LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXVII (1988)

LIETUVIŲ KALBA IR BILINGVIZMAS

ANNA ROMANTJUK

EFTERNAMN I FLERSPRÅKIGA MILJÖER

(Med utgångspunkt i dialekterna i byn Gerviaty och dess omgivningar)

Området kring byn Gerviaty (Ostrovets-distriktet, Grodno oblast, Vitryska SSR) uppvisar för närvarande en komplex och intressant språklig situation. På Gerviatys byråds territorium finns den litauiskspråkiga ”Gerviatyön”, som består av 18 tätt belägna byar, däribland byn Gerviaty, samt byar med polsk befolkning. Det belarusiska språket fyller en interdialektal funktion i hela Gerviatys byråd. På senare tid har ryskans betydelse ökat i och med utvecklingen av informationsmedier; undervisningen i skolorna bedrivs huvudsakligen på ryska. Dessutom är ryska (åtminstone i skriftlig form) administrationens språk – olika slags dokument, redovisningar osv. förs och upprättas på detta språk.

Dialekternas status i området kring byn Gerviaty har i stora drag beskrivits av J. Kardialite (1975, s. 5–8) och T. M. Sudnik (1975, s. 3–10). Det särpräglade i den sociolingvistiska situationen här är för närvarande att dessa dialekters status och funktioner skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper, det vill säga att förhållandet mellan de dialekter som samverkar inte utgör ett enhetligt system för alla invånare i området. En detaljerad beskrivning av områdets sociolingvistiska situation kommer att behandlas i en separat studie; här vill vi endast uppmärksamma de drag och särdrag som är viktiga för syftet med denna undersökning.

Den litauiska dialekten bevaras numera fullt ut endast av den äldre generationen. De ungas litauiska tal är antingen ett utarmat språk med många lån från den lokala belarusiskan, som används i vardagligt tal, eller ett språk som blivit betydligt mer litterärt. Det finns emellertid flera byar där den litauiska dialekten än i dag dominerar inte bara inom familjerna utan även i byns vardagliga umgänge (man talar den på arbetet och på gatan); i tre skolor ges två lektioner litauiska i veckan (under dessa lektioner får de belarusiska eleverna undervisning i sitt modersmål, belarusiska). Gudstjänsterna i Gerviatys katolska kyrka hålls på litauiska och polska.

Polska bildar inget sammanhängande område på Gerviatys byråds territorium. Detta särdrag kännetecknar ”vilniuspolskan” i allmänhet (Čekman, 1982). För närvarande kan man tala om polskans utbredning i det undersökta området endast om man avser

55

den äldre generationen (över 50 år). En stor del av de yngre invånarna använder belarusiska i vardagligt umgänge och polska endast när de talar med sina föräldrar.

Alla lokala polacker är tvåspråkiga; belarusiskan har behållit sin funktion som interdialekt för dem (se: Turska, 1982, s. 27, 37) och fungerar också som språk för muntlig kommunikation med den lokala administrationen.

Utöver de ovan nämnda monografierna av J. Kardialite och T. M. Sudnik har åtskilliga arbeten ägnats åt det undersökta området (Vidugiris, 1972, 1974; Grinavjatskene, 1973; Lipskene, 1972 m.fl.), vilka huvudsakligen behandlar förhållanden i den lokala litauiska dialekten.

Onomastiken i vårt område, särskilt antroponymiken, har hittills inte varit föremål för forskarnas intresse. I N. V. Birillos monografi ”Belarusisk antroponymik” (1966, 1969, 1982) ingår Gerviatyområdet inte bland de undersökta orterna (1982, s. 315), medan ”Litauiska efternamn: en ordbok” (1985) innehåller efternamn som förekommer på Litauiska SSR:s territorium (s. 13). Etymologiska anmärkningar om några litauiska efternamn i området kring Gerviaty finns i K. Eygminas artikel (se s. 67–72 i denna utgåva).

Antroponymers funktion i området kring Gerviaty ger emellertid mycket information för förståelsen av mekanismerna bakom bildandet av nya efternamnsformer i bi- och flerspråkiga förhållanden och för att fastställa reglerna för deras samexistens. Z. Zinkevičius (1977), med material från 1600-talets Vilnius antroponymik, och V. Maciejauskienė (1981) har visat vilken betydelse sådana fakta har för förståelsen av särdragen i kontaktspråkens samspel.

Syftet med denna artikel är att preliminärt undersöka de viktigaste sätten att återge litauiska efternamn på slaviska språk och slaviska efternamn på litauiska. Det bör understrykas att dessa processer pågår i dag; de är alltså levande processer som omfattar praktiskt taget alla efternamn som förekommer i vårt område. Såväl ursprungsformerna som de nybildade formerna samexisterar, och skiljer sig endast åt genom användningsområdet – i belarusiskt, polskt eller litauiskt tal, eller i officiellt skriftligt respektive muntligt språkbruk.

Det huvudsakliga källmaterialet för analysen i artikeln utgörs av hushållsböckerna (1985) från Gerviatys byråd¹. De efternamnsformer som antecknats i dessa dokument är deras officiella former, vilka styrker personernas identitet enligt pass och födelseattester. De dialektala litauiska, belarusiska och polska efternamnsformerna har vi antecknat direkt från personer som talar respektive dialekt; de återges alltså här i sina muntliga vardagsformer. Sammanlagt analyseras i artikeln omkring 300 efternamn i alla former som förekommer på Gerviatys byråds territorium. Motsvarigheter till efternamnen i Gerviaty, som förekommer på Litauiska SSR:s och Vitryska SSR:s territorier, har vi hämtat ur ”Ordboken

¹ Vi framför vårt uppriktiga tack till ordföranden för Gerviatys byråd, L. A. Verbitskaja, för hennes hjälp och stöd vid insamlingen av materialet.

56

litauiska efternamn” (bokstäverna A–K), från bokstaven L till Z – från kartoteket över litauiska efternamn vid Litauens SSR:s institut för litauiska språket och litteraturen vid Vetenskapsakademien och från N. V. Birillos monografi ”Belarusisk antroponymi”.

Arbetet ägnar huvudsakligen uppmärksamhet åt att undersöka reglerna för återgivning av litauiska efternamn på belarusiska och polska samt slaviska efternamn på litauiska. Ett särskilt avsnitt behandlar särdragen i hur officiella former bildas. De litauiska och polska efternamnsformerna anges med latinsk skrift, i förenklad transkription, de belarusiska med belarusisk skrift och de officiella med rysk litterär skrift (de markeras med förkortningen оф.²).

1. Grundläggande regler för återgivning av litauiska efternamn på belarusiska

De litauiska efternamnen hos invånarna i Gervyatsområdet återges på belarusiska både av tvåspråkiga litauer och polacker och av personer som endast talar den belarusiska dialekten. Anpassningsreglerna skiljer sig obetydligt åt mellan dessa grupper.

Böjningarnas anpassning

Lit. dial. -ė ~ belarus. dial. -а: Kiukė ~ Ку́ка, Mock’ėlė ~ Маук’эла, Pūisė ~ Пу́иша; lit. dial. -à ~ belarus. dial. -а: Al’aksà ~ Ал’о́кса, Аргышка ~ Апру́шка, Barotkà ~ ~ Баро́тка, Blaškà ~ Бла́шка, Buc’kà ~ Бу́ц’ка, Driemà ~ Дре́ма, Gluskà ~ глу́ска, Jagelà ~ Яг’эла, Kalėdà ~ Кал’ада, Krajivà ~ Кару́ева, Karmadzà ~ Карма́за, Кис’кà ~ Ку́ц’ка, L’ap’esà ~ Л’ап’эша, Lapun’а ~ Лапу́н’а, Łyskà ~ Лы́ска, Lukšà ~ ~ Лу́кша, Mackelà ~ Мацк’эла, Magadz’а ~ Маґа́дз’а, Mažeikà ~ Мажэйка, M’aleškà ~ М’ал’эшка, Michnà ~ Мі́хна, Mockà ~ Ма́йка, Mužylà ~ Мужы́ла, Pagadà ~ Пагу́да, Pamec’kà ~ Пам’эч’ка, Radutà ~ Раду́та, Ramaiкà ~ Рамзі́-ка, Rėvokà ~ Рэво́ка, Roškà ~ Ро́шка, Sarokà ~ Саро́ка, S’vilà ~ С’ві́ла, Šėšà ~ ~ Шúша, Šturà ~ Шту́ра, Vėlikà ~ Валі́ка, Znoskà ~ Зно́ска. Till sitt ursprung är många litauiska efternamn på -à slaviska lån, härledda från slaviska namn eller appellativ, till exempel: Ал’о́кса, Мі́хна, Мужы́ла med flera. När de blev ord i det litauiska språket fick de betoning på -а. Tecknet ~ kan därför här ha inte bara den synkroniska betydelsen ”förekommer samtidigt”, utan också den diakroniska betydelsen ”motsvarar varandra”.

² För att särskilja dialektala efternamnsformer som förekommer i trakten kring Gervyaty införs beteckningen dial. – Gervyatyform. Ett efternamn med markeringen lit. dial. ska förstås som en litauisk efternamnsform som används i trakten kring byn Gervyaty i litauernas tal, till skillnad från former av samma efternamn som används inom andra litauiska dialektområden. Detsamma gäller förkortningarna belarus. dial. och pol. dial.: de betecknar efternamnsformer som används i talet hos belarusier eller polacker som bor i trakten kring Gervyaty.

För att beteckna efternamnsformer som förekommer samtidigt i dag införs tecknet ~. Exempelvis betyder skrivningen lit. dial. Kišk’alis ~ belarus. dial. Kiuk’ė’а att den litauiska formen Kišk’-alis i dag används i de lokala litauernas tal, medan den slaviserade formen Kiuk’ė’а används i de lokala belarusiernas tal.

57

En del efternamn på -а har betoning på den näst sista eller tredje sista stavelsen både i den lokala belarusiska och i den litauiska dialekten. Det rör sig antingen om äldre litauiska efternamn, t.ex.: Вис’вила bel. dial. Був’вила, eller efternamn av slaviskt ursprung som av en eller annan anledning inte har anpassats: Dìška ~ Ды́ска, Kahàrka ~ Кау́рка, Kalènda ~ Кал’э́нда, Kóira ~ Ко́йра, Lazaráṅka ~ Лазарэ́нка, Macéṅka ~ Мацэ́нка, Macóika ~ Мацо́йка, Naliváika ~ Наліва́йка, Nórka ~ Но́рка, Palšíka ~ Палзі́ка, Pèška ~ П’э́шка, Pléuga ~ Пл’а́йга, Sáuka ~ Са́йка, Skérla ~ Ск’э́рла, Skùrka ~ Ску́рка, Stupèn’ka ~ Ступ’э́н’ка, Túřla ~ Ту́рла, Vainílka ~ Вані́лка, Valžika ~ Валзі́ка, Zamára ~ Зама́ра.

Litauiska dial. -is, -ys ~ belarusiska dial. -іс, -ыс. Efternamn av denna typ kan förlora denna ändelse i de obliqua kasusformerna eller behålla den och lägga till en belarusisk ändelse. Bruket av den ena eller andra formen av efternamn på -іс, -ыс i den belarusiska dialekten betingas av särdragen i dess utbredning inom området. De efternamn som förekommer endast i litauisktalande byar återges på belarusiska på följande sätt:

Trepsỹs: sg. nom. Трани́тыс pl. nom. Трани́ты gen., ack. Трани́тя gen., ack. Трани́тёў dat. Трани́ту dat. Трани́там instr. Трани́том instr. Трани́тами prep. Трани́те prep. Трани́тах

Ibland återges även efternamnen Kardžis, Šturlỹs på samma sätt.

Det vanligaste och mest etablerade sättet att återge de litauiska efternamn som behandlas här i byar med litauisk-belarusisk befolkning är följande:

Kardžis: sg. nom. Кардзіс pl. nom. Кардзісы gen., ack. Кардзіса gen., ack. Кардзісаў dat. Кардзісу dat. Кардзісам instr. Кардзісам instr. Кардзікамі prep. Кардзіце prep. Кардзіцах

På detta sätt återges även följande efternamn: Šturlỹs, Kūjỹs, Trėpšỹs.

Vi har också registrerat ett annat sätt att återge efternamn av denna typ, där belarusiska ändelser i de obliqua kasusformerna läggs till en stam som motsvarar den litauiska nominativformen i singular, och betoningen flyttas från sista stavelsen till näst sista. I övriga kasus ligger betoningen kvar på den stavelse där den står i nominativ, även om denna stavelse inte är den näst sista i ordet:

Bazỹs: sg. nom. Ба́зис pl. nom. Ба́зисы gen., ack. Ба́зиса gen., ack. Ба́зисаў dat. Ба́зису dat. Ба́зисам instr. Ба́зисам instr. Ба́зисами prep. Ба́зисе prep. Ба́зисах

58

På detta sätt återges praktiskt taget alla litauiska efternamn på -is, -ys: Kairys, Kardžys, Kūlys, Miklys (fungerar som öknamn), Ramÿs, Šaulÿs, Šturlÿs.

Det enda efternamn från vilket denna form inte bildas är Trėpšys. De nämnda efternamnsformerna förekommer främst i byar med polsk-belarusisk befolkning, även om de ibland också förekommer i litauisk-belarusiska byar; vissa används även i officiellt språkbruk. Denna fråga behöver studeras vidare ur ett sociolingvistiskt perspektiv. Det kan inte uteslutas att polskt språkbruk har påverkat bildandet av efternamnsformer med tillbakadragen betoning.

De behandlade sätten att återge litauiska efternamn på -is, -ys utgör olika stadier i deras slavisering. I det första fallet (Трампыс, Трамш) är ändelsen -ыс verkligen inte karakteristisk för andra ord i belarusiskt språkbruk, dvs. den utgör ett genuint morfologiskt lån inom antroponymiken. Att lägga till belarusiska kasusändelser till den litauiska efternamnsstammen ger anledning att anta att detta sätt att bilda efternamn kan ha överförts till den belarusiska dialekten inte av belaruserna själva, utan av litauerna. I annat fall skulle sådana litauiska efternamn i belarusiskan ha tolkats som motsvarande belarusiska namn som slutar på en konsonant, t.ex. Стас, Алесь och liknande.

I det andra stadiet motsvarar efternamnsformen i nominativ singular litauiskan: Kardžys ~ Кардзис; betoningen förblir också oförändrad. Kasusändningarnas paradigm överensstämmer helt med paradigmet för belarusiska substantiv som slutar på en hård konsonant (se БГ, s. 68—75).

I det tredje stadiet av slaviseringsprocessen (Базис, Базиса) bildas efternamn som både fonetiskt och ordbildningsmässigt ligger längst från de ursprungliga litauiska formerna.

Bortfall av obetonade litauiska ändelser: a) ändelsen -as faller bort: Baziūkas (lit. Baziūkas) ~ Баз’ук, Šul’ukas (lit. *Šuliukas) ~ Шул’ук; b) ändelsen -is faller bort: Augūlis (lit. Augūlis) ~ Ауг’ул’, Gražūlis (lit. Gražūlis) ~ Граж’ул’, Vaič’ulis (lit. Vaičiūlis) ~ Вайч’ул’; Damutis (lit. *Damutis) ~ Дамут’, S’an’utis (lit. *Seniutis) ~ С’ан’ут’, Skirutis (lit. Skirutis) ~ Скирут’, V’al’utis (lit. *Veliutis) ~ В’ал’ут’; Čepukōicis (lit. Čepukaitis) ~ Чепук’ойц’, Česnōicis (lit. Česnaitis) ~ Часн’ойц’, G’adōicis (lit. Gedraitis) ~ Г’ад’ойц’, Glatkōicis (lit. *Glatkaitis) ~ глатк’ойц’, Gudōicis (lit. Gudaitis) ~ Гудойц’, Ilijōicis (lit. Ilijaitis) ~ Илиёйц’, Jaskōicis (lit. Jaskaitis) ~ Яскойц’, Jurkōicis (lit. Jurkaitis) ~ Юркойц’, Juškāicis (lit. Juškaitis) ~ Юшкойц’, Kulōicis (lit. Kulaitis) ~ Кулойц’, Lukōicis (lit. Lukaitis) ~ Лукойц’, Masōicis (lit. Masaitis) ~

³ Här och i det följande anges de litauiska motsvarigheterna till Gervėčiai-efternamnen enligt LPŽ och kartoteket över litauiska efternamn vid Litauiska SSR:s vetenskapsakademis institut för litauiska språket och litteraturen.

59

~ Mačėių, Matulõicis (lit. Matuláitis) ~ Mamylõių, Pacõicis (*Pacaitis) ~ Pa-nõių, Ravõicis (lit. Raváitis) ~ Rabõių, Vilkõicis (lit. *Vilkáitis) ~ Vilkõių, Buk’alis (lit. Bukėlis) ~ Бук’эл’, Gláud’alis (lit. Glaudėlis) ~ Глаудз’эл’, Gruod’-ālis (lit. Grūodis) ~ Гродэл’, Kišk’alis (lit. Kiškėlis) ~ Кишк’эл’, Kunigėlis (lit. Kunigėlis) ~ Куниг’эл’, Kurm’alis (lit. Kurmėlis) ~ Курм’эл’, Šuk’alis (lit. Šu-kėlis) ~ Шук’эл’;

c) ändelsen -us faller bort:

Jõč’us (lit. Jõčius) ~ Ёч. Bortfall av obetonade ändelser är ett mycket konsekvent fenomen. Av de ≈ 40 efternamn på -as, -is, -us som vi har undersökt är det endast efternamnet Atminis ~ Атми-нис. som behåller ändelsen -is i den belarusiska formen. Orsakerna till efternamnets sådana ”oortodoxa” beteende har ännu inte kunnat fastställas; sociolingvistiska faktorer har uppenbarligen spelat en viss roll här.

Suffixanpassning

Anpassningen av litauiska efternamns suffix sker enligt reglerna för fonetisk anpassning. Ett av de tydligaste exemplen är återgivningen av litauiska -a(i)- som belarusiska -o(i)-, något som är vanligt för litauiska lånord i slaviska språk (se: Büga, 1958, s. 227). Tre efternamn har påträffats där -ai- bevarats i den litauiska dialektformen, medan den belarusiska dialektformen har -oi-: Juškaitis ~ Юшкой’ич, Lukaitis ~ Лукой’ич, Ravaičis ~ Равой’ич. Betydligt fler är de efternamn som har -oi- (< *-ai-) både i de litauiska och belarusiska dialektformerna: Čepukõicis ~ Чапукой’ич, Česnõicis ~ Часной’ич, G’adrõicis ~ Г’адрой’ич och andra efternamn på -оич (se ovan).

Litauisk dialektform -’alis, -ėlis ~ belarusisk dialektform -’эл: Buk’alis ~ Бук’эл’, Gruod’ālis ~ Гродэл’, Kišk’ālis ~ Кишк’эл’, Kurm’ālis ~ Курм’эл’, Šuk’ālis ~ Шук’эл’.

Litauisk dialektform -’ale ~ belarusisk dialektform — ’эла: Mock’ale ~ Мацк’эла.

I vissa fall när litauiska efternamn återges på belarusiska kan ett fenomen iakttas som kan betraktas som en process av särskild antroponymisk ordbildningsanpassning. I vissa byar, till exempel i byn Ма́цки, motsvaras den litauiska dialektformen Būblyš av den belarusiska dialektformen Бубл’евич (lit. Būblyš), som inte har belagts i officiella dokument. På liknande sätt har följande former belagts i dokument och talspråk: officiellt Базис, belarusisk dialektform Базіс, litauisk dialektform Bazys (lit. Bazỹs), jämsides med officiellt Базевич, belarusisk dialektform Базевич, litauisk dialektform Bazavič’us. Således bevaras de ursprungliga litauiska efternamnsformerna i talspråket och delvis i dokument, och från dem bildas nya former med det patronymiska suffixet -евич (= belarusiska -зевич, polska -iewicz).

Litauisk dialektform -áicis (-oicis) ~ belarusisk dialektform -оич’, officiell form -ович. I byn Митюны motsvaras efternamnets litauiska dialektform Jánkaicis (lit. Jankáitis) av den belarusiska dialektformen Янкой’ич och den officiella formen Янкович. Liknande varianter av ett annat efternamn har påträffats i byn Римдюны: litauisk dialektform Šl’achtõicis (formen med suffixdif­tongen -ai- används inte) (lit. Šlektáitis), belarusisk dialektform Шл’ахтой’, officiell form Шляхтович. Sådana fall bör tolkas som en process där det litauiska suffixet med patronymisk betydelse — aitis — ersätts med det polska eller belarusiska suffixet med motsvarande betydelse -owicz (-ович), även om den omvända substitutionsprocessen, från polska till litauiska, inte heller kan uteslutas.

60

Ljudsubstitution i roten

Litauisk dialektform ᵃ~belarusisk dialektform ᵃ: M’aškỹs~M’эшкис, Ramỹs~Рэмис.

Litauisk dialektform o~belarusisk dialektform а: Moška (lit. Moška)~ Майка, Mock’ālė~Мацк’яла.

Litauisk dialektform ė~belarusisk dialektform а: Trėpšỹs~Трапшыс, Vėlaika (lit. Vėlius)~ Валэйка.

Litauisk dialektform uo~belarusisk dialektform o: Gruod’alis~Гродэл’, Grúodis~Гро́дз’.

Litauisk dialektform g~belarusisk dialektform γ: Augùlis~Аугу́л’, Gláud’alis~γлáуд’эл’, Gražùlis~γражýл’, Grúodis~γродз’, Gudzinskas~γудзíнски, Gudóicis~γудóіц’, Gul’bi-nãvič’us~γул’біно́віч, Gul’bickas~γул’бі́цки.

Litauisk dialektform š’, ž’~belarusisk dialektform ш, ж: Mažeika~Мажэйка, Pūšė~Пуша, Šėmis~Шэмис.

Litauisk dialektform r’~belarusisk dialektform р: Kairỹs~Кайрыс, Trėpšỹs~Трапшыс.

Sammanblandning av s och š (framför k, t): litauisk dialektform Skirùcis~ belarusisk dialektform Скіру́ч’, Шкіру́ч’; sammanblandningen av s och š återspeglas även i de officiella formerna av dessa efternamn: Скіру́ть (byn Ма́цки), Шкіру́ть (byn Бобровники). Litauisk dialektform Šturlỹs~belarusisk dialektform Штурлис, Стурлис, officiell form Штурлис, (byn Гелюнцы), Стурлис (byn Виктасина). Det bör noteras att i litauernas tal blandas initiala s(t, k)- och š(t, k)- inte samman; varianterna s(t, k)-/š(t, k)- uppstår just i belarusiernas tal⁴.

Litauanisering av efternamn

Vid undersökningen av de litauiska dialektformerna av efternamn i Gerviatområdet framkom att slaviserade litauiska efternamn av olika skäl börjar utformas enligt litauiskans regler. Denna process har vi kallat litauanisering av efternamn.

Litauaniserade former uppstod hos sådana slaviserade efternamn (av litauiskt ursprung) som användes mer aktivt än sina motsvarande ursprungliga litauiska former. I sådana fall trängde den slaviserade formen undan sin litauiska parallellform. Därefter kunde den slaviserade formen anpassas på nytt i enlighet med de regler som etablerats för återgivning av slaviska efternamn på litauiska.

En andra orsak till litauaniseringen var att nya invånare flyttade in i en litauisktalande by; de bar efternamn av litauiskt ursprung men i slaviserad form. I denna situation uppfattas den nyinflyttades efternamn av de lokala litauerna som slaviskt och anpassas till litauiskans normer.

Vi ska betrakta litauaniseringsprocessen på en nivå – den ordbildningsmässiga. Litauiska böjningsändelser -as, -is, -us läggs till de slaviserade efternamnsformerna, medan de fonetiska särdragen hos de belarusiska formerna bevaras. Om en böjningsändelse läggs till en slaviserad form som är identisk med den litauiska formens nominativ singularis, bildas efternamn med dubbla

⁴ О смешении c/ш в белорусском языке при освоении заимствований см.: (Чэкман, 1970, с. 67–69).

61

litauiska böjningsändelser: litauisk dialektform Miklys (Mikl’o…)~ polsk dialektform, belarusisk dialektform Miklic (Miklica…) > litauaniserad form Miklisas (Mikliso…); litauisk dialektform Ramys (Ram’o…)~ polsk dialektform, belarusisk dialektform Рэмис (Рэміса…) > litauaniserad form Rзmisas (Rзmiso…); litauisk dialektform Šėmys (Šēm’o,…)~ belarusisk dialektform Шэмис (Шэміса,…) > litauaniserad form Šėmisas (Šėmiso…); litauisk Vinckus~ belarusisk dialektform Вінцкус’ ~ (Вінцкус’а…) > litauaniserad form Vinckus’us (Vinckus’aus…).

Om en böjningsändelse läggs till en slaviserad form som är identisk med den litauiska stammen, bildas nya efternamnsformer: litauisk dialektform Grūodis (numera bevarat som öknamn) ~ belarusisk dialektform Гродзь’ > litauaniserad form Gródz’us; litauisk dialektform Lukāčicis~ belarusisk dialektform Лукойц’ > litauaniserad form Lukóicis, och andra efternamn på -oicis (se s. 59–60).

2. Regler för återgivning av slaviska efternamn på litauiska

Här kallar vi efternamn av såväl egentligt slaviskt ursprung (t.ex. Василёнак, Собаль, Верабей) som efternamn av baltiskt ursprung med slaviska ordbildningselement (t.ex. suffixen -евич, -ович, -ски, såsom Бярнюкевич, Гульбинович m.fl.) för slaviska. I lokalbefolkningens tal genomgår efternamn av den senare typen i stort sett samma anpassningsregler som efternamn av slaviskt ursprung (med slavisk rot).

Flexionsanpassning

vitryska dial. -а~ litauiska dial. -as; därmed förändras efternamnens formella (grammatiska) genus: i vitryska dialektformen hör sådana efternamn till femininum, i den litauiska till maskulinum, t.ex. Ал’охна (Ал’охны…) ~ Al’āknas (Al’ākno…), Пукимта (Пукимты…) ~ Pūкštas (Pūkšto…). Om den vitryska efternamnsändelsen -а däremot bevaras i litauiskt tal, kan den kongruera med andra ord i femininum, jfr: Ti Šč’kā ravbudijus (ordagrant) 'Där byggde Ščuka ett hus'.

Vitryska dial. -о~ litauiska dial. -a: Буйко ~ Buikà, Буч’ко ~ Buc’kà, Юшко ~ Juškà.

Vitryska dial. -а~ litauiska dial. -a: Ал’окса ~ Al’oksà, Апрэйка ~ Aprēškà, Блашка ~ Blaškà, Баротка ~ Barotkà, Баруйка ~ Barùikà, Буч’ка ~ Buc’kà, Вайнілка ~ Vainilkà, Глушка ~ Gluškà, Даніла ~ Danilà, Дыска ~ Dyskà, Замара ~ Zamàra, Зноска ~ Znoskà, Кагарка ~ Kaharkà, Кал’ада ~ Kalėdà, Кармаза ~ Karmàzà, Куц’ка ~ Kuc’kà, Лыска ~ Lyskà, Магудз’а ~ Magudz’ à, Міхна ~ Michnà, Мужыла ~ Mužilà, Налівайка ~ Nalivàika, Норка ~ Norkà, Рэвака ~ R’avokà, Рошка ~ Roškà, Свила ~ Svilà, Сарока ~ Sarokà, Стаціна ~ Stacinà, Штура ~ Šturà.

Vitryska dial. -о~ litauiska dial. -as: Бохан ~ Bòchanas, Баз’ук ~ Baz’ùkas, Баравік ~ Baravýkas, Васіл’чык ~ Vasil’čikas, Басін ~ Vāsinas, Вэштар ~ Vėštaras, Драп ~ Dràpas, Жаўн’эзык ~ Žaunerikas, Кулак ~ Kùlokas, Лібар ~ Libaras, Маўчан ~ Maucėnas, Пастранак ~ Pastarnòkas, П’этрык ~ Pėtrikas, Стакун ~ Stakūnas, Сыс ~ Sìsas, Улан ~ Ulònas, Ўл’він ~ Ul’vinas, Філіпчык ~ Filipčikas, Пішчак ~ Pišč’òkas, Ярмак ~ Jarmokas, Яромін ~ Jaraminas.

Vitryska dial. -ø~ litauiska dial. -us: denna flexion fogas till slaviska efternamn som slutar på ett sje-ljud: Бурыч ~ Bùrič’us, Кікіч ~ Kikilič’us, Махнач ~ Machnoč’us, Мілош ~ Miloš’us, Рамай ~ Ramoš’us, Савіч ~ Savič’us, och till

62

efternamn med suffixen -ович, -евич; samma ändelse får också efternamnet

Собал’ ~ Sòbal’us.

Vitryska dial. -i, -ы ~ litauiska dial. -as: Баравы ~ Barāvas, В’алікі ~ V’ alikas.

Suffixanpassning

I trakten kring Gervėčiai är slaviska efternamn med suffixen -(’)евич, -ович vanligast (76 efternamn, 24% av alla efternamn som vi undersökt). Dessa suffix återges på litauiska på två sätt. Det första – det vanliga och traditionella – innebär att de ersätts med suffixet — (’)avič’us: Аўс’ук’з’віч ~ Aus’uk’avič’us, Б’арн’ук’з’віч ~ B’arn’uk’avič’us, Валанс’авіч ~ Valans’avič’us, Янц’авіч ~ Janc’avič’us, Вайц’аховіч ~ Vaic’akavič’us, Лаўрына́віч ~ Laurinavič’us (≈ 49 efternamn). Detta sätt att återge suffixen är karakteristiskt för lokala efternamn, särskilt sådana som länge varit välkända för invånarna i trakten kring Gervėčiai. På samma sätt återges också efternamn som tillhör personer som relativt nyligen kommit till området och bor i litauisktalande byar, trots att de själva inte är litauer. Det andra sättet att återge suffixen -(’)евич, -ович på litauiska innebär att de, när de får ändelsen -us, behåller sitt belarusiska uttal: Радз’евич ~ Radzevič’us, Ал’хімовіч ~ Al’chitòvič’us, Пуховіч ~ Puchovič’us, Саковіч ~ Sakovič’us, Субатк’евич ~ Subatkèvič’us (sammanlagt 27 efternamn). På detta sätt återges efternamn i byar med övervägande belarusisktalande befolkning, där de förekommer relativt mer sällan i litauiskt tal än de ovan beskrivna.

I äldre litauers tal förekommer ibland ett sätt att återge den slaviska suffixkombinationen -ск- med kombinationen -ck-, vilket är karakteristiskt för många aukštaitiska dialekter, t.ex.: Захароўскі ~ Zacharõckas, Каліноўскі ~ Kalinačkas, Казлоўскі ~ Kazlauckas, Лаздоўскі ~ Lazdauckas.

Belarusisk dialekt -ан ~ litauisk dialekt -ėnas: Майчан ~ Mačėnas. På samma sätt återges även efternamnet Качан ~ Kačėnas, som numera har försvunnit från området.

Substitution av enskilda ljud.

Belarusisk dialekt ’э före j ~ litauisk dialekt -ie: В’эраф’йі ~ Verabiejus, Дараф’йі ~ Darafiejus, Міз’йі ~ Mizejus.

Belarusisk dialekt х ~ litauisk dialekt k: Ал’охна ~ Al’åknas, Бохан ~ Bòkanas, Стахоўскі ~ Stakauskas, Махнач ~ Maknõč’us. Denna substitution är karakteristisk endast för äldre litauers tal; den förekommer inte i talet hos litauer ur yngre generationer (under 50 år) och inte heller i belarusers litauiska tal.

I ett exempel har den belarusiska kombinationen мл- i början av ordet förenklats i enlighet med litauiskans fonotaktiska regler (se: Girdenis, 1981, 76): Млынкоўскі ~ Lønkauskas. I litauers belarusiska tal används den andra, ”rebelarusifierade”, formen — Лынкоўскі.

63

3. Regler för återgivning av litauiska och slaviska efternamn i officiella dokument

Som redan har nämnts kallar vi de former av efternamn som för närvarande används i officiella dokument (på ryska) för officiella. I många fall motsvarar den officiella formen av ett efternamn inte strikt någon enda av de nu existerande inofficiella formerna — den litauiska formen i Gervėčiai eller någon av de slaviska — utan är ofta en särpräglad kontamination av dessa former. Den officiella formen skiljer sig oftast från den litauiska och belarusiska formen i Gervėčiai genom betoningens placering. Litauiska efternamn med betoning på sista stavelsen får således i officiell form betoning på näst sista stavelsen (se efternamn på -а, s. 62, -is, -ys, s. 59). I ett antal fall behåller de belarusiska efternamnsformerna betoningen hos motsvarande litauiska former, medan dessa efternamn i officiell form får betoning på näst sista stavelsen, till skillnad från de belarusiska och litauiska formerna: lit. g. Kairys~ bel. g. Kairis~ off. Кайрис lit. g. Kūlys~ bel. g. Кулис~ off. Кулис, lit. g. Šturlỹs~ bel. g. Штурлис~ off. Шту́рлис, lit. g. Vai-c’ulis~ bel. g. Vaič’ū’l~ off. Во́йтоль, lit. g. Savič’us~ bel. g. Савич~off. Савич, lit. g. Šuk’ālis~ bel. g. Шук’ā’l~ off. Шукель. Det är talande att betoningens placering i de officiella formerna i samtliga angivna fall motsvarar betoningens placering i den lokala polska formen, där betoningen enligt polskans regler ligger på näst sista stavelsen. Den observerade förskjutningen av betoningen förklaras därför sannolikt av påverkan från de motsvarande polska efternamnsformerna. När vi framför detta antagande tar vi hänsyn till att det lokala polska språket (polszczyzna kresowa, litewska, wileńska) fram till ganska nyligen fungerade som förvaltningsspråk i det undersökta området, talades av den lokala adeln, och att polska i allmänhet var ett prestigefyllt språk (Турска, 1982, с. 19, 27, 37; Гаучас, Видутирис, 1983, с. 26—74 и др.). Eftersom efternamnsformen, liksom efternamnet i sig, är viktiga sociolingvistiska kännetecken hos en person, är det förståeligt att lokalbefolkningen strävar efter att ge sitt efternamn en form som ligger så nära det prestigefyllda språkets normer som möjligt. Man bör också beakta att det enligt lokala invånares berättelser var förknippat med vissa sociala fördelar att officiellt erkänna sig som polack under det borgerliga Polen (t.ex. rätten att köpa mark).

Det kan inte uteslutas att polskt inflytande också förklarar fall där obetonat a i lit. g. och bel. g. återges med o i den officiella formen: lit. g. Vaic’ulis~ bel. g. Vaič’ū’l~ off. Во́йтоль, lit. g. Mchnōč’us~ bel. g. Махнач~ off. Мохнач, lit. g. Maičėnas~ bel. g. Майчан~off. Мовчан, lit. g. Ramaikà~ bel. g. Раме́йка~ off. Роме́йко. Detta sätt att återge a i lit. g. och bel. g. stöds också av inflytandet från rysk tradition. Det ryska språkets inflytande, som för närvarande är det mest prestigefyllda i hierarkin av språk som används i trakterna kring Gervėčiai, kan sannolikt även förklara följande stavningsvarianter

64

av efternamn som återspeglar uttalsvarianter: a) varianter med mjukt / hårt r: off. Бурич ~ off. Бурыч, off. Ринкевич ~ off. Рынкевич; b) varianter med mjukt / hårt č: off. Чепукойть ~ off. Чапукойть, off. Чеснойть ~ off. Часнойть. Efternamnet bel. g. Шашок ~ off. Шёхо anpassas också till detta mönster. Det kan dock inte uteslutas att de två första formerna med mjuka konsonanter kan ha uppstått under påverkan av litauiskan; c) varianter med ц ~ т: off. Марункевич ~ off. Мартинкевич, samt återgivning i skrift av ть där bel. g. har ч' och lit. g. har с': off. Войтюль ~ bel. g. Вайчу'ль ~ lit. g. Vaičialis, off. Рекеть ~ bel. g. Рак'эй' ~ lit. g. Rek'acis, samt efternamn på -оиц ~ -oicis, som i skrift återges med -оить.

För närvarande är det svårt att fastställa under inflytande av vilket språk — polska eller ryska — hyperkorrektionerna av belarusiska efternamn med appellativt ursprung har uppstått: off., Соро́ко, Саро́ко < bel. Саро́ка, off. Веробе́й < bel. Верабе́й.

Den komplicerade sociolingvistiska situationen i trakterna kring Gervėčiai och den förändrade statusen för det ena eller andra språket vid olika tidpunkter har satt spår i det stora antal varianter av officiella efternamnsformer som förekommer i dag. De flesta kombinerar polska — icke-polska varianter (eller ryska — icke-ryska): Данайло — Данила, Дрёмо — Дрёма, Лукино — Лукина, Колтан — Калтан, Махнач — Мохнач, Мацкела — Мацкёло, Пазлевич — Позлевич, Пуйша — Пуйшо, Пукита — Пукино, Субаткевич — Суботкевич, Тварогаль — Творогаль. De officiella varianterna av vissa efternamn återspeglar uttalsvarianter: off. Емельян — Эмельон — Эмилён — Эмилён (jfr bel. g. Аміл'ён, lit. g. Amil'onas). De litauiska — icke-litauiska officiella varianterna är få: Лукайтис — Лукойть, Сысас (!) — Сыс.

I denna artikel har långt ifrån alla problem som rör studiet av efternamnens funktion i en flerspråkig miljö berörts. Vi menar att en fortsatt utvidgning av det undersökta materialet skulle göra det möjligt att bättre underbygga de antaganden och lösningar som lagts fram i arbetet och även belysa frågor som av en eller annan anledning har hamnat utanför vår uppmärksamhet.

A. ROMANČIUK

EFTERNAMN UNDER FLERSPRÅKIGHET

(Baserat på material från trakten kring Gervėčiai)

Sammanfattning

Artikeln analyserar reglerna för återgivning av litauiska efternamn på vitryska och delvis polska, reglerna för återgivning av efternamn med slaviskt ursprung på litauiska samt sätten att skriva dessa efternamn i officiella dokument. Litauiska efternamn omformas till vitryska och polska enligt följande regler: a) anpassning av litauiska ändelser: ändelser utelämnas eller ersätts med slaviska ändelser; b) anpassning av suffix: suffix, särskilt patronymiska suffix, ersätts med slaviska; c) ljudsubstitution; d) ändring av ordaccentens placering i efternamnet. Efternamn med slaviskt ursprung omformas till litauiska enligt följande regler: a) anpassning av ändelser, b) anpassning av suffix, c) accentförskjutning, vanligen till ändelsen.

5. 1880

65

Relitauaniseringen av efternamn analyseras, det vill säga en process där ett litauiskt efternamn av lokalbefolkningen uppfattas som slaviskt och anpassas enligt litauiskans regler. Det konstateras att polska språknormer påverkade hur efternamn skrevs i officiella dokument.

A. ROMANCHUK

EFTERNAMN I FLERSPRÅKIGHET

(Baserat på material från trakten kring Gervėčiai)

Sammanfattning

I artikeln analyseras reglerna för återgivning av litauiska efternamn på vitryska och delvis även på polska, liksom reglerna för återgivning av slaviska namn på litauiska och hur de stavas i officiella dokument.

Litauiska efternamn återges på vitryska och polska enligt följande regler: (a) förkortning eller utelämning av litauiska ändelser; (b) upptagande av suffix: byte av suffix, ändring av vokaler i suffix; (c) ljudförändring i stammen; (d) ändring av betoningen i efternamnet.

Efternamn av slaviskt ursprung införlivades i det litauiska språket enligt följande regler: (a) upptagande av ändelser; (b) upptagande av suffix; (c) förändring av betoning.

Litauaniseringen av efternamn behandlas separat.

Det konstateras att stavningen av efternamn i officiella dokument påverkades av polskan, som åtnjöt hög prestige i det aktuella området.

ЛИТЕРАТУРА

Беларуская граматыка. Мінск, 1985. Ч. 1.

Бірыла М. В. Беларуская антрапанімія. Мінск, 1966. Ч. 1; 1969. Ч. 2; 1982. Ч. 3.

Гаўчас П., Відугрыне А. Этнолингвистическая ситуация литовско-белорусского пограничья с конца XVIII по начало XX в. // Lietuvos TSR Aukštųjų mokyklų mokslo darbai. Geografija. V., 1983. T. 19. P. 26–73.

Судник Т. М. Диалекты литовско-славянского пограничья. Очерки фонологических систем. М., 1975.

Чекман В. Н. К социолингвистической характеристике польских говоров белорусско-литовского пограничья // Studia nad polszczyzną Kresową. Wrocław, Warszawa, 1982. T. 1. S. 123–138.

Чекман В. М. Гісторыя грыпастаўленняў на цвёрдасці-мяккасці ў беларускай мове. Мінск, 1970.

Būga K. Apie lietuvių asmens vardus // Būga K. Rinktiniai raštai. V. 1958. T. 1. P. 227–231.

Eigminas K. Gervėčių apylinkių pavardės [См. с. 67–72 настоящего издания].

Grinaveckienė E. Kai kurios Gervėčių tarmės veiksmažodžio ypatybės // Baltų kalbų veiksmažodžio tyrinėjimai. Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1973. T. 14. P. 221–229.

Kardelytė J. Gervėčių tarmė. Fonетика ir morfologija. V., 1975. Lietuvių pavardžių žodynas. A–K.V., 1985.

Lipskienė J. Gervėčių tarmės frazeologizmai // Leksikos tyrinėjimai. Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1972. T. 13. P. 21–31.

Maciejauskienė V. Lietuvių antroponiminė sistema XVI amžiuje // Lietuvių onomastikos tyrinėjimai. Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1981. T. 21. P. 154–184.

Turska H. O powstaniu polskich obszarów językowych na Wileńszczyźnie // Studia nad polszczyzną kresową. Wrocław; Warszawa, 1982. T. 1. S. 19–123.

Vidugiris A. Iš Gervėčių tarmės semantinių dialektizmų // Leksikos tyrinėjimai. Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1972. T. 23. P. 21–31.

Vidugiris A. Gervėčių tarmės leksiniai dialektizmai // Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija. V., 1974. T. 1(46). P. 117–127.

Zinkevičius Z. Lietuvių antroponimika. Vilniaus lietuvių asmenvardžiai XVII a. pradžioje. V., 1977.

66