TERMINOLOGIJA IR DABARTIS

Kazimieras GAIVENIS

Litauiska språkets institut

TERMPRAGMATIK

Termen pragmatik (tecknens relationer till användarna) förknippas i första hand med termerna semantik (tecknens relationer till omvärlden) och syntaktik (tecknens relationer till andra tecken). Utländska terminologer har vid upprepade tillfällen använt denna term när de diskuterat olika frågor om terminologiarbete (Gajda 1990: 34, Cabré 1999: 27–222 m.fl.).

I denna artikel kommer vi att använda termen pragmatik när vi talar om normativa termers status, eftersom varken ord för ord eller term för term är likvärdigt. Exempelvis kan folklig terminologi inte likställas med vetenskaplig terminologi. I vetenskapliga texter anges ibland ganska långa rader av synonymer till folkliga termer, t.ex.: vanlig röllika (Achillea millefolium L.) – balžiedės, balžiedis, gajutės, kraujanosė, kraujanosís, krauvauninkas, kruvinis, kruvinžolė, morklapėlis, nosrava, nostravos, nosravės, pelvuodegiai, pipirninkas, siauranosiai, srauzdė, sraujanosís, sraujanosė, sraujazolė, sraužolė, sravai, sravažolė, sravanosė, sravanosís, sravenis, sravinė žolė, sravžolė, sravožolė, srev as, srevanosís, srevžolė, sriaunanosiai, sruvanosiai, sruvažolė, straviklė, straviklis, stravyklas, strevžolė, strujažolė, šiaurole, štrausai (Lietuvos flora VI 96). Varför anges dessa synonymer i vetenskapliga publikationer? De tas troligen med av flera skäl: 1) som en ytterligare namngivningskälla (när botaniker urskiljer nya växtarter eller till och med släkten använder de dessa synonymer för terminologisering); 2) som en källa till termhistorik (några av dessa synonymer har tidigare använts av välkända botaniker) osv. Folklig terminologi är mycket heterogen; den innehåller både barbarismer och ord med stark stilistisk konnotation. Alla folkliga termer lämpar sig därför inte för terminologisering. Å andra sidan är det bara ett fåtal vetenskapsområden som har folkliga termer. Vissa specialister tycker mycket illa om folkliga termer och anser att de är felaktiga. Detta är i allmänhet en o-

5

acceptabel ståndpunkt. Lämpligheten hos varje folklig term för vetenskaplig terminologi måste bedömas separat, med hänsyn till termens funktion, motivation, semantik, systematik m.m.

Vid sidan av folkliga termer används inom vissa terminologiområden i stor utsträckning ytterligare två slags termer: systematiska och icke-systematiska (trivialnamn). I kemisk terminologi anger icke-systematiska namn exempelvis oftast råvaran som föreningen har framställts eller isolerats ur (t.ex. äppelsyra), tillverkningssättet (t.ex. pyrodruvsyra), tillverkningsorten (t.ex. Berynsand), upphovsmannen (t.ex. Michlers keton) m.m. (ChemŽ 8). Dessa namn har använts länge, är lätta att komma ihåg och är relativt korta. Systematiska namn, som bildats enligt regler godkända av IUPAC, måste däremot exakt återge föreningens strukturformel. De är ofta längre och mer komplicerade. Ett icke-systematiskt namn är till exempel ammoniak, medan det systematiska är trihydrogennitrid; det icke-systematiska namnet är vatten, medan det systematiska är dihydrogenoxid osv. Systematiska syranamn är ännu mer komplicerade. ”I de systematiska namnen på oxosyror särskiljs katjonen (väteatomerna) och den del som har större elektronegativitet (syrarest eller anjon). I anjonens namn anges först antalet syreatomer (-okso-) (diokso-, triokso- osv.), därefter grundämnet som bildar syrar esten med suffixet -at. Efter namnet anges anjonens laddning inom parentes” (ChemŽ 11). Exempelvis är det icke-systematiska namnet borsyra, medan det systematiska är trihydrogentrioxoborat (3–); det icke-systematiska namnet är svavelsyra, medan det systematiska är dihydrogentetraoxosulfat (2–) osv. Icke-systematiska namn kan inte betraktas som icke-normativa.

I termordböcker anges icke-normativa namn vanligtvis med hänvisningen ntk. (=rekommenderas inte). Det kan vara en term som någon har använt men som är felaktig, föråldrad eller utbytt. Det är svårt att hålla med de specialister som anser att begreppen ”fel” och ”förbjuden term” är likvärdiga. Dessa begrepp står i ett överordningsförhållande till varandra: alla förbjudna (utbytta) termer är terminologiska fel, men inte alla terminologiska fel är förbjudna (utbytta) termer. Termer kan åldras på två sätt: naturligt och artificiellt. När termer åldras naturligt blir de historicismer, dvs. ord som drar sig tillbaka till det passiva

6

denna reserv eftersom de begrepp som de betecknar försvinner. Till exempel har namn på hushållsföremål som inte längre används blivit historismer: krivūlė, dalgiakirvis, piesta, vyžos etc. Med tiden kan även terminologiska mikrosystem bli föråldrade. Till exempel har många termer för släktskapsrelationer, gamla volym- och längdmått samt namn på fingrar numera förlorat sin betydelse. Något annat är termer och termformer som artificiellt gjorts föråldrade, dvs. förbjudits av någon. Till exempel har den statliga kommissionen för litauiska språket förklarat termformerna ipoteka, ekslibris otillåtna, liksom termerna arenda, bantas, blicas, planeris, salka etc. Under sovjettiden förklarades termerna apskritis, gimnazija, seimas, viršaitis etc. föråldrade. Nu har dessa ord återupplivats och används åter i stor utsträckning.

Terminologins användare är alltid angelägna om att termerna är tillförlitliga. När användaren tvivlar på om en term är lämplig använder hen antingen ordet så kallad eller anger inom parentes en eller flera synonymer till den tveksamma termen. Ibland uttrycker specialister sin åsikt utan omsvep, till exempel: ”I stället för termerna kserofitai, mezofitai, saprofitai bör man använda kserofilai, mezofilai, saprotrofai” (Urbonas 1986: 53).

Termers pragmatik hänger också samman med termers precision, som oftast likställs med entydighet och betydelsens avgränsning. I det praktiska terminologiarbetet är detta svårt att uppnå. Termernas entydighet utvecklas genom en fortgående kamp mellan olika uppfattningar. En oenhetlig förståelse av termer kan bestå i årtionden. Till exempel har den geologiska termen facija funnits i mer än 100 år, men har fortfarande ingen någorlunda enhetlig definition. Dessutom används termen inte bara inom geologins terminologi utan också inom geografins, där förståelsen och definitionen redan är något annorlunda. Detsamma kan sägas om termen diskursas (Hawthorn 1998: 72–75). Inom terminologin för kulturväxter och husdjur förlorar den namngivna särskiljande egenskapen för en art ofta också sin ursprungliga betydelse när sorter snabbt förbättras genom korsning och förädling. Till exempel blommar žydrasis gvazdikas (Dianthus gratianpolitanus) numera inte bara blåaktigt utan också vitt, rosa och rött. Sådana termer kan inte heller betraktas som oprecisa.

7

Standardiserade termer eller termer som godkänts av berörda institutioner (t.ex. den statliga kommissionen för litauiska språket) betraktas ofta som normerande termer av högsta klass. De kan naturligtvis betraktas som sådana, men man bör ha två saker i åtanke: 1) terminologistandarder är inte bindande och 2) forskare måste alltid ha frihet att välja termer och skapa nybildningar. Utan denna frihet är vetenskapliga framsteg omöjliga.

Literatūra

1. Cabré 1999 – Cabré M. Teresa. Terminology. Theory, methods and application. Amsterdam / Philadelphia, 1999.

2. ChemŽ – Daukšas K., Barkauskas J., Daukšas V. ir kt. Chemijos terminų aiškinamasis žodynas. Vilnius, 1997.

3. Gajda 1990 – Gajda S. Wprowadzenie do teorii terminu. Opole, 1990.

4. Hawthorn 1998 – Hawthorn J. Moderniosios literatūros teorijos žinynas. Vilnius, 1998.

5. Lietuvos flora – Lietuvos TSR flora. Vilnius, 1980. T. 6.

6. Urbonas 1986 – Urbonas V. Grybai. Vilnius, 1986.

PRAGMATICS OF TERMS

Summary

This article deals with such Lithuanian groups of terms as folk (and dialect) terms, as well as systemic and non-systemic terms. The norms of such terms are discussed. Non-standard terms in Lithuanian dictionaries of terms are marked by the reference ntk. However the concepts “klaida” (mistake) and “uždraustas terminas” (forbidden term) are not of equal value. The State Language Commision declares numerous terms to be forbiden, e. g. arenda, blicas, planerīs, salka etc. If the usage of a Lithuanian term in a text is questionable, it is usually marked by the word vadinamasis, which expresses the doubt.

Kazimieras GALVENIS Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6 LT-2055, Vilnius

Gauta 2000 10 31

8