LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

SIMONAS DAUKANTAS – DEN LITAUISKA GRAMMATISKA TERMINOLOGINS BANBRYTARE

A. BALASAITIS

Įvairiapusiška veikla Simonas Daukantas (1793–1864) yra nusipelnęs vieno iš žymiausių XIX a. pirmosios pusės lietuvių švietėjų vardą. Iki šiol lietuvių literatūros ir istorijos veikaluose nušviečiami ir akcentuojami jo nuopelnai istorijos, literatūros ir tautosakos srityse. Ne mažiau reikšmingi S. Daukanto darbai lietuvių kalbotyroje kol kas mažai tenagrinėti. Šiame straipsnyje apžvelgsime S. Daukanto pastangas kurti lietuvišką gramatikos terminiją.

S. Daukantas inledde sin vetenskapliga och folkbildande verksamhet redan när han studerade vid Vilnius universitet. Litauiska studenter med nationellt medvetande tänkte i början av XIX århundradet på litauiska mellanskolor och läroböcker på litauiska, liksom på folkbildning på modersmålet. Påverkad av de populära idéerna om folkbildning och skapandet av en nationell kultur betraktade den blivande forskaren utarbetandet av folkbildande litteratur och läroböcker på litauiska, tillgängliga för folket, som ett av sina mål¹. Detta framgår av de översatta och originala småböcker om bin, eld, trädgårdar, odling av foderväxter, humle, tobak med mera som S. Daukantas gav ut. S. Daukantas utarbetade också läroböcker för framtida litauiska skolor. Han gav ut den latinska grammatiken ”Prasma lotynų kalbos” (1837)², en läsebok med ordlista, ”Epitome historiae sacrae” (1838), och en ABC-bok i litauiska, ”Abėcėlę lietuvių kalnėnų ir žemaičių kalbos” (1842)³. Därtill finns bevarat manuskriptet till en omfattande polsk-litauisk ordbok som han sammanställde, början till en litauisk-latinsk ordbok och annat lexikografiskt material⁴. Med utgångspunkt i grammatiken och ABC-boken ska vi beskriva S. Daukantas insatser för att forma den litauiska grammatiska terminologin.

Först några ord om ”Prasma lotynų kalbos”. Av titeln att döma behandlas i denna bok på 129 sidor⁵ endast frågor som rör latinsk grammatik. Men författaren, efter att kort ha presenterat läsaren för det latinska ljudsystemet och språkets ordklasser, motiverar i en anmärkning materialets urval så här innan han börjar behandla substantivet—

¹ Žr. Lietuvių literatūros istorija, I (red. K. Korsakas), Vilnius, 1957, p. 478.

² Prasmą lotinų kalbos paraszė K. W. Myle. Petrapilis, 1837; toliau „Prasma“.

³ Abečelą lijtuwių-kalnėnių ir žiamajtių kalbos..., Petropilė, 1842; toliau „Abėcėlė“.

⁴ Žr. J. Kruopas, S. Daukanto leksikografiniai darbai, „Lietuvių kalbotyros klausimai“, IV, Vilnius, 1961, p. 301–317.

I pagineringen av ”Prasma” har ett misstag begåtts: i stället för sidan 121 har sidan 112 tryckts, och därefter följer åter 113 och så vidare. Numreringen avslutas med sidan 120. Alltså är ”Prasma” i själva verket en bok på 129 sidor.⁵

203

I läroboken förespråkar han: ”...för att göra det lättare att lära sig latin ska jag först lägga fram de första deklinationerna, eller böjningarna, i den žemaitiska dialekten, eftersom det är mycket lättare för var och en att lära sig ett främmande språk om man känner till alla möjligheter i sitt eget; då kan man jämföra de båda språken med varandra och se på vilka sätt det ena skiljer sig från det andra”⁶. I enlighet med denna princip beskriver S. Daukantas ingående substantivens böjning och verbens konjugation i sin modersmålstals västžemaitiska dialekt och ägnar nästan hälften av hela läroboken åt detta: av lärobokens 129 sidor ägnas 53 åt litauiska språkfrågor i ”Prasma”. Dessutom jämför han, när han förklarar det latinska språkljudssystemet, detta med ljuden i žemaitiska dialekten. När han beskriver avsnitten om latinska verb och deras böjning förklarar han i en tvåsidig anmärkning de betydelsemässiga skillnaderna mellan litauiska verb och deras rika uppsättning tempus⁷. ”Prasma” är alltså också en kort lärobok i litauiska, där de grundläggande morfologiska aspekterna av litauiska (författarens modersmål, den västžemaitiska dialekten) för första gången framställs på litauiska och litauiska grammatiska termer skapas.

Fram till dess hade litauiska grammatiker skrivits på latin eller tyska, och de termer som användes i dem var latinska. Det hade visserligen gjorts trevande försök att skapa litauiska grammatiska termer redan före S. Daukantas ”Prasma”. K. Nezabitauskis namngav på litauiska några begrepp med anknytning till läsning och skrivning i sin ABC-bok ”Naujas mokslas skaitymo” (1824)⁸, nämligen: skaitytinės ”bokstäver”, balsinės, eller balsininkės, ”vokaler”, dvibalsinės ”diftonger”, pusbalsinės ”konsonanter”. K. Kasakauskis återgav också vissa polska termer med litauiska motsvarigheter inom parentes i sin på polska skrivna litauiska grammatik ”Kalbrėda liežuvio žemaitiško” (1832)⁹. Utan hänsyn till det särpräglade litauiska ordbildningssystemet översatte K. Kasakauskis termerna slaviskt från polska. De flesta av hans översatta nybildningar är misslyckade, till exempel: patbalsės (: samogłoski) ”vokaler”, skaitlius daug ingas (:liczba mnoga) ”plural”, susmulkintiniai vardai (:zdrobniale imiona) ”diminutivsubstantiv”, žingsniai (:stopnie) ”grader”, daiktininkas (: rzeczownik) ”substantiv”, pripultininkas (: przymiotnik) ”adjektiv”, praštuktojis (: wykrzyknik) ”interjektion”, žodis (: verbum, słowo) ”verb” och så vidare. Endast några få av hans översättningslån har fått genomslag och används fortfarande: vokaler, diftonger, komparativ || superlativ (grad), sammansatta ord.

S. Daukantas, som tillägnade sina läroböcker åt en framtida litauisk skola, ville i ABC-boken och grammatiken ge alla behandlade grammatiska begrepp litauiska benämningar och därigenom också visa att vetenskapliga verk kunde skrivas på litauiska. För detta krävdes att många nybildningar skapades. I ”Prasma” används endast några få termer som skapats eller använts av andra författare (till exempel: vokaler, komparativ || superlativ (grad), tempus, sammansatt (pronomen), och i ”Abėcėlė” dessutom diftonger); alla övriga termer i ”Prasma” och ”Abėcėlė” (sammanlagt omkring 150) skapades av S. Daukantas själv.

⁶ Se ”Prasma”, s. 11. För enkelhetens skull återges citat och termer med dagens stavning. Dialektala fonetiska former har normaliserats.

⁷ För att visa ”det žemaitiska språkets bredd och klarhet” tog S. Daukantas på vissa ställen även med former av tempus som inte användes i paradigmet: būsiu esęs, būčiau esęs, de kausativa verben būdinti (vara), braukinti (stryka över) och så vidare.

⁸ Naujas mokslas skaytima diel mažų waykų Žemajcziu yr Lietuvos… par Kajetona Niezabitawski, Vilnuje, 1824.

⁹ Gramatika języka litewskiego Kalbrieda leżuwio żiamaytiszko przez K. Kossakowskiego, Wilno, 1832.

204

Termerna i ”Prasma” presenteras tematiskt, med de latinska termerna som utgångspunkt. Siffrorna anger de sidor där de förekommer.

Grammatica – språkvetenskap, eller grammatika 7,44,113 || pras ma 1.

Litera – rodbalsė 12,74,112 || rodbalsa 3, 5, 6, 7,24; vocales – vokaler: korta och förlängda 4; consonantes – gaudės 4: labiales – labialer 5, dentales – dentaler 5, gutturales – gutturaler 5, liquidae – likvidor 5, mutae – tonlösa konsonanter 5; diphthongi – diftonger, eller tvåljud 4; syllaba – stavelse¹⁰ 6,38,43,63.

Augmentum – tillägg 50,52,87 || tillägg 48,61,85; terminatio – ändelse 114; composita – avledda ord 9 || sammansatta ord 115: simplicia – enkla ord 9, primitiva – ursprungliga 9, pirtmutiniai 112, derivativa – avledda ord 9.

Partes orationis – ordklasser 7: flexibiles – böjliga 7, inflexibiles – oböjliga 7.

Nomina – substantiv 7; verba – verb 7; particulae – partiklar 7; nomen substantivum – substantiv 9: proprium – egennamn 9, appellativum – appellativ 9, eller allmännamn 9, commune – gemensamt 9; nomen adjectivum – adjektiv 8, eller adjektiv 8,16,33,38 || adjektiv 36,37: maskulina || feminina || neutra adjektiv 33, ”maskulina, feminina och neutra adjektiv”; adjectiva numeralia – räkneadjektiv 39 ”räkneord”: cardinalia – grundtal 39, ordinalia – ordningstal 40, distributiva – fördelningstal 40, adverbia numeralia – räkneadverb 40.

Pronomen – pronomen 8: pronomina indefinita – obestämda pronomen 20, definita – bestämda pronomen 21 ”adjektiviska pronomen”, personalia – personliga pronomen 42, simplicia – enkla 42, composita – sammansatta 42.

Verbum – verb 8: verba inchoativa – inkoativa verb 8,113, frequentativa – frekventativa verb 8,113, impersonalia – opersonliga verb 119, activa – aktiva verb 45, passiva – passiva verb 45, deponens – deponentverb 45, verbum substantivum – hjälpverb 47, hjälpverb 95, hjälpverb 114, participium – particip 8,60, participia activa – aktiva particip 73, passiva – passiva particip 81, irregularia – oregelbundna verb 113.

Adverbium – adverb 8,117.

Praepositio – förled 12,116 || först framför 8: praepositiones – avskiljbara förled 112, avskiljande förled 113, praefixae – oskiljbara förled 112, icke-avskiljbara förled 116; praefixae verborum – förverb 20.

Conjunctio – fogeord 8 || fogande 113: copulativae – sammanbindande 113, disjunctivae – åtskiljande 114, conditionales – villkorliga 114, adversativae – motsättande 114, concessivae – medgivande 114, causativae – orsaksangivande 114, conclusivae – slutsatsangivande 114, ordinativae – ordnande.

Interjectio – utropsord, eller beklagande 9; beklagande, eller utropande || utropsbildning 114. Subjectum – aktör 45.

Numerus – tal, eller antal 10: singularis – entalsantal 10, ental 14,24,43, pluralis – flertalsantal 10, flertal 14,24,43, dualis – tvåtalsantal 14.

Genus – genus 9: masculinum – maskulinum 9, femininum – femininum 9, neutrum – neutrum 9.

Declinatio – böjningssätt 9 || böjning 12 || avböjning 12; casus – kasus 9: nominativus – vemkasus 10, genetivus – vems kasus 10 – dativus – åt vem-kasus 10, accusativus – objektkasus 10, vocativus – tilltalskasus 10, localis – lokalkasus 11; casus recti – raka kasus 11.

Gradatio – graderingssätt 38; gradus – grad 39 || grad 112: positivus – positiv 38, comparativus – komparativ 38, superlativus – superlativ 38, högsta superlativ 38.

Tempus – tempus 51: praesens – presens 51, imperfectum – imperfekt 51, imperfectum consuetudinis – vanemässig imperfekt 53, perfectum – perfekt 53, plusquamperfectum – pluskvamperfekt

¹⁰ På s. 3 i ”Prasma” förekommer en gång även formen balsinys (nominativ plural).

¹¹ På s. 38 förekommer termen en gång med omkastade komponenter – rodveikvardžiai.

¹² På s. 8 förekommer formen prievardė en gång.

¹³ Ofta benämns enskilda kasus i ”Prasma” också med tal, t.ex.: 4 kasus, 1 kasus osv.

205

53, nödvändigtvis föregående 59, futurum — framtid 59, futurum exactum — framtid perfekt 61, framtid perfekt 67, praeterita composita — förflutna sammansatta tempus 85.

Conjugatio — tempusböjning¹⁴ 46,47,112 || tempusböjning 62,82 || konjugation 119: conjugatio parisyllabica — tempusböjning med jämna stavelser 62, imparisyllabica — ojämnstavig 82,77; persona — person 45.

Modus — modus 57,69,73,75,81 || modus 45,51,63 || betydelse 45: infinitivus — infinitiv 61, indicativus — indikativ 46,63, indikativ 51,75, conjunctivus — konjunktiv 46,69 || konjunktiv 57, imperativus — imperativ 46 || imperativ 61,73,81.

Actio indeterminata — obestämd handling 48: continua — fortlöpande 48, perfecta — fullbordad 48, determinata — bestämd 48.

Termerna i ”Abėcėlė” presenteras också tematiskt. Siffrorna anger de sidor där de förekommer.

Vokaltecken 7 ”bokstäver”: stora 7 ”versaler”, små 7 ”gemener”; vokaler 2; när-vokaler, eller trångvokaler 5 ”konsonanter”; diftonger 3: äkta, oäkta 3; triftonger 3; vokaltecken dentaler || labiala || nasala || linguala 5; halvnasaler 5; stavelse 12 ”stavelse”; förfluten (tid) 5 ”preteritum”; tredje person 5 ”tredje person”.

Skrifttecken 7 ”skiljetecken”: komma ”komma”, semikolon ”semikolon”, kolon ”kolon”, punkt ”punkt”, tyvärr ”utropstecken”, frågetecken ”frågetecken”, citattecken ”citationstecken”, apostrof 8 ”apostrof”.

När skapade S. Daukantas litauiska termer? Det är förståeligt att den traditionella latinska grammatiska terminologin och den nationella terminologi som vid den tiden höll på att växa fram inom polsk och tysk språkvetenskap måste ha påverkat honom. Därför översatte även S. Daukantas ofta från andra språk när han skapade litauiska motsvarigheter. En del av termerna i ”Prasma” är översatta från latin, till exempel: ordklasser (: partes orationis), namn (: nominal), räkneadjektiv (: adjectiva numeralia) ”räkneord”, räkneord (: cardinalia) ”kardinaltal”, aktiva, verksamma (: activa), deklination, deklination (: declinatio), grad (: gradus), gradering (: gradatio), imperativ, imperativmodus (: modus imperativus), likvida (: liquidae), fullbordad handling (: actio perfecta) med flera.

Vissa termer har översatts från tyska: språkvetenskap (: Sprachlehre), nominativ (: Werfall), genitiv (: Wesfall), dativ (: Wemfall).

Polska grammatiska termer kan ha påverkat dessa termer: tempusböjning, tempusböjning (: czasowanie) ”konjugation”, citattecken (: cudzysłów) ”citationstecken”, skrifttecken (: znaki pisarskie) ”skiljetecken”.

Utöver de nämnda översättningslånen är de flesta av S. Daukantas termer självständiga beskrivande neologismer, bildade med utgångspunkt i termens betydelse eller funktion. När författaren avsåg sina läroböcker för den litauiska skolan strävade han efter att de nya termernas beståndsdelar skulle uttrycka innehållet i ett särskilt lingvistiskt begrepp, till exempel: substantiv (sakens namn), adjektiv (egenskapens namn), vokaltecken (ett tecken som visar en vokal), verb (ett ord som visar handling eller händelse), preposition (ett ord som står före ett namn, det vill säga ett substantiv), verbalsubstantiv (ett namn som visar en handling), verbadverb (ett ord som förklarar ett verb), agent (den som handlar).

Många av de termer S. Daukantas använde är ord från talspråket, oftast hans egen dialekt, som anpassats för att uttrycka särskilda begrepp. På så sätt bildade

¹⁴ Vid sidan av den tempusböjning som används i hela ”Prasma” och verbet tempusböjer (orig. laikousina, laikouies) står på s. 45 en enda gång även laikausina. Denna term förekommer med suffixet -ausena endast i P. Skardžius ”Žodžių daryboje” (s. 593), men där borde man ha tagit med den form tempusböjning som används i hela läroboken.

206

dessa termer: tid, drika ”stavelse”, baigimas ”ändelse”, ištisiniai (ord) ”sammanhängande”, pašalpos ”funktionsord”, antaugas ”suffix”, dejavimas, eller ačiavimas ”interjektion”, dingstis ”modus”, atentis laikas ”futurum”, prydurai ”praefixae verborum”, vientinys (genus) ”singular”, keimarinis (genus) ”dual” osv. Termerna för ljudtyper är också adjektiv hämtade ur talspråket: läpp-ljud || tandljud || strupljud || tonlösa ljud || näsljud (gaudės). S. Daukantas använde också ord ur talspråket för att uttrycka följande underordnade begrepp: ištisiniai žodžiai, tikrasis vardas, aiškiosios (įvardės) ”definita”, ištisosios (įvardės) ”simplicia”, stambiosios || smulkiosios (rod­bal­sės) ”bokstäver”, tuoigtimpinis veikimas ”actio continua”.

I allmänhet utnyttjade S. Daukantas, när han skapade termer, även ordbildningsmöjligheterna i sin egen dialekt. Den för samogitierna typiska suffixet -sena, med samma betydelse som -imas (jfr krioksena ”vrål, skrik”, lėksena ”springande, snabb löpning”, sėsena ”sådd”), använde han också i termer, till exempel: lankuosena ”deklination”, laiptosena ”gradation”, laikuosena ”konjugation”. Med detta suffix bildade S. Daukantas också fler nybildningar, till exempel: aukau­sena ”offrande”, griesena ”plundring”, kariausena, jaunikau­sena, mergusena osv.

Som framgår av den presenterade termlistan strävade S. Daukantas efter att skapa en helt igenom litauisk grammatisk terminologi. Till och med själva termen grammatik gav han ett litauiskt namn, prasmą¹⁵, som han i andra skrifter använde i betydelsen ”förståelse”, till exempel: ”Kvinnorna spann, vävde och färgade sina tyger och vadmal i olika färger utan att någon lärde dem, genom sitt eget kunnande. De spelade också fiol, eller skripka, genom sitt eget kunnande.¹⁶

I stället för den då och även senare brukade översatta adjektivkonstruktionen lietuviškas liežuvis, lietuviška kalba¹⁷ använde S. Daukantas oftast för detta ändamål den karakteristiska genitivformen, till exempel: Prasma lotynų kalbos, ”för att bättre förstå latin kommer jag först att förklara samogitiskan” och liknande.

Renheten, den litauiska prägeln, i S. Daukantas grammatiska terminologi framgår också av att han undvek främmande ord; när han använde dem var det bara sådana som hade etablerats i talspråket och som han inte hade funnit någon litauisk motsvarighet till, eller kanske betraktade som egna eller gemensamma ord. Endast några få främmande ord ur talspråket användes som grammatiska termer, till exempel: abelnosios (įvardės) ”indefinita”, asaba ”persona”, neasabiniai ”impersonale”, abelninė (dingstė) ”infinitivus”, (verksamhet) abelnas ”actio indeterminata”.

¹⁵ I S. Daukantas ”Būdė”, utgiven 1935, betraktar redaktören detta ord som maskulint och skriver ”savo prasmų”. Detta gjordes troligen därför att instrumentaländelsen hos både o-stammar och a-stammar skrivs likadant av S. Daukantas (eftersom den också uttalas likadant i hans dialekt), till exempel: vaiszino keptą mesą, duoną juodą ir prastą mint, jauną budams, to tarpop och liknande. I det handskrivna materialet till ordboken angav S. Daukantas också ordets nominativform prasma – åsikt, ingenium. Även det avledda substantivet prasmėna skulle visa att ordet är feminint, till exempel: Taip pagal mano prasmenos vis pasakiau, ką apie jaunas augymes buvo galima pasakyti (Pamokslai apie sodnus, 1849, p. 26).

¹⁶ Žr. S. Daukantas, Rinktiniai raštai, 1955, p. 205. I. Simonaitytės raštuose žodis prasma vartojamas „išmislo, išmonės“ reikšme, pvz.: „Čia jau nei tikėti, nei įsivaizduoti; aišku, kad tai ne o, o vienos Eitmes prasma ir darbas. Ir sakyk tu viens žmogau, prie kokių minčių pereinama“ (I. Simonaitytė, Raštai, t. 1, Vilnius, 1957, p. 401).

¹⁷ Pvz.: K. Kasakauskio „Kalbrėda liežuvio žemaitiško“ (1832), S. Stanevičiaus „Trumpas pamokymas kalbos lietuviškos arba žemaitiškos“ (1829), J. Juškos „Kalbos lietuviško liežuvio“ (1861) ir kt.

207

Vi ser att S. Daukantas valde rätt väg för termbildningen: när han skapade nybildningar utgick han framför allt från ordbildningen i folkets talspråk. Därför är hans termer mer begripliga och smidigare än K. Kasakauskios slaviska översättningslån. S. Daukantas bör alltså betraktas som en medveten pionjär inom litauisk grammatisk terminologi, med en riktig förståelse av termbildning. Under bourgeoisins styre i Litauen undersöktes inte S. Daukantas språkliga arv, och förmodligen var det därför A. Baranauskas felaktigt betraktades som den förste skaparen av litauisk språkvetenskaplig terminologi¹⁸. Med hänsyn till S. Daukantas språkliga arbeten bör den litauiska lingvistiska terminologins början flyttas från slutet av XIX-talet till en tidigare tidpunkt, nämligen 1830-talet.

På grund av de ogynnsamma politiska och kulturella förhållandena kunde S. Daukantas ”Prasmą” emellertid inte fylla sin funktion. De litauiska skolor som den var avsedd för inrättades inte under XIX-talet. Därför kunde inte heller ”Prasmos” termer få större spridning, eftersom den inte användes som lärobok och föll i glömska. Undervisning i vissa ämnen på litauiska, däribland en kurs i litauiska, började först 30 år senare (1867) vid Kaunas prästseminarium. Där började lärarna A. Baranauskas och K. Jaunius själva skapa litauiska lingvistiska termer med hjälp av A. Schleicheris och F. Kuršaičio grammatiker, och övertog endast någon enstaka välbildad term från S. Daukantas ”Prasmos”. Boken, som var en lärobok i latin, var vid den tiden redan svår att få tag på på grund av det ringa antalet exemplar och framför allt dess dialektala språk. I slutet av XIX-talet, när det litauiska skriftspråket formades på grundval av den västra högschaitiska dialekten, var ”Prasma” inte längre lämplig ens som lärobok i litauiska.

Vilka är S. Daukantas förtjänster för den litauiska lingvistiska terminologin? För det första hans medvetna strävan att skriva på litauiska, ett föredöme för senare författare av språkvetenskapliga arbeten. En del av S. Daukantas termer föreföll också godtagbara för andra författare till litauiska grammatiker. J. Juška använde samma eller endast något modifierade termer ur ”Prasmos” och ”Abėcėlės” i ”Kalbose lietuviško liežuvio” (1861) och ”Lietuviškoje kalbrėdėje” (1862): abelninė || liepiančioji || linkėtinė || reiškinė dėsmė, aiterėjimas, asaba, ateinansıs || ateisiansis laikas, daiktavardis, gaudžios, laikusena, linkis, lytis, pabaiga, rodobalsė, vienlykis; M. Miežinis i ”Lietuviškoje gramatikoje” (1886): abelninė || liepiančioji || linkinčioji || reiškinė dėsmė, asaba, būdvardininkas, dvispuogis, išūnas, kergė, klausinis, laikusena, lankstysena, linkis, prievardės; och K. Jaunius i ”Lietuviškame kalbomoksl yje”: antauga, arba prydura, būdvardis, esantysis || praėjusis laikas, jungė, lankstymas ”deklination”, veikėjas. Alla dessa termer slog dock inte igenom och blev inte en del av bruket i det litauiska skriftspråket, eftersom varken S. Daukantas eller de senare författarna vid den tiden kunde bli mer allmänt kända, och deras språkvetenskapliga arbeten inte användas som läroböcker.

Bland de termer som S. Daukantas bildade eller använde var följande i bruk hos senare författare och vann spridning: daiktavardis, būdvardis, trumpieji balsiai (hos S. Daukantas trumpos bal-

¹⁸ Se Lietuviškoji enciklopedija, t. II, sk. 1181, där det står: ”Han (A. Baranauskas. — A.B.) är den första skaparen av litauisk grammatisk terminologi; den gamla grammatiken är skriven på latin och tyska. Hans vokal, stam, adjektiv, räkneord, sats, stavning, dialekt … slog genast igenom allmänt.” Vi ser att ett sådant påstående inte stämmer med de historiska fakta. Dessutom är inte alla termer som nämns här A. Baranauskas verk. Redan S. Daukantas använde vokal, adjektiv. I ”Lietuviškosios enciklopedijos” band VI, där S. Daukantas behandlas, diskuteras hans ”Prasma” däremot inte närmare, och termerna nämns inte (se sk. 144–145).

208

sēs), den allra högsta graden, dentaler || labialer || nasaler (konsonanter), ordklasser, sammansatta ord, sammansatta tempus, maskulinum || femininum (genus). Dessa grundläggande grammatiska termer, som S. Daukantas skapade under ogynnsamma förhållanden för den litauiska nationella kulturens utveckling, utgör också en del av hans förtjänster inom den litauiska vetenskapliga terminologin (flera av hans nybildningar inom historia och etnografi har också slagit rot) och för den litterära språkets allmänna utformning.

SIMONAS DAUKANTAS – GRUNDARE AV LITAUISK GRAMMATISK TERMINOLOGI

A. BALAŠAITIS

Sammanfattning

Simonas Daukantas (1793—1864) var en av de framstående litauiska upplysningsmännen och forskarna under första hälften av XIX århundradet. Han skrev många populärvetenskapliga arbeten om Litauens historia och etnografi. Under den litauiska folkets nationella medvetandes uppvaknande spelade S. Daukantas verk, skrivna på modersmålet, en mycket positiv roll. Han gjorde också insatser inom lingvistik och pedagogik: han sammanställde ordböcker och utgav för första gången på litauiska en latinsk grammatik, „Prasma lotynu kalbos“ (1837).

Ett av områdena i S. Daukantas verksamhet förtjänar särskild uppmärksamhet – hans skapande av ord. För att kunna skriva läroböcker på litauiska behövde man ju skapa en särskild terminologi, eftersom alla litauiska grammatiker som hade getts ut fram till dess var skrivna på latin eller tyska. I den nämnda latinska grammatiken och läseboken „Abėcėlė“ (1842) skapade S. Daukantas omkring 150 litauiska språkvetenskapliga termer. Många av dem var lyckade och användes av andra författare till litauiska grammatiker (I. Juška, K. Jaunius), och sådana som daiktavardis ”substantiv”, būdvardis ”adjektiv”, laipsnis ”komparationsgrad”, kalbos dalys ”ordklasser”, sudurtiniai žodžiai ”sammansatta ord”, trumpieji balsiai ”korta vokaler” med flera blev fast etablerade i det litauiska skriftspråket och används än i dag. Därför bör den litauiska språkvetenskapliga terminologins början förläggas till första hälften av XIX århundradet, och dess grundare anses vara S. Daukantas, inte A. Baranauskas (1835—1902), vilket man hittills har gjort.

14. Užsak. Nr. 174