LIETUVIŲ KALBOS GRAMATINĖ SANDARA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

BETYDELSER OCH ANVÄNDNING AV PREPOSITIONER I DEN SÖDRA NORDVÄSTRA HÖGITAUISKA DIALEKTEN¹

E. GRINAVECKIENĖ

I. Genitivprepositioner

1. Abygaliai ”i båda ändarna” — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung. Samma konstruktioner har, utöver betydelsen av plats för en handling, ofta också en nyans av sätt, till exempel: mēs jau gyvėnam abygaliai nāmo²; abygaliai klojimo kurtiniai gužūčių nuspārdyti.

2. Abipus, abypusiai ”på båda sidor” används för att beteckna platsen för en handling, till exempel: kur neiššoks zuikiai: abipus tvoros pūsnys su tvora lygios; išvaryti didžiausiai kanalai abipuskēlio; abypusiai plēnto beržų prisodita; nevarva ant pamato: vandenēs triūbās (rör) įsitaisēm abypusiai stōgo. Prepositionen abipus är sällsynt; vanligare är abypusiai.

3. Abyšaliai ”från båda sidor” är ganska sällsynt i dialekten och används för att ange platsen för en handling, till exempel: abyšaliai grābo (kistan) stod två män parvis.

4. Anāpus. Dess konstruktioner används för att ange platsen för en handling, till exempel: de bor på andra sidan skogen; på andra sidan Nēmūnas har isberg hopats; jag har också varit på andra sidan Šiauliai.

5. Anksčiau — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung med tidsbetydelse, till exempel: jis išvažāvo anksčiau manęs, o dā (ännu) nerā.

6. Anōts. Dess konstruktioner är ganska vanliga; de används vanligen när man återger någons ord och fungerar som parentetiska inskott i meningen, till exempel: anōts žmonių kalbų, jis ir daug yrā prisidėjęs prie jų išsiskyrimo; anōts tōs pasākos, kaip yrā, teip (så), o gyvēt reika; anōts tēvo nabāšņinko (den avlidnes), skaka barnets horn tills faderns skor inte längre är (för stora).

¹ Artikeln bygger huvudsakligen på material som författaren samlade in 1949—1965 i dialektområdet mellan Smalininkai, Vadžgiris, Girkalnis och Skirsnemunė.

² De återgivna dialektexemplen har överförts till standardspråket utan att deras morfologiska former ändrats. Om den beskrivna dialektens fonetik, se E. Grinaveckienė, Mituvos upyno tarmės fonetika, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, t. 1, Vilnius, 1957, s. 119—180.

151

7. Ant. Konstruktioner med prepositionen ant förekommer i dialekten något oftare och med mer varierande betydelser än i standardspråket. De kan uttrycka:

1) En exakt plats för handlingen, t.ex.: hur mycket nytta som flyter förbi på Njemunas is om vårarna; en gammal gumma står uppe på taket och röker pipa (pipa) (skorstenen).

2) En ungefärlig plats för handlingen, t.ex.: de klättrade så högt upp i bergen: molnen låg på krönet.

I denna betydelse är ant också vanlig i dialektens fraseologi, t.ex.: vad ni än pratar om, häng inte allt på näsan på mannen (berätta inte för mannen).

Ibland används konstruktioner med prepositionen ant i denna betydelse i stället för lokativ eller ackusativ med prepositionen į i standardspråket, t.ex.: sådana jordklumpar (frusen lera) har trampats sönder av djuren på gården; kon gick ut på betet och kom tillbaka. De senare konstruktionerna uppkom sannolikt under påverkan från de slaviska språken, även om det finns uppfattningar om att de också kan vara en följd av att prepositionskonstruktioner fått fäste i de litauiska dialekterna³.

3) Handlingens riktning, t.ex.: han blev arg och vände sig mot väggen; de satte sig och for till staden; hunden springer mot skogen; svullnader (svullnad, ödem) går åt hjärtat, och människan dör.

4) Handlingens tid (vanligen med substantiv som har en lexikal tidsbetydelse):

a) Handlingens tidsriktning, t.ex.: mot hösten (in på hösten) börjar dagarna bli kortare; mot våren (in på våren) börjar dagarna bli längre.

b) Att avsätta något för en viss tidpunkt, t.ex.: jag har torkat lindblommor för vintern; jag lämnar inte kon ute över natten, jag ställer den i ladugården: man måste lägga hö åt märren för natten. Konstruktionen med prepositionen ant i denna betydelse rekommenderas inte i standardspråket⁴, men den används i många litauiska dialekter. I den södra nordvästaukštaitiska dialekten används vid sidan av den nämnda konstruktionen med ant även en konstruktion med tidsdativ, t.ex.: jag lade in de där små gurkorna för vintern; jag sparar inte mycket fläsk till sommaren – det härsknar.

c) Handlingens varaktighet, t.ex.: alla skickade de hem i tre månader; jag far till skogen för hela dagen; de tog med sig mat för en månad. Vid sidan av dessa konstruktioner används ibland också ackusativ för varaktighet, liksom i standardspråket, men konstruktionen med ant är mycket vanligare i dialekten. Den används också i stor utsträckning i många andra litauiska dialekter⁵.

³ Plg. J. Senkus, Prielinksnių vartojimas ir svarbesniosios jų reikšmės kapsų ir zanavykų tarmėse, „Lietuvos TSR Mokslų Akademijos Darbai“, Serija A, t. 1(8), 1960, p. 126.

⁴ Žr. J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, t. I, Vilnius, 1957, p. 595.

⁵ Detta framgår av svarsmaterialet till fråga 123 i ”Programmet för insamling av material till atlasen över det litauiska språket” (Vilnius, 1956), som finns vid Institutet för litauiska språket och litteraturen vid Litauens vetenskapsakademi.

152

d) Den exakta tidpunkten för handlingen, t.ex.: kom på helgerna; han tog mig till sig vid korvbaket (när korvarna tillreddes); kom när äpplena var mogna (när det fanns äpplen). Denna konstruktion med prepositionen ant är vanlig även i andra litauiska dialekter. Ibland har den också en nyans av ändamålsbetydelse.

5) Gräns för en egenskap hos ett föremål, som anger i vilket avseende föremålets egenskap begränsas, t.ex.: rödlera är svår att bearbeta (rödlera är svår att bearbeta); ordföranden är hård i fråga om straff (ordföranden straffar hårt); ölet är gott att dricka, svårt att återhämta sig från (ölet smakar gott, men är svårt att återhämta sig från); äpplena är goda att äta (äpplena är goda att äta, de smakar bra); han var girig när det gällde pengar; han är mycket kräsen med maten; hon sover lätt.

6) Sättet som handlingen utförs på, t.ex.: den där kon skriker inte (råmar), inte ett ljud, ligger bara på sidan och det är allt; vi kommer alltid förbi i all hast, gång på gång, så det blir aldrig tillfälle att titta in hos er; smög (smög sig) på tå in i visthusboden och lade sig genast.

Vissa konstruktioner med prepositionen ant i dessa betydelser har stelnat eller ingår i fraseologiska uttryck, t.ex.: hon lever på egen hand (självständigt); det barnet hänger bara på sin mor (erkänner inga andra barnflickor).

7) Handlingens mängd, dess riklighet, när prepositionskonstruktionen bildar en upprepning tillsammans med nominativformen av samma böjda ord, t.ex.: där hade man kört fram hög efter hög; det är en trädgård: äppelträd planterade tätt intill varandra; vilken mängd fläsk där: skinka hängd i mängder. Denna konstruktion med prepositionen ant är vanlig. Den förekommer vanligen i opersonliga meningar.

8) Ungefärligt antal. Konstruktioner med prepositionen ant i denna betydelse används i stället för standardspråkets konstruktioner med prepositionen apie, t.ex.: det lär finnas omkring hundra barn i de där husen; vi fick ungefär två kor betalt för äpplena.

9) Handlingens syfte. Konstruktioner med denna betydelse förekommer i stället för en ändamålsdativ, t.ex.: al är ett bra träslag till träskor.

10) Handlingens objekt. Konstruktionen med prepositionen ant i denna betydelse används:

a) Efter verben säga, skälla på, ropa på, skicka m.fl., t.ex.: far ropar på pojken, men jag försvarar honom; mor skäller på mig.

b) I stället för dativ efter verbet säga, t.ex.: jag säger till Jonas (åt Jonas) att sälja det där fölet; jag säger till far (åt far) att lämna skorna i förstugan (i förstugan); jag säger till barnen (åt barnen) att inte kasta sten. När sådana meningar omvandlas till bisatser, blir det självständiga ordet i prepositionskonstruktionen subjekt i en objektsbisats, jfr: jag säger att Jonas ska sälja det där fölet. Den omtalade prepositionskonstruktionen är vanlig i dialekten.

c) Efter verbet säga i stället för standardspråkets konstruktion med prepositionen apie, t.ex.: vad sade han om min mössa? han sade om

153

màno vìro, kad jis negražus; ką tu sakai ant màno bùlvių?

Den senare konstruktionen med prepositionen ant är mycket vanlig i dialekten.

d) Med konjunktionen jeigu i bisatser som anger villkor.

I dessa fall uttrycks en möjlig (avsedd) riktning för handlingen mot något objekt, t.ex.: jeigu ant važìavimo, tai jie parūš betėmstant; jeigu ant dàžymo, tai siūlus reikėjo dažyt, o ne numegzta; jeigu ant lytàus, tai vištos neina anksti tūpt. Prepositionskonstruktioner med denna betydelse kan förekomma med vissa predikat. I standardspråket används i detta fall vanligen verbets konditionalform, jfr.: jeigu važiuotų (jeigu rengtusi važiuoti), tai jie parūš betėmstant.

11) Ett föremåls egenskap, t.ex.: dabar aš ponią ant savo galvòs (självständig, oberoende).

8. Arti är en jämförelsevis ovanlig preposition i dialekten. I stället används oftare netoli (se s. 156, 157). Konstruktioner med denna preposition uttrycker:

1) veiksmo vieta, pvz.: gyvenam arti miesto.

2) veiksmo laikas, pvz.: arti namų sutėmo.

3) daikto kokybė, pvz.: jau saulė arti laidõs.

Su prielinksniais prie, nuo prielinksnis arti sudaro samplaikinius vietos reikšmės prielinksnius: arti prie, arti nuo, pvz.: čia arti nuo kranto nėra dugno, o toliau seklu; jie gyvena arti prie miesto.

4) Apytikris skaičius (matas, saikas), pvz.: pasodinau ropičių (bulvių) arti centnerio; parsivežiau šieno arti vežimo; išgėrė pieno arti litro (litro).

9. Arčiau är en preposition av adverbiellt ursprung. Dess konstruktioner uttrycker platsen för en handling, t.ex.: jis stovėjo arčiau tvoros; nė vieno medžio nebuvo arčiau ąžuolio. Tillsammans med prepositionen prie bildar den prepositionen arčiau prie med samma betydelse, t.ex.: slinkis arčiau prie manęs.

10. Aukščiau. Konstruktioner med denna preposition uttrycker oftast ett föremåls egenskap, t.ex.: rugiai aukščiau galvos; dobilai aukščiau juostos; eller en mängd av något, t.ex.: vandens aukščiau kelių.

I sällsynta fall bildar den tillsammans med prepositionen už prepositionen aukščiau už, som uttrycker en grad av handlingen; t.ex.: išsikėlė anteną aukščiau už visų.

11. Bė. Med dess konstruktioner uttrycks i dialekten:

1) Veiksmo galimumas po tam tikros laiko ribos, pvz.: jie be tamsôs neparvažiuõs; be metų jis iš patalo nesikels.

2) Handlingens sätt, t.ex.: hon blev tillsagd att äta allt utan salt.

3) Handlingens kvantitet (mått, antal), t.ex.: utan fem rubel ger jag inte bort hönan; det fanns blommor i mängder, men inte ett enda äpple.

4) Handlingens objekt, t.ex.: om jag någon gång äter utan kött är jag hungrig hela dagen; utan vätska är det som att inte ha ätit; utan ko är man fattig.

5) Föremålets egenskap, t.ex.: hela vägen är snöfri, men hjulspåren har drevat igen; det barnet är utan föräldrar och hem; en människa helt utan skam.

154

Prielinksnis be su anàpus, põ, šiàpus retais atvejais sudaro samplaikinius prielinksnius: be anàpus, be põ, be šiàpus kurie turi veiksmo vietos (be anàpus, be šiàpus) ar laiko (be põ) reikšmę, pvz.: be anàpus Nėmuno nieko nebūs, gãusi tę (ten) siekis; be šiàpus Girdžių nieko nerasi; be põ naujo mėto nesudės dantų.

12. Dėl används i dialekten med samma betydelse som standardspråkets preposition dėl. Vanligen betecknar den orsaken till en handling eller företeelse, t.ex.: varför man grånar av ålderdom: den ena blir gammal utan att gråna, medan den andra redan som ung har vitt hår. Den förekommer också i dialektens fraseologismer, t.ex.: dėl mėno ragų (för min skull) gör som du vill. I dess ställe kan konstruktioner med prepositionen vėług användas i dialekten i sällsynta fall (jfr s. 159).

13. Gretà. Konstruktioner med prepositionen gretà används för att ange platsen för en handling, t.ex.: jag ställde den här sängen bredvid den där; de spärrade in kalven i en fålla bredvid ärtorna.

Ibland kan konstruktioner med denna preposition, utöver betydelsen av plats för en handling, också ha en nyans av sätt, t.ex.: de träden hade planterats bredvid varandra.

I sällsynta fall bildar den tillsammans med prepositionen su den sammansatta prepositionen gretà su med samma betydelse, t.ex.: hon sov i den där ladugården en hel månad bredvid smågrisarna.

14. Iš. Prepositionen iš är vanlig i dialekten. Dess konstruktioner har fler betydelser än i standardspråket. De kan uttrycka:

1) Veiksmo kryptis, pvz.: parkarkina vištos iš daížo; pargoruoja (parlinguoja) mergos iš girios su grybais. Šia reikšme iš dažnas ir tarmės frazeologizmuose, pvz.: iš jos nekrinta niekas (ji nedosni), nebijõk; tą vaiką malonėčiau laikyt, ale (bet), jį pasiėmęs, kojų iš namų neiškelsi.

2) Handlingens tid, t.ex.: iš dienõs (samma dag) hon hade rest och var tvungen att gå till arbetet; hon fick utstå mycket redan som liten.

3) Handlingens sätt, t.ex.: de är värdar vid bikuporna; kakan jäser, det går överstyr: hon rörde om argt; ge dig inte när han böjer från sidan; jag samlade ihop ull från den ena och den andra, en liten bit i taget, och stickade ett par vantar.

4) Handlingens orsak, t.ex.: tarmen sprack av omvälvningen; hon blev sjuk av skräck. I denna betydelse används den också i dialektens fraseologismer, t.ex.: av alltför lärda skrifter gick det över styr.

5) Handlingens objekt, t.ex.: de kräver huset av föräldrarna; man får inte veta sanningen av kärringars prat; det blir skratt av de där arbetena; ett visst slags träd är det som man gör vagnar och slädar av.

6) Föremålets egenskap, t.ex.: det här lammet är av tre (en trilling); jag är redan till åren (gammal).

Prepositionen iš bildar i dialekten tillsammans med prepositionerna anàpus, põ, šiàpus, už sammansatta prepositioner med genitiv som anger plats: iš anàpus, iš põ, iš šiàpus, iš už, t.ex.: de är från andra sidan Girdžiai; jag stack ut handen under sängkläderna; flytta dig under fötterna!; en jordklump från den här sidan av berget; han reste sig från bakom bordet och rusade ut genom dörren. Dessa prepositioner

155

är ganska stabila i dialekten. I sällsynta fall bildas ”treledade” prepositioner med samma betydelse med dem, t.ex.: iš už anàpus, iš po anàpus, iš po šiapus; han stack fram huvudet bakom buskarna; Vidauja börjar rinna från bakom Šimkāičiai; en iller dök upp under boden på andra sidan; genom kragen syntes de största hålen.

15. Išilgai. Med konstruktioner med denna preposition uttrycks handlingens plats, t.ex.: längs väven går en sådan rand.

Tillsammans med prepositionen par bildar den den sammansatta prepositionen išilgai par med samma betydelse, t.ex.: han gjorde en liten vagn längs rågen.

16. Kraštý. En sällsynt preposition med lokal betydelse, som sannolikt har uppstått genom att kasusformen stelnat och förändrats, t.ex.: de bor vid skogskanten; hyddorna skulle vara vackra, men bara vid fältkanten.

17. Ligi (lig, iki, igi, ig). Alla former av denna preposition används parallellt i dialekten utan någon betydelseskillnad, men den vanligaste är ligi. Med dess konstruktioner uttrycks:

1) Handlingens riktning fram till en viss plats, t.ex.: han följde efter henne ända till staden; flygplanet steg upp till molnen.

2) Handlingens riktning fram till en viss tidpunkt, t.ex.: till nästa år går fåren och betar på fälten; jag stickade till klockan elva; vi dansade till morgonen. I stelnade uttryck står denna preposition ibland med dativ, t.ex.: han är frisk än i dag.

3) Handlingens sätt:

a) handlingens kvalitet, t.ex.: din kofta knäpps ända upp till halsen.

b) handlingens kvantitet, t.ex.: ät er mätta; han sjönk ner till axlarna.

4) Ungefärlig mängd (mått, antal). Med denna betydelse används prepositionen ligi i stället för standardspråkets preposition apie, t.ex.: flickan är redan ganska stor, omkring tio år; fölet lämnades i tre dagar (tre dagar gammalt), och stoet födde det.

Prielinksnis ligi su anapus, po, šiapus sudaro samplaikinius vietos (ligi anapus, ligi šiapus) ir laiko (ligi po) reikšmę turinčius prielinksnius, pvz.: jau išvedė plėntą ligi anapus girios; vandens buvo ligi šiapus daržinės; ligi po naujo mėto nesudės má (man) dantų.

18. Linkui (link). Postpositionen linkui är levande i dialekten och används för att uttrycka riktning, t.ex.: (i rumslig betydelse) han gick hemåt; hägern flyger mot skogen; (i temporal betydelse) jag börjar väva framåt våren; mot hösten kommer jag inte att döda någon, jag skulle släppa iväg någon människa. Det förekommer fall då den kortare formen av denna postposition (link) också används som preposition i dialekten, t.ex.: han gick mot huset.

19. Netoli. Prepositionen netoli används i dialekten något bredare än i standardspråket. Här ersätter den ofta prepositionen arti (jfr s. 154). Den kan uttrycka:

1) Handlingens plats, t.ex.: nära knivspetsen (den vassa änden) finns en liten ränna; vi bor nära kyrkogården.

156

En liknande betydelse har även den sammansatta prepositionen netoli nuo (nära från), t.ex.: vi badade nära stranden; jag träffade honom nära hemmet.

2) Att en handling närmar sig en viss plats, t.ex.: när jag tog sats, halkade jag av nära ladan.

3) Att en handling närmar sig en viss tidsgräns, t.ex.: vi lade oss nära tolv; vi kom hem nära förmiddagsmålet.

4) Ungefärlig mängd, mått eller antal, t.ex.: vi brukade spara mjölk åt oss själva, nära en liten kruka; ett bröd kostade nära en rubel: jag hällde i nära tre liter honung (liter); han är redan nära min ålder; hon är nära mina år och så vidare. I standardspråket används i detta fall vanligen konstruktionen med prepositionen apie (omkring), jfr: vi brukade spara omkring en liten kruka mjölk.

20. N u õ. Prepositionen nuo uttalas i dialekten nõ. Denna form har sannolikt uppstått ur nuo till följd av proklitisk ställning⁶. Med dess konstruktioner uttrycks i dialekten:

1) En handlings riktning från en viss plats, t.ex.: kon flyttade sig upp från den högen och lunkade bort till en annan; far kommer hem från berget. Tillsammans med prepositionerna anapus, šiapus bildar denna preposition de sammansatta lokala prepositionerna nuo anapus, nuo šiapus, t.ex.: från andra sidan Nemunas hörs sång; hon är från trakten bortom Šiauliai; de är från den här sidan Šimkaičiai.

2) En handlings tidsmässiga riktning framåt från en viss gräns, t.ex.: han har varit sådan ända sedan barndomens dagar; från början var allt mycket bra.

3) En handlings sätt (i stället för standardspråkets konstruktion med prepositionen iš), t.ex.: se, vad hon talar svart från hjärtat; alla måste matas från slutet (i tur och ordning). En konstruktion med denna betydelse förekommer också i dialektens fraseologismer, t.ex.: helt från skaftet (dåligt) blev utsliten.

4) Orsaken till en handling, t.ex.: naglarna blev sköra av att gräva potatis; allt började med en tand.

5) Handlingens objekt. Prepositionskonstruktionen med nuo används med denna betydelse:

a) Som i standardspråket, t.ex.: kon förmår inte magra länge efter kalven (tappa hull); jag springer ingenstans från Liuba.

b) I stället för standardspråkets konstruktion med prepositionen apie, t.ex.: hon säger inte ett ord om pengar: som om ingenting hänt (som om hon inte vore skyldig); vi två pratar om grisar. Denna konstruktion med prepositionen nuo är inte typisk för många andra litauiska dialekter. Det är möjligt att den är en germanism (jfr tyska von ihm sprechen⁷).

c) I stället för standardspråkets konstruktion med prepositionen iš (jfr s. 155), t.ex.: är hon av järn, eller vad då, eftersom hon inte är rädd för någonting?

⁶ Plg. E. G r i n a v e c k i e n ė, min. veik., p. 133.

⁷ Plg. dar J. S e n k u s, min. veik., p. 138.

157

6) Föremålets mängd, mått, kvantitet, t.ex.: han sköt en galt på tre centner; jag jagade ikapp en utter på fem famnars avstånd.

7) Föremålets ändamål, t.ex.: han tog med örter mot tandvärk.

21. Paskiau— en sällsynt preposition med adverbiellt ursprung, som i dialekten används för att uttrycka tidpunkten för en handling, t.ex.: mą rod (det förefaller mig), att du kom hem efter mig; fåren springer hem efter korna.

22. Pirmà— en sällsynt preposition med adverbiellt ursprung, som används för att uttrycka handlingens plats och tid, t.ex.: gå före mig, visa vägen! jag steg upp före dig.

23. Pirmiaũ— en sällsynt preposition med adverbiellt ursprung, som används för att beteckna tidpunkten för en handling, t.ex.: jag somnade före alla andra; vilken dum höna: hon pickar före kycklingarna.

24. Priè. Prepositionen prie uttalas i dialekten prė. Den senare formen har, liksom prepositionen nuo (se s. 157), troligen uppstått till följd av proclitisk ställning. Dess konstruktioner kan uttrycka:

1) Handlingens plats, t.ex.: jag lade mina marknadsvaror (saker som förts till marknaden) hos dig; vi bor vid skogen; om vintern brukade man sitta vid spinnrocken.

2) Handlingens riktning, t.ex.: hennes blick dras till stickningen, liksom min till vävningen; när man går utför går man mot det breda. En konstruktion med denna betydelse förekommer även i dialektens fraseologismer, t.ex.: man blir gammal, nära bekymren.

3) Tidpunkten då handlingen äger rum, t.ex.: hon dog under tyskarnas tid; under tsaren gick ingen av oss i skolan; föräldrar, varför bankar du på de där dörrarna hos en främmande människa?

4) Handlingens sätt, när prepositionskonstruktionen bildar en kombination med nominativformen av samma böjda ord, t.ex.: här är träd planterade träd intill träd; här är stolpar nedslagna stolpe intill stolpe. I denna betydelse förekommer den också i dialektens fraseologismer, t.ex.: vi talade vid fyra ögon.

5) Föremålets kvalitet, när prepositionskonstruktionen bildar en kombination med nominativformen av samma böjda ord, t.ex.: kraftiga (goda) rågax: kärve intill kärve; det här är en äng: höstack intill höstack.

6) Handlingens objekt. Prepositionskonstruktionen med prepositionen prie med denna betydelse används:

a) Som i standardspråket, t.ex.: jag kan inte titta på henne: hon är uppklädd, medan jag är trasig och fattig.

b) I stället för dativ som är bruklig i standardspråket, t.ex.: tvärslån hör till harven; alla brädor hör till fotpallarna, jfr standardspråkets konstruktion: alla brädor hör till fotpallarna.

c) I stället för prepositionen «till» med ackusativ, t.ex.: om du inte trivs där (där borta), ropa på oss (vänd dig till oss).

d) I stället för prepositionen pas med ackusativ, t.ex.: hon är hos sina föräldrar.

158

7) Ett föremåls egenskap, benägenhet därtill, t.ex.: jis yra prie tinginio (han är benägen att vara lat); jis yra prie plaučių (benägen att få lungsjukdomar); mūsų laukai prie šaltžemio.

8) Ett föremåls ändamål, t.ex.: padarė viedrą (en hink) prie šulinio.

25. Pusiáu — en sällsynt preposition som uttrycker sättet på vilket en handling utförs eller graden av en egenskap, t.ex.: kūrėsi Nemunė susibardžiusios pusiáu blaudžių; veršiai tam žarudy(je) pusiáu šónų mešlini.

26. Skersai används i dialekten för att ange platsen för en handling, t.ex.: užvirtęs skersai tóvos ir gulia. Som exemplet visar finns det tillsammans med platsbetydelsen också en nyans av sättsbetydelse. Tillsammans med prepositionen par bildar den den sammansatta prepositionen skersai par, som anger ett platsadverbial, t.ex.: padaryta didžiausia šliužė skersai par dóbilus.

27. Salìà. Liksom i standardspråket används prepositionen šalia för att ange platsen för en handling, t.ex.: ji visą laiką stovia šalìà jó.

28. Šalỹ — en sällsynt preposition med platsbetydelse, som uppkommit genom att en kasusform har stelnat, t.ex.: jį paláidžiojo šalỹ kapinių; jiẽ gyvẽna šalỹ miẽsto; jų namai šalỹ Kaũno. I standardspråket motsvaras denna preposition inte av prepositionen šalia, utan av adverben pakraštyje, pašalyje.

29. Šiàpus — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung som anger platsen för en handling, t.ex.: pírkom šiẽno šiàpus Viešvilės.

30. Šitapus. Liksom šiapus, anger den platsen för en handling. Denna preposition är sällsynt i dialekten, t.ex.: šitapus girios labai prastas kelias.

31. Tẽrp. Denna preposition används i dialekten i stället för standardspråkets tarp. Den kan uttrycka:

1) Platsen för en handling, t.ex.: jūs gyvenat terp kálnų, nė vėjas neužpučia.

2) Sättet på vilket en handling utförs, t.ex.: žarnas pirmiausiai reikia terp rankų išgniaužyt.

3) Jämförelse av föremåls egenskaper, t.ex.: katras terp júodvieju drūtesnis (starkare)?

32. Toliaũ — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung, använd för att ange platsen för en handling, t.ex.: toliaũ Resėinių (Raseinių) dá (dar) aš savo ámžių nešù búvus; čia galiat lakstyt apie namùs, toliaũ žaĩdžio nenubėkit!

33. Vėliaũ — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung som anger tiden för en handling, t.ex.: aš acikėliau vėliaũ tàvęs, o jau nusipriausiai ir pavalgiau.

34. Velug — en förhållandevis sällsynt preposition av slaviskt ursprung, som i dialekten används för att uttrycka orsaken till en handling, t.ex.: vėlug metų dá (ännu) galėtų gyvent, tik sveikatà neleidžia; vėlug gražùmo sienos teip (så) išinkiuotos. I stället används oftare prepositionen del (se s. 155).

35. Vidurỹ — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung som anger platsen eller tiden för en handling, t.ex.: jiẽ gyvẽna vidurỹ girios; susirgo vidurỹ žiẽmòs.

159

36. Ovanför — ett sällsynt prepositionsord med betydelsen plats för en handling och en nyans av sätt, t.ex.: vattnet var ovanför huvudet. I dess ställe används oftare prepositionsordet högre upp (se s. 154).

37. Ovanför — ett sällsynt prepositionsord som anger mängden av något och har uppkommit genom att kasusformen stelnat, t.ex.: dá (dar) gánu viršaus dešimt litrų (liter) mjölk. I standardspråket uttrycks denna betydelse med frasen mer än.

38. Nedanför — ett sällsynt prepositionsord med betydelsen plats, t.ex.: hon är nedanför hans näsa; kniven gick in nedanför armbågen.

II. Prepositionsord med ackusativ

1. Om. Prepositionsordet om förekommer mer sällan i dialekten än i standardspråket. Här betecknar det oftast platsen för en handling, t.ex.: stark dryck: det bränner om öronen; ullen tovas kring benen. Ibland betecknar det handlingens tid och sätt, t.ex.: jag vaknade omkring midnatt; jag virade de där breda lapparna runt huvudet och sprang ut i buskarna. I båda dessa fall, liksom när det anger plats, ersätts det oftare av det i dialekten vanligare prepositionsordet runt omkring (se nedan). Dessutom ersätts det i dialekten ofta, när ett ungefärligt antal anges, av prepositionsorden på (se s. 153), nära (s. 154), ända till (s. 156) och i närheten av (s. 157).

2. Runt omkring. Prepositionsordet runt omkring är vanligt i dialekten. Här har det precis samma betydelser som standardspråkets prepositionsord om. Det kan beteckna:

1) Platsen för en handling:

a) En exakt plats för handlingen, belägen runt ett visst objekt, t.ex.: runt huset är ett staket uppfört; vägen har dragits runt berget.

b) En ungefärlig plats för handlingen (vanligen i stället för prepositionsordet omkring), t.ex.: kring Mantvilius finns det fortfarande vargar; varför ska du gå så långt runt Stakiai?

2) Ungefärlig tidpunkt för en handling (i stället för prepositionsordet omkring), t.ex.: kring mars börjar unghönsen värpa; kring midvintern kom det fortfarande rejält med snö.

3) Ungefärlig mängd, mått eller kvantitet (i stället för prepositionsordet omkring), t.ex.: du får betala omkring hundra för höet; där blir det omkring tre vagnslass hö.

4) Handlingens objekt (i stället för prepositionsordet om), t.ex.: berättar om sitt liv, om barnen; jag förstår ingenting om de där sakerna; det talas om baggens ull.

5) Ett föremåls egenskap (i stället för prepositionsordet om), t.ex.: det brukade finnas slarvigt vävt tyg.

3. Till. Prepositionsordet till används i dialekten i fler sammanhang och med mer varierande betydelser än i standardspråket. Det betecknar vanligen:

1) En ungefärlig plats för en handling, t.ex.: de bor norr om oss.

160

Med prepositionerna anapus, šiàpus bildar denna preposition sammansatta lokala prepositioner į anàpus, į šiàpus, som används relativt sällan i dialekten, till exempel: parsikėlė į anàpus Nèmuno; parbrido į šià-pus Mituvos.

2) Handlingens riktning mot en plats, till exempel: šiandìe šveñtą, tai į turgų eit, tai į bažnyčią; tą pyragą tuojau varyk į pėčių; plūdis (en fiskblåsa) lyfter fisken į viršų; įčiūožė į prapèršą ir prigėrė; į gegužìnės samlas allehanda šūnbernìai.

Det är också typiskt för dialekten att denna preposition används i lokal betydelse i stället för den litterära språkets lokativ, till exempel: į kàmpas iškaltos rungàms skylės; į tą lèńkę pasodinau roputės (potatis) och drack ur; išploviau į bėgantį vandenį, ir gerai. Prepositionen į används alltså inte bara i den beskrivna dialekten, utan också i de västliga högtdialekter som ligger mellan Smalininkai, Lauksargiai, Katyčiai, Pagėgiai, donininkai-zemaitiska dialekter och några andra dialekter.⁸ Denna konstruktion med prepositionen į kan ha uppstått genom analogi med riktningsbetydelsen (jfr įmečiau į bėgantį vandenį ir išploviau į bėgantį vandenį).

3) Tidpunkt för handlingen:

a) Exakt tidpunkt för handlingen (i stället för den litterära språkets tidsinstrumentalis eller konstruktionen med prepositionen per), till exempel: į būlių žydėjimą lijo; kviečius žvirbliai nulėido (nulesė); matyt, į tokį laiką pasėjau; rugiai nusipjovė į gėrą laiką; būč nepažinus į amžių.

Denna betydelse hos konstruktionen med prepositionen į är också typisk för andra sydliga nordvästliga högtdialekter och för donininkai-zemaitiska dialekter; den har också belagts i den litauiska fiskardialekten i Ostpreussen.

b) Ungefärlig tidpunkt, nära en viss tidsgräns, till exempel: į pavakarę pasirodė saulutė; į vakarą pasidarė progmuilbai (mellanrum mellan molnen) ant dangaus: pernài ir į tą laiką ji buvo susirūgusi.

c) Ungefärlig tidpunkt som börjar vid en viss tidsgräns, till exempel: ji mirė į šeštą savaitę (i början av den sjätte sjukdomsveckan); į ant-rą dieną kitą laišką leidom (siuntėm); į trečią dieną joms pačioms reikėjo bėgt; į pradžią ji baisiai buvo graži.

4) Sätt att utföra handlingen, till exempel: plaukai surangiuoti į užpakalį; žarnos į kelis daiktus sutrūko; pareina pinigus į ranką apgniaužus; veršio kojos išklypo į šalis; sutikau tą Marutę, kur į nosis (genom näsan) šnėka. Konstruktioner med denna betydelse förekommer också i dialektens fraseologi, till exempel: paėmė jį į nagą; su savo šneka viską į dulkes sumalė; viskas išėjo į šalis, į dalis.

8. Se svaren på frågorna 287 och 290 i ”Programmet för insamling av material till den litauiska språkets atlas” från orterna nr 424, 425, 426, 427, 430, 461, 462, 463, 486, 487, 488, 489; 183, 184, 215, 247, 248, 249, 282, 283, 284, 317, 318, 352, 353, 354; A. Laigonaitė, Vietininkų reikšmė ir vartosena dabartinėje lietuvių kalboje, Vilnius, 1957, s. 32—33; K. Morkūnas ir A. Sabaliauskas, Kuršių Neringos žvejų lietuvių tarmė ir lietuvių kalbos įtaka šių žvejų latvių kalbai, „Lietuvių kalbotyros klausimai“, t. 2, Vilnius, 1959, s. 139; Lietuvių žvejų tarmė Prūsuose, Kaunas, 1933, s. 64. I de angivna källorna finns liknande konstruktioner med prepositionen į som också uttrycker handlingens tid.

11. Lietuvių kalbos gramatinė sandara

161

5) Ungefärligt antal, t.ex.: det är snart tio år sedan mor dog; omkring hundra gamla bor i de där husen; han arbetade in fyrahundra dagsverken per år.

6) Handlingens syfte eller föremålets ändamål, t.ex.: den här ullen ska bli till sockor; jag smälte ister till ost; det här köttet ska bli till tvål.

7) Ett föremål ersätts av ett annat. I denna betydelse används prepositionen į tillsammans med ett substantiv i ackusativ, och den tycks bilda en fast prepositionsfras med det, t.ex.: han hällde korn i stället för havre; ge mig halm, så lägger jag väggar i dess ställe; han hämtade stubbar i stället för ved; Sådana konstruktioner med prepositionen į motsvarar den litterära språkets prepositionsfras med genitiv, vietoj, jfr han hällde korn i stället för havre.

8) Tendens, riktning mot en viss egenskap, t.ex.: de har fyra döttrar, och alla lutar åt studier; han har redan helt gett efter för ålderdomen; låt den ena grisen gå till bacon och den andra till fläsk.

9) En förändring av ett föremåls egenskap, t.ex.: rovorna (potatisen) gick i blast; barnet växte upp till förstånd.

10) Likhet i ett föremåls egenskaper, t.ex.: vår kviga liknar en ko: med en stjärna i pannan; din rock liknar inte ett plagg.

11) Jämförelse av egenskaper, när prepositionskonstruktionen bildar en sammansättning med nominativformen av samma böjda ord, t.ex.: jag betalade dyrt, men de var stora: ett ägg mot ett ägg; jag valde ut fina: en rova mot en rova; de är vackra och jämna: en gurka mot en gurka (alla lika stora).

4. Pāgal. I dialekten uttrycks följande med dess konstruktioner:

1) Handlingens plats, t.ex.: gå längs rågfältet; vägen går längs berget.

Med prepositionen anāpus bildar den i sällsynta fall den sammansatta prepositionen pāgal anāpus, med samma betydelse, t.ex.: den bron fastnade vid en stubbe längs andra sidan av Nemunas.

2) Handlingens sätt, t.ex.: sådden väljs efter vävningen; klockan går efter radion; klipp efter kanten.

3) Jämförelse av föremål, t.ex.: för ett sådant arbete borde du få bra betalt.

4) Ett föremåls beskaffenhet, t.ex.: du fick en man efter ditt eget sätt; efter människan också talet; jag är äldst, och alla är efter mig.

5. Pālei. Dess konstruktioner uttrycker:

1) Handlingens plats, t.ex.: ta tag i ljungen längs kanten så hittar du den; gå längs gärdesgården.

2) Handlingens sätt, t.ex.: du gör allt på ditt eget vis.

3) Jämförelse av en egenskapsgrad hos ett föremål, t.ex.: pālei tokį valgį turėtų būt riėbus;

4) Ett föremåls kvalitet, t.ex.: vyrui pačias išsirenka ne pālei gerūmą, o pālei grāžūmą.

Prepositionerna pāgal och pālei, som har samma betydelser i dialekten, blandas ihop. Samma mening kan sägas med den ena eller den andra prepositionen utan någon betydelseskillnad, jfr.: pāgal tokį darbą turėtum gerūs pinigus gaut ir pālei tokį valgį turėtų būt riėbus.

162

6. Pãr. Prepositionen pãr används i stället för standardspråkets pẽr.

Med dess konstruktioner kan följande uttryckas:

1) Handlingens plats och riktning:

a) På en utsträckt yta, längs ett brett (långt) stråk, t.ex.: pãr šitą audimą eina platesnis parvariūkas (mellanrummet mellan mönstren); kãd (jei) pãr nūgarą suaugęs tas kaulas, kárvė nešlitiniuos; kó sulpstai, ar šálta, ar pãr kójas traukia? būlves pãr sumetimą (mitt genom bädden) gėros.

I det talade språket ligger betydelsen av tillvägagångssätt ibland nära konstruktionens nämnda betydelse, t.ex.: kárvė pãr pirštūs vištai kóją numýne.

b) Genom mitten av något, rakt igenom, t.ex.: kulką pãr pakáušį išlinódo; páršovė pãr plaučiūs; žiūria pãr lángą.

c) Över ytan på något, t.ex.: párpyko, skimt pãr žandą; patapšnójo má (man) pãr pėtį ir nuėjo; dãvė su págaliu pãr gálvą; tėvas parkliūbunduoja (pareina taukšėdamas klumpėmis) pãr lankūtę.

2) Handlingens tid:

a) Handlingens utdragna varaktighet, dess längd, t.ex.: dainúos, būdavo, pãr naktìs, šóks, — linksmai gyveno jaunì; pãr vákarus, būdavo, pãsakos, baugūs vaikus; kai gyvuoliai paláidi, tai pãr diẽną nieko nenusitvérsi.

b) Handlingens varaktighet uttryckt i kvantitet, t.ex.: pãr penkiàs minutės pamėlžù kárvę.

3) Handlingens sätt, t.ex.: tą jų mažója akis panarìno ir žiūria pãr šnairą; tám vaikui maistą lėido pãr nôsis.

4) Ett föremåls kvantitet, t.ex.: tám butelyje gėrimo liko pãr gėrą plaštaką; stubó(jė) vandẽns būvo pãr sprindį; užmokėjo pãr du šimtùs už tą šieną; tas audimas baisiai platus: pãr stãlą užsilėistų.

5) Handlingens orsak, t.ex.: pãr pinigus išvažiávo į miestą; pãr girtybę sveikatos netėko; pãr piktumùs nérvas (nerverna) förstörde.

6) Handlingens objekt. En konstruktion med prepositionen pãr med denna betydelse används i stället för litteraturspråkets dativ, t.ex.: mãni žmonys laiko pãr Kalnėnų (kaimas) Urbùtį; ji palaikė pãr Šuopį (jfr lit. ji laiko Šuopiu).

7. Pãskui. En konstruktion med prepositionen pãskui uttrycker i dialekten oftast handlingens riktning, t.ex.: šuo šėrė pãskui jį; vaikinas bėga pãskui tėvą. Ibland kan den också uttrycka handlingens sätt, t.ex.: eikite pãskui kits kitą!

8. Prieš. Konstruktioner med prepositionen prieš uttrycker i dialekten följande:

1) Handlingens plats, t.ex.: prieš tiltą arkliai pradėjo baidytis.

2) Handlingens riktning, t.ex.: avys nubėgo prieš kálną.

3) Handlingens tid (denna betydelse är vanligast i dialekten), t.ex.: prieš turėjimą jie kėldinos tą kárvę: norėjau miego prieš lýtų; kojas má (man) pakerta prieš kálną.

11*

163

4) Handlingens sätt, t.ex.: vaikai prieš sniegą rėpliodavo, kabidavos į tą kalną; sunku prieš vandenį (srovę) plaukti; reikėjo eit prieš vėją.

5) Handlingens objekt, t.ex.: jis labai noriai pasirodyt prieš kitus; tu tik krumplįs prieš tokį vyrą.

9. Priešais — en sällsynt preposition av adverbiellt ursprung, som oftast används för att beteckna handlingens plats, t.ex.: priešais tiltą buvo malūnas; žiūriu — jis ateina priešais mani.

Ibland uttrycker den också handlingens sätt, t.ex.: priešais tėvą vaikai šneka, neklauso visai.

10. Prō. Konstruktioner med prepositionen prō uttrycker i dialekten följande:

1) En plats vid eller nära vilken en viss handling äger rum, t.ex.: smagoja (mosuoja) pro nosį su karkliuku, erzinas — ką tu jam padarysi; neik pro galą tvarto: čia šuo pabėga (pasiekia). Med denna betydelse förekommer den också i dialektens fraseologismer, t.ex.: jam musė tik prālekia pro nosį, ir pūksta.

2) Handlingens tid, t.ex.: parbildėjo širyt pro tamšą, o dabar miega.

3) Handlingens sätt, t.ex.: mėtas prō mētą bėga, pasėnom; eina lenkty ūis prō viens kitą.

4) Ett föremåls egenskap, t.ex.: gėros bulvės: viršūčios žalios pro juodūmą; lapai pilki pro žālūmą; graži mergā: veidas baltas pro rausvūmą; nosis raudona prō mėlynį.

5) Handlingens syfte, t.ex.: šitos žolės pro širdį (för att behandla hjärtat); oš(k)abaždžiai (asiūkliai) gerai prō inkstus (för att behandla njurarna).

6) Handlingens objekt, t.ex.: pro (dėl) pasą dė (dar) nieko nedariau; šnekam pro (apie) tą knygą; pasakoja pro (apie) visą savo giminę.

Prepositionerna par och pro blandas i dialekten vanligen inte ihop, t.ex.: meningen ko sulpstai, ar par kojas traukia (vinden) visar att draget (av vinden) berör benen och går över dem, medan meningen šmagoja pro nosį su karkliuku, erzinas — ką tu jam padarysi anger att man viftar med en liten käpp nära näsan utan att vidröra den, alldeles förbi den.

III. Instrumentalisprepositioner

1. Sū. Med konstruktioner med prepositionen su uttrycks följande i dialekten:

1) Handlingens objekt, t.ex.: rapukine (bulvine) košė valgom su saldžiu pienu; aš su ją (ja) nespėjų ropūčių (bulvių) kast; jis su milicija piktuojuo.

2) Handlingens redskap, t.ex.: galėsim su šaukštu duoną kabit, jeigu dā (dar) ilgai lys; žibt žibt žibt su viena ranka — tuoj krūva malkų sukrito; su šliūota kąpst kąpst tuos dobiliukus susišlavė.

Vid sidan av denna betydelse förekommer i sällsynta fall i dialekten instrumentalis utan preposition i konstruktioner där prepositionen su används, t.ex.: išgijo vaikas, kaip rankā atėmė.

164

3) Föremålets egenskap, t.ex.: numėgzk mą (man) megztinį s u atnarikė (pakraščiuku apačioje); medis s u šproklė (įsprogimu); biaūru, kad vyras s u ilga nósia. I stället för denna prepositionskonstruktion har instrumentalis utan preposition inte belagts.

4) Handlingens tid:

a) Handlingens tid, bestämd av vissa objekt som anger den, t.ex.: s u šviesà (nesutemus) parvažiavom; s u žiūburiu (su žiburiu, neprašvitus) išėjau iš namų; s u vištom (labai anksti) atsiguliau.

b) Handlingstidens längd, t.ex.: pietūs s u valanda išvįš; megztinį s u dienà numegzgu;

5) Handlingens sätt, t.ex.: s u sáule lyja; audžiu s u dviēm šaudýklēm. Exempel på denna betydelse förekommer också i dialektens fraseologismer, t.ex.: gyvėnam s u k a k l u be galvos (nieko negalvodami).

6) Handlingens objekt, t.ex.: visą vasarėlę reikėjo gaudytis s u paūkščiais.

2. Tiēs. Konstruktioner med prepositionen ties uttrycker i dialekten en ungefärlig plats för handlingen, t.ex.: Vidāuja įbėga į Mituvą tiēs Mantvìliais (kaimo vardas); atvedė tiēs tūo liepukų ir paleido.

IV. Prepositioner som används med flera kasus

1. Pàs. Prepositionen pas används i dialekten parallellt med genitiv och ackusativ utan någon betydelseskillnad. Genitivkonstruktioner är ibland vanligare, särskilt i den nordvästra delen av dialektområdet. Detta är ett gemensamt dialektdrag med de närboende samogiterna. Den uttrycker:

1) Handlingens plats, t.ex.: ett bi stack mig vid ögat; vad får du veta här vid spisen? det är halt: här vid dörren halkade jag mer sällan en gång och sträckte ut mig vid ladugården; jag tjänade länge hos Blazius (efternamn).

2) Handlingens riktning, t.ex.: man måste gå till kon; gå till den där gamla kvinnan.

2. Põ. Prepositionen po används i dialekten med genitiv, dativ (sällsynta fall), ackusativ och instrumentalis. Den uttrycker:

1) Handlingens plats:

a) En konkret, strikt avgränsad plats. För detta ändamål används vanligtvis genitivkonstruktioner (mer sällan) och instrumentaliska konstruktioner med prepositionen po, t.ex.: hon stack in kakan under ugnen; vad lade du där under huvudena? det trycker under hjärtat; han gled under isen; jag skulle ha hoppat under foten; jag skulle ha fått mina smällar efter rättegången; fronten stod länge vid Raudonė; vid Jurbarkas fastnade en hel virvel.

b) En strikt obestämd plats. I detta fall används endast ackusativkonstruktioner med prepositionen po, t.ex.: vad hörs runt om i kolchosen? barnen springer runt i stugan (genom huset), jag hinner inte städa,

165

i dag gick jag omkring efter sådana, i staden; en iller springer omkring bakom ladugården, jfr: illern smet in under ladugården.

2) Handlingens riktning. I detta fall används konstruktioner med genitiv och dativ av prepositionen po (i fasta uttryck), t.ex.: änderna gick och försvann åt helvete, vem hittar dem nu; gå rakt fram så hittar du husen med röda tak.

3) Handlingens tid. I detta fall används vanligen konstruktioner med genitiv, och i fasta uttryck även konstruktioner med dativ, t.ex.: han kom hem efter tolv; kom efter middagen; han gick och har inte låtit höra av sig sedan dess; jag kom hem när allt var över (när allt hade tagit slut).

4) Handlingens sätt. I detta fall används vanligen konstruktioner med instrumentalis av prepositionen po, t.ex.: far är arg och muttrar (morrar) under näsan; om klövern har lagt sig skär hon den framför sig. I fasta uttryck förekommer ibland även konstruktioner med dativ, t.ex.: vi lever som förr.

Med räkneord anger prepositionen po i vilka etapper eller mängder handlingen utförs. I detta fall har endast konstruktioner med ackusativ belagts, t.ex.: örnen fångade hönsen en i taget; han ställde upp tre åt gången, och vi demonstrerade.

5) Antal objekt. I detta fall används endast konstruktioner med ackusativ, t.ex.: han sydde var sin skjorta åt alla; på våren betalade man två rubel för äpplena.

6) Handlingens följd, förändring av ett föremål. I detta fall används endast konstruktioner med genitiv, t.ex.: Jonas var Jonas. — och blev en annan Jonas (den gode Jonas blev dålig); så där har du det: ett barn var ett barn, — och blev en annan unge (den snälle sonen blev olydig). Prepositionen po i denna betydelse är vanlig i dialekten.

7) Ett särskiljande kännetecken hos ett föremål. Konstruktioner med prepositionen po i denna betydelse används i stället för konstruktioner med den litterära språkets preposition pagal. Po följs här av instrumentalis, t.ex.: vad heter du i efternamn enligt zȳras?

3. Sàlig. Prepositionen sàlig används i stället för den litterära språkets sulig. Dess konstruktioner förekommer här med genitiv, dativ och instrumentalis, utan någon betydelseskillnad. Den är inte särskilt typisk för dialekten och är tämligen sällsynt. Med dess konstruktioner uttrycks:

1) Gränsen för en handlings förlopp, t.ex.: våra åkrar sträcker sig till Aïsi; skär till de brända områdena; han skar av handen ända till armbågen. Som exemplen visar har vissa konstruktioner med denna betydelse även betydelsen av handlingssätt.

2) Ett föremåls kvalitet, t.ex.: dessa träd är till för en människas stöd.

4. Prepositionen už används med genitiv och ackusativ. Med dess konstruktioner uttrycks:

1) Handlingens plats. I detta fall används konstruktioner med genitiv, t.ex.: de bor bakom den där skogen; bakom Mantviliai (byn) ligger Mituva, och bakom Mituva ligger Mantvilinė (skogen).

166

2) Tidpunkt för handlingen. Även med denna betydelse styr prepositionen už genitiv, till exempel: om tre dagar kommer kycklingarna att börja kläckas; barnet föddes efter en månad; om ett eller två år kommer det också att växa upp.

I dialekten förekommer meningar som anger både platsen för handlingen och dess omfattning, till exempel: vattnet står redan en famn djupt (när man har grävt en famn och på en famns djup).

3) Sättet för handlingen. Med denna betydelse används genitivkonstruktioner som bildar ett uttryck tillsammans med nominativformen av samma böjda ord, till exempel: mannen är gammal och kan knappt gå: det ena benet efter det andra; grisarna äter och tränger sig efter varandra.

4) Handlingens kvantitet. Prepositionen už har denna betydelse när den används med ackusativ, till exempel: jag fick tre paket frön för en rubel; du får inte ett sådant plagg för hundra.

5) Syfte eller ändamål. Med denna betydelse används ackusativkonstruktioner, till exempel: de hade anställt mig som vallpojke (mig) ; det är bättre att betala småpengar för vägen (pengar) .

6) Orsak till handlingen. Med denna betydelse används ackusativkonstruktioner, till exempel: han hade fått körkortet indraget för fylleri; för att ha slagit en person hamnade han inför rätta.

7) Handlingens objekt. I detta fall används genitivkonstruktioner, till exempel: han tar sig an brödet, men han kommer säkert (verkligen) inte att äta det; han tog (mig) i handen; hon gifte sig med en gammal krympling (gifte sig); fadern försvarar pojken.

8) Jämförelse av egenskaper hos ting. I detta fall används ackusativkonstruktioner, till exempel: fadern är äldre (äldre) än modern; han är mindre än (dig) du, ge det till honom; han skriver bättre än (jag) mig.

9) Ett ting ersätts med ett annat. Med denna betydelse används ackusativkonstruktioner, till exempel: gå i mitt (mitt) ställe till arbetslaget.

Efter att ha lyft fram de mest karakteristiska betydelserna och användningarna av prepositionerna i den sydliga nordvästaukštaitiska dialekten kan följande sammanfattande iakttagelser och slutsatser dras:

1. I dialekten finns genitiv-, ackusativ- och instrumentalisprepositioner samt prepositioner som används med flera kasus (genitiv, dativ, ackusativ och instrumentalis). Därutöver finns ett jämförelsevis stort antal sammansatta prepositioner, bildade av två självständiga prepositioner: artì prie, artì nuo, aukščiau už, be šiapus, be anapus, be pọ, iš anapus, iš šiapus, iš pọ, iš už, išilgai par, ligi anapus, ligi šiapus, ligi pọ, netoli nuo, nuo anapus, nuo šiapus, skersai par, į anapus, į šiapus, pagal anapus. Tillsammans med dessa förekommer också enstaka ”tredubbla” prepositioner, bildade av tre prepositioner: iš už anapus, iš po anapus, iš po šiapus. Utöver dessa förekommer också i dialekten en postposition, linkui, vars kortare form (link) på senare tid har börjat användas som preposition.

167

2. I dialekten finns det framför allt genitivprepositioner (38). Några av dem (abygaliai, abypusiai, apyšaliai, anksčiau, arčiau, paskiau, šiàpus, šìtapus, toliau, vėliau) är dialektens adverb som har fått prepositioners betydelser och funktioner, medan prepositionerna kraštù, šalì, viršùs troligen har uppstått genom att enskilda kasusformer stelnat. Av dessa ser man hur processen att utöka dialektens prepositionsförråd går till.

3. Ackusativprepositionerna är nästan desamma som i standardspråket, men prepositionerna pagal ir palei används parallellt utan någon betydelseskillnad, medan konstruktioner med prepositionerna par ir pro tycks hållas isär: konstruktioner med par anger i regel att handlingen sker på själva objektet, genom dess mitt, medan pro betyder förbi det, vid sidan av det.

4. Av instrumentalisprepositionerna används i dialekten endast su ir ties. Med prepositionen su uttrycks i dialekten, utöver andra betydelser, alltid handlingens redskap (su šluota dobiliukus šūšlavė) och ett föremåls egenskap (:vyras su ilga nosia).

5. I avsnittet om prepositioner som används med flera kasus behandlas prepositionerna pas, po, salig ir už. Till skillnad från standardspråket används prepositionen pas parallellt med genitiv och ackusativ utan betydelseskillnad. Genitivkonstruktioner med prepositionen pas är också typiska för de nordvästra samogitiska grannarna till den undersökta dialekten. Prepositionen salig, som motsvarar standardspråkets sulig, används utan betydelseskillnad med genitiv, dativ och instrumentalis.

6. De flesta sammansatta prepositionerna är genitivprepositioner. Även de ”tredelade” prepositionerna består uteslutande av genitivprepositioner. Konstruktioner med sammansatta prepositioner uttrycker oftast rum och tid. De enskilda leden i dem är inte alla lika tätt sammanfogade. De mest fasta av dem är iš už, iš po, be po, iš anàpus, iš šiàpus, ligi anàpus, netoli nuo, nuo anàpus. Alla övriga sammansatta prepositioners led har betydligt svagare inbördes samband. Det andra ledet i sammansatta prepositioner (det tredje i ”tredelade”) preciserar vanligtvis det första ledets betydelse, jfr.: jis lenda iš krūmo; jis lenda iš po krūmo; jis lenda iš po šiàpus krūmo.

7. En betydande del av dialektens prepositioner har fler betydelser än motsvarande prepositioner i standardspråket. Detta gäller prepositionerna aũt, aplink, aukščiau, į, iš, netoli, nuo, prieš, prò.

8. Betydelsen hos vissa av dialektens prepositioner har utvidgats på andra prepositioners bekostnad. Så används till exempel prepositionen apie mycket mer sällan i dialekten. För att uttrycka ett ungefärligt antal används, utöver den, ofta också konstruktioner med prepositionerna ant, arti, ligi, netoli, į, par. Dessutom har prepositionen aplink, utöver sina egna betydelser, även alla betydelser som apie har. Prepositionerna arti ir virš används relativt sällan, eftersom prepositionen netoli i alla sammanhang ersätter prepositionen arti, och prepositionen aukščiau — virš.

9. Prepositionskonstruktioner används ganska ofta i dialekten även i fall där standardspråket klarar sig med kasusformer utan prepositioner eller med andra konstruktioner.

168

BETYDELSE OCH ANVÄNDNING AV PREPOSITIONER SOM ÄR KARAKTERISTISKA FÖR DEN SÖDRA DIALEKTEN HOS DE NORDVÄSTRA AUKŠTAITISKA DIALEKTERNA

E. GRINAVIČIENĖ

Sammanfattning

Artikeln behandlar betydelsen och användningen av prepositioner som är karakteristiska för den södra dialekten hos de nordvästra aukštaitiska dialekterna, som talas i det litauiska språkområdet mellan orterna Smalininkai, Vadžgirys, Girkalnis och Skirsnemunė (distrikten Jurbarkas och Raseiniai). Det dialektmaterial som används i artikeln samlades huvudsakligen in av författaren under åren 1949–1965.

Alla prepositioner i dialekten delas in i fyra huvudgrupper beroende på vilket kasus de styr: 1) prepositioner med genitiv, 2) med ackusativ, 3) med instrumentalis och 4) med flera kasus (genitiv, dativ, ackusativ och instrumentalis).

I dialekten finns upp till 38 prepositioner med genitiv – fler än i standardspråket. Till dem hör också vissa adverb i den undersökta dialekten, till exempel: abugaliai ”i båda ändarna”, abusiai ”på båda sidor”, abysaliai ”på båda sidor”, ankščiau ”tidigare”, arčiau ”närmare”, paskiau ”senare”, pirmiau ”tidigare”, šitapus ”på denna sida”, toliau ”längre bort”, vėliau ”senare”, samt enskilda stelnade former av vissa kasus, till exempel: kraštų ”vid kanten”, šaly ”vid kanten”, viršaus ”ovanifrån”. De anförda exemplen återspeglar en process där prepositionskategorin i den undersökta dialekten utökas genom adverb och substantiv: dessa adverb och enskilda kasusformer har fått prepositionsbetydelse.

Det finns lika många prepositioner med ackusativ i dialekten som i standardspråket; endast prepositionen pàs ”hos” saknas. Det finns bara två prepositioner med instrumentalis: su ”med” och ties ”hos”; fyra prepositioner används med flera kasus: pàs ”hos”, põ ”under”, šalia ”intill” och už ”bakom”. Till skillnad från i standardspråket används prepositionen pàs i dialekten med både genitiv och ackusativ i samma betydelse. Konstruktionen med prepositionen pàs och genitiv är också karakteristisk för de närliggande samogitiska dialekterna. Prepositionen põ används med genitiv, dativ, ackusativ och instrumentalis, medan už används med genitiv och ackusativ, liksom i standardspråket. Till skillnad från i standardspråket används prepositionen šalia parallellt med genitiv, dativ och instrumentalis utan betydelseskillnad.

Utöver de ovan nämnda förekommer i dialekten också ett visst antal sammansatta prepositioner, bestående av två självständiga delar, till exempel: arti prie ”nära intill”, arti nuo ”nära från”, be šiapus ”utan denna sida”, be anapus ”utan den sidan”, iš šiapus ”från denna sida”, iš anapus ”från den sidan”, be põ ”utan efter”, iš põ ”ut underifrån”, iš už ”bakomifrån”, išilgai par ”längs genom”, į anapus ”åt den sidan”, į šiapus ”åt denna sida”, ligi anapus ”fram till den sidan”, ligi šiapus ”fram till denna sida”, ligi põ ”fram till efter”, netoli nuo ”inte långt från”, nuo anapus ”från den sidan”, nuo šiapus ”från denna sida”, skersai par ”tvärs genom”, pagal anapus ”längs den sidan”. Tillsammans med dessa förekommer ibland också ”trefaldiga” sammansatta prepositioner, bestående av tre delar, till exempel: iš už anapus ”bakom den sidan”, iš po šiapus ”bakom denna sida”. Komponenterna i sammansatta prepositioner är inte alltid lika tätt sammanfogade. Ett starkare samband finns mellan komponenterna i sådana sammansatta prepositioner som iš už, iš põ, be põ, iš anapus, iš šiapus, ligi anapus, netoli nuo, nuo anapus. De anförda prepositionerna används oftare i dialekten än de övriga. Vanligen bildas ”trefaldiga” prepositioner av dem med hjälp av en tredje preposition. Alla andra sammansatta prepositioner är mindre fasta. Konstruktionerna med sammansatta prepositioner har oftast lokal eller temporal betydelse. Den andra komponenten i sådana prepositioner preciserar alltid den första komponentens betydelse.

169

Vissa av de prepositioner som behandlas i artikeln har fler betydelser i dialekten än motsvarande prepositioner i standardspråket. Detta gäller prepositionerna añt ”på”, aplink ”omkring”, aukščiau ”ovanför, utöver”, į ”i”, iš ”från, ur”, netoli ”nära”, nuo ”från”, prie ”hos, till”, pro ”genom”. Dessutom har vissa prepositioners betydelse utvidgats genom påverkan från andra prepositioner. För att beteckna ungefärlig storlek används i dialekten, vid sidan av prepositionen apie, allt oftare konstruktioner med prepositionerna añt, arti, ligi, netoli, į, par. Prepositionerna netoli och aplink används i dialekten både i sin egen betydelse och i betydelsen hos prepositionen apie, medan prepositionen aukščiau används i betydelsen hos prepositionen virš.

Konstruktioner med prepositioner används relativt ofta i dialekten även i fall där standardspråket använder kasusformer eller andra konstruktioner.