REGINA KVAŠYTĖ

Šiauliaus universitet

FÖRKLARANDE ORDBOK ÖVER GRUNDLÄGGANDE LINGVISTISKA TERMER

Sastādījis autoru kolektīvs V. Skujiņas vadībā, Rīga, 2007, 624 p.

I början av 2008 utkom i Lettland en länge efterlängtad terminografisk publikation, som äntligen också gör det möjligt för lingvister att känna sig som specialister inom ett område med modern terminologi. Valodniecības pamatterminu skaidrojošā vārdnīca – detta är den första förklarande ordboken över lingvistiska termer som sammanställts på lettiska och som, vilket framgår av ordbokens titel, samlar de viktigaste termerna inom denna vetenskapsgren. Hittills har kollegerna använt en nästan 50 år gammal översättande rysk-lettisk termordbok, som inte längre motsvarade behoven hos ett vetenskapsspråk i förändring (VTV 1963). Men författarna till den nya ordboken

242

Regina Kvašytė

använde den som utgångspunkt när de valde ut termer och deras motsvarigheter på ryska. Under ledning av den habiliterade filosofie doktorn och välkända lettiska terminologen Valentīna Skujiņa (Valentīna Skujiņa) sammanställdes ordboken av lingvister från den äldre och mellersta generationen med breda vetenskapliga intressen: Ojārs Bušs (Ojārs Bušs), Daiga Juoma (Daiga Joma), Andra Kalnača, Ilze Lokmane (Ilze Lokmane), Dace Markus (Dace Markus) och Iveta Pūtеле (Iveta Pūtеле). De fick hjälp av många andra specialister inom olika grenar av filologin. Medel till utgivningen av ordboken anslogs av den statliga myndigheten ”Valsts valodas aģentūra” [Statliga språkmyndigheten], medan initiativet till arbetet kom från Lettlands universitets myndighet ”Latvijas Universitātes Latviešu valodas institūts” [Lettlands universitets institut för lettiska språket].

Under arbetet med ordbokens material diskuterades mycket och individuella uppfattningar jämkades samman. Liksom inom alla andra områden behövde man först välja ut de begrepp som skulle tas med i ordboken och därefter bland de redan tillgängliga termerna välja ut de som skulle användas, förbättra eller skapa nya samt definiera dem och söka motsvarigheter på främmande språk. Som författarna själva skriver i förordet är ordbokens främsta syfte att samla och förklara de mest aktuella lingvistiska termerna och därigenom främja utvecklingen av den lettiska lingvistiska terminologin. Målgruppen är lingvister, lärare i lettiska, högskolelärare, studenter inom språkämnen och andra.

Först vill man beskriva den nya terminografiska publikationen mer ingående. Av verkets totala omfattning upptar huvuddelen, det vill säga delen med förklaringar av lettiska termer, sidorna 12–463 (detta kan för övrigt också urskiljas visuellt – sidkanterna är gråfärgade). Ordboken innehåller omkring 2 000 lettiska lingvistiska termer, med motsvarigheter på engelska, tyska och ryska. Termerna är ordnade alfabetiskt. Ordboken innehåller hänvisningar till besläktade termer, vilka hjälper läsaren att bättre förstå det redan definierade begreppet (de anges med hänvisningen sk. arī [se även]). Här finns många illustrativa exempel i enskilda termartiklar, oftast vid termer som betecknar olika typer av skriftsystem, till exempel antīkua, glagolica, hieroglifas, piktogramma. I enskilda ordboksartiklar förekommer också olika diagram som hjälper läsaren att bättre förstå det begrepp som termerna betecknar (salikta vārdkopa¹ [sammansatt ordgrupp], semantiskais trīsstūris [semantisk triangel], vienkārša vārdkopa [enkel ordgrupp] med mera). Ordboken är fyrspråkig, och därför är det praktiskt

¹ Exemplen på lettiska översätts till litauiska och skrivs inom hakparenteser, utom när internationella termer eller identiska termformer används i båda språken. Om det saknas etablerad användning inom litauisk lingvistik, eller om det bättre återger den lettiska termens uppbyggnad, kan översättningen vara ordagrann. Detta markeras med en asterisk (för övrigt gör författarna till den aktuella ordboken på liknande sätt, till exempel neoloģi-ja* / a. neology / v. Neologie* / kr. неология*).

Terminoloģija | 2008 | 15 243

därför att register över termer för varje främmande språk presenteras där. De utmärker sig genom att översättningar till lettiska också har lagts till i varje register. Av ordbokens totala omfång upptar registren ungefär en tredjedel – från sidan 464. Utan tvekan är detta tillvägagångssätt praktiskt, eftersom man inte längre behöver leta efter den lettiska motsvarigheten i ordbokens huvuddel. Det bör också tilläggas att mycket information som underlättar användningen finns i beskrivningen av ordbokens uppbyggnad – där finns vissa konventioner som ordbokens användare bara förstår efter att ha bekantat sig ingående med den.

Urvalet av termer visar att ordboken innehåller en hel del nya lingvistiska termer med olika struktur: kods, diskurss, korpuss, makrosociolingvistika, kon-situācija, kultūraizguvums [kultūrinis skolinys*], viltusdraugs [netikrasis (vertėjo) draugas*], tekstveide [teksto kūrimas], jauniešu slengs [jaunimo slengas], komunikatīvā kompetence [komunikacinė kompetencija] med flera. En del av dem är internationella lån, andra är inhemska eller blandade bildningar (liknande former förekommer också i litauiska lingvisters arbeten). Det är värt att notera att terminologin för vissa grenar av lingvistiken, däribland nya sådana, är relativt väl utvecklad och återgiven i ordboken. Särskilt framträdande är onomastik, sociolingvistik och translatologi, eller översättningsteori. Till exempel har den nya ordboken tagit med termer som är relevanta för sociolingvistiken och ofta har synonymer: alohtonā minoritāte [alochtoninė mažuma], aizstājošā divvalodība, aizstājošais bilingvisms [pakeičianti dvikal­bystė*, pakeičiantis bilingvizmas*], liksom termer som behövs inom översättningsteori och översättningspraktik – bland dem finns många lettiska bildningar, oftast sammansättningar: assvaloda, galvenā starpniekvaloda [ašies kalba*, pagrindinė kalba tarpininkė*], avotvaloda [šaltinio kalba*], mērķvaloda [tikslo kalba*]; atulkojums, pretvirziena tulkojums [atgalinis vertimas*, priešingos krypties vertimas*], čuksttulkošana [vertimas paš­nibždomis*] med flera.

Stor uppmärksamhet ägnas åt den terminologi som används inom terminologin². I den aktuella ordboken finns hela 19 termer inom detta område med roten term- (som jämförelse kan nämnas att endast tre termer med denna rot förekommer i den litauiska Kalbotyros terminų žodynas – terminas, terminija och terminologija (Gaivenis, Keinys 1990)), till exempel: enkla former – terminēma, terminelements [sammansatt termdel], terminogrāfija, termzinātne [terminų mokslas*], terminoloģija, och tvåledade sammansättningar – termina noteikšana, termina identificēšana [termino nustatymas, termino identifikavimas], terminoloģiskā funkcija [terminologinė funkcija], samt vissa flerdelade sammansättningar – terminu pieņemamības vērtēs

² På litauiska har en separat ordlista getts ut, med omkring 200 termer som används inom terminologin (Kvašytė 2005).

244 Regina Kvašytė

skala [terminų priimtinumo vertės skalė*]. Många termer från denna lingvistiska gren återfinns också i den alfabetiska delen (apakštermins [rūšinis terminas], virsjēdziens [gimininė sąvoka] med flera). Ibland kan det dessutom röra sig om termer från andra lingvistiska grenar som, utifrån sina definitioner, hör till terminologin.

Vissa termer som tagits med i den aktuella ordboken visar lettiska terminologers allmänna arbete med att skapa termer. Ett exempel är termen dators, som skapades i stället för det engelska lånet och framgångsrikt infördes inom datavetenskapen, där den trängde undan det engelska kompjūters [kompiuteris], ett ord som oftast används enbart i talspråket, och som även anpassades inom lingvistiken. Detta berodde på att bildningen i sig (en avledning av roten i det ord av latinskt ursprung dati [duomenys] med den internationella ändelsen -ors [–orius], ett lämpligt avledningsmedel för benämning av apparater) lämpar sig väl för ordbildning. Den stora mängden lettiska nybildningar med roten dator- eller adjektiv bildade från den bekräftar detta, till exempel: datorklase [kompiuterių klasė], datorprogramma [kompiuterinė programa], datortīkls [kompiuterių tinklas]. Den nyaste lingvistiska terminologin har kompletterats med termer som datorizētā tulkošana [kompiuterinis vertimas], datorlingvistika [kompiuterinė lingvistika]. Med roten dat- har också termen datubāze [duomenų bankas*] bildats; dess form har diskuterats under en längre tid (intressant nog har letter och litauer valt olika internationella ord som grund för att benämna ett liknande begrepp – de förra bazę (< gr.), de senare banką (< it.)). Ordet användes först som en sammansättning i två ord, datu bāze, men i ordboken har det registrerats i enlighet med en särskilt typisk lettisk tendens: att sammansatta termer blir enkla ord. Sammansättningar är nämligen en produktiv termtyp som gör det möjligt att uttrycka betydelsen mer abstrakt än fraser bestående av två eller flera ord.

Ordboken innehåller fler sådana exempel där man tenderar att använda enkla termer, bildade enligt vissa mönster, i större utsträckning än sammansatta termer: etnosemantika, etnolingvistika, etnotoponīms; apakšjēdziens [rūšinė sąvoka], apakšnozare [atšaka], apakštermins [rūšinis terminas]³; defiskopa [su brūkšneliu rašomas junginys*] (jämför också treledssammansättningen defiskoptermins [brūkšnelinis (su brūkšneliu rašomas) terminas*]), defisrakstījums [rašymas su brūkšneliu*], defissavienojums [junginys su brūkšneliu*]; hibrīdtermins [hibridinis terminas], hibrīdvārds [hibridinis žodis], hibrīdvaloda [hibridinė kalba], samt vissa andra språktyper: avotvaloda [šaltinio kalba*], cilmvaloda [kilmės kalba*], aizguvējvaloda [pasiskolinanti kalba*]. Även om detta tillvägagångssätt inte är främmande för litauisk terminologi (vilket några av de ovan nämnda exemplen belägger

³ Alla dessa lettiska termer är bildade med leden apakš-, vars grundbetydelse motsvarar betydelsen hos ordet apakšā ”nedanför, under”; på litauiska översätts de på olika sätt.

Terminologija | 2008 | 15

2 4 5

(motsvarigheter till exempel), sådana bildningar är särskilt typiska för lettiskan – detta kan betraktas som ett inflytande från tyskan (Keinys 1994: 89).

Ordboken innehåller också många flerordiga sammansatta termer, även om de inte är särskilt talrika. Fyrordstermer förekommer sällan: augsta mēles pacēluma patskanis [vokal med hög tungposition], salikta teikuma struktūras shēma [schema över en komplex menings struktur], salikts kombinēta saistījuma teikums [sammansatt kombinerad samordnad mening]; treordstermer är något vanligare: pārejošs darbības vārds [transitivt verb], vārda formālais variants [ordets formella variant], indoeiropiešu valodu saime [den indoeuropeiska språkfamiljen], latgaliešu rakstu valoda [det latgaliska skriftspråket] och så vidare.

Synonymi är ett ganska vanligt sätt att registrera och använda termer. Den nya lettiska terminografiska publikationen utgör inget undantag; den innehåller olika typer av synonymer, det vill säga fall där enkla termer eller huvud- eller sidokomponenter i sammansatta termer är synonyma. Det kan röra sig om absoluta synonymer eller avledningssynonymer av såväl lettiskt som internationellt ursprung, till exempel: galotne, fleksija [ändelse], divvalodība, bilingvisms [tvåspråkighet], līdzartikulācija, koartikulācija [koartikulation], devējvaloda, donorvaloda [givarspråk*, donorspråk], diahroniskā valodniecība, diahroniskā lingvistika [diakronisk lingvistik]. Ibland förekommer också latinska motsvarigheter bredvid: saliktā nākotne, futūrum II [sammansatt futurum], darbības lietvārds, nomen actionis [*handlingssubstantiv]. En del begrepp har så många som tre varianter (vanligen en sammansatt term, dess förkortade variant och en internationell term): atvasināts vārds, atvasinājums, derivāts [avlett ord, avledning, derivat], bahuvrihi, bahuvrihi saliktenis, citnozīmes saliktenis [bahuvrihi-sammansättning, sammansättning med annan betydelse*]. Ordboken innehåller också termer som fortfarande är omdiskuterade och som återges synonymt, till exempel anglisms, anglicisms⁴. Det huvudsakliga problemet gäller komponenten -ic-, som enligt V. Skujinia vid upprepade tillfällen har hävdat saknar semantisk belastning och därför är överflödig.

När det gäller polysemi bör det sägas att sådana lingvistiska termer är få, även om det ändå förekommer några polysema termer i ordboken. Det rör sig om akomo-dācija, som används både inom fonetik och sociolingvistik, alltså i olika lingvistiska grenar; anafora, en stilistisk figur som visar förhållandet mellan ett ord och ett tidigare nämnt ord, men också en term inom terminologin; samt alonīms inom onomastiken, både som variant av ett egennamn och som pseudonym.

En viktig del av ordboken är definitionerna. De varierar: vissa är kortfattade, andra utförliga. Några är mycket korta, liknar synonymer eller skiljer ett begrepp från ett annat.

⁴ Lettiskan har, till skillnad från litauiskan, ingen egen språkavledning – anglybė.

246

Regina Kvašytė

begrepp från ett annat: semasiologs – semasioloģijas speciālists; sintaksists – sintakses speciālists; reģionālais dialekts – teritorijai raksturīgs dialekts atšķirībā no sociolekta [regional dialekt – dialekt som kännetecknar ett territorium, till skillnad från en sociolekt]. Andra definitioner kompletteras med illustrativt material, vilket är positivt ur ordboksanvändarens perspektiv, eftersom ett eller annat exempel på det fenomen som behandlas ibland hjälper en att förstå det bättre än enbart en teoretisk beskrivning. Det finns också utförligare definitioner med mycket kompletterande information om ett eller annat fenomen, till exempel lietiško rakstu valodas stils, lietiškais stils [stilen i sakprosa, sakprosastil] – Funkcionālais valodas paveids jeb stils, ko lieto oficiālos dokumentos. Lietiško rakstu stilā lieto emocionāli neitrālus izteiksmes līdzekļus, to raksturo standartizēta, maksimāli unificēta izteiksme, stingras un lēni mainīgas normas, izteiksmes līdzekļu ekonomija, speciālās terminoloģijas un standartizētu konstrukciju lietojums, liels lietvārdu īpatsvars. Latviešu valodas lietiško rakstu stilam raksturīga cituvalodu ietekme. [En funktionell språkvariant eller stil som används i officiella dokument. I sakprosastilen används känslomässigt neutrala uttrycksmedel. Den kännetecknas av standardiserat och maximalt enhetligt uttryck, strikta normer som förändras långsamt, ekonomisk användning av uttrycksmedel, bruk av specialterminologi och standardiserade konstruktioner samt en stor andel substantiv. Sakprosastilen i lettiskan kännetecknas av påverkan från andra språk]. En sådan definition motsvarar en beskrivning av stilens kännetecken i en encyklopedisk eller pedagogisk publikation. Naturligtvis är inte alla definitioner i denna ordbok över lingvistiska termer lika utvecklade. Verkligt encyklopediska uppgifter finns i definitionen av termen ātrraksts, stenogrāfija [snabbskrift*, stenografi], där det sägs när denna skrivmetod uppstod, vem som uppfann den och så vidare.

Vid en mångsidig granskning av ordboken och informationen om dess tillkomst finner man kopplingar till Litauen. I ordbokens förord nämns att dess expert var Axel Holvoet (hans för- och efternamn har för övrigt lettifierats enligt alla lettiska språkregler – Akselas Holvutas) från Litauiska språkets institut. Själva ordboken nämner ibland det litauiska språket, till exempel ingår termer som lietu viešu filoloģija [litauisk filologi], lietuviešu valoda [litauiska], och de synonyma termerna liet uvisms, lituānisms [litauism, lituanism], lietuvistika, lituānistika [litauistik], liksom termer som till sin betydelse omfattar litauiskan: baltisms [baltism], baltistika, baltu filoloģija [baltisk filologi], baltu valodas [baltiska språk]. Bland de 113 posterna i litteraturförteckningen på olika språk nämns också flera arbeten av litauiska lingvister: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika (1996), Lietuvių kalbos enciklopedija (1999), Lithuanian Grammar (1997), A. Paulauskienės Lietuvių kalbos

Terminologija | 2008 | 15 247

morfologija (1994), Vinco Urbučio Žodžių darybos teorija (1978), Adelės Valeckienės Funkcinė lietuvių kalbos gramatika (1998), Zigmo Zinkevičiaus Kalbotyros pradmenys (1980). Tiesa, pastebėtas netikslumas – lietuvių Kalbotyros terminų žodynas minimas be autorių (žr. 27-ą poziciją), todėl į abėcėlinį literatūros sąrašą pagal pavadinimą pateko prie K raidės, o ne prie G, kaip turėtų būti pagal autorius).

Det måste medges att ordboken inte heller är fri från vissa inexaktheter. Strukturen är inte helt genomarbetad; exempelvis saknas några termer som det hänvisas till vid närliggande termer: poetisk synekdoke [poetisk synekdoke], lexikalisk synekdoke [lexikalisk synekdoke], men ingen av de sistnämnda återfinns vare sig under bokstaven P eller under L. Man kan ifrågasätta om vissa andra termer bör tas med i ordboken – är homonym [homonym], homonym [homonym], bild [bild], folk lämpliga i en ordbok över termer inom detta område? Att vissa motsvarigheter inte står att finna i en alfabetiskt ordnad ordbok (utan bara nämns vid närliggande termer som jämförelsemöjlighet), att något har blivit felaktigt upptaget i litteraturförteckningen eller att vissa termer är onödiga eller tvivelaktiga förringar dock inte ordbokens innehåll, värde och betydelse för utvecklingen av det lettiska vetenskapsspråket och lettisk språkvetenskap.

Den lettiska terminografiska publikationen är utmärkt utformad både vad gäller innehåll och visuellt och trycktekniskt. Utgivningen av en språkvetenskaplig publikation som följer terminografins principer är viktig, och den kom vid rätt tid, när många nya företeelser uppstår i livet i allmänhet och i språket, eftersom vetenskapsspråket förändras och utvecklas. Detta skulle kunna bli en stark uppmuntran för litauiska språkforskare, som i nästan två decennier har använt den tillgängliga Terminologiska ordboken för språkvetenskap (Gaivenis, Keinys 1990), att följa grannarnas och kollegornas exempel – att utveckla den litauiska språkvetenskapliga terminologin och förbereda en ny utgåva.

LITERATŪRA

Gaivenis K., Keinys S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas.

Keinys S. 1994: Latvių terminologijos tvarkymo principai. – Terminologijos vagos, 87–90.

Kvašytė R. 2005: Mokomasi terminologijos žodynėlis, Šiauliai.

VTV 1963: Valodniecības terminu vārdnīca. Sast. R. Grabis, Dz. Barbare, A. Bergmane, Rīga: Latvijas Valsts izdevniecība.

Gauta 2008-12-23

Regina Kvašytė Šiaulių universitetas P. Višinskio g. 38, LT–76352 Šiauliai E. paštas: [email protected]

248

Regina Kvašytė