ALBINA AUKSORIŪTĖ

Institutet för det litauiska språket

ORCID id: orcid.org/0000-0003-2099-3735

FORSKNINGSOMRÅDEN: litauisk terminologihistoria, naturvetenskaplig terminologi, terminografi, terminologiska resurser.

DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2023.96.09

TERMINOLOGISERING AV ALLMÄNSPRÅKLIGA ORD I JURGis AMBRAZIEJUS PABRĖŽAS TAISLIUS AUGYMINIS

NYCKELORD: Jurgis Ambraziejus Pabrėža, växtsläktenas namn, terminologisering, motivation, metaforiska termer.

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar namnen på blomväxtsläkten som förekommer i Jurgis Ambraziejus Pabrėžas verk från 1843 Taislius augyminis, vilka han skapade genom att terminologisera allmänspråkliga ord från den dåtida talspråkliga språkformen. Den semantiska motivationen bakom namnen på växtsläkten analyseras, och J. A. Pabrėžas namn på växtsläkten jämförs med de namn som återfinns i Povilas Matulionis Žolynas, Lietuviškas botanikos žodynas, Lietuvių kalbos žodynas, Botanikos vardų žodynas; det anges vilka av namnen i J. A. Pabrėžas verk som har etablerats i dagens språkbruk.

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar namnen på släkten av blomväxter som Jurgis Ambraziejus Pabrėža angav i sitt verk från 1843 Taislius augyminis (”Växternas system”), vilka Pabrėža skapade genom att terminologisera dåtidens vardagliga ord. Artikeln analyserar den semantiska motivationen bakom växtsläktnamnen och jämför de namn på växtsläkten som han skapat med namnen i Povilas Matulionis Žolynas (”Växtnamn”), Lietuviškas botanikos žodynas (”En litauisk botanisk ordbok”), Lietuvių kalbos žodynas (”Litauiska språkets ordbok”) och Botanikos vardų žodynas (”En ordbok över botaniska namn”); den redovisar också vilka växtsläktnamn i Pabrėžas verk som har slagit rot i dagens bruk.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminame

175

INLEDNING

Jurgis Ambraziejėjus Pabrėža (1771–1849) yra žinomas kaip vienas iš XIX a. pirmosios pusės produktyviausių žemaičių autorių, palikusių didžiulį rankraštinį palikimą. Iš jo minėtini pamokslai, botanikos, medicinos, geografijos darbai. „Šiandien J. Pabrėža, įvertinus jo iškilų gyvenimą ir veiklą, pristatomas kaip įžvalgus gamtamokslininkas (botanikas, botanikos pradininkas, geografas, pirmojo lietuviško geografijos vadovėlio autorius), jautrus gydytojas (liaudies medicinos propaguotojas), išmintingas švietėjas (mokytojas, mokslininkas, menininkas, bibliofilas, poetas) ir tik galiausiai, nors tai yra pirmiausiai, kaip nuoširdus dvasininkas (kunigas, pranciškonas tretininkas, pamokslininkas, oratorius)“ (Ožel(is) 2020: 10).

Under J. A. Pabrėžas livstid publicerades inte ett enda av hans verk. På initiativ av prästen Antanas Milukas, redaktör för den litauiskspråkiga tidningen Dirva, trycktes dock år 1900 en del av J. A. Pabrėžas största manuskript, med titeln Botanika arba Taislius auguminis. På 2000-talet har flera av hans verk förberetts för utgivning och publicerats av språkvetaren dr Rita Šepetytė: Taislius auguminis (band I 2009, band II 2014, band III 2015), Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos „Geografija“ (2019), Pamokslai įvairingose materijose, sakyti Ambroziejaus Pabrėžos (2020).

J. A. Pabrėžas insatser för den litauiska botaniska vetenskapen är särskilt betydande: han var den förste som beskrev de samogitiska växterna på sitt modersmål och den förste författaren till botaniska termordböcker (se Dagys 1972: 15–25 för en utförligare redogörelse). Han presenterade också först principer för att skapa växtnamn i en artikel skriven på polska, Uwagi tyczącesię ułożenia doskonałey Flory Żmudzkiey. Miłosnikom Flory Żmudzkiey i znawcom języka żmudzkiego, poświęcone (Anmärkningar om utarbetandet av en fullständig samogitisk flora, tillägnade vänner av den samogitiska floran och kännare av det samogitiska språket, 1834). Artikeln publicerades 1922–1923 i tidskriften Kosmos av Jurgis Elisonas, som hade upptäckt den 1921 bland J. A. Pabrėžas manuskript i Kretingaklostrets bibliotek. I artikeln skriver J. A. Pabrėža hur släktnamn bör skapas för att överensstämma med det samogitiska språkets anda: 1) namnet bör ange de karakteristiska egenskaperna hos släktets arter; 2) namnet kan vara en översättning av den latinska systematikens namn; 3) den latinska systematikens släktnamn anpassas så att dess ändelse och klang överensstämmer med det samogitiska språkets anda; 4) namnet kan bildas av roten till ett karakteristiskt ord och –iškė (Elisonas 1923: 291). Det bör understrykas att J. A. Pabrėža i artikeln lyfter fram viktiga principer för skapandet av växtnamn: han betraktar det levande talspråket som växtnamnens främsta källa och, medveten om att samma växt kan ha olika namn på olika platser, föreslår han att man väljer ett motiverat namn – för att uttrycka det med dagens terminologi – och ger växten det namn som visar dess mest framträdande egenskaper.

176

BENDRINĖ KALBA | 96

J. A. Pabrėža framhåller upprepade gånger att namnet bör ange växtens karakteristiska egenskaper. Som en möjlig utgångspunkt anger han en översättning av det latinska namnet, men det bör noteras att det i dag ibland är svårt att avgöra om ett växtnamn är en översättning eller en litauisk ordbildning, eftersom de flesta latinska namn är motiverade på latin och återspeglar växtens karakteristiska egenskaper.

År 1843 avslutade J. A. Pabrėža skrivandet av sitt viktigaste vetenskapliga verk Tayslós augumyynis kóremy taalpynas augimys ligsziot raastosys teyp muusosys kayp nekórios swetszaalys só prijungymó abladny prajoowa weykala yr sór aaśźima waarduu paprastuuju teyp žemaytyszku, kaypo pruuszyszku, łaatwyszku, yr waarduu tayslyyniu žemaytyszku só lotiinyzskays. Par kónyga Ambroziejó Paabrezá bówósiy kozndyiy yr mookitojii Kretingos moksllynićžioy, tercyorió Z. Sz. T. Prączyszkaus yszdóuts meetusy 1843 (~ Taislius augyminis, där växter som hittills har påträffats både hos oss och i vissa främmande länder samlas, tillsammans med en allmän beskrivning av verket och en förteckning över vanliga namn – såväl samogitiska som pruissiska och lettiska – samt samogitiska systematiska namn med latinska motsvarigheter. Av prästen Ambrozejus Pabrėža, tidigare koznadiejus och lärare vid Kretingas läroanstalt, utgivet år 1843 av tertiären Z. Sz. T. Franciskus). Härefter benämns verket i korthet Taislius augyminis¹. ”Själva manuskriptet, som omfattar 1042 sidor (LXII s. förord och 980 s. text), arbetade J. A. Pabrėža på i omkring åtta år (1835–1843)” (Subačius 2009: 10). Redan av verkets titel framgår att det innehåller ett växtsystem som omfattar inte bara växter som växer hos oss utan även vissa främmande växter, vilkas namn anges på samogitiska, latin, pruissiska och lettiska.

Som botanikern Jonas Dagys påpekar består botanisk ”terminologi av två delar: en morfologisk och en systematisk. Den första behövs för att beskriva växterna, den andra för att namnge dem. När man skriver om botanik börjar man med morfologin. J. A. Pabrėža gjorde också så: inledningsdelen av hans Taisliaus utgörs av växtmorfologi, eller organografi” (Dagys 1972: 16).

Den andra delen av manuskriptet, som omfattar 980 sidor, ägnas åt växternas systematik; där beskrivs 643 släkten av blomväxter och 158 släkten av sporväxter och svampar. Robertas Gedrimas har undersökt namnen på släkten av blomväxter i Taisliuje augyminiame. Han analyserade tämligen ingående bildningen av sammansatta och prefixavledda namn på släkten av blomväxter (Gedrimas 2004: 182–196; 2005: 81–92).

¹ Rankraščio pavadinime, kuris užrašytas ne J. A. Pabrėžos ranka (Šepetytė 2009: 7), įsivėlė klaida, ją pirmas pastebėjo Giedrius Subačius. Biudvaržio augyminis pamatinis žodis yra J. A. Pabrėžos vartota augymė. Apie J. A. Pabrėžos kalbą ir rašybą plačiau žr. G. Subačiaus (1996: 10–113; 2009: 9–28) straipsnius.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminiame

177

J. A. Pabrėža delade in blomväxterna i 23 grupper (klasser) och beskrev i den 24:e gruppen blomlösa, det vill säga sporväxter och svampar.

J. A. Pabrėža utgick från tre huvudsakliga sätt att skapa termer: 1) terminologisering, 2) bildning av nyord, 3) lån från andra språk. De vanliga ord från dåtidens talspråk och växtnamn som användes i talspråket och som terminologiserats utgör över 28 procent av alla namn på blomväxtsläkten. Det huvudsakliga sättet för J. A. Pabrėža att skapa växtnamn var att bilda nyord (se Gedrimas 2004: 185). I denna artikel undersöks de namn på blomväxtsläkten i Taisliaus augyminio som J. A. Pabrėža skapade genom att terminologisera vanliga talspråksord, det vill säga ord från hans egen dialekt. Det finns mycket få namn på växtsläkten som skapats på detta sätt i Taisliuje augyminiame, och artikeln analyserar endast 20 släktnamn. Merparten av de släktnamn som J. A. Pabrėža terminologiserade utgörs av folkliga växtnamn använda i talspråket, vilka inte är föremål för denna artikel. Någon separat undersökning av J. A. Pabrėžas växtnamn som skapats genom terminologisering har inte genomförts tidigare. Det nya i denna artikel är därför att den behandlar J. A. Pabrėžas växtnamn som han skapade genom att terminologisera vanliga språkord. Det bör nämnas att endast R. Gedrimas, i sin analys av termer i J. A. Pabrėžas läroböcker i geografi, har behandlat terminologisering av vanliga ord för att beteckna olika geografiska begrepp (Gedrimas 2003: 121–126).

Syftet med denna artikel är att fastställa vilka namn på blomväxtsläkten J. A. Pabrėža skapade genom att terminologisera vanliga ord i dåtidens talspråk. För att uppnå detta syfte ställs följande uppgifter: att klarlägga motiveringen bakom de undersökta namnen på växtsläkten, att jämföra de analyserade namnen på växtsläkten hos J. A. Pabrėža med de namn som återges i Povilas Matulionis Žolynas, Lietuviškame botanikos žodyne, Lietuvių kalbos žodyne, Botanikos vardų žodyne, samt att fastställa vilka av namnen i J. A. Pabrėžas verk som har etablerats i dagens bruk och i vilken form. Vid undersökningen av växtnamnen tillämpas deskriptiv metod, jämförande metod och semantisk analys.

1. TEORETISK GRUND

I den internationella standarden Terminology work – principles and methods (Terminologiarbete – principer och metoder) anges användningen av befintliga språkformer som en av metoderna för att skapa termer, och befintliga former kan användas för att skapa nya termer genom följande metoder för termbildning

178

BENDRINĖ KALBA | 96

såsom konversion, terminologisering, semantisk överföring och lån. Terminologisering är en process där ett uttryck i allmänspråket omvandlas till en term (ISO 704; 2022: 67–68). Andra utländska författare definierar terminologisering på liknande sätt och anger att ord eller fraser i allmänspråket under denna process omvandlas till termer som betecknar begrepp inom fackspråket (se Valeontis, Mantzari 2006: 7; GT; Eurotermbank).

Inom litauisk terminologi definieras begreppet terminologisering bredare än i de ovan nämnda utländska författarnas arbeten: beskrivningen av terminologisering omfattar inte bara omvandlingen av vanliga allmänspråkliga ord, utan också av dialektord och uttryck till termer, och processen inbegriper alla vanliga sätt att förändra ett ords betydelse (bildning av en överförd betydelse, betydelseutvidgning och betydelseinskränkning) (se: Keinys 1980: 64; Klimavičius 1996: 4–7; 2006: 55–56; Kaulakienė 2001: 28; Gedrimas 2003: 121–126; Kvašytė 2005: 76; Jakaitienė 2010: 191; Gaivenis 2014[1983]: 131–135; 2014[1996]: 26–27; 2014[1997]: 4–7; 2002: 51–53).

Redan i det första teoretiska arbetet inom litauisk terminologi – filosofen Stasys Šalkauskis Terminologijos teorija ir lietuviškoji filosofijos terminija (1925, 1927, 1934), som han publicerade i fyra nummer av Kaunas universitets vetenskapliga tidskrift Logos, skrivs det om terminologisering, även om S. Šalkauskis inte använder denna term. När han behandlar de tre huvudsakliga termkällorna nämner han först att språkets ord anpassas till terminologins behov, och skiljer mellan fyra sätt på vilka språkets ord införs i den vetenskapliga terminologin: ”a) precisering av ett språkord; b) utvidgning av ordets betydelse; c) inskränkning av ordets betydelse; d) överföring av ordets betydelse enligt analogi” (Šalkauskis 1927: 12).

Det bör dock uppmärksammas att terminologer sedan 1970-talet, till skillnad från S. Šalkauskis, skiljer mellan endast tre sätt att förändra ords betydelser. Denna indelning kan förklaras av att både betydelseutvidgning och betydelseinskränkning vid terminologisering av ett ord innebär en precisering av dess betydelse. ”I vilket fall som helst får vanliga ord som införlivas i ett terminsystem en särskild, avgränsad betydelse” (Keinys 1980: 64).

I litauiska terminologers arbeten varierar termerna för den aktuella processen, där ett vanligt ord omvandlas till en term: terminologizacija (Keinys 1980; Gaivenis 2002), terminologizavimas (Gaivenis 1983, 2002), terminizacija (Gaivenis 1997, 1996; Kaulakienė 2001; Klimavičius 2006; Stunžinas 2007, 2018), terminizavimas (Klimavičius 1996; Gedrimas 2003; Kvašytė 2005; LTB; Jakaitienė 2010). Enligt Reginos Kvašytės uppfattning ”vore det lämpligare att, när man talar om omvandling av ord till termer, utgå från begreppet termi

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliųje augyminame

179

nisering, det vill säga en samling termer, så den logiska och korthetskravet uppfyllande formen är terminisering (eller hybridformen med det litauiska suffixet terminiserande)” (Kvašytė 2013: 134). Jag anser att de nämnda termvarianterna terminisering² och terminiserande är mer systematiska; man kan säga att det redan har etablerats en tradition för deras användning. Därför använder jag i artikeln termen terminiserande, medan endast de termer som författarna använt förekommer i citaten.

Som Kazimieras Gaivenis påpekar: ”terminologisering inskränker oftare än utvidgar ett ords extension och gör det mer konkret” (Gaivenis 2002: 29). Detta märker vi också när vi analyserar växtnamnen i J. A. Pabrėžas arbete, eftersom J. A. Pabrėža ger de terminiserade vardagsorden en konkret specialbetydelse – med utgångspunkt i likhet eller någon annan egenskap betecknar han ett bestämt växtsläkte.

När man undersöker hur och på vilket sätt en term har skapats söker man vanligen efter benämningsmotiv, vilket väcker frågan om motivation. Inom terminologin råder det olika uppfattningar om termers motivation och dess betydelse³. Vissa terminologer betonar särskilt motivationens betydelse. Sabela Fernández-Silva, Judit Freixa och Maria Teresa Cabré påpekar exempelvis att motiverade termer förefaller vara den lämpligaste typen av termer, eftersom de inte bara representerar begreppet på ett omfattande sätt, utan också genom sin form visar en del av begreppets innehåll (Fernández-Silva et al. 2009: 21). Motiverade termer öppnar dörren till förståelsen av begrepp, eftersom de gör det möjligt att identifiera ett begrepp snabbt och effektivt (Fernández-Silva et al. 2009: 24).

Sergiusz Grinev-Griniewicz anser att motivation gör det lättare att förstå och lära sig det aktuella begreppet. Enligt honom används strukturell och semantisk motivation mest när nya termer skapas. Strukturell motivation framträder i ord som är uppbyggda av redan kända betydelsebärande delar; deras struktur visar vad de betyder. Semantisk motivation uppstår i ord med en sekundär betydelse som kan förutsägas utifrån den primära betydelsen (Grinev-Griniewicz 2011: 34).

Termer som skapats genom terminisering kännetecknas inte av strukturell eller ordbildningsmässig motivation, eftersom de inte blev termer genom ordbildning och därför saknar ordbildningselement. I detta fall kan vi endast tala om semantisk motivation,

² Jonas Klimavičius skriver att han hösten 1970 tog med sig termerna terminografi, terminisering, tranterminisering, determinizering från Kiev (Klimavičius 2002: 133).

³ Johanas Myking har i sina arbeten, där han behandlar olika författares teoretiska modeller och aspekter av termbildning, utförligt analyserat begreppet motivation som en av de viktiga frågorna inom termbildning (Myking 2009: 39–53; 2020: 6–30). Översikter över motivationsklassifikationer finns även i: Gaivenytė 2000: 19–25; Gritėnienė 2006: 24–29; Lubienė 2015.

180

BENDRINĖ KALBA | 96

och den har vi när ett ord används bildligt, när något benämns inte direkt utan genom att man tar ett redan existerande ord i bruk; inget nytt ord bildas, utan bara en ny (metaforisk eller metonymisk) betydelse uppstår (Urbutis 2009: 73).

K. Gaivenis tillmäter termers motivation liten betydelse. Enligt honom är ”motiverade termer lättare att komma ihåg, och deras plats i terminologins mikrosystem fastställs snabbare. Men motivationen spelar överlag ingen avgörande roll inom terminologin, eftersom även helt omotiverade termer används utmärkt, liksom främmande ord vars motivation vi inte alls förstår. <…> motivationen är viktigare för specifika termer än för generiska” (Gaivenis 1998: 91).

Enligt min mening är motivation viktig inom terminologin, eftersom en motiverad term är lätt att förstå även utan definition. Man måste dock medge att motivationen hos alla terminiserade termer inte är tydlig eller begriplig för oss. Ibland är det svårt att spåra motiven bakom benämningen av vissa begrepp på grund av deras skapares personliga synsätt eller analogier som bara de känner till och utifrån vilka de väljer att terminisera ett vardagligt ord.

När Aurelija Gritėnienė undersöker motivationen bakom växtnamn i den nordpanevėžiškiska dialekten framhåller hon att benämningens motivation ofta avgörs av själva företeelsen som benämns: ”växter har särskilt många särskiljande egenskaper, och därför är även motivationen bakom deras namn mycket varierande. Men även här, när kategorin i sig skapar förutsättningar för en mångfald av motiv, är det ofta så att valet av namn inte bara avgörs av växtens väsentliga särskiljande egenskap, utan också av tillfälliga associationer, språkbrukarnas livliga fantasi och kreativitet” (Gritėnienė 2006: 27). Man bör instämma i forskarens senare påpekande, eftersom en granskning av de växtnamn som J. A. Pabrėža skapat inte bara gör det möjligt att spåra motiven bakom dem utifrån karakteristiska egenskaper, utan också att se författarens fantasi och kreativitet.

”Innehållet i vanliga terminologiserade ord kan förändras avsevärt. En term får särskilda semer som det vanliga ordet saknar” (Gaivenis 2002: 53). Ofta är sådana termer, trots ett av den traditionella terminologins krav – stilistisk neutralitet – expressiva och räknas till de metaforiska termerna. K. Gaivenis betonar att man inom terminologin oftast undviker bildspråk när man vill framhäva termernas särskiljande (distinktiva) funktion. Expressiva termer skapas ofta inom systematisk terminologi, eftersom man här ofta tar till bildliga jämförelser för att skilja en växt- eller djurart eller ett släkte från en annan. Bildspråk kan inte heller undvikas när forskarens intryck av något betraktas som en särskiljande egenskap, det intryck som det gör på

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augmininame

181

Den växt eller det djur som benämns, eller vissa egenskaper hos en växt eller ett djur som subjektivt värderas (Gaivenis 2002: 45–46)⁴.

Przemysław Dębowiak och Jadwiga Waniakowa framhåller i sin analys av den semantiska motivationen bakom växtnamn att metaforiska växtnamn, som det finns gott om i den botaniska nomenklaturen, är sekundära namn, och att metaforens grund, det vill säga den primära motivationen, därför bör dechiffreras i varje enskilt fall. De anger fyra huvudfaktorer som avgör den semantiska klassificeringen av växtnamn: 1) växternas utseende; 2) växternas egenskaper; 3) växternas växtplatser; 4) växternas användning (Dębowiak, Waniakowa 2019: 175–176).

2. VÄXTSLÄKTNAMN SOM SKAPATS GENOM TERMINOLOGISERING AV ALLMÄNSPRÅKLIGA ORD

De växtsläktnamn som J. A. Pabrėža skapade genom att terminologisera allmänspråkliga ord är metaforiska termer, eftersom ett objekts namn överförs till en växt med utgångspunkt i växtens egenskaper eller en viss likhet med ett objekt som har denna egenskap. För att klarlägga motiven bakom namngivningen av de undersökta växtsläktena granskades först vad som utmärker respektive släkte, vilken betydelse hos det allmänspråkliga ordet J. A. Pabrėža utgick från, vilka utmärkande drag hos växten han lyfte fram och om denna motivation kan styrkas av information i publicerade växtnamnsförteckningar och annan botanisk litteratur.

J. A. Pabrėža terminologiserade allmänspråkliga ord för att namnge växtsläkten utifrån växternas utseende, användning och egenskaper.

2.1. Namn som skapats med utgångspunkt i växtens utseende

För att namnge den största delen av de behandlade växterna, hela femton av tjugo, hämtade J. A. Pabrėža allmänspråkliga ord och benämnde växterna metaforiskt utifrån likheter i blommornas, blomställningarnas, frukternas, frönas och bladens utseende. Namn motiverade av blommornas och blomställningarnas utseende. Detta är den största gruppen av växtsläkten. J. A. Pabrėža skapade namnen med utgångspunkt i blommornas och blomställningarnas form och färg. Flest allmänspråkliga ord terminologiserades utifrån blommornas och blomställningarnas form:

⁴Om litauiska metaforiska termer inom olika ämnesområden har det redan skrivits en hel del, se: Baltrūnaitė 1998: 36–47; Gaivenytė 2000: 19–25; Stunžinas 2006: 62–73; 2018: 56–92; Vladarskienė 2012: 83–92 m.fl.

182

BENDRINĖ KALBA | 96

baydikla (~skrämsel). – Himantoglossum. – (Zungenorchis. Willd.) (TA 639/ II 461⁵). Detta är ett släkte i orkidéfamiljen vars blommors läpp består av tre delar, där den mellersta delen är betydligt längre än de andra och vriden, vilket gör att blomman ser ganska märklig ut. Tydligen tyckte J. A. Pabrėža att den var ful, och därför gav han växten detta namn, se MNE; jfr 2 baidykla se baidyklė: 4. P bot. Himantoglossum LKŽ⁶; Himantoglossum se Aceras (Gudžinskas 1999: 80), Aceras – hornlös (Gudžinskas 1999: 21);

bóórbóls (~bubbla). – Trollius. – (Kugleranunkel. Bluff.) (TA 389/ II 211). För att benämna denna växt valde J. A. Pabrėža ordet burbulas på grund av blommornas formmässiga likhet; detta bekräftas också av Lietuviškas botanikos žodynas (LBŽ): Tróllius europaeus (lat. trulleum – ett runt kärl; de gamla germanerna kallade växten Rolla, Goldrolla, alltså framhävs överallt egenskapen rundhet eftersom växtens blommor är runda, klotformiga) – vanlig bollblomma (Mln), syn. burbulas (F⁶) LBŽ 355; burbulas 6. Rs bot. ”bollblomma, potvinkis (Trollius europaeus)”: Krp⁷ LKŽ; se även Gritėnienė 2006: 64–65;

koóčžėls (~kavel). – Alopecúrus (TA 51/ I 185), jfr Alopecúrus (gr. alopex – räv, ura – svans; blomställningen liknar en rävsvans) – käx (Mln), syn. kočėlas (P) LBŽ 16; kočėlas (vitryska качала) [K], J, R 3. LBŽ bot. ”växt i gräsfamiljen, käx (Alopecurus)”: P LKŽ. För att benämna detta släkte användes en slavism som förekom i talspråket. Det är värt att notera att J. A. Pabrėža valde den utan att följa motiveringen bakom den latinska termen; jfr Aloperus (35), kallad kočėlas på grund av blomställningens utseende (det normerade släktnamnet i dag är pašiaušėlis) (Jankevičienė 2009: 35);

kraamy (~kramė). – Échium (TA 143/ I 279). Motivationen bakom släktnamnet, som skapats genom att ett dialektord terminologiserats, sammanfaller med motivationen bakom växtens latinska namn, jfr Échium vulgáre (gr. echis – orm, snok; med det gr. namnet echion betecknades olika växter i familjen Borraginaceae

⁵ Efter källförkortningen TA anges manuskriptets sidnummer, och efter snedstrecket volym och sida i det publicerade arbetet.

⁶ F = J. Fiedorowicz. Katalog över vilda och vissa domesticerade växter som observerats och identifierats omkring Ilłuszty av X. Józef Fiedorowicz från år 1818 fram till nu, skriven enligt Linnés system år 1851. Växternas namn på latin, polska och litauiska (manuskript).

⁷ Efter kolon anges förkortningarna för de orter från vilka exemplen i ordboken hämtats.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taislių augyminė

183

växter, troligen på grund av att deras blommor liknar en gapande orms käftar) – vanlig blåeld (Iv, Mln), syn. kramė (P) LBŽ 127; jfr kramė 6. P, Mt, LBŽ bot. ”blåeld” LKŽₑ. LKŽₑ anger som den första betydelsen av ordet kramė ”ormens, paddans, grodans eller sillens huvud”, och alla exempel hämtas från den žemaitiska dialekten; det är alltså uppenbart att det žemaitiska ordet valdes eftersom blommorna liknar en kroppsdel hos ett djur. Botanikern Ramunėlė Jankevičienė har också beskrivit blommornas utseende hos detta släkte: ”<...> [blommans] kronbräm är trattformat, med fem ojämna flikar, nästan tvåläppigt, och påminner något om en kräldjurskäft” (Jankevičienė 1987: 238); jfr Echium – blåeld BVŽ 119;

kaaruna (~krona). – Fritillária – pol. Korona (TA 242/ II 64). J. A. Pabrėža angav ordet karūna i sitt arbete också som en term inom växtmorfologin, och överförde det till benämningen på ett växtsläkte. Blomställningen hos en av arterna i det aktuella släktet, kejsarkrona (Fritillaria imperialis), liknar en krona: ovanför blommorna reser sig en tofs av långsträckta övre blad, kransställda på stjälken; blommorna är klockformade och hänger i klasar, VLEe; jfr karūna (pol. koruna) 8. LBŽ, P bot. ”växtsläkte, klocklilja (Fritillaria)” LKŽₑ, se även Karuuna (Corolla.) ira dalys žyida ysz delikatniu mažn wysados baarwintu yr kóupkoy óóžwertuu lapuutiu sódieta, dalis gimtynes auginiu betarpey aapdęgati (~kronan är en del av blomman, sammansatt av fina, små, vanligen färgade blad som är ordnade i krans och utgör en omedelbar beklädnad av växtens fruktämne) (TA XLV/ I 97); Fritillária (lat. fritillus – schackbräde; växten fick namnet på grund av blommornas brokighet), pol. Korona – klocklilja (P), syn. karūna (P) LBŽ 146–147. Det bör uppmärksammas att botanikern R. Jankevičienė skriver: ”<...>det verkar som om Pabrėža hade hört namnet karūna bland folk, eftersom han citerar det žemaitiska namnet ’ciesoriaus karūna’ (Jankevičienė 2009: 10), men uppgifterna i vare sig LKŽₑ eller LBŽ visar att växten i fråga skulle kallas karūna i den žemaitiska dialekten;

pėtyns (~sporre). – Delphínium (TA 374/ II 196). Liksom det terminologiserade ord som diskuterades ovan anger J. A. Pabrėža i sitt arbete sporre som en term inom växtmorfologin, jfr Pėtyns. (Calcar.): ira prasy-vylgynyms terbeliets karuunas, kóremy atsyrad mydótis (~sporre: en säcklik förlängning av kronan, i vilken honungen samlas) (XLVIII/ I 100). Växtsläktet har fått sitt namn genom att kronbladens form liknar ett utskott, jfr: ”Blommorna är färgrika och oregelbundna; det övre foderbladet och de två övre kronbladen har sporrar. Frukten är en samling små baljkapslar.

184

BENDRINĖ KALBA | 96

De flesta riddarsporrar har ett högt innehåll av alkaloider och är giftiga VLEe; pentinas 2. MŽ250, Į en vass hornartad utväxt på fågelns (vanligen tuppens) baktå; 4. P, Mt, LBŽ se pentinius 2. 5. bot. ”en påslik utväxt på blosterbladet, där nektar finns”: Sporren är kortare än fruktämnet LFII598 LKŽₑ; jfr även Delphínium (gr. delphinion – namnet på denna växt, bildat av gr. delphis, delphinos – delfin; eftersom blomknopparna liknar en delfins gestalt) – riddarsporrar (Mln, Bar), syn. pentinas (P, N) LBŽ 116–117.

Två växtsläkten har fått namn efter blommornas färg: gaysra (~gaisra). – Lychnis (TA 312/ II 134). Det appellativiska ordet gaisra terminologiserades för att namnge detta släkte, på grund av blommornas liknande färg; jfr goštautinė gaisrena ”Blommorna sitter samlade i stjälktoppen i skärmlika, mångblommiga flockar. Kronbladen är 5, klart röda, och vart och ett är delat i två delar ungefär till hälften” (Gudžinskas 2010: 58); Lychnis (gr. lychnos – lykta, lampa; blommorna är starkt färgade och lyser som lyktor) – gaisrana (Mln) LBŽ 205; gaisrena BVŽ185; gaisra 1. R163, KGr88 ”eldsken, norrsken”. 2. P se gaisrana LKŽe. Som A. Gritėnienė påpekar är ”namnmotivationen för denna växt inte bara i standardspråket, utan också i dialekter och andra språk, förknippad med blommornas färg. Gaisrenas klarröda blommor jämförs oftast med eld” (Gritėnienė 2006: 90–91).

žiudra (~žydra). – Muscari (TA 244/ II 66), jfr Muscári L. (lat. muscus – mysk; blommorna doftar mysk) – pärlhyacint, syn. žydra (P) LBŽ 226; žydrė – Muscari Mill. ”Blommorna är blå, med en smal vit kant upptill, sitter många tillsammans i en kort toppställd klase och är hängande” (Lekavičius 1989: 350); žydra NdŽ, BŽ200 1. ”blåhet, blå plats”: DŽ, Vd. 2. Rtr, LBŽ, NdŽ, LFII538, KŽ se žydrė 3: Mt, Čiuprynuo-toji žydra (M. comosum) P. Balsvoji žydra (M. pallescens) P LKŽₑ. J. A. Pabrėža namngav denna växt efter dess mest framträdande kännetecken – blommornas färg – och inte efter doften, som ligger till grund för det latinska namnet.

Till denna grupp av växtsläktenas namn hör ytterligare ett metaforiskt namn, som J. A. Pabrėža skapade utifrån sitt personliga intryck av blomställningarnas färg och form: kazooks (~kazokas). – Amará़nthus (TA 214/ I 352). Botanikern Jonas Dagys förklarade utmärkt motivet till att J. A. Pabrėža terminologiserade ett slaviskt lånord som användes i talspråket: ”<...> släktet Amaranthus, vars

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taislinėje augvminame

185

prydnadsarter kännetecknas av klarröda blomställningar och påminner om kokarder på militärmössor, kallade han kazokas. Men eftersom han inte hyste någon sympati för kosackerna och hade sinne för humor, kallade han en art som inte utmärker sig genom sitt utseende, nämligen Amaranthus blitum, Kazokas mulkis (Dagys 1972: 24); jfr Amarántus (gr. a – inte, maraino – vissna; växtens hylle vissnar inte, eftersom det har en torr, hinnartad beskaffenhet) – amarant (Gr, Mln), syn. kazokas (P) LBŽ 19, 3 kazokas (ry. казак) 3. Mt, P, LBŽ bot. ”amarant (Amarantus)” LKŽ_e. Denna ordbok anger att ytterligare tre växter i LBŽ fått detta namn: 4. LBŽ bot. ”röllika (Achillea cartilaginea)”; 5. LBŽ bot. ”mjölke (Epilobium)”; 6. P, LBŽ ”målla (Atriplex)” LKŽ_e. Det bör noteras att LBŽ varken vid Achillea cartilaginea eller vid Atriplex anger växtnamnet kazokas; endast vid två arter av Epilobium anges synonymer: Epilobium angustifolium – smalbladig mjölke, syn. kazokai (Ak, St) och Epilobium montanum – bergmjölke, syn. krūmų kazokas (PHr) LBŽ 131. Redaktörerna för LKŽ blev uppenbarligen vilseledda av felaktiga hänvisningar i LBŽ:s litauiska namnregister; se LBŽ 435.

Namn motiverade av frukternas eller frönas utseende.

Till denna undergrupp hör fem släktnamn som J. A. Pabrėža skapade genom att terminologisera ord utifrån frukternas och frönas utseende:

blaaky (~blakė). – Corispérmum (TA 4/ I 138), ett djurnamn terminologiserades för att namnge den aktuella växten, vilket även motsvaras av det latinska växtnamnet; jfr Corispérmum hyssopifólium (gr. koris – vägglus, sperma – frö; frukterna liknar vägglöss) – glansfrö (Bak, Mln) LBŽ 103; blakė 5. P bot. ”växt av mållväxtfamiljen, glansfrö (Corispermum)” LKŽ_e; Corispermum (gr. koris – vägglus, sperma – frö) – glansfrö BVŽ 95; växten kan ha fått sitt namn efter motsvarigheten på latin, men det kan också ha getts motiverat med hänvisning till frukternas likhet med vägglöss;

blyzgy (~blizgė). – Lunária (TA 451/ II 273), jfr Lunária L (lat. luna – måne; frukterna är runda som månen) – månviol (P) LBŽ 204; ”månviol (Lunaria), ett släkte ett- och fleråriga örter i familjen korsblommiga (Brassicaceae). <...> Frukten är en stor, avlång eller nästan rund skida. När dess skal faller sönder blir en glänsande skiljevägg kvar” VLEe; blizgė 2. Ki447 ”glitter, glänsande föremål”. 4. P, Skd bot. ”en sådan växt i familjen korsblommiga” (Lunaria) LKŽ_e. Detta släkte har fått namn efter en annan egenskap än den som ligger bakom det latinska namnet – fruktens färg har valts i stället för dess form.

186

BENDRINĖ KALBA | 96

sraygy (~snigel). – Medicágo (TA 539/ II 361), detta namn gavs växten på grund av baljornas likhet med snäckans skal, jfr lucerns ”baljorna är 2–4 gånger spiralvridna” (Lekavičius 1989: 176); jfr Medicágo (gr. medike, lat. medica är ett äldre namn på lucern) – lucern (Iv), syn. sraigė (P) LBŽ 215; sraigė 3. P, LL79, Rtr, LBŽ, NdŽ, KŽ bot. ”lucern (Medicago): S. Dauk, I, Mt LKŽₑ, enligt vad som anges i LKŽₑ kallas växten med snigelns namn också i Simonas Daukantas och Laurynas Ivinskis skrifter, så det är möjligt att J. A. Pabrėža inte själv gav växten blötdjursnamnet utan övertog ett växtnamn som redan användes i talspråket;

tómsa (~mörker). – Morus. – (: Maulberbaum, Bluff) (TA 107/ I 243), jfr Mórus L. (gr. moron, lat. morum – namnet på dessa träd och deras frukter) – mullbär; M. nigra L. – svart mullbär BVŽ 199; tamsa 8. LBŽ bot. ”mullbär (Morus)”: Tamsa juodoji (M. nigra) P. Tamsa baltoji (M. alba) P. LKŽₑ. Mullbärsarterna har namn där artleden anger bärens färg, så J. A. Pabrėža benämnde släktet metaforiskt tamsa efter de svarta bären hos en av växtens arter;

žyly (~gråhårig). – Senecio (TA 600/ II 422), växten har fått sitt namn efter ett utmärkande drag – färgen på den överblommade växtens blomkorg – och därför återstår endast att instämma i den motivering som ges i LBŽ: Senécio (lat. senex – gammal man, gråhårig; dessa växter blommar snabbt över och åldras, och deras vita fröspridare pryder topparna likt grått hår) – žilė (P) LBŽ 320, jfr žilė (Senecio), ett släkte av växter i familjen korgblommiga (Asteraceae). Omkring 1 200 arter är kända. Släktet är utbrett över hela världen utom Antarktis VLEe; žilė 1. Š, DŽ, NdŽ ”grånad, gråhårighet”: Krš. 3. P, Mt, NdŽ, LEXXXV340, DŽ bot. ”vild och odlad blomma i familjen korgblommiga (Senecio)”: LBŽ. LKŽₑ.

Namn motiverade av bladens utseende. Beträffande ett av de växtnamn som bildats genom terminologisering i denna grupp råder osäkerhet om vilket ord J. A. Pabrėža terminologiserade för att benämna växten – i LKŽₑ anges ordet lelė, men när man söker efter namnets motivation kan man gissa att växten namngavs efter bladens utseende med utgångspunkt i talspråksordet liele:

liely (~lėlė eller lielė?). – Swértia (TA 187/ I 325); jfr Sweértia perénnis (Em. Sweert – en nederländsk trädgårdsmästare som levde på 1600-talet) – flerårig swertia [Iv], syn. lelė (PR) LBŽ337; 1 lelė Kv, Slnt, OG236, 5. P bot. ”patvenis (Sweertia)” LKŽₑ, lielė]720, Užv,]1334 nedsätt. ”tunga; strupe”: KlvrŽ LKŽₑ; jfr ”släktet Swertia (162) i Taisliuje

ALBINA AUKSOR IŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas

Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminame

187

pavadinta lėlė (lapų pavidalas liežuviškas). Dabar tai patvenis“ (Jan-kevičienė 2009: 43). R. Jankevičienės nurodytas augalo lapų pavida-las akivaizdžiai parodo, kad J. A. Pabrėžos pateiktą vardą reikia sieti ne su žodžiu lėlė, o su lielele „liežuvis“. Šią mintį paremia ir K. Gaive-nio nuomonė, pateikta straipsnyje apie augalų pavadinimus J. A. Pa-brėžos raštuose: „J. Pabrėžos raštuose randame įdomių sudurtinių augalų pavadinimų, pvz.: driežlielė (Ophioglossum), jautlielė (Buglos-sum), šunlielė (Cynoglossum) ir kt. Iš lotyniškų atitikmenų matyti, kad šių lietuviškų sudurtinių terminų antras dėmuo turėtų reikšti „liežuvis“ (graikų glossa – liežuvis). Vadinasi, driežlielė – driežo lie-žuvis, jautlielė – jaučio liežuvis, šunlielė – šuns liežuvis ir t. t. Liežu-vi žodžiu lielis (arba lielė) vadino dar S. Daukantas ir kiti žemaičių rašytojai“ (Gaivenis 2014 [1971]: 259–260).

2.2. Namn bildade med utgångspunkt i växtens användning

Denna grupp består av endast två växtsläktnamn vars motivering enligt min mening är tydlig och har samband med växternas användning – att få fram färgämnen för färgning från delar av dessa växter: i det ena fallet från bladen och i det andra från rötterna:

gelta (~gulhet). – Serrátula (TA 573/ II 395), växten har fått sitt namn med hänvisning till färgen som kan utvinnas ur växtens blad, jfr Serrátula tinctória (lat. serra – såg; växtens blad är sågkantade) – färgkarde [Mln] <...> växtens blad användes förr för att färga ylletyger gula LBŽ 321; geltė (Serratula), ett släkte av fleråriga örter i familjen korgblommiga (Asteraceae). <...> Av vissa arter av geltė utvinns gula färgämnen. I Litauen finns en art, färgkarde (Serratula tinctoria) VLEe; gelta 1. K ”gulhet, gulfärgning”. 3. P se geltė 2: Slk. 4. ”gult färgämne”: Lš. 5. ”gula trådar”: Rdm, J LKŽe;

rauda (~röd färg). – Rúbia (TA 101/ I 237), det enkla ordet valdes för att benämna växten på grund av den färg som kan utvinnas ur växtens rötter, jfr Rúbia tinctorum (lat. ruber – röd; roten ger rött färgämne <...>) – färgkrap [P] LBŽ 301; 2 rauda 1. Q420, Lex76, CII331, R, N, K, FrI202, LsB229 ”rödhet, röd färg”. 5. se 1 raudė 2: Rauda dažylinė P LKŽe; 1 raudė 2. BŽ215 bot. ”en växt från sydliga havsländer, vars rötter används för att färga tyger”: färgkrap (Rubia tinctorum) LBŽ (P) LKŽe; Rubia (latinskt växtnamn; ruber – röd; rötterna ger rött färgämne) – raudė BVŽ 259.

188

BENDRINĖ KALBA | 96

2.3. Växtnamn med oklar motivation

Endast ett växtsläktnamn har påträffats vars motivation kan antas vara grundad i en inre egenskap hos växten, medan ett insektsnamn har terminologiserats för att benämna växten: aklis (~aklis). – Galeópsis (TA 421/ II 243), jfr 1 aklis 1. zool. ”insekt som angriper boskap (Haematopota pluvialis)”: Lp, Brs, UŽv.⁸. 3. P se aklė 3: Brs, Grg LKŽₑ; gulmåra, Galeopsis speciosa <...> Ett utbrett åkerogräs. En giftig växt, särskilt för hästar (Jankevičienė 1987: 206). Det är möjligt att J. A. Pabrėža namngav denna växt efter insekten som oftast angriper hästar, eftersom växten är giftig för hästar; jfr även Galeopsis (<...> kommer från gr. galea, gale – vessla och opsis – utseende: de tvåläppiga blommorna jämförs här med en vesslas käftar) – aklė (Mln), syn. aklys (P) LBŽ 149–150; Galeopsis – aklė BVŽ 137.

Motivationen bakom två växtnamn är svår att fastställa; för att benämna dem hämtade J. A. Pabrėža de vanliga orden gaiva och meilė: gayva (~gaiva). – Lápsana (TA 631/ II 453); jfr Lapsana L. (gr. lapsane – växtnamn) – gaiva BVŽ 171; Lápsana commúnis L. (gr. lapazo – jag tömmer, rengör; används som läkemedel för att tömma tarmen) – vanlig gaiva (P) LBŽ 189; gaiva 1. Kos42 ”friskhet”. 3. P. Snar bot. ”växt i familjen Cichorioideae (Lapsana)” LKŽₑ. Växtnamnets motivation kan möjligen kopplas till att växten användes som läkemedel, eftersom den som använde den kanske kände sig livskraftig, stark, jfr gaivus 2. SD35 ”livskraftig, tålig, stark” LKŽₑ; meeyly (~meilė). – Vaccinium. – ((Heidelbeere. Bluff.) (TA 268/ II 90), jfr Vaccinium L. (<...> namnet kommer troligen från ordet bacca – bär, baccinium skulle betyda bärbuske) – blåbär (F, Rkt), syn. mėle (P) LBŽ 364; Vaccinium L. (lat. växtnamn, möjligen besläktat med lat. bacca – bär) – blåbär BVŽ 306; 2 meilė bot. ”växt i ljungväxtfamiljen, blåbär (Vaccinium)”: Meilė blåbär (V. myrtillus) P. Meilė lingon (V. vitis idaea) P. LKŽₑ. Motivationen bakom namnet på detta släkte är ännu mer oklar än den för namnet som diskuterades före detta, om den inte möjligen kan kopplas till den lånade betydelsen av ordet myleti ’tycka om’, eftersom bären från detta släkte är ätliga och uppskattade av människor, jfr mylėti x4. (sl.) ”tycka om” LKŽₑ.

⁸ Exemplen visar att akliai angriper hästar.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taislijoje augyminame

189

När motivationen bakom de behandlade släktnamnen för blomväxter som skapats av J. A. Pabrėža jämförs med motivationen bakom deras latinska namn kan man konstatera att motivationen sammanfaller för endast sex namn (se tabell 1). Det går dock inte att säga att J. A. Pabrėža i dessa fall följde de latinska namnen, eftersom både de latinska namnen och de namn som J. A. Pabrėža skapade anger växtens främsta egenskap.

TABELL 1. Latinska och litauiska växtsläktnamn med sammanfallande motivation

Latinskt namn

Litauiskt namn

Namngivningsmotiv

Trollius

burbulas

Blommornas runda form.

Échium

kramė

Blommorna liknar huvudet på ett djur.

Lýchnis

eld

Blommornas starka färg.

Corispérmum

vägglus

Frukterna liknar vägglöss.

Senecio

gråhår

Färgen på fröna hos den överblommade växten liknar färgen på grått hår.

Rúbia

krapp

Rött färgämne utvinns ur växtens rötter.

Av de växtsläktenamn som J. A. Pabrėža tog upp i Taislius augyminis och skapade genom att terminologisera vanliga talspråksord, vilka har behandlats här, har hälften fått genomslag och anges nu som de officiella namnen på dessa släkten. Tre namn på blomväxtsläkten används i samma form som i J. A. Pabrėžas verk: blizgė, gaiva och žilė. Ändelsen har ändrats i namnen på sex släkten; de betraktas nu som avledningar med ändelse: aklė, burbulis, geltė, pentinius, raudė, žydrė, se tabell 2. Det bör noteras att denna form av växtnamnen, med undantag för ett enda namn, žydra, redan förekommer i Povilas Matulionis växtnamnsförteckning Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (1906), den första botaniska ordboken som trycktes i Litauen.

I förordet till sin ordbok angav P. Matulionis en lista över de källor han hade använt, och som den första tog han upp J. A. Pabrėžas ordbok Botanika arba Taislius auguminis, tryckt i Amerika år 1900 (se närmare Auksoriūtė 2019). Som framgår av tabell 2 ändrade P. Matulionis dock J. A. Pabrėžas namn något.

190

BENDRINĖ KALBA | 96

TABELL 2. Växtsläktnamn i terminografiska källor

J. A. Pabrėžas Taislius augyminis

J. A. Pabrėžos Botanika arba Taislius auguminis (1900)

P. Matulionio Žolynas (1906)

Litauisk botanisk ordbok (1938)

Botanisk namnordbok (1998)

blyzgy (~blizgė, ’glans’). – Lunária (TA 451/ II 273)

blizgė 115

blizgė 38

blizgė 204

blizgė 183

gaywa (~gaiva, ’friskhet’). – Lápsana (TA 631/ II 453)

gaiva 124

gaiva 35

gaiva 189

gaiva 171

žyly (~žilė, ’gråhårig’). – Senecio (TA 600/ II 422)

žilė 14

žilė 54

žilė 320

žilė 273

aklis (~aklis). – Galeópsis (421/ II 243)

aklys 110

aklė 29

aklė 149

aklė 137

bóórbóls (~burbulas). – Trollius. – (389/ II 211)

burbulas 116

burbulis 59

burbulis 355

burbulis 302

gelta (~gelta). – Serrátula (573/ II 395)

gelta 125

geltė 54

gulväxt 321

gulväxt 274

sporre (~sporre). – Delphínium (374/ II 196)

sporre 142

sporrväxt 23

sporrväxt 116–117

sporrväxt 109

madder (~madder). – Rubia (101/ I 237)

madder 146

madder 51

madder 301

madder 259

blåaktig (~blå). – Muscari (244/ II 66)

blå 163

blå 41

blåaktig 226

blå 199

glöd (~glöd). – Lychnis (TA 312/ II 134)

gaisra 124

gaisrana 205

gaisrana 205

gaisrena 185

Det särskilda motsvarande släktnamnet gaysra (~gaisra). – Lýchnis (312/ II 134). Numera benämns detta släkte med den suffixavledda formen –ena gaisrena, jfr gaisrena BVŽ 185. I P. Matulionis Žolynas anges namnet gaisrana med upplysningen att namnet hämtats från J. A. Pabrėžas skrifter; samma namn anges också i Lietuviškas botanikos žodynas, men med hänvisning till P. Matulionis, medan J. A. Pabrėžas gaisra anges som synonym, jfr gaisrana (Mln), syn. gaisra (P) LBŽ 205.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminame

191

SLUTSATSER

1. Terminologiseringen av vardagsspråkliga ord i J. A. Pabrėžas Taislius augyminis är den näst mest produktiva metod han använde för att bilda växtnamn. De tjugo släktnamn för blomväxter som behandlas i artikeln och som skapats genom terminologisering av enkla vardagsspråkliga ord utgör omkring 12 procent av alla terminologiserade släktnamn för blomväxter.

2. De undersökta växtnamnen kännetecknas av semantisk motivation och kan klassificeras som metaforiska termer. Motivationen bakom de flesta släktnamn för växter, skapade genom terminologisering av enkla språkord, är tydlig; endast namngivningsmotiven bakom två namn, som skapats genom terminologisering av abstrakta substantiv (gaiva, meilė), kan bara antas.

3. J. A. Pabrėža skapade flest växtnamn med utgångspunkt i växtens utseende – hela femton. Nio av dessa motiveras av ett av växternas viktigaste kännetecken, blommornas och blomställningarnas utseende: form (t.ex. burbulas, karūna, pentinas) och färg (t.ex. gaisra, žydra). Fem enkla ord har terminologiserats som benämningar på växtsläkten utifrån frukternas eller frönas utseende (blakė, blizgė, sraigė, tamsa, žilė), och ett utifrån bladens utseende (lelė). Motivationen bakom endast två namn har tydlig koppling till växternas användning (gelta, rauda). De terminologiserade enkla orden syftar inte på växtens direkta användning, utan på dess resultat – en färg som utvinns ur växtdelar. Analysen av växtnamnens motivation belyser J. A. Pabrėžas kreativitet, särskilt när växterna namnges efter författarens egna intryck eller associationer (aklis, baidykla, kazokas).

4. Det är viktigt att notera att de flesta namngivningsmotiven valts utifrån ett typiskt växtkännetecken, utan att följa de latinska växtnamnen. Även om motivationsgrunden för sex av J. A. Pabrėžas skapade namn sammanfaller med motsvarande latinska namns motivation, tyder några av de enkla namn han terminologiserat inte på någon direkt efterföljd av latinska namn (burbulas, kramė, gaisra).

5. Hälften av de släktnamn för blomväxter som J. A. Pabrėža skapat och som behandlas här (10 av 20) har etablerats i bruk och används officiellt i växtnomenklaturen. Det är värt att notera att tre namn har bevarats oförändrade fram till i dag, sådana som J. A. Pabrėža föreslog: blizgė, gaiva, žilė. Fem av namnen i Taislius augyminis fick en ändrad suffixändelse (burbulis, geltė, pentinius, raudė, žydrė), och till ett namn fogades suffixet -ana (gaisrana, numera gaisrena) redan i den första växtförteckningen som trycktes i Litauen 1906 – P. Matulionis Žolynas. Namnet žydrė med ändrad ändelse finns belagt i Lietuviškame botanikos žodyne (LBŽ 1938).

192

BENDRINĖ KALBA | 96

ŠALTINIAI

LBŽ – Lietuviškas botanikos žodynas, red. J. Dagys. Kaunas, 1938.

LKŽ_e – Lietuvių kalbos žodynas (t. 1–20, 1941–2002): elektroninis variantas. Redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Ritutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (atnaujinta versija, 2008). Prieiga internete: www.lkz.lt.

TA I – J. A. Pabrėža Taislius augyminis. I–223, par. O. Kažukauskaitė, R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009.

TA II – J. A. Pabrėža Taislius augyminis. 224–776, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014.

TA III – J. A. Pabrėža Taislius augyminis. 777–980, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2015.

LITERATŪRA

Auksoriūtė Albina 2019: Povilo Matulionio „Žolyne“ pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai. – Bendrinė kalba 92. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/406.

Baltrūnaitė Renata 1998. Metaforiniai terminai. – Terminologija 5, 36–47.

BVŽ – Botanikos vardų žodynas, sud. R. Jankevičienė, Vilnius: Botanikos instituto leidykla, 1998.

Dagys Jonas 1972: J. Pabrėžos gyvenimas ir darbai. – Jurgis Pabrėža (1771–1849), Vilnius: Mintis, 8–26.

Dębowiak Przemysław, Waniakowa Jadwiga 2019: Semantic Motivation of Plant Names as a Part of their Etymology. – The Landscape of Lexicography, eds. A. Villalva, G. Williams, Lisboa-Aveiro: Centro de Linguística da Universidade de Lisboa, Centro de Línguas, Literaturas e Culturas da Universidade de Aveiro, 173–200. Prieiga internete: https://shs.hal.science/halshs-02309857/file/DicionaristicaVI_THELANDSCAPE-OFLEXICOGRAPHY.pdf.

Elisonas Jurgis 1923: Iš Pabrėžos nespausdintų botanikos raštų. – Kosmos: Gamtotyros ir jos šalimų mokslų laikraštis 3, 283–292. Kaunas.

Eurotermbank – Federated Network. Prieiga internete: https://eurotermbank.com/.

Fernández-Silva Sabela, Freixa Judit, Cabré Maria Teresa 2009: Multiple Motivations in the Denomination of Concepts: The Case of „Production area“ in the Trminology of Aquaculture in French and Galician. – Terminology Science & Research 20, 21–38. Prieiga internete: https://journal-eaft-aet.net/index.php/tsr/article/view/5845.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminiam

193

Gaivenis Kazimieras 2014[1971]: Keli augalų pavadinimai iš J. Pabrėžos raštų. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 259–260.

Gaivenis Kazimieras 2014[1983]: Šis tas iš lietuviškos liaudinės specialiosios leksikos. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 122–136.

Gaivenis Kazimieras 2014[1996]: Kalbiniai ir loginiai terminų reikalavimai. – Terminologija 3, 26–38.

Gaivenis Kazimieras 2014[1997]: Terminizacija ir determinizacija. – Terminologija 4, 4–7.

Gaivenis Kazimieras 1998: Keletas minčių apie terminologiją. – Terminologija 5, 89–92.

Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: LKI leidykla.

Gaivenytė Jolanta 2000: Sudėtinių fizikos terminų motyvacija. – Lituanistica 3/4(43/44), 19–25.

Gedrimas Robertas 2003: J. A. Pabrėžos geografijos vadovėlio terminai. – Terminologija 10, 117–134.

Gedrimas Robertas 2004: Sudurtiniai žiedinių augalų pavadinimai Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos veikale „Tayslós augumynynis“. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 182–196.

Gedrimas Robertas 2005: Priesaginiai žiedinių augalų pavadinimai Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos veikale Tayslós augumynynis (1843). – Archivum Lithuanicum 7, 81–92.

Grinev-Griniewicz Sergiusz 2011: Terminological Methods in the History of Terminology Science – Terminologija 18, 27–42.

Gritėnienė Aurelija 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevėžiškių patarmėje, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

GT – Bruno de Bessé, Nkwenti-Azeh Blaise, Sager Juan S. Glossary of Terms Used in Terminology. Prieiga internete: https://benjamins.com/catalog/term.4.1.08bes.

Gudžinskas Zigmantas 1999: Lietuvos induočiai augalai, Vilnius: Botanikos instituto leidykla.

Gudžinskas Zigmantas 2010: Tradiciniai Lietuvos darželių augalai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.

ISO 704:2022: International Standard: Terminology Work – Principles and Methods.

Jakaitienė Evalda 2010: Leksikologija, 2-as pakart. leid., Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

194

BENDRINĖ KALBA | 96

Jankevičienė Ramunėlė 1987: Vasarą žydintys augalai, Vilnius: Mokslas.

Jankevičienė Ramunėlė 2009: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliaus botaniniai komentarai ir paaiškinimai. – Jurgis Ambraziejus Pabrėža. Taislius augyminis. I–223, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 29–47.

Kaulakienė Angelė 2001: Termin izacija: semantiniai dariniai ir vertiniai. – Terminologija 8, 28–33.

Keinys Stasys 1980: Terminologijos abėcėlė, Vilnius: Mokslas.

Klimavičius Jonas 1996: Nuo liaudies terminijos prie mokslinės. – Terminologija 3, 4–25.

Klimavičius Jonas 2006: Sukti, vyti, vynioti ir jų vedinių sinonimija ir polisemija gyvojoje kalboje, norminimo ir terminizacijos bandymai. – Terminologija 13, 48–61.

Klimavičius Jonas 2002: Kazimieras Gaivenis. Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys. Vilnius: LKI leidykla, 2002, 148 p. – Terminologija 9, 129–147.

Kvašytė Regina 2005: Mokomasis terminologijos žodynėlis, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Kvašytė Regina 2013: Lietuvių ir latvių kalbų terminų su šaknimi terminmikrosistema. – Terminologija 20, 123–139.

Lekavičius Algirdas 1989: Vadovas augalams pažinti, Vilnius: Mokslas.

LTB – Lietuvos Respublikos terminų bankas. Prieiga internete: https://terminai.vlkk.lt/.

Lubienė Jūratė 2015: Lietuvių kalbos mikonimai: nominacija ir motyvacija. Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla.

Matulionis Povilas 1906: Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas, Vilnius: M. Kutkos spaustuvė, 1906.

Myking Johan 2009: (Yet another) Taxonomy of Motivations. – Terminology Science & Research 20, 39–53.

Myking Johan 2020: Term Formation – Is There a State of the Art? – Terminologija 27, 6–30.

MNE – Monaco Nature Encyclopedia. Prieiga internete: https://www.monaco-natureencyclopedia.com/himantoglossum-hircinum/?lang=en.

Oželis Remigijus 2020: Kristocentrizmas kun. Jurgio Pabrėžos pamokslų rinkinyje „Pamokslai vairingose materijose“. – Pamokslai vairingose materijose, sakyti Ambroziejaus Pabrėžos, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–25.

Pabrėža Ambroziejus 1900: Botanika arba Taislius Auguminis, Shenandoah, Pa.

Stunžinas Robertas 2006: Lietuviški metaforiniai statybos terminai. – Terminologija 13, 62–73.

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminame

195

Stunžinas Robertas 2007: 1910–1937 m. lietuviškoji statybos terminija (iš turimų išteklių). – Terminologija 14, 125–134.

Stunžinas Robertas 2018: Terminizuotieji ir metaforiniai informatikos ir kompiuterijos terminai. – Auksoriūtė Albina, Gaivenytė-Butler Jolanta, Labanauskienė Solvita, Mitkevičienė Asta, Stunžinas Robertas, Umbrasas Alvydas, Zemlevičiūtė Palmira. Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Subačius Giedrius 1996: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos žemaičių kalba. – Lietuvių Atgimimo istorijos studijos 8: Asmuo: tarp tautos ir valstybės, 10–113.

Subačius Giedrius 2009: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taislius augyminis (1843). – Jurgis Ambraziejus Pabrėža. Taislius augyminis. I–223, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–28.

Šalkauskis Stasys 1927: Terminologijos teorija ir lietuviškoji filosofijos terminija. – Logos: Filosofijos laikraštis 1, 1–32.

Šepetytė Rita 2009: Pratarmė. – Jurgis Ambraziejus Pabrėža. Taislius augyminis. I–223, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 7.

Urbūtis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Valeontis Kostas, Mantzari Elena 2006: The Linguistic Dimension of Terminology: Principles and Methods of Term Formation. – 1st Athens International Conference on Translation and Interpretation Translation: Between Art and Social Science, 13–14 October. Prieiga internete: https://www.researchgate.net/publication/253024944_THE_LINGUISTIC_DIMENSION_OF_TERMINOLOGY_PRINCIPLES_AND_METHODS_OF_TERM_FORMATION#fullTextFileContent.

Vladarskienė Rasuolė 2012: Metaforiniai ekonomikos terminai. – Terminologija 19, 83–92.

VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija (elektroninis variantas), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2023. Prieiga internete: https://www.vle.lt.

Gauta 2023 11 16

Priimta 2023 12 18

196

BENDRINĖ KALBA | 96

ALBINA AUKSORIŪTĖ

TERMINOLOGISATION OF COMMON WORDS IN JURGIS AMBRAZIEJUS PABRĖŽA’S TAISLIUS AUGYMINIS

Summary

The article analyses the names of the genera of flowering plants created by Jurgis Ambraziejus Pabrėža in his 1843 work Taislius augyminis (“The System of Plants”), which he coined by way of terminologisation of colloquial words of that time. In Pabrėža’s Taislius augyminis, terminologisation of the words of spoken language is his second most productive way of creating the names of plants. The twenty names of the genera of flowering plants created by way of terminologisation of colloquial words that this paper examined, account for about 12 per cent of all names of the genera of flowering plants created in this way.

Research showed that the plant names analysed are characterised by semantic motivation and can be attributed to metaphorical terms. The motivation for most names of plant genera created by terminologisation of common words is clear. Nine plant names were created by Pabrėža on the basis of the appearance of the plant: the shape and colour of the flowers and inflorescences (e.g., burbulas, karūna, pentinas, gaisra, žydra), five common words were made into terms to designate plant genera by the appearance of their fruits or seeds (blakė, blizgė, sraigė, tamsa, žilė), and one by the appearance of its leaves (lielė); the motivation behind two names is clearly linked to the use of the plants in questions (gelta, rauda), and the motivation for three names can only be guessed (aklis, gaiva, meilė). Half (ten out of twenty) of Pabrėža’s names of the genera of flowering plants discussed in the article have been adopted and are officially used in the nomenclature of plants.

KEYWORDS: Jurgis Ambraziejus Pabrėža, plant genera names, terminologisation, motivation, metaphorical terms.

ALBINA AUKSORIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected]

ALBINA AUKSORIŪTĖ. Paprastųjų žodžių terminizavimas Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taisliuje augyminime

197

ALBINA AUKSORIŪTĖ

PAPRASTŲJŲ ŽODŽIŲ TERMINIZAVIMAS JURGIO AMBRAZIEJAUS PABRĖŽOS TAISLIUJE AUGYMINIAME

Santrauka

Straipsnyje analizuojami Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos 1843 m. darbe Taislius augyminis pateikti žiedinių augalų genčių vardai, kuriuos jis sukūrė terminizavęs paprastuosius to meto šnekamosios kalbos žodžius. Šnekamosios kalbos žodžių terminizavimas J. A. Pabrėžos Taisliuje augyminiame yra antrasis pagal produktyvumą jo augalų vardų kūrimo būdas. Dvidešimt straipsnyje nagrinėjamų žiedinių augalų genčių vardų, sukurtų terminizuojant paprastuosius šnekamosios kalbos žodžius, sudaro apie 12 procentų visų terminizuotų žiedinių augalų genčių vardų.

Tyrimas parodė, kad nagrinėjamiems augalų vardams būdinga semantinė motyvacija, jie skirtini prie metaforinių terminų. Daugumos augalų genčių vardų, sukurtų terminizuojant paprastuosius kalbos žodžius, motyvacija yra aiški. Devynis augalų vardus J. A. Pabrėža sukūrė remdamasis augalo išvaizda: žiedų ir žiedynų forma ir spalva (pvz.: burbulas, karūna, pentinas, gaisra, žydra), penki paprastieji žodžiai terminizuoti augalų gentims įvardyti pagal vaisių ar sėklų išvaizdą (blakė, blizgė, sraigė, tamsa, žilė) ir vienas – pagal lapų išvaizdą (liele), dviejų vardų motyvacija aiškiai susijusi su augalų naudojimu (gelta, rauda), o trijų vardų motyvacija tik spėtina (aklis, gaiva, meilė). Pusė aptariamų J. A. Pabrėžos sukurtų žiedinių augalų genčių vardų (10 iš 20) vartosenoje prigijo ir yra oficialiai vartojami augalų nomenklatūroje.

ESMINIAI ŽODŽIAI: Jurgis Ambraziejus Pabrėža, augalų genčių vardai, terminizavimas, motyvacija, metaforiniai terminai.

ALBINA AUKSORIŪTĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

198

BENDRINĖ KALBA | 96