JONAS KLIMAVIČIUS

Litauiska språkets institut

VÄNLIG, SÄLLSKAPLIG, VÄNSÄLL

I recensionen av Alfonso Eidintos bok Sök Moskvas sfinx, ”En tilltalande berättelse om förlusten av självständigheten 1940” (Mokslo Lietuva, 2006 22 10, 13), fann prof. Arnoldas Piročkinas också ”ett ansenligt antal saker som kränker språkvården” (10). Till några ”icke-normativa, föråldrade och felaktigt bildade ord” (10) räknas också draugingas. Recensenten ger emellertid varken exempel på hur ordet används i A. Eidintos bok eller någon betydelse, så det är helt oklart för oss om recensenten anser att det är icke-normativt av någon anledning eller helt felaktigt. Hans argument är auktoriteten: ”Det ena och det andra skulle kunna försvara orden draugingas, draugingumas, som ofta används i A. Eidintos bok, med exempel från Ordbok över det moderna litauiska språket. Ändå anser jag att man bör följa Jonas Jablonskis uppfattning, att dessa ord inte bör användas: de bör ersättas med ord som är typiska för det litauiska språkets system, draugiškas, draugiškumas” (10).

När det gäller J. Jablonskis nämnda uppfattning har jablonskiforskaren (specialist på Jablonski) helt rätt – J. Jablonskis korrigerade verkligen ordet draungingas i betydelsen ”vänlig” (JablR IV 1935: 316, 329; V 1936: 223; J.JablRR II 1959: 298, 307, 512). Det är en mycket enkel korrigering – här är draugiškas helt klart mer typiskt, 1. ”som kännetecknar en vän, kamratlig”: Ett vänligt bemötande (J. Jablonskis). Vi sitter vänskapligt, vi är tio som hundar (J. Brodovskis ordbok) LKŽ II₂ 1969. Men det finns också betydelse 2: ”vänskaplig, benägen att umgås” (J. Šlapelis, M. Šalčius) LKŽ II₂ 1969.

Krinta į akis jau Konstantino Sirvydo žodyno (1642) draugingas: Towárzyski / Familiaris, Socialis, Sebribkas / draugingas – taigi vienas –iškas, kitas –ingas. Ferdinando Nesselmanno žodyne (1851) – aiškus skirtumas: draugingas ir draugus – gesellig, o draugiszkas – gemeinschaftlich, allgemein. Draugingas yra ir naujuosiuose raštuose.

Redan 1938 börjar man normera på ett annat sätt – i tidningen Gimtoji kalbas ”Frågelåda” skiljer A. S. (det vill säga Antanas Salys) mellan: ”Med adjektivet draugiškas uttrycker vi grundläggande, mer inre egenskaper, på tyska kameradschaftlich, på ryska товарищеский, medan draugingas i sin tur betyder att ha många vänner och dessutom,

J. KLIMAVIČIUS. Draugiškas, draungingas, draugus

133

vara benägen att umgås, på tyska gesellig, på ryska общительный. Vi säger: draugin-gas en människa är vanligtvis också draugiškas” (GK 1938: 4 56; A.SalR I 1979: 254). Denna åtskillnad fastställdes också i den ordbok som Stasys Šalkauskis sammanställde 1938, Allmän filosofisk terminologi: En sällskaplig människa har många vänner, och den som har många vänner är benägen att umgås. En sällskaplig människa beter sig vanligtvis också vänligt. En vänlig inställning till ens vänner är ett tecken på vänskaplig lojalitet (S.ŠalkR II 1991: 216). Ett år senare befästes den i den lilla boken Språkrådgivaren (1939), utarbetad av Leonardas Dambrauskas och redigerad av Antanas Salys och Pranas Skardžius.

Den tesauriska LKŽ II₁ 1947 anger först ordet draugingas som bildat av substantivet draugė, 1. ”vänskap, sällskap, grupp, hög” (äldre skrifter och dialekter) och 2. ”familj, hushåll” (västra dzukiska), med betydelsen 1. ”med stor vänkrets (familj), talrik”: Talrika bin vid Marcinkónys. Hur är det med dina potatisar, är de talrika (finns det många under busken)? Veisiejai. Detta borde vara en homonym (denna åtskillnad görs inte heller i LKŽ II₂ 1969, där betydelsen redan är nr 3). Denna homonyma avledning förblir ouppmärksammad också i P. Skardžius bok Litauisk ordbildning från 1943. Därefter följer i LKŽ II₁ 1947 draugingas 2. ”vänlig, trevlig” och först 3. ”som har eller gärna har vänner”; men i LKŽ II₂ 1969 är detta redan draugingas 1.

Aiškiai ėmėsi norminti DŽ₁ 1954: draugingas 1. „turintis ar linkęs turėti draugų“, nors nėra visai nuoseklus: giminingas – ir 1. „turintis daug giminių“, ir 2. „artimas, giminiškas“: giminingi žodžiai – kaip giminiškas: gimininės tautos, giminiški jausmai.

Därefter följde DŽ inte vägen mot sträng normering – entydighet – utan en enklare väg som bejakade korrekthet och stilistisk mångfald: draugingas – 1. ”som har eller gärna har vänner”, 2. ”benägen att umgås, vänlig” DŽ₂ 1972, DŽ₃ 1993, men den är inte helt konsekvent: giminingas – endast ”nära, besläktad” DŽ₂, medan den senare anges som 1. ”som har många släktingar”, 2. ”besläktad till sinnelaget, besläktad” DŽ₃.

Det viktigaste är att ordet draugingas förekommer i den normativa ordboken i en annan betydelse än den som J. Jablonskis korrigerade, men i en betydelse som språket behöver.

I vissa tvåspråkiga ordböcker radar man upp synonymer utan nödvändiga betydelseskillnader: общительный – sällskapssjuk, umgängesbenägen, vänsäll, sällskaplig, vänlig; pratsam, kamratlig; social RLKŽ II 1967, bättre – umgängesbenägen, sällskaplig, vänsäll, pratsam, social RLKŽ II 1983. Skillnaden återges väl: draugiškas – дружеский, товарищеский och draugingas – общительный; компанейский LRKŽ 1971. Men i LRKŽ 1988 finns bara draugiškas, och i stället för draugingas har man satt in... draugininkas – общительный <...> человек. Man skiljer mellan sociable – 1. 1) draugingas, draugus,

134

KALBOS KULTŪRA | 81

talrik [2) vänlig, varm] och friendly – 1. 1) vänlig ALKŽ 1975 (ingen åtskillnad görs – både draugingas – friendly, och draugiškas – friendly; amicable LAKŽ 1979 och 1991); draugingas (som tycker om att umgås) – sociable; (som snabbt blir vän med andra) – liant LPKŽ 1992 (draugiškas finns inte!..), mer exakt – sociable – umgängesglad, trevlig, liant – 2) bildl. draugingas, tillgiven; fäst och amical – vänskaplig, vänlig PLKŽ 1976, trots att sociable även betyder social, samhällsinriktad, umgängesbenägen PLKŽ 2004; draugingas – affabile, socievole; (vänlig) amichevole, draugiškas – amichevole LitKŽ 2003, på liknande sätt – draugingas – amichevole, socievole, draugiškas – 1. amichevole, benigno, affabile ItLKŽ 2005, socievole – umgängesglad; vänlig, amichevole – kamratlig, vänlig, affabile – inställsam, älskvärd, trevlig, välvillig, uppriktig ItLKŽ 2002; sociable – vänlig, kommunikativ, amigable – 1) vänlig och vänlig – amigable, sociable (draugingas finns inte) IspL, LIspKŽ 2004. Vi ser alltså att betydelserna ”draugingas” och ”draugiškas” tämligen konsekvent uttrycks med olika ord i många språk; därför är det fullt motiverat och nödvändigt att skilja mellan draugingas och draugiškas även i litauiskan, även om åtskillnaden ännu inte är helt etablerad – draugingas betyder ibland också ”draugiškas”, draugiškas emellanåt också ”draugingas”, draugingas betyder också social eller uttrycks beskrivande (minst kompakt) som som tycker om att umgås. För övrigt bör man notera att draugingas och som tycker om att umgås inte alltid hålls isär, till exempel: Ett annat skäl till att människor tycker så mycket om att umgås är att de inte står ut med ensamhet A.ŠopenhGIA 1994 185. De allra flesta människors tänkande och anda är lika monotona, <...>. Det förklarar inte bara varför de är så sällskapliga och tycker så mycket om att ströva omkring i flock – <...> A.ŠopenhGIA 1994 186, jfr även benägenhet att umgås (ibid., 187), behov av umgänge (ibid., 189), även om detta snarare är sällskaplighet.

Tänk om även J. Jablonskis kände till dessa betydelseskillnader? Han kunde språk och var ganska uppmärksam på betydelser. A. Piročkinas hävdar: ”Jablonskis försökte ersätta adjektiven svetingas = vaišingas, vaišus (V 18, 204), giminingas = giminus (V 184–185) och melagingas = netikras, neteisėtas, sumeluotinis (V 224)” (A.Piročk[J]KT 1986: 74).

Som svar på rättelserna i Viktoras Kamantauskos lilla bok Kort ordbok över språkfel och barbarismer (1928) (förslaget står efter uppslagsordet; ibland finns kommentarer) framför J. Jablonskis i sin fortsättningsartikel ”Saker ur vår språkordbok” (1928) följande invändning mot Kamantauskos rättelse av svetingas till vaišingas, vaišus: ”Även här borde författaren absolut ha arbetat med tydliga språkbelägg” (JablR V 1936: 204), det vill säga ha gett exempel på rättelserna och felen. Jablonskis förklarar: ”Själv tycks jag inte ha använt svetingas i skrift, även om ordet

J. KLIMAVIČIUS. Draugiškas, draugingas, draugus

135

svetingas visserligen skulle kunna användas i en viss betydelse (vid sidan av ”fiskrik sjö, poetiskt landskap”); i betydelsen hos orden vaišingas, vaišus är det (ordet svetingas) naturligtvis inte brukbart...” (JablR V 1936: 204). J. Jablonskis ger här inga konkreta rättelser, och hans inställning är strikt puristisk. Men det räcker inte i sig – det finns också lexikala betydelser som etablerats inom mikrosystemet: vaišingas – ”som tycker om att bjuda, som är bra på att bjuda” DŽ₁, ”som tycker om att bjuda, som bjuder frikostigt” DŽ₂,₃ (: vaišės; jfr även vaišinti ”bjuda på god mat eller dryck” DŽ₃) och svetingas – ”som tycker om gäster, gästfri” DŽ₁, ”som tycker om gäster, gästfri” DŽ₂,₃ (: svečias; jfr även svečiuotis ”vara på besök, gästa” DŽ₃, och viešėti – ”vara på fest, vara gäst, gästa” DŽ₃). Att dessa två adjektiv har närliggande betydelser bekräftas av belägg från levande språkbruk i LKŽ XIV 1986: svetingas – ”som tycker om gäster, tar emot dem och hälsar dem välkomna på ett trevligt och gästfritt sätt”: De där var gästfria; med de där små pojkarna brukade de äta upp allt Veiviržėnai. En gästfri katolik ser till att en vägfarande har det bra i hans hem A. Baranauskas. [Soldaten] togs emot gästfritt och tröstades som om han kommit till en mycket god människa J.BasanLP MLM 1902 2 214 (Gražiškiai) // ”där man blir vänligt mottagen och välkomnad”: I stugan (i stugväggen) lägg in en golvplanka – då blir det gästvänligt [stuga] Valkininkai. Helt befogat är vaišingas det ledande ordet i synonymraden, och där svetingas (A.LyberSŽ 1981).

V. Kamantauskas gjorde inga rättelser, utan noterade bara: ”I v å r a d a g s b e t y d e l s e används melagingas av Ivinskis och Valančiauskis.” J. Jablonskis följde (inte i denna, utan i en annan artikel) bokstavligen enbart den avledningsmässiga betydelsen [egentligen borde det vara melingas (: lögn) – som teisingas, apgaulingas], men kände (?) inte till autentiska språkbelägg: falsk anklagelse J.BasanLPY 1904 2 237, anklagade falskeligen J.BasanLP MLM 1898 1 41, sa falskeligen Ramýgala (LKŽ VII 1966). Jablonskis kanske ännu inte kunde känna till detta, men Piročkinas kunde det redan …

Giminingą rättar V. Kamantauskas till giminus (detta hämtar han ur Kazimieras Būgas skrifter). I motsats till vad A. Piročkinas hävdar skriver J. Jablonskis: ”Själv kan jag inte råda läsaren att överallt ersätta ordet giminingas med ordet giminus innan jag vet i vilken betydelse ordet giminingas används i varje enskilt fall, innan jag verkligen vet vad ordet giminus< betyder i skriftspråket: >...” (JablR V 1936: 184). LKŽ III 1956 anger giminus – ”släktbesläktad”: Giminus, den som genom äktenskap (det vill säga giftermål) kom in i den släkten A. Juškas ordbok. Kuriska språket var besläktat, men inte likvärdigt med lettiskan K. Būga. En förkortad version av denna mening av K. Būga finns också i DŽ₂,₃.

J. Jablonskis har även rättat nedraugingi žmonės till nedraugūs, nedraugiški (?)..., nepalankūs (JablR IV 1935: 329). Jablonskiforskaren A. Piročkinas gör inte detta

136

KALBOS KULTŪRA | 81

nämner inte. Och även LKŽ II₁ draugus, LKŽ II₂ draugus 1. ”benägen att umgås, vänlig, trevlig” illustreras också med en mening av J. Jablonskis: Jis labai draugus (tuoj susidraugauja). Detta fördes också över till DŽ₁ och finns kvar i DŽ₂, i kortare form även i DŽ₃, trots att detta knappast är någon viktig uppgift om standardspråket. Men av detta ser vi att J. Jablonskis använde ordet draugus i två betydelser – 1) ”vänlig”, 2) ”sällskaplig”. Det går alltså inte att hävda att han förkastade ordet draugingas helt och hållet – nej, han ansåg bara inte betydelsen ”vänlig” vara typisk.

A. Piročkinas säger med rätta att adjektiv med suffixet -ingas ”i mycket sällsynta fall bildas av substantiv som betecknar levande varelser” (A. PiročkĮKT 1986: 73). J. Jablonskis rättade med fog många sådana – poetingas, heroingas, patriotingas, inteligentingas... Men man får inte se på saken rent formellt och derivationellt. Entuziastingas är verkligen inte en litauisk avledning av entuziasto; det är resultatet av att ett lånord – ryska энтузиаст-ический, polska entuzjast-yczny – fått ett litauiserande suffix genom substitution. Entuziastingas hör till en lång rad liknande adjektiv som inte alls har med personbeteckningar att göra – ambicingas, ceremoningas, emocingas, energingas, harmoningas, kaprizingas, kompetentingas, konkurencingas, manieringas, pretenzingas, principingas, tendencingas... – utan endast betecknar egenskaper hos personer. Och man behöver verkligen inte, av rädsla för formalister, hitta på en obefintlig skillnad: entuziastingas betyder ”fylld av entusiasm”, medan entuziastiškas betyder ”entusiastisk”. Naturligtvis bör man ta hänsyn till mikrosystematik – om det bara finns antipatiškas är det olämpligt att föredra simpatingam. Man får inte heller blunda för betydelseskillnader. Förmodligen blandar ingen ännu ihop priešingą och priešišką; ibland framhävs till och med skillnaden: helt motsatt och oförsonligt fientlig NŽA 2006 12 569. Men det är onormalt att den normerande ordboken bara har sistemingas (och naturligtvis även den andra betydelsen av sisteminis), medan språkvetarna själva – utan tvivel med fog – också använder orden sistemiškas och sistemiškumas: <...>, standardspråket måste inte bara vara systematiskt GK 1997 4 1. Språkets systematik är ett föränderligt fenomen med inre motsättningar (a.a.). Strukturalisterna betonar särskilt språkets systematik och kräver att språket undersöks som ett system K.Gaiv, S.KeinKTŽ 1990. Terminologins systematik K.GaivLT 2002 40. Systematikfaktorn är mycket viktig för språkvårdsteorin och -praktiken A. PupkKKS 2005 51.

Bland litauiska personbeteckningar finns dock de redan nämnda melagingas, svetingas, liksom pakeleivingas, paleist uvingas, ręksningas; niekšingas (och niekšiškas), pranašingas (och pranašiškas), veidmain ingas (och veidmainiškas). Och detta får inte det derivationella systemet att falla samman.

J. KLIMAVIČIUS. Draugiškas, draugingas, draugus

137

Men är draugingas verkligen bildat av draugas? P. Skardžius skriver: ”I vissa fall tycks bildningar med suffixet –inga– kunna bildas både av substantiv och av adjektiv” (P. SkardLKŽD 1943 – RR I 1996: 114). Dessa fall upptar två sidor, och bland dem finns draugingas ”vänlig, kamratlig” SzDi 371 (K. Sirvydas ordbok, 1713) (: draũgas och draugùs ”freundlich, freundschaftlich, leutsellig”) (a.a., 115). Detta noteras också i den akademiska trebandsgrammatiken LKG I 1965: 558). Men det finns även en annan möjlighet till avledning – draugingas ”som tycker om sällskap, att vara i sällskap”: draugė 2. // ”sällskap” // ”sammankomst, nöje”, 4. ”familj; hushåll (familjemedlemmar och tjänstefolk)” LKŽ II₂. P. Skardžius anser denna alternativa bildning vara ganska vanlig – bailingas (: báilė), baimingas (: báimė), baisingas (: báisas, baisà), gailingas och gáilingas (: gáilas, gáilė), laimingas (: láima, láimė), maloningas (: malónė), mėlingas (: mélė), mokslìngas (: mókslas), narsingas (: narsas), noringas (: nóras), vargingas (: várgas)... P. SkardRR I 1996 114–116. Betoningen hos vissa avledningarna och grundorden stärker denna möjlighet avsevärt: báilingas (: báilė), báimingas (: báimė), gái-lingas (: gáilė), mél ingas (: mélė).

SLUTSATS

Korrekt avledning – men inte från vän, utan från väninna – är ordet vänskaplig, som med rätta korrigeras till betydelsen ”vänlig”; det bör inte bara behållas i betydelsen ”benägen att umgås, tycker om kvinnligt sällskap, sällskaplig”, utan också spridas i bruket. J. Jablonskis var regelbunden i fråga om ordbildning; det var viktigast för honom, men sedan hans tid har ordbildningsläran gjort stora framsteg. Dessutom kan man inte bortse från att vissa betydelser hos avledningar (gästvänlig, lögnaktig,...) är resultat av semantisk utveckling, inte av ordbildning. Ett nyanserat språk behöver också vänskaplig (kanske även en motsvarighet till social) och sällskaplig (: umgås? jfr nértingas: nertėti), sällskaplighet – för att ersätta kommunikativ, kommunikativitet när det gäller påträngande, främmande personer.

ŠALTINIAI

ALKŽ 1975 – Anglų–lietuvių kalbų žodynas. Sudarė A. Laučka, B. Piesarskas, E. Stasiulevičiūtė, Vilnius.

J.BasanLPY II 2004 – Lietuviškos pasakos įvairios 2. Surinko J. Basanavičius, Chicago.

138

KALBOS KULTŪRA | 81

J.BasanLP MLM I 1898 – Lietuviškos pasakos 1. Medega lietuviškai mitologijai. Surinko J. Basanavičius, Shenandoah Pa.

J.BasanLP MLM II 1902 – Lietuviškos pasakos 2. Medega lietuviškai mitologijai. Surinko J. Basanavičius, Shenandoah Pa.

DŽ₁ 1954 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

DŽ₂ 1972 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

DŽ₃ 1993 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

K.GaivLT 2002 – K. Gaivenis. Lietuvių terminologija, Vilnius.

K.Gaiv, S.KeinKTŽ 1990 – K. Gaivenis, S. Keinys. Kalbotyros terminų žodynas, Vilnius.

GK – Gimtoji kalba (žurnalas).

IspL, LIspKŽ 2004 – V. V. Petrauskas, A. Rascón. Ispanų–lietuvių, lietuvių–ispanų kalbų žodynas, Vilnius.

ItLKŽ 2002 – V. V. Petrauskas. Italų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius.

LAKŽ 1979 – B. Piesarskas, B. Svecevičius. Lietuvių–anglų kalbų žodynas, Vilnius.

LAKŽ 1991 – B. Piesarskas, B. Svecevičius. Lietuvių–anglų kalbų žodynas, Vilnius.

LitKŽ 2003 – S. M. Lanza. Lietuvių–italų kalbų žodynas, Vilnius.

LitKŽ 2005 – B. Žindžiūtė-Michelini. Lietuvių–italų kalbų žodynas, Vilnius.

LKŽ II₁ 1947 – Lietuvių kalbos žodynas 2, Kaunas.

LKŽ II₂ 1969 – Lietuvių kalbos žodynas 2, Vilnius.

LKŽ III 1956 – Lietuvių kalbos žodynas 3, Vilnius.

LKŽ VII 1966 – Lietuvių kalbos žodynas 7, Vilnius.

LKŽ XIV 1986 – Lietuvių kalbos žodynas 14, Vilnius.

LPKŽ 1992 – I. Karsavina, S. Kairiūkštytė. Lietuvių–prancūzų kalbų žodynas, Vilnius (I leid. – 1962).

LRKŽ 1971 – A. Lyberis. Lietuvių–rusų kalbų žodynas, Vilnius.

LRKŽ 1988 – A. Lyberis. Lietuvių–rusų kalbų žodynas, Vilnius.

NŽA – Naujasis židinys – Aidai (žurnalas).

PLKŽ 1976 – Prancūzų–lietuvių kalbų žodynas. Sudarė A. Juškienė, M. Katile-nė, A. Kaziūnienė, Vilnius.

PLKŽ 2004 – J. J. Balaišienė. Prancūzų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius.

A.PupkKKS 2005 – A. Pupkis. Kalbos kultūros studijos, Vilnius.

RLKŽ II 1967 – Rusų–lietuvių kalbų žodynas 2. Paruošė V. Baronas, V. Galinis, Vilnius.

RLKŽ II 1983 – Rusų–lietuvių kalbų žodynas 2. Sudarė Ch. Lemchenas, Vilnius.

A.ŠopenhGIA 1994 – A. Šopenha(u)eris. Gyvenimo išminties aforizmai. Vert. A. Tekorius, Vilnius.

J. KLIMAVIČIUS. Draugiškas, draugingas, draugus

139

LITERATŪRA

J.BalčRR I 1978: J. Balčikonis. Rinktiniai raštai 1, Vilnius.

GK – Gimtoji kalba (žurnalas).

JablR IV 1935: Jablonskio raštai 4. Red. J. Balčikonis, Kaunas.

JablR V 1936: Jablonskio raštai 5. Red. J. Balčikonis, Kaunas.

J.JablRR II 1959: J. Jablonskis. Rinktiniai raštai 2. Sudarė J. Palionis, Vilnius.

A.LyberŠŽ 1981: A. Lyberis. Sinonimų žodynas, Vilnius.

LKG I 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1. Vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius.

A.Piročk]JKT 1986: A. Piročkinas. Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas.

A.SalR I 1979: A. Salys. Raštai 1, Roma.

P.SkardLKŽD 1943 – RR I 1996: P. Skardžius. Lietuvių kalbos žodžių daryba. – Rinktiniai raštai 1, Vilnius.

S.ŠalkR II 1991: S. Šalkauskis. Raštai 2, Vilnius.

Gauta 2008 04 21

DRAUGIŠKAS, DRAUGINGAS, DRAUGUS

S u m m a r y

The well-formed word draugingas built from draugė (and not from draugas) is usually corrected when it has the meaning of ‘friendly’. However, it should be preserved in the meaning of ‘fond of being with other people, sociable’ and disseminated in actual use. Jablonskis was very consistent in building new words; however, linguistics, and word-building in particular, has developed much further since then. Moreover, it cannot be overlooked that the meanings of some derivatives (e.g. svetingas, melagingas) are the result of semantic development rather than word-building. To express different shades of meaning, the language needs both: draugingas (which might serve as an equivalent of socialus) and bendringas (:bend-rauti? cf. nėrtingas: nėrtėti), bendringumas which could replace more irritating foreign words komunikabilus, komunikabilumas.

JONAS KLIMAVIČIUS

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

140

KALBOS KULTŪRA | 81