DEN SEXTONDE JONO JABLONSKIS-KONFERENSEN

Den 3 oktober 2008 hölls den sextonde Jono Jablonskis-konferensen ”Sociolingvistiska studier av det litauiska språket” vid Vilnius universitet. Konferensen arrangerades av forskare från avdelningen för språkvård vid Litauiska språkets institut och institutionen för litauiska vid Vilnius universitet. Sju föredrag hölls, där sociolingvistiska studier som för närvarande genomförs vid olika institutioner, deras nyhetsvärde, metodik, mål och resultat behandlades.

Meilutė Ramonienė (Vilnius universitet) presenterade i sitt föredrag ”Språkanvändning och nationell identitet i Litauens städer” ett projekt med titeln ”Städer och språk”, som genomfördes 2007–2008 med stöd av Statens fond för vetenskap och studier av en forskargrupp från Vilnius universitet, Vytautas Magnus-universitetet och Litauiska språkets institut tillsammans med kollegor från Nederländerna och Storbritannien. Projektets främsta mål var att analysera förhållandet mellan de språk och andra språkvarieteter som används i Litauens större städer (Vilnius, Kaunas och Klaipėda) och den nationella identiteten, samt utsikterna att bevara identiteten. Man ville också undersöka vilka språk invånarna i de större städerna använder hemma, fastställa de dominerande och andra språk eller språkvarieteter som används, valet att använda dem och deras livskraft, tendenser i användningen av talat och skrivet språk samt respondenternas språkkunskaper och språkanvändning i offentliga och privata sammanhang utifrån yrkesområden och etniska grupper. Kvantitativa enkätundersökningar bland skolelever (8–10 år) och vuxna respondenter genomfördes med hjälp av ett utarbetat frågeformulär.

Rita Miliūnaitė (Litauiska språkets institut) presenterade en ny form av elektroniskt språkbruk – språket i internetdagböcker, eller bloggar. Bloggspråket, såsom författaren beskrev det i sitt föredrag ”Bloggspråkets plats i den samtida användningens schema”, är speciellt eftersom det skapas utan mellanhänder och inte särskilt regleras utifrån av någon, men de texter som skrivs på det

Šešioliktoji Jono Jablonskio konferencija

319

är offentliga och tillgängliga för alla. Litauiska bloggar började dyka upp på internet omkring år 2000, och en undersökning av deras språkliga uttryck ger därför möjlighet att dra slutsatser om det faktiska språkbruket i dag. Utifrån användningsområde kan bloggspråket betraktas som en särskild form av elektronisk kommunikation, och utifrån språkdrag (uttrycksform, offentlig öppenhet, användningsstil) som en genre inom elektroniskt, offentligt och informellt språkbruk, där nya språktendenser och förändringar ständigt uppstår.

Regina Koženiauskienė (Vilnius universitet) talade om modifieringar av fraseologi – användningen av tillfällig fraseologi i politikers, juristers, journalisters och reklamskapares talade och skrivna texter (”En omstridd fraseologisk diskurs: manipulation och möjligheter till språklekar”). Syftet med sådant språkbruk är inte att förmedla information, utan att försvåra förståelsen av olika skäl: för att fånga läsarnas uppmärksamhet, kringgå lagen (till exempel i alkoholreklam) eller för att ett yttrande, när en person bedöms negativt, inte ska kunna ligga till grund för en förolämpningsanklagelse. Störst uppmärksamhet väcker förolämpande, obscena idiom med karaktären av en icke-standardiserad antydan, vilka ibland också leder till behov av lingvistiska expertutlåtanden.

I Daiva Aliūkaitės (Vilnius universitets humanistiska fakultet i Kaunas) föredrag ”Förståeligheten hos dialektalt tal: en attitydundersökning” analyserades data från undersökningen ”Bedömning av dialektalt tal”, som genomfördes 2004–2006. Enkäten utarbetades med hjälp av perceptiv dialektologisk metodik. Undersökningen genomfördes i flera etnografiska regioner i Litauen. När de fyllde i enkäten valde deltagarna bland de föreslagna svarsalternativen: dialektalt tal är helt obegripligt, nästan obegripligt, delvis begripligt eller lättbegripligt. Dialektalt tal ansågs helt obegripligt av endast 2–3 procent av respondenterna. Majoriteten av respondenterna (mer än 60 procent) ansåg att dialektalt tal är delvis begripligt. I sina kommentarer betonade de att dialektala uttryck är begripliga när de liknar standardspråket eller det tal som bedömaren själv eller personer i dennes omgivning använder.

Laura Simanavičienė (Vytautas Magnus-universitetet) ställde frågan: ”Ställer män och kvinnor frågor på olika sätt?” (så löd också titeln på föredraget som hon utarbetade tillsammans med I. Balčiūnienė). Hittills har studier av skillnader mellan mäns och kvinnors språk oftast begränsats till analyser av skriftspråk eller offentligt talat språk (tv-program, föredrag). Vid Vytautas Magnus-universitetet

320

KALBOS KULTŪRA | 81

Efter att en korpus för talad litauiska skapades 2006–2008 blev det möjligt att analysera naturliga, spontana samtal. Syftet med undersökningen var att analysera frågesatser som används i spontant tal och fastställa hur dessa satsers struktur skiljer sig åt i mäns och kvinnors tal. Man ville pröva tre hypoteser: 1) män och kvinnor följer olika strategier för att utveckla samtal, och därför borde frågor vara vanligare i kvinnors än i mäns tal; 2) under samtal ägnar kvinnor större uppmärksamhet åt att visa samhörighet med samtalspartnern, och därför är det troligt att ja/nej-frågor används oftare i kvinnors tal, medan specialfrågor är vanligare i mäns tal; 3) kvinnor borde oftare än män använda frågesatser med partiklarna ane, taip i satsens slut, vilka visar att talaren tar hänsyn till lyssnarens åsikt. Undersökningsresultaten motsade inte de nämnda hypoteserna, men konferensdeltagarna ställde frågor om metodens noggrannhet och de utvalda uppgifternas representativitet.

Mantrimas Danielius (Vilniaus universitet, Vilniaus kolegija) behandlade litauiskt teckenspråk (”Det litauiska språkets inverkan på det litauiska teckenspråket”) – ett självständigt språk som används av mer än 6 000 döva i Litauen och har ett eget och helt annorlunda uttryckssätt. Dövas språk skiljer sig från den ordagranna talform som används av personer som förlorat hörseln och hörande, vilken kallas kalkerat tal: när man talar litauiska visar man samtidigt tecken. Föredragshållaren beskrev på vilka sätt det litauiska språket påverkar det visuella teckenspråket, som har ett helt annat uttryckssätt. Enligt föredragshållaren är artikulerande läpprörelser en av de främsta och tydligast synliga influenserna från litauiskan på teckenspråket. På grund av litauiskans inflytande ändras dessutom den för teckenspråket typiska satsmodellen S–O–V allt oftare till S–V–O, attribut och prepositioner placeras före substantivet, med mera. Ett annat mycket utbrett sätt för teckenspråket att samverka med litauiskan är lån av ord. Ord som återges med fingeralfabetet – vanligen personnamn, ortnamn och beteckningar på nya föremål – används i det litauiska teckenspråket som främmande ord, men ersätts mycket snabbt av tecken.

I föredraget ”Ord som kännetecknar talspråket: användning och förhållande till litauiska ordböcker” analyserade Giedrius Tamaševičius (Litauiska språkinstitutet) resultaten av en undersökning av lexik som kännetecknar talspråket. Orden till enkätundersökningen hämtades från korpusen för talad litauiska. Syftet med undersökningen var att ta reda på hur utbredda vissa ord som kännetecknar talspråk eller slang är i olika åldersgrupper och bland respondenter av olika kön-

Šešioliktoji Jono Jablonskio konferencija

321

ord som hör till slang. Enligt föredragshållaren bör sådana undersökningar uppmuntra till diskussion om möjligheten att ta med de vanligaste talspråksorden eller deras betydelser i ordböcker.

I slutet av konferensen delade deltagarna med sig av synpunkter och råd om hur sociolingvistiska undersökningar kan genomföras och diskuterade vilket tema nästa års Jono Jablonskio-konferens skulle kunna ha.

Mottaget 2008 12 07

VILMA ZUBAITIENĖ

Vilniaus universitetas

Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius

[email protected]

322

KALBOS KULTŪRA | 81