AURELIJA GRITĖNIENĖ

Institutet för det litauiska språket

ORCID-id: orcid.org/0000-0001-8510-9037

Forskningsområden: lexikologi och lexikografi.

DOI: doi.org/10.35321/all90-09

BILDEN AV SOVJETISKA LITAUEN I TEXTKORPUSET FÖR DEN MODERNA IDENTITETENS IDEOLOGISKA NARRATIV

Bilden av sovjetiska Litauen i textkorpuset för den moderna identitetens ideologiska narrativ

ABSTRAKT

I artikeln granskas, med utgångspunkt i data från textkorpuset för den moderna identitetens ideologiska narrativ, vilken bild av sovjetiska Litauen som framträder i tidningarna „Tiesa“ från 1945, „Komjaunimo tiesa“ från 1956–1957 och „Tiesa“ från 1962, hur mycket sanning denna bild innehåller och hur mycket som utgör en förvrängd eller till och med av propagandister nyskapad verklighet, samt hur dåtidens publicistiska texter (re)konstruerar sovjetiska Litauen. En semantisk analys av 798 illustrationer där Litauen nämns visar att man i pressen under sovjettiden försökte skapa en ytterst positiv bild av ett idealiserat Litauen, vilken omfattade följande huvud- aspekter: svartmålningen av det nära förflutna (det Smetona- och borgerliga Litauen) och dess aktörer, framhävandet av den ljusa sovjetiska nutiden, upphöjandet av landets ekonomiska, kulturella och andra framgångar samt ett konkret utpekande av vänner och inre och yttre fiender. I pressens idealistiska berättelse om Litauen används standardiserade propagandaklichéer från sovjettiden, och livet för det „lyckliga“ landets „lyckliga“ människor i det sovjetiska systemet skildras i en upphöjd stil. Den semantiska analysen av de meningar som valts ut för undersökningen visar att den officiella simulakern av ett idealiskt Litauen återspeglades i den sovjetiska ideologiska pressen som i en förvriden spegel, men verkligheten var helt annorlunda. Vi ser alltså en tydlig klyfta mellan det som den officiella sovjetiska pressen framställde och det som faktiskt existerade i den grå vardagen.

NYCKELORD: bild, sovjettidens Litauen, ordet „Litauen“, textkorpuset för den moderna identitetens ideologiska narrativ, semantik.

Straipsniai / Articles

227

AURELIJA GRITĖNIENĖ

ANNOTATION

I artikeln undersöks den bild av sovjetiska Lithuania som kan sammanställas utifrån material som publicerades i ”Tiesa” 1945 och 1962 samt i ”Komjaunimo Tiesa” 1956–1957, hur mycket sanning och hur mycket förvrängd eller till och med av propagandister nyskapad verklighet denna bild rymmer, samt hur dåtidens journalistiska texter (re)konstruerar sovjetiska Lithuania – allt detta med stöd av data från Corpus of the Ideological Narrative of the Modern Identity. En semantisk analys av 798 illustrationer där Lithuania nämns har visat att den sovjetiska pressen försökte projicera en starkt positiv bild av ett idealiskt Lithuania, som omfattade följande huvud aspekter: svartmålning av det nära förflutna (Smetonas Lithuania, det borgerliga Lithuania) och dess aktörer; framhävande av den ljusa sovjetiska nutiden; hyllande av landets ekonomiska, kulturella och andra framgångar; identifiering av specifika vänner samt inre och yttre fiender. Den idealistiska pressberättelsen om Lithuania använder standardiserade klichéer från sovjetisk propaganda och skildrar i upphöjd stil livet för ”lyckliga” människor i ett ”lyckligt” land inom det sovjetiska systemet. Den semantiska analysen av de meningar som valts ut för studien har visat att den sovjetiska ideologiska pressen, liksom i en förvrängande spegel, också återgav det officiella simulakret av ett idealiskt Lithuania, medan verkligheten var helt annorlunda; därför kan vi se en tydlig klyfta mellan det som skildrades i den officiella sovjetiska pressen och den verkliga bilden av den dystra vardagen.

NYCKELORD: bild, sovjetiska Lithuania, ordet ”Lithuania”, Corpus of the Ideological Narrative of the Modern Identity, semantik.

INLEDNING

Vid Institutet för det litauiska språket har Corpus of the Ideological Narrative of the Modern Identity (MTINT) samlats sedan 2018. Det är en databas med journalistiskt material från 1928–1998 som huvudsakligen speglar periodens ekonomiska och politiska kontext. Med stöd av uppgifterna i denna korpus kan man genomföra studier av språklig diskurs, olika föreställningar och andra undersökningar. Vid en sökning i korpusens texter från den sovjetiska perioden (tidningarna ”Tiesa” från 1945 och 1962 samt ”Komjaunimo Tiesa” från 1956–1957) hittades 798 illustrationer där Lithuania nämns: 331 i ”Komjaunimo Tiesa” och 467 i ”Tiesa”. Sökningen genomfördes inte bara efter alla former av ordet ”Lithuania”, utan också efter förkortningen LTSR (den senare förekom endast 9 gånger i korpusen). Huvudorganet för dåtidens officiella propaganda, ”Tiesa”, spred särskilt mycket propaganda. I ett av numren från 1945 redogörs tydligt för vilket inflytande den i dåtidens Ryssland utgivna ”Pravda” hade på denna tidning: ”Pravda”, som bolsjevikpartiets ledande organ, var alltid ett föredöme för pressen för arbetarna i Lithuania och för de litauiska kommunisterna. [...] Under fosterländska kriget lärde sig de sovjetiska litauiska pressmedarbetarna av ”Pravda” att hos arbetarna utveckla hat mot de tyska fascistiska rövarna, kärlek till sitt fosterland och beslutsamhet att kämpa för dess frihet

228

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

och oberoende (Tiesa, 1945–09). Att den litauiska ”Tiesa” noggrant följde de sovjetiska ”Pravdas” ”sanningar” framgår tydligt inte bara av tidningens innehåll utan också av dess stilistik: vid analysen av de exempel som samlats in för studien framgår att en del av artiklarna är översatta från ryska – i de litauiska meningarna förekommer ordagranna översättningar och det vimlar av syntaktiska och andra fel. Att dåtidens ”Tiesa” var ett starkt propagandaverktyg kungjordes tydligt också av tidningen själv: Lithuanias kommunistiska partis centralkommitté hoppas att republikens journalister, genom att följa den sovjetiska pressens och den leninska ”Pravdas” ärorika traditioner och använda alla former av sitt ideologiska vapen – periodisk press, radio, television och alla genrer inom den stridbara journalistiken – ska göra varje tidningsnummer till [...] en tribun för propaganda för avancerad erfarenhet och effektivt kämpa för att brister i arbetet och kvarlevor från det förflutna i människors medvetande ska övervinnas (Tiesa, 1962–03).

De sovjetiska texterna valdes medvetet och ändamålsenligt för den semantiska studien. I dagens historiska narrativ tolkas sovjettiden i Lithuania, liksom i de övriga baltiska länderna, fortfarande strikt negativt, som en främmande ockupation som avbröt den ”normala” utvecklingen av samhället och statsbildningen, vilken man återvänder till först efter återupprättandet av självständigheten (Nikžentaitis 2013: 526). Samtidigt är den en faktisk del av Lithuanias historia, ett ”nytt kulturellt sammanhang som täckte över det gamla och på sitt sätt omformade och berörde varje människas värld, värderingar, ting, relationer och berättelser” (Čepaitienė 2013: 574), varför denna period är viktig vid olika undersökningar. Enligt sociologer måste den förstås genom att man tänker igenom den, inte genom att avvisa den som främmande. Man kan inte artificiellt tränga undan denna period ur det förflutna (minnet), utan måste tvärtom presentera en analytisk och kritisk analys av tiden (Leinartė, Žilinskienė, Kraniauskienė, Šutinienė, Gečienė 2014: 61) och våga sig in i ett äventyr för att utforska det nära förflutnas rike av förvrängande speglar (Švedas 2009: 27). Sovjettiden är alltså inte bara ett historiskt utan också ett kulturellt begrepp, som kan analyseras ur många olika perspektiv – historiskt, socialt, antropologiskt, etnologiskt, lingvistiskt med flera.

På den tiden ”användes alla tillgängliga propagandamedel för att sprida den sovjetiska ideologin – pressen, televisionen, radion, skolböcker, påtvingade föreläsningar, skönlitteratur och journalistik” (Leinartė 2022: 278). Syftet med denna artikel är således att genom en semantisk analys av de meningar i den sovjetiska propagandapressen som valts ut för den språkliga studien undersöka vilken bild av sovjetiska Lithuania som framträder i dåtidens press, hur mycket sanning och hur mycket förvrängd eller till och med av propagandister nyskapad verklighet den innehåller, samt hur dåtidens journalistiska texter (re)konstruerar sovjetiska Lithuania. Bildligt uttryckt kan man ”genom att tränga igenom den ideologiska och politiska snårskogen och betrakta den kritiskt upptäcka viktiga fakta som är karakteristiska för perioden” (Čepaitienė 2013: 555). För att uppnå detta mål ställs följande uppgifter: 1) att genomföra en semantisk analys av de meningar som samlats in för studien; 2) att klarlägga vilka de viktigaste aspekterna av bilden av sovjetiska Lithuania är

Straipsniai / Articles

229

AURELIJA GRITĖNIENĖ

framträder; 3) visa vilka språkliga medel som användes i den sovjetiska pressen för att sprida den propagandistiska ”sanningen”. Bilden förstås här i en snävare betydelse än stereotyp eller koncept, dvs. som en generaliserad mental bild av en tidigare förståelse och/eller erfarenhet som finns förankrad i människans medvetande^¹. De metoder som används i undersökningen är deskriptiv-analytiska; dessutom har semantisk och stilistisk analys av meningarna tillämpats. Vid analysen av bilden av Lithuania undersöks vilka relationer mellan orden som har uppstått i frasen och meningen, samt vilken semantisk, lexikal och syntaktisk valens ordet har i vid bemärkelse. Analysen av bilden av Lithuania genomfördes genom att kombinera ett strukturellt och ett kognitivt semantiskt perspektiv, dvs. efter att ha undersökt semantiken hos det aktuella ordet eller den aktuella ordgruppen och dess relationer till andra ord granskas vilken betydelse som skapas av hela meningen. Det råder stor brist på lingvistiska analyser av sovjettida texter inom litauisk lingvistik, även om perioden i sig under de senaste årtiondena har analyserats mycket aktivt av historiker, litteraturvetare, sociologer och andra specialister. Historiker undersöker denna period av Lithuanias historia särskilt brett och ur många olika aspekter: den sovjetiska historiografin har beskrivits utförligt (Švedas 2009), den tidens aktörer i Lithuania (Tinins 1994), anpassningen till och motståndet mot sovjetmakten i sovjetiska Lithuania har analyserats (Putinaitė 2007), samhällsmentaliteten (Juknevičius 2022), sovjetiseringen av Lithuania (Pocius 2018), nationens (de)konstruktion i sovjetiska Lithuania (Laurinavičius 2013), homo sovieticus-bilden i den liberaliserande Lithuanias press (Venclauskienė 2016: 143–162), samt vardagslivet och ideologin under den sena sovjettiden (Vaiseta 2014). Sociologer undersöker den sovjetiska familjepolitiken och följderna av den sovjetiska ideologin för dagens litauiska samhälle (Leinartė 2022); den sovjetiska tidens minne i livsberättelser och vardagserfarenheter i landsbygdssamhällen har belysts (Leinartė, Žilinskienė, Kraniauskienė, Šutinienė, Gecienė 2014; Šutinienė 2020: 7–28), och mycket har skrivits och diskuterats om längtan efter sovjettiden (Klumbtytė 2004: 63–83; Šliavaitė 2010: 93–116; Ramonaite 2013: 265–285). De särpräglade dragen hos den första sovjettida generationen, dess framväxt och strategier för anpassning till systemet har analyserats (Žilinskienė, Kraniauskienė, Šutinienė 2016). Etnologer fördjupar sig i hur högtider firades på den tiden (Čepaitienė 2013; Paukštytė-Šaknienė 2016: 9–31). Sovjettiden har också hamnat i litteraturforskarnas blickfång: den sovjettida litauiska litteraturens företeelser och begrepp har beskrivits utförligt (Kalėda, Kmita, Satkauskytė 2019), den sovjetiska litauiska litteraturens uppkomst samt periodens estetiska och kulturella hållningar har behandlats (Satkauskytė 2015), bilden av familjen i den sovjettida litauiska litteraturen har analyserats (Jakonytė-Kvedarienė 2015), den sovjetiska censurens historiografi har undersökts (Šedait y tė 2017: 84–102), och det har beskrivits vilken inverkan dåtidens censur hade på samhälls- och kulturutvecklingen (Sabonis 1992). Naturligtvis nämns här bara en del

^¹Mer om bildbegreppet, se Vaičiulytė-Semenienė, Čižik-Prokaševa, Gritėnienė, Liutkevičienė, Gaidienė 2022: 17.

230

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

av de viktigare undersökningarna av sovjettiden; i själva verket har betydligt fler genomförts, och utan tvekan kommer sådana undersökningar också att göras i framtiden. Förhoppningen är att den lingvistiska analysen av bilden av sovjetiska Lithuania ska komplettera forskningsfältet om sovjettiden och vara värdefull och intressant inte bara för filologer utan också för historiker, sociologer, kulturvetare och specialister inom andra områden.

1. EN MÖRK BORGERLIG DÅTID VS. EN LJUS SOVJETISK NUTID

De exempel som valts ut för undersökningen visar att ett av den ideologiska pressens mål var att i möjligaste mån förringa och svartmåla det borgerliga Lithuania: att ”avslöja nationalisternas prat om det borgerliga Lithuanias ”självständighet”, ständigt påminna om ”hur hjälplöst och svagt det borgerliga Lithuanias statsskick var” och om att ”förkrigstidens Lithuania inte hade någon verklig frihet alls, Lithuanias självständighet var ”illusorisk” (Tiesa, 1945–12), medan dess medborgare endast slet och levde i fattigdom:

1) Kristdemokraternas styre Lithuanias arbetande människor ledde till fattigdom. Samtidigt skapade den de vidaste möjligheterna till ocker för kapitalister och bankirer (Tiesa, 1945–12). 2) Hela det arbetande Lithuania var fjättrat i den nationalistiska slaveriets bojor, landet sjönk i ett helvetiskt mörker, badade i blod, i tårar... (Komjaunimo tiesa, 1956–12). 3) Hur skulle man kunna låta bli att minnas förkrigstidens litauiska bönder? De producerade mycket smör, men själva livnärde de sig på kärnmjölk och spädde ut borsjtj med skummjölk (Tiesa, 1962–12).

Sådana exempel visar hur sovjetiska ideologer, genom att använda bildrika ord och metaforer (”ocker”, ”slaveriets bojor”, ”helvetiskt mörker” osv.), försökte göra sig av med det borgerliga förflutna och trampa sönder det. Det offentliga rummet användes för att utplåna och ersätta det historiska förflutna, legitimera den nya samhällsordningen och skapa visioner om en ”ljus” kommunistisk framtid (Lankauskas 2006: 51–52).

I dåtidens tidningar jämfördes de ”höga” sovjetiska framgångarna ofta med de ”låga” resultaten i förkrigstidens Lithuania:

4) Under åren med den sovjetiska samhällsordningen skapades, trots de svåra sår som kriget tillfogade vårt folkshushållning, i Lithuania en mäktig socialistisk industri, vars produktion redan nästan sex gånger överstiger produktionsnivån före kriget. I Lithuania skapades en hel rad nya industrigrenar som tidigare inte hade funnits (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

När det sovjetiska Lithuania jämfördes med det borgerliga försökte man framhäva hur obildat, efterblivet och mörkt det dåtida Lithuania var (bönderna hade aldrig sett en skördetröska, ungdomarna hade inte möjlighet att studera vid högskolor osv.):

Straipsniai / Articles

231

AURELIJA GRITĖNIENĖ

5) För närvarande finns det inom republikens jordbruk mer än 16 000 traktorer, räknat i 15-hästkraftersenheter. Fram till 1940 i Lithuania fanns det endast tusen traktorer. Den litauiske bonden hade ingen som helst föreställning om en skördetröska. Detta visar tydligt de förändringar som ägde rum i republiken under sovjetsystemets år genom mekaniseringen av jordbruksproduktionen (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

6) Det räcker att påminna om att det nu vid Litauiska SSR:s högskolor studerar omkring sex gånger fler ungdomar än under de sista åren av bourgeoisins herravälde i Lithuania år (Komjaunimo tiesa, 1956–12).

Stor uppmärksamhet ägnades i dåtidens ideologi och press åt den borgerliga Lietuvas aktörer: de förringades och förnedrades på alla sätt, de rikare bönderna kallades kulaker, blodsugare, medan nationens försvarare och patrioter kallades kulakiska och borgerliga nationalister, den litauiska nationens avskum, nationens ogräs och liknande:

7) Se med vilka banditmetoder fascisterna ville skapa illusionen av att folkets bödel, ”presidenten” Smetona, i Lithuania var valbar (Tiesa, 1945–12).

8) De tyska ockupanterna och deras medlöpare [...], när de flydde från Litauen, lämnade de här sina agenter – litauiska tyska nationalister. Dessa det litauiska folkets avskum vill genom mord på människor, plundring och nedbränning av gårdar förhindra SovjetLitauens återuppbyggnadsarbete (Tiesa, 1945–06).

I den litauiska huvudtidningen ”Tiesa” hudflängdes inte bara de så kallade kulakerna ivrigt; hela det ”kulakiska borgerliga Lithuania” förringades och förnedrades:

9) Kulaken Gaidamavičius (byn Bajorai, Želva socken) utnyttjade under många år sina grannar i det borgerliga Lithuania och blev rik på deras blodiga svett. Under den tyska ockupationen stack denna blodsugare särskilt upp huvudet (Tiesa, 1945–03).

10) Det kulakiska borgerliga Lithuania var ett paradis för kulaker, godsägare, spekulanter, utsugare och stora tjänstemän under Smetona, men ett helvete för arbetare och bönder. På stadsbornas ståtliga palats växte fram på arbetande människors blodiga arbete och svett, medan arbetaren och bonden svalt i trånga och smutsiga kojor (Tiesa, 1945–07).

2. SOVJETISKA LIETUVAS FIENDER OCH VÄNNER

Analysen av de meningar som valts ut för undersökningen visar att Lithuania efter kriget hade två viktigaste fiender: inom landet var sovjetmaktens anhängare och försvarare tvungna att kämpa mot de härjande ”borgerliga nationalisterna”, medan den främsta yttre fienden var Hitlertyskland.

232

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

2.1. Inre fiender

Som de sovjetiska Litauens värsta fiender betecknades vid denna tid tydligt ”litauisk-tyska nationalister” och ”nationalistiska banditer”, mot vilka Komsomol och hela det litauiska folket måste kämpa:

11) Hela folkets sak ställer varje Lietuvos arbetande människa i uppgift att snabbare förinta de usla avskummen – de litauiska borgerliga nationalisterna av alla slag samt resterna av deras banditgäng (Tiesa, 1945–06).

12) Lietuvos arbetande människor slöt sig ännu tätare kring Kommunistpartiet och den sovjetiska regeringen och stödde alla deras åtgärder i kampen mot den banditliknande underjorden. Lietuvos bönder, alla arbetande människor, trädde allt beslutsammare in i kampen mot de nationalistiska banditerna, tills banditerna slutgiltigt hade krossats (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

Efterkrigstidens litauiska partisaner framställdes som den sovjetiska hjälten (kommunister, folkförsvarare och dylika) fullständiga motsats; de var inre fiender, det förflutnas spöken, eftersom de inte förmådde anpassa sig till den nya sovjetiska ordningen och försökte leva enligt den gamla (Putinaitė 2007: 113).

2.2. Yttre fiender

Omedelbart efter ockupationen uttalade sig den sovjetiska pressen mycket ogynnsamt om Tyskland. Oftast fördömdes och kritiserades Hitlertyskland, som hade fjättrat Litauen med fascismens bojor; de tyska ockupanterna hade ”tillfogat jordbruket sår”, ”förtryckt det litauiska folkets kultur”, ”mördat omkring en halv miljon människor i Litauen” (Tiesa, 1945–03) och så vidare. Företrädarna för Hitlertyskland, som kallades hitlerbarbarer, fascistiska och hitlerska bestar, hitlerska mördare, uslingar, banditer och dylikt, terroriserade, plundrade och förstörde vårt land:

13) Mer än 400 tusen medborgare av alla nationaliteter i Sovjetiska Lietuvos – litauer, judar, ryssar, polacker – samt omkring 160 tusen sovjetiska krigsfångar mördades och torterades av hitlermördarna Lietuvoje (Tiesa, 1945–07).

14) Våra patriotiska kvinnor höll kontakt med partisanerna och gick själva beväpnade ut i skogarna för att förinta de fascistiska bestarna [...], inspirerade sina söner, män och bröder att kämpa för den Sovjetiska Lietuvos och hela mänsklighetens frihet (Tiesa, 1945–03).

I den offentliga propagandan förmedlades Litauens invånare tanken att vissa kapitalistiska länder inte heller var särskilt vänligt inställda till vårt land, att deras invånare ibland till och med skadade oss, medan Litauen försökte komma ikapp eller rentav gå om sådana stater:

Straipsniai / Articles

233

AURELIJA GRITĖNIENĖ

15) När, efter att ha kväst sovjetmakten, det under en tid i Litauen rådde brist på livsmedel, lät amerikanska affärsmän inte tillfället gå sig ur händerna. Under förevändning av den påstådda ”hjälpen” började de skicka ister och flott av oklar kvalitet till Litauen. Många människor blev förgiftade när de åt dessa produkter (Tiesa, 1962–09).

16) Må danskarna fortfarande ligga långt före Litauen inom fisket, men Litauens fiskare gör klart snabbare framsteg (Tiesa, 1962–12).

Såsom framgår av de analyserade meningarna namnges Litauens yttre och inre fiender tydligt och utan omsvep. Sovjetiska Litauen bekämpar de inre fienderna, och den största yttre fienden – det hitleristiska Tyskland – bekämpas också; ovänligt sinnade kapitalistiska stater föraktas, eller så försöker man hinna ikapp deras ekonomiska framgångar och till och med gå om dem.

2.3. Sovjetiska Litauens vänner

Under de första efterkrigsåren, när Tyskland, Ryssland och senare även Sovjetunionen hade utpekats som Litauens främsta fiender, beskrevs de som väktare av Litauens säkerhet och frihet, vilka hade skapat möjligheter för Litauen att växa och blomstra:

17) Endast under sovjetsystemet fick det litauiska folket sin verkliga frihet; för första gången fick det möjlighet att förena alla sina länder till en enda litauiskLitauisk Socialistisk Sovjetrepublik, från det gamla Vilnius till Klaipėda (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

18) I Sovjetiska Litauen fick det litauiska folket sin verkliga självständighet, eftersom det upphörde att vara en leksak i de egna godsägarnas och kapitalisternas samt de främmande imperialisternas händer. Sovjetiska Litauen är en suverän stat (Tiesa, 1945–12).

19) Sovjetsystemet i Litauen, som avslöjade de största möjligheterna till ekonomiskt och kulturellt välstånd för vårt land, skapade samtidigt också de lämpligaste förutsättningarna för vår intelligentsia att växa och utvecklas, så att dess fruktbara arbete kunde tjäna det egna landet, det sovjetiska fosterlandets välstånd (Tiesa, 1945–07).

I dåtidens press påmindes man ständigt om att Litauen, genom vänskap och samarbete med Sovjetunionens folk, fick mycket hjälp och stöd av dem:

20) Reservdelar till jordbruksmaskiner erhölls för Litauens maskin- och traktorstationer från lokomotivfabriken i Ordzhonikidzegrad (Komjaunimo tiesa, 1956–03).

21) Ukrainarna skickar utmärkta traktorer till våra åkrar och förser oss med olika industrivaror – Litauens ungdom reste entusiastiskt till Sovjetukraina för att gräva nya schakt och bygga nya huvudvägar... (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

234

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

22) Sovjetiska Litauen får varje år också stora mängder mineralgödsel från broderrepublikerna (där).

Naturligtvis är Litauens bästa och pålitligaste vän – det ”broderliga ryska folket”. I den propagandistiska diskursen talades det ständigt om den eviga, oupplösliga vänskapen mellan det litauiska och det ryska folket:

23) Det stora ryska folket sände Litauen metall, kol, maskiner, byggnadsmaterial – allt som behövdes inte bara för att återuppbygga, utan också för att i snabb takt föra framåt Litauiska SSR:sfolkhushållning (Komjaunimo tiesa, 1956–03).

24) Vi är tacksamma för Litauens räddning till alla vårt lands broderliga folk, framför allt det stora ryska folket, som offrade mest i kampen mot Hitlers band, som utförde de största bedrifterna i fosterländska kriget (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

För att hylla de broderliga slaviska folken, särskilt ryssarna, påmindes man också omsorgsfullt om Litauens historia:

25) Det största Litauens historiska slag mot de tyska korsriddarna var slaget vid Žalgiris 1410, som vanns eftersom de broderliga slaviska folken, i första hand det ryska folket, kom litauerna till hjälp (Tiesa, 1945–03).

26) Under alla sina tjugofyra år som storfurste förde Gediminas oupphörligen krig mot de tyska riddarhundarna; ur dessa krig gick Litauen som segrare i allians med ryssar, ukrainare och vitryssar (där).

Det betonas att vänskapliga förbindelser också upprätthålls med andra socialistiska stater:

27) Och Litauiska SSR:s vetenskapsakademi har etablerat nära förbindelser med Kinas vetenskapsakademi och andra vetenskapliga institut […] (Komjaunimo tiesa, 1956–09).

28) De polska vännerna uttryckte önskemål om att i Polen organisera en utställning med litauiska konstnärers målningar, som nu visas på Litauiska SSR:s konstmuseum, samt att systematiskt utbyta nya musik- och litteraturverk (Komjaunimo tiesa, 1956–08).

3. KONSTRUKTIONEN AV EN NY HISTORIA

Analysen av de utvalda exemplen visar att ett av den totalitära sovjetiska ideologins mål var att ständigt förklara i pressen att Litauen av egen vilja anslöt sig till unionen av broderliga republiker, att Litauen, liksom de andra baltiska staterna, vid andra världskrigets slut inte ockuperades utan ”befriades” av Röda armén:

Straipsniai / Articles

235

AURELIJA GRITĖNIENĖ

29) Men de tyska erövrarna kunde inte lägga beslag på Lietuvos, eftersom det litauiska folket, som år 1940 valde det sovjetiska systemet och gick med i Sovjetunionen, blev oåtkomligt för de tyska erövrarna (Tiesa, 1945–03).

30) Efter att Röda armén befriat Sovjet- Lietuvą hade sovjetmakten fram till den 1 mars detta år återlämnat de jordar som de tyska ockupanterna och kulakerna hade lagt beslag på till de jordlösa och småbönderna (därsammast).

Textanalysen bekräftar historikernas påstående att ”efter förlusten av självständigheten 1940 började Moskvas koloniala regim snart skriva om Litauens historia” (Lankauskas 2006: 50). I dag känner vi redan till sanningen om den kommunistiska totalitarismen, det folkmord den genomförde, ”den totala kontrollen över medborgarnas handlingar och tankar, förföljelsen av oliktänkande, politiken för ’de socialistiska folkens sammansmältning’” (Brazauskas 2010: 8). Vi känner också till det aktiva väpnade motståndet mot ockupationen; ”omkring 100 tusen människor, eller omkring 4 procent av alla litauer, deltog aktivt i det eller stödde det aktivt”; denna motståndsrörelse var 10–15 gånger intensivare än i Lettland och 30–60 gånger intensivare än i Estland (Anušauskas 2004: 241, 252; Kuodýtė, Tracervskis 2013: 34). Men en helt annan ”sanning” publicerade efterkrigstidens officiella organ Tiesa år 1945:

31) Endast en liten skara usla degenererade och förrädare sålde sin heder och sitt samvete till de tyska erövrarna, hjälpte de hitleristiska bödlarna att förslava Lietuvą och förinta det litauiska folket (Tiesa, 1945–07).

32) Endast den yttersta dåren kan nu undgå att förstå att kulaknationalisternas dagar i Lietuvoje är räknade, att den stund obevekligen närmar sig då detta folks ogräs ska ryckas upp med rötterna ur Lietuvos liv (Tiesa, 1945–09).

I sådana meningar framträder att det i det nya Sovjet-Litauen trots allt fanns alla slags medborgare: inte bara sådana som troget överlämnade sig åt det nya systemet och nitiskt genomförde myndigheternas vilja, utan också ”dårrar”, ”usla degenererade”, ”folkets ogräs” och liknande.

I sovjettidens journalistik försökte man i upphöjd stil återspegla Sovjet-Litauens ”glädje över den återvunna friheten” (Tiesa 1945–03); sovjetmakten och kommunistpartiet prisades och deras förtjänster hyllades:

33) Vi, Sovjet- Lietuvos bönder, som verkliga och fullvärdiga herrar över vår jord och vårt land, uttrycker vår största glädje över den återvunna friheten och över den fullständiga befrielsen av vårt kära Sovjet- Lietuvos från det fascistiska oket. Vi uttrycker oändlig tacksamhet till vår store ledare och lärare, kamrat Stalin, och till den hjältemodiga Röda armén under hans ledning (Tiesa, 1945–03).

34) Den snabba och allsidiga utvecklingen av Sovjet- Lietuvos folkekonomi och kultur är resultatet av kommunistpartiets och den sovjetiska regeringens leninistiska nationalitetspolitik samt vänskapen mellan Sovjetunionens folk, en stor erövring för det socialistiska systemet (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

236

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

Som exemplen som valts ut för undersökningen visar, framkallades i pressen ständigt ”det för dessa tider typiska propagandistiska oväsendet” (Brazauskas 2010: 27). Naturligtvis nämndes många smärtsamma händelser från denna tid inte ens i propagandapressen. I dag vet vi att Litauens sovjetisering åtföljdes av terror: tusentals människor fängslades, förhördes eller dödades av NKVD-förband, ”1941–1952 deporterades omkring 132 tusen invånare i Litauen [...] till deportationsplatser i Rysslands inland och norra delar” (Leinartė, Žilinskienė, Kraniauskienė, Šutinienė, Gečienė 2014: 28). Även den katolska kyrkans situation i Litauen var föga avundsvärd: den trängdes med våld ut ur samhällslivet, biskopar utsattes för repression, kloster stängdes, religiösa samfunds byggnader nationaliserades osv.^² Om allt detta nämndes inte ett ord i pressen under sovjettiden.

4. DET BLOMSTRANDE SOVJETISKA LITAUEN OCH TACKSAMHET FÖR ALLT

I den dåtida pressen strävade propagandan omsorgsfullt efter att (re)konstruera bilden av ”ett gott liv”. Det hävdades att det var bättre att leva i Sovjetlitauen än i många kapitalistiska länder:

35) Uruguays litauiska delegationsmedlemmar blev särskilt glada över de villkor som Litauens ungdom har. ”Jag förstår helt och fullt”, skriver kamrat Rasikas, ”att ungdomarna nu har sådant som de inte hade i ett enda kapitalistiskt land” (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

36) Som fiskarnas rapporter meddelar kommer Litauen i år att fånga omkring 140 tusen ton fisk, det vill säga redan endast fem gånger mindre än Danmark. Från 83 gånger till 5 gånger! Dessutom måste läsaren påminnas om att Danmark har ojämförligt bättre fiskeförhållanden än Litauen (Tiesa, 1962–12).

Propagandisterna räknade pragmatiskt upp Sovjetlitauens många framgångar: de ständigt förbättrade indikatorerna för industri, ekonomi osv.^³:

37) Sovjetlitauen blir dag för dag starkare både på det ekonomiska och det kulturella området (Tiesa, 1945–06).

38) Litauens arbetande människor ser själva med egna ögon att vårt liv, trots enskilda brister som vi själva öppet talar om och som vi beslutsamt avlägsnar, förbättras år för år och månad för månad (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

^² Mer om Litauen under den stalinistiska regimens år (1944–1953), se vle.lt. Tillgänglig på internet: https://www.vle.lt/straipsnis/lietuva-stalininio-rezimo-metais-1944-1953/ [hämtad 2024-02-12].

^³ Om reformen av Litauens ekonomi, den ekonomiska tillväxten, byggandet och industrialiseringen under denna tid, se Tininis 1994: 102–109.

Straipsniai / Articles

237

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Den nya sovjetiska världen i Litauen ”skapades inte av de egna, utan hade tillfallit dem som en gåva” (Putinaitė 2007: 51). I dåtidens press fördes en omfattande propagandakampanj, enligt vilken litauerna, som hade fått en sådan ”otrolig” och ”mirakulös” gåva, var mätta, lyckliga och fria, eftersom de från och med nu skulle leva ”under Lenins–Stalins stora fana” (Tiesa, 1945–12). Således skulle medborgarna i det sovjetiska Litauen känna sig obeskrivligt lyckliga och tacksamma för det nya liv de hade fått. Den sovjetiska pressen i Litauen, som trycktes i stora upplagor, lärde sina medborgare att inte skämmas för sina känslor för Röda armén, kamrat Stalin, partiet, Sovjetunionen, dess broderliga folk och i synnerhet det stora ryska folket. Känslor av tacksamhet, glädje, kärlek m.m. demonstrerades också i dåtidens propagandapress:

39) Käre och älskade kamrat Stalin! På dagen för femårsdagen av upprättandet av sovjetmakten i Litauen sänder det litauiska folket sitt första ord av oändlig tacksamhet, kärlek och hälsning till Er, vår älskade lärare, ledare och befriare. Vi är lyckliga över att vi firar femårsdagen av upprättandet av sovjetmakten i Litauen under den största sovjetstatens triumfdagar, efter den världshistoriska seger som vårt stora sovjetiska fosterland vann över de tyska fascistiska plundrarna, hela mänsklighetens värsta fiender (Tiesa, 1945–07).

För att uttrycka olika känslor användes adjektiv och adverb:

40) Vi sänder en varm hälsning och uttrycker vår tacksamhet till de hjältemodiga litauiska partisanerna, som krossar de tyska plundrarnas rygg (Tiesa, 1945–06). 41) Litauens arbetande folk gav, liksom hela det sovjetiska folket, med stor tillfredsställelse sitt stöd åt SUKP:s centralkommittés beslut från juniplenumet [...] (Komjaunimo tiesa, 1957–09).

Särskilt varma känslor av officiell tacksamhet uttrycktes för Röda armén. År 1945 ägnade Tiesa, det officiella organet, den särskilt stor uppmärksamhet: den hyllade den, tackade den och uppmanade Litauens medborgare att med alla till buds stående medel stödja denna armé, så att det fascistiska Tyskland snabbare skulle krossas; läsarna påmindes ständigt om Röda arméns förtjänster gentemot Litauen:

42) Dessa kamrat Stalins kloka ord förpliktar oss alla – Litauens arbetare, arbetande bönder och intellektuella – att anstränga våra krafter ännu mer för att hjälpa Röda armén [...] (Tiesa, 1945–03). 43) Ära och tack till våra tappra sovjetlitauiska partisaner och soldaterna i Röda arméns litauiska förband (samma källa)!

Dåtidens press visar således tydligt hur den totalitära regimen kunde påtvinga befolkningen ett ideokratiskt styre, som byggde på ideologisk kontroll över tankar och känslor, föreskrev vad människor skulle tänka, styrde deras känsloliv och fastställde en uppförandekod (Walicki 2005: 535). Men alla ”rymde” inte i den bild av en glädjefylld och lycklig sovjetisk värld som propagandan hade konstruerat: motståndsmännen, de som hade utsatts för regimens repression, liksom

238

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

”människor som höll sig vid sidan av det sovjetiska livet och inte gladdes åt det” (Putinaitė 2007: 49).

5. PLANER, ÅTAGANDEN

I dåtidens press finns rikligt med information om hur planer under sovjettiden genomfördes och överträffades på ett omsorgsfullt och föredömligt sätt. Historiker kallar till och med det sovjetiska offentliga rummet optimistiskt, eftersom det ”var fyllt av information om partiets och kollektivens ständiga framgångar, planer som oupphörligen överträffades och glädjen i det sovjetiska livet” (Vaiseta 2014: 150):⁴

44) Litauiska SSR:s arbetande folk överträffade skogsavverkningsplanen (Tiesa, 1945–07).

45) Planen för genomförandet av det fjärde krigslånet i Litauiska SSR genomfördes till 125 procent. Vårsåningsplanen överträffades (samma källa).

46) Industriföretagen inom Litauens folkekonomiska råd genomförde åttamånadersplanen till 108 procent (Komjaunimo tiesa, 1957–09).

För att de ”enorma framgångarna” skulle framstå som ännu mer övertygande presenterades ständigt konkreta siffror för människor i pressen: hur många företag som hade byggts, hur mycket spannmål som hade tröskats, hur stora anslag som hade beviljats och så vidare:

47) Sovjetiska Litauen hade redan återuppbyggt 547 företag inom metall-, skogs-, lätt-, livsmedels- och byggmaterialindustrin, mer än 500 företag inom den lokala (länsbaserade) industrin och 130 kooperativa produktionsarteller (Tiesa, 1945–12).

48) Sovjetiska Litauens budget innehåller betydande medel för social omsorg. I år har de nästan fördubblats jämfört med föregående år och uppgår till 146,5 miljoner rubel (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

För att uppnå största möjliga effekt på läsarna använde man i sovjettidens press till och med adjektivet ”helig”, förknippat med religion; det var särskilt användbart för propagandisterna när de talade om fullgörandet av åtaganden:

49) Helig är alla Lietuvos arbetsbönders plikt – att aktivt bidra till återuppbyggnaden av jordbruket och bosättningen i Klaipėda-, Šilutė- och Pagėgiai-distrikten (Tiesa, 1945–03).

50) Kära Lietuvos arbetsbönder! Vår heliga plikt är att tillsammans med alla Sovjetunionens bönder förse vår Röda armé med bröd och andra livsmedel (därsammastädes).

^⁴ Den tidens vardag skildras utmärkt genom vanliga medborgare i Sovjetunionens berättelser i Svetlana Aleksijevitjs bok: ”Vi uppfyller och överträffar planerna, men i butikerna finns fortfarande ingenting” (Aleksijevič 2016: 48).

Straipsniai / Articles

239

AURELIJA GRITĖNIENĖ

I den dåtida officiella diskursen påmindes man ständigt om vem som hade gett Lietuvai ”verkligt oberoende”; medborgarna uppmanades att inte glömma att alla landets framgångar hade uppnåtts endast därför att Lietuva hade blivit en av Sovjetunionens republiker:

51) Stalinos konstitution gav Lietuvai verkligt oberoende och statsskick, förenade alla litauiska länder under frihetens enda fana och garanterar alla dess medborgare ett lugnt och meningsfullt liv (Tiesa, 1945–12).

Den tidens press gladdes inte bara åt Lietuvas olika framgångar utan uppmanade också ständigt till att skärpa sig; pressen riktade ibland kritik mot dem som inte uppfyllde de uppställda planerna, arbetade otillfredsställande och så vidare:

52) Särskilt otillfredsställande arbetade Lietuvos organisationerna för teknisk försörjning, Huvuddirektoratet för metallförsörjning och Huvuddirektoratet för oljeförsörjning (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

53) Lietuvos KPs centralkommittés beslut noterades att enskilda kommunister och medlemmar av Komsomol själva inte visade prov på arbetsamhet och att deras beteende ibland inte motsvarade kraven i den kommunistiska samhällsbyggarens moraliska kodex (Tiesa, 1962–09).

Den tidens propagandapress kritiserade till synes mycket, men undvek medvetet vissa problem och teg om dem; i de meningar som valts ut för undersökningen fanns exempelvis inte en enda antydan om tomma butikshyllor, ständig varubrist, den så kallade ”blaten” som hade utvecklats vid denna tid, eller om mutväsendets och spekulationens utbredning. Sovjettidningarna glömde inte att framhäva hur den borgerliga Lietuvas kulaker ”i många år exploaterade sina grannar och berikade sig på deras blodiga svett” (Tiesa, 1945–09), men att arbetande människor överträffade planerna med 125 procent eller mer betraktades inte som någon exploatering.

6. NÄSTAN IDEALA MEDBORGARE I SOVJETISKA LIETUVA

Den semantiska analysen av meningarna visar att den tidens press formade föreställningen om en aktiv, energisk, arbetsam, vänskaplig, rentav idealisk medborgare i Sovjetiska Lietuva^⁵. I den tidens officiella press deklarerades hur viktigt det var för arbetande människor att vara aktiva och engagerade i samhällslivet. Av pressen ser vi tydligt hur intensivt och mödosamt den vanliga människans liv var: hon uppmanades ständigt att uppfylla och överträffa planer och åtaganden, att aktivt delta i kommunismens uppbyggnad och i det socialistiska livet

^⁵ Enligt S. Aleksijevič var kommunismens plan vansinnig: att omforma ”den gamla människan” och i marxism-leninismens laboratorium frambringa en ny människotyp – homo sovieticus (Aleksijevič 2016: 11).

240

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

och i tävlingen, förbättra och öka produktionsresultaten, utveckla jordbruket, de sovjetiska folkens vänskap osv.:

54) Tillsammans med hela det sovjetiska folket bygger det sovjetiska Litauens arbetande människor socialismen, utvidgar och förbättrar industriproduktionen, tar nya fabriker, industrianläggningar och kraftverk i drift, stärker det socialistiska jordbruket, höjer folkets materiella välstånd och kulturella nivå (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

En illusion skapas av att den arbetande människan är fri och av egen vilja, medvetet väljer ett sådant intensivt och aktivt liv, men av meningarna som hittats i pressen framgår det tydligt att makten, genom att manipulera med de arbetande människornas namn, talar och fattar beslut åt dem (”vi beslutade enhälligt”, ”vi åtar oss” osv.):

55) När vi samlades till den första litauiska republikanska kongress för arbetande bönder, beslutade vi enhälligt att utveckla socialistisk tävlan för ett framgångsrikt genomförande av planen för jordbruksarbetena 1945. Vi åtar oss att på kortast möjliga tid genomföra planen för vårsådden 1945 på en hög agroteknisk nivå [...]. Vi uppmanar alla litauiska arbetande bönder att ansluta sig till den socialistiska tävlan genom att åta sig konkreta förpliktelser (Tiesa, 1945–03).

”Tiesa” påminde ständigt om de arbetande människornas viktigaste uppgifter: att outtröttligt stärka de sovjetiska folkens vänskap och se till att inte bara det kära Sovjetlitauen, utan också ”det stora socialistiska fosterlandet – Sovjetunionen” blomstrade (Tiesa, 1945–12). Därför vände sig den sovjetiska pressen ständigt till Litauens medborgare, som uppmanades att samla sina krafter och ta sig an konkreta aktiviteter:

56) Sovjetiska Litauens bönder! Låt oss spänna alla krafter och hjälpa till att snabbare återuppbygga vårt kära Sovjetiska Litauen, och hjälpa Röda armén att slutgiltigt krossa den avskyvärda tyska fascismen och hissa segerflaggan i Berlin (Tiesa, 1945–03).

57) Vårt folk måste samla krafter för nya, ännu större framgångar: i det härjade Litauen väntar oss ju otaliga arbeten (Tiesa, 1945–06).

I efterkrigstidens offentliga diskurs blev den enkla arbetande människan ständigt ”stärkt” genom kampmetaforer^⁶. Exempel från dåtidens press visar att även efter krigets slut måste människorna i Sovjetlitauen ständigt delta i kampen för industrins

⁶ Enligt filosofernas utsagor genomsyrade ”krigsstämningar och till och med krigsterminologi, under de första åren och till och med årtiondena av den sovjetiska statens existens, också det fredliga arbetet. Människor arbetade inte, utan ’kämpade för skörden’, stred ’på fronten för beredningen av brödförråd’ osv. (Juknevičius 2022: 109). S. Aleksijevitj skriver på liknande sätt om livet under socialismen: ”[V]i är i grunden – krigsmänniskor. Antingen stred vi eller förberedde vi oss för att strida. Vi levde aldrig på något annat sätt. Därifrån kommer vår militära psykologi. Även under fredliga förhållanden är allt militärt: trumman mullrar, flaggan fladdrar... hjärtat ryms inte i bröstet...” (Aleksijevitj 2016: 12).

Straipsniai / Articles

241

AURELIJA GRITĖNIENĖ

ökningen av produktionen, förbättringen av produkternas kvalitet, sänkningen av deras självkostnad och så vidare.

58) De första återklangerna från kollektivjordbruken och sovjetjordbruken i vår republik talar om att Lietuvos jordbruksarbetande folk är beredda att aktivt delta i den allomfattande kampen för ett nytt uppsving inom jordbruksproduktionen och bidra med sin arbetsinsats till genomförandet av den uppställda uppgiften (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

59) Det måste vara en hederssak för alla kollektivjordbruk och sovjetjordbruk i republiken att följa det patriotiska exemplet från det främsta kollektivjordbruket ”Vägen till kommunismen” och besvara SUKP:s centralkommittés hälsning, dess uppmaning, med en intensiv kamp för att uppnå höga produktionsresultat inom boskapsprodukter i hela Lietuvoje (där).

Och även om pressen demonstrerade en aktiv och outtröttlig kamp präglades det verkliga livet på den tiden av mycket stagnation, alienation, intellektuell förstelning och tomhet; inte utan anledning kallar forskare av denna epok det sena sovjetiska Litauens samhälle för ett ”uttråkningens samhälle”, präglat av fruktlöst och meningslöst slit (Vaiseta 2014: 16).

Propagandan betonade ständigt hur viktigt det var att, med hjälp av intelligentsian och genom kommunisternas och komsomolmedlemmarnas exempel, stärka den sovjetiska litauerns arbetsmässiga och moraliska fostran:

60) Lietuvos KPI Lietuvos KP:s centralkommittés beslut noterades att enskilda kommunister och komsomolmedlemmar själva inte föregår med exempel på flit och att deras beteende ibland inte motsvarar kraven i den kommunistiska samhällsbyggarens moraliska kodex. I distriktet finns det fortfarande människor som undviker arbete till nytta för samhället (Tiesa, 1962–09).

61) Lietuvos inteligentijosuppgiften är att i största möjliga utsträckning utnyttja alla de möjligheter som Sovjetmakten i stor omfattning erbjuder, att skapa en kultur som till formen är nationell men till innehållet socialistisk, att fostra Sovjet-Lietuvosarbetsfolk i den leninistiskt-stalinistiska vänskapen mellan folken, att utveckla kärlek till det egna sovjetiska fosterlandet och till de broderliga sovjetfolken, framför allt till det stora ryska folket […] (Tiesa, 1945–12).

Så även om pressen under sovjettiden ständigt påminde läsarna om hur lycklig och fri människan i Sovjetlitauen var, var verkligheten en annan; vanliga människor led, eftersom de ”måste vara lyckliga som medlemmar av det sovjetiska samhället, och för detta var personlig lycka inte nödvändig”, dessutom ”tvingades människor att acceptera onormala saker som normala och självklara” (Putinaitė 2007: 23, 49). Det är inte utan anledning som forskare hävdar att sovjettiden tydligast kännetecknas av begreppet livsföringens dualism – ”skillnaden mellan offentliga, officiella och privata nivåer” (Čepaitienė 2013: 554), med andra ord uppenbart dubbla praktiker: kanon

242

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

ett därtill motsvarande rituellt beteende och det ”normala liv” som pågår under täckmantel (Vaiseta 2014: 37)^⁷.

7. UTTRYCK FÖR PROPAGANDISTISKA ”SANNINGAR”

För att uttrycka propaganda använde man i den sovjetiska pressen släktskapsbeteckningar: Litauens medborgare kallades döttrar och söner, Sovjetunionens folk – en broderlig familj, Ryssland – den store, äldre brodern och så vidare:

62) Som kandidater till de lokala sovjeternas deputerade lyfte Litauens arbetande människor fram sina bästa söner och döttrar, som hade bevisat sin gränslösa hängivenhet åt kommunismens sak (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

63) Hela den broderliga familjen följer med stor uppmärksamhet och kärlek Estlands, Litauens och Lettlands utveckling och blomstring. Våra bröder och vänner, som tillsammans med den äldre brodern går vilse, hjälper oss överallt och alltid (Tiesa, 1962–03).

Författarna till de propagandistiska artiklarna använde rikligt med jämförelser och epitet och kallade Litauen för utmärkt, ärofullt, kärt och så vidare:

64) Nedtrampat av den tyska stöveln kommer Litauen åter att resa sig ur askan, likt en blomma mot solen (Tiesa, 1945–03).

65) De tyska kolonisatörerna strömmade under ockupationen likt hungriga råttor i tusental till Litauen och skyndade sig att slå sig ned på Litauens arbetande bönders jord, för att lägga sitt ok på de arbetande bönderna (där).

För att beteckna och återspegla kommunismen och folkens broderliga vänskap samt framhäva framstegen användes metaforer i stor utsträckning:

66) Litauens arbetande människor stärker genom sitt hängivna arbete outtröttligt vårt kära fosterland – fredens och folkens vänskaps fästning i hela världen. Det litauiska folket är säkert på sin framtid. Tillsammans med alla broderliga folk i vårt multinationella sovjetiska fosterland bygger det kommunismens ljusa palats (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

67) På denna breda sovjetiska landsväg vandrar också Sovjetiska Litauen framåt i de sovjetiska folkens familj (Tiesa, 1945–09).

68) Vetenskapens och kulturens ljus sprider sig allt bredare i Sovjetiska Litauens städer och byar (Komjaunimo tiesa, 1957–03).

^⁷ Än i dag bedömer litauerna själva sovjettiden på ett ganska motsägelsefullt sätt i det offentliga rummet: både ett kategoriskt ignorerande av sovjettiden och nostalgi inför det sovjetiska förflutna registreras (Čepaitienė 2007: 36–50). Kanske är en av de många orsakerna till längtan efter denna tid den idealistiska bild av Sovjetiska Litauen som propagandan skapade under årtionden.

Straipsniai / Articles

243

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Den officiella sovjetiska propagandan ägnade stor uppmärksamhet åt olika schablonmässiga slagord:

69) Länge leve de sovjetiska Litauens arbetande bönder! Länge leve det sovjetiska Litauen! Länge leve Lenins–Stalins parti – organisatören och inspiratören bakom vårt fosterlands storslagna segrar (Tiesa, 1945–03)!

70) Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att tragedin i Pirčiupis aldrig mer ska upprepas och för att freden ska bevaras. Länge leve det sovjetiska Litauen! Länge leve Sovjetunionen (Komjaunimo tiesa, 1957–06)!

Texterna från denna tid är fulla av patos och sovjetiska klichéer:

71) Litauen befriades av soldater som talade olika språk, men i vars bröst ett hjärta slog, den sovjetiske patriotens hjärta, och vars liv hade ett enda mål, anvisat av Lenins–Stalins parti: att självuppoffrande älska fosterlandet och kämpa för dess lycka. Med hjärtan fyllda av tacksamhet till befrielsesoldaterna gav det sovjetiska Litauens folk dag efter dag stöd åt Röda armén och deltog i återuppbyggnaden av det av de tyska rövarna förstörda folkets näringsliv (Tiesa, 1945–07).

Klichéer var allmänt förekommande i den sovjetiska pressen, eftersom individer tenderar att ta emot dem som självklara. Klichéer som ständigt upprepas får status som naturliga och normala. Klichéerna tränger så djupt in i medvetandet att människor ofta tar emot dem utan att ens reflektera över dem; de formar tänkande och ståndpunkter och förbereder gradvis människor för att tänka, tala, känna och handla i en viss riktning (Zijderveld 1979: 4, 10).

Den rikliga användningen av verbala abstrakta substantiv och vissa syntaktiska konstruktioner visar att en del av dessa propagandatexter översattes från ryska:

72) I militära garnisoner i Litauen ägde en hel rad revolutionära soldatuppror rum 1905 och 1906 (Komjaunimo tiesa, 1956–08).

73) I hälsningen sägs det att partiets centralkommitté och den sovjetiska regeringen inte tvivlar på att, efter förebild av kollektivjordbruket ”Vägen till kommunismen”, som visar hur stora reserverna är för att kraftigt öka produktionen av animalieprodukter, kommer alla kollektivjordbruk och sovjetiska jordbruk i Litauens republik samt i andra baltiska republiker att följa dess exempel (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

74) Det sovjetiska Litauens ungdom, kommunistiska ungdomar, kommer inte att skona sin ungdomliga energi och sina krafter; de kommer att bidra med sin betydande insats till den gemensamma saken, eftersom de är fast övertygade om att ett framgångsrikt genomförande av den sjätte femårsplanens mål ytterligare kommer att höja det sovjetiska folkets välstånd och att detta blir ännu ett stort steg mot kommunismens morgondag (Komjaunimo tiesa, 1956–03).

244

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

75) Lithauens landsbygdsarbetare kommer att uppnå nya framgångar inom jordbruk och boskapsskötsel och väl och snabbt lösa uppgiften att kraftigt öka produktionen av animaliska produkter (Komjaunimo tiesa, 1957–06).

SAMMANFATTNING

Analysen av de exempel som samlats in för undersökningen visar att man i pressen under sovjettiden försökte skapa en synnerligen positiv bild av ett idealiserat Litauen. Sådana bilder var särskilt populära på den tiden, eftersom ”återspeglingen av den faktiska verkligheten i den sovjetiska [...] litteraturen betraktades som ett oförstående av den historiska processen, som en oförmåga att se dolda väsentliga tendenser” (Mažeikis 2010: 300). De enorma upplagorna av den sovjetiska pressen hade också stort inflytande över att bilden av det ideala Litauen befästes^⁸. Den bild av det ideala Litauen som skapades i den sovjetiska pressen omfattade följande huvuddrag: förakt och svartmålning av det nära förflutna (det Smetona-styrda, borgerliga Litauen), medan ett ljust och vackert sovjetiskt nu ställdes fram som kontrast till denna period; landets vänner och fiender lyftes fram och landets ekonomiska, kulturella och övriga framgångar betonades. När man läser den officiella publicistiken från denna tid får man intrycket att en betydande del av Litauens dåvarande medborgare var sammanväxta med det sovjetiska systemet, levde under inflytande av dess ideologiska principer och tänkte enligt den diskurs som systemet hade format^⁹. Den semantiska analysen av de meningar som valts ut för undersökningen visar således att den officiella simulakern av ett idealt Litauen återspeglades som i en förvriden spegel i den sovjetiska ideologiska pressen^¹⁰ och att vi först efter att ha återvunnit friheten börjar inse att detta endast var ”den förvridna tjusningen hos det sovjetiska paradiset” (Putinaitė 2007: 17).

SLUTSATSER

I dagens (post)socialismforskning ägnar historiker, sociologer, etnologer och litteraturvetare störst uppmärksamhet åt sovjettiden, men denna historiska period är viktig även för språkvetare. Vid analys av pressens texter från sovjettiden måste man hela tiden ha i åtanke det faktum att människor på den tiden levde

^⁸ ”Pravdas” betydelse och inflytande på vanliga medborgare i Sovjetunionens liv framgår också av följande faktum – kommunisterna lärde sina barn att läsa med hjälp av denna tidning (se mer utförligt Aleksijevič 2016: 25).

^⁹ När det väpnade resistenta motståndet hade brutits ned tvingade ”folkets enklaste självbevarelsedrift dem att anpassa sig till ockupationsregimens villkor” (Brazauskas 2010: 8)

^¹⁰ Simulakern – en föreställning som skapar en icke-existerande verklighet och upphäver skillnaden mellan det som är ”verkligt” och ”overkligt”, ”realitet” och ”föreställning” (Baudrillard 2002: 9).

Straipsniai / Articles

245

AURELIJA GRITĖNIENĖ

så att de levde dubbla liv: det ena – ett liv som skapades och upprätthölls i det offentliga rummet av propagandan och som konstruerats av den kommunistiska ideologin, det andra – hemmets värld, som inte visades offentligt (jfr Lubecka 2013: 92); när vi således betraktar dåtidens press ur 2000-talets perspektiv ser vi en uppenbar motsättning mellan sovjettidens propaganda och verkligheten. Den totalitära ideologin genomsyrade hela dåtidens press. I den officiella propagandapressen skapades en synnerligen positiv bild av ett sovjetiserat och idealiskt Litauen. I denna idealistiska berättelse om Litauen används rikligt med standardiserade propagandaklichéer från sovjettiden och släktskapsbeteckningar; i upphöjd stil (med hjälp av metaforer, jämförelser och epitet) skildras livet för det ”lyckliga” landets ”lyckliga” människor i det sovjetiska systemet.

Den idealiska bilden av det sovjetiska Litauen består av följande huvuddrag: svartmålningen av det nära förflutna; det ljusa, blomstrande nya sovjetiska Litauen ställs mot det ”mörka”, ”fattiga” och ”efterblivna” borgerliga Litauen; landets vänner och fiender samt dess ekonomiska, kulturella och andra framgångar framhävs. I efterkrigstidens press (särskilt i Tiesa 1945) angavs det fascistiska Tyskland tydligt som Litauens främsta yttre fiende, medan det inre största hotet utgjordes av borgerliga nationalistiska band, mot vilka en hård kamp fördes. Enligt pressens ideologer upprätthöll Litauen broderliga relationer framför allt med det stora ryska folket; dessutom knöts stark vänskap med andra folk i Sovjetunionen samt med socialistiska stater. Den sovjetiska pressen med stor upplaga lärde sina medborgare att inte skämmas för sina känslor för Röda armén, som hade ”skänkt” Litauen friheten, för kamrat Stalin, Sovjetunionen och dess broderliga folk, särskilt det stora ryska folket. I dåtidens propagandapress demonstrerades öppet känslor av tacksamhet, glädje, kärlek med mera.

Den så kallade ”ljusa” sovjetiska framtiden skapades i propagandapressen med särskild uppmärksamhet på arbetande människor. En illusion skapades av att Litauens människor i det socialistiska samhället var mätta, lyckliga och fria. Tack vare dem utvecklades också Litauen självt så snabbt; därför betonades det ständigt i pressen hur viktigt det var att även fortsättningsvis inte bara genomföra utan också överträffa planer och åtaganden (detta betraktades inte som exploatering), aktivt delta i uppbyggnaden av kommunismen, det socialistiska livet och tävlandet. De analyserade illustrativa exemplen visar tydligt att propagandan strävade efter att visa hur intensivt, aktivt och produktivt livet var för dåtidens arbetande människor i Litauen. Den ideologiska pressen bedrev en omfattande propagandakampanj, men när vi betraktar den sovjetiska pressen ur dagens perspektiv och känner till den historiska sanningen ser vi en uppenbar klyfta mellan det som den officiella sovjetiska pressen skildrade och inpräntade och det som faktiskt existerade i Litauens grå vardag.

246

Acta Linguistica Lithuanica XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Aleksijevič Svetlana 2016: Tid second hand. Livet på socialismens ruiner, Vilnius: Kitos knygos.

Anušauskas Arvydas, red., 2004: Motståndets utveckling och motståndsmetoder. – Civilt motstånd i Litauen och Polen: samband och särdrag 1939–1956, Vilnius: Lietuvos gyventojų genocido ir rezistencijos tyrimo centras.

Baudrillard Jean 2002: Simulakrer och simulation, Vilnius: Baltos lankos.

Brazauskas Algirdas 2010: Och då arbetade vi för Litauen, Vilnius: Knygiai.

Čepaitienė Aušolė 2013: Livets etnografi: platser, strukturer och tid. Det föränderliga Litauen under 1900-talet, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas.

Čepaitienė Rasa 2007: Sovjettidens minne – mellan avståndstagande och nostalgi. – Lituanistica 4(72), 36–50. Tillgänglig online: http://mokslozurnalai.lmaleidykla.lt/publ/0235-716X/2007/4/Lit_036_050.pdf.

Jakonytė-Kvedarienė Loreta 2015: Familjebilden i den sovjetiska litauiska litteraturen, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas.

Juknevičius Stanislovas 2022: En arketypisk mentalitetshistoria: sovjettidens Litauen, Vilnius: Lietuvos kultūros tyrimų institutas.

Kalėda Algis, Kmita Rimantas, Satkauskytė Dalia 2019: Litauisk litteratur under sovjettiden. Företeelser och begrepp, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas.

Klumb y tė Neringa 2004: Människor i samtidshistoriens marginaler: minnen av sovjettiden och vardagserfarenheter i landsbygdssamhällen. – Politologija 3(35), 63–83. Tillgänglig online: https://www.ceeol.com/search/viewpdf?id=191351.

Kuodytė Dalia, Tracevskis Rokas 2013: The unknown war. Armed anti-Soviet resistance in Lithuania in 1944–1953, Vilnius: Genocide and resistance research center of Lithuania.

Lankauskas Gediminas 2006: Om den sensoriska minnesbilden av socialismen. – Lietuvos etnologija: socialinės antropologijos ir etnologijos studijos 6(15), 47–72.

Laurinavičius Česlovas, vetenskaplig red., 2013: Nationalism som förenar epoker: (de)konstruktionen av nationen i mellankrigstidens, sovjettidens och postsovjetiska Litauen, Vilnius: Litauens historiska institut.

Leinartė Dalia 2022: Ett oplanerat liv. Familjen i sovjettidens Litauen, Vilnius: Aukso žuvys.

Leinartė Dalia, Žilinskienė Laima, Kraniauskienė Sigita, Šutinienė Irena, Gečienė Ingrida 2014: Minnet om sovjettiden i livsberättelser, Vilnius: Vilnius universitets förlag.

Straipsniai / Articles

247

AURELIJA GRITĖNIENĖ

L u b e c k a A n n a 2013: Det polska ritualåret – en reflektion över polsk kulturpolitik. – Estland och Polen: kreativitet och tradition i kulturell kommunikation 2: perspektiv på nationell och regional identitet, red. L. Laineste, D. Brzozowska, W. Chłopicki, Tartu: ELM Scholary Press, 83–98.

M a ž e i k i s G i n t a u t a s 2010: Propaganda och symboliskt tänkande, Kaunas: Vytautas Magnus-universitetet. Tillgänglig online: http://talpykla.elaba.lt/elaba-fedora/objects/elaba:4575266/datastreams/MAIN/content.

MTINT – Textkorpus för den moderna identitetens ideologiska narrativ: en fortlöpande, vetenskapligt systematiserad online-datauppsättning, sammanställd av V. ČižiK-Prokaševa, A. Gaidienė, A. Gritenienė, L. Vaičiulytė-Semenienė, Vilnius: Litauiska språkets institut, 2018–2021. Tillgänglig online: http://publicistikos-tekstynas.lki.lt.

N i k ž e n t a i t i s A l v y d a s, red., 2013: Minnes- och historiepolitik i Litauen. – Minnets flerskiktning. Stad, stat, region, Vilnius: Litauens historiska institut, 517–538.

P a u k š t y t ė - Š a k n i e n ė R a s a 2016: Familjen och kalenderhögtiderna i sovjetiska Litauen. – Litauisk etnologi 16(25), 9–31.

P o c i u s M i n d a u g a s, red., 2018: Sovjetiseringen av Litauen 1947–1953: VKP(b):s centralkommittés dokument, Vilnius: Litauens historiska institut.

P u t i n a i t ė N e r i j a 2007: En obruten sträng: anpassning och motstånd i sovjetiska Litauen, Vilnius: Aidai.

R a m o n a i t ė A i n ė 2013: Vem längtar efter sovjettiden? Ekonomisk status, social miljö och värderingars inverkan på den sovjetiska–antisovjetiska skiljelinjen i Litauen. Sociologi. Tanke och handling 2(33), 265–285. Tillgänglig online: https://www.ceeol.com/search/viewpdf?id=103868.

S a b o n i s A r v y d a s, S a b o n i s S t a s y s, red., 1992: Författaren och censuren, Vilnius: Vaga.

S a t k a u s k y t ė D a l i a, red., 2015: Mellan estetik och politik: litauisk litteratur under sovjettiden, Vilnius: Litauiska litteraturens och folkloreforskningens institut.

S ė d a i t y t ė E d i t a 2017: Sovjetisk censurs historiografi: huvudsakliga forskningsinriktningar och begrepp om censur. – Bokvetenskap 69, 84–102. Tillgänglig online: file:///C:/Users/Dell/Downloads/24603698.pdf.

Š l i a v a i t ė K r i s t i n a 2010: Avindustrialisering, social otrygghet och överlevnadsstrategier i det postsovjetiska området: fallet Visaginas. – Litauisk etnologi: studier i socialantropologi och etnologi 10(19), 93–116. Tillgänglig online: https://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2010~1367175701116/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content.

2 4 8

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a XC

Sovietinės Lietuvos vaizdinys Moderniosios tapatybės ideologinio naratyvo tekstyne

Šutinienė Irena 2020: Mellan kritik av socialismen och barndomsnostalgi: minnet av sovjettiden i livshistorier från sjuttiotalets generation. – Sociologija. Mintis ir veiksmas 1(46), 7–28. Tillgänglig på internet: https://www.zurnalai.vu.lt/sociologija-mintis-ir-veiksmas/article/view/22616/21839.

Švedas Aurimas 2009: I matriseriets fångenskap. Litauisk sovjethistoriografi (1944–1985), Vilnius: Aidai.

Tin inis Vytautas 1994: Sovjetiska Litauen och dess aktörer, Vilnius: Enciklopedija.

Vaičiulytė-Semėnienė Loreta, Čižik-Prokaševa Veslava, Gritėnienė Aurelija, Liutkevičienė Danutė, Gaidienė Anzelika 2022: Litauernas grannar: vänner eller fiender? Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Vaiseta Tomas 2014: Tristessamhället. Vardagsliv och ideologi under den sena sovjettiden (1965–1984), Vilnius: Lietuvių katalikų mokslo akademija.

Walicki Andrzej 2005: Marxismen och språnget till frihetens rike: kommunismens utopiers historia, Vilnius: Mintis.

Venclauskienė Laima 2016: Homo sovieticus: dragen i porträttet av den grå och kala människan i det frihetsblivande Litauens press. – Darbai ir dienos 65, 143–162. Tillgänglig på internet: https://www.vdu.lt/cris/bitstream/20.500.12259/31395/1/ISSN23358769_2016_N_65.PG_143–162.pdf.

VLEe – Litauiska encyklopedin, elektronisk version, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Tillgänglig på internet: https://www.vle.lt.

Zijderveld Anton 1979: Om klichéer: betydelsens ersättande med funktion i moderniteten, London, Boston, Henley: Routledge and Kegan Paul.

Žilinskienė Laimutė, Kraniauskienė Sigita, Šutinienė Irena 2016: Födda i socialismen: den första sovjetgenerationen, Vilnius: Vilnius universitet.

Bilden av Sovjetlitauen i korpusen för den moderna identitetens ideologiska narrativ

SAMMANFATTNING

År 2018 lanserade Litauiska språkets institut Korpusen för den moderna identitetens ideologiska narrativ. En sökning i korpusens texter från sovjettiden (”Tiesa” från 1945 och 1962 samt ”Komjaunimo Tiesa” från 1956–1957) har

Straipsniai / Articles

249

AURELIJA GRITĖNIENĖ

analysen omfattade 798 illustrationer som innehåller omnämnanden av Lithuania. Artikeln syftar till att analysera de meningar ur den sovjetiska propagandapressen som valts ut för den lingvistiska studien och undersöka vilken bild av det sovjetiska Lithuania som kan sammanställas utifrån det material som trycktes i periodens press, hur mycket sanning och hur mycket förvrängd eller till och med ny verklighet, konstruerad av propagandister, som finns i denna bild, samt hur journalistiska texter från perioden (re)konstruerar det sovjetiska Lithuania. När man analyserar pressartiklar från sovjettiden måste man alltid hålla i minnet att människor på den tiden så att säga levde dubbelliv: ett liv som konstruerades av den kommunistiska ideologin och skapades och upprätthölls offentligt; det andra ett icke-offentligt privatliv i hemmet; därför kan vi, när vi betraktar periodens press genom 21^st-talets lins, se en tydlig konfrontation mellan propagandan och den sovjetiska epokens verkligheter. Den semantiska analysen av de utvalda meningarna har visat att den sovjetiska pressen försökte projicera en mycket positiv bild av ett perfekt Lithuania. Denna bild målades med standardiserade klichéer från den sovjetiska propagandan, där livet för ”lyckliga” människor i ett ”lyckligt” land inom det sovjetiska systemet skildrades i upphöjd stil. Den idealiserade bilden av det sovjetiska Lithuania består av följande huvuddrag: svartmålning av det nära förflutna; ställandet av det ”mörka”, ”fattiga” och ”efterblivna” borgerliga Lithuania mot det ljusa och blomstrande nya sovjetiska Lithuania; identifiering av de främsta vännerna samt de inre och yttre fienderna; hyllande av landets ekonomiska, kulturella och övriga framgångar. I efterkrigstidens press (i synnerhet i 1945 års ”Tiesa”) var det främsta yttre hotet mot Lithuania det fascistiska Vokietija; dess största inre fiende var borgerligt nationalistiska band, som utsattes för brutala stridshandlingar. Ideologerna hävdade att Lithuania framför allt upprätthöll broderliga relationer med den stora ryska nationen och byggde starka vänskapsband med andra folk i Sovjetunionen och med andra socialistiska stater. Den sovjetiska pressen i Lithuania, med sin stora upplaga, lärde medborgarna att inte skämmas för sina varma känslor av tacksamhet, kärlek, stöd och andra emotioner gentemot den Röda armén, som hade ”gett” Lithuania dess frihet, gentemot kamrat Stalin, Sovjetunionen och dess folkbroderskap, och i synnerhet gentemot den stora ryska nationen.

Den sovjetiska pressen lade stor vikt vid Lithuanias framsteg och betonade alltid vikten av att fullgöra och överträffa planer och åtaganden samt att aktivt delta i uppbyggandet av kommunismen, samhällslivet och tävlingen. De illustrativa exemplen som omfattas av analysen visar tydligt att periodens litauiska folk levde ett mycket intensivt och aktivt liv. Periodens ideologiska press bedrev en storskalig propagandakampanj och hävdade att de litauer som levde i det socialistiska samhället var välnärda, lyckliga och fria, trots att verkligheten var helt annorlunda; följaktligen kan vi se ett tydligt gap mellan det som skildrades i den officiella sovjetiska pressen och den verkliga bilden av den dystra litauiska verkligheten.

Inlämnad den 13 januari 2024.

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Institutet för det litauiska språket

Petro Vileišio g. 5, LT–10308, Vilnius, Lithuania

[email protected]

250

Acta Linguistica Lithuanica XC