Acta Linguistica Lituanica 2026, vol. 94, s. 1–13 Innehållslänk / Contents link ISSN 2669–218X (elektronisk / online)

TENDENSER I DEN MORFOLOGISKA INTEGRATIONEN AV SUBSTANTIV AV SLAVISKT URSPRUNG I K. SIRVYDAS PROMPTUARIUM DICTIONUM POLONICARUM, LATINARUM ET LITUANICARUM

Mönster för morfologisk integrering av slaviska lånsubstantiv i K. Sirvydas Promptuarium dictionum Polonicarum, Latinarum et Lituanicarum

ANŽELIKA SMETONIENĖ Litauiska språkets institut E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0003-0352-884X Forskningsinriktning: morfologi.

https://doi.org/10.35321/all94-09

SAMMANFATTNING Artikeln undersöker den morfologiska integreringen i litauiskan av slaviska lånsubstantiv som används i Konstantinas Sirvydas ordbok från 1620, Promptuarium dictionum Polonicarum, Latinarum et Lituanicarum, samt sambandet mellan ordändelser och genus i slaviska språk och de litauiska stammar i vilka slaviska lånord integrerades. För detta ändamål valdes alla ord med slavisk rot ut ur den undersökta ordboken, hybrider avskildes och lånordens stammar och ordens betydelser fastställdes. I ordböcker över slaviska språk från den aktuella perioden söktes motsvarigheter till lånorden, och genom en jämförelse av litauiska och slaviska språkdata fastställdes regelbundenheterna i integreringen av slaviska lånord i det litauiska morfologiska systemet i K. Sirvydas ordbok från 1620. NYCKELORD: Sirvydas ordbok, slaviska lånord, morfologisk integrering, slaviska språk.

SAMMANFATTNING Artikeln undersöker den morfologiska integreringen i litauiskan av slaviska lånsubstantiv i ordboken Promptuarium dictionum Polonicarum, Latinarum et Lituanicarum (1620) av Konstantinas Sirvydas, samt sambandet mellan ordens ändelser och genus i slaviska språk och de litauiska stammar i vilka slaviska lånord integrerades. För att uppnå detta mål valdes alla ord av slaviskt ursprung ut ur ordboken, hybrider uteslöts och de slaviska lånordens stammar och betydelser fastställdes. Motsvarigheter till lånorden söktes i ordböcker över slaviska språk från den aktuella perioden, och genom att jämföra litauiska och slaviska språkdata fastställdes mönstren för integreringen av slaviska lånord i det litauiska morfologiska systemet i K. Sirvydas ordbok från 1620. NYCKELORD: Sirvydas ordbok, slaviska lånord, morfologisk integrering, slaviska språk.

INLEDNING Även om slaviska lånord i litauiskan började undersökas redan på 1800-talet, och senare arbeten ägnar betydande uppmärksamhet åt lånordens ursprung och åt att fastställa lånordens ljudmotsvarigheter i litauiskan (Skardžius 1931; Būga 1958; Pokorny 1959; Fraenkel 1962; Palionis 1967; Urbutis 1992; 1993; Zinkevičius 2002; Smoczyński 2026) eller åt lånlexikonet i äldre texter i allmänhet (Lebedys 1977; Zinkevičius 1968; 1988; Siaurukienė 1987; Sabaliauskas 1990;

Copyright © 2026 Anželika Smetonienė. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en open access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning i alla medier, under förutsättning att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” attribution, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i alla medier, förutsatt att författaren och källan anges. Mottaget: / Gauta: 2025–05–14. Accepterat: / Priimta: 2026–06–12.

1

Čepienė 2013; Vasiliauskienė 2022), är integreringen i litauiskan av substantiviska slavismersom används i K. Sirvydas ordbok Promptuarium dictum Polonicarum, Latinarum et Lituanicarum (SPr) fortfarande föga utforskad. Överlag finns det få arbeten om den morfologiska integreringen av lånade substantiv (Valeckienė 1967; Laučiūtė 2007; Rudzinskas 2011a; 2011b; Smetonienė 2019; 2022). Den morfologiska integreringen av slavism har sannolikt behandlats mest ingående av Božena Vojtkevič (2010). Enligt henne kan man med utgångspunkt i donorspråket förklara varför ett lånord hamnar i den ena eller andra stammen; denna tanke sammanfattar hon i följande schema: slaviska -C → slavismers -as (mask.); slaviska (vitryska) -Č, (polska) -C → slavismers -is, -ius (mask.) (Vojtkevič 2010: 248).

I K. Sirvydas ordböcker finns, jämfört med annan litauiskspråkig skrift från Storfurstendömet Litauen under XVI och XVII århundradena, ganska många ”ord ur dåtidens talspråk” (Pakalka 1997: 24), eftersom han skiljer sig från andra skrifter genom sitt ämnesval; därför är de en särskilt värdefull källa för studiet av litauiskan under XVII århundradet. Syftet med denna artikel är att fastställa hur substantiviska slavism fördelar sig mellan litauiskans stammar. För att uppnå detta syfte excerperades ur SPr alla ord med lånad rot; de analyserades morfologiskt och etymologiskt för att skilja slavism från hybrider. Därefter delades de substantiviska slavismen in efter stammar, så att man kunde fastställa de regelbundenheter i slavismens integrering i litauiskans morfologiska system som återspeglas i SPr. Totalt excerperades 322 unika substantiviska slavism ur SPr. Möjliga motsvarigheter till slavismen söktes i ordböcker över slaviska språk från den relevanta perioden. Med motsvarigheter avses ord som potentiellt kan betraktas som källor till lånordet på grund av rot och betydelse. Av utrymmesskäl anges endast de betydelser som används i SPr bredvid orden; det anges när de har inkluderats i LKŽ^ᵉ.

Eftersom denna artikel behandlar slavism har internationella ord och hybrider lämnats åt sidan. Den huvudsakliga skillnaden mellan slavism (dvs. lånord som kommit från närliggande slaviska språk) och internationella ord ligger i lånordets källa: för internationella ord anses det språk vara källa från vilket ordet spreds till världens språk, medan det för slavism är det språk från vilket ordet lånades direkt. Om exempelvis ett tyskt ord kom in i litauiskan via polskan, betraktas det som en polonism, men inte som en germanism. Hybrider innehåller däremot både litauiska och lånade morfem. Nominala lånord som integrerats i litauiskan är inte hybrider, eftersom deras ändelse endast har en grammatisk funktion (Keinys 1984: 115). Dessutom är ett grundord inte ett nödvändigt villkor för att en hybrid ska uppstå (ibid.: 114). I SPr finns ändå ganska många hybrider; oftast är det ord med en lånad rot men ett inhemskt suffix, eller sammansättningar där den ena beståndsdelen har främmande ursprung. Följande ord har inte tagits med i analysen: abrūšelis 163, alvenykėlis 65, karalėlius 64, karaliūnas 64, karči̇amystė 52, lojęjas 163, lȯjikas 57, mašnapjovys 161 och så vidare.

SPR SLAVISMERS STAMMAR

För att ord av främmande ursprung ska integreras i litauiskan krävs inte bara fonetisk substitution. Lånade nominala ord måste också införlivas i litauiskans deklinationssystem och hänföras till ett visst genus. De substantiviska slavismen i SPr är fördelade på nio stammar: ō, iō, iio, ā, iā, iu, u, ī, ē. I K. Sirvydas ordbok förekommer inte heller några slavism med den i dag improduktiva konsonantstammen.

ō-stammen. Flest av SPr:s slavism hör till ō-stammen – 134: abrazas 102 ’bild (vanligen av helgon)’ LKŽᵉ; abrūšas 154 ’handduk, duk’ LKŽᵉ; advernykas 109 ’dörrvakt’ LKŽᵉ; akrūtas 112 ’fartyg, ångbåt’ LKŽᵉ; alubnykas 37 ’duvslag’; alvenykas 65 ’kärl som används för att tvätta händerna (genom att hälla vatten över dem)’ LKŽᵉ; anūkas 195 ’barnbarn’ LKŽᵉ; aprašnykas 54 ’köpman’; artas 115 ’forntida mynt’ LKŽᵉ; asetras 147 ’stör’ LKŽᵉ; bajoras 168 ’privilegierad jordägare, vanligen medelstor godsägare; person av privilegierad börd, adelsman’ LKŽᵉ; botagas 60 ’redskap för att driva boskap, piska’ LKŽᵉ; chvoldas 30 ’veck’; čebatas 167 ’lång stövel’ LKŽᵉ; čeraunykas 40 ’trollkarl’ LKŽᵉ; česnakas 18 ’grönsak med stark lukt’ LKŽᵉ; četvergas 19 ’torsdag’ LKŽᵉ; čiepas 178 ’kvist, skott som ympas på en annan växt, ympkvist, ymp’ LKŽᵉ; čiobras 16 ’en aromatisk småblommig växt i familjen kransblommiga växter’ LKŽᵉ; funtas 32 ’pund’ LKŽᵉ; furmonas 32 ’kusk, körsven’

2

LKŽė; grabas 182 ’kista; grav’ LKŽė; grybas 40 ’organism som vanligen utvecklar en fot och en hatt, svamp’ LKŽė; griekas 158 ’synd’ LKŽė; gvaltas 40 ’tvång, förtryck’ LKŽė; herbas 32 ’särskiljande kännetecken för en stat, stad, stånd eller släkt, avbildat på flaggor, mynt och sigill’ LKŽė; heretikas 50 ’anhängare av en heresi, kättare’ LKŽė; hetmanas 32 ’högste befälhavare för armén i den litauisk-polska staten (XVI–XVIII århundradena)’ LKŽė; jermėkas 35 ’kvinnligt underplagg’ LKŽė; jubileušas 81 ’jubilar’ LKŽė; kalpokas 59 ’en sådan filthatt’ LKŽė; kamarnykas 59 ’den högste förvaltaren vid furstens hov; tiondeman; någon högre tjänsteman’ LKŽė; kapeniėkas 60 ’ett sådant ytterplagg’ LKŽė; kaptonas 50 ’vinterjacka, vadderad jacka’ LKŽė; karosas 51 ’benfisk av karpfamiljen (Cyprinidae) med öppen simblåsa, ruda’ LKŽė; kauras 51 ’matta, täcke, golvmatta’ LKŽė; kazokas 62 ’lätt beväpnad ryttare’ LKŽė; kažemiekas 33 ’läderberedare, garvare, läderarbetare’ LKŽė; kilepas 17 ’forntida vapen – en liten yxa och en hammare på ett långt skaft’ LKŽė; kilupas 54 ’redskap’; klumkas 181 ’bylte, börda, grav’ LKŽė; kolytynkas 50 ’tillverkare eller försäljare av forntida penningpungar’ LKŽė; koplūnas 51 ’kastrerad tupp’ LKŽė och så vidare.

När ett lånord övertas från slaviska språk och införlivas i litauiskans system bevaras dess genus vanligtvis (Voitkevič 2010: 248). Motsvarigheterna till de flesta SPr-slavism med ǫ-stam i donorspråken tillhör också maskulinum och har dessutom en hård ändelse, exempelvis grabas (< fornryska гробъ 1. ’grop; begravningsplats, grav’; 2. ’kista, gravkammare’ (SRJA IV 137); rutenska гробъ 1. ’gravvalv, gravkammare, grop’; 2. ’gravhög, grav’; 3. ’likkista’ (HSBM VII 164); polska grob ’plats där en avliden begravs, grav, gravsten, sarkofag, gravvalv’ (SPol VIII 119)); levas 72 (< fornryska левъ, львъ ’lejon’ (SRJA VIII 183); rutenska леѵъ ’lejon’ (HSBM XVI 316); polska lew ’zool. Felis leo’ (SPol XII 162)); majestotas 76 (< fornryska маестатъ ’storhet, majestät’ (SRJA IX 7); rutenska маестать ’storhet, majestät; ära, beröm’ (HSBM XVII 216); polska majestat ’maktens värdighet’ (SPol XIII 34)); svietas 177 (< fornryska свѣтъ ’jorden, universum, alla länder; värld, skapelse’ (SRJA XXIII 134); rutenska светъ, свѣтъ ’jordklotet; jorden med allt som finns på den’ (HSBM XXXI 113); polska świat ’jorden som plats där människor vistas med allt som finns på den, även det omgivande universum’ (SS IX 48)); sūdas 162 (< fornryska судь ’dom, domslut’ (MSDJA III 603); rutenska судъ ’domstolsbeslut, dom’ (HSBM XXXIII 51 och flera) och så vidare.

Slaviska språk har, till skillnad från litauiskan, fortfarande neutrum; om ett substantiv med sådant genus övertas får det därför i dag feminina ändelser av ą-stammen, sannolikt på grund av vokalerna o:s och a:s fonetiska närhet (Gird­enis 2001: 385). Före Leskiens lag, dvs. under XIII–XIV århundradena, hade dock även litauiskan neutrum, och först när denna lag hade verkat övergick de substantiv med neutrum i slaviska språk som lånats före lagen, tillsammans med litauiska arvord, till maskulinum och hamnade i ǫ-stammens paradigm (ibid.: 385). I SPr finns förhållandevis många sådana substantiv som hör till ǫ-stammen och vars motsvarigheter i slaviska språk har neutrum. Dessa slavism har lånats från östslaviska språk: blūdas 81 ’skål; mängd som ryms i den’ LKŽė (< fornryska блюдо ’fat’ (SRJA I 247); rutenska блюдо ’tallrik’ (HSBM II 74)); čerėslas 183 ’bylte, penningbälte, penningpung’ LKŽė (< fornryska чересла (plural) ’länd’ (MSDJA III 1501); rutenska чересло ’läderbälte för pengar och andra värdesaker’ (HSBM XXXVI 36)); kodlyas 50 ’gulaktigt väldoftande harts, som vanligen används som rökelse i kyrkliga ceremonier’ LKŽė (< fornryska кадило ’väldoftande ämne, rökelse, brinnande rökelse’ (SRJA VII 12); rutenska кадило ’väldoftande ämne för rökning under gudstjänst’ (HSBM XIV 216)); krapylas 65 ’kvast för stänkning, stänkredskap’ LKŽė (< rutenska кропило ’stänkredskap’ (HSBM XVI 172)); rętnas 10 ’fläck, märke’ LKŽė (< fornryska пятно ’fläck’ (SRJA XXI 98); rutenska пятно, петно, пятмо ’tecken, kännetecken’ (HSBM XXIX 418)); remeslas 161 ’hantverk’ LKŽė (< fornryska ремесло ’konst, färdighet, hantverk’ (SRJA XXII 143); rutenska ремесло ’sysselsättning, yrke’ (HSBM XXX 69)); viedras 192 ’hink’ LKŽė (< fornryska ведро ’hink’ (SRJA II 49); rutenska вядро ’hink’ (HSBM III 61)); vynas 194 ’alkoholhaltig dryck framställd av druvor,

3

saft från olika frukter’ LKŽe (< fornryska вино ‘вино’ (SRJA II 182); rutenska вино ‘вино’ (HSBM III 281)).

I SPr finns också lånord från ett äldre skikt, som kom in i litauiskan redan innan de reducerade vokalerna försvann i de slaviska språken: asilas 115 ‘ett tamdjur som liknar en häst’ LKŽe (< fornryska осель, осьль ‘осёл’ (SRJA XIII 84); pulkas 15 ‘en militär enhet’ LKŽe (< fornryska пълкъ, полк ‘воинское подразделение, полк’ (SRJA XVI 220)).

Bland alla SPr:s slaviska lånord med ǫ-stam utmärker sig blekai 31 ‘inälvor, tarmar; maträtt av dessa’ LKŽe och č́erai ‘trolldom’ LKŽe. Den senares motsvarigheter i de slaviska språken är pluralia tantum eller används åtminstone vanligen endast i plural: fornryska чары (постоянно во множ. ч.) ‘чародейство, колдовство’ (MSDJA III 1474), rutenska чары, чapu ‘чары, чараўніцтва, ведьмарство’ (HSBM XXXVI 279), polska czar, czary ‘zjawi­sko nadprzyrodzone o charakterze demonicznym; gusła, sztuki magiczne, wróżenie’ (i ordboken anges att endast 1 av 148 belägg står i singular) (SPol IV 6). I LKŽe anges detta substantiv också som ett pluralord. När det gäller lånordet blekas, även om det anges att singularformen används i Frydrichas Kuršaitis ordbok, hänvisar LKŽe till den vanligare pluralformen blekai. Detta är ett lån från polskan, där motsvarigheten till lånordet är pol. flak ‘kiszka, jelito, wnętrzności, żołądek u zwierząt przežuvaj­ančių, gorszy gatunek mięsa, ochłap’ (SPol VII 77); detta substantiv har singular och plural i polskan, även om pluralen återigen är vanligare. Således anges SPr:s lånord, som härrör från substantiv i de slaviska språken vilka vanligen används i plural, också som pluralord.

ā-stammen. 79 SPr:s lånord tillhör ā-stammen: abyda 150 ‘skada, oförrätt, förolämpning’ LKŽe; afiera 100 ‘offer’ LKŽe; akvata 104 ‘lust, dragning’ LKŽe; alyva 113 ‘ett träd och dess frukt från varma länder’ LKŽe; arielka 37 ‘vodka’ LKŽe; artauga 178 ‘ett gammalt mynt, en shilling’ LKŽe; būda 67 ‘tält, skydd, liten stuga (för en vakt, herde eller dylikt)’ LKŽe; čėra 17 ‘bägare’ LKŽe; dėka 29 ‘tack, tacksägelse’ LKŽe; dieška 30 ‘tunna, kar’ LKŽe; farba 31 ‘färg’ LKŽe; farbatka 31 ‘spets’; fijo­lka 31 ‘viol’ LKŽe; galka 33 ‘liten kula, klump’ LKŽe; gromata 73 ‘brev; skrift, dokument’ LKŽe; juka 48 ‘soppa kokad av fågel- eller djurblod’ LKŽe; jupa 176 ‘ett långt kvinnligt (förr även manligt) ytterplagg med ärmar som dras över huvudet; klänning’ LKŽe; kalėda 59 ‘julklapp’ LKŽe; kamara 59 ‘rum i bondstuga eller bod för förvaring av olika produkter och föremål, förråd, lager’ LKŽe; karčiama 51 ‘krog’ LKŽe; karūna 11 ‘metallprydnad för huvudet; symbol för monarkisk makt; krans’ LKŽe; kleka 55; klėtka 55 ‘bur, liten bur’ LKŽe; kolyta 50 ‘gammal börs; tobaks påse’ LKŽe; kotauka 52 ‘hacka’; krota 63 ‘liten bur’ LKŽe; kurapka 68 ‘en vild fågel av hönsfågelfamiljen, vild höna, rapphöna’ LKŽe; kurva 68 ‘en lösaktig kvinna, hora’ LKŽe; kvarma 31 ‘form, modell, förebild enligt vilken något tillverkas’ LKŽe och så vidare.

Bland SPr:s lånord med ā-stam finns, liksom bland dem med ǫ-stam, sådana som har sitt ursprung i neutrumsubstantiv i de slaviska språken: futra 32 ‘pälsverk’ LKŽe (< rutenska футро ‘выработанная шкура пушного зверя, а так сама некалькі такіх шкур, сшытых разам’ (HSBM XXXVI 42); polska futro ‘wyprawiona skóra zwierzęca z włosem, błam futrzany, też odzienie podbite futrem’ (SPol VII 159)); pekla 121 ‘helvete’ LKŽe (< fornryska пекло (SRJA XIV 186); rutenska пекло ‘пекла’ (HSBM XXIV 66); polska piekło ‘równych religiach: miejsce przebywania zmarłych lub ich dusz’ (SPol XXIV 57)); stadala 38 ‘gästgiveri med skydd för hästar’ LKŽe (< fornryska стодола ‘крытое гумно, сарай’ (SRJA XXVIII 72); rutenska стодола ‘заезны двор з карчмой’ (HSBM XXXII 399); polska stodola ‘budynek w gospodarstwie wiejskim, służący do przechowywania nie wymłóconego zboża i słomy’ (SS VIII 446)). Dessa lån kom in i litauiskan redan efter Leskiens lag och tillhör därför inte ǫ-stammen utan ā-stammen.

Till ā-stammen hör i SPr inte bara feminina substantiv, utan också ett och annat maskulint, oftast substantiv av utrum. Lånordet sirata 165 ‘föräldralöst barn’ LKŽe är i litauiskan ett utrumsubstantiv; dess motsvarigheter i de slaviska språken har samma genus: fornryska сирота ‘ребенек, подросток, оставшийся без одного или обоих

4

föräldrar’ (SRJA XXIV 156); rutenska сипота ‘сірата’ (HSBM XXXI 271); polska sirota ‘dziecko, które utraciło obydwoje rodziców lub jedno z nich’ (SS VIII 191). Substantivet vaivada 95 ‘en härskares lokala ämbetsman, härskare över ett visst område’ LKŽe är maskulint, liksom motsvarigheterna i donorspråken: fornryska воевода ‘лицо, представляющее высшую власть на местах’ (SRJA II 261); rutenska воевода ‘начальник города і градской акругі’ (HSBM IV 85); polska wojewoda ‘początkowo urzędnik nadworny, dowódca wojska w zastępstwie panującego, z czasem wysoki urzędnik ziemski’ (SS X 279)). Som man kan se följer man principen att substantivens genus inte förändras när de övergår från de slaviska språken till litauiskan. Ett SPr-ord avviker dock från systemet: čerevyka 182 ‘sko’ LKŽe. I SPr är det belagt endast en gång; i K. Sirvydas senare ordbok finns redan lånordet čeverykas SD 448 i maskulinum. I de östslaviska språken, från vilka detta lånord har kommit, är motsvarigheterna maskulina: fornryska черевик ‘башмак, сапогъ’ (MSDJA III 1500); rutenska черевик ‘чapaвік’ (HSBM XXXVI 343). Det regelbundna lånordet borde vara maskulinformen čerevykas.

iu-stammen. Till denna stam hör något färre SPr-substantiv än till ā-stammen – 50. Det är maskulina ord som slutar på -ius eller på ändelsen -us efter konsonanten j: aliejus 113 ‘vegetabiliskt fett’ LKŽe; bardišius 41 ‘yxa med långt skaft (vapen)’ LKŽe; brylius 51 ‘hatt’ LKŽe; cielius 10 ‘målskiva’ LKŽe; ciesorius 10 ‘monark, kejsare’ LKŽe; čebatorius 177 ‘skomakare’ LKŽe; čepčius 17 ‘mössa som gifta kvinnor förr bar’ LKŽe; činšius 18 ‘avgift till jordägaren för innehav av jord’ LKŽe; čyščius 18 ‘skärseld’; driaučius 60 ‘spjut, spjutspets’ LKŽe; drukorius 26 ‘boktryckare, tryckare’ LKŽe; dvarčius 31 ‘litet herresäte’ LKŽe; falsierius 30 ‘förfalskare, bedragare’; falsius 30 ‘fel, brist, förfalskning’ LKŽe; gojus 34 ‘liten, vacker skogsdunge’ LKŽe; kaganijus 50 ‘kittel’; katlerius 57 ‘tillverkare, reparatör eller försäljare av kittlar’ LKŽe; kavalierius 52 ‘ogift man; man som uppvaktar en kvinna’ LKŽe; kytrius 13 ‘listig, slug person’ LKŽe; kleštarius 55 ‘kloster’ LKŽe; kukorius 67 ‘kock’ LKŽe; kušn i erius 68 ‘pälssömmare’ LKŽe; liktarius 177 ‘ljusstake’; moliarius 76 ‘målare’; mečius 79 ‘svärd’ LKŽe; mincorius 81 ‘myntslagare’ LKŽe; morčius 77 ‘mars månad’ LKŽe; mūror ius 84 ‘murare’ LKŽe; nepr i etelius 107 ‘ovän, fiende; usling’ LKŽe; pakajus 95 ‘fred, ro’ LKŽe och så vidare.

Alla substantiv i denna stam är maskulina, och under inlåningen skedde vanligen ingen genusförändring. Det som kännetecknar iu-stammen är att motsvarigheterna till dess slaviska lånord i rutenska, fornryska och polska har nolländelse (t.ex. pakajus 130 ‘väl inrett rum’ LKŽe (< fornryska pokой ‘комната, помещение’ (SRJA XVI 164); rutenska покой, покою ‘комната’ (SSM II 178); polska pokoj ‘miejsce odosobnienia, ustronie’ (SPol XXVI 321)), eller en mjuk konsonant (t.ex. karalius 64 ‘härskarens, monarkens titel i vissa länder; person som bär denna titel’ LKŽe (< fornryska король ‘король’ (SRJA VII 338); rutenska король ‘кароль, манарх’ (HSBM XVI 21)), eller ž, š, č, r (t.ex. retežius 70 ‘kedja, bojor’ LKŽe (< fornryska ретьязь ‘цепь, ожерелье’ (SRJA XXII 149); rutenska ретьязь, ретежь ‘ланцуг’ (HSBM XXX 82)); mečius 79 ‘svärd’ LKŽe (< fornryska мечь ‘холодное рубящее и колющее оружие’ (SRJA IX 136); rutenska мечь ‘меч’ (HSBM XVIII 22); polska miecz ‘broń sieczna’ (SPol XIII 404)); altorius 113 ‘altare; ett visst bord i kyrkan där gudstjänsten hålls’ LKŽe (< fornryska алтарь, олтарь ‘жертвенныйник’ (SRJA I 31); rutenska алтарь, олтарь, олтарь ‘altar’ (HSBM I 103); polska ołtarz ‘miejsce składania ofiar bóstwu’ (SPol XXI 327)). I de gamla slaviska språken var ž, š, č, c, r ursprungligen mjuka och började hårdna på 1300-talet (JAM 2005: 44); därför kom ord som övergick till litauiskan före denna hårdnandeprocess att tillhöra iu-stammen.

Bland orden i denna grupp utmärker sig pečius 121 ‘ugn för uppvärmning av rum, matlagning och bakning, bakugn’ LKŽe, eftersom dess motsvarigheter i de östslaviska språken är feminina (fornryska печь ‘сооружение для обогрева помещения, приготовления пищи’ (SRJA XV 41); rutenska печь, печь ‘цаглянае збудаванне, дзе разводзяць агонь, каб нагрэць нам iškanne, прыгатаваць ежу’ (HSBM XXIV 291)), medan det i polskan är maskulint (polska piec ‘urządzenie

5

byggt av obrännbart material, i vilket hög temperatur uppnås’ (SPol XXIV 30)).

į̄a-stammen. 38 lånord har į̄a-stam: adverija 128 ‘dörrpost’ LKŽe; asilyčia 115 ‘åsninna’ LKŽe; atkonýčia 181 ‘huvudprydnad, band’ LKŽe; bažnyčia 61 ‘bönehus (vanligen katolskt och protestantiskt)’ LKŽe; čerpyčia 50 ‘tegelplatta för att bygga en ugn, kakel’ LKŽe; delija 20 ‘gammaldags rock’; dronyčia 25 ‘tunn bräda, tunn takbräda, spån’ LKŽe; dūšia 27 ‘i mytologi, religion och filosofi – människans odödliga, immateriella väsen, som existerar oberoende av kroppen, ande; själ’ LKŽe; grūšia 40 ‘päronträd’ LKŽe; herezija 50 ‘en religionslära som den härskande religionen betraktar som felaktig, kätteri’ LKŽe; karbija 11 ‘en sådan korg med lock för att hälla något i’ LKŽe; kodvlynčia 50 ‘kärl där rökelse bränns, rökelsekar’ LKŽe; koplyčia 51 ‘liten kyrka; separat del av en större kyrka eller annan byggnad där gudstjänster kan hållas’ LKŽe; kuknia 67 ‘kök’ LKŽe; leternia 71 ‘lykta’; malmazija 76 ‘ett slags vin’; melnyčia 82 ‘kvarn’ LKŽe; mišiа 83 ‘mässa’ LKŽe etc.

Nästan alla substantiv med į̄a-stam är feminina; deras motsvarigheter i de slaviska språken har ändelsen -a efter en mjuk stamfinal (i östslaviska skrivs den som -я, pol. -ia), till exempel drukarnia 26 ‘tryckeri’ LKŽe (< fornryska друкарня ‘типография’ (SRJA IV 365); ruteniska друкарня ‘drukarnė’ (HSBM IX 86); pol. drukarnia ‘miеjsce, warsztat, gdzie się drukuje książki, druki’ (SPol VI 83)), nedėlia 93 ‘vecka, söndag’ LKŽe (< fornryska недѣля ‘воскресенье’ (SRJA XI 74); ruteniska неделя ‘нядзеля’ (HSBM XX 67); pol. niedziela ‘ostatni, świąteczny dzień tygodnia’ (SPol XVI 263)), skomia 175 ‘gammaldags bord, skobnis’ LKŽe (< ruteniska скамья ‘ława, łayka’ (HSBM XXXI 293)), skrynia 60 ‘en viss träkista med lock och ben, ornamenterad, för förvaring av något (vanligen kläder, hemgift)’ LKŽe (< ruteniska скрыня, скрыня ‘скрыня, kufar’ (HSBM XXXI 388); pol. skrzynia ‘paka drewniana z wiekiem, kufer służący do przechowywania ubrania, pościeli, etc.’ (SS VIII 261)) etc. Endast ett av dessa substantiv är maskulint – sudžia ‘domare’ LKŽe (< fornryska судья, судия ‘тот, кто оценивает кого-л., что-л., судит о ком-л, чем-л’ (SRJA XXVIII 264); ruteniska судия, судиа, судія, судія, судья ‘суддя’ (SSM II 398). I de östslaviska motsvarigheterna ledde ändelsen -я till att detta substantiv hamnade i den fonetiskt närliggande į̄a-stammen i litauiskan; i de slaviska språken hör motsvarigheten till detta lånord också till maskulinum. Övriga slaviska substantiv – möjliga källor till lånorden – som har en mjuk stamfinal behöll också sitt genus och integrerades i į̄a-stammen som feminina slaviska lånord.

Några SPr-substantiv med į̄a-stam används endast i plural: gačios 30 ‘byxor’; liesvyčios 25 ‘stege’. Motsvarigheterna till det första av dem används också vanligtvis endast i plural i de slaviska språken: ruteniska кгачи ‘штаньı, нагавицы’ (HSBM XV 33); pol. gacie ‘dolna część stroju mężczyzny, spodnie’ (SPol VII 163). Substantivet liesvyčios skulle emellertid, med utgångspunkt i donorspråken, kunna användas även i singular: fornryska лѣствица ‘лестница’ (SRJA VIII 211); ruteniska лесвица ‘драбіны’ (HSBM XVI 358).

i-stammen. Det finns 10 substantiv med lånord av denna stam: čėstis 84 ‘ära, respekt’ LKŽe; donis 18 ‘tribut’ LKŽe; dvarionis 28 ‘herrgårdsarbetare, tjänsteman, hovman’ LKŽe; liūbasis 74 ‘kärlek’; mostis 77 ‘mjuk massa av läkemedel med fett, som används för behandling, salva’ LKŽe; pečėtis 121 ‘verktyg för att trycka ett märke; avtryck eller det märke som tryckts med detta verktyg; sigill’ LKŽe; pomėtis 118 ‘minne’ LKŽe; skoteris 102 ‘bordsduk’ LKŽe; smertis 170 ‘död’ LKŽe; spaviedis 172 ‘bikt’ LKŽe.

I dag är denna stam inte produktiv; den omfattar huvudsakligen feminina substantiv, liksom i SPr. Maskulina substantiv med i-stam förekommer också i dagens språk (t.ex. geluonis, dantis etc.); i detta fall finns ett sådant slavism i SPr – dvarionis. Att detta substantiv tillhör denna stam framgår av dess belagda former i äldre skrifter: dvaronies BPII 476 (LKŽe). Man antar att litauiskan först övertog pluralformen av ordet dvarionys (jfr fornryska дворянинъ ‘лицо, находящееся на службе при дворе князя’ (SRJA IV 194)), och att singularformen dvarionis uppstod på grundval av denna (Smoczyński 2026: 388).

6

De återstående slaviska lånorden är feminina och har bevarat detta genus oförändrat jämfört med motsvarande former i donorspråken. Källorna till alla dessa slaviska lånord har mjuka konsonanter i slutet i de slaviska språken, till exempel čėstis (< ruteniska честь ‘честь, почет, уважение’ (MDSUM II 480); pol. cześć ‘uszanowanie, poważanie, uznanie; podziw; honor’ (SPol IV 150)), donis (< fornryska дань ‘то, что отдано кому-л.’ (SRJA IV 170); ruteniska дань ‘тое, што аддадзена каму-н.’ (HSBM VII 242); pol. dań ‘świadczenie w naturze lub pieniężne, danina, podatek, czynsz’ (SPol IV 490)), smertis (< ruteniska смерть ‘смерць; спыненне існавання чалавека ці жывёліны’ (HSBM XXXI 483); pol. śmierć ‘skończenie, utrata życia, zgon, wyjątkowo pozbawienie kogoś życia’ (SS IX 24)), spaviedis (< ruteniska споведь ‘споведь’ (HSBM XXXII 163); pol. spowiedź ‘wyznanie grzechów przed kapłanem w celu uzyskania rozgrzeszenia’ (SS VIII 359)).

ē-stammen. Detta är ännu en föga produktiv lånsuffixstam i SPr; den omfattar 6 substantiv: kaniukšnė 175 ‘stall’ LKŽ; kižė 10 ‘gammal koja, liten stuga, ruckel’ LKŽ; maliaʋonė 76 ‘målning’ LKŽ; mincė 81 ‘mynt’ LKŽ; prababė 129 ‘gammelmormor/gammelfarmor’; ragažė 77 ‘flätad korg; mängd som ryms i en sådan korg’ LKŽ.

Denna lilla ordgrupp är ganska heterogen: även om motsvarigheterna till de flesta slaviska lånorden är feminina, skiljer sig deras ändelser åt. Till exempel har motsvarigheterna till substantivet kaniukšnė (< fornryska конюшня ‘конюшня, строение, где держат лошадей’ (SRJA VII 291); ruteniska канюшня ‘канюшня’ (HSBM XV 291)) ändelsen -ia, medan kižė, mincė (< fornryska хижа, хиза ‘хижина, дом’ (MSDJА III 1368); ruteniska хижа ‘хаціна’ (HSBM XXXVI 73); pol. minca ‘moneta, pieniądz bity’ (SPol XIV 272)) har -a; därför kan dessa slaviska lånord ha integrerats i ia- och ā-stammarna. Källan till ett av substantiven är neutrum: maliaʋonė (< ruteniska малеванье, малевание ‘дзеянне па дзеясл. малевати’ (HSBM XVII 234); pol. malowanie ‘nazwa czynności od malować’ (SPol XIII 60)).

Övriga stammar. De återstående stammarna som omfattar SPr:s slaviska lånordssubstantiv är mycket fåtaliga. Två ord hör till į-stammen: kisielis 54 ‘flytande gröt (maträtt) av syrad havremjölsspad eller bärsaft med stärkelse’ LKŽ; kriaučias 63 ‘skräddare’ LKŽ. Tre substantiv hör till į-stammen: čemerys 14 ‘en giftig medicinal flerårig växt i liljefamiljen, nysrot’ LKŽ; grašis 39 ‘skärv, en halv kopek; mynt av varierande värde under olika tider; mynt’ LKŽ, maneliai 77 ‘ärmbindlar’, medan endast ett – turgus 180 – hör till u-stammen.

Ur dagens perspektiv verkar substantiven kisielias och kriaučias ovanliga. Båda integreras vanligtvis i iu-stammen, det vill säga som kisielius och kriaučius. I K. Sirvydas senare ordbok utelämnas kisielias och endast iu-stamsvarianten kisielius SD 103 anges (kriaučias / kriaučius nämns inte alls). Varför iǫ-stammen valdes för dessa substantiv i SPr är okänt, eftersom iu- och ō-stammarna, med hänsyn till motsvarigheterna i de slaviska språken (fornryska кусель ‘кушанье, приготовляемое из муки на воде или ягодном соке, кисель’ (SRJA VII 137); ruteniska кусель ‘кіслая страва з мукі, кісель’ (HSBM XV 93); pol. kisiel ‘potrawa z mąki rozczynionej wodą i poddanej fermentacji’ (SPol X 330); fornryska краѳецъ ‘портной’ (SRJA VII 402); ruteniska кравець ‘спецыяліст па шыццю адзення’ (HSBM XVI 80); pol. krawiec ‘rzemieślnik szyjący odzież’ (SPol XI 134)), är mer systematiska.

Substantivet maneliai presenteras i SPr som plurale tantum, även om LKŽ också har manelė och manelis. Uppgifterna från de slaviska språken (fornryska манелы ‘украшение, род браслета, надевавшегося поверх рукава (зарукавье, запястье)’ (SRJA IX 27); ruteniska манеля, манела, манелле ‘брана́лет; маністы’ (HSBM XVII 93); pol. manella ‘drogocenna ozdoba noszona na ramieniu, bransoleta, naramiеnnik’ (SPol XIII 143)) visar att substantivet egentligen borde ha lånats in som det feminina manelia eller manelė (på grund av det mjuka l). I detta fall skedde alltså, till skillnad från substantiven kisielias, kriaučias, čemerys och grašis, även ett genusbyte.

7

SLUTSATSER

SPr innehåller substantiviska slavism­er som tillhör ō-stammarna (abrazas, abrūzas, advernykas, akrūtas, alubnykas osv.), iō (kisielias, kriaušias), iō (čemerys, grašis, maneliai), ā (abyda, afiera, akvata, alyva, arielka osv.), iā (adverija, asilyčia, atkon yčia, bažnyčia, čerpyčia osv.), iu (aliejus, altorius, bardišius, brylius, cielius osv.), u (turgus), i (čestis, donis, dvarionis, liūbastis, mostis osv.) och ē (kaniukšnė, kižė, maliavonė, mincė, prababė osv.). I denna källa är inga slavism­er med konsonantstam belagda.

Den talrikaste stammen är ō – till den hör 41,6 procent av de funna substantiviska slavism­er­na i SPr. Även ā-, iu- och iā-stammarna är relativt talrika – de omfattar respektive 24,5 procent, 15,5 procent och 11,8 procent av alla utvalda ord. Slavism­er med i-stam utgör 3,1 procent, medan ē utgör 1,7 procent av de undersökta slavism­er­na. De återstående stammarna är mycket fåtaliga och utgör en mycket liten del av alla substantiviska slavism­er som påträffats i SPr.

Med hänsyn till motsvarigheterna till slavism­er­na i de donerande språken kan man i vissa fall i SPr se ett tydligt system för vilken stams paradigm ett eller annat lånord infogas i:

• om motsvarigheterna i de slaviska språken är maskulina och slutar på en hård konsonant, integreras lånordet i litauiskan i ō-stammen;

• neutrumsubstantiv i de slaviska språken som slutar på –o tillhör i litauiskan antingen ō-stammen (äldre lån från den slaviska klassen) eller ā;

• feminina och maskulina (oftast – utrum) ord som i de slaviska språken slutar på –a integreras i litauiskan i ā-stammen;

• maskulina substantiv i de slaviska språken med nolländelse; maskulina ord i de slaviska språken med en mjuk konsonant (oftast l); maskulina substantiv med historiskt mjuka ž, š, č, c, r i de östslaviska språken, vilka redan är hårda i polskan, integreras i litauiskan i iu-stammen;

• substantiv som i de östslaviska språken slutar på –я och i polskan på –ia integreras i litauiskan i iā-stammen;

• substantiv som i de slaviska språken slutar på mjuka t, n och d integreras i SPr i i-stammen.

Substantiviska slavism­er i SPr integreras på olika sätt i de återstående stammarna, och utifrån enbart denna källa kan inget enhetligt system urskiljas.

Som brukligt är slavism­er­na i SPr oftast av samma genus som deras källa i de donerande språken, dvs. exempelvis integreras ett maskulint ord i de slaviska språken i litauiskan som ett maskulint lånord. Det finns endast ett fåtal genusförändringar som är utmärkande enbart för SPr (čerevyka, maneliai). I SPr upprätthålls också motsvarigheten i fråga om numerus – lånord som härstammar från substantiv i de slaviska språken vilka oftast används i pluralis återges också som pluralia tantum (blekai, čėrai, gačios). Några substantiv (liesuvyčios, maneliai) borde inte integreras som pluralia tantum.

LITTERATUR OCH KÄLLOR

Būga Kazimieras 1958: Rinktiniai raštai [Valda skrifter] 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Čepienė Nijolė 2013: Konstantino Sirvydo „Dictionarium trium linguarum“ leksikos skoliniai“ [Lexikaliska lån i Konstantinas Sirvydas’ ”Dictionarium trium linguarum”]. – Leksikografija ir leksikologija 3: Konstantino Sirvydo darbai ir jo epocha, red. Z. Šimėnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 157–188.

Fraenkel Ernst 1962: Litauisches etymologisches wörterbuch [Litauisk etymologisk ordbok], Heidelberg: Winter.

Girdenis Aleksas 2001: Kalbotyros darbai [Språkliga arbeten] 3, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

8

HSBM I: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 1, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1982.

HSBM II: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 2, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1983.

HSBM III: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 3, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1983.

HSBM IV: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 4, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1984.

HSBM VII: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 7, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1986.

HSBM IX: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 9, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1989.

HSBM XIV: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 14, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1996.

HSBM XV: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 15, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1996.

HSBM XVI: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 16, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 1997.

HSBM XVII: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 17, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 1998.

HSBM XVIII: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 18, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 1999.

HSBM XX: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 20, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2001.

HSBM XXIV: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 24, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2005.

HSBM XXIX: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 29, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2009.

HSBM XXX: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 30, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2010.

HSBM XXXI: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 31, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2011.

HSBM XXXII: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 32, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2012.

HSBM XXXIII: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 33, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2013.

HSBM XXXVI: Histaryčny slovnik belaruskaj movy [Historisk ordbok över det belarusiska språket] 36, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaja navuka, 2016.

JAM 2005: Jazyki mira. Slavianskіe jazyki [Världens språk. Slaviska språk], red. koll. A. M. Moldovan, S. S. Skorvid, A. A. Kibrik, N. V. Rogova, E. I. Jakuškina, A. F. Žuravlev, S. M. Tolstaja, Moskva: Academia.

9

Keinys Stasys 1984: Lietuvių kalbos hibridai (sąvoka, rūšys ir normiškumas) [Litauiska språkhybrider (begrepp, typer och normativitet)]. – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai, 113–123.

Laučiūtė Jūratė 2007: Baltiškos kilmės vardažodžių galūnių likimas šiaurės slavų kalbose [De baltiskt ursprungliga nominaländelsernas öde i de slaviska språken]. – Res humanitariae 2, 85–101.

Lebedys Jurgis 1977: Senoji lietuvių literatūra [Gammal litauisk litteratur], Vilnius: Mokslas.

LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas [Litauisk ordbok] (1–20, 1941–2002), elektronisk version, redaktionskollegium: G. Naktinienė (huvudredaktör), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė; programmerare: E. Ožeraitis, V. Zinkevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, uppdaterad version, 2018. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/liet­uviu–kalbos–zodynas/.

MDSUM II: Materіaly do slovnyka pysемnoї ta knyžnoї ukraїnskoї movи [Material till en ordbok över det skrivna och litterära ukrainska språket] 2, red. E. K. Timčenko, Kijев, New York: Nacionalna akademija nauk Ukraїni, 2003.

MSDJA III: Materjaly dlja slovarja drevnerusskogo jazyka [Material till en ordbok över det fornryska språket] 3, red. I. I. Sreznevskij, Sankt Peterburg: Kniga, 1912.

Pakalka Kazys 1997: Pastabos apie senąjį Konstantino Sirvydo trikalbį žodyną (~ 1620 m.) [Anmärkningar om Konstantinas Sirvydas gamla trespråkiga ordbok (ca 1620)]. – Senasis Konstantino Sirvydo žodynas, sammanställd av K. Pakalka, 6–25.

Palionis Jonas 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a. [Det litauiska litteraturspråket under XVI–XVII ^16th–17th århundradena], Vilnius: Mintis.

Pokorny Julius 1959: Indogermanisches etymologisches wörterbuch [Indoeuropeisk etymologisk ordbok], Bern: Francke.

Rudzinskas Darius 2011a: Keli lietuvių senųjų raštų slavizmu morfologinės integracijos aspektai [Några aspekter av den morfologiska integrationen av slaviska lånord i äldre litauiska texter]. – Baltu filologija 20, 41–51.

Rudzinskas Darius 2011b: Morfologinė slavizmų integracija: giminės kategorijos aspektai [Morfologisk integration av slaviska lånord: aspekter av genuskategorin]. – Perspectives of Baltic philology 2, 205–214.

Sabaliauskas Algirdas 1990: Lietuvių kalbos leksika [Det litauiska språkets lexikon], Vilnius: Mokslas.

Siaurukienė Halina 1987: Lånord i sångboken ”Knygos nobažnystės” [Loanwords in the Hymnal “Knygos nobažnystės”]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 26, 145–150.

Skardžius Pranas 1931: Die slavischen Lehnwörter im Altlitauischen [De slaviska lånorden i fornllitauiskan]. – Tauta ir žodis 7, Kaunas: Spindulys.

Smetonienė Anželika 2019: Mönster för morfologisk integration av slaviska lånsubstantiv i Petkevičius’ katekes (1598) som en indikation på deras ursprung och kronologi. – Studia z Filologii Polskiej i Słowiańskiej 54, [1–30]. DOI: https://doi.org/10.11649/sfps.1766.

Smetonienė Anželika 2022: Integrationen av lånsubstantiv från den anonyma katekesen (1605) och Daukšas katekes (1595) i det litauiska språkets morfologiska system [Integration of Loan Nouns from the Anonymous Catechism (1605) and Daukša’s Catechism (1595) into the Morphological System of the Lithuanian Language]. – Lietuvių kalba 17, 25–38. DOI: https://doi.org/10.15388/LK.2022.11.

10

Smoczyński Wojciech 2026: Słownik etymologiczny języka litewskiego [Det litauiska språkets etymologiska ordbok]. Tillgänglig online: http://www.rroman es.org/pub/alii/Smoczyński W. Słownik etymologiczny języka litewskiego.pdf.

SPol IV: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 4, red. S. Bąk, Wrocław, Warszawa, Kraków: Instytut badań literackich, 1969.

SPol VI: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 6, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1972.

SPol VII: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 7, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1973.

SPol VIII: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 8, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1974.

SPol X: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 10, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1976.

SPol XI: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 11, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1978.

SPol XII: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 12, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1979.

SPol XIII: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 13, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1981.

SPol XIV: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 14, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Instytut badań literackich, 1982.

SPol XVI: Słownik polszczyzny XVI wieku [Det polska språkets ordbok från 1500-talet] 16, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Instytut badań literackich, 1985.

SPol XXI: Słownik polszczyzny XVI wieku [Ordbok över det polska språket på 1500-talet] 21, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków: Instytut badań literackich, 1992.

SPol XXIV: Słownik polszczyzny XVI wieku [Ordbok över det polska språket på 1500-talet] 24, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Instytut badań literackich, 1996.

SPol XXVI: Słownik polszczyzny XVI wieku [Ordbok över det polska språket på 1500-talet] 26, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Instytut badań literackich, 1998.

SPr 1997: Senasis Konstantino Sirvydo žodynas [Konstantinas Sirvydas gamla ordbok], par. K. Pakalka, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

11

SRJA I: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 1, g. red. S. G. Barchudarov, Moskva: Nauka, 1975.

SRJA II: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 2, g. red. S. G. Barchudarov, Moskva: Nauka, 1975.

SRJA IV: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 4, g. red. S. G. Barchudarov, Moskva: Nauka, 1977.

SRJA VII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 7, g. red. F. P. Filin, Moskva: Nauka, 1980.

SRJA VIII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 8, g. red. G. J. Romanova, Moskva: Nauka, 1981.

SRJA IX: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 9, g. red. V. J. Derjagin, O. V. Malkova, Moskva: Nauka, 1982.

SRJA XI: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 11, g. red. A. N. Šalamova, Moskva: Nauka, 1986.

SRJA XIII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 13, g. red. O. I. Smirnova, Moskva: Nauka, 1987.

SRJA XIV: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 14, g. red. O. I. Smirnova, A. N. Šalamova, Moskva: Nauka, 1988.

SRJA XV: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 15, g. red. G. P. Smolickaja, Moskva: Nauka, 1989.

SRJA XVI: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 16, g. red. G. J. Romanova, Moskva: Nauka, 1990.

SRJA XXI: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 21, g. red. G. A. Bogatova, Moskva: Nauka, 1995.

SRJA XXII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 22, red. A. N. Šalamova, Moskva: Nauka, 1997.

SRJA XXIII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 23, red. V. B. Kryško, G. J. Romanova, Moskva: Nauka, 1996.

SRJA XXIV: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 24, red. G. J. Romanova, Moskva: Nauka, 2000.

SRJA XXVIII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under XI–XVII århundradena] 28, red. E. I. Deržavina, Moskva: Nauka, 2008.

SS VIII: Słownik staropolski [Gammalpolsk ordbok] 8, red. S. Urbańczyk, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1980.

SS IX: Słownik staropolski [Gammalpolsk ordbok] 9, red. S. Urbańczyk, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1982.

SS X: Słownik staropolski [Gammalpolsk ordbok] 10, red. S. Urbańczyk, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1990.

SSM II: Słownyk staroukrajinskoj movy XIV–XV st. [Ordbok över det gammalukrainska språket under de ^14th–15th århundradena] 2, red. L. L. Gumecka, I. M. Kernyckyj, Kyjiv: Naukova dumka, 1978.

Urbutis Vincas 1992: Senosios lietuvių kalbos slavizmai [Slaviska lånord i det gamla litauiska språket]. – Baltistica 27(1), 4–41.

12

Urbutis Vincas 1993: De gamla slaviska lånordens ursprungliga mångfald [The Diversity of the Origins of Old Slavic Loanwords]. – Baltistica 28(1), 91–101.

Valeckienė Adelė 1967: Ord med ursprung i andra språk i det litauiska språkets morfologiska system [Words of Other-Language Origin in the Morphological System of the Lithuanian Language]. – Lietuvių kalba tarybiniais metais, ansvarig red. V. Ambrazas, Vilnius: Mintis, 108–12.

Vasilauskienė Virginija 2022: Sambanden mellan Konstantinas Sirvydas ordböcker och hans lexik i Punktų sakymų [Links between Konstantinas Sirvydas’s Dictionaries and His Lexis in Punktai sakymų]. – Lituanistica 68, 2(128), 135–152.

Voitkevič Božena 2010: Den morfologiska integrationen av slaviska lånord i Mikalojus Daukšas Postilė [Morphological Integration of Slavisms in “Postilla” by Mikalojus Daukša]. – Baltistica 75(2), 243–255.

Zinkevičius Zigmas 1968: Om dialekten i 1605 års katekes [On the Dialect of the 1605 Catechism]. – Baltistica 4, 109–116.

Zinkevičius Zigmas 1988: De gamla skrifternas språk [The Language of Old Texts], Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 2002: Valda skrifter [Selected Writings] 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

13