LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, II

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

SUBSTANTIVENS (Ų-) DEKLINATIONSBORTFALL

J. KAZLAUSKAS

ū-stammens försvinnande och dess inverkan på u-stammen

En separat deklinationstyp bildas av substantiv med ū-stam i fornindiska, grekiska och slaviska språk. I de baltiska språken har vi endast lämningar av ū-deklinationen. Det enda ord som har bevarat vissa kasusformer med ū-stam är det tidigare enstaviga žuvìs, vars nuvarande nominativ singularis har bildats under inverkan av andra kasus i stället för *žūs, jfr gr. ἰχθύς¹. I äldre litauiska språkminnesmärken och ännu i dag i dialekterna används genitiv singularisformen med ū-stam žuvẽs² (Linkmenys m.fl.), jfr fornsl. svekrъve (nom. svekrъ — svärmor, jfr fornind. śvaśrūḥ, lat. socru), gr. ἰχθύος — fiskens, fornind. bhuvaḥ (nom. bhūḥ — jord); nominativ pluralis — žìzves (Svedasai, Leipalingis m.fl.), jfr fornsl. svekrъvi, som uppkommit i stället för *svekrъve, gr. ἰχθύες, fornind. bhuvaḥ; genitiv pluralis — žuvų³ (även i skriftspråket), jfr fornsl. svekrъvъ, gr. ἰχθύων, fornind. bhuvām. I dag används på många håll i dialekterna redan former med i-stam žuvìes, žuvys, till och med žuvų; till deklinationen hör också det nästan utdöda bruvìs,-iẽs⁴ — ögonbryn (SzD 18, Tverečius), som uppkommit, liksom žuvìs, i stället för *brūs, gen. *bruvēs, jfr fornind. bhṛūḥ — ögonbryn, gr. ὀφρύς, fornsl. brъvь från *bry (jfr fornsl. krъvъ — blod och fornpol. kry, polabiska kroi < kry, kasjubiska kry).

Några tydliga flerstaviga ord och former med ū-stam har inte bevarats i de baltiska språken. Pluralordet pelùs kan ha haft ū-stam; hos M. Daukša i ”Postilė” är det av femininum: tomìs pėlùmis⁸⁶₁₇, jfr lett. fem. nom. pl. pelus, och dialektformen peluas, som troligen uppkommit efter genitiv pluralis *peluvuon (jfr

¹ Om det formella förhållandet mellan lit. žuvis och grek. ἰχθύς, se F. Specht, Die Flexion der n-Stämme im Baltisch-Slavischen und Verwandtes, KZ 59, 221, 228, 288. Här och på andra ställen anger arabiska siffror sidan i den citerade källan. Förklaringar till alla förkortningar finns i slutet av artikeln.

² Jfr gen. sg. žuvies DP 228₄₁, žuvẽs DP 523₅, zuwes PS II 248₂₁ m.fl. Här och på andra ställen anger nedsänkta arabiska siffror raden i den citerade källan.

³ Jfr gen. pl. žuvų DP 299₃₃, 379₁₆, 521₆, žuvũ DP 123₃₂, žuwu PS I 88₂₀, 370₂₅, ₂₈, ßuwu Br P I 234₁₉, 306₆, II 272₆. Grafemet ʒ i äldre språkminnesmärken (med diakritiska tecken) återges överallt med bokstaven ž, grafemet ʒ med z och ʃ med s.

⁴ Jfr även brivai < bruvai MLLG 4, 168 (Zietela), en flicka med svarta brūvelēm (Latakiškė).

2. Kalbotyros klausimai II.

17

fornkyrkslav. svekrъvь, gr. ὀφρύων m.fl.), vilken sammanföll med genitiv singularis av ū-stammen. Former av ū-stammen förekommer i dativ, instrumentalis och lokativ pluralis av ū-deklinationen i fornkyrkslaviskan, t.ex. svekrъvamъ, svekrъvami, svekrъvachъ, som uppkommit efter genitiv pluralis svekrъvь. På så sätt kan även lettiska dialekters nominativ pluralis dzirnuvās ha uppkommit, jfr fornkyrkslav. žrьny — kvarn, got. -qairnus⁵. Till formen skulle även lettisk dativ–instrumentalis pluralis pelīm, dzirnīm, ragūm⁶ kunna tillhöra ū-stammen, jfr sanskrits dualis dativ–instrumentalis–ablativ vadhūbhyām (nominativ singularis vadhūḥ — kvinna), men de kan vara nybildningar, bildade efter stambildningens (avīm) mönster⁷.

Deklinationen av substantiv med ū-stam har försvunnit i de baltiska språken. Detta berodde på att vissa kasusformer ljudmässigt sammanföll med u-stammen. u- och ū-stammarnas ackusativ singularis och pluralis kan tidigt ha sammanfallit ljudmässigt, jfr ū-stammens ackusativ singularis i sanskrit vadhūm, gr. ὀφρύν, fornkyrkslav. liuby (i uttrycken liuby dėjati, prėliuby dėjati⁸), ackusativ pluralis i sanskrit vadhūḥ, gr. ὀφρύς. Motsvarande former i litauiskan måste ha varit: ackusativ singularis *pelūn, ackusativ pluralis *pelūs. När långa vokaler i tautosyllabiska förbindelser med n och akuta ordslut förkortades, utvecklades de nämnda kasusformerna till identiska former med u-stam, jfr ackusativ singularis *sūnun, ackusativ pluralis *sūnuns > sūnus. När kasusformerna för de frekventast växlande ackusativerna i singularis och pluralis sammanföll, inleddes en sammanblandning av dessa stammar. I nominativ pluralis generaliserades ū-stamsformen pelūs < *peluves, jfr fornkyrkslav. *svekrъve, sanskrit śvaśruvaḥ, gr. ϝψῡές m.fl., eftersom den bättre passade in i hela substantivens deklinationssystem, jfr nominativ pluralis rankās, žemės, avīs och ackusativ pluralis rankas, žemes, avis. Den gamla ū-stamsformen trängdes undan. Ännu i dag förekommer den i vissa litauiska dialekter. I trakten kring Debeikiai och väster om Alunta används nominativ pluralis lietaus, sūnaus, pietaus, gražaus, smulkaus m.fl.⁹ Ändelsen -aus har utvecklats ur baltiska -*aves, jfr fornkyrkslav. synove, och -*aves uppkom i stället för urindoeuropeiska -*eves, jfr gr. πῆχεες, got. sunjus, sanskrit sūnavah, sannolikt under påverkan av genitiv pluralis *sūnavon (jfr fornkyrkslav. synovъ).

När tvåstavig nominativ pluralis sūnus hade uppkommit, ombildades även genitiv pluralis. I stället för *sūnavon bildades, efter mönster av andra stammar, *sūnun analogt med *vyrųon, *rankuon, *akmenuon m.fl., efter nominativ pluralis vyrai, rankės, akmenės m.fl. Det är knappast troligt att genitiv pluralis i det baltiska grundspråket kunde ha haft -*ōn, såsom J. Endzelīns¹⁰ antar, eftersom nominativ pluralis -aus < *aves endast kunde ha uppkommit under påverkan av genitiv pluralis -*avon.

⁵ Se J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika (hädanefter — Gramatika), 449, Rīgā, 1951.

⁶ Så anser även många indoeuropeister, jfr J. Schmidt, Die Pluralbildungen der indogermanischen Neutra... 67, Weimar, 1889; F. Specht, Zur litauischen Nominalflexion, IF 42, 295 m.fl.

⁷ Se J. Endzelīns, Gramatika, 448.

⁸ Jfr A. Селищев, Старославянский язык, 2, 111, Москва, 1951; H. ван-Вейк, История старославянского языка (hädanefter — История...), 258, Москва, 1957.

⁹ Jfr även MLLG 4, 426; K. Būga, Kalbos dykai, 16, Kaunas, 1909; A. Baranowski—F. Specht, Litauische Mundarten, 2, 106, Leipzig, 1922; F. Specht, Zur litauischen Nominalflexion, IF 42, 293.

¹⁰ Se J. Endzelīns, Gramatika, 448.

18

De övriga kasusformerna generaliserades efter u-stammens mönster (om singularis dativ, se nedan). u-stamsformerna trängde undan ū-stamsformerna och bildade en parallell till i-deklinationen; genom sin korta u-stamvokal motsvarade de de relevanta i-stamskasusen, jfr: singularis nominativ sūnus — ugnis, genitiv sūnaus — *ugneis, ackusativ *sūnun — *ugnin, instrumentalis sūnumi — ugnimi, lokativ *sūnuo — *ugnie, pluralis nominativ sūnūs — ugnys, dativ sūnumus — ugnimus, instrumentalis sūnumis — ugnimis, lokativ sūnusu — ugnisu¹¹.

Sammansmältningen av (i)u- och (i)o-stammade substantiv

u-deklinationen var inte talrik i de indoeuropeiska språken. Därför påverkades den av de starkare o-, ā- och i-deklinationerna. I grekiskan förekommer u-stammade substantiv som övergått till o-stammen, jfr klassisk grekiska υἱός i stället för υἱύς¹². I latinet påverkades u-deklinationen starkt av o- och i-deklinationen¹³. I de keltiska språken påverkades den också av i-deklinationen¹⁴. I de germanska språken började u-deklinationen brytas ned i början av den germanska språkperiodens historiska epok¹⁵, under påverkan av o-, i- och ā-deklinationerna. u-deklinationens tillbakagång i de slaviska språken började redan i det urslaviska stadiet¹⁶.

u-stammade substantivs deklination försvinner av fonetiska skäl. I de slaviska språken sammanföll till exempel mycket tidigt singularis nominativ- och ackusativformerna för u- och o-stammar: urindoeuropeiska -us (jfr fornindiska -uḥ, grekiska -υς, litauiska -us, latin -us) och -um (jfr fornindiska -um, grekiska -υν, latin -um, litauiska -ų) blev -ъ i de slaviska språken. Till följd av ljudförändringar uppstod samma ändelse också i singularis nominativ och ackusativ av o-stammen i de slaviska språken¹⁷. Detta ledde till en utjämning av u-stammade substantiv och deras övergång till den starkare o-deklinationen. I de äldsta slaviska språkminnesmärkena böjs u-stammar ofta efter o-stammarna, jfr singularis genitiv syna, dativ synu, lokativ vьršė — ovanför, m.m. I de slaviska språken finns endast spår av iu-stammade substantiv i singularis vokativ, jfr mǫžiu, koniu m.m.¹⁸, och möjligen också i singularis dativ, jfr mąževi.

I de baltiska språken, liksom i de slaviska och delvis även i de germanska och latinska språken, försvinner u-stammade substantiv genom övergång till o-stammen. Det preussiska språkets

¹¹ Om singularis lokativ, pluralis ackusativ m.m., se nedan.

¹² Se П. Шантрен, Историческая морфология греческого языка, 78, Москва, 1953.

¹³ Se A. Ernout, Historische Formenlehre des Lateinischen, 78, Heidelberg, 1920.

¹⁴ Se Г. Льюис и Х. Педерсен, Краткая сравнительная грамматика кельтских языков, 214, Москва, 1954.

¹⁵ Se Э. Прокош, Сравнительная грамматика германских языков, 214, Москва, 1954.

¹⁶ Jfr А. Мейе, Общеславянский язык, 330, Москва, 1951. А. Шахматов, Историческая морфология русского языка, 20, Москва, 1957; Н. Ван-Вейк, История..., 241.

¹⁷ Jfr А. Мейе, Общеславянский язык, 330, Москва, 1951; А. Шахматов, Историческая морфология русского языка, 20, Москва, 1957; Н. Ван-Вейк, История..., 241.

¹⁸ Se K. Brugmann, Grundriss der vergleichenden Grammatik der indogermanischen Sprachen (härefter Grundriss...) 2, 1, 224; W. Vondrak, Vergleichende slavische Grammatik, 2, 5, Göttingen, 1908; A. Мейе, Общеславянский язык, 333; Селицев, Старославянский язык, 2, 94; Ф. Фортунатов, Избранные труды, 2, 141, 402, Москва, 1957; Л. П. Якубинский, История древнерусского языка, 161, Москва, 1953.

19

I minnesmärkena används vid sidan av u-stamsformer redan även o-stamsformer, jfr singularis nominativ sūñs — sūnus, genitiv sūnãs (som deivas — dievo), ackusativ sūnãnan, dangãn — dangų, peckan — galvijus. I äldre minnesmärken på preussiska är u-stammen ännu mer intakt än i den sista, tredje katekesen¹⁹. u-deklinationstypen försvinner också i litauiska och lettiska. I lettiska har maskulina u-stamsord numera en o-stamsplural²⁰, medan iu-stamsorden helt har försvunnit²¹. Även i litauiska försvinner u-stamsorden genom att övergå till o-stammen; i dialekterna påträffas särskilt ofta deras o-stamsplural. I standardspråket är u-deklinationen nästan intakt, medan iu-deklinationens plural redan är io-stamsböjd.

Pluralen, inte singularen, försvinner snabbare eftersom o- och u-stammarna har homonyma pluralformer i vissa kasus. Förutom genitiven utvecklades även ackusativformerna hos o- och u-stamsorden till identiska former. U-stammens pluralackusativ sūnus utvecklades ur *sūnuñs, jfr forntida indiska sūnūn, gr. kret. υυϝς, got. sununs, fornkyrkoslaviska syny m.fl. Utvecklingsvägen för o-stammens pluralackusativ vilkus var olika i samogitiska och aukštaitiska dialekter. Samogiterna bevarade det gamla n längre i pluralackusativens ändelse²². Detta visas av ackusativformerna av de pronominella böjningsformerna gerūñcius < gerunsius, jūdūñcius < jūodunsius (Kuršėnai), liksom samogitiska dounininkai-former baltūsius, gerūsius (Kretinga m.fl.) < baltunsius, gerunsius, och inte från baltuosių, geruosių, eftersom vi i så fall här skulle ha* balousius etc., jfr singular instrumental baltuoju < baltūoju. Själva pluralackusativformen vīrus med ett slut-u med snäv artikulation visar att den har ett sent ursprung, att den uppstod först sedan den samogitiska lagen om u-förlängning upphört att verka, eftersom kretingiska samogiter förlänger det gamla korta u, jfr singular nominativ sūnos. De kretingiska samogiterna förlänger också u < till uo, jfr singular instrumental vīro < vīru < *vīruo. Följaktligen kan pluralackusativ vīrus inte heller av detta skäl ha uppkommit ur *vīruos. Att pluralackusativ vīrus härstammar från *vīruns visas också av samogitiska pluralinessivformer, bildade av ackusativen och en postposition, jfr galūsi (Kuršėnai), viejējs (Kretinga) m.fl. < galuns-, viejuns-, jfr L. Ivinskis ”Genovaitė”²³: anunse amžunse 9, 16, tunse daiktunse 38, kapunse 35, 106, namunse 17, 102, 124, 155, nuludimunse 37, nasrunse 82, kununse 94, metunse 62, 124, rumunse 10, 19, 44, 141, 162, 180, rubunse 13, tarpunsė 49, margunse 83, viduriunse 179, žodunse 121 m.fl., kurjunse LChr 321₁₄, ūnsi LChr 323₃₃ (Endriejavas) m.fl.²⁴

I aukštaitiska dialekter utvecklades pluralackusativformen på ett annat sätt: vilkùs < *vilkūos (jfr gerūosius) < *vilkuons < *vilkōns, jfr forntida indiska vṛkā́ṃśa; beträffande -ns, jfr preussiska deiwans, gr. dial. ἀδελφούς m.fl.²⁵. Följaktligen kunde ackusativformerna av o- och u-stamsorden sammanfalla i aukštaitiska dialekter först när *sūnuns utvecklats till sūnus och *vilkūos utvecklats till vilkus, det vill säga efter förkortningen av de långa akuta vokalerna

¹⁹ Se R. Trautmann, Die altpreussischen Sprachdenkmäler, 230 Göttingen, 1923.

²⁰ Se J. Endzelīns, Gramatika, 443.

²¹ Jfr J. Endzelīns, Baltu valodu skaņas un formas, 73, Rīgā, 1948.

²² I allmänhet bevarar samogiterna de gamla konsonanterna n, m i ordslut längre, jfr pluralgenitiv med betonade ändelser: sūnūn, sūnūm (Kartena) m.fl.

²³ L. Iwinskis, Genawėje pasaka viena tarp gražiausių..., Wilnuje, 1858.

²⁴ Se även F. Kurschat, Grammatik der litauischen Sprache, 150, Halle, 1876; A. Schleicher, Litauische Grammatik, 176, Praga, 1856.

²⁵ Jfr И. Эндзелинъ, Славяно-балтийские этюды, 167, Харьковъ, 1911.

20

från ordslutets vokaler och diftongerna ie, uo, o till *vilkuons — till *vilkūns i den žemaitiska dialekten.

Förkortningen av akut betonade ändelser i litauiskan ägde enligt K. Būga rum tidigast under 1100–1200-talen.²⁶ Sammanfallet mellan de ofta använda pluralformerna i ackusativ ledde till att hela pluralböjningen av u-stammen övergick till o-stammen. Pluralböjningen av o-stammen påverkade singularböjningen av u-stammen. Avsevärd betydelse för u-stammens försvinnande hade också sammanfallet mellan nominativ-ackusativformerna i dualis av o- och u-stammarna av samma orsaker, jfr *vilkūo (gr. ἀδελφώ, fornind. vrkā(u), fornkyrkslav. ducha) > vilkū och *šūnū (fornind. sūnu, fornkyrkslav. syny) > šūnu. Det är möjligt att det tidigare fanns något fler substantiv med u-stam, men de övergick alla helt till o-stammen. Så har skett med pėkas ’boskap’, kvailys ’dumbom’ (Švenčionys); likaså manašis pėkas (= boskap) ne smekas (= drake)²⁷. Tidigare måste även den u-stammiga formen ledus ha varit mer utbredd i stället för den vanliga ledas, jfr ledus (Lazūnai), gen. sg. led aus TD VII 173, 174 (Seliniai, Baičiai; Klaipėdaområdet), lett. ledus, fornkyrkslav. ledъ²⁸ (o-stam med u-stammiga former). Möjligen hade även rytas ’morgon’ u-stam, jfr lettiska dialekters rītus, men på grund av att det ofta användes tillsammans med vakaras ’kväll’ (jfr rytas vakaras ’morgon kväll’) kunde det lätt övergå till o-stammen.

I dagens litauiska finns det inte många substantiv med u-stam. En stor del av dem är vida använda, mycket gamla litauiska ord och har motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk, till exempel sūnus ’son’, jfr fornkyrkslav. synъ, got. sunus, fornind. sūnuḥ, avest. hūnu med flera; medus ’honung’, jfr lett. medus, fornp. meddo < *medu, fornkyrkslav. medъ, gr. μέθυ ’berusande dryck’, fornhögty. metu ’mjöd’, fornind. madhu ’honung, berusande dryck’ med flera; vidus ’mitt, inre’, jfr lett. vidus, forneng. widu ’skog’, fornhögty. witu ’skog’ med flera; viršus ’övre del’, jfr lett. virsus, fornkyrkslav. vrьchъ (med den postpositionella singularformen i lokativ vrьchu ’ovanpå’) med flera; möjligen även alus ’öl’²⁹, jfr lett. alus, fornp. alu ’mjöd’, fornkyrkslav. olъ med flera; dangus ’himmel’, jfr fornp. dangus; lietus ’regn’, jfr lett. lietus; andra är lånord, till exempel midus ’mjöd’³⁰, cukrus ’socker’³¹, turgus ’marknad’ med flera. En tredje grupp utgörs av gamla substantiv med u-stam som i dag håller på att försvinna, till exempel pėkus (Zietela, Žasečiai), jfr fornp. pecku, got. faihu, fornind. paśu, avest. pasu-, lat. pecū med flera. I 1500-talets skrifter är pėkus fortfarande vanligt, till exempel nom. sg. pėkus BrP I 224₂₃, pėkus Br P II 464₉, BrB (ofta), pėkus SzD 32, pėkus DP 350₃₁, pėkus DP 349₄₀, gen. sg. pėkaus BrP II 194₁₄, E 13₁₀–₁₁, BrB (ofta), pėkaus DP 428₁₈, pėkaus DP 290₄₀, ack. sg. pėku BrP I 93₁₉, pėku DP 307₁, in. sg.

²⁶ Žr. K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, I sąs., XXXIII, Kaunas, 1924. Kad XII — XIII a. lietuviai būtų išlaikę ilguosius tvirta pradžius žodžio galo balsius, K. Būgos manymu, rodo iš sen. rusų kalbos pasiskolinti žodžiai storasta, gromata, muka ir muilas (rusų моло), vynas (rusų вино), dyvas (rusų диво). Jeigu lietuvių kalboje tada tvirtapradžiai žodžio galo balsiai būtų sutrumpėję, tai turėtume *muila, *vyna, *dyva, kaip ištariami XIV — XV aa. skoliniai pekla (lenkų piekło), prova (lenkų prawo) ir kt.

²⁷ Se J. Būtenas, Švietimo darbas, 48, 1930.

²⁸ Se H. Bahr-Bejk, История..., 244; E. Fraenkel, BS 2, 248; KZ 61, 272.

²⁹ Se E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch (nedan kallad — Wörterbuch), 8 med flera, Göttingen, 1955.

³⁰ Se E. Fraenkel, Wörterbuch, 446; K. Būga, Kalba ir senovė, 65, 218, Kaunas, 1922; P. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, 55, Vilnius, 1943.

³¹ Se E. Fraenkel, Wörterbuch, 70.

21

pēkumì E 15₉, BrB (ofta), pēkumì DP 40₄₇ osv. Det gamla substantivet pelūs (Kupiškis, Dusetos osv.), jfr lett. pelus (vid sidan av pelavas), preuss. pelvo, ukr. polóva, tjeck. pl. pléva osv.; även detta håller på att försvinna. I 1500-talets skrifter används det ännu, jfr pl. nom. pelus BrP I 119₂₇, pl. instr. tomis pelumis DP 86₁₇, pelumis PS I 82₂₉ osv. I vissa dialekter har det ersatts av o-stamsformen o-kamienis pelai (Nemajūnai osv.).

Den fjärde gruppen används endast i enskilda dialekter, t.ex. badūs — bad as (Leipalingis), šeškūs (Jieznas, Nemajūnai, Kvėdarna m.fl.), šeškus (Dusetos), sniegūs (Lazūnai; uppkommet kanske genom påverkan från ledus)³², stogus (Biržai, att döma av gen. sg. stōgos = stog aus), opšrūs — grävling, gelčkūs — gul katt, jūočkus, kurčkus — döv, dvāskus — en uttorkad person, dribkus — en hopkrupen person, pliūrp-kus — pratkvarn (Jurbarkas) m.fl.

Vanligare i litauiskan är iu-stammen³³. Vissa av dess representanter kan också sedan länge ha övergått till io-stammen. Till exempel kan žvej as ur ordbildningssynpunkt vara en gammal iu-stam, jfr lit. žvejas: žveja, samogit. žveju — jag fiskar och sanskrit mṛgayuḥ — jägare: mṛgayā — jakt; mṛgayate — jagar. Även iu-stam kan tidigare ha varit vėjas³⁴, jfr lok. sg. vėjuje, vok. sg. vėjau, sanskrit vāyuḥ — vind.

Utvecklingen av singularis dativ

Den nuvarande singulara dativformen u-stammiga substantiv i litauiskan, sūnui, förklaras på mycket olika sätt av språkvetare. Vissa härleder den från indoeuropeiska -*evai eller -*evei, jfr sanskrit sunave, fornkyrkoslaviska synovï³⁵, andra från *sūnvai, *sūnu-vai, *sūnuvei³⁶. Den fonetiska utvecklingen av alla dessa arketypformer till sūnui är emellertid knappast möjlig. Ur *sūnvai, -ei kunde endast *sūnovie med cirkumflexbetonat -ie ha utvecklats; *sūnuvei kunde endast ha gett *sūnuvie. Utvecklingen *-uvie > *uie > -ui kan knappast ha ägt rum. Även om man antar att detta kunde ha skett, förblir de samogitiska dativformerna *sūnuo och Gervėčiai-formen sūnuo oförklarade; ändelsen -uo i dessa kan inte på något sätt ha uppkommit genom den nämnda utvecklingen.

Enligt N. van Wijk³⁷ har singularis dativ sūnui uppkommit genom att ändelsen -i fogats till stammen enligt mönster från andra stammar: galvā > galvai galvai, žemēi žemei, *šird(s)i širdi; alltså också sūnus: sūnui. I så fall förblir de tidigare nämnda dativformerna sūnuo återigen oförklarade. Den samogitiska formen *sūnuo (dounininkai-formen sūnou, dūnininkai-formen sūnū) och Gervėčiai-formen sūnuo motsvarar dativformen av o-stammen vaikuo och har utan tvivel uppkommit i u-stammen genom påverkan från o-stammen, i stället för de äldre dativformerna av u-stammen, vars spår vi inte finner i de baltiska språken. Även från o-stammen har man lånat

³² Se E. Fraenkel, Das im Wilnagebi͡e gesprochene Litauisch BS 2, 48.

³³ Se P. Skardžius, anfört arbete, 76 ff.

³⁴ Se J. F. Lohmann, lit. žvejas-Fischer, žveja-Fischgang=ai. mṛgayuḥ-Jäger mṛgayā-Jagd. KZ 57, 241.

³⁵ Se J. Schmidt, Die Pluralbildungen der indogermanischen Neutra... 67, Weimar, 1889. O. Wiedemann, Handbuch der litauischen Sprache, 31, 61, Straßburg, 1897.

³⁶ Se A. Leskien, Die Bildung der Nomina im Litauischen, 91, Leipzig, 1891. A. Baranowski—F. Specht, Litauische Mundarten, 2, 174. F. Specht, IF 42, 295.

³⁷ Se ZfslPh 12, 248.

22

I höglandsmålens dativ på -uⁱ³⁸, -a. Singular dativ, som är ett relativt sällan använt kasus, påverkas snabbt av andra stammar; jfr den snabbare förlusten av äldre singular dativformer i i-stammen, den snabbare förlusten av plural dativ än instrumental i u-stammiga adjektiv samt substantivens böjnings inverkan på adjektivens dativ: balui, gerui (Svedasai)³⁹.

Utvecklingen av singular instrumental

Den äldre singularformen i instrumental sūnumi, jfr fornslav. synъmь, lett. su- adverbialiserad instrumental virsum, har bevarats i de gamla litauiska monumenten i varierande grad. I vissa av dem, till exempel i M. Daukšas och K. Širvydas skrifter, används endast substantivens singularformer i instrumental med u-stam. Att u-stammiga singularformer i instrumental var starka på 1500-talet framgår av att vissa gamla monument ännu har sådana former även hos u-stammiga adjektiv. Sådana adjektiv är särskilt talrika i M. Daukšas ”Postilė”: apžkrimi 476₃₆, apvalumi 365₅₁, 367₃₆, báisumi 3₁₀, 10₄₀, 94₂₁, 165₃₁, 169₂₈, 384₅₂, 391₁₄, 424₅₁, 477₄₇, biaurumi 482₂₇–₂₈, brágumi 146₂, 182₂₂, 240₁₄, 291₁₇, 429₁₀, 479₉, 553₃₈, 572₄₉, brūgumi 481₂₇, būdrumi 392₃₁, 554₄₄, 35₃₅, dósnumi 84₂₄, 298₂₁, 511₁₈, gáilumi 302₂₇, gąstumi 355₂₈–₂₉, gáusumi 147₄₃, 358₇, 563₂₃, graudumi 177₃₂, 476₃₈, grúbumi 90₄₀, imánumi 161₁, kàntrumi 9₁₆, 178₂₅, kàrtumi 285₂₉, láimumi 86₁₇, 200₄₀, 273₃₉, 349₄₇, 590₃₀, 616₃₂, łapumi 406₃₃, 501₆, lagwumi 219₂₀, ligumi 40₃₃, 79₂₁, 150₄₆, 170₂₅, 244₃₉, 249₃₅, 261₃₄–₃₅, 434₁₃, 438₂₄,₂₆, 448₈, 470₄₀, 482₂₇,₃₇, 517₁₃, lóbumi 355₂₉, malonumi 171₁₉, 250₃₆,₃₇, 347₂₄, 368₃₄–₃₅, 424₅₀, 617₂₁, méilumi 96₂₃, 358₂₉, méilingumi 406₃₄, 389₃₃, méitaširdumi 434₈, métaširdumi 587₂₂, nóbažnumi 609₄₁, paktusnumi 103₁₁, 186₅₁, 210₁₂, 256, 264₁₁–₁₂, 328₄₄, 365₂₄, 465₃, 482₃₈, 501₁, 419₂₆, padórumi 160₃₃, 161₂, patógumi 362₃₄, 407₈, 467₃₄, 478₃₉, 482₃₀, 490₄₃, 495₃₆, pigumi 90₃₉, 264₃₅, 455₄₂, planumi 90₃₀, 270₅, 274₃₄, priežumi 608₈, prįzwalumi 255₂₃, pìtlumi 533₄, rómum 84₂₄, 398₄₄, 422₁₃, 424₅₀, 437₂₃–₂₄, saldumi 101₄, sargumi 35₃₅, skáistumi 332₄₂, smárkumi 62₄₇, 168₄₆, 174₂₇, 191₄₈, 361₄–₅, 384₅₁, stiprumi 234₆, 31₅₃, 277₂₄, 334₁₉, 350₈, 448₃₃, 543₁₈, 607₂, staigumi 499₉, síkumi 191₄₉, 512₁₂, bąkumi 594₆, žviesumi 66₄₂, 152₃₃, 560₃₉, 594₆, tąkumi 367₂₈, teisumi 84₃₇, 120₄₀, 161₄₉, 168₄₆, 171₅, 284₃₉, 310₄₀, 348₂₃, 366₉ (2 gånger), 371₂₇, 424₅₁, 434₈,₂₄₅, 352₃₈, 359₄₁, 393₂₄, 543₁₅, 607₁₉, tiésumi 483₂₂, weikumi 3₁₉, 237₁₄, 15₄₃, žimumi 178₁₉, 355₂₈. Jag har inte påträffat några singularformer i instrumental av io-stammiga adjektiv här. Även i K. Širvydas skrifter används u-stammiga former: teysum PS I 25₂₀, teysumi PS I 327₁₆, sotumi PS I 379₂₂, klausumi PS II 216₂₈, 217₇, vid sidan av brungu PS II 214₂₄, brungiu PS I 227₄, II 100₇, 207₄, ipatu PS I 116₁₅, II 137₂₉, 164₅, meylu PS I 37₂₁, 71₁₇, smuku PS I 309₈, žimu PS I 98₂,₂₄₂, gilu PS II 153₁, skalsu PS II 208₁₉, 210₂₃, gausu PS II 210₂₂, plačiu PS I 305₇, tunkiu PS I 360₈, patogiu PS II 87₂₅. De är också vanliga i ”Margarita Teologika” från år 1600:

³⁸ Jfr K. Brugmann, Grundriss..., 112, 605.

³⁹ I vissa litauiska dialekter (Pandėlys, Kupreliškiai m.fl.) används singular dativ dangum, sūnum, medum, turgum, karalum, šaučum m.fl. Detta är en instrumentalform som används med dativisk betydelse.

23

teisami 61ᵇ, 78ᵇ, 79ᵃ, 84ᵃ, 88ᵇ, 264ᵃ, ischkumi 111ᵇ, 204ᵇ, 208ᵇ, APM 27ᵇ, 27ᵇ, netsiumi 79ᵃ, matczami 113, macsnumi 117ᵇ vid sidan av ischku 112ᵇ, 133ᵃ, stipru 72ᵃ, 98ᵃ. I andra gamla monument förekommer de sällan; jfr: 1) J. Bretkūnas ”Biblija”: gražumi Gen. 24, kitum Pred 9, ligumi Jes. Sir 13, teisami Hiob 32, 2) M. Petkevičius katekes: biaurum 53₁₈, cistumi 62, neteysum 86, teysumi 62, 3) D. Kleinos skrifter: baisumi KIM 35, brangumi KIM 114, 178, įpkumi KIG 130. M. Mažvydas, B. Vilentas och J. Bretkūnas använder över huvud taget inte singularformer i instrumental av u-stammiga adjektiv i ”Postilė”.

I vissa gamla skriftmonument finner vi dock redan substantiv med u-stam som har en instrumentalform analogisk med substantiv med o-stam. En sådan form används 1) i M. Mažvydas skrifter: sunu 45₁₅, žmogų 166₁₈, 153₄, 192₁₀, 204₇, 441₉, 2) i B. Vilentas skrifter: sunu E 12,27₁₃ (vid sidan av sunumi (6 gånger)), Jesu EE 202₁₄ (vid sidan av Jesumi), Christu EE 208₄–₅, 211₁₄ (vid sidan av Christumi), 3) i J. Bretkūnas ”Postilė”: žmogų I 157₂₁, sunu II 88₄, Jesu Kristu II 138₄ (vid sidan av u-stamformer), 4) i M. Petkevičius katekes: sunu 176₁₉ (vid sidan av sunum 198, 113₂, 215, 226, sunumi 253). Ett analogt förhållande råder för singular instrumental i iu-stammen, vars form på -iu är sällsynt i de gamla monumenten; jfr karalu EE 14₇ (vid sidan av karalumi (7 gånger), kripu E 33₉, pakau Mž 225₄, sanariu EE 51, sanariu MT 150ᵃ (vid sidan av sanariumi MT 155ᵃ), su schitu bagotiru BrP II 197, su bagotiriu BrP II 200, liekariu BrP I 190 (jfr singular genitiv liekoriaus 191), su Lazaru BrP II 200, didziu neprieteliu BrP II 248.

I senare skrifter förekommer de sistnämnda instrumentalformerna oftare. I M. Olševskis ”Broma” från 1753 finner vi alėju 130, 142, likzvoriu 152, neprietelu 212, pleščių, poteru 154 (vid sidan av u-stamformer, jfr ploščiami 69 m.fl.). J. Jaknavičius ”Evangelie polskie i litewskie” från 1752 har karalu 4 (vid sidan av karalum 51).

De är särskilt vanliga i samogitiska skrifter; jfr 1) ”Živatas” från 1787: ciesoriu 179, križiu 218, 221 (vid sidan av det mycket vanliga križiumi), karalu 189, 190, 192 (2 gånger), 232 (vid sidan av karalumi), kupčiu 132, dangų 32 (2 gånger), Ložoriu 109, prietelu 134, 212, sekretoriu 290, sunu 37, 130, 165 (2 gånger), 234, 252, 288, 296 (vid sidan av det vanliga sunumi), žmogų 304 (vid sidan av det vanliga žmogumi, žvyrssumi), 2) ”Balso širdies” från 1790: sunu 262₅ (vid sidan av sunumi 9, 196₁₁), žmogų 120₈ (vid sidan av žmogumi 257, žmogum 246).

I S. Daukantas och M. Valančius skrifter utgör former på -(i)u den överväldigande majoriteten av instrumentalformerna; jfr 1) M. Valančius ”Istorija”: karalu 75 (2 gånger), 76 (3 gånger), 82, 85, 87, 123, 127, prietelu 114, medu 24, sunu 23, 27; 2) M. Valančius ”Žemaičių vyskupystė”: popiežiu 46, 120, prokuratoriu 137, sekretoriu 147, sunu 73, 125, wirszu 80, 90 (vid sidan av ovanliga karalumi 21 m.fl.); 3) M. Valančius ”Živatas”: karalu 100, 150, 151, 172, 223, križiu 99, 186, 242, kupčiu 235, ciecoriu 7, 19, 158, 196, 203, litu 29, Messiosziu 183, 225, 256, popiežiu 59, 63 (2 gånger), 153, 156, 171, 176, 201, 219, sunu 93, 174, 211, 243, 270, wirszu 49, 125, 153, 211, žmogų 131, šalnieriu 188 (2 gånger), 200, 221 (vid sidan av ovanliga žmogumi 69 m.fl.); 4) S. Daukantas ”Būdas”: aló 27, 61, qmžio 163, gaspadorio 63, 53, 159, 160, karaló 159, karalió 230, medó 61,

24

midõ 56, 61, skajtlò 34, wirszò 56, 106, 128, 196, wirszù 195, žmógu 160, nebėžmógo 238, doró žmógo 8, 64 (vid sidan av de sällsynta litumi 191 m.fl.).

I de dialekttexter som A. Baranauskas upptecknat⁴⁰ påträffar vi också instrumentalisformer med -i(u) hos substantiv med (i)u-stam, jfr dideliu kùpczu 314₃ (Batakiai), sò weinu kùpczu 343₂₇ (Darbenai), budams kòpczò 350₁₁ (Viekšniai), sò žalmiėrò 350₂₁ (Viekšniai), kùpczu 354₂ (Tirkšliai) sù rozòncu 369₂₉ (Kartenai), pastósio gaspadòriò 380₁₃ (Laižuva), noris būtė gaspadòriò 380₁₉, būte žalmiėrio 381₅ (Laižuva), bõwa dorniò wadinams 396₁₉ (Salantai), swiets dòrniò wadın 400₇ (Salantai), sositkti sù kūkóriu 383₅ (Grinteliškė), sù kūkóriu 383₂₈ (Grinteliškė), sò karàl 131₂₉, 132₁₀ (Klovainiai), sò gaspadòr’ 141₅₆₇ (Pakruojis), būwa didž bagòcz (Pušalotas), su sawa tavòrczu (Kruopiai), su karàlu 270₂₅ (Pakapė), sù karàlu 184 (Joniškis), 198₁₇ (Krakės), karàlù 199₁₀ (Krakės), pò pàczu 200₂, 204₂₂ (Grinkiškis), su kraùczu 207₃₂ (Pagiriai), būt kùpczù 210₃₄, kùpczù 211₃ (Pagiriai), tókìu bagòczù 211₂₀ (Pagiriai), manì karàlì statyt’ 217₂₇ (Naujamiestis), nèprietelì 215₂₅ (Šeduva), pakàju 116₂₉ (Papilė), iszėjė su suno 351₁ (Viekšniai), su sūnu (Kriukai), sò sūn 141₆₇ (Pakruojis), sunì 81₂₄ (Vabalninkas), súni 88₆ (Biržai), su liėtu 266₂₁ (Radviliškis), žmógu 354₅ (Tirkšliai), žmógu 356₂₀ (Telšiai).

I dag använder en stor del av den samogitiska dialekten (alla dounininkai m.fl.) endast de senare instrumentalisformerna, jfr kàralo, tòrgo, sūno, vėršo (Kretinga, Sėleniai, Salantai, Mosėdis m.fl.). Instrumentalisformer i singular av u-stam används fortfarande i vissa dūnininkai-dialekter som gränsar till högzemaitiska dialekter, jfr kėrdžome, sūnome (Laukuvas dialekt), rãčum, sūnūm (Pagramantis dialekt)⁴¹, sūnum (Šaukėnai), alum (Eržvilkas), ūmžum, spīt̄lum, sūnum, dungum (Kuršėnai) m.fl.

I de östliga och centrala aukštaitiska dialekterna samt i dzūkiska används ofta båda formerna sida vid sida (su-(i)um och -(i)u), jfr turgum||turgù, sūnum||sūnù, pūodzum||pūo-dzù (Linkmenys), sūnu||sūnum, madù||madùm (Skapiškis), sūn||sununù, tùrg, žmòg||žmògum, vòlì||vòlìnum (Biržai), sūnu, alum, medum, sùkčù (Gelvonai), sū-nu||sununù, liėtu||liėtum, medum, dungum (Palomenė), sūnu||sununù, alù||alùm, medù||medùm, dùngu||dungum (Raguva), tùrgu, liėtu, skìru (Palėvenė) m.fl. I Mūšas avrinningsområde förekommer instrumentalisformer på -um inte längre, jfr tòrg, sūn, vòrš, pėč, ãmž (Pašvitinys, Vaškai, Šeduva m.fl.).

Bäst har singularens instrumentalisform med u-stam bevarats i den västliga aukštaitiska dialekten.

Vissa språkforskare⁴² försöker förbinda litauiskans u-stamsubstantivs singularinstrumentalis på -u med avestiskans -ī. Men formen kan lätt förklaras som en nybildning som uppkommit efter mönster av singularens instrumentalis i o-stammen. Övergången av pluralformerna i u-stammen till o-stammen ledde också till att singularen i u-stammen gick tillbaka. Orden alus, medus, som saknar pluralformer, behåller även singularens instrumentalisform med u-stam längre i dialekterna. De gamla monumenten på vårt språk visar inte att singularens instrumentalis på -u hade stor

⁴⁰ Žr. A. Baranowski — F. Specht, Litauische Mundarten, 1, Leipzig, 1920.

⁴¹ Žr. P. Jonikas, Pagramančio tarmė, 46, Kaunas, 1939.

⁴² Žr. A. Baranowski — F. Specht, Litauische Mundarten, 2, 76.

25

gammalt, eftersom u- och o-stammarna närmade sig varandra redan före vår skriftliga tradition. I äldre minnesmärken finner vi också singularis instrumentalisformer av o-stammen bildade efter u-stammens mönster, jfr Dievumi PK 12₁₉, 28₂₀–₂₁, 240 (vid sidan av Dievu), kraujumi MT 99₅–₆, 120ᵇ, 130ᵇ, 152ᵇ, 153ᵃ, 158ᵃ, 166ᵃ, 203ᵃ, 207ᵇ, 250ᵃ, 251ᵇ, 122ᵇ (2 gånger), 158ᵇ, APM 3ᵇ32ᵃ, Ponum PK 110, 112 (vid sidan av Ponu), Brolumi K1 M 70₁₂. Sådana nybildningar finns även i senare skrifter, jfr tuomi ponu wel ponumi Univ. 5; Dievwm Jass P I 110₂₇, tiewum Jass P I 28₇, Tewumi Jass P I 176₁₈ osv., broliomi DB 161, ežerum ŽW 134, Diewumi ŽS 78 (2 gånger), su wiskupum ŽW 74 osv.

Det finns alltså ingen grund för att jämföra den litauiska u-stammens singularis instrumentalis på -u med den avestiska instrumentalisformen på -ū. Den lettiska singularis instrumentalisformen på -u kan också lätt förklaras som en nybildning⁴³.

I singularis påverkades u-stammen starkt av o-stammen i instrumentalis, men inte i något annat kasus än dativ, eftersom de nya instrumentalisformerna på -u bättre passade in i hela det litauiska substantivböjningssystemet; jfr singularis instrumentalis sūnu och singularis genitiv sūnų, singularis instrumentalis ranka, žeme, širdžia, vaiku och singularis genitiv ranką, širdį, žemę, vaiką.

Utvecklingen av singularis lokativ

I dag har u-stammens singularis lokativ i nästan alla litauiska dialekter, utom hos samogiterna, formen turguj, viršuj osv. Den har utvecklats ur den längre formen turguje, viršuje. Denna form används genomgående i M. Daukšas ”Postilė”, jfr daguie 195₄₄, dąguie 203₃₉, 255₄₂, 548₂₃, dąnguie 253₂₀, dąnguie 222₂₉, dąguia 470₁₉, pakāuie 543₁₁, tūrguie 220₄₂, tūrguie 92₃₉, widuie 293₁₈ osv., liksom i ”Margarita Teologika” från 1600, jfr sunuie 2ᵇ, 12ᵇ, 14ᵇ osv. (sammanlagt omkring 90 sådana lokativformer). Men redan i 1500- och 1600-talens minnesmärken används kortformer vid sidan av långformerna. Av de 22 singularis lokativformerna i M. Daukšas katekes från 1595 har ännu bara en kortform: dągui 61₂₉. I Bretkūnas skrifter är långformerna fortfarande vanligare, men kortformer förekommer också ofta, jfr danguie BrP I 10, 21, 312, 345 och dangui BrP I 61, 10, 411 osv. Här har endast de adverbialiserade lokativformerna widui, wirschui oftare kortform. I D. Kleins ”Maldų knygelės” är långformer vanligare, medan kortformer används oftare i ”Naujos giesmių knygos” (i många fall tydligen av rytmiska skäl). I M. Mažvydas skrifter är kortformer vanligare, jfr dangui (omkring 17 gånger), dangugi (2 gånger), danguie (1 gång) osv. I M. Petkevičius katekes från 1598 och i K. Sirvydas ”Punktai sakymų” används enbart kortformer. Kortformer är också vanligare i publikationerna från Kėdainiai år 1653.

Allt detta visar att lokativformen började förkortas ganska tidigt, redan före vår skriftliga traditions början. Förkortningen skedde vid olika tidpunkter i olika litauiska dialekter och är inte ett regelbundet fonetiskt fenomen, utan en systembetingad förkortning: eftersom de vanligaste kasusformerna hade en stavelse mindre anpassade sig även singularis lokativ, liksom instrumentalis, med tiden till dem genom att de korta slutvokalerna e och i föll bort.

⁴³ Jfr J. Endzelins, Gramatika, 444.

26

Lokativformen dangujes ursprung förklaras på olika sätt. F. Specht betraktar formen som en nybildning, analogiskt bildad efter formerna i ū-stammen: -ūmi: -umi, -ūmus: -umus, -ūmis: -umis, -ūset -use; bredvid -ūje kan alltså även -uje ha uppstått⁴⁴. I litauiskan finns emellertid inga tydliga rester av dessa kasus i ū-stammen, och formen på -ūje tycks numera inte förekomma någonstans i litauiska dialekter⁴⁵. Enligt N. van Wijk uppstod en sådan form sannolikt i anslutning till dativ på -ui, enligt proportionen *mergai: *mergaien = sūnui: x⁴⁶. I så fall uppstår frågan varför ingen lokativ *namuje bildades i anslutning till singularis dativ namui?

Den äldre litauiska singularis lokativformen kan vanligen klarläggas med hjälp av singularis adesiv. u-stammens singularis adesivformer används fortfarande rikligt i äldre litauiska minnesmärken. De är särskilt talrika i M. Daukšas skrifter, jfr Jésup DP 483₁₆, DK 81₂, altōriup DP 296₁₀, 443₃₅, 539₅₁, 547₃₄, 551₁₃, Esaiofiup, Isaiofiup DP 14₁₃, 109₁₉,₂₉, 253₄₁, 257₄₁, 259₃₁, 260₄₂, 261₄₅, 620₄₆, Christup DP 327₂₈, 348₉, 540₁₀, 615₁₂, DK 101₁₇, 81₂, Jeremiófiup DP 60₄,₁₁, 208₂₅, 508₁₉, Ambraziejiup DP 369₃₃, Kaiphojiup DP 167₂₁, 169₄₈, karātup DP 237₄, Lukojiup DP 6₃, 12₃₂, 18₄₀, 25₂₃, 81₈, 101₄₄, 141₂₉,₃₂, 193₂₁, 211₂₄, 274₇, 287₃₅, 293₁₄, 373₃₂, 391₈, 426₂₉, 437₃₉, 461₃, 470₅₀, 476₃, 488₁₄, 491₄₁, 495₁₃, 552₂, 556₃₀, 562₁₆, 571₃, 618₈, Mōrkup DP 75₃₇, 100₂₇, 142₄₆, 347₂₇, Neemiófiup DP 340₂₈, sunup DP 355₃₀, 442₁₈, sunup sawap DK 58₂, 59₁₀, Tobiōfiup DP 108₂₆ 196₂, 214₅₂, tānciup DP 440₁₅, žmōgup DP 255₃₅, 287₉, 315₂₉, 322₂₈, 327₂₇, 344₅₁, 371₄₂, 477₁₈. Sådana adesivformer förekommer även i andra äldre minnesmärken, jfr 1) i M. Mažvydas skrifter: Matheupi 23₄, 24₉, Markupi 24₁₄, 2) i B. Vilentas skrifter: Mottheupi E 24₈, Marcupi E 25₁, 3) i M. Petkevičius katekes: sunup tawo milampe 198, sunup 30, 4) i ”Margarita Teologika” från 1600: Lukoschup 156₆, Morkup 123₄, 5) i en anonym katekes från 1605: mietup sunup 59₁₁, 6) i ”Suma” från 1653: sunup 129₃₀, sunup sawampi 137₂–₃, tamp’ žmōgup’ 257, 7) i ”Maldų krikščioniškų” från 1653: sunup savo milamp’ 62, sunup savo numiletamp 33 osv. Av de singularis adesivformer som fortfarande används i dag i trakten kring Gervėčiai, såsom žmogur osv.⁴⁷, att döma måste ändelsen -up i de äldre språkminnesmärkenas adesivformer ha uttalats kort⁴⁸. Adesiven žmōgup, liksom inessiven žmoguje, bör vara bildad av den äldre lokativformen *žmāgu och en postposition. Kan lokativformen *žmāgu en gång ha existerat i de baltiska språken?

Den gamla singularis lokativformen av u-stammens substantiv, som går tillbaka på indoeuropeisk *-ō(ž), jfr fornkyrkoslaviska synu, fornindiska sūnau, har bevarats i den samogitiska dialekten, jfr *turg uoje (dounininkarnas torgou och dūnininkarnas tōrgū). En sådan form används i S. Daukantas ”Būdas”, jfr amžiuonie (ofta), danguouie 81, 91, 82, 102

⁴⁴ Se F. Specht, Zur litauischen Nominalflexion, IF 42, 295. Tidigare, se Lit. Mundarten, 2, 97, ansåg Specht ändelsen -uje vara helt oförklarlig: ”völlig unklarbar bleibt nur die Kürze in dem Loc. Sg. der u-Stämme”.

⁴⁵ Visserligen anger F. Kurschat lokativformer på -ūje i sin grammatik. Det gör även J. Jablonskis, se Ryg iškių Jonas, Lietuvių kalbos gramatika, 24, Vilnius, 1922.

⁴⁶ Se ZfslPh 12, 250.

⁴⁷ Se A. Laigonaitė, Pašalio vietininkai dabartinėje lietuvių kalboje. Kai kurie lietuvių kalbos gramatikos klausimai (Straipsnių rinkinys), 26, Vilnius, 1957.

⁴⁸ F. Specht, se Litauische Mundarten, 2, 96 och IF 42, 295, anser felaktigt att -up kan betraktas som långt. N. van Wijk intar den riktiga ståndpunkten och betraktar -up som kort, se ZfslPh 12, 249.

27

(2 gånger), 174, 199, dagoji 99, klosztoriuje 27, pakajuje 102, 160, Paryžiuje 239, walstiuoje 167, Wilniouie 103, 242, 231, Wilniouji 70, i M. Valančius ”Živatai”: danguoje 44, 65, danguoj 192, i L. Ivinskis ”Genovaitė”: danguoje 107, 110, 129⁴⁹ m.fl. Den lettiska högzemgalliska dialekten känner också lokativformer med -uo⁵⁰. Följaktligen är den gamla baltiska singulara lokativformen av u-stammen *sūnuo. När postpositionen fogades till den uppstod formen *sūnuoje, som genom förkortning utvecklades till lett. augšz. sūnuo och lit. låg. *sūnuo.

Lokativformen av u-stammen hade akut accent på ändelsen. Detta framgår av den nutida slaviska betoningen, jfr ryska саду (gen. sg. сада), берегу (gen. sg. берега), serbiska саду (gen. sg. сада) m.fl. ⁵¹ Även baltiskans singulara lokativ måste ha varit *sūnuo. När postpositionen fogades till kunde det akutbetonade uo inte förkortas: så uppkom den samogitiska formen *sūnuo < *sūnuoje. Vid sidan av den postpositionella formen *sūnuoje kan också den icke-postpositionella formen *sūnūo ha existerat en tid; när långa akutbetonade vokaler förkortades i slutet av ord, måste den ha utvecklats till *sūnu. Att icke-postpositionella former också kan ha existerat vid sidan av postpositionella lokativer framgår av pluralformerna av u-stammens lokativ i litauiska dialekter⁵². Dessutom skedde själva sammansmältningen av postpositionen med ordet inte på en gång, utan var en komplicerad process som sannolikt pågick ganska länge, liksom processen då det enkla adjektivet sammansmälte med pronomenet till ett enda ord — det pronominala adjektivet⁵³. Efter mönster av lokativer med andra stammar förändrades också formen *sūnu, tydligen, till sūnuje. I de högaitiska dialekterna fick denna form spridning, eftersom den där med sin korta stamslutvokal u väl passade ihop med singularens illativ sūnuna och singularens lokativ av i-stammen avyje. Om så är fallet finns det då ingen anledning att förklara singularens adesiv sūnup med påverkan från den konsonantiska böjningen⁵⁴. Den kan ha uppkommit ur lokativen *sūnu genom tillfogande av en postposition eller ha nybildats efter inessiven sūnuje och illativen sūnuna.

u-stammens singulara lokativ är en ganska stabil kasusform. Singularens lokativ används oftast för orden vidus, viršus; singularens lokativ används också ganska ofta för orden dangus, medus m.fl. Därför är lokativformer som övergått till o-stammen mindre vanliga. I äldre skrifter används o-stamsformer nästan inte⁵⁵; jfr endast mieliausiami suni sawo PS II 206₈, dangie KnN 18₁₉.

⁴⁹ Naturligtvis är alla dessa former hyperkorrekta. På 1800-talet hade samogiterna utan tvivel förkortat lokativerna.

⁵⁰ Se J. Endzelins, Gramatika, 444.

⁵¹ Se А. Шахматов, Историческая морфология русского языка, 250; А. Мейе, Общеславянский язык, 332; H. Hirt, Indogermanische Grammatik, 5, 146, Heidelberg, 1929.

⁵² Se s. 37 ff.

⁵³ Se Z. Zinkevičius, Lietuvių kalbos įvardžiuotinių būdvardžių istorijos bruožai, 5 ff. Vilnius, 1957.

⁵⁴ Se N. van Wijk, Die pronominalen Adessivformen des Altlitauischen, APh 4, 47; ZfslPh 12,249.

⁵⁵ I äldre skrifter förekommer också singulara lokativformer av u-stamsadjektiv, jfr 1) M. Daukšas ”Postilė”: ajbkume 596₆, apgalame 134₇, bragume 197₄₅, laimume 353₈₃, 573₂₆, bwiesume 596₆, wėikume 582₅₃; 2) ”Margaritos Teologika” från 1600: baisume sturme 249ₐ; 3) M. Petkevičius katekes: sunkum trofškume 65₁, sunkume gundime 141; 4) J. Bretkūnas skrifter: brangume (i marginalen i stället för textens brangeme) Judic 5, gilume Ps 69, Drach 32, gražume Ps 45, ligume (rättat från -ame) Luk 23, ligume prafšuidime BrP I 390₁₅, stiprume (rättat till stiprame) Ps 31; 5) D. Kleins skrifter: brangume czese KIG 384, sunkume uriede KIM 4.

28

och adesiv suniep Su 133₁₀⁵⁶. I dagens litauiska dialekter har även lokativ ofta en o-stamform. I A. Baranauskas insamlade texter har vi: dungį 74₂₄ (Vabalninkas), sodžį 81₇ (Vabalninkas), pakūjį 98₁₇ (Krinčinas), Vilni 109₅ (Subačius). Žemaičiai använder ofta redan o-stamformer vid sidan av de äldre u-stamformerna, jfr veršė, šūnė (Šel niai, Mosėdis m.fl.). Även i de högaitiska dialekterna, särskilt i de nordhögaitiska, används o-stamformer: turgį, liėti (Palėvenė), tūrgi, dūngį (Raguva), turgį|turgų (Skapiškis), cūkri (Gelvonai), tōrgį||tōrgu, sōdž||sōdžu (Šeduva), tōrgį, šūnį, verš (liksom vīr) (Pašvitinys, Vaškai) m.fl.

I äldre minnesmärken finner vi substantiv med o- och io-stam som har u-stamform: Diewui este priglausti Mž 188₁₇, diewuie BrB Colos 3, Diewuie BrB Thes 1₂, 2 Thes 1, Juda 1, Diewui (möjligen nyttjat) MT 17ᵃ, Ponnie BrB Joel 2, Sach 10, Jes 61, Tewuie MT 39ᵃ, Tiewuie BrB 1 Thes 1₃, 2 Thes 1, 1 Josan 2, Juda 1. Lokativformer av o-stam som bildats efter mönster av u-stam finner vi även i senare skrifter, jfr Diewuje Jass P I 164₄ m.fl., diewuje GN Matth 27, 43, Joh 3, 21, kialuje GN Mork 10, 32, 35 (jämte kialieje), kraujuje, mieguje GN Luk 22, 20, Matth 1, 20, pilwuje GN Matth 12, 40, tewuje GN Joh 10, 38, 14₁₀, 11, 20 m.fl. Några av dessa kan ha bildats enligt u-stam eftersom lokativformer av personnamn inte är ovanliga (jfr dieve, pone m.fl.), och lokativen — danguje — är vanlig i äldre minnesmärken; andra kan i enskilda dialekter ha uppkommit vid sidan av de längre lokativformerna med -je i andra stammar (ā, ē, ī), jfr miškui, ąžuolui, sviestui (Pandėlys).

Singularens vokativ

(i) u-stammens singulara vokativ sūnau, kerdžiau, jfr fornslaviska synu, męžiu, fornsanskrit sūno, påverkade även singulara vokativformerna hos vissa litauiska substantiv av io-stam. En sådan iu-stammad singular vokativ har litauiskan hos nomina agentis med suffixen -tojas, -ėjas. Redan i litauiska minnesmärken från 1500- och 1600-talen är io-stammens singulara vokativformer för dessa substantiv sällsynta, jfr Gelbetoje KIG 530 (2 gånger), 531, atpirkėie DK 132₂₈, ižganitoie DK 132₂₈, ižganitoie DP 157₃₁, Mokitoie DP 287₄₄, skaititoie DP 467₁₆ m.fl.⁵⁷ Här är vokativ i singular med -au betydligt vanligare, jfr M. Mažvydas: atpirktojau 425₁₈, 553₅, atpirktoyau 152₅, atpirktoiau 175₇, Apgintoiau 483₂, gelbetouau 565₂, 566₁₅–₁₆, 566₄, giebetouau 426₂₃, moki-toiau 426₁, 419₁₀, Sutwertoi au 175₅; J. Bretkūnas: tirtai au BrP I 415 m.fl.; M. Daukša: atgīditaie u DK 139₁₆₉, Daritoiau DK 123₂₃, Giditoieau DK 128₂₃, Izganitoiau DK 127₂₀, mitetoieau DK 149₁₂, Sutwėréieau DK 139₁₆ m.fl.; M. Petkevičius: atgaywintoi au 222, abgineiau 117₃, atpirkiejau 203, Gintoiau 37, gialbetoiau 146, rupintoiau 54, Sutwereiau 144 m.fl.; D. Klein: Apgin-

⁵⁶ I Gervėčiai, Lazūnai och Zietela är o-stammens singulara adesivformer numera redan vanligare, jfr sūniek (Gervėčiai) m.fl., se A. Laigonaite, Pašalio vietininkai dabartinėje lietuvių kalboje. Kai kurie lietuvių kalbos gramatikos klausimai (straipsnių rinkinys), 26.

⁵⁷ Om motsvarande latviska vokativformer mācītāj, kalēj se J. Endzelīns, Gramatika, 398 m.fl.

29

toiau KIM 76, KIG 62, Atpirkto jau KIM 73, KIG 1, 396, 596, 617, Gelbėto jau KIM 111, 122, KIG 45, 98, Išganyto jau KIM 31, 29, 58, 111, 116, 88, KIG 63, 393, Išlaikyto jau KIM 77, Linksminto jau KIG 426 (2 gånger), Pérgaleto jau KIM 51, 52 m.fl.

Varför påverkade den utdöende iu-stammens singulara vokativ substantiv av io-stam? Den (i)u-stammade singulara vokativen är i regel väl bevarad, medan o-stamformer är sällsynta men förekommer, jfr sunai KIG 339, žmãge (Tverečius), sūn, sūne (= ai, Linkuva). Det finns mycket många iu-stammade substantiv som oftast betecknar nomina agentis och namn på levande aktörer, jfr basius, bedžius, dainius, bambalius, išminčius, juodžius, drignius — en rastlös person, driskius, druskius — en älskare av salt, duonius, ėdalius, galvočius, kerdžius, kuprius, kušlius, murzius, purvius, seilius, sermėgius, skarmalius, raganius, skurdžius, slunkius, snarglius, sukčius, terlius m.fl. ⁵⁸. Den äldre vokativen för substantiv med suffixen -tojas, -ėjas kan ha förväxlats med femininumvokativ av -toja, -ėja, jfr mokytoje och mokytoje (<-a)⁵⁹. För att undvika homonymi kan den äldre maskulina vokativen ha ersatts av en ofta använd iu-stammad vokativform. Av analogiska skäl ersattes den iu-stammade formen också av vokativen hos io-stammade substantiv i de slaviska språken⁶⁰.

Från dessa substantiv kan iu-stammens vokativform också ha spritts till andra io-stammar, jfr folkvisornas dievuliau, tėvuliau, brołiau⁶¹, bróło (Linkuva), berniãlio (= iau) L Chr 339₈ (Pumpėnai), biarnužėlio L Chr 347₃₉, 348₂₀, biarniãlio L Chr 348₁₁, 349₁ (Naujamiestis), ožio (= iau) jämte oži, oži (Raguva), vélni au (Alunta)⁶².

Utvecklingen av plural nominativ

Substantiv med iu-stam har i äldre litauiska språkminnesmärken ännu också en iu-stammig pluralform i nominativ. I K. Širvydas ”Punktai sakymų” har karalius, gėrius, ceklerius, neprietelius, prietelius, valsčius osv. endast en iu-stammig pluralform i nominativ: ceklerius PS II 159₇, gierius PS I 301₄₂, II 106₁₂, karalus PS I 167₁₉, 253₁₇, II 99₈, 147₆,₈, 150₉, 202₁₅, neprietelus PS II 222₂₄–₂₅, 230₃,₃₃, walscius PS I 301₂₂, prietelus PS II 6₁₅, Wilnius PS I 50₆, zie gorius PS I 184₂₈. Endast dgs. nom. har io-stammiga former: senotariey PS II 161₂₀, sunariey PS II 228₃. M. Daukša använder också iu-stammiga pluralformer i nominativ i ”Postilė”: sūkas Adwersō-

⁵⁸ Jfr P. Skardžius, anf. arb., 76 ff.

⁵⁹ Jfr F. Sommer, Der litauische Vokativ brolau und Verwandtes, IF 42, 324; E. Fraenkel, KZ 61, 271.

⁶⁰ Se A. Шахматов, Историческая грамматика русского языка, 23.

⁶¹ Se Rygiškių Jonas, Lietuvių kalbos gramatika, 19.

⁶² Sing. vok. brolau, som används redan i språkminnesmärken från 1500-talet, se BrP II 156, 245, 291, 294, 489, vid sidan av broli BrP I 313, 284, 166, 262, II 292 osv., har sannolikt bildats efter sūnau, se Sommer, IF 42, 323 ff.; E. Fraenkel, KZ 54, 291. På analogt sätt med de nämnda släktskapsbeteckningarna har även vok. duktau bildats, jfr: O dūktau, dūktau, dukrele JLD 877₁₆, Vincau (Leipalingis); efter mönster av broliau, dievuliau osv. uppkom širdžiau, jfr Patė manų, širdžiau manų JLD 495₁. Om gaidau, som ofta förekommer i Donelaitis skrifter, se E. Fraenkel, Wörterbuch, 128.

30

rių 139₁₉, patį Adwersōrius 193₁₀, Adwersōrius klepōcie 193₄₉; blūżnierius prakeikti 345₂₁, kiti blūżnierius 444₁₆, tie blūżnierius 469₄₆, blūżnierius… kurie netiki 232₂₂–₂₃; jaunieji blūżnierius 239₄₁, didieji Ciēsorius 323₃₁₂, wissi draugia Karālųs ir Ciēsorius 15₁₀–₁₁, stiebai, arba filōrius 14₃₀, falpius, wīlei 276₅₃₂, kiti paklaidunai kacierius 44₂₁, kaciērius… uβmuβineia 246₂₃, tegi nenaikin kaciērius galβes 255₂₃; kiti karālus 3₇, 4₁, karālus 4₆, karālus ir didieji kunigaikβczey 59₁₃, Karālus Tharso ir Sātos 59₁₄, βitie karālus 62₄₃, aniē βwentiei karālus 323₁₃, aniē didieji… karālus 323₂₁–₂₂, Tris karālus 409₁₆–₁₇, muczelnikai yra labesneis neg Karālus 539₂₁–₂₂, Karālus ir kunigāikβczei 539₂₂, Karālus Kunigāikβczei 208₂₃, wissi draugia Karālus ir Ciēsorius 15₁₀–₁₁, prāmāpai ir karālus 321₄₄, wissi karālus 504₁, trys Karālus 62₄₂, karālus Arābų ir Sabos 59₁₅, karālus 59₁₈, piktāβirdżei karālus 99₅₁, tris karālus 266₅₀, Karālys żemēs 203₃₉, kiti Karālys 212₉, βwenti karalus 503₃₂, βitie Karālys 59₂₀; gentes arba prietelus 382₃₄, nekurie prietelus 485₃₃, brōlei ir prietelus io 229₄₂, βwętieji, o prietelus 343₃₀, aniē didieji prietelus 222₄₅, o neprietelus regēdami 155₁₃, pikti Popieżius 505₇₂, nekurie pōpieżius 50₄₈, tancius yra tūli 71₃₂, tancius, pūtos 472₅₃; sanarīus… rūpinas wieni apē kitūs 547₄₉, wissi sanarius 548₁, kiti sanarius 559₃₀, 568₄₈, mes sanarius 145₄₃, mes sanarius io 604₄₇, sanarius yra Bākos 606₁₅, kur galwā, ten ir sanarius bus 229₄₁, auglus sanārus 306₃₁, kiti sanarius 109₂₂; ney panāczey, ney reteżius 18₂₄–₂₅; kiti skaiczius 611₃₆, sakramentōrius 343₁₅–₁₆, wisi ir czebatōrius ir siūwike 142₃, evekutatai ir βeforius 156₃, eikwotoiei arba βeforius 388₃₇, paloczīus 448₂₇, priwadzieie sektōrius 84₄₂, o βio mēto sektorius wel’ tiki 344₂₂, kiti sektōrius 219₂₇, ne iβtikimēii Thambōbius 402₄₇–₄₈; wissi wīlus 125₅₀, wīlys ir papikcinimai 373₁₁, kokie waisius 513₉, yra wertus waisius nūżaminimo 513₂₁, pikti wāisius 285₂₉; żolnierius ne karunawōie 153₃₄, aniē βarwinikai żalnierius 156₅₀, żalnierius io, kuriē 181₃₇, żalnierius ii nukriżewōio 172₁₂, żalnierius tatāi padare 172₂₀, żalnierius priejidamēs 172₂₁, żalnierius stōras tos 168₇. Av io-stammiga ord har M. Daukša endast använt några få iu-stammiga pluralformer i nominativ: Tātōrei 51₃₈, Totōrei 467₆, Totōrei 572₃₈–₃₉, sanariei 8₉, sanarei 527₁₃, 572₄₇, 229₄₇–₄₈, wīlei 276₅₃, wilai 301₃₂, wilai 324₃₅. I M. Petkevičius katekes från 1598 används enbart iu-stammiga pluralformer i nominativ: (ne) prietelius 67₁₄, 87₂₀, 88, 89₁₀, 99, 162₅, ricierus 86, stalcius 92. Den iu-stammiga pluralformen i nominativ är väl bevarad i J. Morkūnas ”Postilė”, där nominativformerna bagočius, karaliūs, neprietelūs, prietelīs, ricielūs, sanariūs, sūnelūs, šeforiūs, vaysiūs ofta används.

I andra litauiska språkminnesmärken från 1500-talet är io-stammiga pluralformer i nominativ vanligare än iu-stammiga. I den första litauiska bokens författares skrifter är iu-stammig plural nominativ sällsynt: Nu todel Karalius permanikiet 506₁₆, susstoiose karalus žemes ir kungai 505₁₈, neprietelus 515₁₂, 63. Vanligen använder Mažvydas io-stammiga former: karalei 195₁₇, 223₇, 289₇, 292₆, 474₉, neprietelei 287₃, 397₄–₅, 398₅, 401₁₆, 471₇, 473₆–₇, 514₇, 530₁₃, prietelei 97₉, 106₁₁, 469₁₈. I B. Vilentos skrifter förekommer vid sidan av io-stammiga pluralformer i nominativ: karalei (2 gånger), kodzei (1 gång), (ne)prietelei (3 gånger), reteżei (1 gång), šeforei.

⁶³Det sistnämnda exemplet kan också vara singular nominativ av iu-stam.

31

(1 gång) används fortfarande även iu-stamsformer: i Švėkšna Karalus EE 176^16–17, Balnierius EE 214⁵, 216^9–10, 217², 220², szalnierius EE 216¹. I J. Bretkūnas skrifter är den iu-stammade nominativformen pluralis också redan svagt representerad. I ”Postilė” förekommer, förutom betydligt fler io-stamsformer, karalei (11 gånger), kodžei II 72⁷, prietelei (6 gånger), retežei PI 280²¹, sanarei (3 gånger), žalnierei eller želnierei (11 gånger), även iu-stamsformerna karalius P I 60¹⁰², geri prietelius P I 75²⁴, II 195²⁷, 343⁸, schipporus P I 201¹¹. I J. Bretkūnas översättning av ”Biblija” används io-stamsformer ofta: karalei, kupčei, prietelei, nepriete-lei, ricerei, ricerai, sanerei, žel­nerei. Men här finner vi också iu-stamsformerna karalius, kupčius, dumčius, baius, plaščius, (ne)prietelus, puikorius, liekorius, ricier(i)us, strėlčius, šiparus, šippor(i)us, rubežus, valsčius, žėlnerus, žalnerus. Ofta rättas -ius i ”Biblija” till -ei. I ”Margarita Teologika” från 1600 dominerar också io-stamsformerna: karalei (omkring 5 gånger), (ne)prietelei 103^b, 209^a, 249^a, rubežei 217^a,b, sanarei 106^a, 215^b, jämte iu-stamsformerna popiežus APM 38^b, waisius 127^b, mažesnieghi waisius 158^b, 159^18,19.

I senare litauiska språkminnesmärken från 1600-talet förekommer den iu-stammiga nominativformen pluralis fortfarande, om än mycket sällan. Den har bevarats bäst i ”Knyga nobąžnystės” från 1653: Bagočius žiames 18¹⁵, karalus 30⁹, 119^b, (ne)prietelus 8^b30^{, 19, 20, 23}, 26, 148, 200^b; därutöver förekommer io-stammiga former: (ne)prieteliay 25^b, 44^a, žalnierey 158. I ”Maldose krikščioniškose” från 1653 används endast en iu-stammig form: prietelus 45. Endast en iu-stammig nominativform pluralis återfinns även i ”Sumoje” från 1653: waisius pakutos gausus. Tuos tada vaisius … 15²⁴. Här används redan io-stammiga former: bluźnieriay Su 121, kāraley Su 203, neprietelay Su 73, 179, 216, prietelay Su 178, sanariay MKr6, 34, sanariay Su 83, 164, źolnieriay Su 258, źalnieriay Su 259, 261 (3 gånger), 263. Även i D. Kleins ”Maldų knygelės” förekommer ännu nominativformer pluralis av iu-stammen: Dumczus Rotininkai 16¹⁷, koceras ir kleidunai 13²⁰, wissos tos naudos bey waisus 55, även om de io-stammiga formerna annars används här: karalei 127, neprietelei 47, 57, 86, neprietelei 89, prietelei 131. Nominativformer pluralis av iu-stammen finner vi också i D. Kleins ”Naujosė giesmių knygose”: Jog neprietelus neigi peklos nasrai Ne yweike mus 205, waisus žėmiški 449⁷, även om även de io-stammiga formerna vanligen används här: Karālei 30, 43, 62, 461, néprietelei 357, prietelei 287, 289, 523, sanarei 193, žalnėrai 85⁶⁴.

Nominativändelsen pluralis för u-stammen har bevarats intakt i de äldre litauiska språkminnesmärkena från 1500- och 1600-talen: ssunus EE 57²⁸, sunus PK 189, DP 83²⁰, BrP II 187¹⁰, 436, BrB 191, 2 Cor 6, 2 Luc 2, sunus Ischm 9, Tob 14, 1 Makk 1, Chron 9, 2 Chron 31, Jes 60, Jerem 11, 35, Hiob 1, Ezech 23 m.fl., pelus BrP I 119^26,27, Su 39, pealus Su 43¹⁵, vietus MKr 44. Nominativformen pluralis av u-stammen har bevarats även i senare skrifter: sunus O Br 3, JE 28, 106. Även i verk skrivna på grundval av de samogitiska dialekterna under 1700- och 1800-talen finns fortfarande belägg för nominativformer pluralis av u-stammen. I P. Klimavičius ”Pavinastysė” från 1767 används nominativformen pluralis sunus 89. I den samogitiska ”Živate” från 1787 finner vi också nominativformer pluralis av u-stammen

⁶⁴ Det är oklart om det rör sig om nominativ pluralis eller singularis: Kaip nor žalnerus daro 462, Jeib mus nepriete-lus Buklystemis neraudintu 171, Kada néprietelus skusis ant musu 136.

32

nominativformen sumus 121. I ”Balsas širdies” från 1790 har vi, förutom sunay 158₁₂ och pelav 111₆, även sumus 147₇. I S. Daukantas ”Būdė” används, vid sidan av den o-stammade formen wisrenije sunay 179, också en u-stammad form: Didije sunus 179₂, Tij sunus 162. I J. Rupeikas ”Jonas iš Svisločės” finns, vid sidan av sunay 160, även sunus 176. M. Valančius ”Žemaičių vyskupystė” känner också fortfarande till den u-stammade nominativformen pluralis: dideli litus 20. I M. Valančius ”Istorija” och ”Živatai” används numera endast o-stamsformer⁶⁵.

I dagens samogitiska dialekt har den u-stammade nominativformen pluralis försvunnit helt; endast i den södra delen av den samogitiska dialekten används fortfarande u-stamsformer⁶⁶. Den u-stammade nominativformen pluralis håller på att försvinna även i andra litauiska dialekter. I dzūkiska och östaukštaitiska dialekter används vanligen o-stamsformer: sūnai, turgai, lietai, viršai⁶⁷ (Leipalingis, Merkinė, Varėna, Linkmenys), sūnai (Tverečius), sūnai, turgai, viršai (Skapiškis), sūnė, dungė (Raguva), sūnai (Gelvonai), sūnai, lietai, pietai, viršai (Palomenė), sūnai, turgai, lietai (Palėvenė), sūnai (Šakyna), lōfige (Šeduva) osv. Vid sidan av o-stamsformer används också u-stamsformer i dialekterna: sūnus||sūne (Biržai), piētōs||piēte, lietōs||liete, sūnōs||sūne, mēdōs||mēde (Pašvitinys). De västra sydliga aukštaiterna har bevarat den u-stammade nominativformen pluralis bäst, även om också de ofta använder o-stamsformer vid sidan av dessa; jfr viršus||viršai, sūnūs||sūnai, piētūs||piētai, lytūs||lytai (Kybartai, Vilkaviškis, Jurbarkas).

Utvecklingen av dativ plural

Den äldre ändelsen i dativ plural av (i)u-stammen är -(i)um(u)s, jfr fornkyrkoslaviska synъmъ. En sådan form har i de gamla litauiska språkminnesmärkena även dativ i singular av iu-stammen. K. Sirvydas använder endast dativformer i plural av iu-stammen: karalums PS I 135₃, 195₂, 214₂, 234₂, 262₃, 134₄, karalums patiemus PS I 134₃₂, neprietelumus PS I 185₁₁, II 112₂₉, 132₁₉, neprietelumus PS I 347₁. K. Sirvydas använder ännu inte dativformer i plural av io-stammen. I M. Daukšas ”Postilė” är dativformerna i plural av iu-stammen likaså nästan de enda: trimus karalūlums 62₂₇–₂₈, perlaidžia karalūlums 70₂₃, širdes žalnieriumus priūaga 107₁₆, tiēmus žalnieriumus 157₂₄, kaciēriumus atsakit 119₃₄, iumus kaip priētelumus 223₃₂, priētelumus saviemus 417₃₆, Pōpiežiumus... grinēmus 459₂₆, ik˙ pastariausiemus rubēžtumus 604₁₆, padā-

⁶⁵ O-stamsformer förekommer också i nominativ plural av adjektiv i 1700- och 1800-talens samogitiska skrifter, jfr 1) 1787 års ”Živatas”: biaury 311, kantry 328, stypry 187, 2) J. Rupeikas ”Jono iš Svisločės”: graži 225, stipri 188, rami 178, 3) S. Daukantos ”Būdas”: apali 189, drousi 63, 72, 197, iwajri 11, 208, garsī 117, kantri 3, 63, maloni 63, ligi 36, narsi 3, 63, 115, plati 76, skajsti 133, smarki 79, 155, stipri 115, stambi 33, smolki 74, tanki 76, 77, wejkli 43, tajki 63, nożmi 79, 4) M. Valančius ”Živatas”: bajsi 38, 174, nebragi 58, daili 105, iwajri 213, dransi 220, maloni 6, padori 167, stipri 28, plati 8, 5) L. Ivinskis ”Genovaitė”: apwali 73, maloni 72, stati 176. Vissa av dessa kan vara gamla adjektiv av o-stammen.

⁶⁶ Se P. Jonikas, Pagranančio tarmė, 46.

⁶⁷ Se K. Morkūnas och A. Vidugiris, Kai kurie šiaurės rytų Lietuvos tarmių bruožai. Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, A, 2, 181 (1957).

3. Kalbotyros klausimai II.

33

re rubežiumis tawiėmus pakāiu 487₃₀. io-stamsformer är sällsynta i M. Daukšas ”Postilė”: gimditoiemus... eller prietel emus 519₄₈, dāro karālamus 4₅, ne karālamus 41₂₄, kitiėmus... sanariamus 559₂₉. Även i J. Morkūnas ”Postilė” är former av iu-stammen betydligt vanligare: šeforium(u)s (vanlig), bagočiumis (vanlig), sanarium(u)s (vanlig), neprietelum(u)s (vanlig), karaliumus 322ᵇ, sanariumis 160ᵃ₂–₃, tazvoribiumus 257ᵇ₄₂–₄₃, augliumis III 74ᵃ, ciesorium s III 31ᵃ. Formerna av io-stammen är här mindre vanliga: sanariamus 277ᵇ, III 12ᵇ, neprieteliams⁶⁸ 12ᵇ, 23ᵃ, prietelems 162ᵇ₁₁, rubežiamus 346ᵃ, šef oriamus 127ᵇ, 306ᵇ.

I andra litauiska språkminnesmärken från 1500- och 1600-talen dominerar dativformen i plural av io-stammen. I M. Mažvydas skrifter finner vi endast en dativform i plural av iu-stammen, kocerums 233₅. Dativformerna för andra ord är här redan av io-stammen: karalems 557₁₁, neprietelems 337₅. I J. Bretkūnas skrifter är dativformer i plural av iu-stammen också sällsynta. I ”Postilė” har inte en enda form av iu-stammen påträffats. Här används endast former av io-stammen: karalems, neprietelems, prietelems, žalnerems med flera. I ”Biblija” förekommer, vid sidan av de vanliga dativformerna av io-stammen, karaliams, prietelems, neprietelems, želnerems med flera, även former av iu-stammen: karaliums Apok 16₁₂, prietelums Ps 127₃. På vissa ställen har former av iu-stammen här rättats till former av io-stammen, t.ex. har karaliums Ps 144₁₀ rättats till karaliams, prietelums Esth 6—i till prieteliams, žalnierums Matth 28—i till žalnerams. En dativform i plural av iu-stammen finner vi också i D. Kleinos ”Maldų knygelės”: rubežums 127₁₇.

Inte en enda dativform i plural av iu-stammen har påträffats i M. Petkevičius katekes, M. Daukšas katekes från 1595, B. Vilentos skrifter, 1600 års ”Margarita Teologika”, eller den anonyma katekesen från 1605. Här används endast former av io-stammen, jfr karalams MT 218ᵃ, karaliams PK 134, neprietelems MT 212ᵇ, sanariams MT 138ᵃ, prieteliamus PK Spr 49, prietelamus DK 61₂₆, prietelamus AK 61₂₇. I publikationerna från Kėdainiai 1653 används likaså endast former av io-stammen: karaliams Su 25, 28, 32, 35, 37, (ne)prieteliar(u)s KnN 8ᵇ, 65, 76ᵃ, 241, MKr 61, Su 156, 198, 210.

Dativ plural av u-stammen förekommer sällan i de gamla litauiska språkminnesmärkena. I B. Vilentos skrifter, del II av J. Bretkūnas ”Postilė”, 1600 års ”Margarita Teologika”, den anonyma katekesen från 1605, 1653 års ”Maldos krikščioniškos”, 1653 års ”Suma” och D. Kleinos ”Maldų knygelės” finns inte ett enda exempel på denna kasusform. I de övriga granskade skrifterna från 1500- och 1600-talen har dativ plural av u-stammen ännu den gamla u-stamsändelsen, jfr sunūmus DP I₃₀, 175₃₃, DK 79₂₉, KnN79₂₉, sunumus KnN 228₂₇, PK 21, sunums Mž 65₁₄, PK 209, BrP I 144₂₅, KIG 332. I M. Daukšas ”Postilė” har adjektiv av u-stammen också bevarat u-stamsformen: budrumis 41₂₇, 55₄₅, tapumis 601₄₆, 615₄, meilabirdumis 340₅, priešburnus 573₃₄, pūtlumus 433₃₂, būviesāmus 226₂₆, 403₁₅, tamsumus 156₄₉ (vid sidan av biauriemus 495₃₆, kantriemus 448₃₀, paklusniemus 175₃₄, 533₅–₆, teisiemus 2₂₃).

Endast i J. Bretkūnas ”Biblija” används även dativformer i plural av o-stammen—vid sidan av den vanliga dativformen av u-stammen sunums BrB 18, 127, 128, 132,

⁶⁸ Jfr ack. singular neprieteli 153ᵇ, 172ᵃ.

34

134, 148, 187, 1 Makk 1, Jerem 29, 2 Chron 13 osv. används här den o-stammiga formen sunamus BrB 143, Esra 9, Neh 13, sunams Neh 13, sunams Jes 66 osv.

I dagens litauiska dialekter är de o-stammiga formerna av plural dativ redan vanligare. I den žemaitiska dialekten används endast dessa. På 1700- och 1800-talen användes uppenbarligen de u-stammiga formerna av plural dativ fortfarande av žemaiter. I den žemaitiska „Živate“ från 1787 finns ännu u-stammiga former av plural dativ, jfr sunums 298. De används i „Būdė“ jämte o-stammiga former, t.ex. sunams 13, liksom av Daukantas: sunóms 176, lytums 14. I dag är de fortfarande kända i den södra delen av den žemaitiska dialekten⁶⁹.

Dzūkerna och östaukštaiter använder oftast o-stammiga former: sūnām || sūnāmī (Leipalingis), turgām, sūnām, viršām (Linkmenys, Varėna, Merkinė), sūnām (Tverečius), sūnām, dungām (Raguva), sūnām, lietām, pietām (Palomenė), sūnām (Gelvonai), turgóm, lietóm (= turgám, lietám) (Palėvenė), sūnām (Debeikiai), sūnām, viršām, pietām (Šiauliai), sūnām (Šakyna), turgám (Sėduva) osv. Vid sidan av o-stammiga plural dativformer används i vissa dialekter även u-stammiga: turgóm, viršóm, men sūnóm || sūnūm (Skapiškis), turgám, sūnūm || sūnām (Biržai), lietem || lietom, pietem || pietom, sūnem || sūnom, medem || mēdom (Pašvitinys), pietūm || pietām (Svedasai), pietūm || pietām (Šeduva) osv.

Liksom i nominativ har den sydvästaukštaitiska dialekten bevarat u-stammiga böjningsändelser bäst i detta kasus, jfr viršům, vidům, pietům, sūnům (Kybartai, Vilkaviškis, Naumiestis, Jurbarkas).

Utvecklingen av plural instrumental

(i)u-stammens gamla pluralinstrumentaländelse är -(i)umis, jfr fornkyrkoslaviska synǫmi. Äldre pluralinstrumentalformer av iu-stammen används ännu i äldre litauiska språkminnesmärken. K. Širvydas använder endast dessa: bus karalums PS I 135₁₂, karalumis PS I 167₆, 221₃₂, II 150₇–₈, gierumis PS II 100₃₀, pahonczumis PS II 202₂₃, neprietelumis PS II 166₁₉–₂₀, 259₄–₅, prietelumis PS I 157₁₇–₁₈, II 8₅, sunarumis PS I 125₁₀, 294₂₉. I ”Punktai sakymų” finns inga io-stamsformer av adjektiv. I M. Daukšas ”Postilė” används också iu-stammens pluralinstrumentalformer: Wądinas Elióßiumis 19₂₄, karálumis būtų buvę 59₂₂, bū karálumis 59₂₃, prieg karálumis stoweio 59₂₅, trimis karalumis wadina 59₂₈, iūs karálumis wadina 59₃₃, tikrāiséis Karálumis 167₂₄, ne duksėtus karálumis 223₄₀, Bwentieji bus karalumis 491₁₇, bū Ciesoriūmis Rimo 459₂₄, girumis kokiais... 439₃₁, ēssa neprietelumis 164₃₅, buvo neprietelumis 167₁₀, budami ne prietelumis 343₄₈, anīs yra neprietelumis 384₈–₉, tápę est’ prietelumis 164₂₃–₂₄, nor būt prietelumis 175₉, prietélumis... tur būt algōti 343₃₀–₃₁, žinomais rubežiumis yra 611₄₃, retėžiumis ir wirwemis rāibioio 157₈, retėžiumis... suriḅimais 508₁₈, wissais sanariumis 153₃₈, wissais sanariumis 442₉, su sanariumis sawáis 229₉, kitáis sanariumis 320₅, Essmē sanariumis 453₄₇, būdami sanariumis 578₄₁, wissais sanariumis 145₂₅, giwais sanariumis 132₄₁, 183₄₉, wienais sanariumis 529₂₉, yra teipaeg sanariumis 547₄₈, praminti sanariumis 606₁₉, essme beforiumis 309₅, Wikariumis sawáis 203₁₃. I M. Daukšas ”Postilė” förekommer endast ett io-stamsord i pluralinstrumental: sanareis 223₈. Bra

⁶⁹ Jfr P. Jonikas, Pagramančio tarmė, 46.

35

den iu-stammiga plural instrumentalformen iu finns bevarad i J. Morkūnos „Postilė“: augliumis (ofta), bagočiumis ₃₇₅^b, giriumis III 47^a, andra Lozoriomis 241^b, potereliumis 196^b, prieteliumis (ofta), poteriumis 310^b, sanariumis (ofta), razbaiumis 266^a₁₈, skayčiumis 379^a, vaisiumis 276^b, šef(f)oriumis (ofta), viliumis (ofta).

Även i språkminnesmärken där endast io-stammiga former av plural dativ används påträffar vi iu-stammiga former av plural instrumental. Exempelvis finner vi fortfarande i B. Vilentos skrifter en iu-stammig form, neprietelumis EE 209₂₄, vid sidan av io-stammiga prieteleis EE 209₂₃ (dualis instrumental dwiem reteßem EE 163₁₇). I M. Petkevičius katekes finns också bevarade iu-stammiga former av plural instrumental: aleiums 51₇–₈, sanariumis 193₂₁, 219₆–₇. I „Margarita Theologica“ från 1600, där plural dativ också helt har övergått till io-stammen, finner vi följande iu-stammiga former av plural instrumental: karalumis APM 16₁₀, su neprietelumis 208₈–₆, su reteßumis 262₈, sanariumis 103₂₂, jämte den io-stammiga sanareis 104₄₂₂, 158₈₁₉ (jfr singular genitiv sanariaus 138₈–₁₀).

I M. Mažvydas skrifter och J. Bretkūnas „Postilė“ har man inte funnit några iu-stammiga former av plural instrumental. I J. Bretkūnas „Biblija“ finner vi, tycks det, endast en iu-stammig plural instrumental, rubežiumis Prov 8₂₇. Här används redan io-stammiga former: karaleis, neprieteleis, prieteleis, rubežeis, stalč eis, sanareis, žel nereis, želnerais, spiegoreis, strelč eis, kupč eis, plašč eis, retežeis.

Bland senare språkminnesmärken från 1600-talet har iu-stammig plural instrumental också 1653 års „Suma“: po križiums 105₅₂ (jämte prietelays 124, neprietelays 137 (2 gånger)) samt D. Kleins „Maldų knygelės“: kryžumis 40 (jämte prieteleis 76, neprieteleis 44).

u-stammig plural instrumental används sällan i äldre litauiska språkminnesmärken: pietumis BrP I 232₁₀₉ efter prievaizdum is EE 25, Pietumis AK 159₈, sunumis DK 80₃₃, 95₂, 103₂₆, PK 17, 201, 215, MT 127ᵇ, Su 138₄, 138, 282, 288, OBr 112, 131, 138, 228 (2 gånger), 237, Su ssun umis EE 172₁₇, litumis BŠ 153₅. I äldre litauiska språkminnesmärken är u-stammig plural instrumental hos adjektiv rikligt belagd. I M. Daukšas „Postilė“ dominerar u-stammig plural instrumentalform hos adjektiv: baisumis 412₂₇, 508₂₁–₂₂, 526₂₃, biaurumis 373₄₁, 428₁₁, bragumis 185₁₅–₁₆, budrumis 555₅₃, 556₈, dárgumis 169₄₆, dósnumis 286₂₃, drasumis 478₄₀, 613₃₆, gardumis 558₁, gražumis 25₆, 303₁₅, kántrumis 243₄₀, 299₁₅, 413₃₄, láimumis 273₃₆, 390₁₃, 533₁₂, katrumis 523₃₄₅, ligumis 25₃₇, 291₁₆, 611₃, malonumis 600₂₂, mėtilafirdumis 284₁, 8, 31₃, 313₃₄, mėtilg umis 409₁₄–₁₅, nemeil gumis 409₄₃–₄₄, mėtilumis 53₈, 359₂₂–₂₃, 429₉, 463₄₁–₂, 464₁, 497₂₅, 52₃₈, 256₁, nemėilumis 356₁₈, paklusnumis 66₄₀,₅₃, 205₂₂,₂₇,₂₉, 380₃₆, 383₅₂, 416₁₄, 523₃₅, patógumis 67₁, 340₇, 425₄₅, 554₃₇, primanumis 109₆, 191₂–₃, 216₂₉,₄₀, 218₁, 385₂₈, 389₂₆, 492₅₄, róm umis 209₃₃, 243₄₀, 299₁₅, 413₃₄–₃₅, 535₃, 624₃, saldum is 365₈–₉, sángumis 622₄₀, stiprumis 447₂₇, 497₂₅, strópumis 434₇, 447₂₇, švėlnumis 302₉, įtakumis 9₁₁, téisumis 3₃₆, 192₃₆, 285₄₁, žimumis 185₃₅. Den io-stammiga plural instrumentalformen är sällsynt i M. Daukšas „Postilė“: brągeis 21₁₀, 182₄₁, 270₁₈, bukleis 254₄₂, įbkreis 362₄₅, švėlniais 21₁₀, švieseys 17₂₅, 205₅, 216₅₁. Även i K. Sirvydas „Punktuose sakymų“ påträffar vi fortfarande u-stammiga former av plural instrumental hos adjektiv: biaurumis PS I 257₁, brungumis PS I 186₂₃,

36

366₁₇, nepatogumis PS II 176₁₆, neteysumis PS I 167₁₃, teysumis PS I 152₁₉, II 224₂₁, jämte io-stammarnas brungieys PS I 217₁₅, sunkieys PS I 60₁₅, 200₂₀, 226₁₃, II 152₂₅, baysieys PS I 83₇, biaurieys PS II 50₄, gražieys PS I 257₁₆, II 129₁,₂₇, 186₂₄, smalšėys PS I 212₂₅, smarkieys PS II 19₂₀, 219₂₆. I andra minnesmärken är u-stammens pluralinstrumentalform av adjektiv svagt bevarad. I M. Mažvydas och B. Vilentos skrifter samt i J. Bretkūnas ”Postilė” används den inte alls. Spår av den finns ännu i 1) M. Petkevičius katekes: teysumis 120₅–₆₃, 2) M. Daukšas katekes från 1595: gražumis 54₂₄, 3) ”Margaritoje Teologikoje” från 1600: teisumis 83₄, 85₄, 86₁, 88₄, 53ᵇ, paklusnumis 50ᵇ, 4) i en anonym katekes från 1605 skaudumis 80₆, 5) D. Kleins ”Maldų knygelės”: daygumis 48, 6) D. Kleins ”Naujos giesmių knygos”: kytrumis 156, 157. I dagens litauiska dialekter tycks denna form inte förekomma någonstans.

Som framgår av Daukšas skrifter var pluralinstrumentalformen av adjektiv med u-stam ännu stark i vissa litauiska dialekter på 1500-talet. Även pluralinstrumentalformen av substantiv med u-stam måste naturligtvis ha varit stark. Substantiv med o-stamsform i pluralinstrumental förekommer endast i J. Bretkūnas ”Biblija”. Vid sidan av Pietumis Jes 59 m.fl. finner vi här sunais III Chron 26₄₄,₄₆,₄₈,₅₀,₅₁,₅₂–₅₃,₅₄,₅₆,₅₈,₆₀,₆₂,₆₄,₆₆,₆₈,₇₀,₇₂,₇₄,₇₆,₇₈,₈₁,₈₃,₈₅,₈₈; Esra 8₅₅,₅₈, sunais Neh 10, sunais Jerem 35 (rättat till sunumis).

I dagens zemaitiska dialekt har pluralinstrumentalformen med u-stam helt försvunnit. Endast i den södra delen används ännu former med u-stam. I P. Klimavičius ”Pavinyastysė” från 1767 är pluralinstrumentalformen med u-stam ännu bevarad, jfr sunumis 17, 105, 113. Även i den zemaitiska ”Žyvatas” från 1787 används pluralinstrumentalformen med u-stam sunumis 63, 298, 327. I M. Valančius ”Istorija” används redan former med o-stam: su wisajs sunajs 45, su septinėjs sunajs 116, sunajs 73.

Dzūker och östliga höglandsbor använder också former med o-stam: sūnais, turgais, pietais (Leipalingis, Varėna, Merkinė, Linkmenys)⁷⁰, turgais, sūnais, viršais (Skapiškis, Svėdasai, Gelvonai, Šakyna), sūnais, lietais, pietais (Palomenė), sūnės, dungės (Raguva), torgės, sūnės, žoršės (Pašvitinys), torgės (Šeduva) med flera. Vid sidan av former med o-stam träffar man i vissa dialekter också former med u-stam: sūnės || sūnųm (Biržai) med flera.

Den starkast bevarade formen av instrumentalis pluralis med u-stam finns i de västliga och sydliga höglandsdialekterna, jfr viršum, vidum, pietum (Kybartai, Vilkaviškis, Jurbarkas m.fl.). Men även här används ofta parallellt redan former med o-stam, jfr sunumis || sūnais (kapsai i Pazanavys-området).

Utvecklingen av pluralens lokativ

De äldre lokativformerna i plural av u-stammen *sūnusu, jfr fornkyrkoslaviska synъchъ, fornindiska sūnusu, har inte påträffats vare sig i de äldre litauiska språkminnesmärken som undersökts eller, tycks det, i dialekterna. Om dess förekomst i litauiskan går det att …

⁷⁰ Jfr även J. Otrębski, Wschodnio-litewskie narzecze Twereckie 1, 244, Kraków, 1934.

37

Det går endast att dra slutsatser utifrån pluralens lokativformer sūnuose, viduse, pietuse, som ännu används i de västliga höglandsmålen (Pažanavys-kapsai, Jurbarkas m.fl.). Som adverbialiserade former förekommer dessa lokativformer ännu också i andra litauiska dialekter, t.ex. a tik nebūsi pietuse arklių paršėres (= vid middagstid) (Šakyna), pėtusi buvo užėjęs (Gelvonai). Även formerna i M. Daukšas skrifter företräder sannolikt sådana former: daguse DP 516₁₄, 532₁₅,₂₈, DK 44₂₆, 46₂₃, daguse DP 301₂, 516₁₃–₁₄, 525₁₄–₃₁, dagusia DP 521₂₇, 466₁,₉,₁₀, dagusė DP 187₄₂, 252₁₁. Den konsekventa stavningen -usė lämnar inget tvivel om att denna form är av u-stam = danguse eller dangūse, eftersom M. Daukšas stavning inte visar hur den uttalades — med långt eller kort -u-. Eftersom M. Daukša skrev på de centrala höglandsmålen är det rimligare att anse att formen uttalades med kort u, alltså danguse. Lokativformen dangūse kan ha uppstått på följande sätt. Vid sidan av den gamla indoeuropeiska pluraliska lokativformen *dangusu bildades den nya postpositionsformen av pluralens lokativ dangūse< av pluralens ackusativ *danguns och en postposition. Eftersom de två lokativformerna *dangusu och dangūse användes sida vid sida utan någon betydelseskillnad, kan de med tiden ha smält samman genom kontamination till en enda form, danguse. Det korta -u- kan här också ha uppkommit genom analogi med andra pluraliska kasusformer, jfr sūnumis, sūnumus osv.

Den postpositionsbildade pluraliska lokativformen har formellt bevarats i den samogitiska dialekten än i dag, jfr tōrgūse, kėrdžūse (Laukuva), turgūsi, turgūš, imžūsi, imžūš (Kuršėnai) m.fl., eftersom den här till följd av den särskilda utvecklingen inom samogitisk fonetik sammanföll med pluralens lokativ i o-stammen, jfr turgūse < turgunse och galūse < galunse < *galunse. Även i vissa östliga höglandsdialekter påträffar vi rester av denna lokativ. I trakten kring Biržai används fortfarande pluralens lokativ pietūs < *pietunse. Enligt K. Būga⁷¹ sade den äldre generationen i Dusetos på hans tid fortfarande pelūs, pietūs.

I vissa dialekter kan formen i himlen ha använts. M. Mažvydas använder sannolikt också en sådan form: i himlen 23₆, 36₁₁, 506₄–₅, 532₁₀, i himlen 222₁₅. Visserligen kan man inte dra slutsatser från M. Mažvydas stavning om hur i himlen eller i himlen uttalades. Men varken i andra forntida monument eller, tycks det, i de litauiska dialekterna finner vi tydliga exempel på en form med -usu. Å andra sidan skriver M. Mažvydas även pluralens lokativ i (i)o-stammen på samma sätt: i arbetena 319₁₃, 591₉, i husen 414₁₄, 460₃, 534₁₃–₁₄, 536₇, i gårdarna 8₁₅, på vägarna 524₂ osv., och de sistnämnda kan endast ha uttalats i husen, på gårdarna, på vägarna; jämför de nutida samogitiska lokativformerna: på kullarna, i björkskogarna (Sėleniai, Kretinga), på arbetena, på åkrarna (Laukuva), på skrifterna, skrifter, kullar, kullar (Kuršėnai). En reflex av formen i husen kan vara nordvästliga donininkai-formen hus, kullar (med hårt s i ordslut). Den har uppkommit, som det verkar, genom kontamination av den äldre pluraliska lokativformen i o-stammen -su med den nya postpositionella formen i ändelserna< *galuns+ postposition⁷². Därför bör även M. Mažvydas i himlen läsas i himlen. Formellt skulle i himlen kunna betraktas som en pluralisk lokativform av ū-stammen; jämför fornindisk vedisk tanīṣu. Men eftersom det är osäkert om ū-stamformer har bevarats i litauiskan, har den sannolikt uppkommit genom kontamination av den äldre pluraliska lokativen i himlen och den nya postpositionella formen i himlen (< *danguns+ postposition) eller under påverkan av pluralens instrumentalis mot himlarna (< *danguns+ na). Illativ och ine-

⁷¹ Se K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, I sąs., XXVIII.

⁷² Jfr J. Endzelīns, Gramatika, 408.

38

siv har påverkat varandra i litauiskans utveckling, jfr illativformerna: namuosun, laukuosen, laukuosnu, laukuosne, laukuosin, som bildats under påverkan av inessivformerna namuosu, laukuose. Under illativens inflytande kan även östlitauiska dzūker ha bildat pluralens lokativ i i-stammen akysù, širdysù (Linkmenys, Dotinėnai, Tverečius m.fl.). I Linkmenys-dialekten används också de gamla lokativformerna i plural i-stam, akisù, širdisù. Att formerna med långt y (akysu m.fl.) uppstått här under påverkan av illativen akysna (<*akins+na), och inte genom kontamination mellan akisu och akyse, såsom J. Endzelīns⁷³ menar, framgår av att postpositionsbildade inessiver i plural inte alls används här och knappast någonsin har använts. Inessiven i o-stammen laukuosu, miškuosu, som ersatt den äldre lokativformen och motsvarar fornkyrkoslaviskans vlъčехъ och fornindiskans vr̥kēṣu, kan i östlitauiska dzūkiska dialekter också ha uppkommit endast under påverkan av illativformerna laukuosna, miškuosna. Illativens inverkan på inessiven framgår också av det faktum att pluralens lokativ i de dialekter där illativen inte utgör ett separat kasus, t.ex. i de västliga höglandsdialekterna, också har formerna akise, širdise (med kort i). Endast under illativens påverkan kan även de inessivformer laukuosa, širdisa som B. Vilentas, J. Bretkūnas, S. Vaišnoras och D. Kleinas ofta använder vid sidan av laukuose, širdise ha uppstått.

Pluralens lokativform i u-stammen ersattes tidigt av en form i o-stammen, eftersom den användes sällan. I J. Bretkūnas ”Postilė” och K. Širvydas ”Punktai sakymų” finns inte ett enda belägg på pluralens lokativ i u-stammen. De pluraliska lokativformer i iu-stammen som förekommer i dessa skrifter har redan formen i (i)o-stammen, jfr rubėsosu BrP II 106, rubėsusu BrP II 105₁₇, sunariuose PS I 109₁₃, II 199₁₈. Pluralens lokativ dangùsu i J. Bretkūnas ”Biblija”, Apoc 5, Kosn 5, dangùsu Chron 30, dangùsa Amos 9 m.fl.; dangùsu i ”Margarita Teologika” från 1600, 263₁₇; samt dungùsū 43₃₃, 48₆ och dunguosu 44₂₇, 46₂₃ i den anonyma katekesen från 1605 visar att pluralens lokativform i u-stammen försvann tidigt. Även i andra granskade äldre litauiska skrifter har postpositionsformerna ofta redan flexion i (i)o-stammen, jfr dagùse DK 43₃₂, dagùsē DK 85₅, nepakaiose PK 137₁₄, sanariuose PK 193, sumuose PK 107₂₀, danguose Su 143, 186, 104, 272₁₂, MKr 31, rubežiuose Su 270, sanariuose MKr 7. Den första litauiska grammatiken ger också former i (i)o-stammen (s. 30—51)⁷⁴. I östlitauiska dzūkiska dialekter (kring Linkmenys m.fl.), där den gamla indoeuropeiska pluraländelsen -su bevarats, har substantiv i u-stammen också pluralisk lokativ i o-stammen: turguosu, sūnuosu.

I höglandsdialekterna används numera endast former i o-stammen, jfr sūnuosa, pietuosa (Leipalingis), sūnuose, pietuose (Palomenė), pietuōse (Nemajūnai), sūnuōse, tū́rguose, pietuōse (Garliava), pietuōs (Svėdasai), tū́rguos (Dotinėnai, Alunta), tū́rguos, sūnuōs, viršūos (Skapiškis, Palėvenė, Raguva, Biržai), dunguōs (Raguva), pietuōsi (Gelvonai), sūnuōs, tū́rguos (Šiauliai, Šakyna), tōrgos, sūnos (Mūšos flodområde). Även i dialekter, t.ex. Pažanavys-kapsai och Jurbarkas-dialekten, där formerna pietuse fortfarande används, är former i o-stammen vanligare: tū́rguos (Jurbarkas), sūnuose, sūnūs (Pažanavys-kapsai).

⁷³ Se J. Endzelīns, Gramatika, 436.

⁷⁴ Former i o-stammen anges även i andra litauiska grammatiker, jfr G. Ostermejer — s. 25, P. Ruigys — s. 42, K. Milk aus — s. 37, F. Hako — s. 253, Universitas — s. 11.

39

Snabbare iu-stammens pluralböjningens tillbakagång

På 1500–1600-talen var pluralen av iu-stammen fortfarande stark i vissa dialekter. Detta framgår av K. Širvydas, M. Daukšas och J. Morkūnas skrifter, där pluralen av iu-stammen fortfarande kan sägas vara helt intakt. Alla andra äldre monument dokumenterar en tydlig tillbakagång för pluralen av iu-stammen. Bäst bevarad i dem är pluralens iu-stammiga nominativ; övriga kasus har oftast redan övergått till io-stammen.

I den första litauiska grammatiken⁷⁵ ges en pluralböjning av iu-stammen, jfr: N. waisus, G. waisių, D. waisums, Ac. waisus, Ab. waisumis.

D. Kleinas påpekar i ”Kompendium” (s. 31–32): ”Ordena Karalus, Prietėlus, Podžus, Kerdžus böjs korrekt av många litauer (liksom även samogiter), eftersom de också säger i plural nominativ: tie Karalus, trys Karálus, tie Podžus, tie Kerdžus osv.; hos andra, särskilt i Stor-Litauen och i vårt Preussen, är pluralen av denna deklination densamma som i den första deklinationen: Karalei, Podžei, Prietelei; Karalų, Podžų, Prietelų; Karalėms, Podžėms, Prietėlems osv.”⁷⁶ Av D. Kleins anmärkning framgår att pluralen av iu-stammen vid den tiden (mitten av 1600-talet), särskilt plural nominativ, fortfarande användes ofta.

iu-stammens pluralparadigm återges också i F. Haks grammatik (s. 253), P. Ruigys grammatik (s. 32) och K. Milk(a)us grammatik (s. 37). K. Milkus (s. 37) anger att pluralen av vissa substantiv med denna stam, oftast sådana som betecknar en person eller ett yrke (eine Person oder Amt), böjs enligt den första deklinationen. G. Ostermeyers grammatik hänför på s. 25 även u-deklinationens substantiv till iu-stammen (Waisùs, Kérdžius, Kárpius, Karálus, Pavõjus, Razbãjus, Prietėlus) och påpekar (s. 26) att några av dem, som betecknar ett yrke (Amt, Verrichtung, Handthierung), har en io-stammig plural (Karalei, Kerdžei). Även vissa grammatikor från 1800-talet känner fortfarande till pluralformer av enskilda ord med iu-stammen (se A. Schleicher, grammatik s. 190⁷⁷, Becker § 4, Schykop s. 16, Pajewski-Gylis s. 21). Följaktligen kan man anta att böjningsändelserna i plural av iu-stammen fanns kvar i vissa dialekter ännu på 1800-talet. I 1800-talets samogitiska skrifter finner vi redan endast det adverbialiserade instrumentalet i plural av iu-stammen, kryžiùmis, jfr yr križiùmis pule ant žiemes ŽP 162, križiomis szien ir ten sulankstiti JS 98. Ett sådant adverbialiserat instrumental registreras av K. Jaunius (se hans grammatik s. 107) och J. Jablonskis (se hans grammatik från 1922, s. 24).

Pluralformerna av iu-stammen förekommer numera inte i dialekterna, med undantag för nominativ av enstaka ord, till exempel sodžius (Suv. Kalvarija). Det är nu svårt att fastställa orsakerna till att pluralformerna av iu-stammen försvann snabbare än de av u-stammen. Troligen

⁷⁵ Se D. Klein, Gramatica Litvanica... 50, Regiomonti. 1653.

⁷⁶ ”Orden Karalus en kung |Prietelus en vän| Podžus en krukmakare |Kerdžus en herde| böjs regelbundet av många litauer |även samogiter; ty i plural nominativ säger de också: tie Karalus |trys Karalus| tie Podžus| tie Kerdžus osv. Men andra, särskilt Stor-Litauens invånare och även våra preussare, böjer plurala former på samma sätt som substantiven i den första deklinationen: Karalei |Podžei| Prietelei. Karalų |Podžų| Prietelų. Karalėms |Podžėms| Prietelėms osv.”

⁷⁷ A. Schleicher påpekar, samtidigt som han hävdar att substantiv på -jus, -ius (ozus džus) har pluralböjning av io-stammen: ”de andra, t.ex. waisius, kan också förbli trogna u-deklinationen i plural.”

40

iu-stammens utarmning påskyndades av det faktum att likvärdiga substantiv med iu- och io-stam kunde användas sida vid sida, jfr. mojus-mojimas R II 403, KW 460 och mojis RI 89, KW 260, myrius-mirtis och myris MLLG I 229, gėrius-gražybė PS I 380 och gėris m.fl.⁷⁸. I våra äldre skrifter, där vi finner rester av pluralformer med iu-stam, förekommer också substantiv med iu- och io-stam sida vid sida, jfr. 1) nominativ singularis i M. Mažvydas skrifter karalis 210₃–₄, nepretelis 530₁₁, 478₁₂, ackusativ singularis neprieteli 101₇, 398₃, neprietelį 518₉–₁₀, neprieteli 411₄, vokativ singularis neprieteli 53₁, neprieteli 223₂ m.fl., jämsides med ackusativ singularis neprietelu 581₄ m.fl. 2) nominativ singularis i B. Vilentas skrifter neprietelis EE 35₁₀, 39, E 54 och neprietelus EE 39, 3) nominativ singularis i J. Bretkūnas ”Postilė” neprietelius och ackusativ singularis neprieteli P I 297₂₁, 249₁₄–₁₅, 279, II 220, 221 (2 gånger), 248, prieteli P II 415 (2 gånger), ackusativ singularis Lozaru P II 191 (2 gånger), 332 och Lazari P I 351 (3 gånger), 261, II 178, 198 (2 gånger), 522, ackusativ singularis i J. Bretkūnas ”Biblija” Karali 2Makk 4, Chron 4, Ravd 2 och karaliu Chron 20, 2 Chron 1, karaliu Chron 26 m.fl., ackusativ singularis Neprieteli Matth 10, Jud 13, 2 Makk 3, 14 m.fl. och neprieteliu Tob 8, Jerem 30 (rättat till neprieteli) m.fl. 4) sanarius DP 48, 109 m.fl. och sanaris Mž 586₁₀, E14, 15, 17, sannaris BrP I, 128, 189, 238, BrBCor 12 (3 gånger) m.fl.

Singularis av vissa substantiv med io-stam, vars vokativ singularis på -au ofta används, kan ha nybildats efter iu-stammen, jfr. de former som ofta förekommer i litauiska dialekter: artojus, mokytojus, snaudalius, išganytojus m.fl.⁷⁹ På så sätt kan en ny ordgrupp ha uppstått, med singularis av iu-stam och pluralis av io-stam.

Den fortsatta tillbakagången för (i)u-deklinationen i de litauiska dialekterna

Kai kuriose lietuvių kalbos tarmėse dėl specifinės jų fonetikos raidos (i)u ir (i)o kamieno daiktavardžių linksniavimas dar labiau suartėjo. Rytiečių aukštaičių ir dzūkų šnektose dėl an > ą virtimo un > ū, kuris užfiksuotas jau 1605 m. anonimniame katekizme ir K. Sirvydo raštuose, sutapo o ir u linksniavimų vienaskaitos galininkų formos, plg. vaikų <*vaikan ir sūnų. Dėl to čia u kamieno nykimas paspartėjo. Kai kuriose šnektose net ir vienaskaitos vardininkas turi jau o-kamienę fleksiją, plg. sūnas, ālas, medas (greta alus, medus ir t. t.) (Gelvonai, Bagaslaviškis ir kt.), kaip ir vardininkas ralas.

För höglandsmålen i Mūšas flodområde är förkortning i slutet av ord karakteristisk. Korta vokaler i slutet av ord faller bort här. Även kort u i ordslut faller bort. Därför sammanfaller här nominativ singularis för substantiv med o- och u-stam, jfr sūns, turgs, žmōgs (Biržai), tōrgs, sūns, vōr’s, lietes, žmōgs, med’s, āls (Pašvitinys, Šeduva m.fl.). Även andra kasusformer av substantiv med u-stam ombildas ofta, analogt med nominativformen, efter mönster från o-stammen, jfr genitivformerna tōrga, sūna (Pašvitinys) m.fl.

Jfr P. Skardžius, anfört arbete, s. 79–80.⁷⁸

Se P. Jonikas, anfört arbete, 47.⁷⁹

41

I andra östaukštaitiska dialekter, där de korta vokalerna i ordslut ännu inte har fallit bort, reduceras de kraftigt och är knappt hörbara. Resultatet av reduktionen av u och a i ordslut är detsamma här, jfr sūnõs, dungõs, alõs samt miškõs, stalõs m.fl. (Ramygalą, Raguva m.fl.). Därför böjs även singularis av u-stamsubstantiv här ofta redan som o-stammar.

I den samogitiska dialekten påskyndades också u-stammens tillbakagång av den fonetiska utvecklingen. När samogiterna förkortar ordslutet utelämnar de aldrig det korta u, utan breddar det endast till o; jämför šīnõs, tõrgos, vẽdos, mẽdos osv. I vissa samogitiska varieteter sammanföll u-stammens nominativ singularis med nominativ singularis hos de o-stammiga substantiv som behöll ett oförkortat ordslut för att det annars, när det korta a föll bort, skulle uppstå en svåruttalad konsonantgrupp; jämför dãržos, gūžos, kãklos, miẽšlos, džãukšmos osv. Dessutom sammanfaller singularisformerna i ackusativ av o- och u-stammiga substantiv i en stor del av den samogitiska dialekten, med undantag för den nordvästra delen och den södra randen, eftersom diftongen an här återgavs som on; jämför ackusativ singularis lauko < *laukon < *laukan, och eftersom u genom u utvecklades till o, jämför ackusativ singularis sūno, veršo osv. Denna sammanfallning av nominativ- och ackusativformerna i singularis påskyndade i hög grad tillbakagången för u-stammens singularis.

Förlusten av iu-stamsubstantiv i dialekterna går ännu snabbare än förlusten av u-stammar. I vissa östaukštaitiska dialekter orsakades detta enbart av fonetiska faktorer, nämligen att det främre u(iu) övergick till i; jfr pluralis ackusativ svečis < svečius. Därför utvecklades singularis nominativ av iu-stammen på -ius här till en form som sammanföll med io-stammens singularis nominativ; jfr vãisis, sūkčis, spiẽčis, karãlis (Raguva, Gėlvonai, Vabalninkas m.fl.). Troligen av fonetiska skäl uppstod de singularis nominativformer som belagts i texter insamlade av Baranauskas⁸⁰: karalis 196₁₅,₁₇,₁₈,₂₀ (Krekenava), sziaucz’is 205₇,₈ (Pagiriai), kriaucz’is 205₆,₈ (Pagiriai), singularis ackusativ karali 196₁₅ (Krekenava), karali 197₁₃,₂₀ (Krekenava), kriauczi 207₅ (Pagiriai), pakaji 207₂₂,₂₄ (Pagiriai), kryži 212₈,₁₄,₁₆ (Pagiriai).

I östaukštaitiska dialekter, exempelvis kring Palomenė, Palėvenė m.fl., har singularis av iu-stammen nästan helt försvunnit, trots att iu inte övergår till i här och iu-deklinationen inte har kommit närmare io-deklinationen än i andra dialekter. Själva processen där iu-stammen införlivades i io-stammen tycks ha gått snabbare här. Här används singularis nominativformerna skỹris, bãlis, kriaučis, šiaučis m.fl. Även övriga kasus har io-stamsändelser: singularis av iu-stamsubstantiv har nästan helt försvunnit också i trakten kring Gervėčiai och Zietela, som ligger inom Vitryska SSR:s territorium; jfr singularis nominativ karalis, bočis, šiaučis.

Singularisformer av iu-stamsubstantiv med io-stam påträffas inte sällan också i Samogitien, exempelvis kerd is, karalis (Kretinga), karalis 392₁₆,₁₈,₂₀,₂₂ (Šėta), lokajis 392₁₇ (Šėta).

Slutsatser

u-deklinationen i litauiskan, liksom i andra baltiska och indoeuropeiska språk, håller på att försvinna. Substantiv med ū-deklination försvann tidigt. Särskilt tillbakagången är

⁸⁰ Žr. A. Baranowski – F. Specht, Litauische Mundarten, 1.

42

Pluralformen hos substantiv med (i)u-stam, som av fonetiska skäl tidigt fick samma ackusativform i plural som (i)o-stammarna. Dess försvinnande påskyndades av de identiska genitivformerna i plural hos (i)o-stammarna och även av nominativ-ackusativformerna i dualis. Former av u-stammen. Exempel på substantiv med u-stam i plural som övergått till o-stam finner vi redan i 1500-talets litauiska språkminnesmärken (i J. Bretkūnas skrifter). Lokativ plural övergick tidigt till o-stam. I allmänhet var u-deklinationen emellertid fortfarande ganska stark på 1500-talet. Även adjektiv med u-stam har här ofta kvar u-stammiga former av singularis instrumentalis, pluralis instrumentalis och, mer sällan, singularis lokativ och pluralis dativ. I dag är u-deklinationen bevarad i varierande grad i de litauiska dialekterna. Den är bäst bevarad i de västliga aukštaitiska dialekterna. Den har gått mest tillbaka i de samogitiska dialekterna, men också i de östliga aukštaitiska och dzūkiska dialekterna.

Även singularis hos (i)u-stammarna håller på att försvinna. Här påverkades dativen mest av (i)o-stammen; vi har inga spår alls av dess äldre (i)u-stammiga former i de baltiska språken. Även singularis instrumentalis påverkades, och (i)o-stammiga former av den finner vi redan i 1500-talets litauiska skriftliga språkminnesmärken (i M. Mažvydas, B. Vilentas, M. Petkevičius och andras skrifter).

Pluralformen hos iu-stammarna försvann ännu snabbare än hos u-stammarna, eftersom 1) substantiv med io- och iu-stam och likartad betydelse sedan gammalt kan ha använts parallellt, 2) en ny ordgrupp med iu-stammig singularis och io-stammig pluralis kan ha bildats efter den nyuppkomna vokativformen på -iau i singularis hos vissa ord med io-stam.

Pluralformen hos iu-stammarna, som numera nästan inte alls förekommer i de litauiska dialekterna, används fortfarande i skriftliga språkminnesmärken från 1500- och 1600-talen. Här är iu-stammig nominativ och instrumentalis i plural bäst bevarade, eftersom de är kasus som används ofta; dativen är svagt bevarad, medan den iu-stammiga lokativen helt har övergått till io-stam.

Att döma av äldre litauiska språkminnesmärken var iu-stammig plural på 1500- och 1600-talen bäst bevarad i de centrala och östliga aukštaitiska dialekterna (M. Daukša, K. Širvydas, M. Petkevičius, J. Morkūnas), och svagt bevarad i de västliga litauiska dialekterna (M. Mažvydas, B. Vilentas, J. Bretkūnas, D. Kleinas m.fl.). Vissa substantivs iu-stammiga pluralformer återges fortfarande i 1800-talets grammatiker.

FÖRKORTNINGSLISTA

AK—(anonym katekes från 1605.) Katechismas Aba Pamokimas... Vntrukart išspaus tas Wilniuy 1605. Citeras efter E. Sittig, Der polnische Katechismus des Ledezma und die litauischen Katechismen des Daug sza und des Anonymus vom Jahre 1605, Göttingen, 1929.

APh—Archivum Philologicum, I—VIII, Kaunas (1930—1939).

APM—Apie popiesizckkaie missche (inbunden tillsammans med MT).

av.—avestiska.

augšz.—lettiska augšzemnieku.

43

BrB—Bibeln, det vill säga hela den heliga skrift, översatt till litauiska av Jonas Bretkūnas, församlingspräst i Litauen i Königsberg (1579—1590), band I—VIII.

BrP—Postilla... Per Jana Bretkuna Lietuvos Plebona Karaliaucziuie... 1591 (del I—II).

BS—Balticoslavica, I—III, Vilnius (1933—1938).

BŠ—Balsas sirdies... Wilniuy, 1790.

DB—S. Daukantas, Budą senowęs Lëtuwių Kalnienų ir Žamajtių iszrasze... Jokyb’s Laukys, Petropļie, 1845.

dgs.—plural.

DK—Katechismas Arba Mokslas kiekwienam kriksczionij priwalus... per Kunigą Mikalojų Daugsza... Wilniuie 1595. Citeras efter E. Sittigs utgåva från 1929.

DP—Postilla Catholica... Per Kuniga Mikalojv D a v k s z a... Wilniui 1599. Naudotasi 1926 m. fotografuotinio leidimu.

E—Enchiridion, Catechismas maszas... per Baltramieju Willentha... Ischspaus tas Karalauczui... Metu M. D. LXXIX.

EE—Evangelierna och epistlarna... av Baltramiejus Vilentas... i Königsberg... år M. D. LXXIX.

GN—Nya testamentet av Jesus Kristus... av Jozapas Arnulpas Kunigaikštis Giedraitis, biskop av Samogitien, Vilnius, 1816.

gal.—ackusativ.

gr.—grekiska.

ide.—indoeuropeiska.

IF—Indogermanische Forschungen, Strasbourg.

inag.—instrumentalis.

JE—Ewangelie polskie y lietewskie..., Wilno, 1752.

JLD—Litauiska sånger nedtecknade av Antanas Jurškevičius, band I—III, Kazan, 1880—1882. Citeras med sångnummer.

JS—J. Rupeika, Jonas isz Swisloczes..., Wilniuje, 1823.

Jass P—Pamokslay... par kunegu Rapolu Jassykiewicze, I—II dalys, Wilna, 1855, 1857.

kilm.—genitiv.

KIG—D. Klein. Nawjos Giesmju Knigos..., Karalauczuje, 1705.

KIM—D. Klein, Nya små nödvändiga och för själen nyttiga bönböcker..., Königsberg, 1704,

KnN—Kniga Nobaznistes Krikščioniszkos..., Kiedaynise, 1653.

KW—Litauisch-deutsches Wörterbuch von Fr. Kurschat, Halle, 1883.

KZ—Tidskrift för jämförande språkforskning, Göttingen.

lat.—lettiska.

LChr—E. Volteris, Lietùviška chrestomatija, Санктпетербургъ, 1904.

lot.—latin.

MKr—Maldos Krikščioniszkos..., Kiedaynise, 1653.

MLLG—Litauiska litterära sällskapets meddelanden, Heidelberg (1883—1912) (I—VI).

MT—Margarita Theologica... Per Simona Waischnora..., Karalauczui, 1600.

Mž—M. Mažvydas, De äldsta minnesmärkena över det litauiska språket fram till år 1570. Utgiven av J. Gerullis, Kaunas, 1922.

OBr—M. Olševskis, Broma atwerta ing wiecznasti..., Wilniuj, 1753.

PK—M. Petkevičius katekes. Citeras efter J. Balčikonis fotomekaniska utgåva från 1939.

pr.—fornpreussiska.

PS—K. Šyrwids, Punktay sakimu (Punkty kazań). Teil I—1629, II—1644..., Göttingen, 1929.

R—Litauisch-deutsches und deutsch-litauisches Lexicon... av Philipp Ruhig, Königsberg, 1747.

44

forneng.—fornengelska.

fornind.—fornindiska.

fornsl.—fornslaviska.

Su—Summa Aba Trumpas išguldimas Ewangeliv...; Kiedaynise... 1653.

fornhögty.—fornhögtyska.

SzD—Dictionarium trium linguarum..., Quinta editio, Vilnae, 1713.

vok.—vokativ.

TD—Tautosakos darbai, I-VII, Kaunas (1935—1940).

ukr.—ukrainska.

Univ.—Universitas Linguarum Litvaniae... Vilnae, 1737.

nom.—nominativ.

lok.—lokativ.

sg.—singular.

sam.—samogitiska.

ZfslPh—Zeitschrift für slavische Philologie.

ŽP—Žiwatas Pona..., aprašzitas Metusy Pona 1753, y druka Paduotas..., Suprasław... Metusy Pona 1787.

ŽS—Žiwatay szwętụ..., Wilniuj, 1858.

ŽW—Žemajtiu wiskupiste, Aprasze K. Motiejus Wolonczewskis, dalis I, Wilniuj, 1848.

Anmärkning: de östliga högtländarnas långa vokaler och diftonger ie, uo har samma accent som den mellersta, betecknad med tecknet s.

PROCESSEN FÖR UTVECKLINGEN AV DEKLINATIONERNA FÖR SUBSTANTIV MED STAM PÅ -(i)u OCH MED STAM PÅ -(i)o.

И. И. КАЗЛАУСКАС

Sammanfattning

Med utgångspunkt i ett omfattande material som har samlats in från fornlitauiska skrifter och nutida litauiska dialekter undersöker artikelförfattaren utvecklingen av deklinationen hos substantiv med stam på -(i)u. Artikeln pekar på orsakerna till att deklinationen av substantiv med stam på -ū försvann och behandlar frågan om hur deklinationen av substantiv med stam på -(i)u har utjämnats med deklinationen av substantiv med stam på -(i)o. Övergången av substantiv i plural med stam på -(i)u till klassen av substantiv med stam på -(i)o samt påverkan från singularformerna av substantiv med stam på -(i)o på substantiv med stam på -(i)u undersöks historiskt, från fornlitauiskan fram till dialekternas nutida språkstadium. I förbigående försöker författaren förklara ursprunget till några ännu outredda kasusformer av substantiv på -(i)u, till exempel singularis lokativformen sūnije med mera.