ANDA BLŪMANE

Liepājas universitet, Lettland

SOCIOLINGVISTISK ANALYS AV TILLTALSBRUK I ALLMÄNNA UTBILDNINGSINSTITUTIONER I LETTLAND

Tilltalet är av stor betydelse i varje människas kommunikation. Det gäller kommunikationen mellan elever, lärare och skolledning. Deras kommunikation skulle vara svår utan olika tilltalsformer. Ett lyckat val av tilltal påverkar den fortsatta kommunikationen och den ömsesidiga förståelsen. De allra första orden vi säger till andra visar vår inställning. Oftast är det de ord vi använder för att tilltala dem för att få deras uppmärksamhet, få dem att lyssna på oss eller få dem att handla på något sätt. Mycket ofta avgör de allra första orden människors fortsatta relationer och sätter i gång bedömningen av den som tilltalar. De första orden en lärare säger till sina elever är viktiga, eftersom de påverkar det fortsatta samspelet i klassrummet.

Tilltal kan inte undersökas enbart ur ett språkligt perspektiv. Det måste studeras i relation till forskningsområden som psykologi, etnolingvistik, pedagogik, etik, sociologi och semiotik. Diskursanalys är också av stor betydelse vid forskning om tilltal. Att utforska enskilda fraser eller meningar ger inte ett helhetsperspektiv på kommunikationen, relationerna mellan samtalspartnerna eller betydelsen av sådana sociala faktorer som social distans och ålder vid användning av tilltal. Redan 1958 markerade två publikationer en ny fas i studiet av diskurs. Den ena var R. Brown och A. Gilmans artikel The Pronouns of Power and Solidarity, som i hög grad lade den teoretiska grunden för den föreliggande undersökningen (Brauns, Gilmans 2003: 124–147).

Analys av spontant tal är avgörande för studiet av talets etnografi. Denna artikel bygger på forskning som genomförts vid ett stort antal skolor i Lettland. Författaren är själv lärare och kan göra direkta, gemensamma och opartiska observationer av vardagskommunikationen mellan elever, lärare och skolledning.

202

KALBOS KULTŪRA | 82

Syftet med denna artikel är att studera mångfalden av tilltalsformer i skolan, med fokus på traditionella tilltalsformer som har förts vidare från generation till generation samt sådana som kan betraktas som innovativa i språket. Artikeln analyserar också symmetri och asymmetri i tilltalsformer mellan språkbrukare på olika nivåer i skolan.

Undersökningen bygger på enkäter som besvarats av 718 elever, 125 lärare från 11 skolor och 48 rektorer från 48 andra skolor. Elever och lärare från alla regioner i Lettland har tillfrågats. Majoriteten av eleverna bor i tätorter och städer (562), medan endast 153 bor på landsbygden. Elevernas enkätsvar grupperades efter respondenternas ålder. Den ena gruppen omfattade åldrarna 10–14 år och den andra 15–19 år (se figur 1).

FIGUR 1. Antalet tillfrågade elever efter ålder

ÖVERSIKT ÖVER TILLTALSFORMER SOM ANVÄNTS I LETTLAND TIDIGARE

Sättet att tilltala människor och tilltalsformerna återspeglar den tid vi lever i, våra nationella traditioner och vår kultur samt de karakteristiska dragen hos vårt etnos. Världens språk uppvisar olika strategier för att skapa artiga och

A. BLŪMANE. Sociolinguistic analysis of address usage in general educational institutions in Latvia

203

respektfulla relationer. Forskare som utforskar språk har kommit fram till att nationer både har likheter och skillnader i användningen av tilltalsformer (Braun 1988; Brauns, Gilmans 2003; Ervina-Tripa 2003).

Varje nation har sina egna särskilda tilltalsmodeller med historiskt ursprung, även om de kan förändras med tiden. Ett kännetecken för varje tilltalssystem är möjligheten att det förs vidare till varje ny generation. Den amerikanske lingvisten E. Sapir fäste stor vikt vid sambanden mellan språk å ena sidan och sociala faktorer och kultur å den andra. Kärnan i Sapir-Whorf-hypotesen är att språket bestämmer normer för tänkande och beteende. Varje språk formar en egen specifik verklighetsuppfattning hos sina talare (Sepīrs 1999: 87). R. Brown och A. Gilman har också undersökt användningen av de personliga pronomenen thou och you i olika länder och kommit fram till att pronomenens semantik och stilistiska användning bestäms av det språk de används i (Brauns, Gilmans 2003).

Det är mycket sannolikt att användningen av diminutiver (Peļuks, Lāčuks, Saldumiņš, Miļums, Smieklņš, Pekucītis, Gundiņ, Jānīt, Pauliņ) i kommunikationen mellan elever och lärare, liksom användningen av djur-, fågel-, växt- och trädbeteckningar (Briedis, Lapsa, Gliemezis, Žubīte, Cielava, Gulbis) som smeknamn i elevernas kommunikation, hänger samman med det lettiska folkets gamla traditioner för språkbruk. Elevernas smeknamn analyserades mer ingående i artikeln A Nickname to Every Student? (Blūmane 2008). Eftersom många andra nationer alltid har levt på Lettlands territorium har deras kulturer också satt spår i användningen av lettiska och dess tilltalsformer. Därför är det svårt att skilja de drag i tilltalsbruket som är typiska för det lettiska etnoset från lån från andra etnos. Folkloren skulle kunna utgöra en referenspunkt. I dag är lettiskt folkloremateriel en källa för att rekonstruera etniska traditioner i användningen av tilltalsformer och traditionerna kring dem.

Förändringar i den historiska och politiska situationen i Lettland har också påverkat användningen av tilltalsformer. Det är till exempel stor skillnad mellan valet av tilltalsformer i slutet av 1800-talet^th, då titlar användes allmänt mellan samhällsklasserna, och dem som användes på 1920- och 1930-talen av 1900-talet^th, då Lettland var ett självständigt land. Här är några exempel på tilltal i brev skrivna 1899: Viņa Augstībai kņazam / firstam / hercogam N. N. (”till Hans Höghet storhertig / prins / greve N. N.”); Viņas Augstībai kņazienei / firstienei / hercogienei (”till Hennes Höghet

204

KALBOS KULTŪRA | 82

storhertiginna / prinsessa / grevinna”); Grafiem, baroniem un fon kungiem (muižniekiem) (”till grevar, baroner och von-herrar (godsägande adelsmän)”); Viņa Godībai grāfam (”till den ärorike greven”); Augstdzimušam un dižciltīgam baronam N. N. kungam (”till högboren och ädel baron herr N. N.”); Augstigodājamai dižciltīgai baronietei fon N. N. kundzei (”till högt ärade adliga baronessan von N. N.”); Augstigodāmajam barona fon N. N. lielkungam / lielmātei (”till högt ärade baron von N. N., godsherre / baronessa von N. N., godsfru”). De mest karakteristiska tilltalsformerna på 1920- och 1930-talen av 1900-talet^th var kungs / kundze (”herr/fru”). Man tilltalade också människor med namnet på deras gård, eftersom både gården och dess ägare ofta hade samma namn. De tilltalsformer som användes från 1940-talet till slutet av 1980-talet av 1900-talet^th (biedrs (”kamrat”), biedri (”kamrater”), pilsonis (”medborgare”), pilsoņi (”medborgare”)) skiljer sig mycket från dem som användes i början av 2000-talet^st, då engelskans inflytande är särskilt tydligt i ungas användning av tilltalsformer. Under sovjettiden i Lettland fanns det en tilltalsform som myndigheterna hade föreskrivit: biedri, biedre (”kamrat” – både maskulinum och femininum), som användes ensamt eller tillsammans med personens förnamn, efternamn, yrkestitel eller hederstitel (Blinkena 1968: 4). Ordet kungs (”herr”), liksom det litauiska ordet ponas, trängdes ut ur den officiella kommunikationen. De ersattes av ordet kamrat – draugas på litauiska och biedrs på lettiska. Nyare forskning har visat att ordet kungs används mycket oftare på lettiska än ponas på litauiska (Kvašīte, Čepaitiene, Župerka 2003: 11). När vi analyserar enkäter som lärare och rektorer har fyllt i kan vi konstatera att tilltalsformer som biedri, biedre, pilsonis, pilsone inte längre används. Tilltalsformer från 1920- och 1930-talen i Lettland, såsom efternamn + kungs, efternamn + kundze, blir allt populärare.

Det politiska systemet sätter alltså sina spår i användningen av tilltalsformer. Det finns dock inga skarpa gränser mellan de två ovan nämnda perioderna, även om de huvudsakliga tendenserna i tilltalsbruket under dessa perioder fortfarande kan urskiljas. Med hänsyn till ovanstående förhållanden kan vi förutsäga vilka tilltalsformer och tilltalsmodeller som används i skolan i dag.

Skolan är en intressant miljö för forskning eftersom det är en plats där gamla språktraditioner förenas med innovationer. Äldre traditioner i lettiskan omfattar en mångsidig användning av diminutiver, både vad gäller deras lexikala betydelse och form, bland människor i alla åldersgrupper, även bland elever,

A. BLŪMANE. Sociolinguistic analysis of address usage in general educational institutions in Latvia

205

liksom användningen av den yrkesmässiga titeln skolotāj (lärare) och director (rektor), vilka historiskt användes som tilltalsformerna skolmeistara kungs / kundze (”herr skolmästare/fru skolmästarinna”). Användningen av pronomenet Jūs (”ni”) har också gamla språktraditioner i lettiskan. Professor Andrejs Veisbergs vid Lettlands universitet anser att tu (”du”) och jūs (”ni”) är värdefulla i vårt språk eftersom de gör det möjligt för oss att uttrycka nyanser av betydelse. Vi kan visa våra känslor genom att använda tu eller jūs; vi kan förödmjuka eller hedra den person vi kommunicerar med. Språket är mycket nyanserat. Om dessa former inte hade någon betydelse skulle språket göra sig av med dem (Puķe 2000: 15).

ANVÄNDNINGEN AV PRONOMENEN TU OCH JŪS I LETTISKAN

Som en nyhet i lettiskan kan vi nämna den utvidgade användningen av pronomenet tu i situationer där den respektfulla och vördnadsfulla tilltalsformen Jūs användes för några årtionden sedan. Yngre språkbrukare väljer att tilltala sina lärare eller klassföreståndare med pronomenet tu. Variationer i användningen av tu och jūs förekommer också bland vuxna, och inte bara i skolan. Ibland förekommer det i tidskrifts- eller tidningsartiklar samt i tv- och radiointervjuer avvikelser från den vedertagna tilltalsformen Jūs (Lauze 2003: 344; Ernstsone 2005: 27). Det finns alltså situationer där personer som känner varandra mycket lite eller inte alls väljer att ömsesidigt använda formen tu. De följer inte den hierarki med avseende på ålder och social status som hittills har iakttagits strikt. Liknande iakttagelser kan göras beträffande kommunikationen i skolmiljön mellan lärare och rektor, och ibland även mellan elever och lärare. Vad kan orsakerna till detta fenomen i Lettland vara? En av orsakerna är påverkan från andra kulturer, eftersom det finns folk som har övergett ett av pronomenen, såsom engelskan, där singularpronomenet thou för länge sedan försvann och numera endast används i arkaisk stil. En annan orsak kan vara den demokratiseringsvåg i samhället som inleddes omkring 1990 i Lettland.

Alla språkbrukare i Lettland känner sig då och då osäkra på valet mellan tu och jūs, särskilt när kommunikationen sker i ett informellt sammanhang och varken den som tilltalar eller den som tilltalas står den andra så nära

206

KALBOS KULTŪRA | 82

att tilltalsformen Tu känns naturlig. Artighet, goda vänskapsrelationer, makt och solidaritet är de kriterier som avgör valet av pronomenen tu eller jūs. Vi kan instämma i lingvisten A. Veisbergs uppfattning att det vid osäkerhet är säkrare att använda tilltalsformen Jūs.

I lettiskan har pronomenet Jūs gamla brukstraditioner som går flera århundraden tillbaka. Pronomenet Jūs är mycket värdefullt i språket, eftersom denna tilltalsform gör det möjligt för oss att uttrycka respekt, skapa avstånd till den andra personen och övergå till att använda tu, som i lettiskan förmedlar en känsla av ömsesidig närhet och vänskap. Den sistnämnda betydelsen är omöjlig i språk som saknar denna form. Användningen av pronomenet tu kan betraktas som ett kommunikationsmedel med begränsade möjligheter att uttrycka sociala nyanser och skillnader.

TILLTALSMODELLER

Bland ungdomar är olika smeknamn och fonetiska modifieringar av förnamn eller efternamn mycket populära, såsom Siņča, Sindžs, Eļuka, Antrucīte, Lindočka, Santočka, Arčiks, Ārčijs, Zaņuks, Megucis, Ilžuks, Renčs, Ginčs, Janka, Jaņķels, Valčs, Kalvels, Dančiks, liksom kortformer av personnamn, till exempel Rēne (av namnet Renāte), Sola (av Solveiga), Mona (av Monika), Rūža (av Rudīte). Eftersom enkäten skulle fyllas i skriftligt bekräftade den det mycket stora inflytandet från engelskan på stavningen och uttalet av dessa namn, exempelvis Pingy, Snoopy, W-man, Henrix, Džonis, Džastons.

De tilltalsformer som oftast används i skolor i Lettland är nominala och pronominala: ett förnamn, ett smeknamn, ett associativt smeknamn (en fonetisk modifiering av ett förnamn eller efternamn), en kortform av ett förnamn eller efternamn, enbart efternamn (mycket populärt som tilltalsform bland 15–19-åringar), förnamn och patronymikon, en diminutivform av ett förnamn eller efternamn, omvänd tilltalsform (meit (”dotter”), dēls (”son”)), kombinerade tilltalsformer: interjektion + tilltal, kolēģīt (”kollega”) + Tu, kolēģīt + Jūs, draugs (”vän”) + Tu, Jūs + förnamn, skolotāj (”lärare”) + förnamn, skolotāj + efternamn, direktor (”rektor”) + efternamn, director + förnamn samt andra liknande former. Ibland framgår det valda tilltalet av verbformen, till exempel lūdzu, pasakiet! (”kan ni vara snäll och berätta för mig?”).

A. BLŪMANE. Sociolinguistic analysis of address usage in general educational institutions in Latvia

207

Tredjepersonsformer används också. Om en person är osäker på hur nära relationen är, tilltalas den andra personen med tredje person singular (Lauze 2004: 28). Författaren till denna artikel har observerat sådana tilltalsformer i kommunikationen mellan lärare under raster eller när föreläsaren hälsar på publiken.

Korrelationsregler i skolan förverkligas både på vertikal och horisontell nivå. Den vertikala relationen blir tydlig genom maktprinciperna, den horisontella genom samarbetsband. Den vertikala dimensionen förverkligas mellan en elev och en lärare, en elev och rektorn samt en lärare och rektorn; den horisontella dimensionen mellan elever eller lärare. Den vertikala tilltalsmodellen används främst i formell kommunikation och den horisontella i informell kommunikation. Variationer i tilltalsformer identifieras huvudsakligen på horisontell nivå.

Tilltalsformerna mellan en lärare och rektorn är till största delen asymmetriska. Lärare tilltalar rektorn med former som du, rektor (rektor), du + efternamn. Rektorer tilltalar däremot lärare med deras förnamn och säger du till dem, vilket visar på hierarki och social distans (se figurerna 2, 3 och 4).

FIGUR 2. Tilltalsformer som rektorn använder gentemot unga lärare

208

KALBOS KULTŪRA | 82

FIGUR 3. Tilltalsformer som rektorn använder gentemot äldre lärare

FIGUR 4. Tilltalsformer som lärare använder gentemot rektorn

Elever i åldern 10–14 år tilltalar sina klasskamrater främst med förnamn, smeknamn och andra person singular-pronomenet tu. 85% av ungdomarna i denna åldersgrupp använder förnamn. De tilltalsformer som används under skolåren lever kvar i den ömsesidiga kommunikationen för alltid. När klasskamrater och vänner träffas efter många år använder de de gamla tilltalsformerna i informell kommunikation.

Bland tonåringar i åldern 15–19 år är de dominerande tilltalsformerna förnamn, smeknamn (66% av fallen) och andra person singular-pronomenet tu. Elever använder ganska ofta diminutivformer som bildats av deras personnamn.

A. BLŪMANE. Sociolinguistic analysis of address usage in general educational institutions in Latvia

209

I kommunikationen mellan en elev och en lärare används i de flesta fall en asymmetrisk tilltalsmodell. Det vanligaste ordet bland elever i åldern 10–14 år när de tilltalar sina lärare är skolotāj (”lärare”) (37%); tilltalsformen du används inte lika ofta (25%) (se figur 5).

När eleverna blir äldre (15–19 år) tenderar användningen av ömsesidigt symmetriska former mellan lärare och elev att öka. 19% av de tillfrågade eleverna tilltalar sin lärare med tilltalsformen skolotāj (”lärare”) + förnamnet. Lingvisten L. Lauze (Lauze 2002: 31–32) har kommit fram till liknande slutsatser. Den asymmetriska tilltalsmodellen förekommer dock oftare. Du – du-relationer förekommer endast i 19% av fallen.

I relationer mellan lärare används symmetriska tilltalsformer oftast, även om asymmetri förekommer i relationer mellan en äldre och en yngre kollega. Asymmetrin är särskilt tydlig i relationer mellan lärare som tidigare båda ingick i en relation mellan elev och lärare. Tidigare elever känner respekt för sina tidigare lärare.

Tilltalsformerna i skolan har förändrats avsevärt. Detta märks särskilt i användningen av tu och jūs, liksom i mångfalden och användningen av fonetiska varianter av smeknamn, förnamn och efternamn.

Ungdomars val av tilltalsformer är fritt och öppet för påverkan från andra kulturer. I kommunikationen mellan elever och lärare används asymmetriska tilltalsformer som uttrycker avstånd och respekt för läraren. Användningen av symmetriska former mellan en elev, en lärare och rektorn visar att lärarna är öppna för nya tendenser inom språk och utbildning.

Tilltalssystemet i skolan består av många olika tilltalsformer. Valet av tilltalsvariant beror på språktraditioner, social etikett och andra sociala faktorer. Ålder är den avgörande faktorn när det gäller tilltalsbeteendet i skolan. Kön är obetydligt i detta avseende, särskilt bland elever. Den viktigaste faktorn vid valet av språkliga medel i kommunikationen mellan elever, lärare och rektorer är graden av bekantskap. Ju bättre talaren känner den tilltalade, desto mer vårdslös och fri är talarens inställning till valet av språkliga medel. Ingen av de ovannämnda sociala grupperna har en felfri tilltalskompetens, eftersom varje person är en individ. Detta gäller båda deltagarna i kommunikationen: talaren och den tilltalade.

A. BLŪMANE. Sociolinguistic analysis of address usage in general educational institutions in Latvia

211

REFERENCES

Blinkena A. 1968: Dažas domas par uzrunas veidu mūsu sabiedrībā. – Padomju Jaunatne 27. apr., 4 lpp.

Blūmane A. 2006: Uzrunas formu izvēle skolēnu un skolotāju saziņā. – Vārds un tā pētīšanas aspekti: rakstu krājums 10, Liepāja: LiePA, 141–149.

Blūmane A. 2006: Uzrunas formu izvēle izglītības iestādē: pedagogu viedoklis. – Artura Ozola dienas konference 17. – 18. martā, R.: LU Filoloģijas fakultāte Baltu valodu katedra, 7 lpp.

Blūmane A. 2008: Vai katram skolēnam pa iesaukai? – Letonikas otrais kongress. Kurzemes novada kultūrvēsturiskais mantojums, tā izpēte un saglabāšana, Liepāja: Liepājas Universitāte, 18–29.

Braun F. 1988: Terms of address: Problems of patterns address usage in various languages and cultures, Berlin: de Gruyter.

Brauns R., Gilmans A. 2003: Solidar itātes un varas vietniekvārdi. – Kentaurs 30, R.: Minerva, 124–147.

Burkovska I. 2001: Tu vai jūs? – Diena 18. febr., 14 lpp.

Ernstone V. 2005: Solidar itāte un demokrātija: uzrunas lietojums elektroniskajos plašsaziņas līdzekļos. – Valodas prakse: vērojumi un ieteikumi. Nr. 1. Rīga: LU Akadēmiskais apgāds, 24–30.

Erviņa-Tripa S. 2003: Sociolingvistiskie likumi uzrunas formu izvēlē. – Kentaurs 30, R.: Minerva, 106–123.

Kvašīte R., Čepatiene G., Župerka K. 2003: Valodas un rakstniecības stilistiskā savdabība kā tautas vēstures sekas (lietuviešu un latviešu paralēles). – Linguistica Lettica 12, R.: Latviešu valodas institūts, 105–115.

Lasila S. 1994: Jaunā zelta uzvedības grāmata, Rīgā: Sprīdītis.

Lauze L. 2002: Vietniekvārdu tu un jūs lietojums jauniešu vērtējumā. Valoda – 2002. Valoda dažādu kultūru kontekstā: Humanitārā fakultāte zinātniskie lasījumi: 1. daļa. – Valodas lingvistiskie aspekti, Daugavpils: Saule, 29–34.

Lauze L. 2003: Uzrunas lietojums radio. – Vārds un tā pētīšanas aspekti: rakstu krājums 7, Liepāja: LiePA, 341–349.

Lauze L. 2004: Ikdienas saziņā: vienkāršs teikums latviešu sarunvalodā, Liepāja: Liepājas Pedagoģijas akadēmija.

Puķe I. 2000: Es šaubos – tātad lietošu jūs? – Diena 19. febr., 15 lpp.

Sepīrs E. 1999: Valodniecība kā zinātne. – Kentaurs 18, R.: Minerva, 87 lpp.

Universal (vispārīgs) vēstulnieks jeb priekšzīmju grāmata, kā jāraksta, 1899: Rīga: Jakobsona.

Gauta 2009 11 02

212

KALBOS KULTŪRA | 82

SOCIOLINGVISTINĖ LATVIJOS BENDROJO LAVINIMO ĮSTAIGOSE VARTOJAMŲ KREIPIMOSI FORMŲ ANALIZĖ

Santrauka

Mokyklose ir bendrojo lavinimo įstaigose vartojamos kreipimosi formos daugiausia lemia komunikacijos ir tarpusavio supratimo sėkmę. Kreipimosi formos sociolingvistikoje neapsiriboja šauksmininko linksniu vartojamais daiktavardžiais, bet apima įvardžius ir asmens pareigas, vardą bei pavardę nusakančias žodžių grupes. Juos tiriant svarbu atsižvelgti į visuomenėje vyraujančias etiketo normas, komunikacijos simetriją ir asimetriją, vertikalųjį ir horizontalųjį komunikacijos lygmenį bei oficialųjį ir neoficialųjį kalbos stilių.

Šiame tyrime remiamasi 718 mokinių, 125 mokytojų bei 48 mokyklų direktorių apklausų duomenimis. Dauguma mokinių (562) gyvena miestuose ir miesteliuose. Mokinių anketos suskirstytos pagal amžiaus grupes: 10–14 ir 15–19 metų.

Tyrimo rezultatai atskleidė, kad daugumoje mokyklų bendravimas tarp mokinių ir mokytojų yra formalus, tai atspindi kreipimosi formų vartoseną. Kreipiantis į mokytoją, vyrauja forma skolotāj (mokytojas) + pavardė ir panašios formos. Tarp mokinių vyrauja vardažodinės kreipimosi formos, tokios kaip vardas, pravardė, asociatyvi pravardė (fonetiškai modifikuotas vardo ir pavardės garsų junginys), tik pavardė. Pastaroji būdinga 15–19 metų jaunuoliams. Mokyklų bendruomenėse pasitaiko ir tokių kreipimosi formų, kaip vardas ir tėvavardis, mažybinė vardo ir pavardės forma, jaustukas + kreipinys, kolēģīt (kolega) + tu, kolēģīt (kolega) + Jūs, draugs (draugas) + tu, Jūs + vardas, skolotāj (mokytojas) + vardas, direktor (direktorius) + pavardė, direktor (direktorius) + vardas ir t. t.

Jaunimo vartojamos kreipimosi formos laisvesnės, dažnai veikiamos kitų kultūrų. Asimetriška komunikacija tarp mokinių ir mokytojų dažniausiai rodo didesnę distanciją bei pagarbą mokytojui. Simetriškų formų vartojimas tarp skirtingų lygmenų rodo mokytojo atvirumą naujiems kalbos ir švietimo polinkiams. Pastebėtas vyresniųjų klasių mokinių (19 proc.) polinkis bendraujant su mokytoju vartoti tokią kreipimosi formą: skolotāj (mokytojas) + vardas.

Asimetriškos kreipimosi formos būdingos jaunesniųjų ir vyresniųjų mokytojų bendravimo situacijoms bei pokalbiams tarp mokyklos direktoriaus ir mokytojo.

ANDA BLŪMANE

Liepājas Universitāte

Lielā iela 14

Liepāja LV-3401 Latvia

[email protected]

A. BLŪMANE. Sociolinguistic analysis of address usage in general educational institutions in Latvia

213