Л И Е Т У В И У Т Е Р М И Н О Л О Г И Я

Л И Е Т У В О С Т С Р М О К С Л У А К А Д Е М И Ј А

E. GRINAVJACKENE, JU. F. MATSEKJEVITJ, E. M. ROMANOVITJ, E. I. TJEberuk

VARDAGLIGT ORDFÖRRÅD AV LITAUISKT URSPRUNG I VÄSTRA VITRYSSLAND

Dialektdata som samlats in på BSSR:s territorium på platser där baltiska och slaviska språk har varit i kontakt med varandra under århundraden har stor kunskapsmässig betydelse. Analys av dessa data och jämförelse med motsvarande fakta från andra vitryska och litauiska dialekter gör det möjligt att ge en mer fullständig bild av det ömsesidiga litauisk-vitryska inflytandet och blottlägga nya, ännu otillräckligt undersökta aspekter av detta inflytande, dess uttrycksformer och aktivitetsgrad. Att ta med de nyaste materialen belyser i många fall den övergripande studien av det baltoslaviska problemet och vidgar omfattningen och räckvidden för historisk-lingvistisk och etnogenetisk forskning.

Grodno- och Minskregionerna i BSSR är just ett sådant område där det baltiska substratet märks tydligast i det slaviska språkskiktet.

I denna undersökning används språkdata som vi samlade in 1972–1973 i nordvästra delen av Grodno- och Minskregionerna (i distrikten Ivje, Voronovo, Asjmjany och Vilejka).

Analysen av språkdata ger grund för att hävda att mikrosystem av litauiskt ursprung med ett snävt eller begränsat användningsområde tydligt framträder i de här brukade vitryska folkspråkens lexikala och grammatiska system och till viss del även i deras fonetiska system; de ger dialekterna deras lokala prägel. De märks särskilt tydligt i ordförrådet.

Vid urvalet och karakteriseringen av den vitryska vardagsvokabulär av litauiskt ursprung som hör till detta område spelade kriteriet för lingvistisk geografi en avgörande roll. Det tillämpas vanligen tillsammans med såväl de fonetiska och ordbildningsmässiga kriterierna som de semantiska.

Den undersökta dialektvokabulären presenteras i artikeln i alfabetisk ordning, med betydelsen för varje lexem angiven. Dessutom illustreras varje lexem med en eller flera meningar från fältanteckningar. För orterna därifrån illustrationsmaterialet hämtats används motsvarande förkortningar (Гр=Граужишки, Ашмянский р-н, Ж=Жили, Ивьевский р-н, С=Солоное, Вилейский р-н, СС=Старые Смильгини, Вороновский р-н). Efter illustrationsmaterialet

11*

163

De fonetiskt, grammatiskt och semantiskt möjliga litauiska (i sällsynta fall lettiska och preussiska) motsvarigheterna anges (om betydelsen hos den litauiska motsvarigheten sammanfaller med den belarusiska anges den inte på nytt).

I vissa fall omprövas i artikeln den befintliga etymologin för ett lexem och en ny föreslås.

абрымзацца regionalt ”lossna, sprätta upp”: абрымзалася спаніца S. Troligen är ordets rot besläktad med брынд-, se брынд(-а, -аць, -ацца m.fl.). Denna rotvariant har sannolikt uppstått genom att användningsområdet inskränkts till följd av att semantiken gradvis blivit mindre tydlig.

абрындацца ”bli blöt, smutsa ner sig med lera”: абрындалася да фартуха, уся прамокла SS, jfr litauiska apsibrindoti (med samma betydelse), se брынд(-а, -аць, -ацца).

абрызгацца ”tråda upp sig, falla sönder”: абрызгаўся падал, трэба падшыць B, jfr litauiska apibrigzti, se брызга́ць.

абцу́рыць ”hälla över, blöta ner”: абцу́рыў мяне дощч SS, jfr litauiska apšiūrinti, jfr lettiska čurēt (ME I 422).

адвайца̄ць ”skälla ut”: адвайца̄ць я́н¹ трэба Гр; адвайца̄ў яё добра Ж, se вайцаць.

аджа́рыць ”slå (vanligen med en käpp)”: аджа́рыла ма́тка Янцкі, што хадзіў у кусты; аджа́рыў дзяцей скараём SS, jfr litauiska žārinti ”slå, äta, gå”, nu-žārinti ”aga”, žarūnas ”buske”; jfr även žāras ”vidja, kvist”, samt LEW 1290. Enligt vår mening är det fullt möjligt att аджа́рыць har ett semantiskt samband med žāras, men artikelns författare utesluter inte heller möjligheten att ordet är besläktat med det slaviska жа́рить.

адлі́на ”töväder”: мáкci ве́цер падаўся, бу́дзе адлі́на ў; на адлі́ну маладзік праста́еца Ž, jfr litauiska atlydà, atlėgà, atlaigà (SŁJ I 391, 395, 397, LEW 350). Formerna адлі́га, адле́га av detta ord klassificeras som normformer i belarusisk standardskrift (BSŁ 59).

адсці́ра nedsättande ”osällskaplig person”: ён такі́ адсці́ра — жыве адзін Ž, jfr litauiska ātstiras ”en som gör allt tvärtemot”.

адсці́рлівы nedsättande ”osällskaplig (om en person)”: наш Юзюк на дзе́ўкі не па́ча — такі́ адсці́рлівы Ž < адсці́ра (se ovan) + -лівы.

аксны́ ”fjäderstubbar”: аксны́ растуць у курэй Hr; адны аксны́ ў курцы, пе́р’яў німа́ Ž. Jfr varianter av denna rot i andra belarusiska dialekter: асны, аксне́, асце́нцы (Arash 1971, 90), аксне́ ”borst” (Stiashk 26). Ordet kommer sannolikt från litauiska akstinai ”fjäderstubbar”; jfr även акцючкі.

акцючкі ”borst”, till exempel: акцючкі ў ячменя SS, jfr litauiska akščiukai.

а́мал ”parasitväxt som växer på björkar” (Viscum album): а́мал расце́ на бярозе SS. Till formen är ordet gemensamt med litauiska āmālas och lettiska amuols, amuls, āmuls, āmals (ME I 70, LEW 9).

антара́плу́сцы ”blånor efter den andra häcklingen”: антара́плу́сцы ля шэрэ́ка (blåntyget) SS, jfr litauiska antarāpluostės (dial. antarāplūstės, uo > ū, Radun) < āntaras ”andra” + plūostas ”fiber”.

¹I texten återges det belarusiska frikativljudet med den latinska bokstaven h.

164

а́палы ”rund”: жырны ёйкі парсо́к, такі апалы Ж, jfr lit. āpalas, āpalias, apalùs (< āpvalas, āpvalias, apvalùs), lett. apals.

апі́кула nedsättande ”lat, trög, dum” (om en person eller ett djur): ах ты апі́кула — яно не пасúнеш: як пень — чы яно б’еш, чы не б’еш Гр; апі́кула — стаіць бокі выпе́клы² Ж, jfr lit. apíkula, arùkula: kulti ”slå”.

асцюкі ”stickor”: асцюкі коля́ць Гр; асцюкі трэба пойсаць Ж, jfr andra varianter av denna rot: асцю́к, аўсцю́к (Сцяшк 36, 37). Det är otvivelaktigt varianter av ordet акцюкі (se).

арта́й ”plöjare”: аста́ўся арта́й малы Гр; арта́й даглядаў вало́ў Ж; арта́й арэ́ канём С; арта́й арэ́ по́ле СС, jfr lit. artójas och litauisk-polska ortai (Зд 345).

ару́д ”spannmålsbinge”: у сві́рне ару́ды Гр; ару́д ля жыта Б; жыта ў ару́ды сыпа́лі С; жыта ў ару́дах СС, jfr ару́д, som används i andra belarusiska och även ryska dialekter (С VIII 85, Урб 47, ВЯ 102, БЯ 42, Араш БЛ 27), lit. arjodas. Б Сл 98 definierar ordet ару́д som regionalt; dess utbredning i belarusiska dialekter framgår av kartorna i Араш БЛ 33 och ДС 113.

асві́р, асве́р(х) ”brunnsvippa”: асві́р то́лькі ва́жкаіща; асве́рх — што во́ду чэрпа́я; наш кало́дзец з асве́рам С. Benämningen асве́р förekommer i andra belarusiska dialekter (Сцяшк 33) och även i ryska dialekter i Pskovområdet (Яз 78). Roten har sannolikt bildats från litauiska svir- (: svirtis ”brunnsvippa”) med hjälp av ett tillagt initialt a, som ofta läggs till lånord i dialekten (t.ex. акі́ндар ”utomäktenskapligt född” < från ty. das Kind ”barn”, die Kinder ”barn”), se även сві́рня.

асе́кля ”fräken”: асе́кля ад ныркаў Ж; у жыве́ на́тта шмат асе́кляў Б, jfr lit. asiūkliai, även litauisk-polska osiekła, osiukła (Яз 98), se асю́клі.

асла́ 1. ”golv” (av stampat jordgolv): бі́тая асла́ з глі́ны СС; 2. ”ugnshäll” (i ugnen): у печа́з трэба аслу́ паправі́ць СС, jfr lit. aslà ”golv” (av stampat jordgolv).

асю́клі ”fräken”: асю́клі на ло́нках расту́ць СС, jfr lit. asiūkliai.

ато́сій, ато́сы ”draglinor” (på en vagn): ато́сіі жале́зныя кару́юць СС; да во́за наклада́лі но́выя ато́сы Ж; за колы задзе́юцца ато́сы С, jfr lit. atājijos: siēti ”binda, binda fast”. Formen ато́са anges av Урб 48 och Сцяшк 36 även i andra belarusiska dialekter; varianterna ото́с, ато́с konstateras av Яз 83 i ryska dialekter i Pskovområdet, medan varianten otosa återfinns av Зд 345 i polska dialekter nära Sejny.

^² Här och i andra fall uttalas konsonanten х fakultativt som к på vissa orter (клен = хлеб, ката = хата).

^³ I vissa fall överensstämmer den grammatiska genusformen, liksom substantivens numerus, i dialekten i byn Starye Smiljaginy inte med belarusiskans vanliga normer.

165

atózhal, atózhalka, atózhallja ”skott, ungskott”: atózhal hrúšy adrós tólki atózhaly – malady les SS; atózhalki razbéglisʹ; atózhallja rastóts S, jfr lit. atãžalas: žélti ”växa igen, skjuta upp”. atózhalnik ”ungskog” (om buskar): nljadzi – atózhalnik jaki vyras Gr, se atózhala.

ashaki ”agn”: jak zémlim jačmeń, ashaki astajuščyja Gr. Ordet ashaki är också känt i andra belarusiska (liksom ryska) dialekter (Urb 49, Jaz 79, Stjašk 39), jfr lit. ãšakos.

ashurtsi ”få gåshud”: jak mójny vétsjar, ashurne čalavék Gr; ashurn ja – zímna Ž, jfr lit. pašiurpti, se šurp (-a, -aty).

balanda 1. ”grönsakssoppa, tunn soppa”: zavarýli balandú, i dóbra SS; 2. bildligt ”pratmakare”: oj balanda mužyk: balandzits i balandzits – kantsa kraju níma B. I de angivna betydelserna är balanda känt även i ett större område (Urb 49, Jaz 79). Ordet kommer sannolikt från lit. balánda ”svinmålla” (Chenopodium), som också används i betydelserna ”tunn soppa, soppa på svinmålla” (Radun), jfr även S VIII 85.

balandzitsʹ exp. ”prata”: balanda néta: balandzits i balandzits siedziačy, jak u ciabié ciarp ́livastsi hvatáje B; aj, balandzits aby što S, jfr den andra betydelsen av balanda och lit. balandiúoti ”bulta, väsnas, prata”. Å andra sidan kan ordet balandzits också höra till ljudhärmande ord av typen balbatúoti, tabalúoti etc.

baltušnik ”garvare”: baltušnik – što škuru vyrabljav Gr; da baltušnika skúru panios SS. Ordet med den angivna betydelsen är också känt i polska dialekter nära Sejny (Zd 336), jfr lit. baltùšnykas, baltùšniṅkas (< baltùšininkas), baltùšis ”garvare”, ”ren, ljushyad”. Därav baltušnik < bál tas + -ùšis + -ìnykas (-ininkas).

barykuli 1. ”ängsskallra” (Alectorolophus): barykuléŭ nabrała SS; prypséli barykuli, treba kasits séna SS; 2. ”bjällror”: barykuli – zvanóčki, što kanju viéšajuts SS, jfr lit. barškūliai: barškėti ”skramla, skramla till”.

bastila ”vagabond, kringvandrerska”: jana byla pryjéchaŭšaja – takaja bastíla, pataskúha S, jfr lit. bastýtis ”ströva omkring, irra omkring, vandra”, bastūnas ”vandrare”.

begun ”gardin” (i en dörröppning): dzviéry na begunié varaščájuts SS, jfr lit. bėgūnas. Å andra sidan kan ordet vara gemensamt för de baltiska och slaviska språken, eftersom själva rötterna är besläktade från början.

beral ”säd med agnar”: zmałój berala, treba padáts svíniam SS, jfr lit. bėralas.

berlitsa ”säd med agnar”: z berlitsy chleb pjakli, ziorny z mjakínaj S; u chleb dadavali mjakínu i nazyvali berlitsaj S, jfr beral.

bizdris ”svanslös”: kot bizdris; bizdris karova – bez chvosta SS, jfr lit. bizdrỹs (Radun), bizas (Jurbarkas), bizdris, biznis ”kortsvansad”, bizdūkas (Jurbarkas), bizdžiukas ”kortväxt person”, bizinti ”förkorta”.

birbaty ”svanslös”: birbataya karova Gr. Ordet är utan tvekan en variant av virbaty (se), eftersom den äldre generationen i området uttalar virbaty, medan den yngre säger birbaty. Varianten bir-

166

ба́мбы uppstod genom en gradvis semantisk förmörkning av ordet вiрбáты.

блі́кшчук ”blixt”: адны блікшчукі С, jfr litauiska dial. (Raduń) blyksčiū-kai: blýkścioti ”blixtra, glänsa”.

блі́нда, блі́ндзя ”vide, jolster”: стаіць у лесе голая блі́нда, блі́ндзя — такая лаза — буйныя лісця Гр; дзе́рава блі́ндзя найлепшае: дзярэцца з вязны, пака́ не прылякаліся Ж; з блі́ндзі кашыкі пляцём; блі́ндзя бляшчыць СС, jfr litauiska blinda, blindė, blindis. Vi har också belagt блі́нда i polska dialekter i Litauen, t.ex.: blinda — miętko drzewo (Aukštadvaris, Trakais distrikt); блі́ндзя är känt i andra belarusiska och ryska dialekter (С VIII 85, Урб. 50, БСС 387).

бо́нда 1. ”rund limpa, mjölprodukt, rund småfranska”: купі́ла баба бо́нду хлеба Б; дзяцём па бо́ндзе далі С; 2. ”potatisplätt eller pannkaka av riven potatis”, ”plätt av potatis eller mjöl med tillsats av nässlor”: бо́нды бульбяныя — як добра; пяклі бо́нды з крапівы пасля вайны, да не хватала крапівы Б; 3. ”rund degbit i degtråget för jäsning”: зрабіла бо́нду; бо́нду ў боршч апусцілі С; 4. ”liten rund skiva korv”: бо́нда — маленькая кілбаса С; 5. ”gåva till en daglönare vid avräkningen”: у бо́нду даюць кумпяк Гр; яму ў бо́нду даюць каўбасу, і ён ездзя дамой Б. Ordet бо́нда förekommer också i jämförelseuttryck: якны (= печень) то́ўстыя як бо́нды СС. I dessa och andra betydelser är ordet бо́нда mer allmänt känt (Араш 1969 133, Урб 50–1, С XII 9, БСС 385, Сцяшк 55, Араш БЛ 28, 33, samt kartan där). Vi har också belagt det i polska dialekter i Litauen, t.ex.: napiekli wielką bondą; bondą upiekli tarkowaną; on bondą zjadł (Aukštadvaris). Dess utbredningsområde i belarusiska dialekter anges i ДС 105 och markeras där även på karta nr 5. Ordet kommer från litauiska bandà, som används i sex liknande betydelser (СЛЯ I 638).

бо́ндачка ”rund småfranska, plätt”: дзяці пасхваталі ўсё бо́ндачкі СС; бо́ндачкі бульбяныя — што за яда́ Б, se бо́нда.

брадзіць ”fiska”: пашоў брадзіць рыбу, а п’яўкі паўпіваліся ў сце́нны — свярбела многа часу С, jfr litauiska bradyti, braidýti ”vada” (СЛЯ I 983), jfr även bradinėti, bradà, brádas ”fiske” (СЛЯ I 981–2), бро́дзень.

бра́згаць 1. ”knacka, slå igen”: яму не це́рніца: бра́згая і бра́згая; гра́бель вісіць над сцяно́й і бра́згая СС; не бра́згай дзвярамі Б; 2. ”röra sig”: ве́цяр па ха́це бра́згая Гр; 3. ”knäppa”: воўк зуба́мі бра́згая СС; 4. ”skramla, klinga”: бра́згаю касо́й — дрэна́ сенажаць СС. Verbets reflexiva form har vi också belagt i polska dialekter i Litauen, t.ex.: on paczał brazgać się, a do chaty nie poszedł (Aukštadvaris). Ordet kommer från litauiska brązginti, brązgėti, brązdėti, jfr även Балт VI 198 och ordet brazgać, som förekommer i liknande betydelser och finns upptaget i polska ordböcker (Яз. 95).

бра́згулі́ ”bjällror”: бра́згулі́ кало́ на шыю; з бра́згулямі е́халі маладыя Гр, jfr litauiska brazgūliai: brazgėti ”skramla, klinga” (Jurbarkas).

167

бразгу́льник ”rem för att fästa bjällror”: бразгу́льнік я́шчэ ві- сіць у се́нях Gr, se бразгу́лі.

бразгу́ны ”bjällror”: пад бразгуна́мі е́ду; пажы́ў бразгуно́ў B, jfr lit. brazgūnai: brazgėti ”klinga, skramla” (Jurbarkas).

бразгу́нник ”rem för att fästa bjällror”: бразгу́ннік — на што навязваюць бразгуны B, se бразгуны B, jfr бразгу́лі.

бразды ”potatismos”: нашарава́ла браздо́ў, бу́ду бліны печь SS, jfr lit. brazdai.

бро́дзень ”en sorts fisknät”: у бро́дзень папа́лі два шчупакі Ж; но́вы бро́дзень зрабілі С; з бро́дзеням то бро́йдаюць па рэ́цы; бро́дзень вяза́ны SS, jfr lit. bradinýs (se även G I 369).

бро́йдаць ”fiska”: з бро́дзенямі то бро́йдаюць па рэ́цы SS, jfr lit. braidžioti, braidýti; jfr även браздиць, бро́дзень.

бро́нкт, бру́нта ”dragstång” (på vagn, plog eller harv): на бро́нкта ло́жыць пастро́нкі СС; бру́нта бу́йная, дзарабя́ная B, jfr lit. brañktas; beträffande roten un (< från lit. dial. un < an), se Urb 51.

bruzdukel, bruzukel 1. ”träknapp”: hur många bruzdukel har du sytt på här Gr; bruzukli gjorde man av trä; bruzukel är genomskuren i mitten SS; 2. ”justeringsskruv” (i kvarnstenar): en träbruzukel lyfter kvarnstenen SS; 3. ”handtag där trådarna fästs i vävstolen”: trådarna är upphängda på bruzukli SS, jfr lit. brūžiklis, bruzdùklis; bruzdùklis (Radun).

брызга́цца ”fransa upp”: падрубі́ць трэба по́дал, каб не брызга́ўся B, jfr lit. brizgintis, brizgti.

брызга́ч ”fransiga klädeskanter, frans”: брызга́ч баўта́ючы ў по́дала B. Ordet i denna betydelse är också belagt hos Stiashk 60. Liksom брызга́цца kommer det från den litauiska roten brizg-, jfr brizgótis ”fransa upp”, brizgalas, brizgenos, brizginýs ”trasa”, brizgas, brizgis ”fransiga kanter (på något)”.

бры́нда 1. ”bukfett, nätfett”: усе кі́шкі ўчапі́ліся за бры́нду; парсю́к так сабе́, а бры́нда вялі́кая — скруці́ўшыся і як скруці́ўшыся! SS; 2. ”vidgad spetskrage som ibland även täcker axlarna”: бры́нда як фалеры́на на шы́ю SS; 3. endast plural ”fransiga klädeskanter”: целе́паюцца ў фа́ртусе бры́нды Б; бры́нды віся́ць — не ў па- ра́дке спа́ніца SS; 4. bildligt ”tunn soppa”: бры́нды яко́й да́лі пахлеба́ць S; 5. bildligt, nedsättande ”oren kvinna, lösaktig kvinna”: яна́ бры́нда така́я SS.

Det ryska ordet бры́нды ”vida ärmar på bondfolkets högtidsdräkt”, ESRJ I 222, liksom pol. brynda ”skämt, upptåg” och tjeck. brynda ”sörja, svill”, anser jag, i enlighet med Bernekers uppfattning, vara ett lån som via franskan upptagits från tyskans bringe dir’s ”jag räcker dig detta”. brynda ”skämt” betraktas av Brück 43 som ett polskt ord, bortglömt på 1500-talet, som upptogs ”na Matej i Białej Rusi i na Litwie”, men Fs etymologiska ordbok tar inte alls upp etymologin till pol. brynda. Enligt min mening är det också fonetiskt och semantiskt föga sannolikt att betrakta tjeck. brynda ”sörja” som en ombildning av roten bryzg-ati ”stänka” (V Mah 70). Så

168

Eftersom ingen av de ovan anförda etymologierna verkar övertygande för oss, föreslår vi en ny. Många ord som är besläktade med брынде finner vi i litauiskan. Exempelvis har det litauiska brinda, brindos nio betydelser, däribland nästan alla de betydelser som belagts för belarusiska (liksom ryska) брында (se СЛЯ I 1050-1). brynda, bryndy i betydelserna ”isterhinna”, ”spets”, ”trasiga klädeskanter” används, enligt författarna till föreliggande undersökning, också allmänt i de polska dialekterna i Litauen (Aukštadvaris, Širvintos m.fl.). Dessutom är avledningar från denna rot produktiva i litauiskan (se även СЛЯ I 992—5, 1050-1). Det är också tvivelaktigt att betrakta брында som icke-baltiskt, eftersom diftongiska kombinationer inte är typiska för slaviska rötter; dit hör -ын- (-ин-), som förekommer i det undersökta ordets rot (jfr belarusiska гніда < *гнѣда, litauiska glinda). Mot denna bakgrund kan man anta att брында härrör från litauiska brinda ”isterhinna”, ”spets”, ”trasor”, ”trasiga klädeskanter” m.m., som sannolikt är besläktat med bręsti (bręsta, brindo), brendėti ”svälla, vidgas, bukta ut”, brindimas, brindumas ”svällande” m.m. Detta motsägs inte alls av de slaviska брындаs grundbetydelser eller överförda betydelser. Om man utgår från detta antagande kan man anse att litauiska brinda övergick till närliggande belarusiska och polska dialekter och därifrån kan ha kommit in i tjeckiskan, där det klassificeras som enbart vardagligt (ЧРС 39).

брындаць, брындацца 1. ”springa”: карова туды брындая ў нэны канец Гр; не брындай, скубі на месце, а то яна — нюх нюх С; 2. ”ströva omkring, driva runt”: які ён мужычына: ён брындаіць па чужых С; ён нежанаты так і будзе брындацца Гр, se брында.

брэйдацца ”ströva omkring”: дзеці брэйдаюцца каля кутоў СС, jfr (?) litauiska braidė ”vagabond”.

бужук ”skalbagge, tusenfoting”: дзе вілгаць, там і бужукі СС, jfr litauiska bužys ”skalbagge”.

букса ”utan horn”: добры цялё, але букса; баран букса СС; букса дае шмат малака Ж, jfr även букса (med samma betydelse) Сцяшк 62, litauiska buksa.

булдава ”stötare för potatismos”: булдавай як качалка, а на канцы тоўстая С, jfr litauiska buldė ”runt, klumpigt föremål, varelse”, buldė ”dumskalle” (Jurbarkas), buldakojis ”tjockbent”, būlas, bulūndas ”utan horn, skallig”.

бумчэць ”dåna, skramla”: бумчэць дупляватая брушка С, jfr litauiska bitčioti, bumpsėti, bumsėti.

бурбаліць, бурбуліць ”porla, bubbla; muttra”: вада бурбаліць па камнях Б; вада бурбулюя — нэта на дошч; піва бурбулюя Гр; чано́ ты бурбулюеш Ж; бурбуляла, бурбуляла і сціхла С, jfr litauiska burbuliuoti.

бурбалка ”vattenbubbla”: бырбалкі на вадзе насталі — от бальшой дошч Ж; бырбалкі на вадзе мятушюцца Б; утануй — аж бырбалкі паказаліся СС; як станавіцца на вадзе бырбалкі — нэта на дошч С. Ordet är också känt i ett större område (Урб 51, Сцяшк 563), jfr litauiska burbulas.

169

бу́рбала́чка ”liten bubbla”: бу́рбала́чкі падыма́юцца Gr, se бу́рбалка.

бу́рбулка ”fyllig, vacker”: ба́ба — як бу́рбулка Ž. Ordet är också känt i de vitryska dialekterna i Litauen (BSS 403), jfr бу́рбалка, бу́рбалі́цо, бу́рбулі́ць.

бу́рга́ ”lös gröt”: ма́сла як бу́рга́ S, jfr lit. bùrgė ”smuts, dålig kokmat, lös gröt, hembränt”.

бу́рзукель ”träknapp”: бурзукель — кало́чык, а на сярабзі́не такая зару́пка, каб увяза́ць дра́твай; з лячыны бурзуклі́ рабі́лі Ž, jfr lit. buržùklis (Jurbarkas), burždìklas.

бу́рлага́, бурлёга ”lös gröt, smuts”: ма́сла зробі́цца як бурлага́; капу́ста ў каду́шцы як бурлага́; зва́рыла ты сёння заці́рку — як бурлага́; ей і рына́ў бурлаго́й B; ма́сла як бурлёга SS, jfr lit. bùrlegà ”tjock kokmat, smuts”; jfr även bùrlas, burlýne, burliùga ”lös smuts”.

бу́ча ”bärkorg” (för bär): у бу́чы яга́ды збіралі S, jfr буч.

буч ”fiskfälla av vidjor”: пе́рад калядзямі́ бальшу́й буч ста́віцца SS, jfr lit. vìčius. Om ordets etymologi, se ME I 344, Zd 337, Urb 51–2.

бучо́к, бу́чык ”litet fisknät av vidjor”: бучо́к з кары яловай ля ракаў S; бу́чык спле́цяны з жыву́цай SS; я зраблю табе́ бу́чык з кары S, se буч.

бырчэць ”surra”: зык (= овад) бырчыць, тады цялу́хі зыка́юць; пачаў зык бырчэць S, jfr lit. bìrgzti, bìrbti.

бярнуць ”liten spade till spinnrocken”: бярнуць кру́ціць кол калаве́рота SS, jfr lit. bernýtis ”dräng”: bérnas ”tjänare”.

вайдава́ць ”gräla”: п’а́ныя іду́ць і вайду́юць Gr. Ordet används också i vidare bemärkelse (Arash 1969 132, Urb 52). Det härstammar från lit. vaid-ytis⁴ och det slaviska suffixet -аваць.

ва́йдзіцца ”skälla på varandra, gräla”: у друго́й хаце б’юцца, вайдзіцца Gr, jfr lit. vaidytis.

вайцу́ць ”stöna, jämra sig”: ён вайцу́я — пад лыжачкай баліць Gr; не тру́ба вайцу́ць: не памо́жа Ž. Ordet är också känt i vidare bemärkelse (Stjašk 71, BJa 20, BUI 52), jfr lit. vaitóti.

валкава́ты ”fuktig” (om hö): се́на валкава́тае, но мо́жна класць у стог Gr, jfr lit. valk-ùs ”fuktig, böjlig” + det slaviska suffixet -аваты. Ordet är känt i vidare utbredning (Arash 1971 92).

ва́рыць regionalt ”ösa ner” (om regn): от ва́ра до́щи Gr; до́щи пача́ў ва́рыць як з ве́дра Ž, jfr lit. varýti (vàro, vàrė).

вашава́ць ”dra, släpa”, вывашава́ць ”dra ut med möda”: вашавай се́на з бало́та; це́лую ноч вашау́ ві́ку SS; вывашава́лі дзе́рава з ре́чкі B. I de vitryska dialekterna är вашава́ць känt i vidare utbredning och med andra betydelser (Urb 52, Arash 1969 130, BUI 54, Arash BL 32, DS 106). Dess användningsområde anges i DS 106.

⁴Litauiska exempel från och med bokstäverna r–ž har huvudsakligen hämtats ur kartoteket till ”Litauiska språkets ordbok” (förvaras i manuskriptsamlingarna vid avdelningen för ordböcker vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet inom Litauiska SSR:s vetenskapsakademi).

170

Ordet kommer från lit. vaš-úoti ’dra med en krok, arbeta hårt’ + slav. suffix -аваць.

вэ́нцар, венцар ’ett slags fisknät’: наш вэ́нцар балышы S; вэ́нцар ста́віцца на дно рэчкі B. Varianter av вэнцара är också kända från andra belarusiska samt ryska och polska dialekter (Urb 52, S VIII 89, Stjašk 79, BJa 44, L 124, BJa 102, 104, Jaz 79, Zd 351). Ordet kommer från lit. vénteris.

ве́рціна, ві́рціна ’bunt, tråd’: ве́рціна блізозі Ž; з дроту ві́рціна; ві́рціна абаранак Gr, jfr lit. virtinė.

ві́лгаць ’fuktighet’: пацяну́ў ві́лгацю брыке́т SS, jfr lit. vilgatis. Formen ві́лгаць används också i litterär belarusiska (B SL 152).

ві́лготны ’fuktig’: се́на ві́лготнае; на спо́дзе брыке́т ві́лготны SS, jfr lit. vilg-ūs + slav. suffix -отны, se även ві́лгаць.

вірба́ты ’med kort, hårlös svans’: мы ме́лі вірба́тую каро́ву — на́тта шмат малака дава́ла Gr, jfr lit. virbti ’bli tunn’, virbas ’kvist, käpp, ris’.

віць ’driva’: я в’ю іх ро́згай Gr. Detta är ett semantiskt lån, jfr lit. výti.

ві́юн, в’юн, юн ’nejonöga’: ві́оны ла́паем бі́чём SS; ві́оны ў вадзе́ на дне рэчкі, ў ту́ле Gr; в’юн быў пау́но ў бало́це Ж; юны слі́зкія, іх не ўдзе́ржыш у руках S, jfr lit. vijūnas (Misgurnus fossilis). Ordet har vidare spridning (Stjašk 85). Formen вюн klassificeras som norm i litterär belarusiska (B Sl 977).

P. Skargdžius (Lw 237) och J. Otrębski (N Twer III 63) anser, i likhet med A. Brückner (Fr 152), att lit. vijūnas är ett belarusiskt eller ryskt lån. Deras uppfattning återges i LEW 1248. I sina etymologiska ordböcker anger dock varken A. Brückner eller M. Vasmer etymologin för ordet вьюна (wijuna). Detta kan sannolikt förklaras av deras tvivel på dess slaviska ursprung. I andra slaviska språk är det undersökta ordet föga spritt och dess användning begränsad. I ryskan har det visserligen flera betydelser, men används oftast som ett vardagligt ord. Dessutom förekommer det huvudsakligen i gamla dokument och i jämförande uttryck (se Ordbok över det moderna ryska litteraturspråket, Sovjetunionens vetenskapsakademi, Moskva–Leningrad, II 1343). Det förekommer inte i ryska dialekter (se Ordbok över ryska folkliga dialekter, häfte IV, Leningrad, 1969). I polskan anges det också som ett mycket sällsynt regionalt ord (se Słownik języka polskiego, IX, Warszawa, 1967, 1094). I litauiskan och dess dialekter är ordet allmänt känt, produktivt och mångtydigt. Förutom betydelsen ’nejonöga’ används det också i betydelserna ’ål’ och ’klängväxt’ (bland potatis, i lin), och det finns även verbet vijūnauti ’fånga nejonögon’. Därför finns det skäl att räkna det till litauismerna. Så gör också G I 322.

ву́жарыць ’slå, prygla’: дзі́ця скара́чом ву́жарыш, і дзі́ця як дзі́ця Gr; тро́ба ано́ добра ву́жарыць B, jfr lit. žarinti, se аджарыць.

во́рля во́чкі ’prästkragar’: які́я тут кве́ткі — во́рля во́чкі SS, jfr (?) lit. varlė ’groda’.

171

vä́gal ”lake“: vä́gal bardza slíski Гр, jfr lit. vēgelė, se även БСС 390, Араш БЛ 29. Utbredningsområdet för vä́gal anges i ДС 107.

вярпята ”virvel, virvlande ström”: svíni na spíne вярпята — na sála dóbraya СС, jfr lit. verpėtas, dial. verpetà.

гайдук ”nackben, första kotan”: гайдук ya ne згібаю СС, jfr lit. dial. gaidžiūkas ”spinnrockens fot; tandat järn som håller fast vagnens draglinor”.

gégni ”sparrar”: gégni urazayuchy ў ашча́п Гр. Ordet används i ett större område (Араш БЛ 29). Dess utbredningsområde anges i ДС 107. Det kommer från lit. gėgnės.

gélits 1. ”värka”: mne zhivot gélits; usyu noch naga gélila Ж; 2. ”stelna av köld”: mne gélits naga — zímna; mne ў shyju gélits — zímna СС; 3. ”må illa”: kata gélits i chalaveka gélits С, jfr lit. gélti ”värka, stelna av köld”.

gigéley̆nik, gigél, gigélnik ”fröbärande skott av åkerfräken tidigt på våren”: гіге́l dricks mot maskar; när det finns gott om гігелеўнік blir fångsterna stora С; gigélniki växer på ängen Гр, jfr lit. gigėlis. Ordet är känt i andra belarusiska och även ryska dialekter (Урб 53, Яз 79, ВЯ 102, 105).

gílōn 1. ”gadd”: gílōn släppte biet СС; 2. ”det levande köttet vid nageln”: hon skar av fingret med gílōn СС, jfr lit. dial. gyluonìs, gyluonỹs, standardspråkligt geluonìs.

gíl ”broms”: en sådan där stor, gul gíl; gíli — sådana som biter kor Ж, jfr lit. gylỹs: gélti ”sticka”. Ordet är också känt i andra belarusiska dialekter (Урб 53, Сцяшк 119, БСС 388).

gílyavać ”bli vild (sommartid av bromsar), busa”: korna blir vilda Ж; hästarna började busa; barnen gav sig iväg för att busa och hade sönder allt СС, jfr lit. gyl-juoti + slaviskt suffix -яваць. Ordet är också känt i andra belarusiska och polska dialekter (Урб 53, Араш 1969 132, Зд 339).

гі́рса „костёр“ (сорная трава): гі́рса ў жьце расце́ СС; шмат гі́рсы ў жьце Гр; адна́ гі́рса ў жьце С, ср. лит. диал. girsė < dirsė. Слово известно в других белорусских, а также русских говорах (С VIII 86, Урб 53—4, Сцяшк 120, Яз 80).

glínda ”lusägg”: en enda glínda i fångsten СС, jfr lit. glinda, belarusiska гні́да.”

gníbacca ”kittlas”: varför kittlas du СС, jfr lit. gnybinėti, gnáibytis.

gníbicca ”nypa”: han nyper mig, och jag honom i håret Гр, jfr lit. gnybti. Ordet är känt i ett större område (Урб 54).

gníbuc ”nypa till”: krabban nyper och skrämmer på samma gång СС, jfr lit. gnybtelėti: gnybti ”nypa”.

gníbur ”klo”: glador hos hök, kråka, höna, hund, katt; höken högg klorna i hönan och flög iväg; hönan bröt av klon Б, jfr lit. gnyblės, gnybliȧi ”tång” eller kniblis ”finger”, knibùs ”krökt”.

gních ”krabbklo”: på krabbans ben finns klor; min krabba har fyra klor СС, jfr lit. gnibčiai ”fingrar som man kan nypa med”.

gókty 1. ”slädens främre del”: gókty — den böjda delen av släden Гр; gókty gick sönder Ж; 2. ”den del av nätet som löper längs flodbottnen”: gókty i mjärden går längs bottnen Б, jfr lit. gáktos ”slädens främre del”.

172

grabúzda ”ätligt gräs med breda blad”: grabúzda är luddig, växer på fuktig mark; kall soppa är god på grabúzda СС, jfr lit. grabūz-das. Varianter grabúzdy är kända i ett större område (Араш 1969 125, БСС 387), jfr хро́буст.

grambúl ”majbille”: i maj finns grambúli på eken; en kackerlacka är som en grambúl СС, jfr lit. grambulõys.

grómdac ”korsa”: korsa inte så där — är det kanske guld där СС, jfr lit. grām-dyti.

grúndacca ”plaska omkring”: se hur rabalêken plaskar omkring СС, jfr lit. grūm-dytis, dial. grùndytis.

grebjást ”sparre”: läkten fästs vid sparren Ж; sparrarna är nya СС, jfr lit. grebėstai. Varianter av denna rot är kända i ett större område (Араш 1969 133, БСС 379, Сцяшик 130, БУИ 56, ВЯ 102, 104).

gúdakar(k)li ”gulvide, kärrvide” (Salix): vid floden finns bara gúdakar(k)li СС, jfr lit. gùdakar(k)lis.

gúldy ”säd som trampats ned av boskap eller lagt sig efter regn”: det är bara gúldy i havren — hästarna har gått där; när linet är tilltrasslat säger man att det bara är gúldy — eller att hönsen har trampat ned det Ж, jfr lit. guldýti ”fälla omkull”, se гулта.

gúlta ”lya” (för grisar, hundar): grisen gör sig en gúlta, men djuret ligger på gödseln; kasta dit halm, så gör de själva en gúlta Гр; grisen har gjort en gúlta Б, jfr lit. gùltas. Ordet är känt i ett större område (С VIII 86, Урб 54).

gúšta ”bo, lya”: grisen har gjort sig ett gúšta, hönan har gjort ett gúšta; fågeln gör ett litet gúšta СС, jfr lit. gùždą.

guščynjácca ”bygga bo”: hönan bygger bo, de kommer att värpa СС, jfr lit. gùžinėtis, gùžiuotis.

darynyac ”rensa ur”: fisken måste rensas ur; jag rensar ur fisken СС, jfr lit. darinėti.

dzindzjaléj ”svalört” (Chelidonium): det växer mycket dzindzjaléj vid planket Ж, jfr lit. dzindziliùkas.

dzirván ”träda, obrukad mark”: dzirván är ett fält som inte plöjs Гр; sådd på dzirván⟧ СС; potatis växer på dzirván; när det blir dzirván där kommer jag inte att rensa ogräs С, jfr lit. dirvónas: dirvà ”åkermark, fält”. Ordet är vitt spritt i belarusiska, ryska och polska dialekter. Utbredningsområdet för detta ord och dess varianter i belarusiska dialekter visas i ДАБМ, karta 275; se även С VIII 85, Зд 339, Урб 55, Сцяшик 144, ВЯ 104, Яз 80, БЯ 94—97, ДС 104.

dzirvanéc ”ligga i träda, ligga obrukad”: så mycket mark, och allt ligger i träda С, jfr lit. dirvonuoti, se dzirván.

dzjaŭgac överfört, expressivt ”skälla ut, förebrå”: du kan sluta skälla som en tik, för jag är inte rädd för dig; även om hon är din syster har hon skällt ut mig Б, jfr lit. žiāugoti ”gapa (med munnen), rapa”, žiāugčioti, žiāugseti ”må illa”, ”skälla, gläfsa” (om hund), se žáŭgac.

trasor ”trasa, lumpor, trasor”: allt gick sönder i trasor С, jfr lit. driskà, drìskalas: drìksti ”gå sönder, rivas”.

ödla ”ödla”: ödlan blänker, liknar en gädda СС, jfr lit. driežinas, driežas.

173

dammig 1. ”damma”: rågen dammar under blomningen Б; 2. ”mögla”: höet i ladan började mögla Гр, jfr lit. dūlėti ”förvandlas till damm”.

damm 1. ”damm”: jag skakade mattan, och dammet yrde СС; 2. ”damm från lin, hampa” (när de rensas): lin-damm, när man bråkar det Б; damm från lin Гр, Ж; man bråkar linet, damm blir kvar; damm samlades С, jfr lit. dulkės ”damm”. Ordet är känt även i ett vidare område (Араш 1969 133, Урб 57, Сцяшк 154, БСС 388, Араш БЛ 29, 33 och kartan där. Dess spridning i belarusiska dialekter anges i ДС 105–6 och på den bifogade kartan nr 5.

dunka ”hamra (in i huvudet)”: hon hamrar och hamrar in samma sak i hans huvud Ж, jfr lit. dur̃binti ”gröpa ur ett hål”.

fälla ”fälla”: spindeln har spunnit ett nät och fångar flugor СС, jfr dial. lit. žabankai, žabankai, standardspråk lit. žabàngai.

ris ”ris”: ugnen i ugnen eldas med ris СС, jfr lit. žagarai, se även Араш 1972 81.

risved ”ris”: risved till upptändning СС, jfr lit. žagariùkas ”rispinne”: žagaras ”ris”.

glöd ”glödande kol”: herdar tycker om att baka potatis i glöden Гр, jfr dial. lit. žaira, standardspråk lit. žarija, jfr även žarà ”ljussken”, žioruoti ”glimma, brinna”.

slå expr. ”slå till”: han slog till kalven, och den träffade honom i bröstet; när hon slog till, blev det en fläck С, jfr (?) lit. žerti.

tugga ”tugga”: den gamle utan tänder tuggar СС, jfr lit. žiaugoti, žiaumoti.

solvsnöre ”snöre för att fästa skaftöglor”: på vävstolens varpbom fäster man solvsnören СС, jfr lit. žiùvkštė.

plåga ”fördärva, plåga”: och svärfar plågar också: han skriker, kallar dig för alla möjliga saker, du är sådan och sådan — jag vet inte vem jag ska be till, mannen eller svärfar; han plågade mig, plågar mig och kommer att plåga mig С, jfr lit. žudyti.

havregrynsvälling ”havregrynsvälling”: havremjöl silades för att laga välling Ж; välling kokas av havre; kol lades i vällingen С; välling är god mat till julmåltiden Гр; havrevälling är ovanlig Б. Om ordets havregrynsvälling spridning i slaviska språk, se Труб 16. О. Н. Трубачёвѕ (Труб 16) och М. Фасмерѕ (ЭСРЯ II 67) etymologier gör gällande att havregrynsvälling sannolikt är ett germanskt lån (från ty. sauer ”sur”). Ordet är också välkänt i de baltiska språken. I lit. žiūrė, žiūra används med betydelserna ”havregrynsvälling”, ”misslyckad vattnig gröt”, ”flytande maträtt av syrad rågdeg”, ”mat av bröd och vatten”, ”mager soppa utan mjölkredning”, ”bröddeg”. I lett. žūra, žūre har följande betydelser: ”diskvatten”, ”grumlig vätska”, ”vattnig gröt”, ”smutsigt vatten”, ”jäst öl”, ”havregrynsvälling”, ”potatissoppa med rågmjöl”, ”foderblandning med mjöl till djur”, ”långvarigt regnväder”, ”kraftigt regn”, ”störtregn”, ”flytande gödsel”, ”blöt lera” m.fl. (МЕ IV 836–7). Е. Френкель (LEV 1316) räknar det baltiska ž(i)ur- som ett slaviskt lån. Med hänsyn till den ovan nämnda polysemin hos det baltiska žur- och till att havregrynsvälling är känt med en jämförelsevis begränsad betydelse i slaviska områden, främst i Belarusien och i östra-

174

I gränslandet i Ukraina (Trub 16) finns det tämligen starka skäl att betrakta de befintliga etymologierna för både слав. och балт. жур som tvivelaktiga. Många litauiska ord är semantiskt nära besläktade med roten ž(i)ūr-, till exempel: žiūrai ”glesa, genomskinliga buskar”, ”lättantändlig småved”, žiūrėlis ”skummad mjölk” (vanligen genomskinlig, blåaktig), žiurturiuotas medis ”ett träd fullt av springor”, žiūras ”berguv” med flera. Dessutom används žiūrė i litauiskan också i betydelsen ”eld” (till exempel: žiūrėlė žiūtura miškė ”en liten låga glimmar i skogen”; lempelītė dēga, čiut žiūrėlė ”lampan brinner svagt, knappt synligt”). Man kan också beakta att man vanligen lägger stora bitar glödande kol (på litauiska žarijos) i havremjölken som används för att koka кисель жур, för att dra ut bitterheten; när de slocknar glimmar de av eld.

Betydelsen hos de ovan anförda orden, liksom hos ž(i)ūr- och жур, är nära förbunden med betydelserna ”genomskinlig, genomlysande, glittrande” (jämför även de semantiskt närbesläktade žiburys ”magert kött i en gryta”, ordagrant ”eld”, ”ljus”, žiburinė jukà ”en mager, genomlysande herdesoppa, kokad av en halv gåsmage, hals, ett ben och en vinge, omvirade med tarmar”, žibulys ”glänsande orm”, ”taggigt gräs vars borst glänser”). Mot bakgrund av det ovanstående finns det skäl att anta att den undersökta roten sannolikt är av baltiskt ursprung; jämför också de semantiskt närbesläktade orden žioruoti, žėrėti ”glittra”, žiūrėti ”blicka”, pra-žiūrti ”få synen tillbaka”, žara, žaras, lettiska zars ”stråle”.

журала ”källa, källa”: vadā nāmma dōbraya – з журалы бяжыць, з кры-ніц C, jämför litauiska žiūrėlė ”liten låga, ljus stråle”, žioruoti ”glittra”.

жыбулька ”taggigt gräs vars borst glänser” (Ranunculus sceleratus): жы-булькай дужа – ямка ямень вязаць у снопы; я ў кубіл (= kadka) за муку, мяне жыбулька – за рукі (=du hjälpte mig inte att skära kornet, jag kan inte ge dig mjöl), jämför litauiska žibulys ”taggigt gräs vars borst glänser”; ”glänsande orm”: žibėti ”glänsa” (om taggarna och borsten på жыбулька).

жыбуры ”grodrom”: жыбуры жаб як лупіна ў кудры СС, jämför litauisk dialekt žiburiai, jämför också žiburys ”herdeportion – soppa av en halv gåsmage, hals, ett ben och en vinge, omvirade med tarmar” (i denna genomskinliga soppa syns de väl), ordagrant ”eld”, ”ljus”, žiburinė jukà ”genomlysande herdesoppa”, mergà – kaip žiburys ”flickan är som en stråle”, žolės žiburiuoja ir be lietaus ”gräsen lyser (gror) även utan regn” med flera. Semantiskt är ordet žiburiai (жыбуры) otvivelaktigt förbundet med ljusstrålning, glittrande och glans, vilket enligt vår mening också bestämmer den företeelse det betecknar; jämför även журала, жыбулька.

жыгуль, жылбуць, жылгвуць, жылгуль, жылгуць, жыльць, жэльтуць ”vide, sälg”: ой колькі жыгулей нарасло тут Б; знімай рыбу на жылбуць і нясе да хаты СС; з жылбіцей колькі кашоў ён наплёўшы Ж; кашы плятуць з жылгвяцей СС; бычы сплецены з жылбілей Гр; збіралі жылгуці і плялі палукашкі Ж; плот з жылгачу Гр; жыльві не лопаюць

175

СС; паўду́ нарэжу жэлтуцу́ Ж, jämför litauiska žilbūtis, žilgutis, žilgvūtis, žilvūtis, žilgulis, žilgas, žilvis.

De fonetiskt oregelbundna varianterna av varianterna жэлтуць, жыг-ейль med flera uppstod sannolikt till följd av att deras användning inskränktes genom en gradvis fördunkling av betydelsen. Formen жыглгуць, litauiska žilgyūtis, är sannolikt en kontamination av formerna žilgūtis och žilvūtis. Varianterna av den undersökta roten är kända i ett vidare område (БСС 388, Яз 100).

Ordbildningen hos alla ovan anförda varianter av roten жыг-, som otvivelaktigt är besläktade med litauiska žilvitis, ger anledning att ompröva den befintliga etymologin för žilvitis.

Ordet žilvitis betraktar Fraenkel (LEV 1309) som ett ord med två rötter: žilas ”grå” och vytis ”vidja, käpp” (se även С VIII 24), men han förklarar inte hur den långa obetonade vokalen i roten i den andra komponenten (vytis) förkortades till kort i och sedan blev betonad. Därför förblir den anförda etymologin tvivelaktig. Dessutom strider varianterna av detta ord žilvis, žilvė, žilvūtis, även žilgas, žilgūtis, žilbūtis … enligt vår mening mot denna uppfattning och visar att deras formanter -v-(is), -v-(ė), -v-ut-(is), -g-(as), -g-ut-(is), -b-ut-(is), och sannolikt även -v-it-(is), är suffix till roten žil-. Således är žilvitis, liksom dess ovan anförda varianter, uppenbarligen inte ett ord med två rötter utan ett suffigerat ord med en rot. Dess antagna komplexa suffix -v-it-(is) är visserligen något ovanligt, men vid sidan av žilvitis har även andra varianter noterats i litauiska dialekter: žilvītys (Salantai, Trimiedis, jämför mikūtys ”hare”, mažītys ”liten”, Sebītys ”efternamn”, se R. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius, 1943, p. 355), žilvītis (Mažeikiai, Varduva), žilvȳtys (Viekšniai, Tirkšliai, Mosėdis), žilvȳtis (Jurbarkas, Šakiai, Papilė, Skaistgirys), žilvȳtė (Židikai med flera). Enligt vår mening tyder de på att žilvitis kan ha bildats med hjälp av de komplexa suffixen -v-it(is), -v-yt-(is), -v-it-(ys).

жэрга́ць ”kliva över, ta ett steg”: не жэргай праз плот Гр, jämför litauiska žergti, jämför även жарагаць (Урб 59), (об)жеренгнуть (Яз 82).

забарбе́ць ”börja trumma”: пуста́я бручка забарбі́ць Гр, jämför litauiska barbėti.

забрынданіца nedsättande ”slarva”: забрынданіца такая і ходзіць: з фарту-хам можна сабаку закалоць Б, se брында.

заві́няць ”vira in, binda om”: завіні мне пальцы: кроў цячэ СС; трэба рану добра заві́няць Ж, jämför litauiska (už-)-vynioti.

задзіраване́лы ”träda i träda”: задзіраване́лая зямля, там пало́ць ні будзі́ш С, jämför litauiska dirvonuoti ”ligga i träda”, se дзірван.

заплякаць ”övertäcka med jord” (om regnvatten): дошч заплякаў бульбу Гр, jämför (?) litauiska užplakti.

зáтверaлы ”mellanvägg, diafragma”: зáтверaлы — det är ett sådant hinnskikt som skiljer tarmarna från hjärtat СС, jfr lit. užtveralai, dial. žutveralai.

зашыпулі́ць, зашыпуля́ць ”skräpa ner flisor”: han skräpade ner hela huset med flisor åt mig СС; skräpa ner hela vedboden med flisor Ж, jfr lit. (pri)šipuliuoti, se шыпуль.

звайця́ць ”skälla ut”: jag skällde ut honom ordentligt СС, jfr вайця́ць.

звашава́ць ”gräva upp”: de grävde upp all potatis i ett nafs Б, jfr lit. (iš)vašioti, se вашаваць.

176

згеліць 1. ”må illa”: åh, jag mår illa; katten mår illa: den åt en pipunge; 2. bildligt ”drabba” (om sjukdom): magen drabbades, han låg till sängs hela dagen С, se геліць.

здулець ”mögla”: höet möglar om man lägger det blött i en hög Гр; höet har möglar, det har blivit grått СС, jfr lit. (su) dulėti, se дуле́ць.

здзяўгаць, зжаўгаць expressivt ”glufsa i sig”: hon köpte två kilo tomater och glufsade i sig allihop Ж; och du glufsade i dig hela stekfläsket? СС, jfr lit. (su) žiaugoti, se жжаўгаць, дзяўгаць.

з крастом ”med en gräns, lite, otillräckligt”: med en gräns åt jag upp brödet till slut Гр, jfr lit. kràštas ”gräns”, su kraštù ”med en gräns”.

змайначыць ”ljuga”: så fult du ljög Гр; vilken skurk – han lurade henne СС, jfr (?) lit. main-ýti ”byta” och det slaviska suffixet -ачыць, se майначыць.

зурза ”grinig person”: vilket barn – en riktig grinig en Ж; han var glupsk – en sådan grinig typ Гр, jfr lit. zùrza.

зурзець ”muttra”: han muttrar och muttrar – det tar aldrig slut Гр; far muttrar åt Juzik СС, jfr lit. zùržti, zùržėti, se зурза.

зурзлівы ”grinig”: min gamle är grinig Гр; åh, vilken grinig kärring – hon bara muttrar och muttrar СС, jfr zurzl-ýš ”grinig person” + slav. suffix -івы, se зурза.

інкстукі ”njurar”: de köpte njurar åt katten – någon sorts småfruar СС, jfr lit. inkstai, inkstùkai.

ісак ”häst med kort svans”: min häst far fram som åskan; den plöjer med kortsvans Гр, jfr lit. ís-as, lett. iss ”kort” + slav. suffix -ак.

ісачок ”häst med kort svans”: min lilla häst är ung och fin, den far fram som vinden Гр, se ісак.

ійльць 1. ”huggtand”: grisarna har huggtänder СС; 2. ”tand, tunga, gadd”: grodan har en tunga СС, jfr lit. iltis ”huggtand”.

какля ”kakel”: па каклі злеталі ў Дайнінава С; каклі выпісала, і ён канём прывёз СС, jfr lit. kóklė (från tyska Kachel). Den litauiserade formen av benämningen är mer utbredd: какля (Stiasjik 225).

карністы ”kräsen med maten”: ён карністы чалавек – бліноў не любя СС, jfr lit. karn-is och slaviskt suffix -істы.

карпа ”vårta”: карпы селі на руку СС; карпа расце на твары Гр, jfr lit. karpa. Ordet används också i polska dialekter nära Sejny (Zd 341).

карпаты ”med vårtor”: карпатые рукі Гр; карпаты пальцы СС, jfr lit. kárp-a ”vårta” och slaviskt suffix -аты, jfr även БСС 385.

карпаць ”vifta, röra”: свіня лычэм карпаў С, jfr lit. karpúti ”röra”.

каснік ”band, rosett” (i håret, flätorna): ў галаве новыя каснікі Гр; каснікі ў косы плятуць СС, jfr lit. kasnýkas.

каўкаць ”jama gällt”: лядзі, як кошка каўкае С, jfr lit. kaùkti ”skrika med vild röst”. Ordet är känt även i vidare områden (Балт VI 199).

каўкнуць ”ge till ett skrik”: каб яна ані каўкнула малая – ляжыць і маўчыць С, jfr lit. kaùktelėti: kaùkti ”skrika, gråta”, jfr pol. kauknać (Zd 341).

12. Lietuvių terminologija

177

kaŭš ”skopa”: пронясі муку ў каўшы СС, jfr lit. kaũšas, se коу́ш.

каўшнуць ”slå till”: рукой пару раз каўшнуцьа Гр; каўшні па лэбе, каб не лезліб СС, jfr lit. (dial.) kaũšti, jfr även kaũštelėti ”slå lätt”.

квіркнуць ”skrika”: курыца квіркнуць, як квакта́юць зачыны́я СС, jfr lit. kvérkčioti: kvérkšti, kvìrkšti ”skrika”.

келойша ”byxben”: дзве кело́йшы ў штанах; ходзіць як келойша СС, jfr lit. kelaišė.

керноз, кірноз ”galt, okastrerad galt”: ён прыехаў быланцыць керно́за Ж; чы кунр, чы кірно́з СС. Ordet är känt i ett större område (Сцяшк 229). Rysk кирно́с, кирно́з betraktas av Vasmer som ett västligt polskt lån (ЭСРЯ II 238), medan etymologin för polska kiernoza betecknas som tvivelaktig i F Сл II 155–6. Såväl fonetiskt som semantiskt är även alla etymologier för kiernoza som anges i F Сл II 155–6 och återges av andra forskare tvivelaktiga. Fonetiken, ordbildningen och semantiken hos kiernoza (керно́за, кирно́за) talar med största sannolikhet för baltiskt ursprung; jfr lit. kernėzas, kernãzas ”en kortväxt, bredaxlad person; en stark person som tycker om att slåss” < kern-à ”en kortväxt person” + suffixet -ėžas, -ãžas, se Г I 334: kernėti ”växa dåligt”, kėras ”stubbe, buske”, keróti ”slå djupa rötter”.

кершаваты ”brokig”: кершаваты вол, бгер СС, jfr lit. kéršas och det slaviska suffixet -аваты.

кершыс ”brokig oxe, häst”: стой, кершыс! СС, jfr lit. keršis.

керэйша ”kortväxt person”: ён малы — керэйша такі Гр, jfr lit. kereĩša ”bredbent person”, keraišóti ”stå med benen brett isär”, kerėzis, kerėkšla ”kortväxt” (om en människa eller ett träd): kėras ”stubbe”.

кету́рка ”gylf”: распу́нілі кету́рку Гр, jfr lit. ketùrka. Ordet förekommer också i ryskan (ВЯ 104, Яз 82).

клёк ”saltlake”: салядзец ляжыць у клёку; клёк ёлі з быльбай Ж, jfr lit. kliõkė, klėkas ”väldigt smutsig lera”, kliõgė ”alltför tjock soppa”, jfr även kliõkinti ”hälla”. Ordet är mer utbrett i vitryska dialekter (Сцяшк 231).

кліпа́нікі ”skeva skor av dålig kvalitet”: ён шоў у кліпа́ніках: лапці з розных дро́тама стыва́ныя С, jfr lit. klýpkė ”utsliten träsko”, klipūtai ”dålig, gnisslande vagn”, klipūtà ”hjulbent”, jfr även klupà (Зд 342).

клепо́ны ”pratmakare”: яны ўсе такія клепо́ны былі С; jfr lit. plepónas, plepỹs ”pratmakare”. Det är möjligt att rotens p övergick till k till följd av att ordets betydelse blev dunkel; jfr polska tłumaczyć och litauiska dial. klimóčyti ”förklara”, vitryska тлусты, dial. klūsty ”tjock”.

клу́мпы ”träskor”: тянцава́лі з клу́мпямі СС; клу́мпы на озерянай падбиве; за першымі нямецамі насілі клу́мпы Ж; клу́мпы — проста любата́й Б, jfr lit. klùmpės. Ordet är mer utbrett (Урб 61, БСС 385), jfr även ryska клу́мба (med samma betydelse, ВЯ 102), polska klump (Зд 342).

клу́нкі ”träskor”: з клу́нкамі хадзілі Б, jfr lit. klùmpės. Den oregelbundna förändringen av ordets rot är sannolikt en följd av att dess betydelse glömts bort; jfr polska plumpie och litauiska klùmpės Яз 98.

178

клы́нда 1. ”tjock gröt av hampa”: раней клы́нды нае́ўся, і сыт С. Ordet är känt i denna betydelse i ett större område (Араш 1972 83); 2. ”krumryggad”: чалавеку балі́ць спі́на, ідзе́ як клы́нда Б; 3. ”fett, ister”: сваі́х клы́ндаў не падыма́й Б, jfr. (?) lit. sklindis ”stor rund pannkaka”. Beträffande ск: к jfr. lit. skerdžius: ker džius ”överherde”, litauisk dial. klinyčia, polsk dial. sklenica ”glas”.

клышава́ты ”hjulbent”: клышава́тая каро́ва на малако́ до́брая; клышава́тая дзе́ўчына СС, jfr. lit. kliš-as och det slaviska suffixet -аваты.

клышано́гі ”hjulbent”: клыша́ногі чалаве́к Гр; клыша́нога каро́ва Ж, jfr. lit. klišas och belarusiska nahá. Om utbredningen av клыша́ногі se С VIII 86.

клы́шы ”hjulbent”: клы́шая каро́ва СС, jfr. lit. klišas.

кны́паць ”pilla, stoppa, sticka”: вязьму́ кны́паць панчо́ху Б, jfr. lit. knūroti ”arbeta mödosamt, pilla”, knibinėti; knibčius ”en som pillar”.

кны́ціць ”vara intresserad, vilja”: кны́ціць мне, каб што зрабі́ць; кны́ціць зачыня́цца, каб выпіць; кны́ціць, каб дзе́ўчыне угані́ўну ў бок СС, jfr. lit. knitinti.

кны́цець ”klia, klia sig”: як пальцы папа́рацца, то ка́жныце кны́цаць Ж, jfr. lit. knieti.

кнэ́пцы ”naglar, fingrar”: куды́ ты ле́зіш сваі́мі кнэ́пцямі СС, jfr. lit. knibčiai, även knābė, knābis ”krok”, knabėklis ”gödselkrok”, knablys ”krok för att gräva upp potatis”, kneba ”person med krokig näsa”, knebe ”krokig näsa”.

коўш ”skopa”: коўш — як лы́шка вялі́кая С, jfr. lit. kaušas. Ordet är mer utbrett (Урб 62), se även Яз 81–82, Балт VI 185–192, jfr. också кауш.

крамзля́ 1. ”brosk”: як зубы ма́еш, так і крамзлю́ ску́шаеш; мой дзе́вяра злама́ў крамзлю́ ў носе СС; 2. ”mager person”: ён крамзля́ такі́ Гр, jfr. lit. kremzlė.

крамзлява́ты ”mager, misslyckad”: бры́ткі хлопе́ц — такі́ крамзлява́ты Гр, jfr. lit. kremzl-ė ”brosk” och det slaviska suffixet -аваты.

кра́таць ”skaka”: як мяне́ кра́таюць, мне ле́нча станові́цца С, jfr. lit. kratyti.

кра́тацца ”skaka, göra något villigt och raskt”: яна́ кра́таецца ў поез-дзе; праз бульбу іхню ляжу́ — вы кра́таетесь у по́ле С, jfr. lit. kratýtis.

краўня́ ”utsköljd strand”: краўні рэ́чкі; пашлі́ у краўню́ рэ́чкі, вон ракаў наламалі; дзе краўня́, там вады́ німа СС, jfr. lit. kriauna, kriaunos ”knivskaft, kant, brödskiva”.

кро́йка ”taknock”: бу́сел ся́дзець на кро́йцы Б, jfr. lit. kraikas.

кро́пштаць ”sticka sig, pyssla, dra ut på tiden med förberedelserna, pilla”: цэ́лы дзень кро́пштаю і кро́пштаю і неві́дна што; што ты там кро́пштаеш? — в’ю вяро́ўку СС, jfr. lit. krapštyti, jfr. även кро́пштаць ”pilla sig i näsan” (Урб 62).

кру́мкаць ”kväka”: жабы кру́мкаюць С, jfr (?) lit. dial. krunkėti < krankti. Den oregelbundna övergången från rotens н till м är ett resultat av att ordets semantik har glömts bort—

12*

179

tiken i ordet, jfr även крункаць. Ordet används också i det belarusiska litteraturspråket (Б Сл 402).

крумкач ”korp”: крумкачы прылляцелі Гр, jfr (?) lit. dial. krunklÿs, krunköčius < kranklÿs, kranköčius. Om växlingen н: м, se крумкаць, jfr även крумкач. Ordet har blivit norm i det belarusiska litteraturspråket (Б Сл 402).

крумплі ”fingerleder”: крумплі рукі; крумплямі пастукаў; па другіх крумплёх адрэзана СС, jfr lit. krumpliai.

крункаць ”kväka”: жабы крункаюць у күдры Б, jfr (?) lit. dial. krünkti < krañkti.

крункач ”korp”: крункачы сідзяць на дубе Б, jfr (?) lit. dial. krunklÿs, krunköčius < kranklÿs, kranköčius.

кру́сня, кру́шня ”hög av stenar på ett fält”: віржы ў крісне вядзецца і дрэа; лісок гадзіны тойцы калі крісні ляжыць СС; дудык у крішне вядзецца Гр; у крішне верабі вядзецца С, jfr lit. kräsnis. Ordet är också känt i ett större område (Араш 1969 133, Урб 62, Сцяшк 244, Зд 342, ВЯ 104, 105, Араш БП 30, 33, ДС 106).

крутаць ”röra sig”: палажы на скавародке, і ён (ålen) крутае; крутая рыба ў бродні; за плечы хто-та крутая мяне СС, jfr lit. krutėti.

крывалу́пец, крывалу́пы nedsättande ”med sned mun”: ён крывалупец такі СС; такі крывалупы, але страшны Ж; ён некрасівы — крывалупы такі С, jfr lit. lūra ”läpp”.

крыпу́ль ”hjulbent”: на і выбрала сабе мужыка — крыпуля такога С, jfr lit. kruīkas ”gåsunge”, kruīке ”anka”, kruīuoti ”vagga, vackla”.

крэ́йка ”taknock”: ён па крэйцы ідзе Гр; у самой крэйцэ дзі́рка, трэба замкнуць Б; наша крэйка дзіравая СС, jfr lit. kreikas. Ordet är känt i ett större område (Урб 62, Сцяшк. 246), jfr pol. kreiga (Зд 342).

крэ́ктаць 1. ”smaska”: сарока крэкча на плоце С, jfr (?) lit. kreksėti, krakčioti ”smaska”; 2 ”kväka”: жабы перад дожджом крэкчуць С, jfr (?) lit. kraksėti, kreksėti ”kväka”; 3. ”tjockna, stelna” (om gröt medan den kokar); крэкча каша Ж, jfr lit. krėkti, krekėti.

ку́бар ”borste, klase, hög”: цэлы кубар пшёл; кубарам пшёллы паляцелі Б; jfr lit. kūburė, gūburas.

ку́біздзель ”röksvamp” (Lycoperdon, Bovista): от кубіздзеляў нарасло СС, jfr lit. dial. kubizdelis.

кудра 1. ”damm, konstgjord vattensamling”: у кудру хадзілі, там многа п'явак СС; 2. ”bra skogsparti vid en vattensamling”: кудра — харошае месца ў лесе: пазёмкі растуць, баравікоў яшчэ — заваліся; меў харошую кудру леса Б, jfr lit. kūdra ”konstgjord vattensamling”. Ordet är känt i de angivna betydelserna även i ett större område (Урб 62, Араш 1971 91, Сцяшк 248).

кульну́цца bildligt, uttrycksfullt ”hoppa fram, tränga upp i pannan” (om ögonen): вочы ў лоб кульнуліся С, jfr lit. (пu-)kulniūoti ”gå”.

кульша 1. ”lår” (på fåglar): у курэй і пятуха кульшы харошыя Б; 2. ”skjul” (i ladan): прыстаўлены лабок у гумне называлі кульша; кульша поўная жыта СС; снапы складалі ў кульшу С, jfr lit. kūlšis, kūlšė.

180

Ordet har större utbredning (Урб 62–3, БСС 384, Сцяшк 250), se även С VIII 86–7, ВЯ 105, Яз 82, Зд 343.

кульшак ”en av de yttersta höstackarna i ladan”: чатыры кульшакі ёсць у гумне; кульшак сена наладжыу Ж, jfr lit. kūlš-ė, kūlš-is ”skjul” (i ladan) och det slaviska suffixet -ак.

кумпісты ”bredhöftad”: кумпістая была такая дзеўчына СС, jfr lit. kim̃tr-is ”höft” och det slaviska suffixet -исть.

кумпяк ”höft” (på människa eller djur), ”skinkstek av gris”: у кумпякі давалі ўко́лы; у сві́рне кумпякі вісяць СС; жырны кумпяк С; кумпяк у парасё́нка Б; кумпяк у бо́нду даюць Гр, jfr lit. kim̃tr-is och det slaviska suffixet -як. Ordet är känt i vidare områden (С VIII 87, Урб 63, Сцяшк 250, Зд 343), likaså i vitrysk skriftspråklig form (Б Сл 407).

кумстаць ”röra, knuffa till”: яно кумстаў кумстаў – і не можна разбуздзіць Б, jfr lit. kūmstīti, kūmštyti, кумшчок.

кумшчо́к ”liten bit, knippa”: ён бярэць кумшчо́к шэрсці СС, jfr lit. kumš-čйkas ”liten tofs”: kūmštis ”näve”.

кункаць ”kvacka, ropa”: жабы кункаюць на дошч СС, jfr lit. kūnkti ”kvacka”.

купраты ”puckelryggig”: стары стаў купраты Гр; купратая дзеўка СС, jfr lit. kuprótas.

купро ”puckel, rygg”: расце́ купро СС; мне купро баліць Гр, jfr lit. kuprà. Ordet är känt i vidare områden (Араш 1969 129).

курняў ”ljudhärmande interjektion, motsvarande ’mjau’”: котка курняў пяець; котка курняў курняў – прысьціца ў хату С, jfr (?) lit. kurniau, vitryska курняўкаць ”jama” (Сцяшк 252).

курстацца ”ryka”: дрэныя дрова ў печкі: не араць, толькі курстаюцца С, jfr lit. kìrstyti ”tända” (eld), se även Урб 64, Зд 343.

курэль ”glödande brandfackla för att skrämma bort vildsvin”: дзікі спужаюць курэля Гр; дзіке, дзе курэль араць, не пайдуць Ж, jfr (?) lit. kuorėlis ”milstolpe” eller kūrelis, kūrelis ”påke”.

ку́шлы ”blind”: кушлы не відзіць СС, jfr lit. kìšlas.

лабу́ніць ”fjäska för, smickra”: яна лабу́чіла лабу́ніла, но не прылабу́ніла С, jfr lit. làbinti (i samma betydelse), làbinimas ”smicker”.

ла́мбы, ла́мбачкі ”stjälkar”: ла́мбачкі буракой мяненькія Гр; ла́мбы буракой парсонку даў С; ла́мбы цыбулі СС, jfr lit. làmbas, làmbas ”blast från rödbetor”. Varianten ле́мбы är belagd med en annan betydelse (БСС 387).

liža ”brödspade”: brödet bröts sönder på liža СС, jfr lit. lìžė.

lić ”regna”: det duggregnar lite, men inte mycket СС. Beträffande betydelsen jfr lit. lýti.

lónka ”äng”: blommorna växer på ängarna СС, jfr lit. lanka, pol. łąka.

lúpa ”läpp”: han tog läppen och hängde upp den, så blir det, jfr lit. lū́pa, vidare Urbutis 64, Zdancewicz 344.

lupáty 1. ”tjockläppad”: en tjockläppad kvinna; vilken tjockläppad karl, så ful С; 2. ”tjock” (om läppen): här är mustaschen stor, inte tjockläppad С; jfr lit.

181

lip-a och det slaviska suffixet -aty. Ordet är mer utbrett (Stjaškov 268), se även Jaz 82.

lupina ”skal, rens, skal”: skalet från potatis och ärter är tjockt Б; koka potatis med skalet på Ж; äggskal С, jfr lit. lupyna, lūpena, lūpūne. Ordet är mer utbrett (Stjaškov 268). Ordbildningen och ordets geografiska utbredning talar enligt vår mening för att även det polska lupina går tillbaka på litauiskan.

lyndac 1. ”stå och sticka upp, sitta eller ligga och trycka”: vad sitter du här och trycker på spisen; när korna gick in i buskarna var det bara ändarna som stack upp Гр; 2. ”lata sig i smyg”: vad sitter du här och trycker för – gå och arbeta Гр; han ligger och latar sig hela dagarna utan att arbeta С; mannen arbetar inte, han bara latar sig Гр; 3. ”ströva omkring, driva runt”: en sådan fyllbult: han strövar omkring överallt i världen С, jfr lit. lindoti, lindėti (med samma betydelser), jfr även lindikas, lindišius ”intrigmakare”, lindojimas ”att sticka upp”: lįsti ”klättra in”.

lyndy ”knän”: hon visar sina knän (om en flicka i kort kjol) СС, jfr lit. linda ”den som sitter, ligger eller sticker upp och trycker”: (iš)lįsti ”komma ut, kika fram”. Uttalet av lyndy, liksom av lyndac, talar enligt vår mening för att M. Vasmer (ESRJ II 541) har fel när han anser att ryskans lynda är besläktat med lynat.

lyndy bić ”lata sig”: en sådan pojke är utan arbete och gör inget annat än latar sig СС, jfr lyndac betydelse 2.

lemzgac ”slicka”: katten började slicka mjölk Гр, jfr (?) lit. lėmžti.

lemznuć ”slicka till”: katten slickade i sig mjölk och slickade sedan ren åt grisarna Гр, jfr (?) lit. lėmžti.

lepnuc ”falla plötsligt”: hon föll som liten (dotter) lepnula Ж, jfr lit. lėptelėti.

lyurby ”tjocka kinder”: tyglarna går sönder, men kinderna inte С; vilka tjocka kinder Ж, jfr lit. liùrba ”tjock sticka”: liùrbis, liùrba ”dum person, gapare”. Även det polska lurba ”stor sticka” kan på grund av sin fonetik och betydelse räknas som en litauism, jfr pol. lypbas (Zdancewicz 343).

majnać 1. ”byta”: varför byter du arbete СС; 2. ”inte hålla sitt ord”: han är opålitlig – han håller inte sitt ord СС; han håller inte sitt ord – man kan inte lita på honom Гр, jfr lit. mainyti. Ordet används också i andra, semantiskt mer avlägsna betydelser (Arash 1969, 131).

malna ”pratmakare”: av malná: hitta på vad som helst СС; han är en riktig pratmakare – det tar aldrig slut med honom Гр, jfr lit. malna: malli ”prata”.

мárгic ”brokig” (om oxe, hund): стои мárгic СС, jfr lit. margis.

мармуза ”en tystlåten, fåordig person”: ён такі мармуза — маўклівы Ж; от чалавек мармуза: зурзіць і зурзіць — таксама не люблю СС, jfr lit. marmūza ”en tystlåten person, usling, tryne”, jfr även marmūzė ”tryne”, marmalas ”en som talar snabbt och otydligt”, marmažúoti ”tala otydligt”, marmaliuoti, marmėti ”muttra”.

маўна ”pratmakare”: ой, ён такі маўна вялікі — варзуліць і варзуліць Б, jfr мална.

182

маўнуць uttrycksfullt, nedsättande ”falla, rasa omkull”: так слізка — адзін лёд: дашла да хаты і маўнула на бок Б; jfr lit. тāiti ”falla omkull”.

мёнта ”bryne, slipsten för att vässa en lie”: мёнта — што касу менціць Б, jfr lit. menētē. Ordet och dess varianter är vidare spridda (ДАБМ, karta 264, Урб 65—6, ДС 103).

менціць ”vässa, slipa”: касу́ менціць бруском Гр; ён не ўмее касу мен-ціць Б, jfr lit. menčioti ”vässa”.

мілта ”maträtt av havremjöl”: мілты наробяць: авёс параць, высушаць, аптаўкуць, у жорны змелюць Б; смачная мілта была Б; трэба закал-батаць мілту Ж; мілту зрабілі з аўсянай мукі, і як добра было С; jfr lit. milta ”maträtt av surmjölk och bovete”, miltai ”mjöl”. Ordet är vidare spritt (Урб 65, БСС 386, Араш БЛ 30—1, 33, ДС 107).

мітата ”påle, stolpe”: сядзіць як мітата СС, jfr dialektal lit. (Radun) tūtata, som med all sannolikhet är en reduplikationsbildning av lit. mietas (med samma betydelse; växlingen ie: y är fonetiskt möjlig i denna dialekt; jfr litterärt piemtō, dialektalt pūtī ”herde”).

му́нкі ”liderliga personer”: яны ўсе му́нкі такія — нафта хабалі былі, да баб хадзілі С, jfr dialektal lit. tūnka < tānka ”liderlig kvinna”: mānkyti ”knåda, knöla ihop, klämma”.

мэма ”glop, otursfågel, fåordig person”: ах ты мэма: ты сам чапаў ваду з свірна і не ведаеш Б, jfr lit. tētē.

мяндры ”vass”: мяндры растуць у балоце, цвішкі такія СС, jfr dialektal lit. mēndrē, litterärt pēndrē.

мянцюшка ”slipsten för en lie”: мянцюшка — што намёнеціць касу СС, jfr lit. menētē, menčià och det slaviska suffixet -юшка.

мянця ”spatel för att röra om deg”: рашыцельню хлеб і мешаю мян-цей СС, jfr lit. menētē, menčià.

навашаваць ”med möda plocka ihop, släpa hit, bära hit”, навашавацца ”släpa ihop åt sig, stjäla ihop”: навашаваў саломы добра Гр; ну і наваша-вайся сена СС, jfr lit. (pri-) vąšuoti, (prisi-) vąšuoti.

наге́ліць ”kräkas (upp maginnehållet)”: наге́ліў ту́така ён С, se ге́ліць.

наке́рзаць ”sy ihop något felaktigt på grund av bristande skicklighet”: яко́е твае аране — вот не-удаўлічы: наке́рзаў, наме́рзаў СС, jfr lit. keržinti, keržēnti ”röra sig långsamt”, kevē rža ”en person som gör något på ett klumpigt sätt”.

наку́рстацца ”bli sotig”: нарэ́лку як коніш, наку́рстаішся, што и во́бы не глядзяць С, se ку́рстацца.

наменціць ”vässa”: наменціў касу добра і пашоў касіць сена СС, jfr lit. (iš)menčioti, se менціць.

начоўка, нечоўка ”tråg”: у начоўце месяц цеста Ж; нечоўку перавяр-нулі, і ў мяняй (= vete) säd spills ut Б. Utifrån ordets semantik kan man anta att начоўка är besläktat med lit. pakosčia, piekočia ”tråg”, bildat genom metates: pakosčia > начоўка, jfr även piekóti ”vanna säd i en sålla”, samt ryska но́чва ”litet tråg”.

183

нашакаліняць ”spetsa”: нашакаліняла шыпулькоў добра СС, jfr lit. šakal-ys (se шакаль) + slav. suffix -іняць och prefix на-.

нашыпуліць ”skära i bitar, hugga upp”: ты мяса нашыпуліў добра Ж; ну і на- шыпуліў рыбы Гр, jfr lit. šipul-ys (se шыпунь) + slav. suffix -іць och prefix на-.

нёгалда nedsättande ”odugling, klen, sjuklig”: нёгалда такі нэта пасля С; і другая нёгалда ледзь жывы, а нрэцця ідзецъ С. Det är möjligt att roten -галд- är av baltiskt ursprung, jfr (?) lit. gvald-us ”som lätt skalas ur”.

недарайда nedsättande ”slarver, ohederlig person”: недарайда пашла не адзёўшыся, ў забрыдаўшей спаніце — сама сябе не англедзіць Б. Det är möjligt att недарайда (roten -райда-) har bildats genom metates från lit. *nedadaira, jfr nepadairà ”oförsiktig person”, dairà ”städning”, dairýtis ”städa”.

нёмарасць ”oro”: чалавек з нёмарасці зрабіў сам сабе́ смерць; як нёмарасць, другі чалавек і п'е; з нёмарасці чалавек з ума сходзіць, як запудзіцца Б. Нёмарасць har bildats genom metates från lit. nētimastis (se не́рымасць).

не́рымасць ”oro”: не́рымасць мяне бярэ СС, jfr lit. nētimastis.

пабра́згаць ”skåla”: пабра́згаем келішкамі Гр, jfr lit. pabrāzginti, jfr även бра́згаць.

павайдаваць, павайдзіцца ”bli osams”: мы павайдавалі з ім Гр; бывайцін, павайдзіцца, але жывуць С; яна́ павайдзіцца, бывала, з залёўкамі С; мы павайдзіліся з бабай Б; я павайдзіўся з суседзямі Ж, jfr lit. vaidy-tis, se вайдзіцца, вайдаваць.

паварыць bildligt ”baktala”: сгадзь, паварыў я на яна С, jfr lit. pavaryti.

пагрэдзінь ”ugnsliggplats, plats för att torka ved”: на печке пагрэдзінь СС, jfr lit. pagrėdinys (Valkininkai), vars rot grėd- är av slaviskt ursprung.

па́кальница, па́кільніца ”tyg av blånor”: з па́кальницы шылі падшитнікі; па́кільніца тоўстая была, дзяруні шылі С, jfr lit. pākulinis och det slaviska suffixet -іца. Den avvikande förändringen av roten är resultatet av att ordets betydelse glömts bort, eftersom föremålet nästan inte används i hushållet; se па́кульница.

паке́рзаць ”göra något tafatt”: як ты косіш — глядзі: паке́рзаў паке́рзаў і пашоў СС, jfr lit. keržénti, keržinti ”röra sig långsamt”, jfr наке́рзаць.

пакно́йсаць, пакні́саць, пакне́йсаць ”böka upp, vända om, blanda”: дзікі пакно́йсалі дзяруні Гр; пакні́салі свіні дзядзінец СС; ён пакні́саў лышкай пу́тру; свіні бўльбу пакне́йсалі; пакне́йсала ў місыцэ і пашла Ж, jfr lit. knáišioti, knyščioti, knisioti ”riva upp, slita sönder”, knyšoti ”ligga nedgrävd”, knyšis ”grävande”. Grammatik och semantik hos polsk dialekt knysać visar, i motsats till Slawski (Ф Сл II 292), att även detta är en litauism; jfr också Яз 97.

пако́мшкаць ”ta sig en bit, äta”: я пако́мшкаю хлеба, і добра SS, jfr lit. kamšiúoti: kimšti ”stoppa in, packa in”.

184

пакраціцца bildligt ”skaka till, arbeta en stund”: пóйдзiцi ў поле, пакраціцца, і апа́ць рана дамо́ў С, jfr lit. (pasi-) kratyti.

па́кула ”blår”: як чэшы лен, ляціць па́кула; па́кулу прядуць S, jfr lit. pákulos, se па́кулы. Beträffande числа па́кула jfr ryska па́кля.

пакуляцца ”skilja ut fibern”: бярозавыя падрэзы пакуляюцца болінай SS, jfr lit. pakulótis.

па́кулы, па́куля ”blår”: ха́ту забіваюць па́кулямі; бярозавыя санкі — аж па́кулі нанна́лі болінай; аж па́кулі задіраюць на бярозавых санках СС; па́кулі прядуць на дзярўні Гр; па́куля добрыя для путаў С, jfr lit. pákulos. Ordet är vidare spritt (Urb 66, Stiashik 339, Zd 345).

па́кульніца, па́кульня ”tyg av blår”: добра (= mycket) па́кульніцы наткала SS; шмат сваёй па́кульні ў kúфру накладалі С, jfr lit. pākilinis.

пакúрстаць ”röka lite”: у ла́зню занеслі, пакúрсталі троха кумпякі, і добра S, se кúрстацца.

па́лубніца ”agnar”: па́лубніца ў торпе ля мякіны Ž. Troligen är detta lit. paliudė och det slaviska suffixet -ница; jfr även lit. dial. (Deveniškės) pelūdпica, pelūdпyca. Den oregelbundna växlingen d: b kan förklaras av att ordets betydelse fallit i glömska, eftersom företeelsen är relativt ovanlig.

па́льць ”stor bit ister”: адна па́льць — палавіна тушы сві́ніны SS, jfr lit. páltis (lån från slaviska språk, jfr ryska полоть, полоть, belarusiska поуць).

паменціць ”slipa (en lie)”: тре́ба паменціць касу SS, jfr lit. menčioti, se менціць.

пана́дзіцца ”få lust, längta efter”: каро́ва пана́дзілася ў канюшыну B, jfr (?) lit. panūsti (panūsta, panūdo) ”få lust”, jfr även pūstmas ”stark längtan”, paidūti ”vilja”, paudinėti ”leta efter”, se унадзіцца.

папу́жа, папу́жка ”knippe blad” (av tobak, lönn eller kål): папу́жа ту́тына Ž, Gr; лісця ў папу́жку злажыў SS, jfr lit. rapužā, rapūžā, jfr även rapūžė ”höna med tofs”, rapūžōnas ”inlindat barn”, rūžas, rūžlys, paužlys ”tjockis, person med stor mage”, rūžoti ”linda in”. En annan etymologi för de ryska пампушка, папуха, папуша ”knippe blad” föreslås av Fasmer (ESRJ III 195). Ordet är vidare spritt (Stiashik 349).

папу́шка ”finne”: папу́шкі папу́шкі такіе́ былі на тва́ры як балваны SS, jfr lit. rapūškā, rāpūška, rūškas, pauškulė (med samma betydelse), rūškuotas ”finnig”, puškėti, pauškėti ”vara finnig”.

па́разг ”kvist till hägn”: пры́нёс паразго́ў; дай адна́го па́разга SS, jfr lit. pāraizgas.

парсо́к, паршу́к ”smågris”: жырны ёшкі парсо́к Ж; сасано́к парсо́к С; замеша́ў парсо́ку Ж; наплядзілі парсо́каў С; закало́ў паршука́ СС; наш паршу́к быў харо́шы Б; ме́лі паршука́, бу́дзем кало́ць Гр; jfr lit. paršiūkas. Парсо́к är känt i ett större område (DABM, karta 292, S VIII 87, Urb 66–67), jfr även BJ 45, Jaz 83; varianterna poršuk, paršuk är belagda i polska dialekter kring Sejny (Zd 346).

185

парупіцца ”ta hand om”: han tog tidigt hand om att stiga upp С, jfr lit. pasirūpinti, se рӯniцца.

пасвіронак ”utrymmet under britsen”: han lade sig på pasvirońak och ligger där СС, jfr lit. pasvirnỹs, se свіран.

перажаргнуць, перажэргаць ”kliva över, ta ett steg över”: hon klev över bäcken С; hon såg hunden och klev över staketet Ж; om en människa: han klev över den döde och gick vidare Гр, jfr lit. (pėr-)žergti, se жэргаць.

печанік ”spiskant, sovplats vid ugnen”: han ligger på spiskanten СС, jfr lit. dial. peči-nykas (med slavisk rot) ”plats vid spisen”.

піплівы ”petig, långtråkig” (om arbete): vilket petigt arbete: hon skriver och skriver Гр, jfr lit. piplioti ”arbeta mödosamt”, pūpnioti ”pilla”, puplys ”svag, vek person”.

пішкаць ”knastra”: veden knastrar СС, jfr lit. pūškėti, piškėti.

пляўшы ”mjäll”: det finns mycket mjäll i huvudet, och det kliar СС, jfr lit. plaušai.

пожаг ”skaft”: пóжгa — en käpp att sopa ur ugnen med; skaftet föll ur kvasten СС, jfr lit. pažagas. Ordet förekommer också i polska dialekter i det litauiska gränsområdet (К 325): pożoch. Fonetik, morfologi och geografisk spridning hos ordet пóжгa (pożoch) vittnar om dess litauiska ursprung; jfr även žāgas ”vedstapel”, žaginỹs ”fälld, smal gran med avkvistade grenar; klädhängare”.

по́йсаць ”slå av borst (på korn)”: allt korn måste borstas Гр; de borstar kornet Ж; vi brukade borsta kornet СС, jfr lit. paišyti. Ordet är vidare spritt (С VIII 50, Урб 67, Сцяшик 337); varianterna pejsować, pejsakować är kända i polska dialekter (Зд 346).

по́шар ”foder”: det finns inget foder, men man måste skörda Ж; agn är bra foder СС; han gav foder Гр, jfr lit. pašaras. Ordet är också känt i vidare områden (Урб 67–8, БСС 387, ВЯ 104, även Зд 346).

прадзяннік ”äldre herde, som boskapsägarna försörjer med mat dag för dag”: byn anställde en прадзяннік Гр, jfr lit. pradienininkas: pradienius ”varannan dag”, jfr även БСС 383 och С XII 27 (ordet dieninis).

пралы́ндаць ”sitta gömd och bli kvar, fördriva tiden sysslolös”: så där blir du sittande hela livet bakom spisen Гр; han satt där hela eftermiddagen hemma С; hur kunde du sitta sysslolös hela sommaren utan arbete Ж, jfr lit. pralindoti, se även лындаць.

праманіць ”vänja sig”: kalven vande sig vid att äta ägg; han vande kon vid att mjölkas СС, jfr lit. pra(si)manýti.

праманўць ”kalla”: de kallade honom vänsterhänt СС, jfr lit. pramanýti, även Урб 68.

прамуга ”utrymmet bakom spisen”: man lämnar ett utrymme bakom spisen intill väggen Гр, jfr lit. pramigà: mūginti ”skapa en fri passage, ett fritt utrymme, en springa”, mūgintis ”tränga sig fram i en folkmassa genom att arbeta med armbågarna”. Ordet праму́да (Араш 1969 126) är utan tvivel en variant av праму́гі och är sannolikt resultatet av att betydelsen fallit i glömska.

пру́вянь ”farstu, tambur”: det hänger i farstun С; det stod stockar i farstun Б; dörren öppnades — och farstun СС, jfr lit. prývenė (Mažeikiai, Tirkš-

186

ljaj) < prymenė, priemenė sannolikt genom dissimilation. Ordet är känt i en större utbredning i vitryska dialekter (Сцяшк 384), jfr прымян.

прылабу́ніцъ, прылабу́ніца ”smickra sig in”: прылабу́ніла да яна́ i жыве́ць; яна́ хаце́ла прылабу́ніца да сябе С, jfr lit. (prisi)lābinti se лабу́ніцъ.

пры́мян ”förstuga, farstu”: наш прымян бальшы́й Гр, jfr lit. priemenė. Ordet har en större utbredning (Урб 68, Сцяшк 397, ВЯ 105).

пужлі́с ”tjock, uppsvälld”, bildligt ”högfärdig person”: ён як пужліс ходзіць; капу́ста-пужлі́с СС, jfr lit. pūžlys.

пужло́к ”något rufsigt”: налава не бярэцца-пужло́к капу́ста СС, jfr lit. pūžl-ys och det slaviska suffixet -ок.

пумпа́шачка ”liten tjockis, liten bullig person”: мура́шачка пумпа́шачка СС. Ordets fonetik och semantik gör det möjligt att hänföra det till litauismer, jfr lit. pamp arùtė ”rund, liten och bukig” (om en person eller ett föremål), pamputỹs ”finne; munk”, pámpa, pámpė ”svullnad, utväxt”, pāмpti ”svälla, bli uppsvälld”. Rotvokalen -ум- kommer sannolikt från lit. dialektalt -um-, standardspråkligt -am-. Emellertid anser Vasmer att de ryska orden пампуха, пампушка ”ett slags bakverk” är av tyskt ursprung (ЭСЯРЯ III 194), vilket enligt vår mening är tvivelaktigt av de ovan angivna skälen; jfr även litauiska hybrider pampriškė ”kraftig flicka”, pampriška ”munk”; ”kraftig person”; ”knopp” m.fl.

пу́ня 1. ”tröskloge”: у пу́ні клалі жыта Гр; у пу́ню вазілі снапы С; 2. ”höskulle”: для сена пу́ня; завязлі сена на пу́ню С; 3. ”vagnsskjul”: у пу́не стаялі колы СС, jfr lit. ri̇́pìa, ri̇́pė ”skjul, tröskloge, agnhus”. Ordet förekommer också i andra vitryska och ryska dialekter (ДЛАБМ, karta 236, С XII 40–44, Урб 68, ВЯ 105, БЯ 45, ДС 103).

пу́тра ”soppa”: ба́цька хво́ры, і пі́тры не ей Ж, jfr lit. putrà. Ordet är känt i större utbredning (Урб 149), jfr även Яз 83.

пу́ць bildligt ”huvud, förstånd”: яна́ здае́цца о́семьдзесяць ма́йць, а пу́цю ма́йць Гр, jfr lit. pùtė ”höna”, bildligt ”förstånd”. Angående lit. pùtė se LEW 680 (pùtė), 554 (paikštis ”fågel”), ЭСЯ III 398 (ptica).

пу́тачка ”höna”: пу́тачка пу́тачка, сёла прр прр (sägs när man försöker fånga en höna) Б, jfr lit. putùtė, se пу́ця.

рага́лы ”rännilar”: рага́лы пацяклі на та́вры, на шчы́біне С, jfr lit. rãgės; sannolikt är även ragėti ”se” och rãgana ”häxa” besläktade.

ра́гі ”rännilar”: на вокнах ра́гі цякуць, дошч бу́дзе; спаце́ла акно́ — ра́гі пацяклі на шкле; чалавек у ра́гі пашоў; вот іспёк мяне пот: увесь я ра́гамі сплыў Гр; человек у ра́гі пашоў Гр; вот іспёк мяне пот: увесь я ра́гамі сплыў Б, jfr рага́лы.

раго́йшы́ла skällsord. ”kreatur”: якая баба раго́йшы́ла Гр; ах ты раго́йшы́ла, куды пашла (om en ko) Гр, jfr lit. ragúotas ”hornförsedd”, ragùolis ”kringla; krok”: rãgas ”horn”, jfr även С VIII 87, Урб 149.

ра́йставы ”kärr-” (om björk): райставыя бярозы неве́лькія СС, jfr lit. raistas ”buskmark på en myr”.

раскра́тацца ”skakas om”: у такую́ даро́гу я до́бра раскра́талася С; я не раскра́таюся, не бо́йся С, jfr lit. kratýtis ”skaka”, se кра́тацца.

расхле́йдацца ”sträcka ut sig”: прышоў дамо́й расхле́йдаўшыся і не зашпі́ліцца Ж, jfr lit. (išsi)skleisti ”veckla ut sig, slå ut”.

187

ройст, ро̄йста, ро̄йства ”buske på torvmosse”: каровы ў ро̄йце SS; у ро̄йст уваліўся конь Ж; ро̄йства — мокрае балота — дажа чалавек не ўлезя: кусты, мох Гр; там такое ро̄йства большое — можна праваліцца Б, jfr lit. raistas. Ро̄йст och ро̄йства är kända i ett större område (ДС 108, Сцяшк 425), jfr även С VIII 88.

рукуць ”bergsyra (Polygonum)”: рукуць горькая; рукуць — такая трава ў агародзе расце SS, jfr lit. rūgtis.

рупіць ”oroa, bekymra”: усё жа табе рупіць Гр; дамоў трэба ісці — рупіцца; не ўбыў у Мінску — рупіць дамоў; добра была, каб не рупіла С; мне рупіць, каб печку напаліць; яму нішто не рупіць яшчэ SS; jfr lit. rūpėti, rūpi, rūpėjo. Ordet är känt i ett större område (Сцяшк 429), jfr även С VIII 88, Яз 84 samt Зд 347.

рупіца ”ta hand om, bekymra sig, måna om”: трэба рупіцца і рупіцца, каб дзеці былі добрыя Гр, jfr lit. rūpintis. Ordet är känt i ett större område (Сцяшк 429), se även Урб 149, Зд 347.

рупястлівы ”omtänksam”: рупястлівы бацька — сваіх дзяцей даглядае SS, jfr lit. rūpintis ”ta hand om”, rūpest-is ”omsorg” och slav. suffix -ливый, se рупіца, рупіць.

ре̄згіні ”nät för hö eller halm”: ре̄згіні — што се̄на носяць Ж; поўныя ре̄згіні се̄на Гр; ты тожа маіш ре̄згіні Б, jfr lit. rēzgines. Ordet är spritt i ett större område (ДАБМ, karta 254, Сцяшк 432, ДС 103), se även С VIII 88, Урб 150, Яз 84, Зд 347.

сала ”grund i en flod, sjö eller mosse”: на сале́ вада бруіць і бруіць Б, jfr lit. salà ”grund, torr plats mitt i en mosse”, ātsala ”grund, bakvatten”. Ordet är känt i ett större område (ДС 107).

салісты ”grund”: салістая рака Б, jfr lit. sal-ā ”grund” och slav. suffix -истый, se сала.

самтукі ”grodyngel”: самтукі перамяняюцца на жэбы SS, jfr (?) lit. samtūkai, belarusiska палаўнікі. Ordet är emellertid en slavisk kalkering.

све̄ран, сві̄ран ”lada”: све̄ран зна́ре̄ў Ж; све̄ран кро̄ты сало̄май SS; у свірне прымыў зерно Гр; у свірне дабро сіпем, сала вешаем С; новы сві̄ран зна́ре̄ў SS, jfr lit. svī̄nas. Utbredningen av сві̄ран i belarusiska dialekter visas i ДАБМ, karta 239, även ДС 104; se också С VIII 88, Урб 152, Сцяшк 443, Яз 84.

сві̄ршня ”brunnsvinda”: вада чарпа́іцца сві̄ршней Гр, Б, jfr lit. svirtis: sverti ”lyfta med hjälp av en hävstång”. Ordet förekomstområde i belarusiska dialekter visas i ДАБМ, karta 243, även ДС 104 och karta nr 4; se också Урб 151, Сцяшк 443. Det förekommer också i polska (Яз 100).

свор ”brunnsvinda”: свор — што воду чарпа́я SS, jfr lit. svā̄ras, svirtis (med samma betydelse), jfr belarusiska свер (med samma betydelse) Урб 151, se сві̄ршня.

сві̄рня ”brunnsvinda”: наш калодзеж з сві̄рняй Б, jfr lit. svirtis. Den oregelbundna varianten av roten är ett resultat av att ordets semantik fallit i glömska, eftersom även företeelsen håller på att försvinna ur bruk.

се̄меня ”linfrö”: се̄меня ў бо̄рке (= i säcken) здуле̄лі Ж, jfr lit. sēmenys. Ordet är känt i ett större område (Сцяшк 445).

188

ска́ба 1. ”revben”: en mager kalv har bara revben; man kan räkna de magra revbenen С; han bröt ett revben; hästens revben; två revben valdes ut Б. 2. ”korgens båge”: korgens bågar är av vide СС. Roten är gemensamt indoeuropeisk (LEW 812 skabh-) och har besläktade ord i andra slaviska språk (ЭСРЯ III 643 скобель, 630 ска́ба, Brück 494 skobel), liksom i germanska språk (Клуге, 629 schaben), men semantiskt står скаба närmare lit. skobā ”revben”; jfr också skobinỹs ”uthuggen bräda, träkloss”, skōbnìs, skobnìs, skobnìā ”gammaldags bord”, skōbti ”hugga ur”, skobtinis ”uthuggen”, skāptas ”mejsel”, skaptuoti ”hugga ur”.

скара́ч ”bred handduk med fransar som man täcker köksbordet med”: barnet täcks med en скара́ч СС; pannkakor kastas från ugnen på скара́ч Гр; en скара́ч med långa fransar Ж; bordet täcktes med en скара́ч Б, jfr lit. skarinỹs, hybridformen skarōčius (med samma betydelse), skarā ”duk, fiber”, skārti ”bli fransig, nötas sönder”. Ordet är vidare känt (Араш 1969 131, Урб 152, Сцяшк 451) och förekommer även i det belarusiska litteraturspråket (Б Сл 857).

скарпа́ць ”skära av, gräva sönder”: grisarna grävde upp allt С, jfr lit. karpýti ”gräva, skära”, se карпа́ць.

склют ”skapt”: de hugger trä med en склют Ж, Б; mager som en склют С; näsa som en склют: var är ditt förstånd? СС, jfr lit. skliūtas: skliūsti ”glida”. Ordet är vidare känt (Сцяшк 454), jfr även Урб 152–3, ВЯ 102, 104, Яз 85.

склюта́ваць ”skapa”: han skapar trä med en склют Б, СС, jfr lit. skliutúoti. Ordet är vidare känt (БУИ 58), jfr склют.

kröka sig ”kröka ihop sig”: den gamle Gr krökte ihop sig; varför har du krökt ihop dig så? SS, jfr lit. (susi)kū́printi, se även купра́ты, купро́.

скрэдзі ”köttbit från ett djur som skadats vid slakten”: han slaktade en galt och gav mig скрэдзі СС, jfr lit. skerdžiai (med samma betydelse):skersti ”sticka, slå, skära”.

сло́ксны, сло́кшына ”bast från en videgren”: han rev loss сло́ксні och flätade en liten korg; сло́ксны rivs loss från vide СС; av hasseln river man loss сло́кшчыны Ж; сло́кшына rivs loss på våren Гр, jfr lit. šliūksnas, šliūksna, šliūksnis ”bast för flätning”. Сло́кшына är vidare känt (БСС 388).

смі́льгінкі ”tinningar”: tinningarna värker СС, jfr lit. dial. smilginėliai, smilginiai, lit. standardspråk smilkiniai.

снаўдацца ”knappt kunna röra benen, som i sömnen”: och så снаўдаіцца människan hit och dit СС, jfr lit. snaūdalíuoti, jfr också snáusti ”slumra”, ”röra sig långsamt”.

спойсаць ”misshandla”: jag ska slå honom för det han gjort; hon misshandlade honom ordentligt: hon slog honom i ansiktet Б, jfr lit. paisýti ”slå bort mustascherna” (på korn), se по́йсаць.

сесёмкаць ”äta upp”: jag åt upp all potatis på en gång СС, jfr (?) lit. sémti ”ösa, sörpla”.

става́рук ”torr gren”: han skar av en става́рук СС, jfr lit. stavarùkas, jfr också steverỹs, stavarỹs ”grenknut”.

189

стацок ”kärve till en stack”: ён нясе стацокі — бабу стаіць будзя SS, jfr lit. stačiukas, statūkas (med samma betydelse), jfr också statà, statùs ”uppställda stackar”, statýti ”ställa upp”.

стоўпніца ”få plats, rymmas”: ліпа была: ў сярэдзіне чалавек стоўп-ніўся S, jfr lit. talpinti ”placera”, tilpti ”få plats”, talpà ”rymd, kapacitet”. Även om de litauiska talpinti, talpà är besläktade med det slaviska tolпа, är det belarusiska ordet стоўпніца semantiskt (jfr dess synonymer i belarusiskt skriftspråk змяшчацца, утоўплівацца) närmare förbundet med lit. talpinti än med ryska толпа och belarusiska натоўп, vilket gör det möjligt att klassificera det som en litauism.

страмбель ”stjälk”: страмблі лупіна тўстэя; страмбель пусты SS, jfr lit. stramblys.

сукаўца ”uppvakta som friare”: мужык да дзёўкі сукаўца Gr, jfr lit. sūktis, sukiotis, jfr ryska сукалить ”skrapa, rengöra” och lit. sukalioti (БЯ 46).

сула ”björksav”: бярозавая сула SS, jfr lit. sulà.

сцібкілі 1. ”den hårda delen av en fjäder”: адны сцібкілі ў курэй SS; 2. ”barr” (på tall, om…): у кваі сцібкілі зялёныя SS; 3. ”linets vedtrådar”: са льна сы-плюцца сцібкілі SS, jfr lit. stibikliai, jfr också stiblai ”nakna grenar”.

сцібкіляты ”täckt av fjäderstubbar”: курыцы сцібкілятыя SS, jfr lit. stibikliūotas, se сцібкілі.

сціпіны ”medar i slädar”: на гохтах кладзецца⁵ сціпіны SS, jfr lit. stipinai.

сцірта ”stack, vedhög”: сцірта — большы стог саломы Gr, B; сцірта сена Ž; сцірта дроў SS, jfr lit. stirta. Ordet är känt i ett större område (Урб 153, Сцяшк 484), jfr också С VIII 88, ВЯ 105, БЯ 124).

торя ”höskulle”: йзлую старану тарпой наклад B, jfr lit. tárpas ”yta på logen mellan höskullarna”. Ordet är känt i ett större område (Урб 153–4, Сцяшк 498, ДС 104), se också С VIII 88.

трайла ”pratmakare”: ён такі трайла: трайлобуць і трайлочыць SS, jfr lit. tráila, tráilas, trailỹs, jfr också trailė ”glad liten sång”.

трайлоўцы ”prata, pladdra”: ён трайлобуць, а мне нима часу SS, jfr lit. trailinti, trailiuoti, jfr också tráiloti ”sjunga en glad sång”, se трайла.

труша ”var, förruttnelse”: мяса трушой павярнулася SS, jfr litauiska dial. trūšà, standardspråk trąšà.

туркліс ”jordlöpande björn”: у зямлі сядзіць туркліс такі жоўты SS, jfr lit. turklỹs.

угнібнуць ”nypa”: подсуніш палец, так рак угнібне; ён моцна ўгнібнуў мянжа; рак мне ўгнібнуў; кніціць мне, каб дзёўчына ўгнібнуць SS, jfr lit. (i)gnýbti, se гнібнуць, гнібацца, гнібіць.

удурбаць ”få för sig”: нёўку халеру ўдурбаў у галаву Ž, se дурбаць.

уназдзіцца ”vänja sig vid”: як уназдзіўся, так ідзе і ідзе B; як уназдзіцца сарока, пахватаіць усё C; ён уназдзіўся да дзёўкі CC, jfr панадзіцца.

ускобліць bildligt ”piska” (om regn): як ускобліць дождж, то па калена стаіш у вадзе; дождж добра ўскобліў мяне C, jfr ryska скоблить ”skrapa”,

⁵ I dialekten i byn Starye Smilginy används i vissa fall verbens tredje person singular i stället för pluralformen i tredje person.

190

riva, klösa, hyvla fint och tunt”, lit. skal̇bti ”piska”. Semantiken och betoningen hos belarusiska ско́бліць talar med största sannolikhet för dess släktskap med lit. skal̇bti. Omkastningen lb: bl kan sannolikt ha uppkommit genom metates.

успірнуць ”tränga på; hetta upp”: як успірну́лі яно́, так і душу́ німа́ СС, jfr lit. (iǧ)spìrginti.

ўштаць ”vagga, gunga”: на ру́ках яно́ ўшта́ць трэ́ба, і ўштаеш СС, jfr (?) lit. i̇žčioti.

ўштацца ”vaggas, gungas”: ох, я ўшталася добра СС, jfr (?) lit. i̇žčiotis.

хлу́сечь ”lyda”: вы ей не хлу́сеце — абма́нівайць Б, jfr (?) lit. klusýti, klū́sti ”bli lydig”.

хлу́сціць ”fråga ut, fråga”: я пачака́ю, чы ні хлу́сціць ён міня́ C, jfr (?) lit. klusčioti, klūsinti, klū́saūti, klūstelėti.

хро́бу́ст ”ätlig kärrväxt med breda blad; svinkål”: хро́бу́ст расце́ ў ле́се Б, jfr lit. grabū́zdas, se грабу́зда.

чухо́нь ”mjuk sko av linnetyg”: чухо́нь парва́ўся, лапцы плялі з лык і пянькі, а чухны шылі з матэр’яла С. Ordets semantik och fonetik hindrar enligt vår mening inte att det sätts i samband med lit. čiuknà, kiuknà ”slusk, rufsig person, slarver”, samt kiùkė ”lösaktig kvinna, groda, bula, fest”, kiuglius ”slapp, inte hoppressad”, kiùginti ”luckra upp”, kiukénti ”skala”, men även ett möjligt samband med ryska чо́ха ”ett slags ytterplagg”, чу́га ”lång kaftan”, чуха́ ”kaftan”, чехо́л (ЭСРЯ IV 355, 373, 377, 388).

ша́каль ”flisa”: шакалями ха́ты закіда́ў СС; я нарабі́ла шакале́й; пашла́ як на шакалях Ж, jfr lit. šakalỹs. Ordet är känt i ett vidare område (Сцяшк 554, БСС 388, 403), jfr även С VIII 34, 88, Яз 85, Зд 349.

шака́лькі ”flisor”: шакалька́мі падпалі́м і ва́рым; набрала шакалкаў на падпал CC, jfr lit. šakaliūkai, se ша́каль.

шапштук ”uttorkad, torröten”: шапштука́мі ву́шла цыбу́ля СС, jfr (?) lit. šarštùkas (Radun) ”något som blivit torrt”.

шаўно́к ”duktig karl, rask karl”: от шаўно́к мужычо́к: давёз мяне да касцёла Gr, jfr lit. šaunìs ”rask”.

шашо́к ”iller”: шашо́к з’еў два курча́ты Гр; ску́рка ладная шашка СС; шашкі бальшые Ж; шашо́к пісклят паеў С, jfr lit. šeškas. Ordet är känt i ett vidare område (Урб 155–6, Сцяшк 558), jfr även С VIII 88, ВЯ 104, Яз 85, Зд 349.

шві́рня ”trana”: vi hämtar vatten med en шві́рняй Гр, jfr lit. svìrtis, se сві́рня.

шкілёнда, шкілёндзя ”löpmage, grisfylld mage”: шкілёнда smaklig Ж; man måste tillaga шкілёнзю; de har lagt undan шкілёнзю till sommaren Б, jfr lit. skilandis. Båda ordvarianterna är kända i ett större område (Урб 156, Сцяшк 559), se även ВЯ 104.

шклёньдзя ”mat av blod och mjöl”: de gräddade шклёньдзі Ж, jfr lit. skli̇ndžiai ”runda pannkakor, plättar”.

191

шку́це ”avklipp, tygbitar”: hela huset är fullt av шку́цця Ж; han samlade på sig allehanda шку́цця; vi säljer шку́цце i affären; av шку́цця väver man trasmattor С, jfr lit. skūtas ”tygbit”. Ordet är känt även i ett större område (Сцяшк 560).

шлін ”tung, ljusblå lera”: шлін är grå jord СС, jfr lit. šlūnas.

шло́кшыні ”bast av vide”: sóhnja slókšyny vid korgarna Gr, jfr lit. slūoksna. Ordet är också känt i polska dialekter nära Sejny (Zd 349), se сло́ксны, сло́кшына.

шні́ршлі ”näsborrar”: hästens näsborrar СС, jfr lit. šnīršlės.

шо́рыцца ”rulla”: äpplen rullar omkring på marken С, jfr (?) lit. šorinti ”fara snabbt”, šorúoti ”springa, skynda”.

шуждзе́ць ”buller, susa”: molnet susar, gryningen dröjer СС, jfr (?) lit. šiugždėti.

шу́ла ”stolpe”: för att bygga ett hus måste man ha en шу́лау Ж, Б; шу́ла står i huset С, jfr lit. šūlas. Ordet är känt i ett större område (Урб 156, Сцяшк 566), jfr även С VIII 34, 88, ВЯ 105, БЯ 124, Яз 85.

шу́рпа 1. ”fågel med rufsiga fjädrar”: hönan går omkring som en шу́рпа Б; шу́рпа-hönans fjädrar står rakt upp Ж; шу́рпа-hönans fjädrar ligger inte ner СС; 2. ”darrning”: hela kroppen började skaka Б, jfr lit. širra, jfr även Урб 156—157.

шурпа́ты 1. ”med rufsiga fjädrar, uppburrad”: påfågeln är uppburrad; du är som en uppburrad höna Ж; rufsig hud Гр; 2. ”veckig”: en veckad klänning med volanger С; 3. ”gåshudsaktig” (om huden); huden blev knottrig СС, jfr lit. šūrpotas ”uppburrad”, jfr även šūrṗti ”burras upp”, Яз 86, se шу́рпа.

små veck ”små veck”: små veck vid kragen (på klänningen) sydde S, se veck.

шу́ршалы ”getingar”: шуршалы är gula och sticks hårt СС, jfr lit. širšalės, širšės.

шутурлі́вы ”virvlande”: en virvlande vik i Bjaraza Б, jfr (?) lit. sūkur-ys ”virvel” och det slaviska suffixet -ливый. Den oregelbundna förändringen av ordstammen är sannolikt ett resultat av att ordets semantik har blivit dunkel.

шыпу́ль ”kil”: man måste slå in шыпу́лі så att pålen inte faller СС, jfr lit. širpùlys ”flisa”. Ordet är också känt i polska dialekter nära Sejny (Зд 350).

„flisor“: hon flisade med en flisa СС, jfr lit. širpuliùkas, šipulỹs, se шыпу́ль.

„tjock stång för att stoppa en flotte“: man kastar en björkstång för att stoppa flotten Б, jfr lit. širìkas, šir̃kas, jfr även širỹs, šerỹs ”borst“. Ordet är känt i ett större område (Араш БЛ 34).

”bålgeting”: korna är rädda för bålgetingen: den sticks hårt СС, jfr lit. širšùlė.

”ok”: oket lade man på oxens nacke СС, jfr lit. jùngas.

”lever”: leverna är tjocka som stockar СС, jfr lit. jė́knos.

I denna artikel har vi strävat efter att ta med så långt möjligt alla ord som vi har registrerat i den nordvästra delen av Grodno- och Minsk-områdena och som kan klassificeras som litauiska lånord. Detta gör det möjligt att få en

192

fullständigare bild av hur de litauiska lånorden är fördelade i dialekterna inom det undersökta området och att klarlägga hur dessa dialekter överensstämmer med andra belarusiska dialekter och hur de skiljer sig från dem. En del av de litauiska lånord som anförts ovan (t.ex. аксны, ашакі, блінда, бонда, вайдавайць, вайцяць, вашавайць, грэбесці, дулька, карпа, кудра, мілта, пойсаць, шыпуль m.fl.) har också noterats i flera andra delar av det område vi undersökt och har, som nämnts i denna artikel, redan omnämnts eller undersökts i tidigare publicerade arbeten om det balto-slaviska problemet. Andra lexem (t.ex. асцюкі, атожал, атобъ, брягецъ, гірса, клумпы, мента, пакула, пуня, рэзгіні, свірэн, шула m.fl.) är kända långt utanför Grodno- och Minskregionerna, och några även utanför BSSR, i andra slaviska språk. Detta framgår både av vissa lingvistiska kartor i den belarusiska atlasen och av de enskilda artiklar och material som vi har nämnt och hämtat ur slaviska dialektordböcker och andra källor. Dessutom har en viss del av de litauiska lånorden registrerats i det undersökta området (t.ex. адсұра, асёкла, апікула, вірбаты, гёліць, гулды, гушта, жабанкі, зурзейць, ісак, каўшніцъ, люрбы, ліжка, матнуць, недарайда, немарасцъ, піплівы, сукацца, скярдзі, шутурлівы m.fl.) för första gången i belarusiska dialekter. I viss mån skiljer de den nordvästra delen av det undersökta området från det övriga belarusiska språkområdet; detta gör det möjligt att tala om tydligare spår av ett baltiskt substrat i detta område. De litauiska lånord som registrerats längst västerut i det undersökta området (антраплуці, гілонь, крамзля, крамплы, сула, трицца, юнк m.fl.) utgör enligt vår mening det yngsta lagret av substratord.

Nästan alla de litauiska lånord som anförts ovan har bevarat sin äldre lexikala betydelse, och många av dem sammanfaller till rotformen med sina direkta motsvarigheter i litauiskan. Några av dem har, i samband med att den ursprungliga semantiken bleknat, genomgått olika fonetiska och kombinatoriska förändringar (i de flesta fall metates, assimilation, dissimilation osv.), som är typiska för främmande (dialektala) ord använda både i litauiska (t.ex. grabikė < krabikė ”låda”, tvárka (Гервяты) < tvártas ”ladugård”, paranamá < panoramà ”panorama”), som i belarusiska dialekter. De litauiska lånorden i folkdialekterna i Grodno- och Minskregionerna är emellertid i huvudsak kraftigt slaviserade, vilket vittnar om en mycket komplex språkprocess som äger rum i det undersökta området. Det är också viktigt att betona att den för litauiskan karakteristiska tonande klusilen г mycket ofta bevaras i dessa lånord. Samtidigt behåller de litauiska lånorden i många fall också den betoning som är typisk för litauiskan (t.ex. вірціна, апікула, блінда, брында...). Ibland urskiljs till och med olika vokalintonationer i den betonade stavelsen (гулта: крэйка, jfr även БСС 128). Den akuta intonationen märks särskilt tydligt i diftongiska kombinationer (кнойсаць, льндаць, клумпы). Den övervägande delen av de litauiska lånorden har emellertid förändrat sin tidigare form förhållandevis kraftigt (шутурлівы, вірбаты, жэлатухі, клындра...). Det råder inget tvivel om att dessa ord bör klassificeras som inslag i ett jämförelsevis ungt

13 Lietuvių terminologija

193

ett lager av substratvokabulär. Deras form, som ännu inte har slagit rot i belarusiskt folkligt språkbruk, är mest mottaglig för stark påverkan från det belarusiska språksystemet.

De litauismer som anförts ovan och som förekommer i de moderna belarusiska folkdialekterna i det undersökta området visar att det krävs fördjupade, omfattande undersökningar av språksystemen i de områden där baltiska och slaviska språk tidigare har stått i kontakt eller fortfarande står i kontakt med varandra för att ge en mer fullständig bild av de baltiska och slaviska dialekterna.

Förkortningar och använd litteratur

Arash 1969 — A. U. Arashonkava, E. I. Hrynave ckene, I. P. Kavalchuk, Yu. F. Matskevich, Ya. M. Ramanovich, L. F. Shatalava, Ur den västra zonens belarusiska dialekters ordförråd, — ”Belarusiska SSR:s vetenskapsakademis meddelanden”, serien samhällsvetenskap, nr 4, Minsk, 1969, s. 123—134.

Arash 1971 — A. U. Arashonkava, E. I. Hrynave ckene, I. P. Kavalchuk, Yu. F. Matskevich, Ya. M. Ramanovich, A. I. Chabyaruk, L. F. Shatalava, Om lexikal-semantisk differentiering i belarusiska folkdialekter, — ”Belarusiska SSR:s vetenskapsakademis meddelanden”, serien samhällsvetenskap, nr 1, Minsk, 1971, s. 89—98.

Arash 1972 — G. U. Arashonkava, A. I. Hrynave ckene, Yu. F. Matskevich, Ya. M. Ramanovich, T. F. Syashkovich, A. I. Chabyaruk, L. F. Shatalava, Om ordförrådet i sydvästra belarusiska dialekter, — ”Belarusiska SSR:s vetenskapsakademis meddelanden”, serien samhällsvetenskap, nr 1, Minsk, 1972, s. 78—86.

Arash BL — G. U. Arashonkava, A. I. Hrynave ckene, Yu. F. Matskevich, Ya. M. Ramanovich, A. I. Chabyaruk, L. F. Shatalava, Ordförråd av baltiskt ursprung i belarusiska dialekter, — Belarusisk lingvistik, Minsk, 1973(3), s. 27—37.

Б П — К. Būga, Rinktiniai Raštai, II, Vilnius, 1959.

Balt VI — Baltistica, VI(2), Vilnius, 1970.

belarus. — belarusisk, belarusiska språket, belarusiska språkets…

Б Сл — Беларуско-русский словарь под редакцией К. К. Крапивы, Москва, 1962.

nedsätt. — skällsord.

Brück — A. Brückner, Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa, 1970.

BSS — Baltisk-slavisk antologi, Moskva, 1972.

BUI — Belarusisk-ukrainska isoglosser, Minsk, 1971.

BY — Baltiska språk och deras samband med slaviska, finsk-ugriska och germanska språk (Sammandrag av föredrag vid den vetenskapliga konferensen tillägnad 100-årsdagen av akademiker J. Endzelīns födelse), Riga, 1973.

VYa — Lingvistikens frågor, Moskva, 1972, nr 3.

G — Lietuvių kalbos gramatika, I—II, Vilnius, 1965, 1971 (siffrorna anger band och sida).

D — V. Dal, Förklarande ordbok över det levande storryska språket, I—IV, Moskva, 1955 (siffrorna anger band och sida).

ДАБМ — Dialektologisk atlas över det belarusiska språket, Minsk, 1963.

ДС — Dialektologisk samling. Material från den IV dialektologiska konferensen om studiet av dialekter och språkkontakter i Baltikum, Vilnius, 1974.

194

Зд — Z. Zdancewicz, Litewskie elementy słownikowe w gwarach polskich okolic Sejn, — Lingua Posnaniensis, VIII, Poznań, 1960, s. 333—352.

bet. — betydelse.

K — Słownik gwar polskich, ułożył J. Karłowicz, IV, Kraków, 1906.

Клуге — Fr. Kluge, Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache, 17 Auflage, Berlin 1957.

lett. — lettiska, lettiska språket, på lettiska …

lit. — litauiska, litauiska språket, på litauiska …

LEW — E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg — Göttingen, 1962.

LW — Die slavischen Lehnwörter im Altlitauischen von P. Skardžius, Kaunas, 1931.

B Max — V. Machek, Etymologický slovník jazyka českého, Praha, 1968.

ME — K. Mülenbacha Latviesu valodas vārdnīca, redigerad, kompletterad och fortsatt av J. Endzelīns, I—IV, Rīgā, 1923—1929 (siffrorna anger band och sida).

N Twer III — J. Otrębski, Wschodniolitewskie narzeczie twereckie, III, Kraków, 1932.

ty. — tyska, tyska språket, på tyska …

överf. — överförd betydelse.

pol. — polska, polska språket, på polska …

nedsätt. — nedsättande betydelse.

s. — sällsynt, sällsynt ord, sällsynt.

C VIII — A. Sabaliauskas, Det litauiska ordförrådets utveckling, — Det litauiska ordförrådets utveckling (Frågor i litauisk språkvetenskap, VIII), Vilnius, 1966, 5—141.

C XII — A. Sabaliauskas, Ur den baltiska boskapsskötselterminologins historia, — Ur litauisk lexikologi och lexikografi (Frågor i litauisk språkvetenskap, XII), Vilnius, 1970, 7—81.

se – se.

Ф Сл. – Fr. Sławski, Słownik etymologiczny języka polskiego, I—III, Kraków, 1956—1973 (siffrorna anger volym och sida).

slav. – slavisk.

СЛЯ I – Lietuvių kalbos žodynas, I, Vilnius, 1968 (II leid.).

jfr. – jämför.

Сцяшк — Т. Ф. Сцяшковіч, Матэрыялы да слоўніка Гродзенскай вобласці, Мінск, 1972.

Труб – О. Н. Трубачев, Из истории названий каш в славянских языках. Slavia, roč. XXIX, 1960, 1—30.

Урб – V. Urbutis, Dabartinės baltarusių kalbos lituanizmai, — Baltistica, V(1), Vilnius, 1969, 43—68, Baltistica, V(2), Vilnius, 1969, 149—162.

Fr — Die slavischen Fremdwörter im Litauischen von A. Brückner, Weimar, 1877.

ЧРС — Česko-ruský slovník pod vedením K. Horálka, B. Ilka, L. Kopeckého, Praha, 1958.

Э — J. Endzelīns, Senprūšu valoda, Rīgā, 1943.

expr. – expressiv betydelse.

ЭСРЯ – М. Фасмер, Этимологический словарь русского языка, I—IV, Москва, 1964—1973 (siffrorna anger volym och sida).

Яз – Kalbotyra, XXII(2), Vilnius, 1971.

13