ACTA LINGUISTICA LITHUANICA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLI (1999)

Vitalija MACIEJAUSKIENĖ

Institutet för litauiska språket, Vilnius

NAMNGIVNING AV KVINNOR I 1800-TALETS HISTORISKA KÄLLOR

I studier av hur litauiska efternamn uppkom har även utvecklingen av männens och kvinnornas binära namngivning behandlats (Maciejauskienė 1991: 20–49, 249–300). Den historiska antroponymi som illustrerar kvinnornas namngivning har samlats in från källor från 1500–1700-talen. Uppgifterna gjorde det möjligt att dra slutsatsen att den binära namngivningen av kvinnor ännu inte hade stabiliserats helt under 1700-talet. Detta framgick av hur kvinnor skrevs in i periodens administrativa juridiska dokument och kyrkliga källor (Maciejauskienė 1991: 295).

När jag började läsa 1800-talets källor lade jag genast märke till att det under detta århundrade fortfarande fanns påtagliga skillnader mellan hur män och kvinnor namngavs. Just därför förefaller det lämpligt att behandla inskrivningen av män respektive kvinnor var för sig. Männens namngivning i 1800-talets källor (närmare bestämt under dess första hälft) har redan behandlats (Maciejauskienė 1993). Syftet med denna artikel är att beskriva kvinnors namngivning i 1800-talets källor, med uppmärksamhet på regelbundenheter och specifika förhållanden som betingats av den ena eller andra orsaken. Denna studie kan betraktas som ett fragment av en beskrivning av kvinnors namngivning på 1800-talet, tillkommen efter genomgång av ett relativt litet antal historiska källor från perioden¹. Artikelns slutsatser grundas enbart på analysen av den historiska antroponymi som samlats in ur dessa källor. Nya uppgifter som författaren till denna studie eller andra forskare samlar in kommer därför utan tvekan att kunna komplettera eller justera slutsatserna.

Antroponymien i de granskade källorna visar att det ännu inte blivit norm att skriva ut kvinnor med för- och efternamn². Det är bara en av de vanligaste benämningsformerna i källorna. Den stora variationen i dessa beror för närvarande ofta på särarten hos de källor där kvinnor omnämns, kanske till och med på den person som skrev dem. Därför förefaller det lämpligt att vid behandlingen av kvinnors namngivning på 1800-talet diskutera den separat i källor av olika slag och med olika syften. De kan schematiskt delas in på följande sätt: 1) administrativa juridiska dokument (vanligen inventarier över gods, arrendegårdar och andra egendomar, skattelängder, tillstånd att gifta sig och dylikt); 2) kyrkliga källor (dop-, vigsel- och dödsböcker från en eller annan församling samt församlingsregister).

Källorna, från vilka de uppgifter som behandlas i artikeln har samlats in, är skrivna på latin, polska och ryska. De är också daterade till olika tider: de flesta skrevs under 1800-talet.

¹En alfabetisk förteckning över de granskade källorna finns i slutet av artikeln.

² Plg. šio laikotarpio vyrų įvardijimo situaciją – žr. Maciejauskienė 1993: 101.

108

under första hälften, en del kring mitten av århundradet och några enstaka under andra hälften av århundradet.

1. I administrativa juridiska dokument nämns kvinnor inte ofta. I alla granskade källor av denna typ förekom, bland tiotusentals namngivningar av män, endast omkring 500 noteringar av kvinnor (här och på andra ställen har uppgifter från dokument där alla personnamn skrivits av räknats). Bland dem dominerar märkbart namngivningar med förnamn och efternamn.

Kvinnornas förnamn skrivs vanligtvis före efternamnen. De är utan undantag kristna namn.

De omkring 500 kvinnor som nämns i administrativa juridiska dokument är nedtecknade med 47 olika namn. Det är vanligt att använda de långa formerna av kristna namn, till exempel: Agnieszka, Agata, Anastazya, Benedy kta, Domicela, Faustyna, Felicyana, Józefa, Ławryna, Marcianna, Franciszka, Rozalia, Ulijana och så vidare. Andra former förekommer mycket sällan. Det gäller Krysia (kortform av det kristna namnet Kristina), Kostusia (bildat med en diminutivsuffix från Kostė, som i sin tur är en kortform av namnet Konstancija), Петроня (kortform av Petronėlė), Poluta (bildat med en diminutivsuffix från Palė eller Polė, vilka i sin tur är kortformer av Apolonija), Zosia (kortform av namnet Zofija).

Kvinnonamnen var inte lika populära. De vanligaste var: Marijona (skrivet Maryanna, Maryana, Marianna, Maryianna, Марьяна) – 61 kvinnor bar detta namn, Katarina (Katarzyna, Kater zyna) – 45, Ona (Ana) – 41, Ieva (Ewa), Magdalena (Magdalena, Magdelena) – 34 vardera, Kristina (Krystyna) – 28, Rozalija (Rozalia, Rozalija, Розалия) – 27, Agota (Agata, Агата) – 26, Barbora (Barbara) – 24, Petronelė (Petronella, Petronela, Petrunela, Петронела, Петру нела) – 18, Elzbieta, Elžbieta (Elzbieta, Elżbieta, Елизавета) – 16, Agnieszka (Agnieszka, Ягенушка) – 12.

Följande kvinnonamn förekom endast en gång: Anastazija (Anastazya), Brigita (Brygida), Domicelė (Domicela), Eleonora, Emilija (Емилия), Faustina (Faustyna), Felicijona (Felicyana), Jadvyga (Jadwiga), Klara, Lauryna (Ławryna), Monika (Моника), Nastazija (Nastazya), Regina, Scholastika (Scholastyka), Teodora, Ulijona (Ulijana), Veronika (Weronika) – sammanlagt 17 namn. Ytterligare 10 namn skrevs ned endast 2–3 gånger vardera: Apolonija, Benedikta (Benedy kta, Бенедикта), Judita (Judyta), Juozapa (Jozefa, Józefa, Іосифа), Justina (Justyna), Liudvika (Ludowika, Ludwika), Marcelė (Marcella), Marija (Marya, Marija), Teresė (Teresa, Terressa), Zuzana (Зузана).

Med tanke på att namnen användes med varierande popularitet (som framgår var 27 av 47 namn mycket sällsynta) är det lätt att föreställa sig hur monoton namnrepertoaren bland litauiska kvinnor var på 1800-talet.

Studier av spridningen av kristna namn i administrativa juridiska dokument från 1500-talet (inventarier, domstolsprotokollsböcker) visar också att ett jämförelsevis litet antal olika kvinnonamn användes: 24 bland adelskvinnor och 31 bland bondekvinnor (Salys 1983: 41).

109

Kvinnors efternamn varierar. Deras bildning visar vanligtvis om kvinnan är gift (eller änka) eller inte. I det första fallet bildas kvinnans efternamn av makens efternamn. För detta ändamål användes oftast det slaviska suffixet -ova, till exempel: z wdową Barbarą Antanajtisową (inag.³; 23, 19)⁴, Rozalia Balciunowa (11, 10–11), Agata Batrułisowa (6, 53–54), z Agnieszką Baniową (inag.; 23, 1), Krystyna Batłruszkowa (6, 127–128), z wdową Katarzyną Daniewiczową (inag.; 24, 17), Krystyna Degisowa (6, 62–63), Katarzyna Gayłuszowa (6, 117–118), Maryanna Gołatyłcowa (6, 157–158), Марьяна Гвилдова (20, 2), Maryanna Jurgielewiczowa (6, 94–95), Maryanna Kryksztułowa (6, 127–128), Rozalia Kułwartowa (11, 9–10), z Magdaleną Masayciową (inag.; 27, 18), Ева Микитова (20, 5), Ludwika Narełowa (6, 131–132), Kateryna Narkiewiczowa (6, 90–91), Моника Норвилова (20, 2), Krystyna Pirsztelowa (6, 117–118), Franciszka Skirelowa (6, 98–99), Maryanna Surwiłłowa (11, 11), Maryanna Szymkuciowa (1, 3), Rozalija Walentowiczowa (3), Anna Woyciechowa (6, 104–105), z wdową Katarzyną Żyłayciową (inag.; 23, 16). I de granskade dokumenten omnämns 133 kvinnor med förnamn och efternamn som bildats med suffixet -ova.

En intressant detalj är värd att uppmärksamma. När en kvinnas efternamn bildas med det slaviska suffixet -ova fogas detta ibland till mannens efternamn utan att den litauiska ändelsen avlägsnas. Bland de exempel som redan angetts är kvinnonamnen Antanajtisowa (inag.), Batrułisowa och Degisowa bildade på detta sätt (jfr männens efternamn *Antanajtis, *Batrułis, *Degis eller *Degys). Det förekom också fler sådana kvinnliga efternamn: Ева Дзясугова (20, 1), Zosia Gudasowa (6, 37–38), Maryanna Łowkisowa (6, 95–96), Krystyna Petranisowa (6, 31–32), Ева Ременницова (20, 5), Maryanna Semenasowa (6, 53–54), Maryanna Stepanianisowa (6, 131–132), Agata Stepanisowa (6, 46–47), Marysia Woyciekanisowa (6, 44–45). I källa 6 (en förhållandevis stor inventering från 1828 av Adutiškis gods, omkring 160 blad) finns också flera belägg för några av de mansnamn som de nämnda kvinnonamnen bildats från. Det gäller Gudas (59–60)⁵, Łowkis (61–62), Petranis (58–59), Semenas (51–52), Stepanianis (131–132), Woyciekanis (46–47). De kan rekonstrueras som *Gudas, *Laukis eller *Laukys, *Petronis, *Semenas, *Stepanionis, *Vaičekonis. Andra namn, som kan rekonstrueras som *Džiaugis (eller *Džiaugys), *Rementis och *Steponis, finns inte belagda i de angivna källorna. Jfr beträffande dessa dagens efternamn Džiaugys (LPŽ I 559), Remėčius, Steponis (LPŽ II 596, 820).

³ I artikeln används följande förkortningar för kasusbenämningar: gen. – genitiv, dat. – dativ, ack. – ackusativ, instr. – instrumentalis.

⁴ Alla exempel i artikeln är försedda med källhänvisningar: inom parentes anges källans nummer i den alfabetiska förteckningen och efter kommatecknet bladnumret. När källans blad saknar numrering (vilket är relativt vanligt på 1800-talet) anges inom parentes endast dokumentets löpnummer i den upprättade förteckningen.

⁵ När alla personnamn som anges kommer från samma dokument anges inom parentes efter dem endast bladnumret.

110

I de fall då en kvinnas efternamn bildats av ett mansnamn, till synes genom att ändelsen tagits bort (och sådana fall utgör majoriteten), kan det till exempel inte alltid ha skett på just detta sätt med Rozalia Kirplukowa (6, 30–31), Zofia Kazenowa (11, 12), Marysia Powitaniowa (6, 53–54) och andra namn som redan nämnts. Som männens namn i de granskade dokumenten visar skrivs deras efternamn (ibland till och med samma efternamn) både med och utan ändelser, till exempel i den redan nämnda källa 6: Awin (53–54), men Awinas (54–55, 134–135 m.fl.), Narel (31–32) – Norelis (132–133, 146–147). Eller: Buczel (63–64), Bottrul (64–65), Kryksztul (88–89), Romel (66–67), Szalć (40–41, 98–99, 100–101 m.fl.), Trokiel (101–102), Tumel (51–52), men Degis (94–95), Baltrys (103–104), Jasius (62–63), Ravszys (61–62), Szwedas (59–60). Stavningen av efternamnet som kan rekonstrueras som *Stepanionis varierar kraftigt. Bland invånarna i byn Lazdynėliai (i inventariet Łozdziee Małe) finns exempelvis: Maciey Syn Macieia Stepanians (150–151), Symon Jerzego Syn Stepanians, Jan Eliasza Syn Stepanians (151–152), Symon Luksza Syn Stepanians (152–153) och Krzysztoff Symona Syn Stepanian, Maciey Józefa Syn Stepanian (151–152). Varför skrivs samma efternamn på olika sätt i samma dokument för invånare i samma by? Det ligger nära till hands att tänka på efternamnets juridiska status, med tanke på att efternamnsformer med och utan ändelse redan betraktas som olika efternamn. Det är fullt möjligt att denna variation bland annat återspeglar invånarnas sociala eller rentav etniska tillhörighet. Ytterligare forskning kan bekräfta eller vederlägga detta. Det enda man kan säga är att fenomenet inte kan förklaras enbart med slavisk påverkan.

I samtliga källor förekom bara två fall där en gift kvinnas efternamn bildats med ett litauiskt suffix. Det gäller Магдалена Бутковеня (20, 3), som efter rekonstruktion till *Butkuvienė kan betraktas som belägg för bruket av det litauiska suffixet -uvienė (personnamnet är upptaget i 1861 års invånarlista för staden Veliuona). Det andra efternamnet – Бенедикта Джяугене (20, 3) – är bildat med suffixet -ienė. Intressant nog är efternamnen på gifta kvinnor i denna källa bildade på olika sätt från samma manliga personnamn *Džiaugis (eller *Džiaugys). Det litauiska suffixet -ienė, i enlighet med även dagens bildningsmönster för gifta kvinnors efternamn, har fogats till stammen i det manliga efternamnet, medan suffixet -ova fogats till hela efternamnet utan att ändelsen tagits bort – jfr det redan nämnda Ева Джяугисова (20, 1).

Ogifta kvinnors efternamn bildas oftast med det slaviska suffixet -ovna. Till skillnad från i dokument från tidigare århundraden skrivs det på 1800-talet inte bara som -owna, -овна (på polska och ryska), utan också som -ówna (på polska) eller, efter uttalet, som -uwna. 156 kvinnor omnämns med efternamn som har detta suffix. Oftast fogas det till ett mansnamn utan ändelse (eller efter att ändelsen avlägsnats), till exempel: z Anną Ambrucioną (inag.; 24, 35), Maryanna Augustynowna (6, 134–135), Elzb iecie Aniukuw nie (naud.; 24, 18), Marcyannie Awizówn ie (naud.; 28, 6), Helenie Bedarbiowney (naud.; 23, 44), z Barbarą Beynarowną (inag.; 24, 20), Rozalia Buywidowiczówna (6, 65–66), z Maryaną Dziaugiowną (inag.; 25, 33), Agacie Cwirk ownie (naud.; 26, 16), z Maryą Dutk owną (inag.; 27, 9), Krysia Gołatylcowna (6, 159–160), Agnieszce Gotowtównie (24, 58), Ewie Gryguwnie (25, 59), Marysia J[g]utuw-

111

na (6, 49–50), Maryannie Katynownie (dat.; 25, 19), Barbarze Łukaszewiczuw-nie (dat.; 22, 1), Krystyna Malczuwna (6, 47–48), Maryanna Mikitayczowna (11, 12), Марьяна Миналоговна (20, 3), Kateryna Owinowna (6, 91–92), z Urszulą Paspirgielowną (instr.; 22, 67), Rozalij Pawalkiówny (gen.; 28, 45), z Elżbietą Pawkształciowną (instr.; 24, 65), Magdelenie Sztemokayciuw nie (dat.; 23, 12), Ulijanie Wyturuw nie (dat.; 25, 2).

Fall där det slaviska suffixet -ovna har lagts till ett efternamn med litauisk ändelse är relativt sällsynta. De förekommer dock inte bara i en enda handling, utan i flera olika dokument, till exempel: z Appolonią Adomaytisowną (instr.; 27, 24), z Magdaleng Andrutaytisowną (instr.; 22, 44), Елисавета Антонайтисовна (20, 3), Магдалена Данкусовна (20, 2), Гелена Јоцисовна (20, 7), Ewa Lowkisowna (6, 41–42), z Weroniką Maczutaytisowną (instr.; 21, 33), z Marcianą Mockajitisowną (instr.; 28, 47), Anna Semenasówna (6, 42–43), Marysia Woyciekanisowna (6, 50–51). Som synes har suffixet -ovna lagts till litauiska efternamn *Adomaitis, *Andriulaitis, *Antanaitis, *Dabkus, *Jocis (eller *Jocys), *Laukis (eller *Laukys), *Mačiulaitis, *Mockaitis, *Semėnas, *Vaitiekonis.

7 ogifta kvinnors efternamn har bildats med det slaviska suffixet -evna (på ryska skrivs det -евна). Det förekommer endast i den redan nämnda invånarlistan från Veliuona tätort från 1861 (källa 20). Suffixet har lagts till mansnamn med ändelse, till exempel: Емилия Лашаитисевна (5), Елисавета Палайтисевна (2), Розалия Петраитисевна (4), Агата Урбайтисевна (6), samt utan det, till exempel: Юдита Буркшевна (4), Петрунела Игнатевна (4), Варвара Сиповичевна (6). Som synes läggs suffixet till efternamnen *Lašaitis, *Palaitis, *Petraitis, *Urbaitis och *Burkša, *Ignotas (i detta fall kan det också vara faderns namn), *Sipavičius.

Ett fall har noterats där även till ett mansnamn med suffixet -sk- har lagts till -ovna: z Benedyk tą Rudeckówną (instrumentalis; 28, 37). Inte *Rudecka, som vore den väntade formen utifrån mannens eller faderns efternamn *Rudecki. Ändå förekommer här, i samma källa: z Ewą Szapowską (instrumentalis; 31), z Barbarą Korycką (instrumentalis; 33).

Endast 7 ogifta kvinnors efternamn är bildade med litauiska suffix: Зузана Анюлите (20, 4), Петронела Янчуните (20, 3), Ягеншка Римкуте (20, 6), Виктория Скляудите (20, 5) – med suffixet -ytė. I källan belägger de skrivna mansnamnen Анюлис (2) och Скляудис (5) att suffixet -ytė användes för att bilda ogifta kvinnors efternamn från mansnamn med ändelsen -is. Motsvarande mansnamn bakom andra efternamn skulle kunna rekonstrueras som *Jančiūnas och *Rimkus. De är inte belagda i källan, men jämför Jančiūnas (LPŽ I 797), Rimkus (LPŽ II 610). Dessutom förekommer efternamn bildade på detta sätt i dokumentet, jämför Мицкунас (1), Дабкус (3), Моцкус (2), Синкус (6), Станкус (1). I dessa fall har alltså suffixet -ytė använts för att bilda ogifta kvinnors efternamn från mansnamn med ändelserna -as och -us. Andra litauiska suffix förekommer bara en gång vardera. Det gäller Зузана Моцкуте (20, 7) – suffixet -utė (från det tidigare nämnda namnet Моцкус), Annie Antonayciukiey (instrumentalis; 22, 5) – suffixet -ukė (från efternamnet *Antanaitis) och Marcianie Sutkayciucie (instrumentalis; 23, 3) – suffixet -ūčia (troligen från namnet *Sutkaitis).

112

När en kvinnas efternamn har suffixet av typen -sk-, bildas det genom att ändelsen ändras från ett motsvarande mans- eller fadersnamn. 79 kvinnor benämns med sådana efternamn, t.ex.: z Agniešką Bańkowską (instrumentalis; 24, 61), Maryanna Grodzinska (6, 65–66), Felicyana Kawalewska (1, 3), Pozalia Klonomowska (20, 1), z Dorotą Kłosowską (instrumentalis; 24, 85), Maryanna Kuczynska (6, 156–157), Katarzyna Lewicka (11, 5), Петроня Нижинска (20, 4), Katarzyna Sawicka (3), Magdalena Skorupska (5, 7–8), Krystyna Sokołowska (6, 97–98), Anna Stulgińska (2, 11–12), Elżbieta Witkowska (11, 5), Helena Wróblewska (6, 156–157).

Övriga suffix i kvinnors efternamn är mycket sällsynta. Det rör sig om de slaviska -anka: Maryanna Bowdzielanka (6, 127–128), Krystyna Margucianka, -ycha: Marysia Dzie-szuczycha (6, 31–32), Anna Rayszycha (6, 35–36). De förekommer endast i efternamnen hos 7 kvinnor.

Som redan nämnts skrivs kvinnans förnamn vanligen före efternamnet när hon anges med för- och efternamn. Hela utvecklingen av det binära litauiska namnskicket vittnar om just denna ordningsföljd. Därför väcker sådana fall uppmärksamhet där efternamnet skrivs först och förnamnet därefter. Bland alla granskade dokument förekommer detta endast i 1834 års invånarlista för Paštuva herrgårdsområde, som inte är alfabetiskt ordnad (källa 14; bladen är onumrerade): Balczunowa Ewa, Dziewiatłowjka Rozalia, Juszkiewiczowna Franciszka, Kompayciowa Ewa, Stankunowa Scholastyka.

Några fall har noterats där kvinnor anges med förnamn och efternamn vars former helt sammanfaller med mansnamn, t.ex.: съ Агнешкою Цвирко (instrumentalis; 22, 40), Розалія Барздайтис (21, 44), Petroneli Greyczus (21, 47), z Magdaleno Pielajitis (instrumentalis; 25, 12). Bland andra uppteckningar av tvåledade namn med för- och efternamn sticker även följande ut: Rozalii Ambruciu nie (bruk; 24, 29), Ewie Greyczónie (bruk; 24, 53).

Vid behandlingen av hur män benämndes under denna period noterades att den litauiska binära benämningen med för- och efternamn ofta utökades med en hänvisning till faderns namn. Formen och placeringen av det nya elementet varierar i litauiska uppteckningar: ibland anges faderns namn mellan förnamnet och efternamnet, mer sällan efter personens för- och efternamn. Detta och andra fakta ledde till slutsatsen att angivandet av faderns namn inte är ett resultat av en naturlig utveckling av litauisk namngivning (Maciejauskienė 1993: 104–110).

Denna slutsats bekräftas delvis också av hur kvinnor benämns i dokument från 1800-talet. En sådan form av faderns namn för att benämna dem, som användes i benämningar av män, förekom endast 7 gånger. Det rör sig om benämningar där kvinnans förnamn skrivs först, följt av en hänvisning till faderns namn (namnets genitiv och ordet dotter) och kvinnans efternamn, t.ex.: z Ludowiką Jana Córką Czyczyrkowna (instrumental; 22, 72), Barbarze córce Bartłomieja Litwinowiczównie (dativ; 22, 22), Magdalena Córka Antoniego Pataszówna (27, 19), Urszula córka Wawrzyńca Skrzydlówna (27, 23), z Elżbietą Benedykta Córką Lambart (instrumental; 22, 62).

I två benämningar skrivs kvinnans efternamn först, därefter förnamnet, och på samma sätt anges vems dotter hon är: Drobniewiczowna Ewa Córka Jerzego (14), Grygientowna Elzbieta Córka Jakuba (14). Som kvinnornas efternamnsbildning (suffixet -owna) visar, nämns här ogifta kvinnor.

113

Vems dotter kvinnan är anges också i sådana benämningar: Marcella Michała Corka (6, 125–126), Maryannie Córcę Piotra Łukaszewicza (anv.: 25, 41). I det första fallet nöjer man sig med kvinnans förnamn och en hänvisning till faderns förnamn, medan faderns förnamn och efternamn skrivs ut i det andra.

Faderns förnamn anges alltså mycket sällan i benämningar av kvinnor. Även i sådana dokument där männen skrivs ut relativt konsekvent med angivande också av faderns förnamn, benämns kvinnorna endast med förnamn och efternamn. Så gör man exempelvis i 1828 års inventarium över Adutiškis herrgård (källa 6): Symon Tomasza Syn Awinas (58–59), Kazimierz Józefa Syn Gudus (59–60), Stanisław Antoniego Syn Koyra (66–67), Krzysztof Andrzeia Syn Kliszewicz (72–73), Mikołay Kazimierza Syn Olechnowicz (94–95), Mikołay Mikołaia Syn Rumbuc (97–98) och så vidare, men Klara Szuszkowa (29–30), Krystyna Petranisowa (31–32), Katerżyna Turlowa (72–73), Maryanna Łowkisowa (95–96) och så vidare är gifta kvinnor, medan Marysia Jigutuwna (50–51), Marysia Woyciekanisowna (50–51), Rozalia Staszkielowna (115–116), Magdalena Wołoszynowna (121–122), Katerżyna Stepanianowna (133–134) och så vidare är ogifta kvinnor.

Skillnaden i hur efternamn bildas för gifta respektive ogifta kvinnor har redan betonats – användningen av slaviska suffix som -ova, litauiska -ienė, -uvienė och -ovna, -ytė, -utė med flera. Andra skillnader i hur de benämns kan också iakttas. Den nya praxis att ange faderns förnamn, vilket framgick av de anförda, visserligen mycket sällsynta exemplen, tillämpades oftare när ogifta kvinnor skrevs in. Gifta kvinnors benämningar kunde däremot utökas med en upplysning om vems hustru hon var. Sådana skrivsätt förekom i några av de granskade dokumenten. I detta avseende är den redan nämnda förteckningen över invånarna på Paštuva gård från 1834 (källa 14) intressant. I de flesta fall anges här, efter den gifta kvinnans efternamn och förnamn, vems hustru hon är. Detta görs genom att använda en förkortning av ordet hustru, Ž, och genitivformen av mannens förnamn, till exempel: Andruszkiewiczowna Anna Ž Jana, Drobniewiczowa Elzbieta Ž Jozefa, Grygżientowa petronella Ž Jana, Jntupowa Anna Ž Adama, Jendwittowa Anna Ž Andrzeia, Łaurynowiczowa Barbara Ž Antoniego, Malecka Anna Ž Bartłomieja, Marmowa Urszuta Ž Onufrego, Medyiewska Anna Ž Macieia, Neymontowa Ewa Ž Kazimierza, Nowiakowa Ewa Ž Marcina, Orentowa Anna Ž Szymona, Puzykowa Anna Ž Filipa, Woytkiewiczowa Ewa Ž Jerzego. Men källan innehåller också benämningar utan denna upplysning, till exempel: Stankunowa Scholastyka, Balczunowa Ewa, Ludkiewiczowa Giertruda, Dziewiątkówka Rozalia, Kompayciowa Ewa.

Som nämnts benämns två ogifta kvinnor som skrivits in i denna källa med en hänvisning till faderns förnamn. Men också här förekommer skrivsätt utan en sådan hänvisning – Balczunowna Magdalena, Stankunowna Anna, Juszkiewiczowna Franciszka och så vidare.

Att tvåledade benämningar av ogifta kvinnor kunde utökas med hänvisningar till faderns personnamn, och av gifta kvinnor med hänvisningar till mannens personnamn, bekräftas av uppgifterna i ett dokument från en herrgård i Kelmė. Det är intressant eftersom det uteslutande handlar om kvinnor. Det rör sig om 1834 års registrering av kvinnor på Kelmė gods (källa 7). Förteckningen är alfabetisk,

114

därför skrivs efternamnet först och därefter förnamnet. Kvinnornas benämningar är alltså tvåledade. Dokumentets blad är emellertid indelade i kolumner med olika uppgifter om de kvinnor som skrivits in som invånare på Kelmė herrgård. Två kolumner har samband med benämningen av kvinnorna: vems dotter respektive vems hustru hon är. De har fyllts i med hänsyn till om kvinnan är gift eller ogift. Även änkor räknas till den förstnämnda kategorin, och i den aktuella kolumnen anges vanligen mannens förnamn i genitivform, till exempel: Arszulowa Eleonora – Symona Zona (1), Andrulówna Mariana – Antoniego Zona (1), Budrayciowa Ewa – Jana Zona (2), Kiwilowa Urszula – Izydora Zo: (6), Sokołowska Anna – Benedykta Zona (13), Tamulowa Anna – Benedykta Zona (13). Det är svårt att förstå varför mannens förnamn anges när kvinnan redan skrivs ut med förnamn och med ett efternamn bildat av mannens efternamn med suffixet -ova.

När en ogift kvinna skrivs in anges i den nämnda kolumnen vems dotter hon är. Även om kvinnans efternamn i detta fall oftast bildas av faderns efternamn med suffixet -ovna, försöker man här oftast skriva ut inte bara faderns förnamn utan också hans efternamn (båda personnamnen i genitivform), till exempel: Butkiówna Henryeta – Krzyś: Butki (2), Kiwilówna Marta – Jerzego Kiwila (7), Lewicka Anna – Macieja Lewickiego (8), Użkurisowna Urszula, Użkurisowna Petronela – Bart: Użkuria (14). Ibland nöjer man sig visserligen med endast faderns förnamn, till exempel: Iankusówna Marta – Ignacego (6), Tamulowna Urszula – Benedikta Córka (13).

Vissa kolumner med uppgifter som kompletterar kvinnornas benämningar är inte ifyllda. Orsakerna till detta är oklara.

Under 1800-talet blir hänvisningen till faderns förnamn gradvis en etablerad del av litauisk namngivning. Hänvisningar till faderns efternamn eller mannens förnamn, som utökar kvinnornas benämningar med förnamn och efternamn bildade av faderns eller mannens efternamn, förefaller dock helt onödiga. Deras uppkomst berodde förmodligen på kvinnornas sociala ställning samt deras ekonomiska och andra beroende av mannen.

Andra fall av hur kvinnor skrevs in i dokumenten kan betraktas som a v v i k e l s e r f r å n b e n ä m n i n g e n m e d f ö r n a m n o c h e f t e r n a m n. I 1816 års förteckning över invånarna på Balčiai herrgård (källa 1) anges också vems hustru kvinnorna är. Här nöjer man sig dock med kvinnans förnamn, som läggs till i slutet av benämningen. Först står ordet hustru och mannens förnamn och efternamn i genitivform, till exempel: Zona Michała Wozgity Magdalena (3), Zona Józefa Dobrowolskiego Anna (3), Zona Andrzeja Milkinta Magdalena (3), Zona Jerzego Mockusa Marcianna (3), Zona Jerzego Tamucia Barbara (3), Zona Bartłomieja Żukowskiego Barbara (3), Zona Mikołaja Skarbala Teressa (3), Zona Jakóba Żlisa Magdalena (3), Zona Jokóba Adamaytisa Barbara (4), Zona Jana Bartaszia Katarzyna (4), Zona Józefa Milinia Marianna (4). Änkor benämns däremot med förnamn och efternamn, till exempel: Wdowa Maryanna Szymkuciowa (3), wdowa Agata Kwietkiewiczowa (4).

Ett par liknande benämningar förekom också i 1851 års förteckning över invånarna på Vaiguva herrgård (källa 29): Матеуша Яновича жена Анна (3–4), Яна Ержевича жена

115

Anna (5–6). Dessutom finns Tadejują žmoną Anną (5–6), det vill säga en benämning som inte ger någon helt officiell information om den omnämnda kvinnan.

Det vore sannolikt missvisande att kalla sådana benämningar officiella, där endast den omnämnda kvinnans förnamn anges, det vill säga den första och mindre betydelsefulla delen av en tvåledad benämning, följt av uppgift om vems hustru hon är, med tanke på hela kontexten för kvinnors benämningar på litauiska under 1800-talet. De bör betraktas som beskrivande benämningar på kvinnor, använda i vissa källor och uppkomna till följd av dokumentens särart, de skrivande personernas syn på de omnämnda individerna eller liknande.

På samma sätt bör man naturligtvis bedöma de kvinnobenämningar som också noterats i den tidigare nämnda förteckningen över invånarna på godset Balčiai (källa 1): Siostra Bartłomieja Żukowskiego Anna (3), Siostra Józefa Milinia Judyta (4), Siostra Woyciecha Ubrysa Iudyta (4). Här anges beskrivande vems syster den omnämnda kvinnan är. I samtliga granskade dokument förekom endast dessa tre benämningar av detta slag. Däremot påträffades omkring 50 sådana där det på ett eller annat sätt anges vems hustru den omnämnda kvinnan är.

Utöver de avvikelser som behandlats här förekom även andra avsteg från att benämna kvinnor med förnamn och efternamn. Det rör sig om skrivningar med ett enda personnamn. Ibland är det ett förnamn, till exempel: Pastuška Anna (4, 81–82), Pastuszka Helena (4, 81–82), Zona Katarzyna (3), Kątnica Maryanna (3), pastuszka Rozalia (3). Som framgår anges i sådana fall vanligtvis också vad den kvinna som endast skrivs med förnamn är. Det enda personnamnet kan också vara ett efternamn: Wdowa Boniuszkowa (2, 11–12), wdowa Kazenowa (2, 9–10), Wdowa Marcinkiewiczowa (2, 12–13). Även här framgår det vem den omnämnda kvinnan är (en änka). Eller: Pą Andruszkiewiczówna (3) – endast efternamnet anges för en ogift kvinna.

Från tidigare århundraden fördes även en benämning av kvinnor med två personnamn med suffixet -ova vidare in i 1800-talets dokument. Exemplen visar att änkor oftast skrivs så, även om det ibland kanske också rör sig om kvinnor med annan status: Wdowie Szymonowey Grygowey (anv.; 24, 25), Franciszkowa Jłguciowa (2, 17–18), Michałowa Haydukonionowa (19, 82), Krzysztofowa Kasperowiczowa (43, 87), Wawrzyncowa Kazielunowa Wdowa (11, 14–15), Wincentowa Kuczerowa (3), Janowa Markunowa Wdowa (11, 13–14), Janowa Szopółowa (19, 82), Tomaszowa Uzdawiniowa (19, 83), Józefowa Zienkiewiczowa (3). I dessa fall anges gifta kvinnor (änkor) med efternamn samt ett personnamn bildat av mannens förnamn med suffixet -ova, vilket skrivs i stället för kvinnans förnamn. Hit hör troligen även benämningar som Adamowa Kozłowska wdowa (3), Wincentowa Witkowska (2, 13–14) eller Iwanowska Augustowa (3). I dessa har kvinnornas efternamn suffixet av typen -sk-, medan det i stället för förnamnet anges samma personnamn som bildats av mannens förnamn med suffixet -ova.

Ibland läggs också kvinnans förnamn till de två personnamnen med suffixet -ova. Benämningen blir då treledad, till exempel: wdowie Agnieszce Michałowey Girutayciowey (anv.; 23, 38), Róża Jakóbową Bieyniową (19, 87).

Så benämns litauiska kvinnor i administrativa och juridiska dokument från 1800-talet. Mångfalden i hur de skrivs är påfallande. Av de omkring 500 kvinnor som nämns i källorna

116

är 98 benämnda på ett eller annat sätt som avviker från den benämning med förnamn och efternamn som uppenbarligen redan borde ha varit norm under denna period. Detta utgör 19,6% av alla kvinnonamn i de granskade dokumenten av denna typ. Även 1800-talets antroponymi vittnar alltså om att benämningen av kvinnor med förnamn och efternamn ännu inte hade stabiliserats. Detta ger bland annat anledning att anta att de litauiska efternamnen, som hade fullbildats redan under 1700-talet, ännu inte alltid var den viktigaste och nödvändiga delen av alla litauers benämning under den aktuella perioden.

2. I kyrkliga källor benämns kvinnor också på olika sätt. Detta framgår av uppgifter från dopregisterboken i Kuliai församling (1802–1807), ur registerutdragsboken från 1857 över födslar, vigslar och dödsfall i kyrkorna i Verkiai, Musninkai, Sudervė, Nemenčinė med flera, samt ur invånarlistor från flera församlingar.

2.1. I den första källan (nr 9 i förteckningen) anges 1890 kvinnor. Det är mödrar och faddrar till barn som föddes i Kuliai församling 1802–1807.

Barnens mödrar anges med förnamn och efternamn. Undantagen är mycket sällsynta (endast 4 av 943). Inte bara barnens mödrars utan också faddrarnas och de döpta flickornas förnamn är utan undantag kristna. Utan att gå närmare in på samtliga kan man konstatera att de 488 flickor som föddes 1802–1807 endast fick 49 olika förnamn. De vanligaste var: Ona (Anna) – förekommer 59 gånger, Petronelė – 57, Marijona – 44, Barbora – 33, Eleonora, Rozalija – 25 vardera, Liudvika – 24, Veronika – 21, Magdalena – 20, Agota – 14, Joana, Katarina, Pranciška – 13 vardera. Följande förekom endast en gång: Cecilija, Darata, Emilijona, Felicijona, Honorata, Jadvyga, Judita, Karolina, Kristina, Paulina, Placida, Valerija. Följande förnamn skrevs 2–3 gånger: Anastazija, Benedikta, Bonaventūra, Elena, Juozapota, Konstancija, Kunigunda, Marcele, Scholastika, Simeona, Teresė. Även i detta fall är namnförrådets monotoni tydlig, med frekvent upprepning av samma få förnamn.

I denna kyrkobok kan man lägga märke till ytterligare en detalj som rör förnamnsbruket: att ge ett nyfött barn två förnamn. Sådana fall förekommer relativt ofta i källan, till exempel (båda förnamnen i genitivform): Agatham Johannam (48), Franciscam Magdalenam (45), Veronicam Johannam (45), Rosaliam Annam (45), Antoninam Mariannam (55), Mariannam Annam (55), Leonoram Catharinam (27), Leonoram Annam (27), Claram Magdalenam (26), Annam Leonoram (30), Mariannam Magdalenam (30), Mariannam Ewam (30), Veronicam Barbaram (48), Leonoram Barbaram (49), Agatham Petronillam (41), Apolloniam Scholasticam (41), Benedictam Monicam (41), Agnetem Rosaliam (61), Annam Martiannam (69), Luciam Ludowicam (58), Rosaliam Valeriam (58), Eleonoram Martianam (67), Claram Lusiam (65), Catharinam Anastasiam (17), Ewam Franciscam (61), Marciannam Petronillam (61) och så vidare.

Bruket av kristna förnamn i kyrkoböcker har också behandlats i andra forskares arbeten. Vid undersökningen av förnamnen på flickor som döptes enligt en källa från början av 1600-talet i S:t Johannes kyrka i Vilnius noterades att antalet olika förnamn som användes var litet, och att

117

Här anges omkring 20 av de populäraste namnen i procent, med uppgift om hur stor andel av flickorna som fick dem. Det är Ona (19%), Kristina (13%), Kotryna (9%), Morta (8%), Ieva (7%), Elžbieta (6%), Darata (5%), Marina (5%) och andra namn som gavs till 3–1% av flickorna (Zinkevičius 1977: 52). I beskrivningen av kvinnors benämningar som förekommer i dopboken med registreringsakter från 1795 i Samogitias biskopsdöme konstaterades att källans antroponymi belägger omkring 130 olika namn. Några av dem var jämförelsevis vanliga: Ona (11,59%), Marijona (11,09%), Barbora (8,36%), Kotryna (6,79%), Elžbieta (6,47%), Rozalija (4,88%), Agota (4,19%), Elena (3,62%); övriga namn var mer sällsynta och användes om 3–1% av kvinnorna. Vidare sägs att många namn förekom endast en gång i källan (Ramonienė 1985: 56).

Spädbarnens mödrar och fäder har olika efternamn. Kvinnorna benämns utifrån sin far. Här följer några exempel på hur personer som nämns i en och samma dopregistrering benämns:

Laurentio Wysocki (spädbarnets far), Anna Giedrymowna (spädbarnets mor), Jacobus Jurkiewicz (fadder) och Magdalena Sypscionna (gudmor) (1).

Joanne Kniupszta (spädbarnets far), Magdalena Stanionwna (spädbarnets mor), Mathaus Stankus (fadder), Anna Narwayszowa (gudmor) (65).

Casimiro Dobilas (spädbarnets far), Anna Baltmiszkowna (spädbarnets mor), Josephus Jurgutowicz (fadder), Marciana Tarwidowa (gudmor) (62).

Josepho Tarwid (spädbarnets far), Marianna Szlepsionwna (spädbarnets mor), Ignatius Woytkiewicz (fadder), Anna Luczynka (gudmor) (69).

Josepho Styrbowicz (spädbarnets far), Barbara Ostrowska (spädbarnets mor), Antonius EytowJki (fadder), Magdalena Ostrowska (gudmor) (39).

Som synes har spädbarnets far och mor olika efternamn. I Kuliai församlings kyrkobok betraktas alltså efternamnet ännu inte som ett gemensamt personnamn för alla familjemedlemmar. Det kan finnas skäl att instämma i uppfattningen att detta hänger samman med de kyrkliga källornas traditionella särdrag (Ramonienė 1985: 57). De variationer som har iakttagits visar dock att denna tradition inte var enhetlig, och att det sätt på vilket kvinnorna benämndes ofta påverkades av en viss dopregistreringsform som hade etablerats i den aktuella församlingen (Maciejauskienė 1991: 296).

Vid en jämförelse av uppgifterna i kyrkoböcker från XVII, XVIII och XIX århundradena kan man ändå tydligt se förskjutningar som vittnar om att det andra namnelementet (efternamnet) erkändes, eller till och med om försök att betrakta det som ett gemensamt personnamn för alla familjemedlemmar. Här avses endast kvinnors benämningar.

I XVII århundradets kyrkoböcker från församlingarna Užpaliai och Videniškiai antecknas mödrar till döpta spädbarn exempelvis oftast enbart med förnamn. Samma praxis förekommer också i Daugailiai församlings kyrkobok från XVII–XVIII århundradena. I samtliga fall är undantagen mycket sällsynta (Maciejauskienė 1991: 263, 274, 282). I Linkmenai församlings bok från mitten av XVIII århundradet finns inga sådana benämningar. Där antecknas spädbarnens mödrar redan med hela tre personnamn – förnamn, efternamn efter fadern och efternamn efter maken (Maciejauskienė 1991: 293). En sådan benämning förekommer också i en källa från slutet av XVIII århundradet – dopboken med registreringsakter från 1795 i Samogitias biskopsdöme, även om det oftare

118

siai čia kūdikių motinos įvardijamos vardu ir pavarde pagal tėvą (Ramonienė 1985: 57).

Intressanta uppgifter som vittnar om en tendens att behandla efternamnet som ett gemensamt familjepersonnamn har noterats i kyrkboken från Inturkė församling (källa 8). I den registrerades vigselakter. Som brukligt i sådana fall anges brudarna i dessa med förnamn och flicknamn (efter fadern), till exempel: Sophiam Gagiowna (här och på andra ställen i namnets genitivform; 57), Dominicam Jowoyszowna (70), Annam Kurszynionwa (57), Domitillam Pietkiewiczówna (61), Martiannam Pipirówna (97). Dessutom finns i en sådan akt också brudgummens och vittnenas namnuppgifter. Förnamnen skrivs vanligen på latin (liksom hela aktens registreringstext), medan efternamnen skrivs på polska.

Från och med blad 57 i boken kan en annan ordning för hur dessa akter skrevs iakttas. Brudgummens och brudens namnuppgifter nämns i början av den för detta fall brukliga formuleringen. Senare upprepas de nygiftas namnuppgifter i den polskspråkiga texten, i vars slut makarna skriver under vid sina namnuppgifter (oftast med tre små kors). Även vigselvittnena skriver under här (också med tre små kors). De tidigare brudarnas namnuppgifter efter vigseln varierar och beror, vilket handstilen visar, i hög grad på dem som gjorde anteckningarna.

En del gifta kvinnor anges på samma sätt som före vigseln. I exemplen nedan anges brudgummens och brudens namnuppgifter före vigseln (förnamnen står i genitivform), och efter tankstrecket makans namnuppgift efter vigseln: Ferdinandum Buywid, Marcianam Bukowska – Marcianna Bukowska (83), Joannem Kowzan, Annam Łowkiowna – Anna Łowkiowna (98), Joannem Krzywicki, Corneliam Bitowtowna – Kornelia Bitowtowna (100), Joannem Rutkowski, Annam Kurszynionwa – Anna Kurszynionwa (57). Men det finns också många namnuppgifter för gifta kvinnor där kvinnans nyförvärvade efternamn efter maken anges. Detta görs på tre sätt: 1) efter förnamnet anges vilken familj kvinnan härstammar från (detta är ungefär en variant av flicknamnet) samt efternamnet efter maken: Ignatium Akinis, Dorotham Dubowska – Dorota z Dubowskich Akinowa (69), Thomam Jasiunas, Judytham Gagiowna – Judyta z Gagiow Jasiunowa (79), Gabrielem Kayrys, Victoriam Werykowna – Wiktorya z Werykow Kayrowa (80), Jgnatium Koyriewicz, Constantiam Mickowna – Konstancya z Micków Koyrewiczowa (72); 2) efter förnamnet skrivs två efternamn – flicknamnet och efternamnet efter maken: Josephum Kucharewicz, Antonellam Juchniewiczówna – Antonella Juchniewiczówna Kucharewiczowa (82), Georgium Pukian, Domicellam Gołowecka – Domicella Gołowecka Pukianowa (82), Josephum Żata, Martam Miłsiunowna – Marta Miłsiunowna Żałowa (94); 3) efter förnamnet skrivs endast det nya efternamnet efter maken: Antonium Bikont, Juditham Letowtowna – Judytha Bikontowa (92), Jacobum Gagis, Martiannam Nienartowiczowna – Martianna Gagiowa (77), Thomam Romeyko, Teresam Bikoncjowna – Teresa Romeykowna (65).

Denna utvikning till en annan källa (som tillfälligt avbryter analysen av kvinnors personnamn i Kulių församling) vittnar om en växande tendens även i kyrkliga källor

119

att betrakta efternamnet som ett gemensamt personnamn för familjemedlemmarna. Detta bekräftas för övrigt också av antroponymikonet i en annan källa – boken med utdrag ur 1857 års kyrkoböcker. Men mer om detta lite senare.

När vi återgår till efternamnen på spädbarnens mödrar i kyrkboken från Kulių församling bör det sägas att de har de suffix som kännetecknar ogifta kvinnors efternamn (som nämnts är det efternamn bildade efter fadern). Hela 741 av dem är bildade med det slaviska suffixet -ovna, till exempel: Agatha Abariowna (53), Magdalena Anuziowna (44), Mariana Badawgówna (29), Francisca Balsewiczowna (60), Anna Baltmiśkio(w)na (23), Victoria Beywidowna (60), Helena Blagnayciowna (49), Barbara Buczniowna (26), Theresia Budrykowna (52), Lucia Bugayłowna (67), Johanna Bumbłowna (37), Helena Butkiewiczowna (34), Marcianna Dawgintowna (32), Barbara Dawk(sz)owna (42), Brigida Dymgayłowna (28), Marianna Eytutowiczowna (69), Agnete Gayłowna (62), Justina Gaudutowna (37), Marianna Giedgowdowna (1), Anna Giedrymowna (15), Feliciana Gielżyniowna (57), Marianna Girgżdowna (35), Anna Girkontowna (59), Barbara Gudayciowna (44), Magdalena Janulewiczowna (65), Anna Kayrowna (5), Martiana Kniupsztowna (67), Monica Kontawtówna (10), Martiana Krypowiczowna (35), Marianna Kubitowna (34), Antonina Łaukinayciowna (68), Petronilla Lingowna (49), Scholastika Milaszewiczowna (12), Magdalena Mineykowna (30), Marianna Narbutowna (44), Veronica Narkiewiczowna (48), Petronilla Narmontowna (48), Agnete Paszwelniowna (69), Antonina Rymkiewiczowna (66), Anna Rupszowna (58), Veronica Saudargowna (28), Johanna Symutowna (65), Catharina Srebalowna (48), Rosalia Strawkiewiczowna (42), Magdalena Sungayłowna (56), Barbara Szakin(i)owna (48), Anna Szep(u)towiczowna (23), Rosalia Tarwidowna (39), Marcianna Tawdginowna (11), Johanna Tylwikowiczowna (54), Anna Užwandenowna (26), Rosalia Waysznarowna (36), Juditha Walancewiczowna (24), Anna Warnelowna (40), Mariana Woyszwittowna (21), Victoria Zeymiowna (55), Agnete Zylowna (30), Anna Żutowtowna (21), Agatha Zwerzd own a (33).

De motsvarande efternamn för män som har noterats i källan visar att suffixet -ovna fogas till deras stammar utan ändelser, till exempel: Beywid (58), Butkiewicz (33), Giedgowd (68), Girkontt (66), Kontowtd (42). I de fall där efternamnet har en litauisk (eller slaviskt anpassad) ändelse, till exempel: Anuzis (31), Baltmiszkis (12), Bucznis (12), Bugaylo (28), Bumblis (30), Dawgintis (58), Dymgayto (3), Gaudutis (48), Gielzinis (41), Kniupszta (52), Kubilus (29) och så vidare, utelämnas den.

Efternamnen på fyra spädbarns mödrar är bildade med det slaviska suffixet -evna, som har samma betydelse: Francisca Kuprewna (69), Marianna Legowiczewna (46), Marianna Matulewna (31), Petronilla Strawkewna (32).

Andra kvinnors efternamn har slaviska suffix av typen -sk-, till exempel: Justina Als zew-ska (5), Barbara Astrowska (1), Marianna Berzanſka (67), Johana Dyrwianſka (23), Marianna Dulinska (38), Agnete Eytowska (41), Petronilla Gietumbicka (57), Magdalena Gudowlſka (27), Barbara Kawecka (44), Petronilla Kirklewſka (45), Elisabetha Kuczynska (33), Terefia Nagrecka (22), Johana Pilkowſka (51), Anna

120

Telszyńska (55), Elisabetha Wysocka (44), Teresia Zabłocka (36), Helena Żylinska (60). Totalt förekommer 165 sådana efternamn i källan. Motsvarande mansnamn med samma bildning, till exempel: Alszewski (31), Astrowski (8), Berżanski (5), Dyrwianki (66), Duliński (51), Kawecki (59), Nagrecki (29), Żylinki (28) och så vidare, visar att de nämnda kvinnliga efternamnen oftast bildas utan något ytterligare suffix, enbart genom att ändra ändelsen. Så gjorde man också i många av de granskade dokumenten från 1700-talet (Maciejauskienė 1991: 280). Tre belägg i församlingsboken från Kuliai visar dock att en annan praxis också började vinna insteg: även till efternamn av denna typ fogades de suffix som vanligen användes för att bilda kvinnliga efternamn: Marianna Kaweckowna (67), Therezia Nagreckowna (67), Anna Zablockówna (2) (jfr kvinnliga efternamn Kawecka, Nagrecka, Zabłocka och manliga Kawecki, Nagrecki, *Zablocki).

Utöver de många efternamn på spädbarnens mödrar som bildats med slaviska suffix förekommer i källan 5 efternamn med det litauiska suffixet -aitė: Ana Piautakyte (67), Anastasia Kiawskayte (58), Veronica Stankayte (66), Rosa Strawkayte (67), Rosalia Wayczayte (68). De har bildats från mansnamn som skrivs så här i källan: Piawlok (7), Kijewski (33), Stankus (34, 46, 47, 48, 65), Strawkas (14, 16, 67), Wayczys (55). Det är svårt att förklara varför 5 av dessa namn ändå har litauiska suffix som användes för detta ändamål, trots att så många efternamn har bildats med slaviska suffix, och varför just dessa efternamn på så vis skiljdes ut från alla andra. Ett kvinnonamn har det litauiska suffixet -alė: Catharina Wezbonale (64).

Två spädbarnsmödrars efternamn sammanfaller helt med motsvarande mansnamn. Dessa är: Agatha Narkiewicz (7) – jfr Franciscus Narkiewicz (40), Georgius Narkiewicz (66), Ioanne Narkiewicz (54), Michael Narkiewicz (11) med flera; Elisabetha Stupelis (59) – jfr Ignatio Stupelis (2), Joanne Stupelis (44), Stanislao Stupelis (57), Vincentius Stupelis (55) med flera.

Bland alla benämningar på spädbarnens mödrar utmärker sig fyra fall där kvinnan anges endast med förnamn: Iohanna (42), Magdalena (62), Rosalia (45), Veronica (45).

Som bekant kunde gudmödrarna vara både gifta och ogifta kvinnor. Källan nämner 948 av dem. Alla anges med två personnamn – förnamn och efternamn.

Gudmödrarnas efternamn har en starkt slavisk bildning. Hela 476 av dem har bildats med suffixet -ova, som användes för att bilda gifta kvinnors efternamn från makens efternamn, till exempel⁶: Helena Atuciowa (35), Elisabeth Anuzewiczowa (12), Anna Bakiewiczowa (10), Catharina Baltrymowa (3), Veronica Baltusiowa (44), Agnes Bedawgowowa (56), Victoria Dawgielowa (43), Anna Dawnorowa (5), Petronilla Diburiowa (55), Magdalena Drungittowa (27), Veronica Giembuttowa (10), Marianna Gryguttowa (7),

⁶ Här och på andra ställen har man vid urvalet av exempel försökt undvika att nämna efternamn som redan tagits upp tidigare, även om de bildats med andra suffix.

121

Anna Grykſtowiczowa (28), Barbara Jurgulowa (1), Barbara Kazragiowa (53), Terefsia Kiawleykowa (60), Anna Kinczowa (44), Catharina Laurynkowa (26), Anna Lingiewiczowa (35), Marciana Lutykowa (27), Anna Łużpyniowa (5), Petronilla Mazionowa (38), Veronika Metrykowa (48), Anna Minczowa (44), Anna Narwajłowa (69), Agatha Pareygiowa (46), Magdalena Pawksztowa (38), Marianna Płaypiowa (68), Barbara Pyszmontowa (11), Francisca Putramentowa (37), Judith Rawdoniowa (32), Magdalena Rymeykowa (12), Mariana Rupeykowa (29), Catharina Smilingiowa (48), Magdalena Styrbiowa (34), Elisabetha Stupelowa (53), Magdalena Szlepeciowa (33), Barbara Tumowa (34), Elisabeth Urnikiowa (3), Brigitha Widmontowa (66), Agatha Wirszyłowa (24).

Ogifta gudmödrars efternamn bildades med suffixet -ovna, till exempel: Christina Batwiłowna (58), Barbara Bładnowna (55), Anna Budwitowna (6), Agatha Butkowna (49), Anna Ciążelowna (54), Monica Dyglewiczowna (44), Rosa Dobilowna (63), Victoria Eytowiczowna (42), Martiana Gałdykowna (44), Barbara Gwazdykowna (21), Constantia Jakubaytowna (36), Elisabetha Jundutowna (35), Petronilla Kniuksz towna (53), Clara Kondratowna (35), Cecilia Kubelewiczowna (4), Francisca Kupriowna (58), Clara Montwidowna (35), Marianna Narkowna (44), Justina Rudowna (66), Marianna Sawserowna (55), Johanna Serputowna (39), Marciana Skluderowna (22), Petronilla Słusznewiczowna (57), Veronica Stropiowna (69), Anna Stupelewiczówna (6), Marianna Szymkowna (44), Anna Szleynowna (65), Magdalena Werkowna (56), Marianna Zabitowna (32), Rosalia Żadeykowna (38).

Suffixen -ovna och -ova fogas även här till efternamn som i källan skrivs utan ändelser, till exempel: Bakiewicz (2, 18, 56 med flera), Dyglewicz (26), Eytowicz (23, 24, 30, 36 med flera), Gryksztowicz (23, 65, 66 med flera), eller efter att den litauiska (ibland slaviserade) ändelsen på mansnamnet har tagits bort, till exempel: Atutis (5, 12, 34, 66 med flera), Baltrymas (44, 58, 66), Butkus (48), Ciūželis (19, 26 med flera), Dobitas (35), Gałdykas (15), Dowgiatto (46), Drungillo (21), Jurgulis (12) och så vidare.

Både gifta och ogifta gudmödrar kan ha efternamn med suffix av typen -sk-. Exempel: Marianna Baranowska (10), Magdalena Bartaszewska (35), Anna Buczynska (38), Marianna Grygulowska (47), Anna Gunczewska (67), Magdalena Janczewfka (57), Victoria Karwowska (22), Barbara Łapinska (33), Marianna Łuczyńfka (52), Anna Łukowska (51), Marianna Myszkowſka (31), Veronica Papławfka (23), Anna Puszynska (32), Marianna Sawicka (47), Catharina Skulska (52), Johanna Sokołowſka (42), Magdalena Szarkowska (53), Johana Turowska (29), Marianna Waſilewſka (69), Petronilla Woynowska (46), Johanna Zaborska (55) och så vidare (totalt 160 efternamn av denna typ). Som synes har de bildats genom att mansnamnets ändelse har ändrats. Endast två fall förekom där det slaviska suffixet -ovna fogats till faderns efternamn sedan ändelsen tagits bort: Elena Berżonskowna (61), Magdalena Nagreckowna (67).

Antalet efternamn med slaviska suffix utökas ytterligare av ett namn bildat med suffixet -evna: Marianna Dawidowiczewna (2).

122

Även gudmödrarnas efternamnsbildning vittnar alltså om en mycket stark slavifiering av litauiska personnamn. Därför uppmärksammas åter några efternamn som bildats med litauiska suffix. Dessa är: Juditha Berniotieny (67), Magdalena Judienie (52), Marianna Szukienie (67) – med suffixet -ienė, och Agatha Pufławskaytė (68) – med suffixet -aitė. Det sistnämnda efternamnet utmärker sig också genom att det litauiska suffixet här har lagts till ett efternamn med suffix av typen -sk-.

Två gudmödrars efternamn liknar mansnamn: Petronilla Lawrynko (37), Marcianna Lutýko (5).

2.2. Bilden av kvinnors benämningar är helt annorlunda i den andra undersökta kyrkliga källan – boken med utdrag ur födelse-, vigsel- och dödsregister från kyrkorna i Verkiai, Musninkai, Sudervė, Nemenčinė med flera från år 1857 (källa 18). Källan är skriven på ryska.

Boken börjar med utdrag ur vigselregistreringsakter, ur vilka 319 benämningar på kvinnor har valts ut. Dessa är registreringar av brudar samt deras och brudgummarnas mödrar. I allmänhet visar anteckningarna i denna del av källan att efternamnet, till skillnad från i Kulių församlings kyrkobok, betraktas som ett personnamn gemensamt för hela familjen. Detta framgår framför allt av hur brudarnas och brudgummarnas föräldrar benämns. De skrivs vanligen tillsammans och har samma efternamn. Här är några exempel på benämningar i ett och samma vigselregisterutdrag: Якуба Михалкевича, съ Юльено Романовскою (instrumentalis; brud), Габріеля и Анастазію урож. Судовны Михалкевичевъ (genitiv; brudgummens föräldrar), Казимержа и Розаліи урож.: Роковской Романовскихъ (genitiv; brudens föräldrar) (3).

Якуба Скаржинскаго (genitiv; brudgum), съ Петронилье урож. Яцкевичевною Романовскою...вдовою (instrumentalis; brud), Вавржиница и Марьянны урож.: Волейшевны Скаржинскихъ (genitiv; brudgummens föräldrar), Казимержа и Марьянны урож.: Янушевичевны Яцкевичевъ (genitiv; brudens föräldrar) (4).

Адама Высоцкаго (genitiv; brudgum), съ Агатою Суботовичевною (instrumentalis; brud), Мартина и Марціаны урожденной Максимовичевной Высоцкихъ... (genitiv; brudgummens föräldrar), Яна и Кристины урожденной Бразюновной Суботовичей (genitiv; brudens föräldrar) (40).

Som framgår har brudgummen och hans föräldrar, bruden och hennes föräldrar samt mannen och hustrun samma efternamn.

Kvinnorna som nämns i utdragen ur vigselakterna benämns på olika sätt. Brudarna, det vill säga kvinnor som ännu inte är gifta, skrivs vanligen med två personnamn – förnamn och efternamn. Det senare bildas av faderns efternamn med slaviska suffix. Det vanligaste här är -evna, till exempel: съ Тересою Балюкевичевною⁷ (55), съ Маріянною Билевичевною (59), съ Ружено Даукшевною (53), съ Розаліе Карвелевною (44), съ Розалію Керновичевною (58),

⁷ Här och på andra ställen har förkortningen av kasusbenämningen instrumentalis utelämnats; den ersätts av prepositionen съ ”med”.

123

съ Юстиной Линкевичевною (37), съ Рахелию Микелевичевною (59), съ Паулиною Петкевичевною (46), съ Мариянною Петруканевичевною (54), съ Анною Синкевичевною (35), съ Агатою Суботовичевною (40), съ Іозефатою Урбановичевною (59), съ Анелею Зинкевичевною (45). Den näst vanligaste är suffixet -ovna (skrivet -овна och -увна), till exempel: съ Урицулею Бовгирдовною (5), съ Павлиною Буйловною (50), съ Анною Довейковною (31), съ Розалию Дзидзяновною (53), съ Мариянною Яненовною (31), съ Мариянною Юдковною (32), съ Іосефатою Куршевною (55), съ Евой Саралиовною (53), съ Розалию Шоцкиковною (29), съ Розалию Буйвидубовною (7), съ Изабеллею Дашкевичувною (7), съ Петронилею Шалтановичувною (7).

En del brudar har efternamn med ett slaviskt suffix av typen -sk-, till exempel: съ Катериною Белявскою (30), съ Марианною Чернявскою (43), съ Анелею Дубницкою (57), съ Іоанною Клюковскою (57), съ Кристиной Млынскою... (32), съ Анною Романовскою (60), съ Розалию Рудзинскою (57), съ Марианною Рутковскою (47), съ Теклею Витковскою (48), съ Анною Жуковскою (54).

I de fall där bruden är en kvinna som gifter sig för andra gången anges hon på ett annat sätt. Efter förnamnet och efternamnet, som enligt ordbildningen är efter den första maken, anges till exempel också hennes flicknamn. Detta görs med ordet урожденная. På ryska skrivs detta ord före kvinnans flicknamn: Иванова урожденная Волкова – Ivanovà, flicknamn Vòlkova (RL IV 434). I källan återges ordet i sin helhet eller i förkortad form: ур., урожд., mer sällan – урож., урожден.. I benämningar på kvinnor som gifter sig för andra gången förekommer inga förkortningar, till exempel: съ Анелею Енгелевичовою вдовою урожденною Чепанковною (58), съ Марциянною Гаснеровичевою урожденную Юргулевичевною... вдовою (55), съ Анною Первейниовою урожденную Ингелевичевною вдовою (59), съ Александрою Ринкевичевою урожденную Якубовскою вдовою (46). Ibland skrivs flicknamnet efter förnamnet och först därefter efternamnet efter den tidigare maken, till exempel: съ Антониною урожден-ною Бартосевичевною Кондратовичовою... вдовою (58), съ Анною урожденную Витковскою Туркевичевою... вдовою (51). Det förekommer att en kvinna som gifter sig för andra gången anges endast med förnamn och flicknamn – съ Антониною урожденную Чеписовною вдовою... (48). I samtliga fall anges dessutom att kvinnan är änka.

Som redan framgått av de tidigare exemplen skrivs brudgummens och brudens föräldrar tillsammans. De förenas av ett gemensamt efternamn. Därför är det svårt att urskilja kvinnornas benämningar. Men även av dessa gemensamma anteckningar framgår att männens benämningar är binära, medan kvinnornas, brudarnas och brudgummarnas mödrars, nästan alltid är ternära. Utöver förnamnet och efternamnet efter mannen (det gemensamma familjeefternamnet) anges även kvinnans flicknamn. Det skrivs vanligtvis efter förnamnet och bildas med de slaviska suffix som används för detta ändamål, -evna, -ovna (även skrivet -увна), t.ex.: Винценцего и Катерины урожденной Алошкевичевны

124

Витковских (48)⁸, Szymon och Rozalia född Balsewicz, Boyarun (46), Shimon och Agnieszka född Beynarowicz, Kichanowski (42, 57), Adam och Domicela född Daukszewna, Lipiński (53), Marcin och Domicela född Dwilewicz, Sinkiewicz (45), Tomasz och Teresa född Giedroyć, Czeczyn eller Jacewicz (58), Karol och Marcjanna född Jacewicz, Bujło (50), Jan och Petronela född Karwel, Żwirblis (56), Maciej och Rozalia född Kernowicz, Petkiewicz (47), Józef och Rachel född Miżancewicz, Czepank (47), Michał och Marianna född Naruszewicz, Witkowski (51), Kazimierz och Rozalia född Petkiewicz, Judko (41), Gabriel och Marianna född Sargiewicz, Jaczun (51), Onufry och Josafata född Turlowicz, Górski (58);

Jurij och Marianna född Augut, Łozowski (33), Joachim och Anna född Baciul, Sarol (52), Jan och Krystyna född Brazio, Subotowicz (40), Mateusz och Zofia född Bujło, Gnitko (50), Józef och Marianna född Czernis, Bogdan (5), Kazimierz och Anna född Giejbowicz, Rodziewicz (60), Ignacy och Marianna född Jacznik, Rykoyt (38), Gabriel och Katarzyna född Leteyko, Satkiewicz (30), Józef och Anna född Mazel, Giejbow (59), Piotr och Marianna född Subotowicz, Lipkiewicz (40), Mateusz och Maryana född Zygmunt, Niewiarowicz (37).

En liten grupp benämningar utmärker sig genom att det efter ordet урожденная anges en form i genitiv plural i stället för flicknamnets singularform, till exempel: Michał och Katarzyna, född: Dalecy Witkowski (7), Mateusz och Małgorzata, född: Zaryczew Daszkiewicz (7), Józef och Maryana född Rodziewicz, Kotłowski (41), Dionizy och Petronilla, född: Setliński Dowbor (4), Bonifacy och Rozalia, född: Korzeniewski Bujwid (7), Kazimierz och Anna, född: Auglił Wron (5), Michał och Anna, född: Grygałowicz Daukszew (7), Michał och Marianna, född: Medwedziew Szalmanowicz (7). I sådana fall tycks det anges vilken familj (släkt) kvinnan kommer från.

Det förekom några fall där kvinnans flicknamn var bildat med suffixen -ova, -eva, vilka, som bekant, användes för bildning av gifta kvinnors efternamn, till exempel: Piotr och Rozalia född Deweykowa, Mancewicz (41), Wikenty och Helena född Janiszewiczewa, Zdanowicz (36), Stanisław och Maryana född Stupenkowa, Gedwidź (35), Piotr och Krystyna

⁸ Här anges båda föräldrarnas benämningar. Så som de står i källan. Att skilja ut enbart mödrarnas benämningar ur dem är inte enkelt och föreföll inte heller ändamålsenligt. I benämningarna står personnamnen oftast i genitiv. Endast kvinnornas flicknamn förekommer ibland även i instrumental.

125

урожденной Касиловичовою Перовичовъ (32). Det går att misstänka att detta bara är skrivfel. Även om det kan förhålla sig annorlunda (jfr liknande kvinnobeteckningar i utdragen ur dopregistreringsakterna, vilka kommer att behandlas senare).

Endast två (av 209) mödrar till brud och brudgum är antecknade med två personnamn, dvs. förnamn och efternamn efter mannen: Станислава и Констанции Зинкевичовъ (31), Петра и Магдалены Невядомскихъ (30).

En mor till en brudgum, en utomäktenskaplig son, är antecknad endast med förnamn: Крестьянки Констанции незаконнорожденнаго сына... (46).

Utdragen ur dopregistreringsakterna nämner barnet som döps, dess föräldrar och faddrar. Utöver dessa antecknas ibland också andra personer som deltog i dopceremonin, däribland kvinnor. Beteckningarna i dessa utdrag ser ut så här:

Казимержъ (barnets namn), Матеуша и Мариянны урожд. Ковалевской Рымкевичовъ (pl.; barnets föräldrar), Винценты Ковалевский (gudfar), съ Домицелено Буткевичевою женою Викентия (instr.; gudmor) (76–77).

Пелагия=Валерия (två namn på den nyfödda flickan), Кароля и Зофии урожд. Коновичевой Радзишевскихъ (barnets föräldrar), Иванъ Грынцевичъ (gudfar), съ Винцентыною женою Александра (gudmor), Фердынандъ Чижевский (närvarande person), съ Францишкою Скиндеръ девицею (närvarande kvinna) (80–81).

Пютръ (barnets namn), Станислава и Барбары урожд. Бунишовъ Ловцевичевъ (barnets föräldrar), Кароль Рынкевич (faddrar), съ Петронильею Рынкевичовою Супругою Михала (gudmor), Юзефъ Даукша (närvarande person), съ Терессою Гуцевичовою вдовою (närvarande kvinna) (99–100).

Kvinnorna som omnämns i utdragen ur dopregistreringsakterna betecknas på mycket varierande sätt.

Barnens mödrar antecknas, liksom mödrarna till brudar och brudgummar i utdragen ur vigselregistren, i regel tillsammans med männen, dvs. de döpta barnens fäder. Även här anges, utöver det gemensamma familjeefternamnet, kvinnans flicknamn. Dess bildning och form varierar. Endast slaviska suffix används: -evna, -ovna (även skrivet -uvna), t.ex.: Казимержа и Францишки урожденної Амалковичевны Клебанскихъ (175–176), Петра и Розалии урожденної Андрушкайцевны Кожуковскихъ (145–146), Адама и Терессы урожденної Петруканцевны Суденисовъ (178–179), Матеуша и Мариянны урожденної Шакевичевны Годжковъ (145–146), Антонего и Юзефаты урожденної Волэйшевны Быстржиновскихъ (176–177);

Stanisławs och Anelis, född Dzidzialowna, Kazakiewicz (191–192), Ludwiks och Ludwikas, född Jamontowna, Rodziewicz (89–90), Jans och Anelis, född Kabelisowna, Krylowicz (180–181), Ignacegos och Teressas, född Maciulonowna, Meczkowski (178–179), Mateuszs och Annas, född Żwirblowna, Sarol (178–179); Kastans och Annas, född Bilewiczowna, Kulwicz (105), Michals och Katarzynas, född Skiberowna, Tomaszun (115); Valentys och Karolinas, född Andriukaitsevna

126

Vyžinov (104), Justina och Domitela, född Gaigaliūnaitė, Voitkunov (110), Mattvej och Teresa, född Gelažinaitė, Radzonov (105), Ivan och Rozalia, född Salečiūtė, Jakubenov (106), Karol och Uršula, född Skarulaitė, Puževičov (115).

Många kvinnors flicknamn har suffix av typen -sk-, till exempel: Vincentij och Jozefata, född Balunskaja, Jatsevichev (189–190), Antonij och Antonina, född Dubitskaja, Jatsevichev (118–119), Karol och Rozalia, född Žukovskaja, Bujlov (183–184), Antonij och Eva, född Girulskaja, Gorejlisov (182–183), Jurij och Pavlina, född Pažusinskaja, Bruzulnov (106); Pavel och Marcianna, född Gravinskaja, Matulevičov (146–147), Wojciech och Petronella, född Širvinskaja, Brzezovskij (144–145), Józef och Cecylia, född Korženevskaja, Mileckov (133–134).

Här förekom betydligt oftare än i utdragen ur vigselakternas register fall där en kvinnas flicknamn bildats med suffixen -eva, -ova (-ъva), till exempel: Dominik och Rozalia, född Gelažinovna, Ošakov (112), Petr och Rozalia, född: Rimšova, Prokopovičov (80–81), Anton och Krystina, född Statkulova, Kovalevskij (108), Jakub och Franciszka, född Gotovtova, Lučunov (136–137); Szymon och Petronella, född: Bartoszewiczewa, Jankovskij (77–78), Józef och Antonina, född: Libertowiczewa, Baljukovičov (75–76), Vikentij och Apollonia, född: Rimšewiczewa, Šwedovičov (76–77), Jurij och Maryanna, född Gornewiczewa, Butkevičov (134–135), Jan och Franciszka, född Rybałtowiczewa, Lozovskij (131–132) och så vidare.

Att enbart förklara dessa fall av flicknamnsbildning med suffixen -ova, -eva som skrivfel vore knappast korrekt, eftersom de är relativt vanliga. Man kan anta att det i ett dokument skrivet på ryska uppstått en tendens att utjämna skillnaderna i användningen av suffixen -ova, -eva och -ovna, -evna, vilka lånats från polskan. Som bekant bildas ryska gifta och ogifta kvinnors efternamn av mannens respektive faderns efternamn med suffixen -ova, -eva. Suffixen -ovna, -evna används däremot för att bilda det patronymikon (отчест-во) som är brukligt i detta folks namnskick.

I denna del av kyrkoboken förekommer betydligt oftare än tidigare också sådana namnformer där kvinnans flicknamn i singular har ersatts av genitiv plural. Därigenom anges vilken familj kvinnan kommer från och vad familjen heter, till exempel: Bartolomej och Petronella, född: Paleckij, Geglisov (96–97), Józef och Grasilda, född: Jankovskij, Bystrynovskij (85–86), Teofil och Domitela, född Orlovskij, Jagellovičov (81–82), Michail och Franciszka, född: Šalkovskij, Bujvidov (96–97), Kazimierz och Helena, född: Žilinskij, Zaborovskij (83–84); Piotr och Maryanna, född: Bartoszewiczov, Bernatovičov (87–88), Piotr och Anna, född: Belkevičov, Gegliov (88–89), Mikolaj och Anna, född: Bujvidov, Wojtkiewiczov (89–90), Franciszek och Anna, född: Devejkij, Rusa

127

kevichov (86–87), Józef och Agata, född: Matulevičov, Baturov (88–89), Vincentij och Teresa, född: Vejkšov, Purkevičov (83–84); Karol och Rachel, född: Armanovičev, Devejkij (95–96), Jan och Katarzyna, född: Rusakevičev, Senonov (94–95).

Till dessa namnformer kommer ytterligare en, där prepositionen съ (från) står i stället för ordet урожденная: Stanislav och Eva från Kozlovskij, Kovalevskij (131–132). Även här anges vilken familj kvinnan kommer från.

Andra, det vill säga icke-trinomiala, namnformer för spädbarns mödrar är sällsynta. Endast en mor till ett barn fött inom äktenskapet är antecknad med för- och efternamn: Kazimierz och Jozefata Bejnovskij (87–88). Mödrarna till de barn födda utom äktenskapet som nämns i källan anges med två personnamn. Deras efternamn har suffixen -евна, -овна, som är typiska för ogifta kvinnors efternamn, till exempel: Maryana Batrancevna (gen.; 180–181), Yulia Datsevičevna (gen.; 192–193), Marcianna Minkovičevna (gen.; 181–182), Jozefata Urbanovičevna (gen.; 185–186), Antonina Pervejnisovna (gen.; 184–185), eller andra former, till exempel: Karolina Čaplinska (gen.; 75–76), Tekla Klevinska (75–76), Ianna Kljukovska (183–184), Anna Lipinska (96–97), Maryana Žukovska (79–80), Petronella Volejšanka (108). Sådana namnformer är relativt ovanliga.

I dopboksutdragen anges faddrar däremot på ett helt annat sätt. Det rör sig om gifta och ogifta kvinnor.

Gifta gudmödrar anges oftast genom att uppge vems hustru kvinnan är. Kvinnans efternamn, som bildats av makens efternamn, tycks redan i sig ge information om att hon är den ena eller andra mannens hustru. Men när gudmödrar anges används det gemensamma efternamnet för båda makarna antingen inte alls, eller också anses det otillräckligt, och därför läggs även en uppgift om mannens förnamn till.

I det första fallet (som är vanligast) anges kvinnan endast med förnamn, varefter mannens för- och efternamn uppges beskrivande, det vill säga med orden супруга eller жена. De generiska orden står i slutet av namnformen, det vill säga efter mannens för- och efternamn (mycket sällan efter efternamnet och förnamnet), eller direkt efter kvinnans förnamn. Här följer en samling sådana gudmorsnamn: med Anna, Matvejus Ilgis hustru (116), med Krystina, Kazimir Rudaks hustru (115), med Krystina, Gabriel Jakubenas hustru (115), med Karolina, Stanislav Mateljants hustru (113), med Rozalia, Vikentij Volejś hustru (112), med Agata, Michail Strazdas hustru (112), med Karolina, Teofil Stanevichs hustru (146–147), med Maryanna, Matvej Papšuns hustru (107), med Elzbieta, Anton Žvingels hustru (106), med Krystina, Anton Andrukaitis hustru (105), med Antonina, Andrej Geglis hustru (104); med Petronella, Vikentij Zdanovichs hustru (150), med Maryanna, Józef Andrukaitis hustru (147–148), med Karolina, Józef Markevichs hustru (146–147), med Petronella, Maciej Pečulys hustru (141–142), med Anastazija, Kazimir Kovalevskijs hustru (139–140), med Uršula, Stefans Lučuns hustru (139–140); med Anna, Taboreta

128

Yana hustru (144–145), med Katarzyna Sowlewicz’ hustru Kaetana (133–134), med Marianna Dowejkos hustru Andrzej (142–143); med Agata, hustru till Józef Błażewicz (179–180), med Anela, hustru till Józef Gulbinowicz (179–180), med Józefata, hustru till Kazimierz Norejcki (179–180), med Teressa, hustru till Piotr Mikelewicz (177–178), med Katarzyna, hustru till Józef Naruszewicz (176–177), med Karolina, hustru till Banszewtur Balsewicz (190–191), med Katarzyna, hustru till Ignacy Lubert (184–185), med Maryanna, hustru till Augustyn Jurgielewicz (184–185), med Maryanna, hustru till Józef Żwirblis (182–183), med Konstancya, hustru till Kazimierz Martuła (84–85); med Dorota, hustru till Karol Buksza (81–82), med Uryszela, hustru till Jan Krzywotowicz (78–79), med Józefa, hustru till Kazimierz Bogsiar (77–78).

Ibland anges i sådana benämningar även mannens sociala stånd, t.ex.: съ Людовикою Супругою Дворянина Людовика Кодзевича (73–74), съ Анною женою Крестьянина Казимержа Бартошки (75–76), съ Констанціею Супругою Крест. Гендржеса Кулаковскаго (91–92).

I andra fall antecknas kvinnans förnamn och efternamn, följt av en uppgift om vems hustru hon är. De flesta kvinnornas efternamn har suffixen -ova, -eva, vilket visar att det rör sig om efternamn bildade efter mannen. Därför anges endast mannens förnamn, med de redan nämnda generiska orden. T.ex.: съ Розаліею Александровичовою супругою Казимержа (86–87), съ Розаліею Баторовою супругою Кароля (86–87), съ Агатою Бейнаровичовою супругою Францишка (96–97), съ Анною Бояруновою Супругою Мацея (91–92), съ Францишкою Буйвидовою женою Михала (79–80), съ Розаліею Годковою Супругою Яна (131–132), съ Анною Римшовою женою Бенедыкта (80–81); съ Антониною Балюкевичевою женою Сымона (75–76), съ Домицелею Бартошевичевою женою Юзефа (77–78), съ Анною Вилькевичевою супругою Антонеего (188–189).

Sannolikt har även gudmödrarnas efternamn med suffix av typen -sk- bildats från deras mäns efternamn genom att ändra ändelsen, t.ex.: съ Фелиціянною Чаплинскою женою Кароля (83–84), съ Анною Савицкою Супругою Винцентего (91–92), съ Розаліею Верковскою женою Мацея (81–82), съ Юстынною Жилинскою женою Юстыны (83–84).

Utöver de vanligaste benämningarna som diskuteras här, där det på ett eller annat sätt anges vems hustru kvinnan är, förekommer enstaka andra varianter. Till exempel antecknas gudmoderns förnamn och mannens efternamn, med ordet жена: съ Ельжбетною Микулча женою (134–135), съ Катарижиною Ромейки женою (133–134), съ Марьянною женою Поплавскаго (75–76). Eller så skrivs kvinnans efternamn i formen efter mannen och mannens efternamn upprepas dessutom, med uppgift om vems hustru hon är: съ Кизиневичовою Супругою Гержеего Кизиневича (94–95). Det förekom fall då endast kvinnans och hennes mans förnamn antecknades: съ Винцентною женою Александра (80–81); eller kvinnans efternamn och mannens förnamn: съ Климащевскою Супругою Францишка (98–99). Och slutligen ytterligare två sådana benämningar: съ Цецилиею Мицкевичевою вдовою женою

129

Юзефа (79–80), съ Фелициянною Батуровою вдовою супругую Онуфрего (88–89). Här är det oklart om gudmödrarna är kvinnor som har gift om sig och vars mäns förnamn också anges, eller om de är änkor efter de män vars förnamn antecknats här. Följande beskrivande benämningar på gudmödrar är tydligare: съ Анною вдовою по Яне Юргелевичу (77–78), съ Эльжбетою вдовою по Павлу Пукште (75).

Ogiftade gudmödrar benämns oftast med två personnamn, där det första är förnamnet och det andra efternamnet. Att kvinnorna är ogifta framgår av efternamnssuffixen -evna, -ovna (-uvna). Dessutom anges vanligen att gudmodern är en flicka (ordet девица används), t.ex.: съ девицею Анелею Балевичевною (190–191), съ Паулиною Бальсевичевною девицею (193–194), съ девицею Марьянною Гудевичевною (186–187), съ девицею Марьянною Керновичевною (187–188), съ девицею Францишкою Буйновною (185–186), съ Петрунелею Геглиовною девицею (79–80), съ Констанциею Якубеновною девицею (106), съ девицею Марцианною Карвелиовною (189–190), съ девицею Анною Латвисовною (181–182), съ девицею Евою Саролиовною (178–179), съ Каролиною Суденисовною девицею (192–193), съ девицею Агатою Видутовною (185–186), съ девицею Юзефою Вобалисовною (183–184), съ девицею Анелею Жвирблисовною (187–188), съ Францишкою Скиндерубною девицею (85–86), съ Розалиєю Шадрейкувною девицею (95–96). Efternamnen Латвисовною, Суденисовною, Вобалисовною, Жвирблисовною, Мазгисувною (alla i instrumentalis) visar att slaviska suffix kunde läggas till hela efternamnet utan att dess litauiska ändelse togs bort – jfr eftern. *Latvis, *Sudenis, *Vabalis, *Žvirblis, *Mazgis (eller *Mazgys).

Liksom i andra fall har en del gudmödrars efternamn suffix av typen -sk-, t.ex.: съ девицею Розалиєю Горскою (175–176), съ Барбарою Яворовскою девицею (150), съ девицею Богумилою Липинскою (185–186), съ Каролиною Луковскою девицею (88–89), съ Емалиєю Новицкою девицею (134–135), съ Юлиею Жуковскою девицею (179–180). Utöver sådana efternamn förekom även några med suffixet -anka: съ Елисаветою Гайгалянкою девицею (104), съ Агатою Радучанкою девицею (108). Mycket sällan skiljer sig gudmoderns efternamn inte från motsvarande mansnamn, t.ex.: съ Александрою Ренко (81–82), съ Францишкою Скиндеръ (96–97), съ девицею Анелею Сенкевичъ (74–75).

Änkor benämns med endast två personnamn, det vill säga på samma sätt som ogifta gudmödrar. Deras status framgår av efternamnssuffixen -ova, -eva. Dessutom anges det oftast med ordet našlė (änka). T.ex.: съ Юзефою Юревичовою (87–88), съ Терессою Юркевичовою вдовою (82–83), съ Казимируою Петровою (114), съ Рохелею Ромейковою вдовою (114), съ Рахелею Урбановичевою вдовою (79–80). Denna uppgift visar att även gudmödrar vars efternamn har ett suffix av typen -sk- är änkor: съ Зофиею Куплевскою вдовою (105), съ Анною Соботковскою вдовою (96–97).

En del ogifta gudmödrar benämns genom att ange vems döttrar de är. Detta görs på olika sätt. Vanligast är att kvinnans förnamn och efternamn antecknas, och därefter

130

Därför anges faderns namn. Ordet duktė används tillsammans med namnets genitivform. Exempel: съ Урушлею Богвирдовною дочерью Казимержа (83–84), съ Теклею Бартосевичувною дочерью Казимержа (93–94), съ Марьянною Давейкувною дочерью Антонего (95–96), съ Пелягіею Козловскою дочерью Михаила (78–79), съ Розаліею Минкельвною дочерью Юзефа (82–83), съ Аполоніею Рынкевичувною дочерью Казимержа (96–97), съ Розаліею Волейшовною дочерью Бартломея (92–93), съ Барбарою Шидловскою дочерью Казимержа (75–76).

I andra fall anges endast gudmoderns namn, följt av ordet duktė och genitivformerna av faderns förnamn och efternamn: съ Анною дочерью Казимержа Войткевича (97–98), съ Антониною дочерью Винцентего Гагилевича (93–94), съ Каролиною дочерью Тадеуша Сосновскаго (98–99), съ Марьянною дочерью Казимержа Дановскаго (77–78), съ Марьянною дочерью Шимона Бартошки (94–95), съ Петронильею дочерью Игнацего Козакевича (98–99), съ Розаліею дочерью Францишка Саулевича (78–79).

Ibland anges vid denna typ av benämning även faderns sociala stånd: съ девицею Барбарою дочерью дворянина Казимержа Шидловскаго (73–74), съ Каролиною дочерью Крестьянина Адама Потоцкаго (75–76), съ Марцианною дочерью крестъ: Казимержа Дановскаго (97–98), съ Терессею дочерью крестъ: Игнацего Станкевича (99–100).

Andra benämningar där faderns namn anges är mycket ovanliga: съ Теклею дочерью Казимержа, Бартшкувною (100–101), eller – съ Марьянною Хмелевскою девицею Винцентаго (76–77).

Det förekom ett par fall där gudmödrar endast angavs med efternamn och med uppgift om vilka de var: съ Сенкевичовою Титуляр: Советницею (92–93) (titularrådinna eller hustru till en titularrådgivare), съ Инковичовною девицею (109).

Det har redan nämnts att det i vissa utdrag ur dopregistren, förutom barnets föräldrar och faddrar, också nämns andra personer som deltog i dopceremonin, däribland kvinnor. De är relativt få, och dessa kvinnor benämns på samma sätt som gudmödrarna.

En del ogifta kvinnor och änkor anges endast med för- och efternamn, till exempel: съ Марьянною Гужевною девицею (104), съ Доминикою Довейковною Девицею (132–133), съ Терессею Гуцевичовою вдовою (99–100).

Ibland anges vems dotter kvinnan är. Detta görs på de tidigare nämnda sätten: съ Іоанною Толецовною дочь: Юзефа (92–93) eller съ Маріею дочь: Мацея Ямонта (89–90).

Gifta kvinnor anges genom att uppge vems hustrur de är. Detta görs, liksom när gudmödrar skrivs in, på två sätt: kvinnan anges med för- och efternamn och endast mannens förnamn läggs till, eller mannens för- och efternamn skrivs efter kvinnans namn: съ Петрунелею Ягелловичевою женою Игнацего (81–82), съ Каролиною Станкевичовою женою Станислава (81–82), Антонины супруги Якоба Волэйши (gen.; 176–177), съ Констанциею Супругою

131

Kazimerza Martelia (91–92), Marjannas hustru till Vincenty Naruszevich (härkomst; 176–177).

I utdragen ur dödsregistreringsakterna nämns avlidna kvinnor, mödrar till avlidna spädbarn samt änkor som blivit kvar efter sina mäns död. De benämns på olika sätt. Avlidna kvinnor kan ha skrivits med tre personnamn. Dessa är förnamn, flicknamn samt efternamnet enligt maken. Det är värt att notera att kvinnans efternamn enligt fadern inte används i singularform, utan i stället anges efternamnet på den familj som kvinnan härstammade från i genitiv plural, till exempel: Катаржина урож: Бернатовичов Станкевичова вдова (225), Гелена урож: Даукшов Слепикова (225), Розалия ур: Козловских Верковска (225), Францишка урож: Шолковских Буйвидова (261), Марьянна урож: Войцеховских Соколовска (256).

I de fall då kvinnans förnamn och efternamn enligt maken skrivs först, och hennes flicknamn sedan också anges (med ordet урожденная), används singularformen för det senare, till exempel: Елена Галецка урожденная Квятковска (283), Тереса Янушкевичова урожденная Русецка (290), Францишка Нарушевичева урожденная Андрушкевичевна (282), Агнешка Саулевичева урожденная Первенисовна (281).

Ibland kompletteras sådana benämningar ytterligare med en uppgift om vems hustru kvinnan var: Анна Войткевичева урожденная Станкевичевна... Юзефа Войткевича жена (289), Эва Валентыновичева урожденная Альбовичевна... Винцентого Валентыновича жена (289). Det förekommer att denna uppgift utvidgas med beskrivande element, till exempel: Анна Пюркова урожденная Нарушевичевна... Оставшегося вдовцемъ Крестьянина Андрея Пюрки жена (292), Марцианна Шостаковска урожденная Мисевичевна... Ост. вдовцемъ Кр. Шостаковскаго жена (291). Арба: Анна Бобровска урожденная Лапинска... Умершего Дворянина Элияна Бобровскаго жена (282), Магдалена Браницка урожденная Милашевска... Умершего Крестьянина Якоба Браницкаго жена (286).

Utan ordet урожденная, det vill säga med endast förnamn, flicknamn och efternamn enligt maken, anges följande kvinnor: Розалия Марцинкевичевна Гульбиновичева (283), Петронеля Раткевичевна Лындова (285), Рахеля Семашковна Мечанцева (282).

De här återgivna benämningarna på avlidna kvinnor visar att de var gifta.

Det är inte ovanligt att kvinnor som nämns i utdragen ur dödsregistreringsakterna anges med två personnamn. Deras efternamnsbildning (utan att bortse från den redan iakttagna möjliga utjämningen av skillnaden i användningen av suffixen -ova, -eva och -ovna, -evna) visar att det även kan ha rört sig om ogifta kvinnor, till exempel: Розалия Буткевичовна (271), Уршуля Лиминовичовна (272), Богуміла Макаревичовна (270), Гелена Ромейковна (270); Юзефа Андрушкевичова (256), Анна Бартовцевичова (270), Клара Дзедзялова (272), Розалия Годкова (272), девица Марьяна Творьяновичова (257); Марцианна Дановска (261), девица Каролина Янковска (254), Тересса Козловска (272).

132

Benämningar på gifta kvinnor med förnamn och efternamn kompletteras också med utförligare uppgifter om vems hustru hon var, till exempel: Марьяна Кулаковска... Оставшагося вдовцом жена Крестьянина Юзефа Кулаковскаго (254), Анна Первеписова... Умершаго Крестьянина Винцентаго Первейниса жена (284), Агата Рошкевичова... Оставшагося вдовцом жена Яна Рошкевича (259), Пракседа Тыллинегова... Оставшагося вдовцем жена Габриеля Тыллинги (254).

Det förekommer också olika andra sätt att skriva avlidna kvinnor. Till exempel genom att endast ange vems hustru kvinnan var, men utan att uppge vare sig hennes förnamn eller efternamn: Габриеля Сіуденица жена (292); eller genom att efter kvinnans förnamn och efternamn uppge vems hustru hon var: Петронеля Піотровска супруга Винцентего (260); eller på något annat sätt: Агата урож. Цесюновна (261), одновдорка Катаржина урож. Донбровских вдова после Томаша Тумкевича (259), Мисевичева урожденная Роговска... Умершаго Крестьянина Бартломея Мисевича жена (293), Петриканицова урожденная Которовна... Оставшагося Крестьянина Кржиштофа Петруканца жена (285).

Mödrar till avlidna spädbarn anges på samma sätt som mödrar till brudar och fästmör samt till de döpta spädbarnen i de källdelar som redan behandlats. De anges tillsammans med männen, med uppgift om förnamn, flicknamn (eller efternamnet på den familj kvinnan härstammade från) och det gemensamma efternamnet med maken. Även här varierar bildningen och formen på kvinnans efternamn efter ordet урожденная. Bildningen av flicknamnen bekräftar användningen av suffixen -evna, -ovna, till exempel: Ержаго и Анны урожденной Андрукайцевны Микелевичевъ (291), Яна и Ангели урожденной Балюкевичевны Бартосевичевъ (281), Винцентаго и Домицели урожденной Даукиевны Семашковъ (288), Антонего и Петронели урожденной Гейбовичевны Годзевичовъ (289), Якоба и Розалии урожденной Керулевны Клюковских (290); Яна и Катаржины урожденной Андрушкевичовны Ромейковъ (270), Игнацего и Катаржины урожденной Мазгисовны Любортовъ (283), Томаша и Анны урожденной Минковны Гейбовъ (285), Доминика и Анны урожденной Волейковны Матусевичевъ (287). Sådana bildningar är vanligast bland flicknamnen. Men liksom i de källdelar som behandlats tidigare förekommer också flicknamn bildade med suffixen -eva, -ova, till exempel: Петра и Виктории урожденной Брузгулевой Піотровскихъ (253), Михаила и Каролины урож: Родзевичевой Козловскихъ (254), Яна и Агаты урож: Шведовичевой Дановскихъ (253), Винцентего и Петрунели урож: Геглиовой Мартулюовъ (255), Яна и Юзефаты урожденной Буткевичовой Гечевскихъ (271), Юрия и Анны урожденной Липневичовой Лиминовичовъ (272).

I övrigt skiljer sig benämningar på kvinnor av den här typen i grunden inte från dem som redan har behandlats relativt ingående.

Mödrar till avlidna barn födda utom äktenskapet anges i denna del av boken med två personnamn, till exempel: Петронели Бенетуровны (härkomst; 295), Каролины

133

Dubitskaja (gen.; 294), Viktoria Godkevitjevna (gen.; 288), Gozefata Kulesjevna (gen.; 282), Domicela Sokolovskaja (gen.; 289) och så vidare.

Särskilt utmärkande är anteckningarna om änkor som blivit kvar efter sina mäns död. Intressant nog tycks informationen om den avlidne mannen utökas när de nämns. Här är några exempel: Янь Ингелевичъ... Ост.⁹ вдовою Домицели урожденной Валентиновичевны мужъ (286), Станиславъ Янковский... оставшейся вдовою Анели урожденной Калиновской Законный Супругъ (257), Станиславъ Янкунецъ... Ост. вдовою Богумилы урожденной Буревичевны мужъ (292), Осипъ Лепало... Ост. вдовою Петронели ур. Володковичевны мужъ (291), Гозефъ Петруканецъ... Ост. вдовою Анны урожденной Микелевны мужъ (290), Ержій Суденисъ... Ост. вдовою Маріанны ур. Волосевичевны мужъ (292), Францишекъ Вейкша... Ост. вдовою Марціанны урожденной Боркевичевны мужъ (287). Som framgår antecknas den person vars död konstateras, varefter det anges vems make han var. Detta görs med beskrivande element. I benämningen av kvinnan som blivit änka anges endast förnamn och flicknamn. Med tanke på den nästan normartade tendensen att benämna kvinnor efter sin far eller make är de just anförda fallen mycket ovanliga.

I andra utdrag ur dödsregistreringsakter konstateras endast att personens hustru blev änka efter hans död: ост.¹⁰ жену вдову Антонину урож.: Дановскихъ (den avlidne maken – Шимонъ Балюкевичъ) (255), ост. вдовою Францишку урож.: Можейковъ (den avlidne maken – Винценты Мишкевичъ) (257), Ост. Супругу Петронилю урож.: Прадзяловичевъ (den avlidne maken – Якубъ сынъ Матешиа Дашкевичъ) (261), Оставилъ жену Анну урож.: Твойрановичевъ (maken – Матешъ Тымоновичъ) (256). Kvinnan anges endast med sitt förnamn och genitivformen plural av efternamnet på den familj hon härstammar från.

Som framgår används ordet урожденная. oftast i benämningar av änkor. Anteckningar utan detta ord är mycket sällsynta, till exempel: Янь Сумбаръ... Ост. вдовою Домицели Слепиковны мужъ (285), eller: Францишекъ Русакевичъ... ост. супругу Анну Гавенску (258).

Endast ett fall förekom där änkan antecknades enbart med förnamn: Ост. вдову Анну (maken – Доминикъ Германовичъ) (255).

2.3. Till de kyrkliga källorna bör man tydligen också räkna de församlingsförteckningar som började föras under denna period. De upprättades i kyrkorna och förvarades i deras arkiv. Dessa förteckningar skiljer sig dock från de vanliga kyrkliga böckerna över dop-, vigsel- och liknande registreringsakter. De senare skrevs på latin; personerna som nämndes i dem angavs vanligtvis med latinska förnamn (i deras kanoniska former), medan efternamnen (eller andra namnelement) skrevs på polska. De granskade invånarlistorna från församlingarna Merkinė, Seirijai och Deltuva är upprättade på polska eller

⁹ Detta är en förkortning av det ryska ordet оставшейся (kvarvarande), som används fortlöpande i källan.

¹⁰ I detta och de andra här anförda fallen står förkortningen ост. för оставил (lämnade efter sig).

134

på ryska. Där skrivs också församlingsbornas förnamn och efternamn. Namnformerna varierar – både kanoniska former och kortformer förekommer. I detta avseende skiljer sig dessa källor alltså inte på något sätt från olika administrativa och juridiska dokument, och de liknar särskilt inventarier över gods, starostier eller andra egendomar. Detta framgår också av de personbeteckningar som finns upptagna i dem.

I förteckningarna över församlingarnas invånare nämns många kvinnor. Deras beteckningar varierar, även om de oftast anges med förnamn och efternamn. Förnamnen är, liksom i de tidigare behandlade källorna, uteslutande kristna. Efternamnen bildas oftast med slaviska suffix -ova, -ovna eller har suffix av typen -sk-. Exempel: Rozalia Andrułaniowa (13, 41), Anna Aukštolowa (16, 17), Konstancya Balcewiczowa (16, 33), Katarzyna Baniażecziowa (13, 12), Rozalia Czaplikowa (10, 30), Aniela Downarowa (10, 4), Helena Eymontowa (16, 1), Ewa Miśkinowa (16, 20), Anna Rawgiałowa (13, 35), Maryanna Kukucianowa (13, 25), Maryanna Wołągiewiczowa (10, 28); Anna Bugieniowna (16, 13), Krystyna Burbowna (13, 22), Maryanna Burneykówna (10, 16), Judyta Dawgielowna (16, 3), Elzbieta Kathayciowna (16, 24), Wiktorya Karwiałowna (13, 8), Anna Milunowna (13, 39), Elzbieta Stymburowna (16, 5), Rozalia Treygiowna (10, 22), Maryanna Woyczulinowna (10, 14); Maryanna Bylinska (10, 4), Marta Brażyńska (13, 14), Katarzyna Daynowska (13, 77), Maryanna Gieguzynska (13, 71), Anna Giełazewska (10, 17), Anna Jaworowska (10, 3), Konstancya Kowalewska (16, 24), Maryanna Łapinska (16, 19), Agata Sniegiecka (16, 32).

Endast i den katolska förteckningen över Deltuva församling från 1843 (källa 15) är, vid sidan av den slaviska bildningen av kvinnors efternamn, även litauiska suffix belagda. Efternamn bildade med dessa suffix bars av 75 kvinnor (av omkring 350). Endast två av dem är bildade med suffixet -iene, som förekommer vid sidan av det i dokumentet mycket vanliga slaviska suffixet -ova. Det gäller Konstancya Płokƒtienie (14) och Ewa Szauczukienie (4). Jfr Katarzyna Gustowa (1), Anna Micewiczowa (1), Agata Bilotowa (2), Agata Mackiewiczowa (2), Elzbieta Aukszytnowiczowa (2), Barbara Bugianowa (2), Iudyta Ziziowa (3), Maryana Sarapinowa (6), Anna Kreywiowa (7), Anna Maczulowa (11), Anna Kietwirciowa (12), Ewa Skirgaytowa (14) och liknande.

Det andra efternamnet med suffixet -ienė är intressant. Det bör kopplas till efternamnet *Šiaučiūkenas, som användes i församlingen – jfr Maciej Szauczukienas, Michał Szauczukienas (16, 12), Jan Szawczukienas (16, 10), Jerzy Szawczukienas (16, 9). Efternamnet Šiaučiūkenas är fortfarande känt i trakten kring Ukmergė (LPŽ II 919). En gift kvinnas efternamn bildat av det skulle vara Šiaučiūkienė. I dokumentet står det dock *Šiaučiukienė; jfr efternamnen Šaučiukas och Šiaučiūkas, som endast är belagda långt från Ukmergė (LPŽ II 895, 919).

De övriga efternamnen av litauisk bildning i källan från 1843 för Deltuva församling betecknar ogifta kvinnor. Följande suffix förekommer:

-aičia, till exempel: Maryanna Andrunayczie, Katarzyna Andrunayczie (8), Anna Atkaczunayczie (9), Elzbieta Auksztolayczie (7), Rozalia Bartaƒkaycie (12), Barbara Bugianayczie (3), Barbara Butasżayczie (10), Dorota Burakayczie (11), Maryana

135

Burakayczcie (12), Barbara Czernawskayczcie (10), Dorota Gawianaycia (7), Maryana Gawienayczcie (8), Anna Gogayczcie (7), Maryana Grynayczcie (10), Agata Gurbayczcie (1), Ewa Gustayczcie (2), Anna Iasietaycie (2), Tekla Iasiulonayczcie (9), Elżbieta Kadonayczcie (8), Helena Kaminskayczcie (11), Ewa Kieszaycie (14), Agata Kietwirtayczcie (3), Anna Kreywayczcie (7), Anna Lelayczcie (14), Katarzyna Leleczkayczcie (14), Urszula Lingayczcie (8), Maryana Matakaycie (3), Barbara Nawiokayczcie (2), Katarzyna Raytayczia (11), Francijśka Stimburayczcie (4), Maryana Stremekayczcie (5), Maryana Strenikayczcie (11), Konstancya Szatayczcie (5), Katarzyna Szymkayczcie (5), Agata Triczaycie (5), Anna Triczaycie (4), Barbara Walonayczia (7), Katarzyna Walunayczcie (7), Elżbieta Woytkunayczcie (3); -yčia, till exempel: Iudyta Augliczie (3), Anna Kasialicz ie (4), Ewa Kasialicz ie (4), Maryana Kasialiczia (4), Maryana Kuliknyczcie (3), Elżbieta Kulicz ie (7), Anna Łatwiczia (10), Anna Lunpridicz ie (10), Konstancya Maknowicz ie (9), Ewa Pieczulicz ie (14), Konstancya Podigiczia (10), Konstancya Rukieliczia (9), Anna Stimburycz ie (4), Anna Warżagalicz ie (3), Katarzyna Warżagoliczie (3), Iudyta Woytkuniczia (5), Konstancya Woytkuniczie (4), Iudyta Źziczia (3), Ewa Źźniczia (3); -(i)ūčia, till exempel: Ewa Czolk iuccia (5), Anna Dutkiuccia (7), Helena Lamkaycziucie (7), Agata Rayluczie (13), Maryana Rodkiewiczucia (4); -ukė – ett enda belägg – Barbara Iucziukie (22).

Som synes är suffixet -aičia det vanligaste.

I den katolska förteckningen från 1829 för samma församling (källa 16) finns de flesta av de mansnamn som de återgivna kvinnonamnen har bildats av. De visar att det litauiska suffixet -aičia användes i två fall – när mansnamnet hade ändelserna -as och -is, -ys. -ys, till exempel: Andrunas (32), Atkaczunas (13), Burakas (28), Gawienas (18), Gustas (12), Matakas (7), Nawikas (29), Szatas (9), Woytkunas (10) och Auksztolis (9), Bugianis (5), Gogis (22), Grynys (29), Jasielis (38), Iasiulonis (27), Kiełsys (27), Kietwirtis (34, 35), Kreywis (22), Lingis (18), Stimburis (7), Tryczis (11), Triczys (6), Wolonis (22). Efternamn med suffixet -yčia är oftast bildade av mansnamn med ändelsen -is. Det gäller Auglis (12), Kafselis (10), Łatwis (15), Pieczulis (26), Stymburis (11), Zyzis (8). Endast Woytkuniczia, bildat av Woytkunas (7), belägger en annan möjlig användning av detta suffix. Suffixet -(i)ūčia har fogats till mansnamnen Czotkus (9), Dutkus (18) och Radkiewicz (33) (det sistnämnda kan rekonstrueras som *Radkevičius), efter att deras ändelse -us tagits bort. De två övriga efternamnen är inte belagda i källan.

En annan intressant detalj är värd att uppmärksamma. Två av de återgivna efternamnen med suffixet -aičia är bildade av mansnamn med suffix av typen -sk-. Det gäller Czernawskaycz ie och Kaminskaycz ie, bildade av efternamnen Czerniewski (21) och Kaminski (16). I övrigt är det brukligt i källan att bilda kvinnors efternamn från efternamn med suffixet -sk- genom att endast ändra ändelsen, till exempel: Bogumiła Karpińska (1), Elżbieta Kowalewska (11), Anna Ostrowska (6), Józefata Wysocka (11), Iudyta Źyźniewska (3). Jfr mansnamnen Karpiński (2), Kowalewski (1), Ostrowski (18), Wisocki (4), Źyźniewski (12).

136

Andra kvinnors efternamn i 1843 års förteckning bildas med de slaviska suffix -ova, -ovna, vilka var vanliga under denna period. Det senare suffixet fogas ofta även till samma efternamn som kvinnornas efternamn med de nämnda litauiska suffixen har bildats av. Detta gäller ogifta kvinnor: Maryana Andrunowna (6), Maryana Atkaczunowna (10), Agata Bugianowna (7), Maryana Dutkóvna (7), Agata Lingiowna (8), Ewa Pieczulowna (14) och andra. Särskilt ofta fogas dock ett slaviskt suffix till gifta kvinnors efternamn, trots att ett ogift kvinnonamn bildat av samma mansnamn med ett litauiskt suffix skrivs ned alldeles intill, till och med i en förteckning över katoliker i en och samma by. Här är några sådana efternamn med slavisk bildning: Katarzyna Andrunowa (8), Anna Atkuczunowa (9), Anna Auksztolowa (9), Barbara Bugianiowa (2), Ewa Dutkowa (6), Barbara Gogiowa (7), Konstancya Iasiuloniowa (9), Agata Kasielowa (3), Maryana Kieszowa (10), Anna Kietwircziowa (12), Anna Kreywiowa (7), Katarzyna Stimburowa (4), Dorota Triczowa (4), Agata Waloniowa (7), Iudyta Warżagolowa (3), Katarzyna Woytkunowa (4), Iudyta Ziziowa (3).

Det är svårt att förklara varför 75 kvinnors efternamn i en församlingsförteckning, skriven av samma person, bildas med litauiska suffix som användes i talspråket, medan de övriga 275 har de slaviska suffix som var vanliga i officiellt språkbruk. Kanske berodde detta på den berörda kvinnans sociala ställning, eller på någon annan omständighet. Hur som helst är det ett sällsynt fenomen i 1800-talets dokument.

Kvinnonamn i ett dokument från 1800-talets andra hälft, skrivet på polska, bör behandlas separat. Det rör sig om tvåledade namnformer i förteckningar över invånare i Seirijai församling som biktat sig och tagit emot kommunionen (källa 12). En del av dem är helt typiska för perioden – ett kristet förnamn och ett efternamn med suffixet -ova eller -ovna, till exempel: Józefa Mikielkiewiczowa (2), Karolina Błazewiczowa (2), Rozalija Karkiałowa (3), Ewa Żylaniowa (22), Agata Pilwialowa (23) eller Maryanna Szukiówna (3), Marcella Urbanowiciowna (13), Rozalija Kisielówna (24), Maryjanna Gilowna (43). Vanligen fogas dessa suffix till mansnamnet efter att ändelsen har tagits bort. I några enstaka fall fogas de i stället till hela efternamnet, till exempel: Anna Mazajtysowa (20). I kvinnliga efternamn med suffix av typen -sk- ändras endast ändelsen, till exempel: Helena Piotrowska (4), Brygida Żylinska (9), Anna Iasińska (58), Ewa Malinowska (59). Det finns också mycket ovanliga exempel på sådana kvinnonamn i källan. Här följs kvinnornas förnamn av helt oförändrade mansnamn. Dessa har de slaviska patronymiska suffixen -ovič, -evič: Urszula Balewicz (4), Wiktoryja Balewicz (17), Maryanna Czereszkiewicz (2), Teressa Czurlewicz (3), Marta Gudzino-wicz (3), Ewa Janulewicz (14), Maryanna Iaruszewicz (52), Marcella Marcinkiewicz (2), Antonina Misiewicz (5), Albertyna Naruszewicz (5). Andra har litauiska patronymiska suffix -onis, -ūnas (mer sällan -aitis, -ynas), till exempel: Rozalija Adamanis (5), Krystyna Andrulanis (28), Agata Bietanis (18), Wiktorya Boubanis (22), Józefa Czurlanis (3), Konstancya Czurlanis (4), Anna Janulanis (29), Rozalija Jurczukanis (5), Anastazyja Jurelanis (21), Marta Masianis (14), Elżbieta Mikielanis (16), Elżbieta Mikucianis (27), Maryjana Walukanis (24), Agata

137

Žylanis (29); Agata Bagdziunas (44), Maryanna Grablun (9), Regina Komarunas (12), Maryanna Maskielunas (26), Marcella Mitunas (22), Regina Stoczkunas (36), Marcella Szalunas (3), Franciszka Żydžiunas (51); Róża Jurgaitis (17), Marta Lingajtys (4); Agata Stasiukinas (11). Det förekommer även exempel på andra bildningssätt, till exempel: Elzbieta Dauginik (8), Konstancya Grygucis (21), Róża Jakulis (61), Maryana Iuszka (4), Maryanna Kieva (23), Marcella Kondrat (11), Agata Pilkialis (55), Rozalija Pilwialis (55), Marta Romeykis (22), Anna Salinis (35), Agata Sawejkis (28), Marta Stuc(z)ka (62), Wiktorya Szarkiato (9), Ewa Szukis (12), Helena Wisiałga (58). Jämför med mansnamnen i 1830 års förteckning över invånarna i Seirijai församling (källa 13), där samma efternamn förekommer: Bartłomiej Adamanis (5), Jakob Andrulonis (41), Jan Gudżinowicz (22), Marcin Janulani(s) (16), Maciej Janulewicz (57), Karol Masianis (23), Dominik Mikielanis (58), Karol Mihun (22), Jan Moskielunas (33), Adam Salinis (38), Antoni Stoczkunas (8), Kazimierz Stuc(z)ko (67), Ignacy Szalunas (73), Szymon Szarkiato (49), Wincenty Szukis (18), Szymon Żydžiunas (3), Maciej Żylanis (13), Jan Watukanis (64).

Dokumentet från 1800-talets andra hälft, som innehåller de ovan diskuterade ovanliga kvinnonamnen, skrevs av två personer. Detta påverkar dock inte kvinnonamnens genusformer. Båda skrivarna återger flera olika former av dem. De behandlar fallen med ett efternamn med ett suffix av typen -sk- på samma sätt: då ändras ändelsen på kvinnans fars eller makes efternamn. Andra efternamns genusformer (särskilt de litauiskt bildade) varierar. Förutom former bildade med suffixen -ova, -ovna används också mansnamn för att beteckna kvinnor. De sistnämnda fallen tycks till och med vara vanligare. Det gick inte att urskilja några regelbundenheter som kunde förklara orsakerna till denna användning av kvinnliga efternamn. Kanske hänger sådana namnformer samman med kvinnornas etniska tillhörighet? En sådan gissning vore åtminstone delvis rimlig om deras efternamn bara hade de slaviska suffixen -ovič, -evič. Men som exemplen ovan visar är kvinnornas efternamn bildade på olika sätt – de har också litauiska patronymiska suffix eller saknar sådana, men skrivs med litauiska ändelser.

Förutom tvåledade namnformer förekommer även andra slags namn i förteckningarna över församlingarnas invånare. Kvinnor i Merkinė församling 1829–1830 skrivs ibland med tre personnamn, till exempel: Anna Maciejewska Osiecka (10, 5), ibland bara med ett efternamn, till exempel: Kisielewska (10, 31), Maciunska (10, 24), Woyczowna (10, 22), och ibland så här: Katarzyna z Pustowskich (10, 5). När en hustru nämns tillsammans med sin man i detta dokument anges endast hennes flicknamn, till exempel: Paweł Bingiel żona Czeczatowna, Antoni Wołk żona Pietruciowna, Tomasz Galczys żona Żurkiewiczowna, Wincenty Gudelonis żona Traygiowna, Marcin Witkowski żona Sawicka, Jan Bubenas żona Bingielowna, Mateusz Kaszeta żona Szwabielowna (alla: 10, 16), Michał Watkowski żona Grudzinska (10, 17), Ignacy Wołkowski żona Kuniguciowna (10, 17). Sådana namnformer vittnar bland annat om att efternamnet inte är ett gemensamt personnamn för familjen. Det handlar om första hälften av 1800-talet.

Kvinnonamnen är mycket varierande i 1840 års katolikförteckning från Deltuva församling (källa 17). Källan skiljer sig från andra liknande genom att män och kvinnor här skrivs ned—

138

skrivas inte tillsammans utan till och med på olika blad. Männen anges på två sätt – med förnamn och efternamn, eller också anges faderns förnamn. Därmed följs det redan etablerade skrivsättet från 1800-talets första hälft. Det är dock oklart varför faderns förnamn anges i vissa fall men inte i andra, t.ex.: Szymon Szyteyko (4), Stanisław Szemioł (3), Onufry Romanowski (4) och Mateuſz Syn Jakoba Szyteyko (3), Tomaſz Syn Michała Kulejzis (5), Mateusz Kazimierza Syn Szyteyko (6).

Änkor anges i källan med två personnamn – förnamn och efternamn – t.ex.: Maryanna Andrunowa (10), Ewa Kłotyniowa (8), Maryanna Złobowa (6). På samma sätt anges även vissa ogifta kvinnor (tjänstefolk, inhyseshjon), t.ex.: Maryanna Andrunówna (11), Konstancya Olechnowiczówna (12), Anna Czepukienówna (8) och Dorota Gawenayczia (11). Ibland utvidgas dock även de senares namnformer med en hänvisning till faderns förnamn, t.ex.: Konstancya Michała Corka Kietwirciówna (18), Urszula Iana Corka Lingiówna (16), Barbara Macieja Corka Raytowna (19), Konstancya Ierzego Corka Szyteykowna (7), Katarzyna Michała Corka Wasztakiowna (22). Eller: Rozalia Łukaſzewiczowna Corka Marcina (6), Barbara Zimblaycze Cor. Michała (5).

Annorlunda är namnformerna för de gifta kvinnor som anges i dokumentet, vars män lever och också nämns. De vanligaste är: Szymona Żona Wiktorya (9), Tomaſza Żona Anna (6), Szymona Żona Maryanna (5), Mateuſza Żona Zuzana (2), Iakoba Żona Anna (4), Iana Żona Agata (4), Ierzego Żona Barbara (4), Iakoba Żona Agata (4), Stanisława Żona Katarzyna (5). Kvinnan anges alltså endast med förnamn, och det uppges vems hustru hon är. Även mannen anges endast med förnamn. Detta är naturligtvis en mycket informationsfattig namnform för kvinnor, lämplig endast för informellt bruk.

I andra fall anges endast kvinnans förnamn och det sägs vems hustru hon är, medan mannens både förnamn och efternamn skrivs ut (genitivform), t.ex.: Iana Bugiena Żona Antonina (23), Iozeffa Czeszumskiego Żona Anna (6), Iana Ilinskiego Żona Ewa (4), Michała Miſzkinia Żona Konstancya (8), Mateuſza Szyteyki Żona Agata (5). Ibland utvidgas dessa namnformer också med en hänvisning till faderns förnamn, t.ex.: Żona Szymona Oleſkiewicza Maryanna Corka Macieja (2), Iana Dutki Żona Anna Corka Bartłomieja (16). Mannen kan anges endast med förnamn, medan fadern anges med både förnamn och efternamn. Kvinnan anges, naturligtvis, återigen endast med förnamn, t.ex.: Augustyna Żona Anna Corka Kazimierza Lingia (17), Francifſka Żona Barbara Corka Marcina Lingia (4). Det förekommer också sådana skrivsätt där endast förnamn nämns (mannens, kvinnans och faderns), t.ex.: Iozefa Żona Ewa Corka Kazimierza (16), Iakoba Żona Maryanna Corka Macieja (2), Adama Żona Barbara Corka Antoniego (3), Marcina Żona Anna Corka Szymona (2), Iana Żona Iudyta Corka Adama (2), Michała Żona Ewa Corka Antoniego (3). Sådana namnformer kan naturligtvis inte heller betraktas som officiella.

Sammanfattande anmärkningar. I undersökningen av hur kvinnor namngavs under 1800-talet har omkring 6 000 belägg för deras namnformer granskats i mycket varierande dokument. Källorna delades in i administrativa juridiska och kyrkliga, och försök gjordes att uppmärksamma

139

likheter och skillnader mellan de kvinnonamnformer som användes i dem. De senare framträdde särskilt tydligt vid undersökningen av sådana källtyper från 1600- och 1700-talen (Maciejauskienė 1991: 295–296). Analysen av kvinnonamnformer i de granskade 1800-talsdokumenten visar att även under denna period finns avsevärda skillnader i hur kvinnor skrivs in i källor av olika slag. Det går dock också att urskilja en tendens att dessa skillnader minskar. Detta beror delvis på att karaktären hos vissa kyrkliga källor förändrats.

Följande huvudsakliga sätt att namnge litauiska kvinnor kan urskiljas:

1. Med två personnamn, där det första är förnamnet och det andra efternamnet. Denna namnform är vanligast i de granskade administrativa juridiska dokumenten, i Kuliai sockens dopregisterbok samt i vissa andra källor. Så anges både gifta och ogifta kvinnor.

2. Med tre personnamn. Det rör sig oftast om namnformer för gifta kvinnor, bestående av kvinnans förnamn, hennes flicknamn och det efternamn hon delar med sin man. Detta skrivsätt är ovanligt i de redan nämnda källorna. Det förekommer vid sidan av de vanliga tvåledade namnformerna. Däremot är det vanligt i den andra undersökta kyrkliga källan – 1857 års registerutdragsbok med födelse-, vigsel- och dödsnotiser från kyrkorna i Verkiai, Musninkai, Sudervė, Nemenčinė m.fl. När kvinnor anges på detta sätt används vanligen ordet урожденная. före flicknamnet.

3. Övriga varierande former. Det rör sig om ovanliga namnformer med ett enda personnamn (förnamn eller efternamn). Hit hör även sådana där det anges vems hustru den gifta kvinnan är, eller vems dotter den ogifta är. I dessa namnformer är ett beskrivande inslag vanligt: de allmänna orden hustru, dotter används (ibland även andra, t.ex. syster, änka). I sådana fall kan kvinnan anges enbart med förnamn, medan mannen eller fadern anges med både förnamn och efternamn. Eller så anges kvinnan med förnamn och efternamn, varefter mannens eller faderns förnamn tillfogas. Även andra enstaka namnformer förekommer.

Kvinnors namnformer varierar alltså fortfarande märkbart under denna period. Den främsta orsaken till detta är uppenbarligen kvinnornas annorlunda samhällsställning jämfört med männens, liksom deras ekonomiska och andra beroende av män. Eftersom kvinnor deltog betydligt mindre än män i samhällslivet dröjde det längre innan deras namn i dokument fick en enhetlig, officiell form som var obligatorisk överallt och alltid. Därför är andra skrivsätt fortfarande relativt vanliga vid sidan av den namnform med förnamn och efternamn som i många källor från den aktuella perioden tycks bli norm. Detta hänger också samman med källornas särart.

Avvikelser från namnformen med förnamn och efternamn – namnformer med tre led, beskrivande inslag m.m. – kännetecknar hur kvinnorna anges i den andra kyrkoboken. Det är dock just i denna källa som tendensen att behandla efternamnet som ett gemensamt personnamn för en familjs medlemmar är mest påtaglig (jfr namnformerna för brudar, brudgummar, dopbarn samt föräldrar till avlidna spädbarn). Liknande tendenser har också observerats i Imbradas sockens kyrkobok. I Kuliai sockens dopregisterbok däremot skrivs barnets far och mor med olika efternamn (vanligen används moderns flicknamn). Dessa och andra uppgifter som observerats i administrativa juridiska och andra dokument vittnar om att redan

140

De litauiska efternamnen, vars utformning blev färdig under 1700-talet, var ännu under 1800-talet inte alltid den viktigaste och nödvändiga beståndsdelen i personers namn.

Intressant nog förekommer hänvisningar till faderns namn, som under denna period aktivt söker sig in i männens namn, relativt sällan när kvinnor registreras. Det undersökta materialet visar att sådana hänvisningar endast utökar namnformen för ogifta kvinnor.

Kvinnornas efternamn har en mycket slavisk bildning. Det är förvånande att även i dopboken från Kulių församling har ogifta kvinnors efternamn slaviska suffix -ovna, -evna, medan gifta kvinnors har -ova, -eva. Och endast tio efternamn (av 1891!) är bildade med litauiska suffix -aitė, -alė och -ienė (jfr bildningen av kvinnliga personnamn i kyrkböcker från 1600–1700-talen, se Maciejauskienė 1991: 262–300). Endast 9 kvinnor (av 500), registrerade i administrativa rättsliga dokument, har efternamn med litauiska suffix -ienė, -ytė, -utė, -ukė med flera. De övrigas efternamn är bildade med slaviska suffix -ovna, -evna, -ova, -eva. Bildningen av efternamn för kvinnor registrerade i den andra kyrkboken vittnar om att endast de enklare suffixen användes. Först i den katolska förteckningen över invånare i Deltuva församling från 1843 beläggs, vid sidan av slavisk bildning av kvinnors efternamn, även litauiska suffix -ienė, -aičia, -yčia, -(i)ūčia, -ukė. Med dessa suffix bildades 75 av omkring 350 kvinnors efternamn. Två efternamn med suffixet -aičia förekom (bland många andra, naturligtvis) också i invånarregistret från samma församling år 1840. Således kan man, naturligtvis med utgångspunkt endast i antroponymien i de undersökta dokumenten, hävda att slavifieringen av kvinnors efternamnsbildning tilltog under 1800-talet.

I ett dokument från 1800-talets andra hälft – förteckningar över invånarna i Seirijai församling som hade biktat sig och tagit emot nattvarden – förekom mycket ovanliga kvinnonamn. Efter kvinnans kristna förnamn anges ett mansnamn som efternamn. Sådana namnformer är vanliga och används parallellt med periodens normala registrering av förnamn och efternamn, där efternamnet är bildat med suffixen -ova eller -ovna. Det gick inte att förklara orsakerna till att efternamn av denna typ användes könsöverskridande, eller att urskilja några mönster.

Inkommen 1999-02-26

LITERATŪRA

LPŽ I–II – Lietuvių pavardžių žodynas 1–2, Vilnius: Mokslas, 1985–1989.

Maciejauskienė V. 1991: Lietuvių pavardžių susidarymas, Vilnius: Mokslas.

Maciejauskienė V. 1993: Lietuvių įvardijimas XIX a. pirmojoje pusėje. – Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 100–113.

Ramonienė M. 1985: Vakarų ir Vidurio Lietuvos moterų antroponimai XVIII a. pabaigoje. – Kalbotyra 36(1), 54–62.

RL IV – Rusų–lietuvių kalbos žodynas 4, Vilnius: Mokslas, 1985.

Salys A. 1983: Krikštavardžiai. – Raštai 2, Roma: Lietuvių katalikų mokslų akademija.

Zinkevičius Z. 1977: Lietuvių antroponimika: Vilniaus lietuvių asmenvardžiai XVII a. pradžioje, Vilnius: Mokslas.

141

ŠALTINIAI^*

1. Balčių daro dokumentai. 1816–1825 m. – Lietuvos mokslų akademijos bibliotekos Rankraščių skyrius (toliau – MABRS), F 37–2899.

2. Bierczak Czynszow i Remanętow z Włosci Poswolski(e)y... [Pasvalio valdų gyventojų činčo mokesčių ir skolų knyga. 1838 m.]. – MABRS, F 43–15326.

3. Inventarze Maiętności Dembiny... [Dembynės dvaro inventoriai. 1786–1828 m.]. – MABRS, F 138–1441.

4. Inventarze mttści Bolbian... [Balbėnų dvaro inventoriai. 1775–1830 m.]. – MABRS, F 138–1439.

5. Inventarze Mttsci Kurkliszek... [Kurkliškių dvaro inventoriai. 1786–1819 m.]. – MABRS, F 138–1443.

6. Inventarz Majątku Hoduciszek... [Adutiškio dvaro inventorius. 1828 m.]. – MABRS, F 43–4626.

7. Kelmės dvaro dokumentai. Smulki visų Kelmės valdų moterų registracija. 1834 m. – MABRS, F 37–1710.

8. Księga Metryk ślubnych... [Inturkės parapijos jungtuvių metrikų registracijos knyga. 1771–1826 m.]. – Saugo­ma Inturkės bažnyčios archyve.

9. Kulių parapijos krikšto metrikų registracijos knyga. 1802–1807 m. – Lietuvos valstybės istorijos archyvas, F 669, ap. 1, b. 220.

10. Merkinės parapijos gyventojų sąrašai. Nuorašai bei ištraukos iš Merkinės bažnytinio archyvo knygų (paruošė J. Reitelaitis). 1818–1937 m. – MABRS, F 136–13.

11. Poswolski inwentarz... [Pasvalio dvaro inventorius. 1806 m.]. – MABRS, F 43–15014.

12. Seirijų parapijos gyventojų, atlikusių išpažintį ir priėmusių komuniją, sąrašai. 1881–1884 m. – MABRS, F 136–89.

13. Seirijų parapijos gyventojų sąrašas. 1830 m. – MABRS, F 136–90.

14. Skazka Rewizka Fowl=Poctzowa Roku 1834. – MABRS, F 38–55.

15. Spis Parafian Dziewałtowskich... [Deltuvos parapijos katalikų sąrašas. 1843 m.] – MABRS, F 268–36.

16. Status Animarum czyli Rejestr Ludności Parafii Dziewia tłowskiey [Deltuvos parapijos katalikų sąrašas... 1829–1834 m.]. – MABRS, F 268–33.

17. Wiadomość Mieszkańcach obojej płci..., należących do parafialnego Dziewałtowskiego Kościoła... [Deltuvos parapijos katalikų sąrašas. 1840 m.]. – MABRS, F 268–35.

18. Выписи метрической книги... [Verkių, Musninkų, Sudervės, Nemenčinės ir kt. bažnyčių gimimo, sutuoktuvių ir mirties metrikų išrašų knyga. 1857 m.]. – MABRS, F 43–19247.

19. Дело Трокского уездного суда... [Valkininkų seniūnijos dokumentai. 1571–1872 m.]. – MABRS, F 11–23.

20. Местечко Велёna. Список жителей: дворян, мещан, крестьян, кутников. 1861 г. –MABRS, F 126–322.

^* Peržiūrėti istorijos šaltiniai saugomi Lietuvos mokslų akademijos bibliotekos Rankraščių skyriuje (išskyrus Inturkės ir Kulių parapijos bažnytines knygas – žr. 8 ir 9 sąrašo poziciją). Sudarant abėcėlinį jų sąrašą dažniausiai pirmiausia rašomi šaltinių pavadinimai originalo kalba, o skliaustuose – Rankraščių skyriaus kataloguose esantys pavadinimų variantai ir metai, kuriais šaltinis rašytas. Abu pavadinimai neretai pateikiami sutrumpinti. Tais atvejais, kai pavadinimo originalo kalba dėl vienokių ar kitokių priežasčių nurodyti negalima, pasitenkinama tik kataloge esančiu pavadinimu. Nurodoma šaltinių saugojimo fondas, signatūra. Panašiai stengiamasi pateikti ir kitur, t.y. bažnyčios archyve, saugomo šaltinio pavadinimą.

142

21. Разрешения крестьянам: 1) на брак; 2) на годичный уход в другие места... 1859 г. – MABRS, F 126–200.

22. Разрешения на брак. 1831–1862 г. – MABRS, F 126–353.

23. Разрешения на брак. 1844–1862 г. – MABRS, F 126–352.

24. Разрешения на брак крестьянам. 1829–1830 г. – MABRS, F 126–263.

25. Разрешения на брак крестьянам. 1835–1871 г. – MABRS, F 126–394.

26. Разрешения на брак крестьянам. 1839–1843 г. – MABRS, F 126–174.

27. Разрешения на брак крестьянам. 1846–1847 г. – MABRS, F 126–173.

28. Разрешения на брак крестьянам. 1857–1858 г. – MABRS, F 126–201.

29. Ревизская Сказка 1851 года... Вайговского прихода... [Vaiguvos dv. revizinis sąrašas. 1851 m.]. – MABRS, F 37–229.

DIE BEZEICHNUNG DER FRAUEN IN DEN HISTORISCHEN QUELLEN DES 19. JAHRHUNDERTS

Zusammenfassung

Das Ziel des vorliegenden Beitrags ist die Bezeichnung der Frauen in den historischen Quellen des 19. Jahrhunderts zu erörtern. Zu diesem Zwecke wurden aus verwaltungsrechtlichen Quellen und Kirchenurkunden ca. sechstausend Eintragungen über Frauen gesammelt. Es wurde festgestellt, daß die Art der Bezeichnungen der Frauen uneinheitlich ist. Das wird u. a. durch die Spezifik der Quellenschriften bedingt.

Es sind folgende Arten der Frauenbezeichnungen zu unterscheiden: 1. mit zwei Personennamen – der erste ist der Vorname, der zweite der Familienname; 2. mit drei Personennamen, die gewöhnlich verheiratete Frauen tragen – dem Vornamen, dem Familiennamen des unverheirateten Mädchens und dem Familiennamen der verheirateten Frau, der dem des Ehemannes entspricht; 3. auf andere Weise. Das sind seltene Bezeichnungen mit einem Personennamen (Vornamen oder Familiennamen), Verzeichnisse von Frauen mit Hinweisen, wessen Frau oder Tochter sie ist (wobei die Appellativa žmona, duktė gebraucht werden).

Die Verschiedenartigkeit der Bezeichnungen der Frauen wird wohl durch ihre gesellschaftliche Stellung, durch ihre Abhängigkeit vom Ehemann (hinsichtlich des Eigentums u. a.) bedingt. Die Bezeichnungen der Frauen (die viel weniger als die Männer am gesellschaftlichen Leben beteiligt waren) in den historischen Quellenschriften haben viel später als die Bezeichnungen der Männer einheitliche, offizielle, immer und überall gültige Formen erlangt. Außerdem bezeugen gerade die Bezeichnungen der Frauen, daß die im 18. Jh. schon herausgebildeten litauischen Familiennamen im 19. Jh. nicht immer die wichtigste und notwendigste Komponente bei der Personenbezeichnung waren.

Die Frauennamen waren alle ausnahmslos christlicher Herkunft. Die Bildung der Frauenfamiliennamen trägt einen ausgesprochen slawischen Charakter. Die Mädchenfamiliennamen haben gewöhnlich die Suffixe -ovna, -evna, während die Familiennamen der verheirateten Frauen durch -ova, -eva gekennzeichnet sind.

Litauische Ableitungssuffixe sind selten anzutreffen: so liegen im Kirchenbuch der Gemeinde von Kuliai nur zehn Familiennamen (aus 1891) mit den Suffixen -aitė, -alė und -ienė vor.; nur neun Frauenfamiliennamen (aus 500), die in den administrativen Rechtsurkunden verzeichnet sind, weisen die litauischen Suffixe -ienė, -ytė, -ukė, -utė auf; in dem Verzeichnis der katholischen Gemeinde von Deltuva findet man unter den an 350 Familiennamen von Frauen 75, die mit den Suffixen -ienė, -aičia, -yčia, -(i)ūčia, -ukė gebildet sind. In manchen durchgesehenen Quellenschriften kommt kein einziger Frauenfamilienname mit einem litauischen Suffix vor. Das erlaubt uns, zu schließen, daß im 19. Jh. der Slawisierungsprozeß bei der Bildung von Frauenfamiliennamen klarer zu Tage trat.

143

In einer Urkunde aus der 2. Hälfte des 19. Jahrhunderts – in den Einwohnerverzeichnissen der Gemeinde Seirijai – kommen sehr ungewöhnliche Bezeichnungen der Frauen vor. Nach dem christlichen Vornamen der Frau ist ein männlicher Familienname eingetragen (Marcella Marcinkiewicz, Elżbieta Mikukianis, Marcella Milunas, Agata Sawejkis). Solche Bezeichnungen liegen häufig vor neben den für jene Periode gebräuchlichen Eintragungen von Vornamen und Familiennamen, wobei die letzteren mit den Suffixen -ova oder -ovna gebildet wurden. Aus welchen Gründen solche Formen der Familiennamen gebraucht wurden, ist nicht gelungen zu klären.

144