NORBERT OSTROWSKI

Adama Mickiewicz-universitetet i Poznań

Forskningsinriktningar: baltisk historisk grammatik, jämförande historisk lingvistik, historisk typologi.

POZNAŃPERIODEN I JAN OTRĘBSKIS LIV

Artikeln består av två delar. Den första är biografisk och behandlar Jan Otrębskis liv i Poznań efter andra världskriget; i den andra diskuteras kortfattat ett urval av de viktigaste verk som J. Otrębski skrev under Poznańperioden. Den första delen bygger på Magdalena Gawrońska-Garstkas verk Jan Szczepan Otrębski. Życie i dzieło (1889–1971) (2014).

1. Jan Otrębskis liv i Poznań

Kaip teigia M. Gawrońska-Garस्टka (2014: 90–91), prof. J. Otrębskis atvažiavo į Poznanę 1945 m. rudenį. Tuo laiku į Poznanės universitetą atvyko aštuoni profesoriai iš buvusio Stepono Batoro Universiteto Vilniuje, tarp jų J. Otrębskis ir žymus istorikas Henrykas Łowmiańskis¹. Pradžia buvo sunki. Tik kardinolo, o paskui Lenkijos primo Augusto Hlondo dėka J. Otrębskis gavo nedidelį kambarį Poznanės universiteto viešbutyje Matejkos gatvėje 37. Viešbutyje, o iš tikrųjų bendrabutyje, viena virtuve naudojosi 24 šeimos. J. Otrębskio kambarėlyje tilpo dvi lovos ir staliukas, nebuvo atskiros vonios. Kaip rašė pats J. Otrębskis „od 2 miesięcy nie myłem się ani razu jak należy“ („per du mėnesius nė karto nenusiprausiau kaip reikiant“) (Gawrońska-Garstka 2014: 93). J. Otrębskis parsivežė su savimi beveik 10 tūkst. knygų, kurias laikė neišpakuotas koridoriuje, ir daug jų buvo tiesiog išvogtos. Tik 1947 m. J. Otrębskis su savo pirmąja žmona Aniela persikėlė į nedidelį dviejų kambarių butą Rogalińskio gatvėje 8/2 Poznanėje, kur jis gyveno beveik iki mirties. Beje, dėl to buto buvo bylinėjamasi teisme kelerius metus. Pradžioje net buvo pralaimėjęs bylą ir jam grėsė eksmisija. Kaip teigia M. Gawrońska-Garstka (2014: 94), ant J. Otrębskio buvo užsiundyta milicija, ir net buvę išnešti jo baldai, tačiau butą išsaugoti vis dėlto pavyko.

¹ Författare till sådana monumentala verk som Studia nad początkami społeczeństwa i państwa litewskiego (1931–1932), Początki Polski, band I–VI (1963–1985), Religia Słowian i jej upadek (w. VI–XII) (1979), Prusy – Litwa – Krzyżacy (1989) med flera.

Įžvalgos / Insights

245

NORBERT OSTROWSKI

Det är värt att tala om J. Otrębskis levnadsförhållanden, eftersom de plågade honom och tycks ha varit en av anledningarna till att han senare bedömde Poznań så kritiskt.

J. Otrębski började arbeta vid slavistikavdelningen vid universitetet i Poznań. Dess tidigare föreståndare, professor Henryk Ułaszyn, återvände inte till Poznań efter kriget. Ett mycket intressant brev har bevarats från dekanen för den humanistiska fakulteten vid universitetet i Poznań (då fortfarande universitetet i Poznań, inte Adama Mickiewicz-universitetet) till rektorn för universitetet i Vilnius. I brevet skriver dekanen att J. Otrębski inte skulle kunna undervisa i Vilnius inom den närmaste framtiden, eftersom ”prace związane z tworzeniem nowej placówki naukowej zatrzymają go niewątpliwie na miejscu” (”arbetet med att upprätta en ny vetenskaplig avdelning kommer utan tvivel att hålla honom kvar här”) (Gawrońska-Garstka 2014: 95). Detta innebär att ledningen för universitetet i Vilnius förväntade sig att J. Otrębski skulle återvända. Så blev det inte. År 1947 inrättades Katedra Filologii Bałtyckiej (avdelningen för baltisk filologi) vid universitetet i Poznań; dess lokaler låg i byggnaden Collegium Philosophicum på Matejkogatan 48/49. Följande arbetade vid avdelningen:

• Czesław Kudzinowski, J. Otrębskis student redan vid universitetet Stefan Batory i Vilnius²,

• Zenon Sobierajski (1947–1948), slavist och polonist i Poznań,

• Nina Borowska (01-01-1953–13-08-1953 – fram till sin död 1953)³,

• Michał Hasiuk (från 1955).

Avdelningen för baltisk filologi var en vetenskaplig enhet utan egna studenter, och dess medarbetare föreläste för studenter inom andra filologiska ämnen. Den enda studenten som tog magisterexamen vid avdelningen var N. Borowska. J. Otrębski arbetade vid avdelningen ända fram till pensioneringen den 30 oktober 1960. Efter J. Otrębski blev Czesław Kudzinowski föreståndare, och avdelningen fanns kvar till 1969, då den slogs samman med avdelningen för allmän lingvistik och därefter med institutet (nuvarande Instytut Językoznawstwa).

Som redan nämnts hade avdelningen för baltisk filologi inga egna studenter, och dess medarbetare föreläste för studenter inom andra filologiska ämnen. Av de uppgifter som M. Gawrońska-Garstka (2014: 98–103) sammanställt framgår att J. Otrębski under läsåret 1945–1946 undervisade i ”Język staropruski” (”fornpreussiska”), ”Czytanie dawniejszych tekstów litewskich” (”läsning av äldre litauiska texter”), ”Czytanie tekstów sanskryckich” (”läsning av sanskrittexter”) och ”Wykład z języka cerkiewnosłowiańskiego” (”föreläsning om kyrkslaviska”). Det är värt att uppmärksamma hur ofta ordet ”czytanie” (”läsning”) återkommer. J. Otrębski föredrog textanalys,

² En framstående litauist (bland annat författare till registret till Daukšas Postilės) och specialist på finska (författare till en tvåbands finsk-polsk ordbok).

³ Författaren till det än i dag aktuella arbetet ”Wpływy słowiańskie na litewską terminologię kościelną na podstawie Dictionarium Szyrwida” (Studia z filologii polskiej i słowiańskiej 2, 1957).

246

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Poznanės laikotarpis Jano Otrębskio gyvenime

Därför blev texten utgångspunkten. Föreläsningar om sanskrit och analys av dess texter höll J. Otrębski även under senare år. Som specialist på klassiska språk föreläste han läsåret 1950–1951 om ”Interpretacja języka archaicznych tekstów łacińskich” (”Tolkning av språket i arkaiska latinska texter”). Men han ägnade störst uppmärksamhet åt de baltiska språken och höll bland annat föreläsningar om ”Gramatyka języka litewskiego” (”Litauisk grammatik”), ”Czytanie tekstów łotewskich” (”Läsning av lettiska texter”), en lingvistisk analys av Daukšas Postilė, om de baltiska språkens historiska flexion med mera (se Gawrońska-Garstka 2014: 98–103). J. Otrębski intresserade sig också för albanska. Han var handledare för albanisten Wacław Cimochowskis avhandling. År 1956 föreslog J. Otrębski att en Katedra Ugrofinistyki (institution för finsk-ugriska studier) skulle inrättas vid Adama Mickiewicz-universitetet (efter Stalins död bytte universitetet i Poznań namn⁴). J. Otrębski motiverade sitt förslag så här:

”Utworzenie takiej katedry nie nastręczałoby poważniejszych trudności, ponieważ nasz ośrodek posiada specjalistę z tego zakresu doc. Kudzinowskiego oraz bibliotekę” (”Att inrätta en sådan institution skulle inte innebära några större svårigheter, eftersom vårt centrum har en specialist inom området, docent Kudzinowski, och ett bibliotek”) (Gawrońska-Garstka 2014: 110).

Några ord om J. Otrębskis inställning till Poznań. J. Otrębski tyckte inte om Poznań – detta blev särskilt tydligt mot slutet av hans liv. Han överförde sin motvilja till sin andra hustru, Helena Samaniūtė, som han gifte sig med 1955. Fru Urszula Bielanowska, portvakt i huset på Rogalińskagatan där Otrębskis bodde, beskriver henne så här: ”Druga żona nienawidziła Poznaniaków, ktoś jej wmówił, że to są Niemcy” (”Den andra hustrun hatade invånarna i Poznań; någon hade intalat henne att de var tyskar”) (Gawrońska-Garstka 2014: 128). Kanske överdrev fru U. Bielanowska, men Otrębskis ville återvända till Vilnius. I sin bok (2014: 126) citerar M. Gawrońska-Garstka ett utdrag ur ett brev som J. Otrębski skickade till Polens utbildningsminister den 27 oktober 1970:

”Pracuję po dawnemu, bez wytchnienia, głównie przygotowuję do druku rzeczy dawno już naszkicowane. [...] Ostatnio zaszły u nas ważne wypadki. Uniwersytet Wileński zaproponował mi (pisemnie i ustnie), abyśmy z żoną wrócili do Wilna, obiecując odpowiednie mieszkanie, warunki życia i pracy. Chciałbym jeszcze przed śmiercią przygotować do druku daleko posunięte obszerne prace lituanistyczne. Do tego są mi niezbędne materiały Instytutu Języka Litewskiego w Wilnie. W poznańskim mieszkaniu dla jego ciasnoty, od 25 lat nie

⁴ Som professor M. Hasiukas berättade för mig beslutade Poznańs universitets senat detta när nyheten nådde Poznań om att en idé hade uppstått vid utbildningsministeriet i Warszawa: att uppkalla Poznańs universitet efter Stalin.

Įžvalgos / Insights

247

NORBERT OSTROWSKI

Jag har inte plats för att ordna böckerna på lämpligt sätt och använda hela mitt eget bibliotek. Slutligen min hustrus hälsotillstånd: sedan ankomsten till Poznań har hon lidit av reumatiska besvär. Därför antog jag förslaget från Vilnius och vidtog lämpliga åtgärder. Sedan maj har passen för avresan legat hos milisen. Eftersom det i samband med transporten av biblioteket och de filatelistiska samlingarna⁵ uppstod svårigheter som var omöjliga för oss att övervinna med våra egna krafter, och jag nyligen insjuknade, ändrade vi vårt beslut och stannar i landet” (”Jag arbetar som alltid utan vila och förbereder först och främst för tryckning sådant som jag sedan länge har planerat. [...] På sistone har viktiga händelser inträffat. Vilnius universitet föreslog mig (skriftligen och muntligen) att min hustru och jag skulle återvända till Vilnius och lovade oss en lämplig bostad samt goda levnads- och arbetsförhållanden. Jag skulle vilja färdigställa mycket avancerade litauistiska arbeten för tryckning innan jag dör. För detta ändamål behöver jag materialet som finns vid Institutet för det litauiska språket. I min lägenhet i Poznań har jag på grund av trångboddheten i 25 år inte haft plats att ordna mina böcker på lämpligt sätt och har inte kunnat använda mitt bibliotek som jag borde. Slutligen min hustrus hälsotillstånd: sedan ankomsten till Poznań har hon lidit av reumatism. Därför antog jag detta förslag och vidtog lämpliga åtgärder. Sedan maj har våra pass funnits hos milisen. Eftersom det i samband med transporten av biblioteket och de filatelistiska samlingarna uppstod problem som vi inte kan lösa med våra egna krafter, och jag nyligen insjuknade, ändrade vi vårt beslut och stannar i landet”) (Gawrońska-Garstka 2014: 126).

Detta skrevs av en man som utan tvekan var fylld av bitterhet. Kände han sig otillräckligt uppskattad? Han var en av de främsta polska språkvetarna, känd även utanför Polens gränser. Han inbjöds till kongresser i Oslo, Neapel, Hamburg, Berlin, Prag och Brno. Vid universitetet i Wien undervisade han i slaviska och baltiska språks historia. Frågan blir alltså: varifrån kom denna bitterhet? Var det enbart levnadsförhållandena och problemen med bostaden och dess trångboddhet som gjorde att Poznań så mycket gjorde J. Otrębski besviken? Förmodligen inte enbart. Åren före och efter kriget innebar strukturalismens triumf; då lyste exempelvis Jerzy Kuryłowiczs stjärna. J. Otrębski var språkvetare av den äldre generationen, mer av en unggrammatiker, och kanske var insikten om tidens gång och om nya lingvistiska inriktningar, som inte stämde överens med J. Otrębskis unggrammatiska synsätt, en av orsakerna till hans bitterhet. J. Otrębskis motvilja mot Poznań växte sig så stark att han till och med skrev följande i sitt testamente den 4 december 1968:

”Pragnieniem moim jest być pogrzebanym w Wilnie lub w okolicach Wilna. Poznań był dla mnie miejscem udręki, nie chcę więc spoczywać na wieki w Poznaniu” (”Min önskan är att bli begravd i Vilnius eller i trakten däromkring. Poznań var en plågans plats för mig, och därför vill jag inte vila i Poznań för evigt”) (Gawrońska-Garstka 2014: 127).

⁵ Otrębski var en österrikisk filatelist.

248

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Poznanės laikotarpis Jano Otrębskio gyvenime

J. Otrębski begravdes inte i Poznań, utan i Puszczykowo, en pittoresk småstad nära Poznań, dit han flyttade mot slutet av sitt liv. J. Otrębski ville skänka sitt hus från tiden före kriget i Pavilnys (Kolonia Wileńska, Kryniczna g. 5), vilket han skrev i det nämnda testamentet:

””na własność naczelnej instytucji naukowej w Wilnie, a więc Litewskiej Akademii Nauk, która by urządziła w nim jakiś posterunek naukowy [...]“ (”till den främsta vetenskapliga institutionen i Vilnius, det vill säga Litauens vetenskapsakademi, så att en lämplig vetenskaplig avdelning kunde inrättas där [...]“).

2. Jan Otrębskis vetenskapliga verksamhet i Poznań

J. Otrębski skrev närmare 350 arbeten inom indoeuropeistik, fornindisk filologi, klassisk filologi, slavisk och polsk filologi och, naturligtvis, baltisk filologi, i synnerhet litauisk filologi. En verklig arbetstitan. Här skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på två verk av J. Otrębski som enligt min mening är de viktigaste och som tillkom under hans Poznańperiod. Det första är Lingua Posnaniensis, tidskriften som J. Otrębski grundade och vars första nio nummer han redigerade. Band 1 utkom 1949. Det räcker med att nämna författarna som skickade in artiklar till det första bandet: Holger Pedersen, Christian Stang, Jānis Endzelīns, Eino Nieminen, Václav Machek och bland polackerna Zdzisław Stieber, Wacław Cimochowski och Tadeusz Milewski, som redan då började intressera sig för typologi och de amerikanska ursprungsfolkens språk. I det första bandet recenserade J. Otrębski själv Spechts Der Ursprung der idg. Deklination, Benvenistes Origines de la formation des noms en indo-européen och Rozwadowskis Studia nad nazwami wód słowiańskich.

I det andra bandet publicerade H. Pedersen, J. Otrębski (med artikeln ”La formation des noms de lieux en Lithuanien”), Ernst Fraenkel, V. Georgiev, V. Machek och T. Milewski sina artiklar. Artiklarna i tidskriften behandlade praktiskt taget alla indoeuropeiska språk och sträckte sig utanför indoeuropeistikens område. I det andra bandet publicerades T. Milewskis artikel ”La structure de la phrase dans les langues indigènes de l’Amérique du Nord”. I det tredje bandet publicerades artiklar av J. Otrębski, V. Machek, J. Endzelīns, E. Fraenkel och E. Nieminen. I det fjärde bandet skrev H. Pedersen om hettitiska och i det femte bandet skrev Johannes Friedrich, en framstående tysk orientalist, om luvitiska. I samma femte band publicerade Jonas Balčikonis en artikel om ursprunget till verbet veizdėti. Det är den bästa etymologi för detta verb som jag känner till; tyvärr verkar den vara helt bortglömd av dagens etymologer. I det femte bandet skrev även van Windekens om pelasgerna, medan J. Otrębski skrev om fornpreussisk onomastik. T. Milewski jämförde de kaukasiska språkens och de nordamerikanska ursprungsfolkens språks fonologiska system. Förutom J. Balčikonis skickade även andra litauer in artiklar. I det sjunde bandet publicerades

Įžvalgos / Insights

249

NORBERT OSTROWSKI

arbeten av litauiska emigranter: Leonardo Dambrūnas om aspekt i litauiskan och Pranas Skardžius om lit. duoklė och vitryska djaklo. Man kan tryggt säga att Polen inte hade och förmodligen inte längre har någon tidskrift av samma klass, en tidskrift i världsklass, även om Lingua Posnaniensis fortfarande utkommer.

Och slutligen opus magnum, J. Otrębskis livsverk, den tresidiga Gramatyka języka litewskiego. Av grammatikens text framgår att J. Otrębski också planerade att skriva en fjärde del om litauisk syntax. Så skrev J. Otrębski i förordet till den första delen (s. XI):

”Den fjärde delen kommer att innehålla syntaxlära. Detta avsnitt kräver en särskild ansträngning. Framför allt handlar det om att beskriva syntaxen i det moderna litteraturspråket. Detta språk uppvisar emellertid, just på syntaxens område, en hel del osäkra detaljer som ännu inte har avgjorts slutgiltigt. Författaren till föreliggande Litauisk grammatik ställs därför inför uppgiften att ange och ibland rentav fastställa normen inom syntaxen – en oönskad och otacksam uppgift. För det andra har författaren till en framställning av litauisk syntax fått uppdraget att i den fjärde delen skildra den litauiska syntaxens utveckling genom tiderna” (”Den fjärde delen kommer att omfatta syntax. Detta avsnitt kräver särskilda ansträngningar. Först och främst måste man beskriva den moderna litauiskans syntax. Samtidigt har detta språk, särskilt på syntaxområdet, många oklara detaljer som inte har retts ut till fullo. Författaren till denna litauiska grammatik måste inte bara visa, utan också fastställa normer på syntaxområdet – en oönskad och otacksam uppgift. För det andra måste författaren till en framställning av litauisk syntax i den fjärde delen visa den litauiska syntaxens utveckling från dess början”).

Otrębskis grammatik skulle alltså förena diakroni och synkroni, och det är precis vad den gör. Professor M. Hasiukas granskade noggrant J. Otrębskis böcker och dokument som förvaras i Vilnius universitetsbibliotek, men fann ingenting. Professor J. Otrębski hann inte förverkliga dessa planer. Eller gömmer det sig kanske någonstans i Vilnius universitetsbibliotek åtminstone material eller en plan för den fjärde delen av ”Litauisk grammatik”?

J. Otrębski fick förslaget att skriva en grammatik av Państwowe Wydawnictwo Naukowe i Warszawa, men spiritus movens var den framstående slavisten Tadeusz Lehr-Spławiński. Först utkom den tredje delen, Nauka o formach (1956), därefter den första, Wiadomości wstępne. Nauka o głoskach (1958), och först till sist den andra, Nauka o budowie wyrazów (1965). J. Otrębski arbetade längst med den andra delen. Den var ett svar på Pranas Skardžius Žodžių darybą. Dessa två böcker är fortfarande förebilder för alla som vill ägna sig åt litauisk historisk ordbildning.

J. Otrębskis grammatik är ett verk som på den tiden saknade motstycke. Det räcker att påpeka att den första delen av en akademisk litauisk grammatik trycktes först 1965, när J. Otrębskis sista del var

250

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Poznanės laikotarpis Jano Otrębskio gyvenime

redan hos förlaget. J. Otrębskis grammatik gör fortfarande ett stort intryck i dag. Jag forskar själv i det litauiska språkets historia, och J. Otrębskis grammatik är en verklig guldgruva av material för mitt arbete. Naturligtvis kan en del i den verka föråldrat, och det är den också, men arbetet är ändå imponerande. Författarens bildning och lärdom var imponerande. Och den skrevs av en man som ju själv inte kunde använda ett kartotek över det litauiska språkets ordförråd. Jag hoppas att det kommer en tid då J. Otrębskis grammatik ges ut på nytt, men då som en kritisk utgåva med kommentarer, så som man gör med andra äldre skrifter. Till exempel utkom 2009 en engelsk översättning av Jakub Wackernagels Vorlesungen über Syntax i Oxford. Just därför att det är en kritisk utgåva har boken fått ett nytt värde. Man får hoppas att något sådant en dag också sker med J. Otrębskis grammatik.

L I T T E R A T U R

Gawrońska-Garστάka Magdalena 2015: Jan Szczepan Otrębski. Życie i dzieło (1889–1971). Poznań: Wydawnictwo Rys.

Inlämnad den 18 maj 2015.

N O R B E R T O S T R O W S K I

Instytut Językoznawstwa, Zakład Bałtologii

Uniwersytet im. Adama Mickiewicza w Poznaniu

al. Niepodległości 4, PL-61-874, Poznań

[email protected]

Įžvalgos / Insights

251