B A L T Ų K A L B Ų V E I K S M A Ž O D Ž I O T Y R I N Ė J I M A I

L I E T U V O S T S R M O K S L Ų A K A D E M I J A

M. RUDZĪTE

O-stammar med nasalinfikset och sto-stammar i sydöstra Latgales dialekter

I de baltiska språken förekommer o-stammar med nasalinfikset och sto-stammar med samma betydelse¹. Nästan alla verb med en sådan presensbildning är intransitiva. Rotstavelsen har mycket ofta nollgrad². O-stammar med nasalinfikset förekommer också i besläktade språk, men sto-stammar är inte säkert belagda utanför de baltiska språken. Därför finns det skäl att anta att suffixet -st- i de baltiska språken inte har ärvts från en mer avlägsen forntid, utan har uppstått endast inom denna språkgrupp³. Men såväl i litauiskan som i lettiskan är det mycket produktivt och tenderar att träda i andra suffix ställe vid bildningen av presensstammar för intransitiva verb. Denna tendens är inte lika stark vare sig i de båda nämnda språken eller i de enskilda dialektgrupperna inom dessa språk. sto-stammar har fått ett vidare användningsområde i lettiskan. I lettiskan har sto-stam i presens inte bara verb med en sådan rotstruktur som i litauiskan har presens bildat med suffixet -st-⁴, utan också verb vars rot slutar med en kombination av en kort vokal och r, l, j eller v, till exempel birst, bira, birt ”falla”, silst, sila, silt ”bli varm”, līst, lija, līst ”strömma, regna”, grūst, gruva, grūt ”falla samman”. I litterär litauiska och i en del dialekter har dessa verb i presens bevarat den äldre o-stammen med nasalinfikset: bū-ra, biro, birti, šyla, šilo, šilti, lỹja, lijo, lyti, griuva, griuvo, griūti. Endast i en del av de litauiska dialekterna är verb med en sådan rotstruktur sto-stammar i presens^⁵.

I lettiskan kan det i nuläget endast vara sådana verb som har o-stammar med nasalinfikset, vars rot efter en kort vokal följs av en konsonant. Av vokalerna i dessa verbs rötter är u vanligast, och i, a och e mindre vanliga; i slutet av roten förekommer oftast de tonlösa klusilerna k, p, t och mer sällan de tonande g, b, d. De verb vilkas korta rotvokal följdes av s eller z har i lettiskan, liksom i litauiskan, utvecklats från o-stammar med nasalinfikset

^¹ Chr. S. Stang, Das slavische und baltische Verbum, Oslo, 1942, 132. lpp.; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, t. 2., Warszawa, 1965, 320. — 321. lpp.; J. Endzelīns, Baltu valodu skaņas un formas, Rīga, 1948, 190. lpp.

^² J. Endzelīns, op. cit., s. 188 och 190.

^³ E. Hauzenberga-Šturma, Ergänzende Bemerkungen zum baltischen -sta- Präsens, i: Donum Balticum, Stockholm, 1970, s. 180.

^⁴ Chr. S. Stang, op. cit., s. 132–133.

^⁵ Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966 (i texten — LD), s. 337–338; K. Morkūnas, Rytų aukštaičių pietinės tarmės morfologija, i: Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai, Vilnius, 1969 (i texten — LKK XI), s. 134; A. Jonaitītė, Dubingių tarmė, i: Dubingiai, Vilnius, 1971 (i texten — Dub.), s. 230–231; Lietuvių kalbos gramatika, bd 2, Morfologija, Vilnius, 1971, s. 224–225.

187

har blivit sto-stammar, t.ex. kūst, kusa, kust ”smälta, tina”, dziest, dzisa, dzist ”slockna”⁶⁶.

Även om det i lettiskan finns omkring 90 verb med o-stam med nasal infix i presens⁷, är omkring 30 av dem kända i det lettiska standardspråket (utan avledningar med prefix)⁸. Även i lettiska dialekter varierar antalet sådana verb mellan 20 och 35⁹.

Ett undantag i detta avseende utgörs av flera djupa övre lettiska dialekter som talas i det sydliga och sydöstra hörnet av Latgale. I Zvirgzdene, Pilda, Nirza och andra dialekter i detta område finns det endast omkring 5–7 verb med o-stam med nasal infix. De flesta verb som i lettiskan brukar ha o-stam med nasal infix är, om de över huvud taget används i dialekten, presensverb med sto-stam.

Med avseende på rotstavelsens vokalism bildar dessa sto-stammar två grupper. I den sydvästra delen av Latgale har dessa verb i presens samma vokal som i infinitiv, t.ex. brukst, bruka, bruktu¹ ”glida nedför en sluttning” i Kaunata, Nirza, Pilda och Zvirgzdene. I den sydvästra delen av Latgale stämmer rotstavelsens vokalism hos dessa sto-stammar ibland inte överens mellan presens och infinitiv, eftersom presens har den vokal som förväntas hos o-stammar med nasal infix, t.ex. brūkst² i Galēni, brūkst² i Vārkava (av brukst), bruka, brukt³.

Augšzemnieku rakstu vajadzībām 1933. gadā Rēzeknē izdota P. Stroda „Pareizrakstības vārdnīca“. Vairākiem verbiem, kam latviešu literārajā valodā, lejzemnieku izloksnēs un augšzemnieku izloksnēs Vidzemē un Ziemeļlatgalē tagadnē ir o-celms ar nāsena infiksu, šai vārdnīcā augšzemnieku rakstu valodai par normu izvirzīta sto-celma tagadne.

Det insamlade materialet gör det möjligt att ge en kort inblick i bruket av o-stammar med nasal infix och sto-stammar i dialekterna i södra delen av Latgale. Hittills har detta fenomen fått ringa uppmärksamhet i lettisk lingvistisk litteratur. Som jämförelse har även uppgifter från några dialekter i norra Latgale använts.

För att undvika upprepningar och göra de analyserade orden lättare att förstå anges först infinitiven utan de fonetiska förändringar som är karakteristiska för de övre lettiska dialekterna: drupt, inte drupt' eller drūpt', smakt, inte smakt' eller smokt'.

Vanligen anges presensformen i tredje person singular. Om den uppvisar fonetiska förändringar som är karakteristiska för de övre lettiska dialekterna, återges formen först i sin äldre ljudform med halvfet rak stil. Efter >-tecknet följer de konkreta dialektformerna i kursiv stil, t.ex. brūkst > brūkst² i Kalupe och Nautrēni, brūkst² i Vārkava.

⁶ Chr. S. Stang, op. cit., s. 132; J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951 (hädanefter i texten — Lgr.), s. 762–763.

⁷ P. Arumaa, Von der Eigenart des Ablauts und der Diathese im Baltischen, — ZfslPh, XXVI, s. 125.

⁸ Ordbok över lettisk stavning, Riga, 1951.

⁹ K. Draviņš, V. Rūķe, Verbalformen und undeclinierbare Redeteile der Mundart von Stenden, Lund, 1958, s. 11–12; S. Raģe, Ērgemes, Lugažu un Valkas izloksnes fonētika un morfoloģija, — Valodas un literatūras institūta Raksti, 8, Rīgā, 1964, s. 93–94; M. Graudiņa, Laidzes un Kandavas izloksne, — därs., s. 210–211.

188

Om ingen källa anges för namnet på en underdialekt har författarens eget material använts; det har samlats in genom att representanter för de nämnda dialekterna intervjuats¹⁰.

Former hämtade från källor kan också anges i första person singularis. Om de i den aktuella källan redan hade återförts till ett äldre ljudskick, trycktes de med rak stil, t.ex. brūkstu i Varakļāni EH I 245.

I flera dialekter används parallella presensformer. I Nirza förekommer till exempel presensformer med -l- och -n- av varje verb. Av verbet brukt finns där presensformerna brukst || brugla || brugna. I Pilda och på andra håll finns presensformer med -l-: brukst || brugla. För att undvika att översikten över användningen av o-stam med nasalinf fixer och sto-stam blir alltför brokig visas inte parallellformerna med -l- respektive -n-.

För att visa vilken stam — o-stam med n-infix eller sto-stam — som används i det undersökta området har en lista sammanställts. Den omfattar de verb som förekommer i dessa dialekter och för vilka presensformen o-stam med nasalinf fixer har konstaterats i lettiska, liksom de verb där denna stam utökats med -st-. Verben är indelade i fyra grupper efter rotstavelsens vokalism. Inom varje grupp är ordningen alfabetisk.

1. Verb med u i roten

brukt ”glida ner; stryka sig”

brūk > brūk² i Galēni, brūk² i Stirniene och Šķilbēni, brūk² i Līvāni

brūkstu i Varakļāni EH I 245, brūkst > brūkst² i Galēni, brūkst² Strods 61, brūkst² i Kalupe och Nautrēni, brūkst² i Vārkava

brukst i Auleja EH I 245, i Aglona, Kaunata, Nirza, Pilda och Zvirgzdene, där—

brukst > izbrukst ”greppa tag” i Andrupene, Ezerniekos

čupt ”gripa, vinna”

čūp > čyup² i Aglona, Galēni och Stirniene, čyup ^{Strods 66}

čūpst > čōupst² i Vārkava

čūpst i Kaunata, Zvirgzdene, apčūpst ”känner” i Nirza, ”förlorar medvetandet” i Pilda

drupt ”smulas sönder, smulas”

drūp > dryup² i Kalupe Rek. 256, drāup² i Līvāni

drūpst > dryupst² i Kalupe, Rek. 256, i Nautrēni

drupst i Aizkalne, Ezernieki, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, Strods 71

duzt ”gå sönder”

dūst i Kaldabrūna, Skaista, Varakļāni EH I 345 > dyust² i Kalupe, Stirniene,

sadūst > sadyust Strods 152, dāust² i Vārkava, sadāust² i Līvāni

dust i Aglona, Andrupene, sadust i Aizkalne, Ezernieki, Kaunata

¹⁰Om den egna hemsockendialekten har uppgifter lämnats av filologistuderande: V. Stupāne (Aglona), I. Zaharāne (Aizkalne), J. Rapša (Andrupene), R. Ruduka (Bērzpils), V. Kūliņa (Galēni), E. Lozda (Kalupe), I. Čulča (Kārsava), R. Gudreniece (Kaunata), A. Ribaka (Kaunata), V. Seile (Līvāni), S. Gavare (Vārkava), V. Patmalniece (Zvirgzdene); dessutom har följande personer lämnat uppgifter: prof. H. Mauriņa (Nautrēni), doc. E. Soida (Nirza), filol. kand. A. Breidaks (Pilda), lärarinnan A. Skutele (Stirniene), filol. kand. B. Reidzāne (Šķilbēni). Uppgifter om dialekterna i Baltinava, Bērzgale, Ezernieki, Ozolaine och Rēzna har hämtats ur studenternas examensarbeten, medan uppgifter om Kalupes dialekt även har hämtats ur A. Rekeņas doktorsavhandling (i texten – Rek.). Författaren framför sitt varma tack till alla medhjälpare.

189

grust ”glöda, pyra, kolna” grüst > gryust Strods 80, gryust^² i Bērzpils, Stirniene, Šķilbēni grust i Bērzgale EH I 411, Aglona, Andrupene, Kārsava, Kaunata, Pilda, Zvirgzdene

jukt ”gå isär; bli galen” jūk > jūk^² i Galēni, Nautrēni, Šķilbēni, jūk^² i Līvāni jūkst > jyukst Strods 87, jūkst^² i Aizkalne, Bērzpils, Kalupe Reķ. 256, Krāslava FBR XII 39, Stirniene, jāukst^² i Vārkava jūkst i Aglona, Andrupene, Bērzgale, Ezernieki, Kārsava, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene EH I 566

just ”känna, förnimma”¹¹ jūt > jyut Strods 87, jūt^² i Pilda, jūt^² i Aizkalne, Kalupe Reķ. 255, Nautrēni, Nirza, Šķilbēni, jūt^² i Vārkava nejust > najyust Strods 118, nuojust > nūjyust Strods 122

klupt ”snubbla” klüp > klȳup^² i Nautrēni, klȳup^² i Kalupe Reķ. 256, klȳup^² i Līvāni klūpst > klȳupst^² i Kalupe Reķ. 256, klȳupst^² i Vārkava klupst i Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, Strods 93

apklust ”bli tyst, tiga” apklūst > apklȳust^² i Vārkava apklust i Ezernieki, Pilda, Nirza

saknupt resp. sakņupt ”hukra sig” sakņūp > sakņiup^² i Kārsava sakņūpst > sakņiūpst^² i Kalupe, saknēupst^² i Vārkava sakņupst i Galēni, Kaunata, Nirza, Zvirgzdene, saknupst i Aglona, Andrupene

kust ”smälta, töa” kūst > kiust^² i Bērzpils, Kalupe FBR XVIII 47, kȳust^² i Šķilbēni, kyust Strods 100, kàust^² i Vārkava kust i Andrupene, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, izkust > iskust i Ezernieki

piekust ”tröttna” piekūst > pikȳust^² i Galēni, Bērzpils, Kalupe, Kārsava, Stirniene, pikȳust^² i Šķilbēni, pikēust^² i Vārkava piekust > pȳkust^² i Aglona, Andrupene, Ezernieki, Kaunata, Kārsava, Pilda, pikust Strods 134

(ap)lukt ”hänga slappt ned” aplūk > aplȳuk^² i Aglona (ap)lūkst > ȳukst^² i Kārsava, aplēukst^² i Vārkava aplukst i Andrupene, Aglona, Galēni, Zvirgzdene

atlupt ”lösgöra sig, lossna” atlūp > atlyup^² Šķilbēnos, atlūp^² Līvānos atlūpst > atlyupst^² Kalupē, atlūpst^² Vārkavā atlupt Aglonā, Kaunatā, Zvirgzdēnē

¹¹I många höglettiska dialekter har detta ärvda verb trängts undan av lånordet čustavāt.

190

mukt ”glida ned”

mūk > myūk² i Bērzpils, Galēni, Nautrēni, Šķilbēni, Kalupē Rēķ. 255, màuk² i Līvāni

mūkst i Varakļāni EH I 830 > màukst² i Kalupē Rēķ. 255, myukst² i Vārkava

mukst Aglonā, Kaunatā, Kārsavā FBR XII 56, Nirzā, Zvirgzdenē, Strods 115

muzt ”bli trubbig (om tänder)”

mūstu Vārkavā, Varakļānos ME II 676

plukt ”färga av sig”

plūk > plyuk² i Bērzpils, Galēni, Šķilbēni, pl̄yuk² i Kalupē Rēķ. 256, plàuk² i Līvāni

plūkst > pl̄yukst² i Kalupe Rēķ. 256, nuoplūkst > nūplyukst Strods 124

plukst Aglonā, Andrupenē, Ezerniekos, Kārsavā, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē

sarukt ”krympa”

sarūk > sariuk² i Galēni, Kārsava

sarūkst > sarūkst² i Vārkava

sarukst Aglonā, Kaunatā, Zvirgzdenē

sprukt ”lösa sig, ge sig av, springa iväg”

sprūk > spr̄iuk² Bērzpilī, Galēnos, spr̄yuk² Kārsavā, Stirnienē, Šķilbēnos, spràuk² Līvānos

sprūkst > spryukst Strods 163, spràukst² Vārkavā

sprukst Aglonā, Andrupenē, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē

piespugt ”svälla”

piespūgst > pīspyugst Strods 135

sust ”småputtra, bli ångkokt”

sūt > syūt² Baltinavā, Bērzpilī, Galēnos, Kalupē Rēķ. 255, Rēznā, Stirnienē, Šķilbēnos, sàut² Līvānos

sūst > syust Strods 167, sàust² Vārkavā

sust Aglonā, Andrupenē, Aulejā EH II 604, Bērzgalē, Ezerniekos, Kārsavā, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē

šļukt ”glida, halka”

šļūk > šļuk² Bērzgalē, Bērzpilī, Galēnos, Kalupē Rēķ. 256, Kārsavā, šļyuk² Baltinavā, Šķilbēnos, šļeuk² Līvānos

šļūkst > šļukst² Kalupē Rēķ. 256, Stirnienē, šļeukst² Vārkavā

šļukst Aglonā, Andrupenē, Ezerniekos, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē, Strods 171

šmukt ”skålla sig, stryka sig”

šmūk > šmyuk² Bērzpilī, Galēnos, Rēznā, Kalupē Rēķ. 255, šmàuk² Līvānos

šmūkst > šmyukst² i Kalupē Rēķ. 255, Rēznā, Stirnienē, šmàukst² i Vārkavā

šmukst i Aglonā, Andrupenē, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē, Strods 171

šprukt ”lösa sig, ge sig av, springa iväg”

šprūk > špryuk² i Kalupē Rēķ. 256

šprūkst > špryukst² i Kalupē Rēķ. 256

191

trupt ”smulas sönder”

trūpst > trȳupst^² i Stirnienē

trupst i Aulejā EH II 699, Zvirgzdenē, aptrupst i Aglonā

trust ”bli sträv”

trūst > trỳust^² i Bērzpilī, Šķilbēnos, nuotrūst > nūtràust^² i Vārkavā

trust i Kārsavā, aptrust i Aglonā, Andrupenē, Zvirgzdenē

tukt ”bli fet; dö av medan man blir fet”

(ap)tūk > aptȳuk^² i Aglonā, Galēnos, tūku^² i Aulejā EH II 701

aptūkst > aptȳukst^² i Bērzpilī, Kalupē

tukst i Aulejā EH II 701, Kārsavā, Kaunatā, Nirzā, aptukst i Andrupenē, Pildā

zust ”gå förlorad, försvinna”

zūd > zȳut^² i Galēni, Kalupē Rēk. 255, Stirniene, Šķilbēni, zȳut^² i Vārkava

zūst > zyust Strods 190, nuozūst > nūzyust Strods 126

zust i Aglona, Zvirgzdene

2. Verb med i i roten

dribt ”smulas sönder”

drīb > drēip^² i Šķilbēni

drīb st > dry pst i Pilda, Šķilbēni, Zvirgzdene

dript ”slitas sönder, nötas bort”

apdrīpst > apdrypst i Kārsava, Nirza

krist ”falla”

krit > krēit^² i Aglona, Andrupene, Baltinava, Bērzgale, Bērzpils, Ezernieki, Galēni, Kalupē Rēk. 255, Kārsava, Kaunata, Nirza, Pilda, Stirnienē, Šķilbēni, Vārkava, Zvirgzdene, Strods 97

lipt ”klibba”

lip > l’ēip^² i Baltinava, Bērzpils, Šķilbēni

lipst > l’ēipst^² i Baltinava, Aglona, Galēni, Kalupē Rēk. 255, Līvāni, Rēzna, Stirniene, Vārkava, leipst Strods 105

lipst > lypst i Aglona, Aizkalne, Andrupene, Kārsava, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, dalypst i Ezernieki

I Kalupē används vid sidan av l’ēipst^² formen l’ip^², som troligen har lånats från standardspråket.

mist

mīt Strods 113

nuomist ”bli slö (om tänder)”

nuomist > nūmēist^² i Vārkava, nūmīzt Strods 123

nuomist > nūmyst^² i Šķilbēni, Nirza

nikt ”förgås, förfalla”

nikst > neikst Strods 105, nēikst^² i Kaunata, Kalupe, Vārkava

nikst > nykst i Aglona, Ezernieki, Nirza

apnikt ”bli uttråkad”

apnik > apnēik^² i Bērzpils, Rēzna

192

apnīkst > apneikst Strods 51, apnēikst^² Aizkalne, Kalupe, Līvāni, Rēzna, Stirniene, Vārkava

apnīkst > apnykst Andrupene, Kārsava, Kaunata, Nirza, Zvirgzdene

atnikt ”?”

atnik > atnēik^² Kalupe Reķ. 256

atnikst > atnēikst^² Kalupe Reķ. 256

rikt ”rinna ihop”

rikst > rykst Nirza

sikt ”sina, avta”

sikst > šēikst^² Vārkava

snigt ”snöa”

snig > šņēik^² Kārsava

snigst > snykst Aglona, Andrupene, Pilda, Zvirgzdene EH II 543

iztikt ”klara sig”

iztik > ištʼēik^² Vārkava

nuotikt ”hända”

nuotik > nùtʼēik^² Kalupe, Kaunata, Vārkava, Varakļāni Lgr. 746

nuotikst > nùtʼēikst^² Vārkavā

patikt ”behaga”

patik > patʼēik^² Aizkalnē, Aglonā, Andrupenē, Bēr­zpilī, Galēnos, Kaunatā, Līvānos, Nirzā, Pildā, Stirnienē, Šķilbēnos, Vārkavā

patikst > patʼēikst^² Vārkavā

satikt ”komma överens”

satīk > satʼēik^² Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē, Viškos Ceļi IX 388, Kaunatā, Bēr­zpilī, Dagdā Lgr. 746

tikt ”bli”

tīk > tʼēik^² Aizkalnē, Aglonā, Andrupenē, Bēr­zpilī, Galēnos, Kaunatā, Līvānos, Nirzā, Pildā, Stirnienē, Šķilbēnos, Vārkavā och på andra håll¹².

3. Verb med a i roten

lakt ”dricka”

luok > lūk^² i Andrupene, Bēr­zpilī, Ezerniekos, Kalupē Reķ. 255, Kaunata, Līvāni, Rēzna, lūk Strods 101

plakt respektive saplakt ”falla samman, krympa”

sapluok > saplūk^² i Aglona, Galēni, Kārsava, Līvāni

sapluokst > saplūkst^² i Vārkava

(sa)plakst > plokst i Nirza, Pilda, Zvirgzdene, Strods 136, saplokst i Bērzgale, Kaunata

prast ”kunna, förstå”

pruot > prūt^² i Aglona, Andrupene, Baltinava, Bērzgale, Bēr­zpilī, Galēni, Kalupē Reķ. 255, Kaunata, Kārsava, Nirza, Līvāni, Pilda, Stirniene, Zvirgzdene

¹²Se närmare om presensformen av detta verb i Lgr. s. 746.

13. 902

193

saprast ”förstå, kunna”

sapruot > saprūt Strods 154, saprūt² Andrupenē, Aglonā, Baltinavā, Bērzgalē, Bērzpilī, Galēnos, Kaunatā, Kārsavā, Nirzā, Pildā, Stirnienē, Zvirgzdenē, Vārkavā

rakt ”gräva”

ruok > rūk Strods 144, rūk² Andrupenē, Baltinavā, Bērzpilī, Kalupē Reķ. 255, Kaunatā, Līvānos, Rēznā, Vārkavā

smakt ”inte få luft”

smuok > smūk² i Baltinava, Bērzgale, Bērzpils, Kārsava, Līvāni

aizsmuok > aizsmūk² ”blir hes” Andrupenē, Šķilbēnos

nuosmuokst > nūsmūkst² ”kvävs” Vārkavā

smakst > smokst i Kalupe Reķ. 257, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, vid-

smakst > pīsmokst ”blir dov, unken” Strods 135

smūk > smyuk Strods 160, smyuk² Stirnienē, sasmūk > sasmȳuk² ”blir unken” Galēnos

smūkst > smyukst² Kalupē, smūkst² Vārkavā, aizsmūkst > aizsmyukst ”blir hes” Strods 48, nuosmūkst > nūsmuykst ”kvävs” Strods 125

tapt ”bli”

tuop > tūp Strods 175, tūp² i Bērzgale, Kalupe Reķ. 255

tūp > tȳup² Stirnienē

zagt ”stjäla”

zuog > zūg Strods 188, zūk² i Aglona, Andrupene, Baltinava, Bērzpils, Ezernieki, Galēni, Kaunata, Kārsava, Kalupe, Līvāni, Nirza, Pilda, Stirniene, Šķilbēni, Vārkava, Zvirgzdene

4. Verb med e i roten

dzist ”slockna“

dziest > dzist Strods 73, žīst² i Kalupe, Reķ. 257, Ezernieki, Zvirgzdene, Vārkava, Stirniene, Šķilbēni

dzist > ȝyst i Nirza, Pilda

ģist ”ana, förmoda“?

ģiest > gist Strods 77

aiztikt ”vidröra; nå“

aiztiek > àist’īk² i Aglona, Andrupene, Galēni, Kalupe, Kaunata, Stirniene, Vārkava.

Således förekommer bland o-stammar med nasalinfikset i sydöstra Latgales dialekter verb som just, krist, -prast, rakt, tapt, -tikt, zagt. Eftersom inte alla dessa verb är kända i varje dialekt är o-stammar med nasalinfikset mycket få i vissa dialekter. I Nirza hör exempelvis just, krist, -prast, -tikt, zagt till denna verbgrupp, eftersom den äldre generationen där inte använder verbet tapt, medan man i betydelsen ”laka“ använder verbet lakatēt och i betydelsen ”gräva“ — raust. På liknande sätt även i Pilda.

sto-stammar förekommer här och där även i låglandsmål och i västliga dialekter av höglandsdialekten, där o-stammar med nasalinfikset förekommer då och då. Några

194

13*

195

sådana fall har också registrerats i äldre ordböcker och grammatiker. Ingenstans förekommer dock detta fenomen i så stor omfattning som i Latgales sydöstra dialekter¹³.

Även i de östaukštaitiska och dzūkiska dialekterna av litauiska förekommer sto-stammar i presens hos verb med kort rotvokal framför klusiler, t.ex. dūpsta || dūmba, klūpsta || klūmba m.fl. Pašīle, Musninkos och på andra håll LKK XI 134, lipsta || līpa i Zietela LD 338, smunksta i Dubingiai Dub. 231.

P. Arumaas hypotes, nämligen att verb med kort rotvokal ursprungligen kan ha haft båda stambildningstyperna i presens — såväl o-stammar med nasal infix som sto-stammar¹⁴, kan inte godtas om man anser att sto-stammar är typiska endast för de baltiska språken. Man kan tänka sig att spridningen av suffixet -st- i denna trakt hänger samman med att sto-stammarna bättre har bevarat den intransitiva betydelsen än o-stammarna med nasal infix. De o-stammar med nasal infix som förekommer i Latgales sydöstra dialekter är verkligen till största delen transitiva verb — just, lakt, -prast, rakt, zagt. sto-stammar finns i denna trakt också hos några andra verb, som annars i lettiska har någon annan presensstam, t.ex.,

migt ”somna”

miegt > mikst² i Kalupe, Vārkava

migst > mykst i Andrupene, Ezerniekos, Aglona, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene; jfr Lgr. 733 och 752

stigt ”sjunka ner”

stigst > stēikst² i Vārkava

stigst > stykst i Aglona, Kaunata, Zvirgzdene, stygst Strods 165

(uz)augt ”växa, bli stor”

augst > aukst i Andrupene

uzaugst > izaukst i Andrupene, Zvirgzdene, pieaugst > piaukst² i Zvirgzdene, bredvid aug > auk; jfr aug, men nūaugst Strods 57 och 121; jfr Lgr. 738

slūkt > ”glida, halka”

slūkst > šļūkst Strods 171, šļūkst² i Kaunata, Zvirgzdene, šļeukst² i Vārkava; jfr Lgr. 769.

Förkortningar

Dub. — Dubingiai, Vilnius, 1971.

EH — J. Endzelīns och E. Hauzenberga, Tillägg och rättelser till K. Mīlenbahs lettiska ordbok, I, Riga, 1934—1938; II, Riga, 1938—1946.

FBR — Filologiska föreningens skrifter, Riga, I — XX, 1921—1940.

LD — Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966.

Lgr. — J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951.

LKK — Litauiska språkvetenskapliga frågor, I —, Vilnius, 1957 —.

Reķ. — A. Reķēna, Kalupes dialekt. (Fonetik. Morfologi. Lexik.) Kandidatavhandling. Liepāja, 1962 (Manuskriptet finns i Lettiska SSR:s vetenskapsakademis centralbibliotek).

Strods — P. Strods, Pareizraksteibas vōrdneica, Rēzeknē, 1933.

ZfslPh — Zeitschrift für slavische Philologie, I — XX, Leipzig, 1924—1950; XXI —, Heidelberg, 1951 —.

¹³ Lgr. 762.—763. s.

¹⁴ P. Arumaa, anf. arb., s. 143.

196

М. РУДЗИТЕ

PRESENSSTAMMAR MED INFIXET -n- OCH SUFFIXET -st- I DIALEKTERNA I SÖDRA ÖSTRA LATGALE

Sammanfattning

I det lettiska litteraturspråket är antalet verb med presens bildat med infixet -n- litet — omkring 30, bortsett från bildningar med prefix. Ungefär lika många sådana verb finns också i dialekterna, med undantag för den sydöstra delen av Latgale. I dessa dialekter har verben just, krist, -prast, -tikt, sagt bevarat presens med infixet -n-. Där verben lakt, rakt, tarpt förekommer, har också de presens med infix. De flesta verb som i det lettiska litteraturspråket har presens med infix har i den sydöstra delen av Latgale presens med suffixet -st-, t.ex. klupst (litterärt klūp), drupst (litterärt drūp), līpst (litterärt līp) osv. I dessa dialekter märks en expansion av suffixet -st-, liksom i en del av de litauiska dialekterna.

Utbredningsområdet för detta fenomen visas delvis på en karta som återger presensformen i tredje person av verben sust och līpt.