LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998)

Anna STAFECKA

Latvijas Universitātes Latviešu valodas institūts, Rīga

IZLOKŠŅU ĪPATNĪBAS GARĪGO DZIESMU KRĀJUMĀ „DZISMIES SWATAS...“ (1801)

Den samling andliga sånger som utgavs 1801, „Dzismies Swatas...“¹ är ett av de äldsta minnesmärkena inom den andliga poesin på övre lettiska, eller latgaliska, skriftspråket som har bevarats till våra dagar och hör till jesuitperiodens verk. Den har kommit ut i mer än 10 upplagor även efter att jesuiternas verksamhet upphörde.

Arī 1801. gada izdevums nav pirmais. Par to liecina vispirms jau garīgās cenzūras atzīme Reimprimatur, kā arī ziņas, ka vēl 20. gadsimta sākumā esot bijuši sastopami 1786. un 1793. gada izdevumi, kuri līdz mūsdienām vairs nav saglabājušies.² Nav gan izslēgts, ka atzīme Reimprimatur varētu būt attiecināma arī uz kādu citu grāmatu, piemēram, 1771., 1786. vai 1793. gadā izdoto lūgšanu grāmatu „Nabożeństwo..“, kurā arī ir ievietotas garīgās dziesmas.

Boken innehåller 90 andliga sånger. Många av dem är översättningar, vilket de latinska och polska undertitlarna visar. En del sånger har dock endast lettiska titlar och kan därför också vara originalverk.

Sångernas konstnärliga nivå är, som litteraturvetare har påpekat, mycket ojämn. Med utgångspunkt i denna iakttagelse har hypotesen framförts att flera författare har arbetat med boken.³ Även valet av språkliga medel, särskilt användningen av morfologiska former, uppvisar skillnader som å ena sidan har formats under inflytande av en redan etablerad skrivtradition och å andra sidan av de lokala dialekterna.

Även om sångsamlingen språkligt fortsätter den tidigare latgaliska skrivtraditionen, förekommer där också särdrag som inte är traditionella i andra skrifter från denna period. Först bör nämnas att man vid en helhetsbedömning av sångsamlingen inte kan undgå att märka att dess språk ligger närmare de lokala dialekterna i Latgale än exempelvis språket i tidigare verk publicerade på övre lettiska skriftspråket.

Artikeln behandlar främst de morfologiska särdrag som förekommer i samlingen „Dzismies Swatas..“, men det bör noteras att sångernas stavning är mycket exakt av-

¹ Dess fullständiga titel är „Dzismies Swatas uz Guda Diwa Kunga, Jumpr. Maryas un Diwa Swātu, izdrukowotas Poločķā pi Baznickungu Jezuitu 1801. godā“.

² B u k š s M. Vacōkī rakstnīceibas pīminekli, Minhene, 1952, 79.

³ Mer om detta, se K a l v ā n e S. Latgaliešu literatūras sākumi (garīgā literatūra 18. un 19. gadsimtā). Dissertationssammanfattning för doktorsexamen i filologi, Riga, 1997, 16–17.

41

återspeglar också vissa fonetiska företeelser som är karakteristiska för enskilda dialekter i Latgale. Så betecknas till exempel främre vokaler ä och ä med ia och iâ, till exempel ziamiā, laimiā. Trots det andliga sångmaterialets mycket begränsade lexikala skikt förekommer också flera lexem som är typiska för enskilda dialektgrupper i Latgale, såsom det sydlatgalliska ortnamnet på en by sola, även rei­tiskas ’frukost’, vaidi ’krig’ och dyžan ’mycket’, som är utbrett i de östra dialekterna i Latgale.

Större uppmärksamhet väcker dock återgivningen av dialekternas morfologiska särdrag. Där kan tre huvudgrupper urskiljas.

I. Först bör nämnas sådana morfologiska dialektföreteelser som är typiska för de flesta dialekter i Latgale, men som varken användes i den äldre fasens latgaliska skrifter eller blev norm i det latgaliska skriftspråket under den senare normeringsprocessen. Det tydligaste exemplet är femininumsubstantivens former för genitiv singular samt nominativ och ackusativ plural med ändelserna -is, -ys. Även om sångsamlingen i de flesta fall använder former med ändelserna -as, -es, övertagna från den sydlatgaliska skrifttraditionen, som till exempel i själva bokens titel ”Dzismies Swatas” i stället för ”Dzismis Swatys”, vilket skulle vara uttalet i de flesta dialekter i Latgale, används ändå också ändelserna -is, -ys ganska ofta, till exempel,

atraun sirdi munu nu milibas ziamis 13;^* Raudit pi smiertis 47; Wyssas tyucis leyta 47; Uz Diwa walis wyss adsadudamis 82; Kas mañ nu naudys un bogotieybys, Jo natureszu swatas myužeybys? 89

Ändelserna -is och -ys används dock inte alltid konsekvent i sångerna; ibland kan rimkravet ha avgjort valet. Så läser vi till exempel i sången till den helige Juras ära:

Tys launigs Cezars, byudams optom tapnys, Aproka Tiewi dzil iksk korstas wapnys 71.

Genitiv singular av ordet zeme har däremot vanligen den ändelse -is som är typisk för dialekterna, till exempel,

nu milibas ziamis 13; stōios uz ziamis ktaia 24; nu sausas ziamis upi tačinowi 120.

Som de redan citerade exemplen visar används bredvid varandra femininumsubstantiv med ändelserna -as, -es för genitiv singular samt nominativ och ackusativ plural.

^* Citerat ur 1821 års utgåva.

42

Med tanke på att användningen av ändelserna -as och -es redan hade blivit tradition i tidigare latgaliska skriftliga källor från denna period, vittnar de ofta förekommande ändelserna -is och -ys i samlingen „Dzismies Swatas“ om ett tämligen starkt inflytande från lokala dialekter.

I ett vidsträckt område är plural dativ- och instrumentalisändelse för substantiv med ē-stam i östra och sydöstra Latgales dialekter -om, föregången av en palataliserad konsonant, såsom aglom, up’om och liknande. Sådana former har dock inte fått fäste i latgaliska skrifter. Ett undantag är den undersökta sångsamlingen, där de förekommer i tre sånger:

ar..dzis miom 25;

Diwu gudynoy ar dzismiom 112;

Ar zwąygzniom krunieyta 115.

II. I samlingen „Dzismies Swatas..“ förekommer också morfologiska särdrag som är typiska för de centrala och östra dialekterna i Latgale men som inte kännetecknar latgaliska skrifter från den äldre perioden. Först bör nämnas varianter av de reflexiva formantena hos verb som avletts med prefix; i dialekterna bildar dessa stabila och bestående områden än i dag.

Jāatzīmē, ka pirmajos latgaliešu rakstu avotos, it īpaši 1753. gadā izdotajā evaņģēliju tulkojumā „Evangelia Toto Anno..“ dominē atgriezeniskais formants -si-. Tas visai bieži sastopams arī citos šī perioda rakstos. Taču krājumā „Dzismies Swatas..“ tas konstatēts retāk, piemēram, apswyierszonu, apsigrižies 56, parasti -si- sastopams vārdā apsižaloj ‘apžēlojies’ (arī visos vēlākajos šī perioda izdevumos). Vairumā gadījumu dziesmās lietots Latgales dienvidu un rietumu izlokšnēm raksturīgais variants, kad atgriezeniskais formants -sa- lietots aiz priedēkļiem, kuri beidzas ar patskani vai nebalsīgu līdzskani, un -za- aiz priedēkļiem ar z.

Även i samlingen „Dzismies Swatas..“ dominerar denna variant, till exempel pasasteydzas 12, nasaroda 96, izapildieios 25. I två sånger finner vi dock också bruket av -sa- och -za-, typiskt för de centrala och östra dialekterna i Latgale: -sa- endast efter prefix som slutar på en tonlös konsonant, men -za- i övriga fall. I dessa sånger läser vi alltså:

nazanias letuma 90;

wiertis nazagryb 91;

Łayks pazacielts 91.

I två sånger förekommer också adjektiv med suffixen -ink- eller -enk-, som främst kännetecknar de östra och centrala dialekterna i Latgale:

i mozinkus barnus [nāve] szkin kay drywâ ziernus 91, Un uz winia, mozenkinia, tay tab pasiwersimies’ 25.

Samlingen „Dzismies Swatas..“, liksom övriga latgaliska skrifter från den äldre perioden, återger konsekvent de önskande former som är typiska för sydlatgaliska dialekter, med -m- och särskilda ändelser för varje person. Men enskil-

43

i vilka sånger man finner användning av singularformer för första och andra person i stället för pluralformer, till exempel,

Kab diel’ tewis pracawotum, Debes dabotum 2. lpp. kab mes celus Towus sorgotum 2; kab mes Debes’ nupielnieytum 94.

Det är inte uteslutet att detta beror på versrytmen, men det kan lika gärna avspegla den blandning av personformer som är karakteristisk för centrala och östra dialekter i Latgale. I sångsamlingen är även pluralformen av andra person med -tu sporadiskt belagd (tu itu 15), vilken är karakteristisk för ett vidsträckt dialektområde i östra och norra Latgale.

III. Enskilda sånger avspeglar snävt lokala särdrag hos dialekterna i Latgale.

Så förekommer till exempel i några sånger maskulina substantiv i plural ackusativ med bortfall av slutvokalen, vilket är karakteristiskt för vissa västliga dialekter i Latgale, till exempel,

graks mozgojam 7, Zōboks uz Towu maucja kōju 72, Judins..teyrums neyazley 96, tyka mierdeyt barns 112; jämför dialekterna: tync pl’ieš Nicgalē, ak. kūks i Preiļi.

I två sånger förekommer den bestämda pronomenformen pati i singular ackusativ, bildad efter i-stammens mönster, vilken i modern tid endast har konstaterats i enskilda dialekter i södra Latgale;

pati Kungu uz krysta pakora 49, Un pec’ Tawu pati, I tus barnu moti smierts nukawn 91.

I sångsamlingen är också belagda gemensamma nominativ- och ackusativformer i plural av feminina substantiv efter prepositioner, vilka förekommer i vissa nutida västliga och sydliga dialekter i Latgale, till exempel,

kas neredz ar acis 35, caur tos towas mukas 41, ar Debies moksoy 42, Smierts’ uz lauds’ stieydzas 92; jämför dialekterna: m’ežs klāusuōs ār āuss, têirums vêrās ār acs i Kalupe, ài āuzys, ài gryūdim nukāisēja i Škaune, bràuc da kūozys i Līksna.

Man kan också nämna de komparativkonstruktioner med prepositionen aiz som förekommer i sångsamlingen, till exempel,

ayz wyssu dorgumu toboku tur skaystumu 24, Skaystoku pamiets’ misu ayz lilijay 82, ayz wysu miliga 67.

44

Sådana konstruktioner har också noterats som ålderdomliga i vissa nutida dialekter i Latgale, till exempel skāistuo ka Miuorānā aiz vysys draudzīs Asūnē, jaunēibā jis b’eja styprōkais aiz vysim, i Līvāni.

Den för de flesta dialekter karakteristiska konstruktionen med prepositionen par har också konstaterats. Skaystoks biei par liliju 117.

Sammantaget uppvisar samlingen av andliga sånger ”Dzismies Swatas..” en mångfald av varianter av morfologiska former. De språkliga företeelser som förekommer i sångerna och kännetecknar olika lokala dialektområden gör det möjligt att dra slutsatsen att samlingen kan ha sammanställts av flera författare från olika delar av Latgale.

Mottaget 1998-04-15

REGIONALA DIALEKTALA SÄRDRAG I SÅNGSAMLINGEN ”DZISMIES SWATAS…” (1801)

Sammanfattning

I artikeln undersöks regionala dialektala särdrag i sångsamlingen ”Dzismies Swatas…”. Huvudfokus ligger på varianter av morfologiska former. Det analyserade materialet gör det möjligt att dra slutsatsen att denna bok sammanställdes av flera författare som företräder olika regioner i Latgale.

REGIONALA DIALEKTALA SÄRDRAG I SAMLINGEN AV HELIGA SÅNGER ”DZISMIES SWATAS…” (1801)

Sammanfattning

Artikeln behandlar en analys av de regionala dialektala särdrag som återspeglas i samlingen av heliga sånger „Dzismies Swatas..“. Huvudvikten ligger på variationerna i de morfologiska formerna. Det analyserade materialet gör det möjligt att dra slutsatsen att denna bok har sammanställts av olika författare från olika regioner i Latgale.

45