O-celmi ar nāseņa infiksu un sto-celmi Latgales dienvidaustrumu izloksnēs

B A L T Ų K A L B Ų V E I K S M A Ž O D Ž I O T Y R I N Ė J I M A I L I E T U V O S T S R M O K S L Ų A K A D E M I J A M. RUDZĪTE O-stammar med nasalinfikset och sto-stammar i sydöstra Latgales dialekter I de baltiska språken förekommer o-stammar med nasalinfikset och sto-stammar med samma betydelse¹. Nästan alla verb med en sådan presensbildning är intransitiva. Rotstavelsen har mycket ofta nollgrad². O-stammar med nasalinfikset förekommer också i besläktade språk, men sto-stammar är inte säkert belagda utanför de baltiska språken. Därför finns det skäl att anta att suffixet -st- i de baltiska språken inte har ärvts från en mer avlägsen forntid, utan har uppstått endast inom denna språkgrupp³. Men såväl i litauiskan som i lettiskan är det mycket produktivt och tenderar att träda i andra suffix ställe vid bildningen av presensstammar för intransitiva verb. Denna tendens är inte lika stark vare sig i de båda nämnda språken eller i de enskilda dialektgrupperna inom dessa språk. sto-stammar har fått ett vidare användningsområde i lettiskan. I lettiskan har sto-stam i presens inte bara verb med en sådan rotstruktur som i litauiskan har presens bildat med suffixet -st-⁴, utan också verb vars rot slutar med en kombination av en kort vokal och r, l, j eller v, till exempel birst, bira, birt ”falla”, silst, sila, silt ”bli varm”, līst, lija, līst ”strömma, regna”, grūst, gruva, grūt ”falla samman”. I litterär litauiska och i en del dialekter har dessa verb i presens bevarat den äldre o-stammen med nasalinfikset: bū-ra, biro, birti, šyla, šilo, šilti, lỹja, lijo, lyti, griuva, griuvo, griūti. Endast i en del av de litauiska dialekterna är verb med en sådan rotstruktur sto-stammar i presens⁵. I lettiskan kan det i nuläget endast vara sådana verb som har o-stammar med nasalinfikset, vars rot efter en kort vokal följs av en konsonant. Av vokalerna i dessa verbs rötter är u vanligast, och i, a och e mindre vanliga; i slutet av roten förekommer oftast de tonlösa klusilerna k, p, t och mer sällan de tonande g, b, d. De verb vilkas korta rotvokal följdes av s eller z har i lettiskan, liksom i litauiskan, utvecklats från o-stammar med nasalinfikset ¹ Chr. S. Stang, Das slavische und baltische Verbum, Oslo, 1942, 132. lpp.; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, t. 2., Warszawa, 1965, 320. — 321. lpp.; J. Endzelīns, Baltu valodu skaņas un formas, Rīga, 1948, 190. lpp. ² J. Endzelīns, op. cit., s. 188 och 190. ³ E. Hauzenberga-Šturma, Ergänzende Bemerkungen zum baltischen -sta- Präsens, i: Donum Balticum, Stockholm, 1970, s. 180. ⁴ Chr. S. Stang, op. cit., s. 132–133. ⁵ Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966 (i texten — LD), s. 337–338; K. Morkūnas, Rytų aukštaičių pietinės tarmės morfologija, i: Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai, Vilnius, 1969 (i texten — LKK XI), s. 134; A. Jonaitītė, Dubingių tarmė, i: Dubingiai, Vilnius, 1971 (i texten — Dub.), s. 230–231; Lietuvių kalbos gramatika, bd 2, Morfologija, Vilnius, 1971, s. 224–225. 187 har blivit sto-stammar, t.ex. kūst, kusa, kust ”smälta, tina”, dziest, dzisa, dzist ”slockna”⁶⁶. Även om det i lettiskan finns omkring 90 verb med o-stam med nasal infix i presens⁷, är omkring 30 av dem kända i det lettiska standardspråket (utan avledningar med prefix)⁸. Även i lettiska dialekter varierar antalet sådana verb mellan 20 och 35⁹. Ett undantag i detta avseende utgörs av flera djupa övre lettiska dialekter som talas i det sydliga och sydöstra hörnet av Latgale. I Zvirgzdene, Pilda, Nirza och andra dialekter i detta område finns det endast omkring 5–7 verb med o-stam med nasal infix. De flesta verb som i lettiskan brukar ha o-stam med nasal infix är, om de över huvud taget används i dialekten, presensverb med sto-stam. Med avseende på rotstavelsens vokalism bildar dessa sto-stammar två grupper. I den sydvästra delen av Latgale har dessa verb i presens samma vokal som i infinitiv, t.ex. brukst, bruka, bruktu¹ ”glida nedför en sluttning” i Kaunata, Nirza, Pilda och Zvirgzdene. I den sydvästra delen av Latgale stämmer rotstavelsens vokalism hos dessa sto-stammar ibland inte överens mellan presens och infinitiv, eftersom presens har den vokal som förväntas hos o-stammar med nasal infix, t.ex. brūkst² i Galēni, brūkst² i Vārkava (av brukst), bruka, brukt³. Augšzemnieku rakstu vajadzībām 1933. gadā Rēzeknē izdota P. Stroda „Pareizrakstības vārdnīca“. Vairākiem verbiem, kam latviešu literārajā valodā, lejzemnieku izloksnēs un augšzemnieku izloksnēs Vidzemē un Ziemeļlatgalē tagadnē ir o-celms ar nāsena infiksu, šai vārdnīcā augšzemnieku rakstu valodai par normu izvirzīta sto-celma tagadne. Det insamlade materialet gör det möjligt att ge en kort inblick i bruket av o-stammar med nasal infix och sto-stammar i dialekterna i södra delen av Latgale. Hittills har detta fenomen fått ringa uppmärksamhet i lettisk lingvistisk litteratur. Som jämförelse har även uppgifter från några dialekter i norra Latgale använts. För att undvika upprepningar och göra de analyserade orden lättare att förstå anges först infinitiven utan de fonetiska förändringar som är karakteristiska för de övre lettiska dialekterna: drupt, inte drupt' eller drūpt', smakt, inte smakt' eller smokt'. Vanligen anges presensformen i tredje person singular. Om den uppvisar fonetiska förändringar som är karakteristiska för de övre lettiska dialekterna, återges formen först i sin äldre ljudform med halvfet rak stil. Efter >-tecknet följer de konkreta dialektformerna i kursiv stil, t.ex. brūkst > brūkst² i Kalupe och Nautrēni, brūkst² i Vārkava. ⁶ Chr. S. Stang, op. cit., s. 132; J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951 (hädanefter i texten — Lgr.), s. 762–763. ⁷ P. Arumaa, Von der Eigenart des Ablauts und der Diathese im Baltischen, — ZfslPh, XXVI, s. 125. ⁸ Ordbok över lettisk stavning, Riga, 1951. ⁹ K. Draviņš, V. Rūķe, Verbalformen und undeclinierbare Redeteile der Mundart von Stenden, Lund, 1958, s. 11–12; S. Raģe, Ērgemes, Lugažu un Valkas izloksnes fonētika un morfoloģija, — Valodas un literatūras institūta Raksti, 8, Rīgā, 1964, s. 93–94; M. Graudiņa, Laidzes un Kandavas izloksne, — därs., s. 210–211. 188 Om ingen källa anges för namnet på en underdialekt har författarens eget material använts; det har samlats in genom att representanter för de nämnda dialekterna intervjuats10. Former hämtade från källor kan också anges i första person singularis. Om de i den aktuella källan redan hade återförts till ett äldre ljudskick, trycktes de med rak stil, t.ex. brūkstu i Varakļāni EH I 245. I flera dialekter används parallella presensformer. I Nirza förekommer till exempel presensformer med -l- och -n- av varje verb. Av verbet brukt finns där presensformerna brukst || brugla || brugna. I Pilda och på andra håll finns presensformer med -l-: brukst || brugla. För att undvika att översikten över användningen av o-stam med nasalinf fixer och sto-stam blir alltför brokig visas inte parallellformerna med -l- respektive -n-. För att visa vilken stam — o-stam med n-infix eller sto-stam — som används i det undersökta området har en lista sammanställts. Den omfattar de verb som förekommer i dessa dialekter och för vilka presensformen o-stam med nasalinf fixer har konstaterats i lettiska, liksom de verb där denna stam utökats med -st-. Verben är indelade i fyra grupper efter rotstavelsens vokalism. Inom varje grupp är ordningen alfabetisk. 1. Verb med u i roten brukt ”glida ner; stryka sig” brūk > brūk2 i Galēni, brūk2 i Stirniene och Šķilbēni, brūk2 i Līvāni brūkstu i Varakļāni EH I 245, brūkst > brūkst2 i Galēni, brūkst2 Strods 61, brūkst2 i Kalupe och Nautrēni, brūkst2 i Vārkava brukst i Auleja EH I 245, i Aglona, Kaunata, Nirza, Pilda och Zvirgzdene, där— brukst > izbrukst ”greppa tag” i Andrupene, Ezerniekos čupt ”gripa, vinna” čūp > čyup2 i Aglona, Galēni och Stirniene, čyup Strods 66 čūpst > čōupst2 i Vārkava čūpst i Kaunata, Zvirgzdene, apčūpst ”känner” i Nirza, ”förlorar medvetandet” i Pilda drupt ”smulas sönder, smulas” drūp > dryup2 i Kalupe Rek. 256, drāup2 i Līvāni drūpst > dryupst2 i Kalupe, Rek. 256, i Nautrēni drupst i Aizkalne, Ezernieki, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, Strods 71 duzt ”gå sönder” dūst i Kaldabrūna, Skaista, Varakļāni EH I 345 > dyust2 i Kalupe, Stirniene, sadūst > sadyust Strods 152, dāust2 i Vārkava, sadāust2 i Līvāni dust i Aglona, Andrupene, sadust i Aizkalne, Ezernieki, Kaunata 10Om den egna hemsockendialekten har uppgifter lämnats av filologistuderande: V. Stupāne (Aglona), I. Zaharāne (Aizkalne), J. Rapša (Andrupene), R. Ruduka (Bērzpils), V. Kūliņa (Galēni), E. Lozda (Kalupe), I. Čulča (Kārsava), R. Gudreniece (Kaunata), A. Ribaka (Kaunata), V. Seile (Līvāni), S. Gavare (Vārkava), V. Patmalniece (Zvirgzdene); dessutom har följande personer lämnat uppgifter: prof. H. Mauriņa (Nautrēni), doc. E. Soida (Nirza), filol. kand. A. Breidaks (Pilda), lärarinnan A. Skutele (Stirniene), filol. kand. B. Reidzāne (Šķilbēni). Uppgifter om dialekterna i Baltinava, Bērzgale, Ezernieki, Ozolaine och Rēzna har hämtats ur studenternas examensarbeten, medan uppgifter om Kalupes dialekt även har hämtats ur A. Rekeņas doktorsavhandling (i texten – Rek.). Författaren framför sitt varma tack till alla medhjälpare. 189 grust ”glöda, pyra, kolna” grüst > gryust Strods 80, gryust² i Bērzpils, Stirniene, Šķilbēni grust i Bērzgale EH I 411, Aglona, Andrupene, Kārsava, Kaunata, Pilda, Zvirgzdene jukt ”gå isär; bli galen” jūk > jūk² i Galēni, Nautrēni, Šķilbēni, jūk² i Līvāni jūkst > jyukst Strods 87, jūkst² i Aizkalne, Bērzpils, Kalupe Reķ. 256, Krāslava FBR XII 39, Stirniene, jāukst² i Vārkava jūkst i Aglona, Andrupene, Bērzgale, Ezernieki, Kārsava, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene EH I 566 just ”känna, förnimma”11 jūt > jyut Strods 87, jūt² i Pilda, jūt² i Aizkalne, Kalupe Reķ. 255, Nautrēni, Nirza, Šķilbēni, jūt² i Vārkava nejust > najyust Strods 118, nuojust > nūjyust Strods 122 klupt ”snubbla” klüp > klȳup² i Nautrēni, klȳup² i Kalupe Reķ. 256, klȳup² i Līvāni klūpst > klȳupst² i Kalupe Reķ. 256, klȳupst² i Vārkava klupst i Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, Strods 93 apklust ”bli tyst, tiga” apklūst > apklȳust² i Vārkava apklust i Ezernieki, Pilda, Nirza saknupt resp. sakņupt ”hukra sig” sakņūp > sakņiup² i Kārsava sakņūpst > sakņiūpst² i Kalupe, saknēupst² i Vārkava sakņupst i Galēni, Kaunata, Nirza, Zvirgzdene, saknupst i Aglona, Andrupene kust ”smälta, töa” kūst > kiust² i Bērzpils, Kalupe FBR XVIII 47, kȳust² i Šķilbēni, kyust Strods 100, kàust² i Vārkava kust i Andrupene, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, izkust > iskust i Ezernieki piekust ”tröttna” piekūst > pikȳust² i Galēni, Bērzpils, Kalupe, Kārsava, Stirniene, pikȳust² i Šķilbēni, pikēust² i Vārkava piekust > pȳkust² i Aglona, Andrupene, Ezernieki, Kaunata, Kārsava, Pilda, pikust Strods 134 (ap)lukt ”hänga slappt ned” aplūk > aplȳuk² i Aglona (ap)lūkst > ȳukst² i Kārsava, aplēukst² i Vārkava aplukst i Andrupene, Aglona, Galēni, Zvirgzdene atlupt ”lösgöra sig, lossna” atlūp > atlyup² Šķilbēnos, atlūp² Līvānos atlūpst > atlyupst² Kalupē, atlūpst² Vārkavā atlupt Aglonā, Kaunatā, Zvirgzdēnē 11I många höglettiska dialekter har detta ärvda verb trängts undan av lånordet čustavāt. 190 mukt ”glida ned” mūk > myūk2 i Bērzpils, Galēni, Nautrēni, Šķilbēni, Kalupē Rēķ. 255, màuk2 i Līvāni mūkst i Varakļāni EH I 830 > màukst2 i Kalupē Rēķ. 255, myukst2 i Vārkava mukst Aglonā, Kaunatā, Kārsavā FBR XII 56, Nirzā, Zvirgzdenē, Strods 115 muzt ”bli trubbig (om tänder)” mūstu Vārkavā, Varakļānos ME II 676 plukt ”färga av sig” plūk > plyuk2 i Bērzpils, Galēni, Šķilbēni, pl̄yuk2 i Kalupē Rēķ. 256, plàuk2 i Līvāni plūkst > pl̄yukst2 i Kalupe Rēķ. 256, nuoplūkst > nūplyukst Strods 124 plukst Aglonā, Andrupenē, Ezerniekos, Kārsavā, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē sarukt ”krympa” sarūk > sariuk2 i Galēni, Kārsava sarūkst > sarūkst2 i Vārkava sarukst Aglonā, Kaunatā, Zvirgzdenē sprukt ”lösa sig, ge sig av, springa iväg” sprūk > spr̄iuk2 Bērzpilī, Galēnos, spr̄yuk2 Kārsavā, Stirnienē, Šķilbēnos, spràuk2 Līvānos sprūkst > spryukst Strods 163, spràukst2 Vārkavā sprukst Aglonā, Andrupenē, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē piespugt ”svälla” piespūgst > pīspyugst Strods 135 sust ”småputtra, bli ångkokt” sūt > syūt2 Baltinavā, Bērzpilī, Galēnos, Kalupē Rēķ. 255, Rēznā, Stirnienē, Šķilbēnos, sàut2 Līvānos sūst > syust Strods 167, sàust2 Vārkavā sust Aglonā, Andrupenē, Aulejā EH II 604, Bērzgalē, Ezerniekos, Kārsavā, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē šļukt ”glida, halka” šļūk > šļuk2 Bērzgalē, Bērzpilī, Galēnos, Kalupē Rēķ. 256, Kārsavā, šļyuk2 Baltinavā, Šķilbēnos, šļeuk2 Līvānos šļūkst > šļukst2 Kalupē Rēķ. 256, Stirnienē, šļeukst2 Vārkavā šļukst Aglonā, Andrupenē, Ezerniekos, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē, Strods 171 šmukt ”skålla sig, stryka sig” šmūk > šmyuk2 Bērzpilī, Galēnos, Rēznā, Kalupē Rēķ. 255, šmàuk2 Līvānos šmūkst > šmyukst2 i Kalupē Rēķ. 255, Rēznā, Stirnienē, šmàukst2 i Vārkavā šmukst i Aglonā, Andrupenē, Kaunatā, Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē, Strods 171 šprukt ”lösa sig, ge sig av, springa iväg” šprūk > špryuk2 i Kalupē Rēķ. 256 šprūkst > špryukst2 i Kalupē Rēķ. 256 191 trupt ”smulas sönder” trūpst > trȳupst² i Stirnienē trupst i Aulejā EH II 699, Zvirgzdenē, aptrupst i Aglonā trust ”bli sträv” trūst > trỳust² i Bērzpilī, Šķilbēnos, nuotrūst > nūtràust² i Vārkavā trust i Kārsavā, aptrust i Aglonā, Andrupenē, Zvirgzdenē tukt ”bli fet; dö av medan man blir fet” (ap)tūk > aptȳuk² i Aglonā, Galēnos, tūku² i Aulejā EH II 701 aptūkst > aptȳukst² i Bērzpilī, Kalupē tukst i Aulejā EH II 701, Kārsavā, Kaunatā, Nirzā, aptukst i Andrupenē, Pildā zust ”gå förlorad, försvinna” zūd > zȳut² i Galēni, Kalupē Rēk. 255, Stirniene, Šķilbēni, zȳut² i Vārkava zūst > zyust Strods 190, nuozūst > nūzyust Strods 126 zust i Aglona, Zvirgzdene 2. Verb med i i roten dribt ”smulas sönder” drīb > drēip² i Šķilbēni drīb st > dry pst i Pilda, Šķilbēni, Zvirgzdene dript ”slitas sönder, nötas bort” apdrīpst > apdrypst i Kārsava, Nirza krist ”falla” krit > krēit² i Aglona, Andrupene, Baltinava, Bērzgale, Bērzpils, Ezernieki, Galēni, Kalupē Rēk. 255, Kārsava, Kaunata, Nirza, Pilda, Stirnienē, Šķilbēni, Vārkava, Zvirgzdene, Strods 97 lipt ”klibba” lip > l’ēip² i Baltinava, Bērzpils, Šķilbēni lipst > l’ēipst² i Baltinava, Aglona, Galēni, Kalupē Rēk. 255, Līvāni, Rēzna, Stirniene, Vārkava, leipst Strods 105 lipst > lypst i Aglona, Aizkalne, Andrupene, Kārsava, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, dalypst i Ezernieki I Kalupē används vid sidan av l’ēipst² formen l’ip², som troligen har lånats från standardspråket. mist mīt Strods 113 nuomist ”bli slö (om tänder)” nuomist > nūmēist² i Vārkava, nūmīzt Strods 123 nuomist > nūmyst² i Šķilbēni, Nirza nikt ”förgås, förfalla” nikst > neikst Strods 105, nēikst² i Kaunata, Kalupe, Vārkava nikst > nykst i Aglona, Ezernieki, Nirza apnikt ”bli uttråkad” apnik > apnēik² i Bērzpils, Rēzna 192 apnīkst > apneikst Strods 51, apnēikst² Aizkalne, Kalupe, Līvāni, Rēzna, Stirniene, Vārkava apnīkst > apnykst Andrupene, Kārsava, Kaunata, Nirza, Zvirgzdene atnikt ”?” atnik > atnēik² Kalupe Reķ. 256 atnikst > atnēikst² Kalupe Reķ. 256 rikt ”rinna ihop” rikst > rykst Nirza sikt ”sina, avta” sikst > šēikst² Vārkava snigt ”snöa” snig > šņēik² Kārsava snigst > snykst Aglona, Andrupene, Pilda, Zvirgzdene EH II 543 iztikt ”klara sig” iztik > ištʼēik² Vārkava nuotikt ”hända” nuotik > nùtʼēik² Kalupe, Kaunata, Vārkava, Varakļāni Lgr. 746 nuotikst > nùtʼēikst² Vārkavā patikt ”behaga” patik > patʼēik² Aizkalnē, Aglonā, Andrupenē, Bēr­zpilī, Galēnos, Kaunatā, Līvānos, Nirzā, Pildā, Stirnienē, Šķilbēnos, Vārkavā patikst > patʼēikst² Vārkavā satikt ”komma överens” satīk > satʼēik² Nirzā, Pildā, Zvirgzdenē, Viškos Ceļi IX 388, Kaunatā, Bēr­zpilī, Dagdā Lgr. 746 tikt ”bli” tīk > tʼēik² Aizkalnē, Aglonā, Andrupenē, Bēr­zpilī, Galēnos, Kaunatā, Līvānos, Nirzā, Pildā, Stirnienē, Šķilbēnos, Vārkavā och på andra håll12. 3. Verb med a i roten lakt ”dricka” luok > lūk² i Andrupene, Bēr­zpilī, Ezerniekos, Kalupē Reķ. 255, Kaunata, Līvāni, Rēzna, lūk Strods 101 plakt respektive saplakt ”falla samman, krympa” sapluok > saplūk² i Aglona, Galēni, Kārsava, Līvāni sapluokst > saplūkst² i Vārkava (sa)plakst > plokst i Nirza, Pilda, Zvirgzdene, Strods 136, saplokst i Bērzgale, Kaunata prast ”kunna, förstå” pruot > prūt² i Aglona, Andrupene, Baltinava, Bērzgale, Bēr­zpilī, Galēni, Kalupē Reķ. 255, Kaunata, Kārsava, Nirza, Līvāni, Pilda, Stirniene, Zvirgzdene 12Se närmare om presensformen av detta verb i Lgr. s. 746. 13. 902 193 saprast ”förstå, kunna” sapruot > saprūt Strods 154, saprūt2 Andrupenē, Aglonā, Baltinavā, Bērzgalē, Bērzpilī, Galēnos, Kaunatā, Kārsavā, Nirzā, Pildā, Stirnienē, Zvirgzdenē, Vārkavā rakt ”gräva” ruok > rūk Strods 144, rūk2 Andrupenē, Baltinavā, Bērzpilī, Kalupē Reķ. 255, Kaunatā, Līvānos, Rēznā, Vārkavā smakt ”inte få luft” smuok > smūk2 i Baltinava, Bērzgale, Bērzpils, Kārsava, Līvāni aizsmuok > aizsmūk2 ”blir hes” Andrupenē, Šķilbēnos nuosmuokst > nūsmūkst2 ”kvävs” Vārkavā smakst > smokst i Kalupe Reķ. 257, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene, vid- smakst > pīsmokst ”blir dov, unken” Strods 135 smūk > smyuk Strods 160, smyuk2 Stirnienē, sasmūk > sasmȳuk2 ”blir unken” Galēnos smūkst > smyukst2 Kalupē, smūkst2 Vārkavā, aizsmūkst > aizsmyukst ”blir hes” Strods 48, nuosmūkst > nūsmuykst ”kvävs” Strods 125 tapt ”bli” tuop > tūp Strods 175, tūp2 i Bērzgale, Kalupe Reķ. 255 tūp > tȳup2 Stirnienē zagt ”stjäla” zuog > zūg Strods 188, zūk2 i Aglona, Andrupene, Baltinava, Bērzpils, Ezernieki, Galēni, Kaunata, Kārsava, Kalupe, Līvāni, Nirza, Pilda, Stirniene, Šķilbēni, Vārkava, Zvirgzdene 4. Verb med e i roten dzist ”slockna“ dziest > dzist Strods 73, žīst2 i Kalupe, Reķ. 257, Ezernieki, Zvirgzdene, Vārkava, Stirniene, Šķilbēni dzist > ȝyst i Nirza, Pilda ģist ”ana, förmoda“? ģiest > gist Strods 77 aiztikt ”vidröra; nå“ aiztiek > àist’īk2 i Aglona, Andrupene, Galēni, Kalupe, Kaunata, Stirniene, Vārkava. Således förekommer bland o-stammar med nasalinfikset i sydöstra Latgales dialekter verb som just, krist, -prast, rakt, tapt, -tikt, zagt. Eftersom inte alla dessa verb är kända i varje dialekt är o-stammar med nasalinfikset mycket få i vissa dialekter. I Nirza hör exempelvis just, krist, -prast, -tikt, zagt till denna verbgrupp, eftersom den äldre generationen där inte använder verbet tapt, medan man i betydelsen ”laka“ använder verbet lakatēt och i betydelsen ”gräva“ — raust. På liknande sätt även i Pilda. sto-stammar förekommer här och där även i låglandsmål och i västliga dialekter av höglandsdialekten, där o-stammar med nasalinfikset förekommer då och då. Några 194 13* 195 sådana fall har också registrerats i äldre ordböcker och grammatiker. Ingenstans förekommer dock detta fenomen i så stor omfattning som i Latgales sydöstra dialekter13. Även i de östaukštaitiska och dzūkiska dialekterna av litauiska förekommer sto-stammar i presens hos verb med kort rotvokal framför klusiler, t.ex. dūpsta || dūmba, klūpsta || klūmba m.fl. Pašīle, Musninkos och på andra håll LKK XI 134, lipsta || līpa i Zietela LD 338, smunksta i Dubingiai Dub. 231. P. Arumaas hypotes, nämligen att verb med kort rotvokal ursprungligen kan ha haft båda stambildningstyperna i presens — såväl o-stammar med nasal infix som sto-stammar14, kan inte godtas om man anser att sto-stammar är typiska endast för de baltiska språken. Man kan tänka sig att spridningen av suffixet -st- i denna trakt hänger samman med att sto-stammarna bättre har bevarat den intransitiva betydelsen än o-stammarna med nasal infix. De o-stammar med nasal infix som förekommer i Latgales sydöstra dialekter är verkligen till största delen transitiva verb — just, lakt, -prast, rakt, zagt. sto-stammar finns i denna trakt också hos några andra verb, som annars i lettiska har någon annan presensstam, t.ex., migt ”somna” miegt > mikst2 i Kalupe, Vārkava migst > mykst i Andrupene, Ezerniekos, Aglona, Kaunata, Nirza, Pilda, Zvirgzdene; jfr Lgr. 733 och 752 stigt ”sjunka ner” stigst > stēikst2 i Vārkava stigst > stykst i Aglona, Kaunata, Zvirgzdene, stygst Strods 165 (uz)augt ”växa, bli stor” augst > aukst i Andrupene uzaugst > izaukst i Andrupene, Zvirgzdene, pieaugst > piaukst2 i Zvirgzdene, bredvid aug > auk; jfr aug, men nūaugst Strods 57 och 121; jfr Lgr. 738 slūkt > ”glida, halka” slūkst > šļūkst Strods 171, šļūkst2 i Kaunata, Zvirgzdene, šļeukst2 i Vārkava; jfr Lgr. 769. Förkortningar Dub. — Dubingiai, Vilnius, 1971. EH — J. Endzelīns och E. Hauzenberga, Tillägg och rättelser till K. Mīlenbahs lettiska ordbok, I, Riga, 1934—1938; II, Riga, 1938—1946. FBR — Filologiska föreningens skrifter, Riga, I — XX, 1921—1940. LD — Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966. Lgr. — J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951. LKK — Litauiska språkvetenskapliga frågor, I —, Vilnius, 1957 —. Reķ. — A. Reķēna, Kalupes dialekt. (Fonetik. Morfologi. Lexik.) Kandidatavhandling. Liepāja, 1962 (Manuskriptet finns i Lettiska SSR:s vetenskapsakademis centralbibliotek). Strods — P. Strods, Pareizraksteibas vōrdneica, Rēzeknē, 1933. ZfslPh — Zeitschrift für slavische Philologie, I — XX, Leipzig, 1924—1950; XXI —, Heidelberg, 1951 —. 13 Lgr. 762.—763. s. 14 P. Arumaa, anf. arb., s. 143. 196 М. РУДЗИТЕ PRESENSSTAMMAR MED INFIXET -n- OCH SUFFIXET -st- I DIALEKTERNA I SÖDRA ÖSTRA LATGALE Sammanfattning I det lettiska litteraturspråket är antalet verb med presens bildat med infixet -n- litet — omkring 30, bortsett från bildningar med prefix. Ungefär lika många sådana verb finns också i dialekterna, med undantag för den sydöstra delen av Latgale. I dessa dialekter har verben just, krist, -prast, -tikt, sagt bevarat presens med infixet -n-. Där verben lakt, rakt, tarpt förekommer, har också de presens med infix. De flesta verb som i det lettiska litteraturspråket har presens med infix har i den sydöstra delen av Latgale presens med suffixet -st-, t.ex. klupst (litterärt klūp), drupst (litterärt drūp), līpst (litterärt līp) osv. I dessa dialekter märks en expansion av suffixet -st-, liksom i en del av de litauiska dialekterna. Utbredningsområdet för detta fenomen visas delvis på en karta som återger presensformen i tredje person av verben sust och līpt.