tl ”nästan ljus”, pótekinis Ps, Rm ”nästan hel, nästan hel”, póverksmis Srv se poverksnis’ = póverksnis ”nästan gråtfärdig”, póverksnis Jnšk, Ps ”nästan gråtfärdig”.

(d) ”sådan som är lite för …”:

póankštis Skr ”lite för trång, ganska trång”, pólaibis Sb ”lite för smal, ganska smal, tämligen tunn”, pómažis Pnd, Rm ”1. lite för liten, ganska liten” ”2. av otillräcklig mängd, knapp”, pósiauris Ėr, Lnkv ”lite för smal, ganska smal”.

Straipsniai / Articles

137

A U R E L I J A T A M U L I O N I E N Ė

Vid fastställandet av individuella ordbildningsbetydelser framkom att det också finns avledningar vars enskilda lexem⁹ har olika ordbildningsbetydelser: i ett fall betecknar lexemet en måttlig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet, i ett annat en något större grad än den egenskap som uttrycks av grundordet. Ordbildningsbetydelserna hos dessa avledningar kan uttryckas så här: ”sådan som är ganska …” och ”sådan som är lite för …” ((e); 6 ord).

(a) ”sådan som är ganska …” och ”sådan som är (lite) för …”:

pópgis (endast i skrift) ”1. ganska billig” ”2. lite för billig”, pód­rūtis Bsg, Erž ”1. för tjock” ”2. ganska tjock” ”3. ganska stark”, póplatis Ėr, Jnšk ”1. ganska bred, tämligen bred” ”2. lite för bred”, póskystis (endast i skrift) ”1. ganska tunnflytande” ”2. lite för tunnflytande, rätt tunnflytande”, póstriu-kis Bsg, Krs, Pc, Vb ”1. ganska kort, något kort” ”2. lite för kort”, pótrumpis Bsg, Žr ”1. ganska kortvarig” ”2. ganska kort” ”3. lite för kort”.

En analys av de individuella ordbildningsbetydelserna hos varje avledning i undertypen visade att alla avledningar kan delas in i två grupper efter ordbildningsbetydelse: sådana som betecknar en mindre grad av en egenskap än den som uttrycks av grundordet ((a), (b), (c)), och sådana som betecknar en större grad av egenskapen än den som uttrycks av grundordet (d). Analysen av det tillgängliga materialet visade att denna mindre grad av egenskap kan vara av tre slag: en måttlig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet (a), en något mindre grad än den egenskap som uttrycks av grundordet (b), samt en grad som ligger nära den som uttrycks av grundordet (c). Som framgår betecknar de flesta avledningarna i den undersökta undertypen en mindre grad av egenskap än den som uttrycks av grundordet (92%). Av dessa betecknar 70% en måttlig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet; betydligt färre betecknar en lägre än måttlig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet (20%), och minst antal betecknar en grad av egenskapen som ligger mycket nära den som uttrycks av grundordet (2%). En något större grad av egenskap än den som uttrycks av grundordet betecknas av 3% av avledningarna. En liten andel av avledningarna består av ord med flera ordbildningsbetydelser (5%). Dessa adjektiv har flera ordbildningsbetydelser som skiljer sig åt även i sina gruppbetydelser (e).

Undertypen póbrangis har alltså två ordbildningsbetydelser och betecknar: 1) en mindre grad (måttlig, lägre än måttlig eller nästan fullständig) av egenskapen än den som uttrycks av grundordet; 2) en något större grad av egenskapen än den som uttrycks av grundordet¹⁰.

⁹ Med lexem avses i artikeln ett ord taget i en av sina betydelser.

¹⁰ Adjektiv som betecknar en mindre grad av egenskap (92%) är i LKŽe huvudsakligen belagda i aukštaitiska dialekter. Bland dem betecknas en måttlig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet av avledningar belagda i den östaukštaitiska subdialekten (35%), den sydsamogitiska subdialekten (22%), den västaukštaitiska subdialekten (6%) och den nordsamogitiska subdialekten (5%). En lägre än måttlig grad av den egenskap som uttrycks av grundordet betecknas främst av ord från den östaukštaitiska subdialekten (12%), den nordsamogitiska subdialekten (3%) och den sydsamogitiska subdialekten (2%). Adjektiv som betecknar en grad av egenskapen nära den som uttrycks av grundordet är belagda i den östaukštaitiska subdialekten (5%) samt i lika stor omfattning i den västaukštaitiska och nordsamogitiska subdialekten (1% vardera). Adjektiv som betecknar en större grad av egenskap (3%) är i LKŽe främst belagda i den östaukštaitiska subdialekten (2%), och i mindre omfattning i den västaukštaitiska subdialekten (1%). Avledningar med flera ordbildningsbetydelser (5%) är i LKŽe belagda i den östaukštaitiska subdialekten (3%) samt i de syd- och nordsamogitiska subdialekterna (1% vardera).

138

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X V I I I

Neapibrėžtą ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai: priešdėlio po- vedinių daryba

2. Undertyp póbrangus (: brangùs)

2.1. Grundord

I LKŽe hittades 40 adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap och tillhör denna undertyp. I ordbildningsprocessen förändrar prefixet po-, som ansluter sig till avledningen, inte grundordets ändelse, t.ex.: póšiltas (: 2 šìltas), póvėsus (: vėsùs).

Alla avledningar i undertypen póbrangus har bildats av adjektiv genom att prefixet po- lagts till och grundordets ändelse bevarats. Utifrån grundordets och avledningens ändelse delas alla undersökta adjektiv in i tre grupper. Flest är grundord med ändelsen -as ((a); 28 ord), färre är sådana vars grundord slutar på -us ((b); 8 ord) och -is ((c); 4 ord).

(a) Avledningar med ändelsen -as:

póankštokas (: ankštókas), pódidokas (: didókas), pódrungnas (: druñgnas), pógeras (: 1 gẽras), póilgas (: 1 ìlgas), pójaunas (: 1 jáunas), pókalnotas (: kálnotas), pókarštas (: 1 kárštas), pókarštokas (: karštókas), pókeistas (: keĩstas), pókreivas (: kreĩvas), pómažokas (: mažókas), popilkas (: pìlkas), póplikas (: plìkas), póresvas (: rẽsvas), póretokas (: retókas), pórūgštas (: rū́gštas), pórūgštokas (: rūgštókas), pósiaurokas (: siaurókas), póskystokas (: 2 skystókas), póšilvas (: šìlvas), póšiltas (: 2 šìltas), póšiltokas (: šiltókas), póšykštas (: šýkštas), pótamsokas (: tamsókas), pótrumpokas (: trumpókas), póvelniškas (: vėlniškas), póvyriškas (: 2 výriškas).

(b) Avledningar med ändelsen -us:

póbrangus (: brangùs), póbugštus (: bugštùs), pódailus (: dailùs), pósaldus (: saldùs), póstangus (: 1 stangùs), pósūdrus (: sū́drus), pósukrus (: sukrùs), póvėsus (: vėsùs).

(c) Avledningar med ändelsen -is:

pódidelis (: dìdelis), pódidis (: dìdis), pópalakis (: 1 pãlakis), póvidutinis (: vidùtinis).

Som framgår består grupp (a) av avledningar som bildats med två ordbildningsaffix med samma betydelse, prefixet po- och suffixet -ok-, t.ex.: póankštokas, pódidokas, *pódi-dokis¹¹, pókarštokas, pómažokas, póretokas, pórūgštokas, pósiaurokas, póskystokas, póšiltokas, pótamsokas, pótrumpokas. Som grundord för dessa ord kan fungera ett primärt adjektiv (pómažokas: mažas), dess prefixavledning (pómažokas: pómažis) eller dess suffixavledning (pómažokas: mažókas). För att fastställa grundorden till dessa avledningar analyserades betydelserna i LKŽe hos avledningen och dess möjliga grundord. Vid analysen av avledningarnas grundord utifrån denna aspekt uppstod tveksamheter, eftersom de flesta avled-

¹¹ Avledningen pódidokis är det enda ord som hör till undertypen póbrangis och som har bildats med två ordbildningsaffix med samma betydelse (prefixet po- och suffixet -ok-). Därför analyserades vid fastställandet av grundordet till denna avledning samma aspekter som för avledningarna i den undertyp med analog ordbildning som hör till póbrangus.

Straipsniai / Articles

139

AURELIJA TAMULIONIENĖ

I LKŽe förklaras dessa avledningar genom hänvisning till en prefixavledning som arbetssynonym¹². Betoningen har hjälpt till att fastställa dessa avledningars basord. Alla avledningar av undertypen póbrangus betonas på prefixet. Prefixet po- är starkt och dominant i betoningstermer; när det fogas till får det betoningen¹³. Suffixet -ok- är också förstärkande och dominant, och i avledningsprocessen får det alltid betoningen, det vill säga det är betonat. Alla de avledningar som analyseras i detta avsnitt betonas på prefixet, vilket innebär att prefixet fogades till ett suffixavlett basord; därför betraktas alla dessa avledningar som prefixavledningar.

Basordens ändelser varierar i språket. Analysen av varianterna visade att adjektiv av den undersökta undertypen i vissa fall bildas av ett basord med ändelsen -as (även om det finns en variant av detta basord med ändelsen -us), till exempel: pódrungnas (drungnas – drungnus), medan andra tvärtom bildas av ett basord med ändelsen -us (även om det finns en variant av detta basord med ändelsen -as, till exempel: pósūdrus (sūdrus – sūdras)). Alla avledningar har delats in i två grupper efter basordets ändelse: avledningar från ändelsevarianten -as (c) och avledningar från ändelsevarianten -us (d); det undersöktes från vilka orter dessa ord har belagts i LKŽe. De orter där både avledningarna och deras basord har belagts är understrukna i texten.

(c) avledningar från ändelsevarianten -as:

pódrungnas Plt (drungnas Alyt, Ds, Lkv, Up, Vb – drungnus An, Jnš, Ldk, Skdt); pórūgštas Als, Šts (rūgštas Bt, End, Imb, Jnšk, Krš, Lk, Lkv, Lz, Ms, Mžš, Nmč, Pgg, Pvn, Rdn, Šts, Šv, Užv, Vn – rūgštus Dgč, Er, Jnš, Krš, Lš, Mrj, Mžš, Ob, Pb, Rdm, Skp, Smn, Sut, Šauk, Vdžg); póšvkštas tik raštuose (švkštas Dov, Krs, Kv, Ms, Pmp, Prk, Rtr, Sb, Skrb, Slnt, Tlž, Vb, Žml – švkštus Alz, Jnšk, Jž, Klk, Km, Krj, Lnkv, Mžk, Pnd, Ps, Ob, On, Rmš, Rtr, Slč, Slm, Smn, Šd, Škn, Vad, Vb, Vgr, Žml).

(d) avledningar från ändelsevarianten -us:

pósūdrus Ds (sūdrus Ds, Grdm, Grg, Kl, Klp, Kv, Lkm, Lnk, Lš, Msn, Plng, Rtr, Slnt, Šv, Užp – sūdras Gmž, Lp, Vj); pósukrus Up (sukrus Azr, Dbk, Dl, Ds, Eiš, Er, Grd, Klp, Krkl, Krš, Krtv, Kur, Ln, Lž, Nmč, Plt, Prng, Rdm, Trg, Všv, Sut, Škn, Švnc, Lnkv, Užv, Vkš, Vvr – sukras Pst).

Avledningsmaterialet i LKŽe visar att avledningar med variantändelsen -as i grupp (c) har belagts i alla högaitiska och žemaitiska dialektundergrupper, medan varianterna med ändelsen -us endast är karakteristiska för talmålen i de östra och västra högaitiska dialektundergrupperna inom den högaitiska dialekten. Andra

¹² Arbetssynonymer definieras som ”derivat som tillhör samma avledningskategori och har samma rot.” (Vaskelienė 2000: 75).

¹³ Prefix och suffix i avledningar delas, efter deras inverkan på basstammarna, in i dominanta förstärkande och dominanta försvagande affix. Dominanta förstärkande affix är affix som ”förstärker eller bevarar en stark basstam” (Stundžia 1995: 9–10).

140

Acta Linguistica Lithuanica LXVIII

Neapibrėžtą ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai: priešdėlio po- vedinių daryba

Ändelsevariantgruppen (d): avledningar med ändelsen –us beläggs i de högitauiska och lågaitauiska dialekterna, medan varianter med ändelsen –as endast förekommer i de öst- och sydhögitauiska underdialekterna. Två avledningar – pórūgštas och pósūdrus — har noterats på samma orter där även deras basord har belagts.

De flesta adjektiv av undertypen póbrangus är bildade av tvåstaviga adjektiv, några av flerstaviga (deriverade) adjektiv, till exempel: pók alnotas (: kálnotas: kálnas), póvelniškas (: vélniškas: vélnias), póvyriškas (: výriškas: výras).

2.2. Ordbildningsbetydelse

Alla avledningar som analyseras i detta underavsnitt betecknar en obestämd grad av egenskapen; det är endast nyansen hos egenskapen som skiljer dem åt. Den allmänna avledningsbetydelsen hos undertypen póbrangus generell avledningsbetydelse uttrycks på följande sätt: ’sådan som har en viss grad av den egenskap som anges av grundordet’. Vid analysen av de individuella avledningsbetydelserna undersöktes hur avledningens lexikala betydelse anges i LKŽe. Betydelsen hos vissa avledningar anges med adverbet lite (lite ’åtminstone något, en smula’ (LKŽe)), och hos andra med adverbet ganska (ganà ’2. avsevärt’ (LKŽe)). Utifrån de individuella avledningsbetydelserna delades alla adjektiv in i flera grupper: adjektiv som betecknar en medelhög grad av den egenskap som anges av grundordet, vars avledningsbetydelse definieras som ’sådan som är ganska…’ ((a); 26 ord), och adjektiv som betecknar en lägre än medelhög grad av den egenskap som anges av grundordet, vars avledningsbetydelse definieras som ’sådan som är lite…’ ((b); 9 ord). Det finns avledningar som betecknar en något högre grad av egenskapen ((c); 3 ord). Beroende på sammanhanget kan två avledningar ha två avledningsbetydelser: en medelhög grad av egenskapen och en något högre grad än den som anges av grundordet. Båda dessa avledningsbetydelser definieras som ’sådan som är ganska…’ respektive ’sådan som är något för…’ (d).

(a) ’sådan som är ganska …’:

póbrangus Gd ’se pobrangis’ = póbrangis ’ganska dyr, tämligen dyr’, pódailus Dr ’ganska vacker’, póilgas Lz ’se poilgis 1’ = póilgis ’1. tämligen lång’, pódidelis Gršl, Vdk, Žlb ’1. se podidis 1’ ’2. se podidis 3’ ’3. ganska riklig’ = pódidis ’1. ganska stor, tämligen stor, rätt stor’, pógeras Als ’se pogeris’ = pógeris ’1. tämligen god, ganska trevlig, inte elak’ ’2. ganska lämplig, duglig, inte helt dålig’, pój aunus Lz ’se 2 pojaunis 1’ = 2 pój aunis ’1. ganska ung, tämligen ung’, pók alnotas Lk ’ganska bergig’, pókarštas Šts ’se pokaŕštis’ = pókaŕštis ’tämligen varm’, pókaŕštokas Šts ’ganska het, temperamentsfull, passionerad’, pópal aikis Užv ’inte särskilt duglig, ganska medioker, tämligen svag’, póretokas (endast i skrift) ’ganska gles’, pókeistas KlvrŽ, Šts ’se pokeistis’ = pókeistis ’tämligen märklig’, póresvas Als = poresvis ’se poretis 1’ = póretis ’1. tämligen gles, inte tät’, pórūgštas Als, LzP, Šts ’se 2 porūgštis’ = 2 pórūgštis ’ganska sur’, pórūgštokas Lp ’se 2 porūgštis’ = 2 pórūgštis ’ganska sur’, pósaldus Als ’se posaldį’ = pósaldis ’tämligen söt’, pósiaurokas Lp ’ganska smal, tämligen smal’, póskystokas Lp ’ganska tunnflytande’, pósūdrus Ds ’tämligen tjock, ganska tjock’, póstangus Als ’ganska tjock, stadig’, póšilvas (endast i skrift)

Straipsniai / Articles

141

AURELIJA TAMULIONIENĖ

) ’tämligen varm’, póšiltas Plt ’se pošiltis’ = póšil tis ’tämligen varm, ganska varm’, pótamsokas (endast i skrift) ’tämligen mörk’, póvėsus Dr se 2 povėsis’ = 2 póvėsis ’ganska sval, tämligen sval’, póvi-dutinis (endast i skrift) se pavidutinis’ = pavidutinis ’ganska medelmåttig’, póvyriškas (endast i skrift) ’ganska manlig’.

(b) ’sådan som är lite …’:

póbugštus (endast i skrift) ’ganska rädd, lättskrämd’, pód rungnas Plt ’se podrungnis’ = pód rungnis ’tämligen grov’, pók reivas Lp se pokreivis’ = pókreivis ’tämligen krokig’, popilkas Nč se popilkis’ = póp ilkis ’lite grå, gråaktig, tämligen grå’, póplikas Šts se poplikis 2’ = pópli-kis 2. ganska naken, tämligen naken’, pósukrus Up ’tämligen mager’, póšiltokas Lp ’lite varm, tämligen varm’, póšykštas (endast i skrift) se pošykštis 1’ = póšykštis ’1. tämligen snål’, póvelniškas (endast i skrift) se povelniš’ = póvelnis ’lite djävulsk’.

(c) ’sådan som är något för...’:

póankštokas Arm ’se poankštis’ = póankštis ’något för trång, ganska trång’, pómažokas Arm ’se pomažis 1’ = pómažis ’1. lite för liten, ganska liten’, pótrumpokas Lp, Lš, Srj ’något för kort’.

(d) ’sådan som är ganska...’ och ’sådan som är något för...’:

pódidis Als, Gd, Krž, Rs, Sdk, Vdk ’1. ganska stor, tämligen stor, rätt stor’ ’2. något för stor’ ’3. uppvuxen, inte längre liten’ ’4. ganska stark’, pódidokas Pgg, Rud = pódidis ’1. ganska stor, tämligen stor, rätt stor’ ’2. något för stor’ ’3. uppvuxen, inte längre liten’ ’4. ganska stark’.

Som framgår betecknar alla avledningar av den undersökta undertypen en mindre eller större grad av egenskapen (i sällsynta fall har de två avledningsbetydelser: en mindre och en större grad av egenskapen). De flesta adjektiv (88%) beskriver en mindre grad av egenskapen än vad grundordet anger; färre betecknar en större grad av egenskapen (9%), och några ord har flera avledningsbetydelser (3%). Graden av egenskapen kan vara olika. Flest är avledningar som betecknar en medelhög grad av den egenskap som uttrycks av grundordet (62%). Färre adjektiv (26%) betecknar en grad som ligger under medelnivån för den egenskap som uttrycks av grundordet.¹⁴

14 De flesta adjektiv som betecknar en mindre grad av egenskapen (88%) är belagda i den nordžemaitiska dialekten. Adjektiv som betecknar en medelhög grad av egenskapen är belagda i den nordžemaitiska dialekten (49%) samt i de syd- och östaukštaitiska dialekterna (9% vardera). Adjektiv som betecknar en grad under medelnivån för egenskapen förekommer i de nordžemaitiska, sydaukštaitiska och östaukštaitiska dialekterna (7% vardera). Adjektiv som betecknar en större grad av egenskapen (9%) anges i LKŽe endast från aukštaitiska dialekter: den sydaukštaitiska dialekten (6%) och den östaukštaitiska dialekten (3%). Avledningar med två avledningsbetydelser (3%) är belagda i de väst- och sydaukštaitiska dialekterna (1,5% vardera). Sammanfattningsvis kan sägas att bland de avledningsbetydelser för de undersökta avledningarna som är belagda i LKŽe är betydelsen ’mindre grad av egenskapen’ vanligare i žemaitiska dialekter; betydelsen ’större grad av egenskapen’ förekommer endast i aukštaitiska dialekter.

142

Acta Linguistica Lithuanica LXVIII

Neapibrėžtą ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai: priešdėlio po- vedinių daryba

3. SLUTSATSER

Alla undersökta adjektiv är avledningar med prefixet po-, bildade av adjektiv (98%) och mer sällan av andra ordklasser (2%). Avledningar som bildats med två affix med samma betydelse är prefixavledningar. Prefixet po- som fogas till grundordet försvagar den egenskap som uttrycks av grundordet med suffixet -ok-.

De undersökta orden tillhör samma avledningskategori; kategorins gemensamma avledningsbetydelse kan beskrivas så här: ’sådan som betecknar en obestämd grad av den egenskap som uttrycks av grundordet’.

Avledningarna i de båda avledningstyperna delas in efter graden av egenskapen i sådana som betecknar en något mindre grad och sådana som betecknar en något större grad än vad grundordet anger. Alla avledningar kännetecknas av att beteckna en mindre grad av egenskapen än vad grundordet anger (91%). Den mindre graden av egenskapen har olika nyanser. Förhållandet mellan avledningsbetydelserna hos avledningar med prefixet po- visas i tabell 1.

T A B E L L 1. Förhållandet mellan avledningsbetydelserna hos avledningar med prefixet po- som betecknar en obestämd grad av egenskapen

Typ | Undertyp | Mindre grad av egenskapen | Större grad av egenskapen | Två avledningsbetydelser | Medel | Under medel | Nära medel | PO- (214 ord) | pób rangis (174 ord) | 70% | 20% | 2% | 3% | 5% | pób rangus (40 ord) | 62% | 26% | – | 9% | 3%

L I T T E R A T U R O C H K Ä L L O R

A m b r a š k a J u r g i s, Ž i u g ž d a J u o z a s 1946: Grammatik för det litauiska språket 1. Stuttgart.

A m b r a z a s S a u l i u s 1993: Substantivbildningens utveckling 1. Vilnius: Vetenskaps- och encyklopediförlaget.

A m b r a z a s S a u l i u s 2008: Lietuvių kalbos būdvardžių darybos tyrimai. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 2. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 99–127.

A m b r a z a s S a u l i u s 2011: Adjektivbildningens utveckling. Vilnius: Litauiska språkets institut.

Ordbok över det samtida litauiska språket: elektronisk version, chefredaktör Stasys Keinys. Vilnius: Litauiska språkets institut, 2011. Tillgänglig på internet: http://dz.lki.lt.

DLKG – Grammatik för det samtida litauiska språket. Andra reviderade upplagan. Vilnius: Vetenskaps- och encyklopediförlaget, 1996.

Straipsniai / Articles

143

AURELIJA TAMULIONIENĖ

Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas. Kaunas: Šviesa.

Gudavičius Aloyzas 1994: Leksinė semantika (Vienetai. Ryšiai. Struktūros). Šiauliai: Šiaulių pedagoginis institutas.

Jakaitienė Evalda, Laigonaitė Adelė, Paulauskienė Aldona 1976: Lietuvių kalbos morfologija. Vilnius: Mokslas.

LKA I – Atlas över det litauiska språket 1: Lexikon. Ansvarig redaktör Kazys Morkūnas. Vilnius: Mokslas, 1977.

LKG I – Grammatik för det litauiska språket 1. Vilnius: Mintis, 1965.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (I–XX, 1941–2002): elektroninis variantas. Redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Ritutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: www.lkz.lt.

Miliūnaitė Rita 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Otrębski Jan 1956: Gramatyka języka litewskiego 3. Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe.

Paulauskienė Aldona 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža. Kaunas: Šviesa.

Paulauskienė Aldona 2006: Lietuvių kalbos morfologijos pagrindai. Kaunas: Technologija.

Pikčilingis Juozas 1988: Sinonimika. Kalbos figūros: fakultatyvinis kursas XI klasei. Kaunas: Šviesa.

Skardžius Pranas 1934: Lietuvių kalbos žodžių daryba. Vilnius: Lietuvos mokslų akademija, Lietuvių kalbos institutas.

Stundžia Bonifacas 1995: Lietuvių bendrinės kalbos kirčiavimo sistema. Vilnius: Petro ofsetas.

Tamulionienė Aurelija 2010: Ne visai pilną ypatybės kiekį žymintys būdvardžiai (paaukštys tipo). – Acta Linguistica Lithuanica 62–63, 82–96.

Tamulionienė Aurelija 2011: Retas nepilną ypatybės kiekį žyminčių būdvardžių darybos tipas: PĀJUODIS ir PASAŪSIS. – Lietuvių kalba. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php?id=181.

Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija. Antrasis leidimas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Valeckienė Adelė 1961: Dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos būdvardžių laipsniai ir jų reikšmės. – Lietuvių kalbotyros klausimai 4, 49.

Vaskelienė Jolanta 2000: Darybiniai sinonimai. Šiauliai: Šiaulių universitetas.

Župerka Kazimieras 1997: Stilistika: mokomoji knyga. Šiauliai: Šiaulių universitetas.

144

Acta Linguistica Lithuanica LXVIII

Adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap: bildning av avledningar med prefixet po-

Adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap: bildning av avledningar med prefixet po-

SAMMANFATTNING

Artikeln analyserar bildningen av adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap, det vill säga avledningar med prefixet po-. Forskningsobjektet är adjektiv som betecknar en obestämd grad av en egenskap och som finns upptagna i den akademiska elektroniska ”Litauiska språkets ordbok” (LKŽ). Artikeln grupperar det samlade materialet efter bildningstyper och undertyper. I enskilda avsnitt anges de basord från vilka de undersökta adjektiven bildas, och den derivationella betydelsen hos vart och ett analyseras.

Inkommen den 15 mars 2013.

AURELIJA TAMULIONIENĖ

Mykolo Romerio universitetas

Ateities g. 20, LT-08303 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

145