RITA MILIŪNAITĖ Litauiska språkets institut ORCID id: orcid.org/0000-0002-2292-1818 Forskningsområden: neologi, normativ lingvistik, sociolingvistik. DOI: doi.org/10.35321/all85-15

AVLEDNINGAR MED SUFFIXET –IETIS, –Ė I NUTIDA LITAUISKA: NORM OCH FÖRÄNDRINGAR I ANVÄNDNINGEN

Avledningar med suffixet –ietis, –ė i det litauiska språket: norm och förändringar i användningen

ABSTRAKT

Artikeln behandlar avledningar med suffixet –ietis, –ė som ger upphov till problem vid kodifieringen av det litauiska standardspråket och belyser förhållandet mellan de kodifierade normerna och tendenserna i den nutida användningen av dessa avledningar. Utifrån formella och semantiska egenskaper hos avledningsbasen behandlas fem grupper av avledningar med suffixet –ietis, –ė. De viktigaste momenten i utvecklingen av kodifieringen av avledningarna med suffixet –ietis, –ė framhävs, och de faktorer som bestämmer instabiliteten hos normerna för dessa avledningar samt förändringarnas riktningar anges. Möjliga lösningar för ändring av kodifieringen föreslås; dessa skulle göra det möjligt att minska de motsättningar som uppstått mellan den kodifierade normen och användningen. Artikeln lägger grunden för att fördjupa forskningen vidare, med utgångspunkt i de systematiserade egenskaperna hos avledningarna med suffixet –ietis, –ė och den tydliggjorda problematiken kring deras kodifiering.

NYCKELORD: standardspråk, ordbildning, suffix, kodifiering, destandardisering.

ABSTRAKT

Artikeln behandlar problematiska avledningar med suffixet –ietis, –ė (när det gäller kodifieringen av det litauiska standardspråket) och belyser förhållandet mellan de kodifierade normerna och tendenserna i den nutida användningen av dessa avledningar. Fem

Straipsniai / Articles

293

RITA MILIŪNAITĖ

Grupper av avledningar med suffixet -ietis, -ė diskuteras utifrån de formella och semantiska egenskaperna hos deras avledningsbas. De viktigaste momenten i utvecklingen av kodifieringen av avledningarna med suffixet -ietis, -ė identifieras, och de faktorer som bestämmer instabiliteten i normerna för dessa avledningar samt förloppet i deras förändring preciseras. Ett antal möjliga lösningar för att ändra kodifieringen föreslås för att minska den därav uppkomna kontrasten mellan den kodifierade normen och bruket. Artikeln lägger grunden för vidare fördjupade studier som bygger på de strukturerade egenskaperna hos avledningarna med suffixet -ietis, -ė och de framhävda kodifieringsproblemen.

NYCKELORD: standardspråk, ordbildning, suffix, kodifiering, destandardisering.

INLEDNING

Under de senaste årtiondena har de poststandardiseringsprocesser i de allmänna europeiska språken som globaliseringen gett upphov till (se Coupland, Kristiansen 2011: 161–176; Ghyselen et al. 2016: 75–91; Ayres-Bennett 2021: 49–50) också blivit tydliga i litauiskan (se Miliūnaitė 2019: 1–29). Gränserna mellan standardspråket och icke-standardiserade varieteter blir inte alltid tydliga. Oavsett vilken förändringsversion – de allmänna språkens ”folkliggörande” (demotisering), skapandet av en ny standard (restandardisering) eller en inskränkning av de allmänna språkens gränser och spridning av icke-standardiserade varieteter (destandardisering) – som kännetecknar olika språk, genomgår det offentliga språkbruket betydande förändringar.

På grund av samspelet mellan litauiskan som standardspråk och substandarden (se Miliūnaitė 2019: 8–16) har företeelser i talspråklig stil eller företeelser som inte anses utgöra standardnorm ökat i det offentliga språkbruket, inklusive medierna. Samtidigt har detta ökat variationen i det offentliga språkbruket, vilken, som en naturlig egenskap hos ett levande språk och en drivkraft bakom förändringar (jfr Aitchison 2013: 99), i sin tur väcker frågan om normförändringar. På grund av den inneboende trögheten i kodifieringen uppstår ofta motsättningar mellan denna och det faktiska bruket, varför kodifieringen ibland måste omprövas och argumenten för att dra normens gräns vägas på nytt. Vissa beslut av språkplanerarna visar att kodifieringen blir flexiblare genom att legalisera fler varianter som tidigare ansetts vara icke-standardiserade men som är mycket spridda i informella stilar. Deras upptagande i standardspråket kan motiveras av funktionell ändamålsenlighet och delvis av den litauiska språkets interna utveckling^¹

¹ Jfr kodifieringsförändringarna för suffixet –iokas, –ė, som ansetts vara jargongartat (i avledningarna klasiokas, –ė, grupiokas, –ė och liknande) (EKP: Žodžių sandara, priesaga –iokas, –ė). Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/kalbos-patarimai/II.%20C5%BDod%C5%BEi%C5%BE%20sudarymas:%2055.%20-iokas,%20-%C4%97?paieska=-iokas*&i=484ab071-33d3-4ed0-8a33-bf687c91e12f [hämtad 2021-09-30].

294

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

En systematisk översyn av normerna för litauisk ordbildning genomfördes i huvudsak redan under 1900-talets andra hälft, i samband med utarbetandet av Kalbos praktikos patarimus (KPP₁ 1976; KPP₂ 1985). Litauens statliga litauiska språkkommission (nedan VLKK) behandlar fortlöpande normerna för accentuering, lexik, grammatik, ortografi och interpunktion samt uppdaterar rekommendationerna för deras användning. Frågor om ordbildning har på senare tid inte granskats mer systematiskt.

Artikeln har som mål att behandla kodifieringen av avledningar med suffixet –ietis, –ė, som hör till de mest problematiska normerna, och att undersöka förhållandet mellan de kodifierade normerna och tendenserna i det nutida bruket. För att uppnå detta mål ställs följande uppgifter:

1) att beskriva avledningar med suffixet –ietis, –ė som ligger utanför normen eller i dess gränsområde samt att klarlägga de viktigaste särdragen i deras bildning, funktion och kodifiering;

2) att lyfta fram de faktorer som bestämmer instabiliteten hos normerna för avledningar med suffixet –ietis, –ė samt förändringarnas riktningar;

3) att lyfta fram de viktigaste problemen i kodifieringen av avledningar med suffixet –ietis, –ė och diskutera möjligheterna att ändra den.

I detta sammanhang är det viktigt att systematiskt omfatta helheten av avledningar med suffixet –ietis, –ė. Därför är ämnet omfattande, och med insikt om detta begränsar sig artikeln till de väsentligaste aspekterna, som i framtida studier kan utvecklas och preciseras.

En kvalitativ forskningsmetod tillämpas: en fallstudie av det faktiska bruket och kodifieringsläget för avledningar med suffixet –ietis, –ė, i syfte att presentera de problem som framträder ur analysen av situationen. Studien omfattar en innehållsanalys av tre komponenter – bruksdata, de viktigaste beskrivande verken och språk­rekommendationernas innehåll. Följande variabler jämförs: strukturella och funktionella kännetecken hos avledningar med suffixet –ietis, –ė, deras förhållande till standardspråksnormen samt argumentationen för deras normativa värde; deras inbördes samband och möjliga förändringsriktningar fastställs.

Data samlades in från olika digitala källor och databaser: DVK, RekB, ND, eKP, VLKK KB^², samt genom användning av internetsökverktyget ”Google” för att kontrollera belägg från bruket. Av de mycket omfattande källorna till bruksdata och normerande boklitteratur valdes endast de mest väsentliga beläggen och språk­rekommendationerna ut för denna artikel.

² Den information om avledningar med suffixet –ietis, –ė som samlats i dessa källor analyserades: DVK – omkring 100 utvalda belägg från det offentliga bruket sedan 1998, med för kodifieringen betydelsefulla kännetecken); RekB – 152 språk­rekommendationer från och med 1983; ND – 25 nyord; eKP – 16 lexikaliserade och 5 allmänna rekommendationer från två kodifieringsverk. Principerna för sammanställningen av de konkreta källorna presenteras i källornas egna beskrivningar.

Straipsniai / Articles

295

RITA MILIŪNAITĖ

1. NORMEN FÖR AVLEDNINGAR MED SUFFIXET –IETIS, –Ė

Gränserna för normen hos avledningar med suffixet –ietis, –ė definieras av två linjer: de deskriptiva grammatikornas påståenden, som beskriver normativt språkbruk, och bedömningen av icke-normativa fall i språk rekommendationerna.

I de viktigaste litauiska grammatikorna hänförs avledningar med suffixet –ietis, –ė till kategorin benämningar på personer efter deras ursprung och bostadsort (LKG 1965: 411–412; DLKG 2006: 139–140). En genomgång av uppslagsorden i flera centrala litauiska ordböcker (LKŽᵉ, DLKŽ, BŽ) visar att grundorden till dessa avledningar kan vara namn på städer (Kaunas → kaunietis, –ė), småstäder (Zapyškis → zapyškietis, –ė), byar (Gudiškiai → gudiškietis, –ė) eller namn på större objekt – administrativa enheter (kaimas → kaimietis, –ė; miestas → mietietis, –ė), regioner (Suvalkija → suvalkietis, –ė), stater (Kanada → kanadietis, –ė), kontinenter (Europa → europietis, –ė), samt benämningar på andra områden eller platser (kalnas → kalnietis, –ė; šiaurė – šiaurietis, –ė; užsienis – užsienietis, –ė). Det grundläggande ordet utgörs alltså av semantiskt ganska väl avgränsade grupper av egennamn och appellativer – benämningar på personers ursprung eller bostadsort.

I lediga stilar förekommer också enstaka, inte helt vanliga avledningar som bevarar det semantiska sambandet mellan grundordet och en platsbenämning, till exempel:

Och efter att den lille mannen har avtjänat fem år för den stulna mjölsäcken har han gått igenom sådana ”^{užgrotiečių} landets” akademier att det kliar i fingrarna att ta itu med ”seriös affärsverksamhet”! (Jurgis Kunčinas, Lietuvos aidas, 1999–02–12)

I de nämnda grammatikorna anges också att det finns mer sällsynta avledningar med denna suffix:

Här kan också nämnas de relativt sällsynta avledningarna med suffixet –ietis, –ė (vanligen nybildningar), som inte betecknar en persons samband med en plats (platsen anges oftast med ett egennamn, mer sällan med ett appellativt substantiv), utan hans eller hennes tillhörighet (sin ideologi, verksamhet, blodsband...) till något kollektiv, någon grupp människor eller dylikt, t.ex.: ansambletis, –ė, giminietis, –ė, gvardietis, –ė, leninietis, –ė, pasaulietis, –ė, spartakietis, –ė, šeimynietis, –ė, tautietis, –ė. (LKG 1965: 412)

^³ Det vill säga de som tillfälligt bor bakom galler (i fängelse). Grundordet kan vara frasen už grotų eller užgrotis, även om detta ord i LKŽ endast förknippas med kyrkliga sammanhang (jfr 1. altare; 2. plats avskild med galler: Bobnyčios užgrotis).

296

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

En separat grupp utgörs av de avledningar (vanligen nybildningar) som inte betecknar en persons anknytning till en plats, utan hans eller hennes tillhörighet (sin ideologi, verksamhet, blodsband...) till någon sammanslutning av människor eller liknande, t.ex.: ansamblietis, –ė, šeimynietis, –ė, tautietis, –ė. (DLKG 2006: 140)

Grammatikerna registrerar alltså i grunden också möjligheten till en annan avledningskategori, men definierar den inte tydligt; de framhäver sådana avledningars nyhet och ”särställning”. I dagens bruk är de betydligt mer varierade och inte längre nya eller sällsynta, utan tvärtom talrika.

2. AVLEDNINGAR MED SUFFIXET –IETIS, –Ė SOM LIGGER UTANFÖR ELLER I GRÄNSOMRÅDET FÖR NORMEN^⁴

Aprašomuosiuose ir norminamuosiuose veikaluose priesagos –ietis, –ė ^{vediniams daryti pažymimi keli apribojimai⁵}, atsižvelgiant į darybos pamato formaliuosius bei semantinius požymius ir priklausymą darybos kategorijai. Pagal šias ypatybes, taip pat problemišką santykį su bendrinės kalbos normomis vartosenoje funkcionuojančius priesagos –ietis, –ė vedinius galima suskirstyti į kelias grupes.

2.1. Avledningar med suffixet –ietis, –ė från adjektiv – benämningar på personer utifrån en inre egenskap

I slutet av 1900-talet uppstod i bruket av litauiska avledningar med suffixet –ietis, –ė, vars avledningsbas inte är det substantiv som anges i grammatikerna, utan ett adjektiv. Det finns i praktiken bara några få sådana avledningar, men i bruket – inte bara i vardagligt språk utan också i medierna – är de mycket utbredda: gerietis, –ė (geras + –ietis) ’en som gör gott, beter sig väl’ och blogietis, –ė (blogas + –ietis) ’en som gör ont, beter sig illa’. Till exempel:

⁴ I artikeln används termen vediniai, eftersom majoriteten av orden med suffixet –ietis, –ė utgörs av nya ord som har uppkommit genom avledning. Termen dariniai används endast för att beteckna de ord som i avsnitt 2.2 behandlas som bildade genom en blandad metod.

⁵ Begränsningar som gäller avledningsbasens struktur och semantiska egenskaper är inte unika för avledningar med suffixet –ietis, –ė. Detta är ett vanligt fenomen i litauisk ordbildning. Exempelvis har det mycket produktiva adjektivbildande suffixet –inis, –ė många sådana begränsningar (se vidare Kniūkšta 1976: 7–55).

Straipsniai / Articles

297

RITA MILIŪNAITĖ

[...] författaren, som tar hjälp av den magiska sagans traditioner, suddar gradvis ut det didaktiska schemat med ”goda och onda”. (Lietuvos aidas, 1998–10–17, DVK)

”Är han god eller ond? – brukade mamma fråga. (Literatūra ir menas, 2007–05–25, DVK)

Denna fobi förekommer särskilt ofta bland de män som inte vill vara onda i den kvinnas ögon som de först inleder en intim kontakt med och sedan lämnar för att återvända till sitt ex. (lrytas.lt, 2011–11–10, DVK)

”Men alla virus är inte onda. Utan vissa typer av virus skulle vi inte kunna överleva, eftersom några används inom biotekniken för att framställa vacciner”, förklarar biologiläraren. (delfi.lt, 2020–04–19, DVK)

Avledningsbasen avgör i detta fall också att sådana avledningar tillhör en annan avledningskategori – beteckningar för bärare av en nomenal egenskap, inte beteckningar för personer efter ursprung eller tillhörighet. Således kan inte bara personer utan även andra levande eller besjälade varelser betecknas. I avseende på ordbildningen liknar dessa avledningar med suffixet -ietis, -ė de normerade avledningarna med suffixet -uolis, -ė (jfr. geruolis, -ė; smarkuolis, -ė, baikštuolis, -ė osv.).

Senast från och med 1992 började sådana avledningar med suffixet –ietis, –ė korrigeras i olika publikationer och artiklar om språkbruk (i KPP₂ 1985 fanns sådana korrigeringar ännu inte). Motiveringen är att suffixet -ietis, -ė används för att bilda beteckningar för personer efter bostadsort eller ursprung, och att avledningar med detta suffix inte är lämpliga när man vill betona en stor omfattning av egenskapen att vara god eller ond (RekB 1992, 1999). Även en begränsning av avledningsbasen nämns: i standardspråket bildas inga avledningar av adjektiv med suffixet –ietis, –ė (VLKK KB). Följande motsvarigheter föreslås:

blogietis, -ė ntk. = blogasis, -oji; blogiukas, -ė; bloguolis, -ė; blogutis, -ė; gerietis, -ė ntk. = gerasis, -oji; geruolis, -ė; gerutis, -ė; geriukas, -ė.

Brukdata visar att man i språket i redigerade publikationer försöker införa dessa motsvarigheter, men inte alltid systematiskt. Variationer förekommer även inom samma text:

[...] studions producent skriver i desperation under ett kontrakt med en nästan klassisk animationsfigur och tänder därmed grönt ljus inte bara för de goda Rokus och Bulvinklis, utan också för de onda, utan vilka den här filmen inte heller skulle ha blivit till. (Respublika, priedas Plius TV, 2021–03–23, DVK)

298

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

I fria stilar (vardagligt tal, elektronisk kommunikation osv.) är de icke-normativa avledningarna fortfarande utbredda. En av orsakerna till deras stora antal är att de rekommenderade motsvarigheterna, särskilt blogiečio, –ės, inte alltid verkar lämpliga för språkbrukarna, låter något konstlade, till exempel:

Är ni i livet geriukas eller blogiukas? (Lietuvos žinios, 2001–08–18, DVK)

Test för prenumeranter: känner ni igen minst 9 av 12 av filmhistoriens mest kända „blogiukų“? (15min.lt, 2021–06–30, DVK)

Avledningen blogietis, –ė har ofta en starkt negativ semantisk laddning (till exempel när den betecknar gestalter i verk för vuxna), medan motsvarigheterna blogiukas, –ė, blogutis, –ė har bildats med diminutiva suffix; avledningar med suffixet –uolis, –ė uttrycker ofta positiva egenskaper (jfr. darbštuolis, šaunuolis, gražuolis osv.). Substantiverade pronominella adjektiv blogasis, –oji, gerasis, –oji passar inte heller alltid in i satsen. Användningen visar alltså att den rekommenderade normen inte är särskilt hållbar. Vilken väg finns för kodifieringen? För att bevara systematiken mellan de aktuella avledningarnas baser och ordbildningsbetydelse bör sådana avledningar, i synnerhet eftersom de är semantiskt mycket begränsade, även fortsättningsvis inte erkännas som norm i standardspråket – de bör lämnas som substandard. När adekvata motsvarigheter söks bör det litauiska språkets ordbildningsmöjligheter utnyttjas bättre. Det finns många suffix med nedsättande betydelse (se ŽDV): blogūnas, –ė, blogišius, –ė (ND) m.fl.

2.2. Avledningar med suffixet –ietis, –ė från flerordsförbindelser – benämningar på personer efter bostadsort eller tillhörighet till en gemenskap

I bruk finns personbeteckningar med suffixet –ietis, –ė, bildade genom ett blandat – sammansättnings- och suffixbildnings- (Keinys 1999: 23), eller kompositions- och suffigerings-, sätt, där ”suffixet tillsammans med sammansättningsformen (skarven) utgör formanten” (Urbutis 2009: 341). Exempelvis har nyordet laisvarinkietis, –ė (‘förespråkare för den fria marknaden’), som tagits upp i ND, bildats av ordgruppen laisvoji rinka och suffixet –ietis, –ė⁶ (se även Murmulaitytė 2020: 4). I beskrivningarna av litauisk ordbildning påpekas att det ”finns mycket få levande ord av detta bildningssätt”,

⁶ För övrigt finns i ND också en ordbildningsvariant med samma betydelse och suffixet –ininkas, –ė: laisvarinkininkas, –ė. Jfr även plokščiažemininkas, –ė, ”anhängare av teorin att jorden är platt”, bildat av förbindelsen plokščia žemė och suffixet –ininkas, –ė (ND).

Straipsniai / Articles

299

RITA MILIŪNAITĖ

till exempel keturvėjininkas, –ė, pelėkautai osv. (Keinys 1999: 23), och dess ”roll i litauisk ordbildning är mycket liten” (Urbutis: 2009: 341). I dessa beskrivningar återspeglas det litauiska språkbrukets normativa tillstånd i slutet av 1900-talet. I verkligheten spreds sådana avledningar emellertid vid denna tid – inte utan inflytande från ryskan^⁷, varför språkpraktikens publikationer under sovjettiden innehåller många korrigeringar av dem.

KPP_₁ innehåller en rekommendation som begränsar bruket: ”för att bilda personbeteckningar av tvåordiga benämningar på bostads- och arbetsplatser”. Typiska exempel från sovjettiden korrigeras – naujagyvenimietis och raudonžvaigždietis (KPP_₁ 1976: 88). Samma rekommendation upprepas också under sammansatta ord, men definitionen har utvidgats något (KPP_₁ 1976: 255):

[Nevart.] 1. sammans. personbeteckningar bildade av två- och flerordiga benämningar på bostads- eller arbetsplatser, institutioner, företag eller organisationer”.

I KPP_₂ justerades denna rekommendation något och den presenterades likaså på två ställen (i artiklarna om suffixet –ietis och om sammansatta ord); till de tidigare exemplen lades metalokonstrukcijietis (KPP_₂ 1985: 89; 283):

1) -ietis – [Nevart.] för personbeteckningar bildade av tvåordiga benämningar på kollektiv eller bostadsorter: naujagyvenimietis (= medlem av kolchosen ”Naujojo gyvenimo”), raudonžvaigždietis (= arbetare vid fabriken ”Raudonosios žvaigždės”).

2) Sammansatta ord. III. Suffix. 3. sammansatta ord som betecknar personer, bildade av två- eller flerordiga benämningar på bostads- eller arbetsplatser, institutioner, företag eller organisationer: naujavilnietis (= invånare i Naujoji Vilnia), naujagyvenimietis (= kolchosmedlem i ”Naujasis gyvenimas”, medlem av kolchosen ”Naujasis gyvenimas”), raudonžvaigždietis (= arbetare vid artellen ”Raudonosios žvaigždės”), metalokonstrukcijietis (= anställd vid en fabrik för metallkonstruktioner).

I de korrigerade exemplen dominerar avledningar med suffixet –ietis, –ė från benämningar på arbetsplatser och kollektiv. Avledningar från flerordiga benämningar på bostadsorter korrigeras endast i ett fall – naujavilnietis.

DKKS (1997) övertog samma värderande syn på dessa avledningar: rekommendationen är likartad, men förutom naujavilniečio tillkom ytterligare två avledningar – en från en tvåordig benämning på en bostadsort och en från ordgruppen varikų namai, som betecknar både en bostadsort och tillhörighet till en viss gemenskap:

^⁷ I de centrala ordböckerna hade vid denna tid lånöversättningar från ryskan godkänts, jaunagvardietis, –ė (Jaunoji gvardija) och raudonarmietis, –ė (Raudonoji Armija) (Simonaitytė 1979: 44).

300

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, -ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

2.3. Icke rekommenderade sammansatta ord

2.3.1. Ord med suffixet –ietis, –ietė som betecknar personer och som bildats av två- eller flerordiga namn på bostadsorter, arbetsplatser, institutioner, företag eller organisationer, t.ex.: naujavilnietis (= invånare i Naujoji Vilnia), kazlūrūdietis (= invånare i Kazlų Rūda, kazlinis), vaiknamietis (= barnhemsbarn).

I dagens bruk finns det avledningar av denna typ med varierande status.

1) Avledningar för att beteckna personer med suffixet –ietis, –ė bildas av namn på bostadsorter i både Litauen och andra länder, när namnen består av flera ord (se mer Liutkevičienė 2008: 80–102). Vanligen går man till väga på två sätt:

a) benämningar på personer bildas endast av det andra ordet; avledningen med suffixet –ietis, –ė strider då inte mot normen, till exempel:

Kudirkos Naumiestis – naumiestietis, –ė^⁸ (RekB, DLKŽ); Maršalo salos – maršalietis, –ė (VGP); Rytų Timoras – timorietis, –ė (VGP);

b) gränserna för den kodifierade normen överskrids när benämningar på personer bildas av rötterna i båda leden av förbindelsen eller ibland av hela det första ordet^⁹. I DVK är följande belagt:

Kazlų Rūda – kazlūrūdietis, –ė^¹⁰, Naujoji Akmenė – naujaakmenietis, –ė, Naujoji Vilnia – naujavilnietis, –ė Naujasis Orleanas – naujaorleanietis, –ė, Naujoji Zelandija – naujazelandietis, –ė^¹¹.

^⁸ För att beteckna invånare i Žemaičių Naumiestis eller dess omgivningar används en avledning med suffixet –iškis, –ė: naumiestiškis, –ė (DLKŽ).

⁹ Detta fall omfattar inte avledningar som bildats av flerordiga namn på bostadsorter där den första leden är oböjlig, eftersom ett sådant sammansatt namn villkorligt behandlas som ett enordigt namn, jfr: Burkina Fasas – burkinafasietis, –ė; Costa Rica – kostarikietis, –ė, San Marino – sanmarinietis, –ė m.fl. (VGP).

¹⁰ VLK K KB gör visserligen följande undantag beträffande detta ord: ”det föreslagna kazlinis (i bruk behövs ofta en benämning med ett ord) slog inte igenom; invånarna i Kazlų Rūda använder kazlūrūdietį, alltså kazlūrūdietis skulle kunna betraktas som ett undantag från regeln.” [hämtad 2021–08–27].

¹¹ I VGP:s lista har endast den sammansatta benämningen Naujosios Zelandijos gyventojas godkänts, men i BŽ:s uppslagsordssamling har även naujazelandietis tagits med (än så länge utan artikel), så förändringar i kodifieringen kan förväntas.

Straipsniai / Articles

301

RITA MILIŪNAITĖ

Såväl bruket som de hittills enstaka kodifieringsundantagen visar alltså en tydlig förändringsriktning – regelbundenheten hos avledningar med suffixet -ietis, -ė, oavsett avledningsbas. Med andra ord: om vi betraktar flerordiga ortnamn som lexikala enheter bestående av fast förbundna ord (Kazlų Rūda, Naujoji Zelandija), väger möjligheten att bilda personbeteckningar av dem med suffixet -ietis, -ė på ett ändamålsenligt sätt tyngre än de formella begränsningarna för sådana avledningars avledningsbas.

2) Avledningar av flerordiga benämningar på olika gemenskaper – arbetsplatser eller företag, organisationer, partier, sociala grupper osv. – är inte särskilt vanliga i bruket. Visserligen är de vanligtvis inte heller långlivade, eftersom livets realiteter förändras. Här är själva den avledningsmodell som fungerar i bruket viktig. Till exempel:

liberalsąjūdiečiai – medlemmar av Republiken Litauens liberala rörelse (ND); socialdarbiečiai – medlemmar av Litauens socialdemokratiska arbetarparti (ND); lietrytiečiai – 1. anställda vid dagstidningen „Lietuvos rytas“; 2. tidigare spelare i basketlaget „Lietuvos rytas“ (DVK); šiaurvasariečiai – deltagare i det internationella litteraturforumet „Šiaurės vasara“ (DVK).

Vad avgör livskraften hos de ovan behandlade avledningarna med suffixet –ietis, –ė, vars bas är flerordiga benämningar? Utan tvivel regleras den faktiska normen (inte den kodifierade) i detta fall av principen om språklig ekonomi. De flerordiga motsvarigheter som rekommendationerna föreslår, med orden gyventojas, darbuotojas, darbininkas, narys och liknande, är inte praktiska i vardagligt bruk. På grund av det offentliga språkets frigörelse och standardspråkets ”talspråklighet” blir de enordiga varianterna med suffixet –ietis, –ė den faktiska normen och skapar en dubbel motsättning i kodifieringen (vad gäller avledningsbasen och tillhörigheten till avledningskategorin), samt ett behov av att undanröja den.

2.3. Avledningar med suffixet –ietis, –ė – invånarbeteckningar bildade av statsnamn med suffixet –ija

I litauiskan finns en stark tendens att vid sidan av statsnamn som slutar på –ija använda traditionella invånarbeteckningar för dem (ofta

302

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

sammanfallande med etnonymer¹²) med ändelserna –as, –ė eller –is, –ė – utan suffixet –ietis, –ė. Till exempel:

albanas, –ė (Albanija), australas, –ė (Australija), brazilas, –ė (Brazilija), graikas, –ė (Graikija), kinas, –ė (Kinija), latvis, –ė (Latvija), siras, –ė (Sirija), turkas, –ė (Turkija).

Denna tendens nämns ofta i språkpraktiska publikationer från sovjetperioden. I KPP₁ (1979) görs en åtskillnad mellan traditionella och nyare benämningar: ”nu används suffixet –ietis vanligtvis, oavsett om statsnamnet har suffixet –ija eller inte”. I KPP₂ (1985) rekommenderas också att man helst inte använder suffixet –ietis, –ė för ”äldre traditionella benämningar bildade av statsnamn med suffixet –ija”, och fyra avledningar korrigeras: australietis, brazilietis, kinietis, portugalietis.

I bruket kan en motsatt tendens iakttas: vissa traditionella suffixlösa varianter konkurrerar fortfarande med avledningar med suffixet –ietis, –ė. Särskilt ofta korrigeras den kanske mest spridda avledningen kinietis, –ė. Det har till och med förekommit att varianter som påträffats i bruket har korrigerats: albanietis, –ė (RekB 2000); belgietis, –ė (Piročkinas 1990: 56); numera har dessa ords faktiska norm stabiliserats och sammanfaller med den kodifierade – albanas, –ė; belgas, –ė. För övrigt föreslogs det att suffixet –ietis, –ė skulle avskaffas i ytterligare några enstaka fall, men de suffixlösa varianterna fick inte genomslag, till exempel: i stället för indonezas, –ė, melanezas, –ė (RekB 1993) fastställdes indonezietis, –ė; melanezietis, –ė.

Man har inte förbisett att det också finns etablerade suffixlösa avledningar (Azija – azijietis, –ė, Suvalkija – suvalkietis, –ė) (Piročkinas 1990: 56). I de senaste undersökningarna anges, efter analys av fler och mer varierade data, likaså att denna avledningstendens endast är karakteristisk för äldre (traditionella) invånarbeteckningar för stater: ”regeln har alltför många undantag för att kunna följas i alla fall” (Liutkevičienė 2008: 83). Nyare och mer sällan använda invånarbeteckningar bildas, samtidigt som denna avledningstyps regelbundenhet bevaras, med suffixet –ietis, –ė, till exempel:

Gambija – gambietis, –ė,

¹² För en utförligare behandling av förhållandet mellan invånarbeteckningar för stater och etnonymer, se Liutkevičienė 2001: 61–62. I allmänhet är tendensen att avledningsmässigt skilja invånarbeteckningar för stater (dessa bildas med suffixet –ietis, –ė) från etnonymer (utan suffixet –ietis, –ė, endast med ändelserna –as, –ė; –is, –ė) inte särskilt tydlig (se Liutkevičienė 2001: 61).

Straipsniai / Articles

303

RITA MILIŪNAITĖ

Kenija – kenietis, -ė. Namibia – namibietis, -ė.

Det finns inga exakta uppgifter om när man började korrigera invånarbeteckningarna med suffixet –ietis, –ė i denna grupp. Juozas Balčikonis nämnde Jono Jablonskis korrigering i sitt föredrag om den nya normativa ordboken över det allmänna språket (då kallat litterärt språk)¹³, som hölls på ryska vid en internationell konferens om lexikologi, lexikografi och terminologi i Litauens SSR:s vetenskapsakademis sal 1952. Tidigare skrevs kumaeų i stället för kinietis, men Jablonskis förklarade i pressen att det skulle vara kinas (Balčikonis 1978: 2013). Detta faktum har dock inte kunnat beläggas i Jablonskis egna skrifter (varken i den femdelade eller den tvådelade utgåvan), och det nämns inte heller av forskaren av Jablonskis verk, Arnoldas Piročkinas (1986).

Den kodifierade normen pressas alltså från två håll: av traditionen att använda avledningar utan suffix och av strävan att bevara regelbundenheten hos avledningstypen med suffixet –ietis, –ė. I vissa fall blandas visserligen också distinktivitetskriteriet in i rekommendationerna: vissa avledningar utan suffix, däribland invånarbeteckningar som betecknar historiska realiteter, kan sammanfalla med andra ord, medan avledningar med suffixet –ietis, –ė bidrar till att undvika tvetydigheter. När formen kinietis försvaras sägs exempelvis att användningen av det suffixlösa ordet kinas (mask. genus) kan skapa tvetydighet med homonymen kinas (mask. ”1. filmkonst; 2. filmteknik”, LKŽ). Vanligen hjälper dock kontexten till att förstå vad det är fråga om, och variationen mellan dessa avledningstyper, även inom samma text, tyder snarare bara på brister i redigeringen, jfr:

Kinietis vecklade ut en karta där 1000 litas hade lagts in och började förklara för en av flickorna vad han sökte. Så snart flickan hade kastat en blick på den grep hon kartan med pengarna och sprang iväg. Under tiden tog hennes väninna två kino-ryggsäckar som låg på marken. (Lietuvos rytas, 2000-08-30, DVK)

UAB ”V[...]“ kiniečių-restaurangen KINŲ DRAKONAS (rekvizitai.lt, 2021-08-18, DVK)

I rekommendationerna anges också fler fall som kan skapa tvetydighet (men som används sällan):

^{¹³ Den nämnda ordboken –} Dabartinės lietuvių kalbos žodynas – gavs ut 1954. Hittills har 8 utgåvor av den publicerats (däribland elektroniska utgåvor och internetutgåvor). I den första utgåvan upptogs den aktuella avledningen med hänvisningen: kiniečiai žr. kinai, medan den inte längre förekommer som icke-normativ i de nyaste utgåvorna.

304

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

Babylonien – babilonietis, –ė (inte babilonas, –ė), Kalifornien – kalifornietis, –ė (inte kalifornis¹⁴, –ė), Colombia – kolumbietis, –ė (inte kolumbas, –ė).

VLKK godkände 2008 rekommendationen ”Dėl valstybių gyventojų pavadinimų” (VGP), där den traditionella normen bibehålls och de nämnda undantagen samtidigt legaliseras. Den stabiliserade kodifieringen avsevärt och påverkar utan tvekan det officiella språkbruket. Med hänsyn till det relativt begränsade antalet lexikaliskt och avledningsmässigt grundord som betecknar olika boplatser och har suffixet –ija kan man förutsäga en relativ normstabilitet, även om variation i språkbruket, särskilt det informella, är oundviklig på grund av de många olika undantagen och traditionella varianterna.

2.4. Avledningar med suffixet –ietis, –ė – personbeteckningar efter sammanslutning på någon grund (yrke, verksamhetsområde, organisation, kollektiv och liknande)

Denna grupp av avledningar med suffixet –ietis, –ė är den största och fylls ständigt på. Semantiken hos grundorden, som betecknar olika grupper av personer som samlas på någon grund, är synnerligen brokig. Det finns uppgifter om att J. Jablonskis redan i början av 1900-talet började korrigera vissa avledningar med suffixet –ietis, –ė – just sådana som hör till denna grupp. Som Arnoldas Piročkinas anger, noterades det i Liudas Giros anteckningar från 1905, då han lyssnade på Jablonskis föreläsningar, att Jablonskis rekommenderade att korrigera beteckningarna för föreningsmedlemmar med detta suffix (Piročkinas 1986: 68). Det noterades exempelvis att juozapiečiai skulle korrigeras, och med ett frågetecken angavs motsvarigheten – en avledning med suffixet –ininkas, –ė juozapininkai (dvs. medlemmar av S:t Josefs förening).

År 1914 motiverade Jablonskis mer utförligt sina korrigeringar av avledningar med suffixet –ietis, –ė och påpekade att substantiv av detta slag ”inte alls tydligt uttryckte människans böjelse, hennes favoritarbete, hennes färg” (Jablonskis 1914: 88–89):

En person som har anslutit sig till ”vetenskapens, jordbrukets, Aušras, Rytas förening” och sköter deras angelägenheter [...] borde vi, förefaller det mig, kalla m o k s l i n i n k u, ū k i n i n k u, a u š r i n i n k u, r y t i n i n k u på samma sätt (så skriver nu de flesta tidningar). [...] att kalla medlemmar av vissa föreningar aušr iečiais, mald iečiais, moks l iečiais, ryt iečiais, ūk iečiais, varp iečiais när man talar snabbt – folkets språk ger oss ingen som helst rätt till det.”

¹⁴ Jfr. kalifornis – ett radioaktivt kemiskt grundämne – en långsamt sönderfallande konstgjord metall (Cf) (Bž).

Straipsniai / Articles

305

RITA MILIŪNAITĖ

Arnoldas Piročkinas, som har angett ytterligare några senare korrigeringar av denna Jablonskio-präfix, däribland pasaulietį, i stället för vilket pasaulininkas föreslogs, skriver: ”Den fortsatta användningen av suffixet –ietis i standardspråket gick inte i den riktning som Jablonskis angav: i dag betraktas avledningarna žalgirietis, tiesietis, pasaulietis, leninietis, partietis som normativa (KPP 8915). En sådan användning av suffixet ligger bland annat redan i det av Jablonskis föreslagna ordet tautietis” (Piročkinas 1986: 68).

Således är Jablonskis huvudargument: ”folkets språk ger oss ingen rätt alls”. Som framgår av Kalbos patarėjo (KP 1939) fanns det under perioden efter Jablonskis inte många rekommendationer om användningen av avledningar med suffixet -ietis, -ė: i denna språkliga handbok infördes endast ett fåtal. Exempelvis korrigerades avledningen darbietis, -ė i uttrycket darbiečių partija – darbo partija (den engelska Labour-partiet avsågs).

Rekommendationerna blev särskilt många under sovjettiden – korrigeringar publicerades i periodisk press och i särskilda språktidskrifter samt i KPP₂:

–ietis [...] bör helst inte användas: 1. för att benämna personer efter yrke, arbetsuppgifter eller den plats de besöker: švietimietis (– švietimo darbuotojas, pedagogas), būre lietis (– būrelio narys), geležinkelietis (– geležinkelininkas), darželietis (– darželinukas).

Šių rekomendacijų turinys ir gausumas rodo buvus didelį poreikį pavadinti asmenis pagal būrimąsi kokiu nors pagrindu, ir priesaga -ietis, -ė pasirodė esanti labai paranki tokiems pavadinimams daryti. Pasirinktas ne pats griežčiausias vertinimo laipsnis „neteiktina“, o tik „geriau nevartoti“ leidžia manyti, kad turėta argumentų, neleidusių normą ir jos pažeidimą aiškiai atriboti. Greičiausiai tai susiję su 1-ame straipsnio skyriuje minėtais LKG teiginiais, nepaneigiančiais galimybės daryti šios grupės asmenų pavadinimus. Tad KPP₁ vienas vartotinų priesagos -ietis, -ė vedinių punktas suformuluotas taip:

[Använd.:] 2. för benämningar på personer efter deras tillhörighet till något kollektiv, någon organisation eller riktning: spartakietis, žalgirietis, kolūkietis, ansamblietis, tautietis, pasaulietis, leninietis.

I KPP₂ togs vissa ord från den tidigare upplagan inte längre med som rekommenderade, och formuleringen begränsades något:

¹⁵ De exempel som Arnoldas Piročkinas citerar överensstämmer inte helt vare sig med exemplen i KPP₁ eller med exemplen i KPP₂, även om den andra upplagan, som då nyligen hade publicerats, anges i bokens förkortningsförteckning (s. 238) (KPP₂).

306

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

[Vart.] 2. enligt tillhörighet till vissa kollektiv, lag: kibirkštietės (: ”Kibirkštis”), kolūkietis (: kolūkis), žalgiriečiai (: ”Žalgiris”).

Gränsen mellan KPP₂s rekommendation ”hellre inte använda” och rekommendationen ”kan användas” har blivit otydlig, eftersom grupper som delvis överlappar semantiskt står i motsats till varandra: normen förknippas med personers tillhörighet till ”vissa kollektiv”, medan ”hellre inte använda” förknippas med yrke och arbetsuppgifter eller med platsen där man vistas. Exempelvis skulle būreliečiai eller darž eliečiai semantiskt även kunna hänföras till gruppen av rekommenderade former – enligt tillhörighet till kollektiv.

År 1975 placerade Stasys Keinys, i artikeln ”Priesaginė lietuviškų terminų daryba”, där han behandlade avledningar som förekommer i terminologiska ordböcker, suffixet –ietis, –ė i avsnittet ”Benämningar på bärare av nominala egenskaper och yrkesbenämningar” och gav följande exempel: kolūkietis, olimpietis, pasienietis, pilietis, užsienietis, valstietis. Till dem fogades följande anmärkning (Keinys 1975: 45):

En stor del av avledningarna av denna typ benämner personer efter deras ursprungs- och bostadsort, men sådana avledningar som olimpietis och liknande är nära besläktade med benämningar på bärare av nominala egenskaper.

Således erkänns det att avledningar med suffixet –ietis, –ė inte ens inom ett så strikt reglerat område som terminologin ryms inom gränserna för en enda avledningskategori.

Vida Simonaitytė undersökte 1976 ingående egenskaperna hos de grundord till avledningar med suffixet –ietis, –ė i denna grupp som hade blivit vanligare i bruket och delade på grundval av detta in avledningarna i flera undergrupper (Simonaitytė 1976: 38–44). Med hänsyn till dessa egenskaper ges nedan också en kort översikt över förändringarna i dagens språkbruk¹⁶.

1) Benämningar på personer efter tillhörighet till ett kollektiv, bildade av ortnamn. Under sovjettiden bildades de ”efter tillhörighet till en kolchos, ett sovjetiskt jordbruk eller något annat jordbruk, ett produktionsföretag, en skola” och liknande, t.ex.: butrimonietis, –ė (Butrimonys kolchos); arvydietis, –ė (Arvydais fiskeribruk), skiemonietis, –ė (Skiemonių högstadieskola). I detta fall är den semantiska förskjutningen från en benämning på en invånare med anknytning till orten till en benämning på en person som tillhör ett kollektiv med ortens namn naturlig, även om V. Simonaitytė påpekar att den är onaturlig när benämningarna på ortens invånare har etablerats med andra suffix (t.ex. salantiškiai), medan kollektivens namn från dessa

¹⁶ Det bör noteras att det är svårt att samla in uppgifter om benämningar på personer som tillhör små kollektiv, eftersom få sådana benämningar kommer in i det offentliga språkbruket, särskilt i de viktigaste massmedierna. Sådana benämningar används i ganska begränsad omfattning och är vanligare i regional press eller i texter som produceras av specifika gemenskaper.

Straipsniai / Articles

307

RITA MILIŪNAITĖ

av själva ortnamnen bildas med suffixet –ietis, –ė (t.ex. šalantiečiai) (Simonaitytė 1979: 40). När man lämnade det sovjetiska systemet och privata jordbruk började växa fram förändrades den semantiska räckvidden hos avledningarna i denna undergrupp tydligt i början av 2000-talet. I vilken utsträckning bildningen av benämningar på personer som tillhör kollektiva grupper med suffixet –ietis, –ė från ortnamn fortfarande är aktuell i dag verkar inte ha undersökts närmare.

2) Asmenų pavadinimai, padaryti iš kolektyvų (sporto, meno, leidinių, leidyklų ir pan.) simbolinių pavadinimų. Šis asmenų pavadinimų pogrupis itin gausus ir nuolat atsinaujina. Sovietmečiu tokius vedinius skatino ir vertiniai iš rusų kalbos, kur jie turi priesagą –еу, o lietuvių kalboje pagal šį pavyzdį pasidaryti vediniai „užgožia kitas formas, pirmiausia daiktavardžius su priesaga –ininkas (Simonaitytė 1979: 41). Ankstyvuoju posovietiniu laikotarpiu DVK fiksuota daugybė panašių pavyzdžių (dažnai kaip kuopinių pavadinimų), pvz.: plekšniečiai (meninių „Plekšnės“ klubo nariai), hermiečiai (banko „Hermis“ darbuotojai), respublikiečiai – dienraščio „Respublika“ darbuotojai, santariečiai (organizacijos „Santara–Šviesa“ nariai), vaidiliečiai („Vaidilos“ teatro aktoriai) ir kt. Jų gausu ir šiandieninėje vartosenoje, pvz.: pegasiečiai (knygų prekybos tinklo „Pegasus“ klubo nariai, ND), bohemiečiai (operos meno trupė – pagal pirmąją pastatytą operą „Bohema“, ND) ir kt.

3) Benämningar på personer bildade av substantiv (mer sällan adjektiv) som ingår i sammansatta företagsnamn och anger de produkter som företagen tillverkar; sådana avledningar var även under sovjettiden ”sällsynta, ovanliga och oftast omotiverade”, t.ex.: hidraulietis, –ė (fabriken för hydrauliska drivsystem) (Simonaitytė 1979: 42–43). Under sovjettiden korrigerades autokompresorietis (autokompressorfabriken), grąžtietis (borrfabriken), metalietis (fabriken för metallprodukter) (RekB 1983) m.fl. Efter Litauens återvunna självständighet uppstod företag med icke-litauiska eller hybrida namn. Hur de anställda vid dessa företag benämns kräver separata undersökningar baserade på enkäter.

4) Benämningar på personer bildade av personnamn, efter vilka kollektiv, rörelser och liknande benämns, t.ex.: čiurlioniečiai (elever vid Čiurlionios konstskola), janoniečiai (arbetare vid Janonis pappersfabrik). Enligt V. Simonaitytė är detta ”ett nytt och ovanligt språkfenomen; ryskan kan bidra till dess spridning” (Simonaitytė 1979: 42). I rekommendationerna från sovjettiden korrigerades kudirietis, –ė (= kudirkaitis, –ė; kudirkininkas, –ė; kudirkinukas, –ė), maironietis, –ė (= maironaitis, –ė) (RekB 1989) m.fl., liksom benämningar på anhängare av eller följare till filosofiska skolor med personnamnsursprung, t.ex. berklietis (= berklininkas) (RekB 1987). Efter självständighetens återupprättande återupplivades olika religiösa sällskap, och även deras benämningar korrigerades: birutietės (= birutininkės), ursulietės (= ursulininkės), zitietės (= zitininkės) (RekB 1994, 1996). I dagens språkbruk finns det också personbenämningar bildade av personnamn, t.ex. (DVK): daukantiečiai (1. elever vid Vilnius Simonas Daukantas gymnasium,

308

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, -ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

2. medlemmar i Simonas Daukantas bibliofilklubb m.fl.), vydūniečiai (1. medlemmar i Vydūnas sällskap, 2. elever vid Vydūnas gymnasium i Šilutė) och liknande. De tenderar också att konkurrera med avledningar bildade med andra suffix. I DVK har čiurlioniukai (elever vid Čiurlionios konstskola), naujaliukai (elever vid Juozas Naujalis musikgymnasium i Kaunas) registrerats.

5) Asmenų pavadinimai, padaryti iš įvairių kolektyvų ir organizacijų bendrinių pavadinimų, pvz.: darželietis, -ė (darželio auklėtinis), leidyklietis, -ė (leidyk los darbuotojas), švietimietis, -ė (liaudies švietimo darbuotojas) ir pan. (Simonaitytė 1979: 43). Darželiečiai (greta varianto darželinukai) ir švietimiečiai plačiai paplitę ir šiandieninėje vartosenoje, nors rekomendacijose aiškinta, kad pastarasis yra rusų kalbos просвещенец vertinys (RekB 1990). Pripažįstama esant teisingų išimčių (ansamblietis, tautietis), bet „dauginti tokių išimtinių darinių netikslinga“ (RekB 1992). Vartosenoje ansambliečiai iki šiol konkuruoja su diegtu variantu ansamblininkai.

En stark normerande kamp pågick länge om benämningen på anställda inom järnvägstransporten: geležinkelietis, -ė eller geležinkelininkas, -ė. Som S. Keinys påpekar hade den normativa varianten geležinkelininkas, -ė redan rekommenderats av den statliga terminologikommission som verkade 1921–1926, medan dess konkurrent geležinkelietis, -ė avvisades, eftersom litauiskan använder avledningar med suffixet -ininkas, -ė för personer utifrån deras arbets- eller verksamhetsområde, liksom deras arbetsplats, arbetsredskap, arbetsobjekt och liknande (Keinys 2000). De viktigaste litauiska ordböckerna anger avledningen med suffixet -ininkas, -ė som huvudvariant (LKŽₑ) eller som den enda normativa¹⁷; inom terminologin rekommenderas endast denna för användning, men i bruket inom fria stilar konkurrerar de båda avledningarna fortfarande.

Försöken att korrigera orden olimpietis, -ė (= olimpininkas, -ė, olimpiadininkas, -ė), pasienietis, -ė (= pasienininkas, -ė; pasientukas, -ė) misslyckades (RekB 1993, 1996, 2000). Olimpietis, -ė togs inte upp i DLKŽ; endast olimpiadininkas, -ė rekommenderades, men i dagens språkbruk har ordens betydelser utvecklats åt olika håll: olimpiadininkas, -ė betyder ”en elev eller student som deltar i en vetenskaplig olympiad”, medan olimpietis, -ė betyder ”en deltagare i olympiska spel” samt en invånare på det grekiska berget Olympen, en av gudarna i den antika grekiska mytologin (BŽ). Pasienietį, -ę rekommenderades ursprungligen att endast behållas som benämning på invånare i gränstrakter, men i de viktigaste ordböckerna syns konkurrensen mellan de båda varianterna, och användningen av denna avledning i betydelsen ”soldat i ett lands gränsbevakning” håller på att etableras som rekommendation (DLKŽ₇). Jfr också: klubietis, -ė ’klubbmedlem’ är i språkbruket vanligare än varianten klubininkas, -ė (ND). Detta visar att avledningar med suffixet -ietis, -ė för benämningar på medlemmar i olika kollektiv ofta intar ställningen som den starkare konkurrenten.

¹⁷ Jfr: I DLKŽ från och med den tredje upplagan (1993) anges: geležinkelietis, -ėntk. = g e l e ž i n k e l i n i n k a s.

Straipsniai / Articles

309

RITA MILIŪNAITĖ

6) En separat undergrupp, som under sovjettiden hade dragit sig tillbaka till passiv användning, utgörs av benämningar på partimedlemmar; till dessa ansluter sig också benämningar på medlemmar av samhälleliga rörelser. I de viktigaste ordböckerna är endast ordet partietis, –ė belagt med hänvisningen ”se” och den bättre varianten partinis, –ė. Deltagarna i den samhälleliga rörelsen Lietuvos Persitvarkymo Sąjūdis, som uppstod inför återupprättandet av Litauens självständighet, kallas fortfarande ofta sąjūdiečiais, även om denna avledning ofta har korrigerats och konkurrerar med den variant sąjūdininkai som föredras i officiellt språkbruk, och ibland även med den avledning sąjūdistai^¹⁸., som har en negativ klang.

Efter återupprättandet av Litauens självständighet och den samtidiga återupplivningen av partier som hade verkat före kriget samt bildandet av nya partier väljer man oftast avledningar med suffixet –ietis, –ė för att benämna deras medlemmar; dessa bildas av partinamnen eller enskilda ord i dem, t.ex.¹⁹: darbiečiai (medlemmar av Lietuvos demokratinė darbo partija, senare medlemmar av Darbo partija); prisikėliečiai (medlemmar av Tautos prisikėlimo partija); tvarkiečiai (medlemmar av partiet ”Tvarka ir teisingumas”); laisviečiai (medlemmar av partiet ”Laisvė”)²⁰ m.fl. Jfr även: maršiečiai – deltagare i evenemanget ”Didysis šeimos gynimo maršas” och i den rörelse som utvecklas ur det²¹. Överlag är bildandet av partinamn och konkurrensen mellan deras varianter ett lovande ämne för separata studier.

Hela den behandlade gruppen av avledningar – benämningar på personer utifrån deras förening på någon gemensam grund – är den mest komplicerade med avseende på normerna, både på grund av etablerade undantag, på grund av att gränserna mellan norm och felaktighet suddas ut och på grund av den ständiga och omfattande tillkomsten av nya avledningar.

Som det står i en rekommendation har ”betydelsesystemet” för suffixen –ietis, –ė och –ininkas, –ė ”brutits sönder” (RekB 1996). Det nuvarande språkbruket markerar således en process som har pågått i många år – en ökning av produktiviteten²² hos suffixet –ietis, –ė och en utvidgning av möjligheterna till ordbildning, samtidigt som man avlägsnar sig från den kodifierade normen. Under de mer än hundra år som standardspråkets normer har utvecklats har kodifieringen i vissa fall blivit mildare, men flera tydliga tendenser i språkbruket strider fortfarande mot den. Kodifieringen bör återspegla endast de allmänna tendenserna hos den faktiska normen, medan enskilda avledningar bör bedömas med hänsyn till deras konkurrerande egenskaper

^¹⁸ Närmare om bildningen och användningsfrekvensen hos avledningar av denna rot, se Čižik-Prokaševa 2018: 149–150; 161–162.

^¹⁹ Det finns också benämningar på sådana partier som är belagda i DVK och ND, men som med tiden upphörde att existera.

^²⁰ I ND är även fler varianter belagda för att benämna medlemmarna av detta parti: laisvistai, laisvūnai, laisvininkai.

^²¹ I ND är även fler varianter belagda för att benämna medlemmarna av denna rörelse: maršininkai, maršistai, šeimamar­šininkai, šeimamaršiai.

^²² Om produktivitetsbegreppet i ordbildningen, se Urbutis 2009: 309–314. För det undersökta fallet är möjligheten att med detta suffix bilda nya avledningar viktig.

310

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

(frekvens, normerings¬tradition, framträdandet av en ny betydelse eller dess stilistiskt-funktionella nyans osv.).

2.5. Avledningar med suffixet –ietis, –ė för vissa personbeteckningar utifrån bostadsort eller ursprungsort

Normenliga avledningar med suffixet –ietis, –ė lämpar sig väl just för att beteckna personer utifrån bostadsort eller ursprungsort. I vissa nordöstliga och angränsande nordöstliga högbömiska dialekter används traditionellt pasvaliečiai, pakruojiečiai, joniškiečiai osv. Detta suffix är dock, till skillnad från standardspråket, inte särskilt kännetecknande för dialekterna (Norkaitienė, Girdenis 1987: 13). I olika regioner i Litauen är andra suffix vanliga, exempelvis –ėnas, –ė; –iškis, –ė; –ininkas, –ė; –uvis, –ė; –inis, –ė osv. Till exempel är avledningar med suffixet –iškis, –ė särskilt typiska för samogiterna (telšiškis, –ė; salantiškis, –ė; tauragiškis, –ė osv.), medan suffixet –ėnas, –ė är vanligt i östra Litauen (Anykštėnas, –ė; kupiškėnas, –ė; užpalėnas, –ė osv.).

På grund av suffixet –ietis, –ės produktivitet och den yttre faktorn — den omfattande migrationen — håller denna mångfald av suffix på att försvinna tillsammans med de traditionella dialekterna. Numera tenderar man att oftast bilda sådana beteckningar med detta suffix (och därmed kringgå även den formella begränsning som behandlas i avsnitt 2.3). Därför uppstår konkurrerande varianter i bruket, exempelvis linkuvis, –ė – linkuvietis, –ė, telšiškis, –ė – telšietis, –ė osv. I både språk rekommendationerna från sovjettiden och de senaste årtiondenas rekommendationer råder man att i standardspråket bevara de autentiska avledningarna med olika suffix eller ändelser som är karakteristiska för olika regioner i Litauen och som vanligtvis också betecknar en representant för den aktuella dialekten, exempelvis:

1) –ėnas, –ė: anykštėnas, –ė ’invånare i Anykščiai eller dess omgivningar’; biržėnas, –ė ’invånare i Biržai eller dess omgivningar’; ratnyčėnas, –ė ’invånare i byn Ratnyčia’; 2) –iškis, –ė: kelmiškis, –ė ’invånare i Kelmė eller dess omgivningar’; skuodiškis, –ė ’invånare i Skuodas eller dess omgivningar’; skaudviliškis, –ė ’invånare i Skaudvilė eller dess omgivningar’; 3) –ininkas, –ė: nidininkas, –ė ’en äldre invånare i Nida’; ventininkas, –ė ’invånare i byn Ventė’; 4) –uvis, –ė:

Straipsniai / Articles

311

RITA MILIŪNAITĖ

linkuvis, –ė ’invånare i Linkuva eller dess omgivningar’; šeduvis, –ė ’invånare i Šeduva eller dess omgivningar’; 5) –inis, –ė: äldre marijampolinis, –ė | marijampolietis, –ė ’invånare i Marijampolė eller dess omgivningar’; äldre šakinis, –ė | šakietis, –ė ’invånare i Šakiai eller dess omgivningar’; f) –is, –ė: baisogalis, –ė ’invånare i Baisogala eller dess omgivningar’.

I språk rekommendationerna från andra hälften av 1900-talet nämns en tendens i bruket att skilja de ovan nämnda traditionella invånarbeteckningarna från beteckningarna för invånare i städer och andra större bosättningar. Med andra ord kan avledningar med suffixet –ietis, –ė användas när man talar om invånare i en stad eller tätort, medan traditionella avledningar med andra suffix används, om sådana finns, när man vill framhäva lokal härkomst och dialekt eller lokalt tal. Jfr: kupiškietis, –ė ’invånare i staden Kupiškis’ och kupiškėnas, –ė ’invånare i Kupiškis och dess omgivningar som talar det lokala talet’; i tidskriften Mūsų kalba skrev Milda Norkaitienė och Aleksas Girdenis 1987 (Norkaitienė, Girdenis 1987: 13–15):

I de dialekter som har mer än ett suffix tenderar deras avledningar att skiljas åt betydelsemässigt. I vissa högbömiska dialekter kan till exempel avledningar med suffixet –ėnas, –ė beteckna en person från ett visst område eller en viss dialekt, medan avledningar med –iškis, –ė eller –ietis, –ė betecknar invånare i motsvarande tätort eller stad [...]. Det är nu svårt att säga vad man ska göra med tendensen till betydelsemässig uppdelning av avledningar med två former. Enligt vår uppfattning skulle denna uppdelning tills vidare vara ganska konstlad och påtvingad språket – den kan endast motiveras i de fall då den ena avledning är en särskild vetenskaplig term.

Således är relationerna mellan avledningarna med suffixet –ietis, –ė och deras varianter inte stabila; det är en långvarig process som fortfarande pågår i dag. Något tydligt system kan inte heller skönjas i de normerande ordböckerna (DLKŽ, BŽ). Förändringarnas riktning visar en utjämning av uttrycksformerna och kan i viss mån justeras genom kodifiering, samtidigt som både autentiska beteckningar för lokala invånare bevaras och beteckningar för dialekter etableras som språkvetenskapliga termer.

SLUTSATSER

1. I de viktigaste litauiska grammatikerna klassificeras normenliga avledningar med suffixet –ietis, –ė som beteckningar för personer utifrån deras härkomst och bostadsort

312

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

till ordbildningskategorin, medan kodifieringskällorna anger att det finns vissa begränsningar för ordbildningsbasen. Uppgifter om nutida litauiskt språkbruk och språkliga rekommendationer visar att de suffixavledningar med –ietis, –ė som faktiskt fungerar inte alltid överensstämmer med den kodifierade normen, vilket leder till motsättningar mellan kodifiering och språkbruk.

2. Den nutida mångfalden av avledningar med suffixet –ietis, –ė återspeglar en process som har pågått under många år – en utvidgning av suffixets ordbildningsmöjligheter, det vill säga avledningarnas regelbundenhet och ökande antal, trots de normer som har fastställts i grammatikerna. Denna process har förstärkts av den under det senaste decenniet särskilt tydliga poststandardiseringsvågen i de europeiska länderna, som leder till att standardspråken blir mer samtalspräglade och att gränserna mellan standarden och icke-standardiserade varieteter suddas ut.

2.1. I språkbruket blir ordbildningsbasen för avledningar med suffixet –ietis, –ė mer komplex och varierad än vad som anges i de deskriptiva grammatikerna: dessa avledningar bildas inte bara från ord med enkel ordbildningsstruktur, utan också från stammar av mer komplexa grundord och i ett och annat fall inte bara från substantiv, utan även från adjektiv.

2.2. En del av avledningarna med suffixet –ietis, –ė hör inte till den kategori av personbeteckningar efter ursprungs- och boningsort som grammatikerna anger, utan till en annan kategori – beteckningar för bärare av en nominal egenskap.

2.3. Denna process åtföljs av en omfattande konkurrens mellan olika avledningar, där avledningar med suffixet –ietis, –ė vanligtvis tenderar att inta en starkare position och etablera sig i språkbruket. Detta beror på suffixet –ietis, –ės produktivitet, principen om språklig ekonomi (kazlūrūdietis, –ė är bekvämare än Kazlų Rūdos gyventojas, –a), och i vissa fall – distinktivitet (olimpiadininkas, –ė är inte samma som olimpietis, –ė).

3. På grundval av grundordens formella egenskaper och semantik samt avledningarnas tillhörighet till olika ordbildningskategorier kan man urskilja fem grupper av avledningar med suffixet –ietis, –ė som är problematiska ur kodifieringssynpunkt. Samtidigt kan man, med hänsyn till ordbildningssystemets regelbundenheter, tendenser i språkbruket (avledningarnas användningsfrekvens) och förändringarnas riktning, föreslå flera lösningar för en översyn av kodifieringen.

3.1. Kodifieringen motsägs av bildningen av personbeteckningar från flerordsförbindelser – efter personens boningsort eller tillhörighet till en gemenskap (t.ex. kazlūrūdietis, –ė, naujazelandietis, –ė). Kodifieringen bör mildras (och detta har redan börjat göras genom undantag), eftersom förändringen i språkbruket är naturlig och funktionellt ändamålsenlig på grund av språklig ekonomi.

3.2. Kodifieringen motsägs av bildningen av invånarbeteckningar från statsnamn på –ija (kinietis, –ė), när det finns en traditionell osuffixerad beteckning (kinas, –ė). Den nuvarande kodifieringen bör behållas med hänvisning till principen om normernas stabilitet.

3.3. Problematiskt och utan tydliga normgränser är personbeteckningar efter sammanslutning på någon grund (efter yrke, verksamhetsområde, organisation, kollektiv och så vidare)

Straipsniai / Articles

313

RITA MILIŪNAITĖ

bildning av benämningar (švietimietis, –ė; darž­elietis, –ė; maironietis, –ė; laisvietis, –ė). Eftersom kodifieringen erkänner vissa undantag och avvikelser, och sådana avledningar är mycket talrika i bruket, bör man söka tydligare kriterier för hur normernas gränser kan utvidgas och definieras klarare.

3.4. Avledningar med suffixet –ietis, –ė utjämnar bildningen av traditionella personbeteckningar efter bostadsort som återspeglar regionala skillnader (salantietis, –ė – salantiškis, –ė). Avledningar med andra traditionellt etablerade suffix (–ėnas, –ė; –iškis, –ė; –ininkas, –ė; –uvis, –ė; –inis, –ė med flera) bör stödjas av kodifieringen.

4. Den kodifiering av avledningar med suffixet –ietis, –ė som har utvecklats under mer än hundra år av utveckling av normerna för standardspråket bör bättre motsvara de naturliga tendenser i ordbildningen som framträder i bruket. Kodifieringens stabilitet bör bevaras där förändringarna i bruket har uppstått till följd av påverkan från andra språk och saknar systematisk och funktionell grund i själva litauiskan.

ŠALTINIAI

BŽ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, red. kolegija D. Liutkevičienė, D. Murmulaitytė, V. Sakalauskienė, A. Gritėnienė, A. Gaidienė, D. Daugirdienė, L. Jonušys, vyr. red. D. Liutkevičienė. Prieiga internete: https://ekalba.ikl.lt/bendrinės-lietuvių-kalbos-žodynas [žiūrėta 2021–09–01–09–30].

DKKS – Didžiųjų kalbos klaidų sąrašas. Valstybinės lietuvių kalbos komisijos patvirtintas 1997–12–18. Nr. 68. 2019–01–31 nutarimas atšauktas. Prieiga internete: https://www.e-tar.lt/portal/lt/legalAct/TAR.E6FA99389109.

DLKG 2006 – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, 4-oji pataisyta laida, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

_DLKŽ₆ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. S. Keinys, 6-asis (3-iasis e.) leidimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006.

_DLKŽ₇ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. S. Keinys, 7-asis (4-asis e.) leidimas, atnaujinta versija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2017. Prieiga internete: ekalba.ikl.lt/dabartinės-lietuvių-kalbos-žodynas.

DVK – Dabartinės vartosenos kartoteka, asmeninis e. išteklius.

eKP – Kalbos patarimai. Kalbos rekomendacijų duomenynas, sud. R. Miliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: https://ekalba.lt/kalbos-patarimai/ [žiūrėta 2021–09–16].

314

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

KP 1939 – Kalbos patarėjas, par. L. Dambrauskas, red. A. Salys, P. Skardžius, Kaunas: Lietuvių kalbos draugija.

KPP_₁ 1976 – Kalbos praktikos patarimai, sud. A. Pupkis, aut. A. Paulauskienė, V. Labutis, A. Pupkis, J. Šukys, A. Vanagas, J. Žemaitis, Vilnius: Mokslas.

KPP_₂ 1985 – Kalbos praktikos patarimai, sud. A. Pupkis, vyr. red. Z. Zinkevičius, aut. A. Paulauskienė, V. Labutis, A. Pupkis, J. Šukys, A. Vanagas, J. Žemaitis, Vilnius: Mokslas.

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 2, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965.

LKŽ_ₑ – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2017). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas.

ND – Miliūnaitė R., Aleksaitė A. Lietuvių kalbos naujažodžių duomenynas [Tęstinis internetinis žinynas nuo 2011 m.], sud. R. Miliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://ekalba.lt/naujažodžiai [žiūrėta 2021-10-02].

RekB – Kalbos rekomendacijų kompiuterinė bazė. [Netiražuota kompaktinė plokštelė], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006.

VGP – Rekomendacija „Dėl valstybių gyventojų pavadinimų“. Patvirtinta Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2008-10-02 protokoliniu nutarimu Nr. PN-6; paskutinį kartą keista 20201221, Nr. PN11. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/svetimvardziai/valstybiu-gyventoju-pavadinimai [žiūrėta 2021-09-01].

VLKK KB – Valstybinės lietuvių kalbos komisijos kalbos konsultacijų bankas. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/konsultacijos.

ŽDV – Murmulaitytė D., Aleksaitė A. Žodžių darybos vedlys. [Elektroninis išteklius], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: ekalba.lt/zodziu-darybos-vedlys/ [žiūrėta 2021-09-10].

Straipsniai / Articles

315

RITA MILIŪNAITĖ

LITERATŪRA

Aitchison Jean 2013: Language Change: Progress or Decay? 4th ed., Cambridge: Cambridge University Press.

Ayres-Bennett Wendy 2021: Modeling Language Standardization. The Cambridge Handbook of Language Standardization (Cambridge Handbooks in Language and Linguistics), eds. by W. Ayres-Bennett, J. Bellamy, Cambridge: Cambridge University Press, 27–64.

Balčikonis Juozas 1978: Rinktiniai raštai 1, sud. A. Pupkis, Vilnius: Mokslas.

Coupland Nikolas, Kristiansen Tore 2011: SLICE: Critical Perspectives on Language (De)standardization. Standard Languages and Language Standards in a Changing Europe, eds. by T. Kristiansen, N. Coupland, Oslo: Novus Press, 161–176.

Čižik-Prokaševa Veslava 2018: Sąvokos sąjūdis išaškinimas lietuvių kalboje. – Acta Linguistica Lituanica 79, 144–176.

Ghyselen et al. 2016: Ghyselen Anne-Sophie, Delarue Steven, Lybaert Chloé. Studying Standard Language Dynamics in Europe. – Taal en Tongval 68(2), 75–91.

Jablonskis Jonas 1914: Rygiškių Jonas. Kalbos dalykai. – Vilties priedas 3, 81–94; 4 118–128. Taip pat: Jablonskio raštai 4. Kalbos dalykai, red. J. Balčikonis, Kaunas: Akcinė „Ryto“ bendrovė, 1935, 147–173.

Keinys Stasys 1975: Priesaginė lietuviškų terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 16: Lietuvių terminologija, 7–56.

Keinys Stasys 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Keinys Stasys 2000: Keletas atsakymų į klausimus. – Geležinkelininkas, spalio 16 d.

Kniūkšta Pranas 1976: Priesagos –inis būdvardžiai. Daryba, reikšmės, gramatiniai sinonimai, Vilnius: Mokslas.

Liutkevičienė Danutė 2001: Apie tautybių ir gyventojų pavadinimus su priesaga -ietis, -ė. – Kalbos kultūra 74, 60–64. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/Straipsniai/74/Liutkeviciene_KK_74_straipsnis.pdf.

Liutkevičienė Danutė 2008: Valstybių gyventojų pavadinimai ir tautovardžiai. – Kalbos kultūra 81, 80–102. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/Straipsniai/81/Liutkeviciene_KK_81_straipsnis.pdf.

Miliūnaitė Rita 2019: Bendrinė lietuvių kalba Europos kalbų postandartizacijos kontekste. – Bendrinė kalba 92, 1–29. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/Straipsniai/92/Miliūnaitė_BK_92_straipsnis.pdf. DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.10.

316

Acta Linguistica Lituanica LXXXV

Priesagos –ietis, –ė vediniai dabartinėje lietuvių kalboje: norma ir vartosenos pokyčiai

Murmulaitytė Daiva 2016: Naujieji asmenų pavadinimai darybos ir semantiniu aspektu. – Lietuvių kalba 10, 1–22. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22591/21824.

Norkaitienė Milda, Girdenis Aleksas 1987: Dėl asmenų pavadinimo pagal gyvenamąją vietą. – Mūsų kalba 1, 13–15.

Piročkinas Arnoldas 1986: Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas: Šviesa.

Piročkinas Arnoldas 1990: Administracinės kalbos kultūra, Vilnius: Mintis.

Simonaitytė Vida 1979: Priesagos –ietis, –ė daiktavardžiai tarybinių metų raštų kalboje. – Kalbos kultūra 36, 38–44. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/Straipsniai/36/Simonaityte_KK_36_straipsnis.pdf.

Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija, 2-rasis leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Derivatives with the Suffix –ietis, –ė in the Lithuanian Language: Norm and Changes in Usage

SUMMARY

The object of the article is the derivatives with the suffix –ietis, –ė, which are problematic from the point of view of the codification of the standard Lithuanian language. As far as their formation is concerned, normative derivatives with this suffix in the mainstream grammars of the Lithuanian language are classed as personal names based on the person’s place of origin or residence. Codification sources also point to certain restrictions of the derivational base. The derivatives with the suffix –ietis, –ė that are actually in use in the contemporary Lithuanian language do not always conform to the codified norm.

Based on the formal and the semantic attributes of the derivational base, there are five groups of derivatives with the suffix –ietis, –ė that fall outside or exist in the margins of the codified norm. The key moments in the development of the codification of the derivatives are highlighted and the factors that determine the instability of the norms of these derivatives and the course of their transformation are specified. The usage data have been collected in the databases and other digital resources listed among the references.

The variety of derivatives with the suffix –ietis, –ė in usage reflects the expansion of the derivational potential of this suffix – the regularity of derivatives and the increase in their number regardless of the traditional norms rooted in grammars – a process that has been taking place for years. The derivational base of the derivatives with the suffix

Straipsniai / Articles

317

RITA MILIŪNAITĖ

–ietis, –ė is becoming more intricate and variegated compared to descriptive grammars, with derivatives being made from both nouns and adjectives; both from structurally simple and more complex stems of underlying words. Some derivatives with the suffix –ietis, –ė fall within the formational category of the bearers of a nominal attribute rather than the one that is specified in grammars. This level of productivity of the suffix –ietis, –ė is driven both by the internal laws of language development and external factors.

This process is followed by a vibrant rivalry among varied derivatives, in which the derivatives with the suffix –ietis, –ė usually tend to come out on top and become prevalent in usage. It is the product of the principle of language efficiency (the derivatives are shorter and easier to use than phrases), the means of linguistic expression becoming increasingly productive, and the general course of language transformation: over the past decade, European states have been seeing a highly distinct wave of post-standardisation that brings substandard elements into public usage and erases the boundaries between standard languages and their non-standard variants.

Established after more than a hundred years of development, the codification of the derivatives with the suffix –ietis, –ė ought to respond to the natural trends in word formation that are emerging in usage with a higher degree of accuracy. The stability of codification should be preserved where changes are driven by the impact from other languages and are pushing the traditional derivatives with other suffixes out of usage and do not have a systemic and functional foundation in the Lithuanian language as such.

Įteikta 2021 m. spalio 11 d.

RITA MILIŪNAITĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected]

318

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV