LIETUVIŲ KALBOS GRAMATIKOS TYRINĖJIMAI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM SAMOGITERNAS mun- och num-

B. VANAGIENĖ ir V. VITKAUSKAS

I de samogitiska dialekterna har de obliqua kasusformerna av det personliga pronomenet aš och ordet numas ”hus” vokalen u (dial. o, ū) i stammen.

Följaktligen ser singularböjningen av deras pronomen aš ut så här:

1. nordliga (dounininkai-) dialekter

Judrėnai

Mósėdis

Kretingà¹

aš

aš

aš

mō·nes

mō·nes

mō·nes

mōnẹi

mōnẹi

mō·n | mōnẹi

mōnẹ

mūni

mōni

mōnẹ·m

mōnẹ·m

mōnẹ·m

mōnie

mōnie

mōnie

2. sydliga (dūnininkų) dialekter

Kuršėnai

Vainutas

Viduklė

aš

aš

aš

mūnī·s

mōnes

mīnes

mūn

mō·n || mōnī·

muon²

mūnị

monẹ

muni

mūnịm

monẹ·m

mūnịm

mūnie

monie

mūnie

3. västliga (donininkai-) dialekter³

¹ J. Aleksandravičius, Kretingadialektens pronomen, ”Kalbotyra”, vol. 10, s. 121.

mūon < mūn, eftersom i Viduklė- och Nemakščiai-dialekterna il, im, in, ir, ul, um, un, ur > iel, iem, ien, ier, uol, uom, uon, uor.

³ I vissa västliga samogitiska dialekter används nu former med stammen mun- (se Lietuvių kalbos gramatika, vol. 1, Vilnius, 1965, s. 647), men de har troligen kommit från den religiösa litteratur på västaukštaitiska som tidigare var utbredd där. Att västsamogiterna förr använde former med mun- framgår av paradigmen från Karklė- och Rusnė-dialekterna som vi presenterar, liksom av enstaka exempel upptecknade på andra håll, jfr.: atpjā'uk mūnē vėsa (duonos) kā'mpa; mūni sakī'k, uo as tēvi Rmč; ē'k so mūnē·m, pariodī·so Sg; āna mūni ozī·ika gerō Krg; mūni, mūna Sausg alviai, Šilutės raj., mūn Šilininkai, Šilutės raj. m.fl. Att en litterär språkform som används i kyrkan kan påverka uttalet av enskilda dialektord ser vi i den litterära formen av ordet diegs || diēvas || dievas, använd i sydliga och många nordliga samogitiska dialekter vid sidan av sūdrų, dī·valau, dī·val·čau Krš, sōdėję, diēvola'č'au, pūondėnė Lk, Trš, dēivāla'u Jdr, Ms. Om stammen mun- som västsamogiterna använde och använder, se J. Lebedys, V. Urbutis, Du žemaitiški XVIII a. vidurio tekstai, ”Baltistica”, IV (2), 1968, s. 301.

14*

211

Kārklė⁴ jag? mọn mọnė? —

Rùsnė jag mùnės mùn || mùne mùnį mung·m —

Rotvokalen u förekommer också hos samogiterna: a) possessivt pronomen māno, jfr.: mūna Grd, Klm, Krš, Skdv, Šauk, Vdk, Žgč; mòna Kārklė⁵, NmŠ, Pj, Rsn, Šv, Tn, Vn; mõ·na, mõ·na i alla nordliga samogitiska dialekter och hos sydsamogiterna kring Laukuva, Pāvandenė, Užventis, Varniai; b) pronominalformer med bestämd artikel manāsis, manōji, jfr.: mònā·sis, mònūo-jė Rdn, Trš; mònā·ses Lk, Pvn, Užv; mònūoje Rsn; munūoji Krš, Šauk; c) olika andra avledningar av samma stam, jfr.: mūniška ”som jag, enligt mig” Krš; muniškis ”min” Ms, Pp, Rdn, Trš, Skd; mọnė·škes Jdr, Vvr; mọnėškes Pj, Tn, Vn; munā·tis: uojė tu munā·tis ”kära nådiga du” Krš; munė·li: jėtuš tu munė·li ”kära nådiga du” Krš.

Former av både personliga och possessiva pronomen med stammen mun- förekommer också i samogitiska författares skrifter från 1700- och 1800-talen⁶, t.ex.: Tas tay ira muna oblubiencius, wiras muna, yr fargas Pannifies muna ŽCh 5; anfay muni sawa žyidu saw usłubawoie ŽCh 6; tu daugiaus m unes tayp geray ne szersy ney dabosy StnD (tillägg till första grenen av den sjuttonde sången); Szenden dar žmona sako i sawą wiriszki mąno pats, wijtoie mąno wiriszkys Dauk B 83; tóret mąn pirmó pazadieti vissus pritarus atmesti DaukBi VII; Bene mąna dukrele? Bene mana jaunoiė? D 6; Nier mąn brotajtio žirgams balnoti D 84; Dalis žmoniu mąna wiskupistie giwenqntiu ValančŽV II 11; Saule! nedziowink tu mun upala Klementas LCh 261.

Former med stammen mun- har länge tilldragit sig språkvetarnas uppmärksamhet, och olika uppfattningar har framförts om ursprunget till stammens vokal. Enligt vissa har u här uppstått ur a, som mellan två nasaler intill vokaler har mörknat enligt en ljudlag i de samogitiska dialekterna, det vill säga övergått till u (o, u). Enligt andra bör stammen mun- förbindas med liknande former i andra språk (de lettiska högsamogitiska dialekternas mun ”mig”, fornslaviska мънѣ).

Förespråkarnas för den första uppfattningen påståenden:

K. Būga: ”… samogiterna gör a mellan m och n eller n och m till vokalen u. Orden namai, man, kamanos ir kamanė uttalas av samogiterna: numai, mùn eller mùnie, kāmunos och kamunė ’vildbi’⁷.”

P. Skardžius: ”… i stället för det förment samogitiska numo finns endast namas. Här mellan n och m har a omvandlats till u (egentligen till ett visst ljud mellan u och o), precis som i orden kāmunos, mūnie från kamanos, mūnie⁸.”

V. Grinaveckis: ”Den andra delen (am, an i diftongerna — B. V., V. V.) m, n har i många litauiska dialekter dragit den första delen bakåt i munnen, gjort den mörkare och mindre öppen … Denna uppfattning bekräftas av att a har övergått till o inte

⁴ J. Gerullis ir Chr. Stang’as, Lietuvių žvejų tarmė Prūsuose, Kaunas, 1933, p. XIV–XV.

⁵ På samma ställe, s. XV.

⁶ Om former med man- i Mažvydas skrifter, se J. Senkus, Pirmosios lietuviškos knygos tarmė, LKK, vol. 1, s. 81.

⁷ K. Būga, Rinktiniai raštai, vol. 2, Vilnius, 1959, s. 282.

⁸ ”Gimtoji kalba”, Kaunas, 1937, s. 95 (P. Skardžius tillägg till J. Labokas artikel ”Žemaičių namas”).

212

inte bara i dessa diftonger, utan också i andra fall i m, n-omgivning, t.ex.: nòmā ~ namāi, mònì ~ mànie…⁹

K. Kuzavinis: ”Den samogitiska dialektformen mùnie uppkom fonetiskt ur mànie¹⁰.”

I enlighet med denna uppfattning är samogitiska mun- i ”Lietuvių kalbos žodynas” också till största delen en transponering av man-¹¹.

P. Jonikas kan, enligt de lagar som gäller i den Pagramantis-dialekt han beskriver, inte fonetiskt transponera mun- ur man- (i Pagramantis förblir am, an intakta i alla fall), och transponerar därför formerna mìnes, mùn, mùni, muni.m̄. som mùnes, mùn, mùni, munimi, och tillägger att roten mun- ”troligen bör härledas ur man-¹².”

Z. Zinkevičius gör på liknande sätt i ”Lietuvių dialektologija” och säger: ”I stället för höglandslitauernas stam man- har samogiterna mun- (mùnes). Förändringen kan vara fonetisk, eftersom samogiterna också har kamunẽ, kãmunos, nùmas… i stället för orden kamãnė ’vildbi’, kãmanos, nãmas. Alltså blir a u i miljö av nasal konsonant…”¹³

I texten återger han överallt dessa former med vokalen u, t.ex.: mùn (s. 301), mùnes (s. 297), mumũ (s. 403), numiẽ (s. 403), numiẽn (s. 405) och så vidare.

Chr. Stang anger också att samogiternas mun- kan ha uppstått ur man-¹⁴.

Anhängarna av den andra uppfattningen hävdar:

A. Meillet: ”De baltiska och slaviska språken utvecklade en ny (dativform – B. V., V. V.) bildning, utan tvivel under genitivens inflytande: fornpreussiska mennei och, med en annan rotvokalism, litauiska dialektala mùnei, fornkyrkoslaviska мънѣ”¹⁵.

J. Endzelīns: ”Samma mun- (dvs. samma som i de lettiska höglandsdialekterna – B. V., V. V.) finns i litauiska (samogitiska) dialekter i alla obliqua kasus av det personliga pronomenet och i possessivpronomenet… Och Gotjo (Gauthiot)… har sannolikt med rätta jämfört den med slaviskans mъn- i instrumentalis mъnojo och dativ mъně…”¹⁶ J. Endzelīns uttryckte samma uppfattning även senare¹⁷. (Lettiska språkforskare förklarar ännu i dag de lettiska höglanddialekternas former med u enligt J. Endzelīns, t.ex.: mu:n ’mig’¹⁸).

⁹ Vl. Grinaveckis, Nordvästžemaitiska dialekters fonetiska särdrag och deras utveckling, Vilnius statliga pedagogiska instituts vetenskapliga arbeten, vol. 11, Vilnius, 1960, s. 77.

¹⁰ К. Кузавинс, Некоторые вопросы истории местоимений в литовском языке. Конференция по вопросам истории балтийских языков. Программа и тезисы докладов. Вильнюс, 1964, p. 13.

¹¹ Jfr: Pagal kukavimo, pagal lingavimo, rodos, mano (orig. muna) dukrelė, rodos, mano (orig. muna) jaunoji (StnD 23) LKŽ VI 792; Mals mano (orig. mano) dukrelė dainiuodama… (D 23) LKŽ VI 82; Kiek ans mane (tarm. mùni) yra prikukdęs… (Krš) LKŽ VI 794; Ans y greitesnis – ans gal mane (tarm. mùni) užklękti (Klvž) LKŽ VI 49; Klimba braška jau mano (tarm. mùna) seni kaulai (Šauk) LKŽ VI 79; Ar čia seniai išlaidino ant manęs (tarm. mòne˙s) lietuvį… (Plt) LKŽ VII 19; Mama, išlaidy̌k mane (tarm. mùni) pro duris… (Dr) LKŽ VII 21, även om i de senaste banden ibland också en annan form återges, t.ex.: Galėjai pas mùni užklękti (KlvrŽ) LKŽ VI 49; Įklojau į murzą, kad mùni atminnų (Trk) LKŽ VI 155; Maliūtalì mano! (Lk) LKŽ VII 799; Jūso prisiveng, o mune į dumblą sumaišo (Krš) LKŽ VII 756; Oi, mergele muno, oi, jaunoji muno… (D 34) LKŽ VII 816.

¹² P. Jonikas, Pagramančio tarmė, Kaunas, 1939, p. 59.

¹³ Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966, p. 299.

¹⁴ Chr. S. Stang, Vergleichende Grammatik der Baltischen Sprachen, Oslo – Bergen – Tromsø, 1966, p. 251.

¹⁵ A. Meйe, Общеславянский язык, Москва, 1951, p. 365.

¹⁶ J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīga, 1951, p. 509.

¹⁷ J. Endzelīns, Senie slavu un baltu valodu sakari, ”Latvijas PSR Zinātņu Akademijas Vēstis”, Rīga, 1952, Nr. 3, p. 40.

¹⁸ M. Rudzīte, Latviešu dialektoloģija, Rīga, 1964, p. 350.

213

J. Otrembskis: ”Morfemet mun- återkommer i alla oblikva kasusformer av första personens pronomen. Dess ålderdomlighet beläggs av den fornryska singularens dativform мънѣ¹⁹.”

A. Valeckienė: ”I den žemaitiska dialekten har alla obliqua kasus i singular av pronomenet aš stammen mun-: munęs, mun, mune osv. … Žemaitiska mun- är sannolikt en gammal stam och inte någon fonetisk dialektal ombildning av man-. Även vissa östliga lettiska dialekter har mun i singularens dativ”²⁰.

Rotvokalen u i ordet numas (nõ˙ms, nũms) i de žemaitiska dialekterna tolkas också på olika sätt.

Detta ord används i hela det žemaitiska dialektområdet och betyder: 1. boningshus: Yl, Pvn, Šlnt, Užv; 2. pluralis: hembygd, barndomshem: Akm, Klk, Krš, Pp, Šauk, Trš, Vkš; 3. ladugård: Pln, Rs, Vdk,; 4. förstuga: Dov, Klp, Krg, Plik, Prk²¹ Särskilt vanliga är adverben: nọmēi ”hemma, hem” Dr, Jdr, Krtn, Lk, Ms, Pp, Sd, Trš, Vvr; nõmi˙ Lkv, Pj, Pvn, Užv, Varn, Vds; nūmi˙ Grd, Pgr, Rs, Skdv, Trg, Vdk, Vn; nọmē˙ Kaŕklē²², Rsn, Sg; nọmi˙n Kv, Pj, Šv; nọmē˙n Krg; ṇumē˙n Kin Sg, Šlu; ṇumuõ Klm, Nmk, Šauk, Vg.

Rotvokalen u finns också i avledda ord, till exempel: numi.nis ”inhemsk” Lk, Pp, Rdn, Sd, Trš; ṇumi˙nis Krš, Krtv, Skdv, Šauk; nọmē˙škes ”hemmastadd” Jdr, Kv, Vvr; nu-mi˙škis Ms, Pp, Rdn, Trš; nọmē˙škes Pj, Šv, Vn, Žv; i˙nomi˙s ”inneboende” Jdr, Pvn, Rdn, Trš, Vds; i˙nomā˙ute ”ha inneboende” Ms, Pp, Sd, Trš, Vn, Vvr, Žv; i˙numauti Krš, Krtv, Šauk; i˙nomēni˙nks ”inneboende”: a[š] statā˙so dide bōta, kõr galē˙so kētures i˙nomēni˙nkos i˙silē˙tē˙s Prk; nõ˙mnēšis ”som bärs med hem”: paskuõli˙n[k] kiõke nūors koskē˙le nõ˙mnēše Ms; nõ˙msā˙rks ”husväktare, tillsyningsman” Mžk; nõ˙msā˙rks Klk, Pp, Pvn, Rdn, Trš, Užv, Vds; ṇumsārks Krš, Krtv, Šauk; prýnumis ”förstuga” Kalotė²³.

Ordet inumys, som sannolikt har kommit från žemaitiskan, förekommer i den västlitauiska dialekten kring Šakyna, Gruzdžiai och Šimkaičiai.

Formen inums används i den lettiska Gramzdadialekten och i vissa författares skrifter; i lettiska texter förekommer också formen inumnieks²⁴.

Stammen num- återfinns också i 1600–1800-talens žemaitiska författares skrifter: Broley idant nuog wilka ne atrafumime|Laukie bandos draſkomos | n u m a n tekiekime Slavočinskis LCh 77; … nu n u m u iki n u m u wayksčio, galpadas prasidama ŽCh 25; … tynay nameluſu ubagiſzkuſy, kaypo ubagay, ubagiſzka kamarely n u n u w m o j e ŽCh 43; Palinkai tusztczius N u m u s, dyrbat nor apylſi Poška LCh 269; Buwa garsas apłynkyw yr wysy žynoja Jog n u m u s to Žemaycze aytoras dabōja Stanevičius LCh 313; Sesu sesery wiszne wadyn todel jog jy ysztekiedama netrukus palaus buty n u m y s z k e

¹⁹ J. Otrebski, Gramatyka języka litewskiego, t. 3, Warszawa, 1956, p. 136.

²⁰ Litauisk grammatik, vol. 1 (huvudred. K. Ulvydas), Vilnius, 1965, s. 647 (kapitlets författare A. Valeckienė); se även A. Valeckienė, Om det litauiska språkets morfologiska struktur och dess utveckling, i: Litauiska språkets morfologiska struktur och dess utveckling, Vilnius, 1964, s. 10; A. Valeckienė, Om bildandet och utvecklingen av system för deklination av oböjda pronomen i modern litauiska, ”Baltistica”, I (2), Vilnius, 1966, s. 131.

²¹ Jfr J. Balčikonis, Priemenė ir sinonimai, ”Baltistica”, II (2), Vilnius, 1966, p. 191.

²² J. Gerullis och Chr. Stang’as, anf. verk, p. XV.

²³ J. Balčikonis, anf. art., p. 191.

²⁴ J. Endzelīns un E. Hauzenberga, Papildinājumi un labojumi K. Mühlenbacha Latviešu valodas vārdnīcai, t. 1, Rīgā, 1934—1938, p. 501.

214

Stn D 20 (tillägg): Alla dessa hus kallar ännu i dag samogiterna och zemaiterna för första och sista av sina byggnader DaukB 30; De kallade det Nomiejó, från ordet nu mieji is, som alltid låg i deras hus Dauk B 83; Hur ska jag komma tillbaka? Hur ska jag hitta fram? Till mormors lilla trädgård, till de gamla husen D 10; Husen deras var låga men ganska breda, där de en gång levde i nöd med alla sina husdjur Valanč ŽV I 8.

Vad gäller ursprunget till vokalen u i num-, hävdas utöver den redan diskuterade uppfattningen att den fonetiska vokalen a har förändrats mellan nasaler²⁵, också att denna vokal kan ha uppstått genom vokalväxling. R. Trautmann²⁶ och E. Frenkelis²⁷ företräder denna uppfattning. Även R. Schmittlein²⁸ är benägen att förklara ordet numai med dialektal apofoni.

”Litauiska språkets ordbok” återger i regel roten num- som nam-, men när ett illustrerande exempel hämtas ur äldre författares zemaitiska texter behålls num-²⁹.

Av de angivna källorna framgår att forskningshistorien kring indirekta kasusformer av första personens pronomen i de zemaitiska dialekterna och roten num- är nära förbunden med undersökningen av vad som hänt med vokalen a mellan nasaler. Därför behöver frågan om huruvida vokalen a mellan m och n alltid övergår i u först undersökas närmare. Om detta är en regel som gäller alla zemaitiska dialekter, har då även rötterna mun-, num- fonetiskt uppstått ur äldre former — man-, nam-.

Det finns få belägg för ord med vokalen a mellan m och n i de zemaitiska dialekterna, men de visar följande.

1. Orden kāmanos, kamānė uttalas i Zemaitien kā˙manas, kā˙manie (kāmunie) endast väster om linjen Mažeikiai — Telšiai — Tverai — Kvėdarna³⁰ (se nedan), dvs. det är inte i hela det zemaitiska dialektområdet, som man kan få intryck av från vissa anförda citat, som vokalen a mellan konsonanterna m och n ”förändras” till u i dessa ord. Den östra delen av Zemaitien uttalar orden med a, t.ex.: āpmest'r's, pagrā˙ž'įntas kā˙manas blęzgó˙nčes Vds; kamā˙nę i˙gė˙ls Pvn; ššperėis i kamamę.kę e golles pri šeimó˙nta (ugnens uppvärmande sidovägg) Rdn; kā˙manas gražė˙šnes — i svečės kō˙r važūji Trs; kamā˙nų bl-jāu iš tuola Krš (byn Rūdėnai); a piršlė˙s važū˙si, ka su kamanūms arklī˙s Krš (byn Pažiužmė); a tas kamani̇nis medūs Grd; kā˙manas jau švenčums, ne kuožna˙ di˙na˙ Grd; so kamanūoms arklī˙s pastati˙c ki˙mė Vn; kamā˙nes kė˙rpiese sugūlūses Skdv; sū kamanūms važū˙dava Skdv; sū kamanūoms pamā˙ue arklī˙s Pašilė (väster om Kražiai). Variation has been noted even in the usage area of kā˙manie, kā˙manas, for example, in Tirkšliai one says kā˙manas (sometimes also kā˙manas), but always only kā˙manie³¹. Thus, the words kā˙manie, kā˙manas do not yet unequivocally show that man-, nam-

²⁵ För företrädare för den uppfattningen, se fotnoterna 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14. Se även V. Pisani, Il tema baltico *nama- „Studi Baltici“, vol. 4, 1934—1935, s. 52, andra fotnoten.

²⁶ R. Trautmann, Baltisch-slavisches Wörterbuch, Göttingen, 1923, p. 123.

²⁷ E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg-Göttingen, 1962, p. 482.

²⁸ R. Schmittlein, Études sur la nationalité des Aestii, Baden, 1948, p. 90.

²⁹ Gåskacklet har en gässling som ledare, medan tamgässen (dial. nómė.nės) säger: tar, tar, tar, kler, kler, kler (Šts) LKŽ VI 53; Mor lämnade mig hemma (dial. nómę) och gick själv till marknaden (Grg) LKŽ VI 79; Inte ens familjemedlemmarna (dial. nómėškė) vet själva varför hon hamnade där (Brs) LKŽ VI 163; Hon själv bar hem det lilla barnet från hemmet (S. Dauk) LKŽ VI 20; Alla hjälparna gick hem under stoj och glam (M. Valanč) LKŽ VI 27.

³⁰ Det har inte gått att få reda på hur invånarna i Klaipėda uttalar dessa ord. Bland de äldre uppteckningarna i LKŽ:s arkiv finns en lapp från Dovilai med formen kāmanos, men det är svårt att säga om det är en dialektform eller en litterärt normaliserad form.

³¹ A. Girdenis uppgift.

215

1. De samogitiska dialektområdenas gränser; 2. uttalsgränsen för mun-, num-; 3. uttalsområdet för kāmunos, kamunė; 4. gränsen för am, an > om (um), on (un); 5. inumyš utanför de samogitiska områdena.

i alla samogitiska dialekter blir mun-, num-. Snarare rör det sig om andra suffix i orden kamunė, kãmunos i de västsamogitiska dialekterna (jfr även formen kã·menas som återges i Mósėdys, vid sidan av kã·monas).

2. Namnet på de vidsträckta, välkända mossarna i norra Samogitien uttalas kamã·nas ~ Kamãnos: põ·rus (bäckens namn) prasę·ded ęs kamã·nu, ės tū· pė·lku Vkš (byn Purvėnai); Akm, Krš, Lc, Lž, Mžk, Pp, Trš, Vgr, namnet på den lilla sjö som finns kvar där är ka-mã·nu ẽžė·rs ~ Kamanų ežeras Akm, Klk, Vgr, Vkš, och byn nära dessa mossar kallas pãkamanė ~ Pãkamānai.

3. Verbet manýti, med många betydelser och avledningar, uttalas med rotvokalen a³² i alla samogitiska dialekter, t.ex.: manī·k tã·msta, mõ·ms i· gã·lva dėjiuos Vds; gė-rã· manã·us pri· mali·na Pj; ons jau manėjis sė·rktę, vọ dã·r isigõ·ndęs Šts; ašọ lãbã· manī·ta, nē·kė·ntọ leĩžọnušeu Rdn; vi·nã· buoba· su vaikū· bũ·rũ sunīkū manī·ti·s Krš; neapmanã·u kọu bedarī·tę: pięstę ẽ·tọ·nt er pǫ·snaktę ãtė·s Šts; i·šmanã·u Kv; neẽšmaniem kọu badarī·tę Brs; kã·p ãnė· tė·rp šėves kã·lb, mėš neišmanė·m Prk; ọ·nc pri tūo dã·rba nieka nepã·rmana Vvr; nepã·rmanau kan. tu cė sakãi· Ll; pėrmjã·u buobas, nu·manī·k, lī·sa pī·na cėlendrọ·ka pri·selė·da — i·viedra e nė·šã·s Lkv; kad ãnī· pã·tes nenu·šemã·na, kọ·r aš ãĩ·sọ praši·tę Pvn; kàs par ešmanī·tuoje: paiī·mso dė·rža — ešlakstī·s vėšė nēkė· Rdn. Enda undantag är former som hörts i byn Skomantai i trakten kring Švėkšna: kõ· to monã· tã·b dẽ·rbdã·ms; monī·te gãlė kã·p niore, tęķ ti·lieķ; mõna mõnī·mo, cẽ nēgerã·. Av formerna i Švėkšnas dialekt att döma, t.ex. dativformerna singular och plural anõm, gerõ·m, senõ·m, gražõ·m, laukõ·ms, vakõ·ms, vi·rõ·ms, arklė·ms, är även det nämnda manýti uttalet sannolikt nytt (det kan ha uppkommit genom analogi med andra ord, kanske till och med med pronominalroten mun-).

4. I former av passiva particip av preteritum och deras avledningar bevaras vokalen a alltid, t.ex.: trẽnamũ·n vãisto tòrọ Pvn; marė· nama gõ·ĩ Jdr; je važõ·nama, važõuk Trš; ãnios pėnamė va·nėkã· Pj; tõrõ trės pė·namos, trī·s pė·nclã· žvī·g Užv; rõgė· pjã·uname Pkl; vagõ·rklã· ė·r ī· daigė·namis Plng; ãnà bõ·va nu sē·na gã·rbenama Ms; sũ·nkė· i· gã·unamės Vvr; penamuoji kã·ulė Yl osv.

Alla dessa fall gör det omöjligt att instämma i de kategoriska påståendena att rötterna mun- och num- fonetiskt har uppstått ur man-, nam-. Dessutom bör man erinra sig att området för mun-, num- är mycket större än området där diftongerna am, an övergår i ọm (am), ọṇ(un); det skulle alltså förefalla som om a i dessa rötter övergår i ọ (u) oberoende av nämnda diftongers utveckling, vilket redan är föga övertygande.

När det har fastställts att a i omgivning av nasala konsonanter övergår i u utan särskilt strikt regelbundenhet, kan roten mun- i de obliqua kasusformerna av det samogitiska personliga pronomenet för ’jag’ lättare förbindas med den lettiska dialektformen mun, dativ singularis, fornkyrkoslaviska мѫнѣ och, som S. Karaliūnas³³ påpekar, till och med med de anatoliska språkens pronomen: hettitiska am (m)uk ’mig, jag, åt mig’, lykiska emu och amu, lydiska amu ’jag, åt mig’.

Det samogitiska numas. har ingen motsvarighet i besläktade språk. Med tanke på att övergången av vokalen a till u mellan nasala konsonanter är betingad, skulle vi emellertid vara benägna att anse att den uppfattningen är mer rimlig, enligt vilken det samogitiska num- har en annan rotvokal.

³² Jfr även äldre skrifter: Dwy paskutynnes atgrąžas tayp reyk yszmaniti StnD 17 (tillägg); Wysados wyneyp teyszmana Pabrėža; wislab parmanyset DaukBi VII; nelabs žmonių pramanimas DaukBi IX m.fl.

³³ S. Karaliūnas, Seniausieji baltų ir slavų kalbų santykiai (Filologijos mokslų kandidato laipsnio disertacija, mašinraštis), Vilnius, 1966, s. 288; C. Каралюнас, Древнейшие отношения балтийских и славянских языков (автореферат), Вильнюс, 1967, s. 11.

217

OM DE SAMOGITISKA тип- OCH пит-

Б. ВАНАГЕНЕ, В. ВИТКАУСКАС

Sammanfattning

Oblikformerna av det personliga pronomenet aš ”jag” och ordet namas ”hus, stuga” uttalas av samogiterna med rotvokalen u (i stället för den aukštaitiska a), till exempel mòṇèi (mòm), mò nì, mùn ”åt mig”; nộ·ms, núms ”hus”.

Det är knappast möjligt att instämma i uppfattningen att vokalen и i тип-, пит- fonetiskt har utvecklats ur vokalen а, eftersom а inte ”förvandlas” till и mellan två nasalkonsonanter i alla samogitiska dialekter. Närmare bestämt: a) orden kàmanos ”betsel” och katànė ”humla” med u, det vill säga kamunos och katunė, uttalas endast väster om linjen Mažeikiai–Telšiai–Tverai–Kvėdarna; b) de nordliga samogiterna uttalar sina ortnamn Kamanos ”namn på ett träsk”, Kamanu ežeras ”Kamanu-sjön”, Pakamaniai ”namn på en by” med а: kamà·nas, kamà·ni ežė·rs, pàkamanė; c) ordet manyti ”1. tänka, anse; 2. avse, ha för avsikt” uttalas med rotvokalen а av nästan alla samogiter, med flera. Dessutom är utbredningsområdet för тип-, пит- betydligt större än utbredningsområdet för samogitiska diftongkombinationer от, оп (ит, ип) < am, an. Därför bör det samogitiska pronomenet тип-, sannolikt förbindas med den dialektala formen av dativ singularis i lettiska тип- och fornkyrkoslaviska мьнѣ. Ordet namas kan ha en annan rotvokal.