ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLVIII (2003), 1–17

Kasusattraktion i jämförande konstruktioner^*

VESLAVA ČIŽIK

Litauiska språkets institut

Artikeln behandlar kasusmarkeringen av substantiv i reducerade jämförande bisatser i litauiska. Nominativ, som förväntas i en reducerad jämförande bisats utifrån dess subjektfunktion i den motsvarande fullständiga jämförande bisatsen (som i Reikia gyventi kaip drugelis i stället för Reikia gyventi (taip), kaip gyvena drugelis), ersätts ofta valfritt med ett oblikt kasus, eftersom substantivet kopierar kasusmarkeringen hos substantivet i matrissatsen som det fungerar som jämförelsenorm för. Detta förekommer (i) i adverbiella jämförande bisatser som inleds med (taip), kaip, t.ex. Reikia gyventi kaip drugeliui i stället för Reikia gyventi kaip drugelis, och (ii) i adjektiviska jämförande bisatser av typen (toks), kaip, t.ex. Malonu gauti tokias dovanas kaip žaislus i stället för Malonu gauti tokias dovanas kaip žaislai. Denna kasusattraktion tycks begränsas av två faktorer: (i) en animacitetshierarki (pronomen och egennamn utsätts sällan för attraktion), och (ii) en kasushierarki (nominativ ersätts ofta med ackusativ, mer sällan med genitiv eller dativ och praktiskt taget aldrig med instrumentalis).

1. INLEDNING

Akademinė Lietuvių kalbos gramatika och Dabartinės lietuvių kalbos gramatika skiljer mellan jämförande konstruktioner, jämförande uttryck och jämförande satser. I grammatikerna ges ingen definition av något av dessa begrepp (se Ulvydas, red., 1976: 653, 893; Ambrazas, red., 1996: 634, 690), och jämförande konstruktioner behandlas inte separat. Skillnaden mellan dessa begrepp fastställs på grundval av den grammatiska strukturen: jämförande konstruktioner består av prepositioner tillsammans med nominalord, t.ex.: sunkesnis už akmenį, panašus į tėvą, geriausia už visus. Till sin grammatiska struktur liknar jämförande uttryck jämförande satser: satser har ett utsagt predikat, medan uttryck saknar predikat. Jämförande uttryck är som reducerade jämförande satser – upprepad eller lättförståelig information utifrån sammanhanget utelämnas, det vill säga den finita verbformen utelämnas, t.ex.:

(1) Tro mig, dina bekymmer går över som natten.

I stället för att använda verbet praeiti (Patikėk, tavo vargai praeis, kaip praeina naktis), två gånger upprepas det inte längre i den jämförande satsen. Enligt terminologin i hittillsvarande litauiska grammatiker blir den jämförande bisatsen i sådana fall

Problemet med kasusattraktion togs upp av professor Axel Holvoet. Han hjälpte till att formulera de grundläggande villkoren för kasusattraktion, fastställa typerna av jämförande konstruktioner och formulera slutsatserna. Jag är honom mycket tacksam för detta.

2 | VESLAVA ČIŽIK

Den huvudsakliga skillnaden mellan jämförande fraser är, som redan nämnts, om predikatet förekommer eller inte (om predikatet är uttryckt är det en jämförande bisats, om det inte är uttryckt en jämförande fras). Grammatikförfattarnas formuleringar antyder att det skulle kunna finnas en viss betydelseskillnad mellan ”jämförande sats” och ”jämförande fras” (jfr ”men betydelsemässigt skiljer de sig ibland nästan inte alls åt”, Ambrazas, red., 1996: 634), men det anges inte vilken denna skillnad skulle kunna vara, så förekomsten av en betydelseskillnad måste tills vidare betraktas som obevisad. Dabartinės lietuvių kalbos gramatika skiljer mellan jämförande fraser för kvalitet, kvantitet och skillnad samt jämförande satser för kvalitet, kvantitet, relation och skillnad, det vill säga i båda fallen urskiljs samma semantiska typer (Ambrazas, red., 1996: 690). Ur olika perspektiv kan ”jämförande fraser” betraktas som reducerade jämförande satser, men eftersom ett sådant begrepp är ovanligt i den litauiska grammatiktraditionen kommer sådana konstruktioner som kaip naktis i meningen Tavo vargai praeis kaip naktis i denna artikel att kallas jämförande konstruktioner, inte jämförande satser. Dessutom beskrivs en jämförande fras i Lietuvių kalbos enciklopedijoje som ”en konstruktion som uttrycker jämförelse” (Morkūnas, Ambrazas, red., 1999: 379).

De jämförande konstruktioner som behandlas här består av den jämförande konjunktionen kaip och en viss ordform, med undantag för en finit verbform. Detta ord utgör den jämförande konstruktionens kärna och kallas dess huvudord. Om en finit verbform användes i varje jämförande konstruktion skulle den omvandlas till en jämförande sats. Även om verbet inte är uttryckt i själva den jämförande konstruktionen, styr det formen hos de andra ord som används i konstruktionen, till exempel:

(2) Lietuvos aš vardą švelnų tau nešu kaip saulę rankose.

I denna mening bestäms formerna i ackusativ saulę och lokativ rankose av verbet neštis syntaktiska egenskaper: vardą nešu, kaip nešu saulę rankose, trots att verbet inte är uttryckt i själva den jämförande konstruktionen.

I Lietuvių kalbos gramatikoje står det: ”Om huvudordet i den jämförande frasen är böjbart kongruerar det i kasus med det böjbara ord som fungerar som subjekt eller objekt i meningen” (Ulvydas, red., 1976: 657). Följande exempel ges:

(3) Dabar nelaimė trenkė kaip griaustinis.

(4) Aš tave mylėjau kaip ir savo vaiką.

Det anges att ”den jämförande frasen kaip griaustinis är syntaktiskt underordnad verbet trenkė, men dess huvudord griaustinis kongruerar i kasus med substantivet nelaimė, som fungerar som subjekt i meningen. I meningen Aš tave mylėjau kaip ir savo vaiką kongruerar huvudordet vaiką i den jämförande frasen med pronomenet tave, som fungerar som objekt” (Ulvydas, red., 1976: 657). Denna grammatiska förklaring är inte exakt. Grammatikboken behandlar inte sådana fall där kongruens saknas, till exempel:

(5) Mums nereikia tokio žmogaus kaip Jonas.

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

3

Utifrån den regel som formulerats i grammatiken skulle vi förvänta oss: Vi behöver inte en sådan person som Jonas. Men någon sådan användning kan inte iakttas, och därför har vi ingen grund för att hävda att det jämförande uttryckets huvudord kongruerar med satsens subjekt eller objekt – åtminstone inte för att hävda att kongruens är den huvudsakliga faktorn som bestämmer formen på det jämförande uttryckets huvudord. Att huvudordet böjs innebär inte i sig att kasus kongruerar; detta är inte den främsta principen bakom kasusöverensstämmelse. Därför uppstår frågan vad som faktiskt bestämmer eller påverkar användningen av ett visst kasus. Den avgörande, det vill säga huvudsakliga, faktorn är den semantiska funktion som det jämförande uttryckets huvudord har. Jämför följande meningar:

(6) Jungfrun blommar som en ros.

(7) Och Vytukas älskade honom som sin vän.

I den första meningen har huvudordet ros subjektfunktion, medan huvudordet vän i den andra meningen har objektfunktion. Det går att fastställa vilken funktion ett substantiv har genom att rekonstruera hela den jämförande satsen:

(8) Jungfrun blommar så som en ros blommar.

(9) Och Vytukas älskade honom så som han älskade sin vän.

Om vi inte betraktar de reducerade varianterna som en ros, som sin vän som meningar, kan vi inte definiera substantivens funktioner utifrån satsdelarna. Vi kan endast tala om den SEMANTISKA FUNKTION som bevarats i det jämförande uttrycket. I allmänna ordalag kan den definieras som subjekt- eller objektfunktion, beroende på om substantivet i den motsvarande jämförande satsen har funktionen av subjekt eller (direkt eller indirekt) objekt. Den SEMANTISKA FUNKTIONEN i det jämförande uttrycket motsvarar den SYNTAKTISKA FUNKTIONEN i den jämförande satsen. Om substantivet har subjektfunktion skulle vi förvänta oss nominativ; om det har objektfunktion skulle vi förvänta oss något annat kasus.

Det finns dock meningar där det jämförande uttryckets form anpassas till en viss substantivform i huvudsatsen, trots att deras semantiska funktioner inte överensstämmer, till exempel:

(10) Vattnet är kallt, det brukade ta andan ur honom och han fick fånga luft som en liten fisk.

Om vi rekonstruerade den jämförande satsen (fånga luft så som en liten fisk fångar luft), skulle vi se att konstruktionens huvudord har subjektfunktion och därför borde stå i nominativ:

(11) Vattnet är kallt, det brukade ta andan ur honom och han fick fånga luft som en liten fisk.

I detta fall har vi att göra med kasusattraktion (case attraction eller case assimilation). Attraktion är en överensstämmelse mellan formerna hos två ord som inte är förbundna med varandra genom en direkt syntaktisk relation (Matthews 1997: 29). I den angivna meningen står huvudordet i det jämförande uttrycket žuvytei i samma kasus som ett substantiv i huvudsatsen

4 |

VESLAVA ČIŽIK

logiskt subjekt för det. Det finns en viss kasuskongruens, men i ett sådant fall kan vi inte kalla det egentlig kongruens, eftersom användningen av en sådan term implicerar en viss syntaktisk relation: enligt befintliga grammatiker är kongruens ”valet av det beroende ordets morfologiska form (kasus, numerus, genus) utifrån huvudordet” (Ambrazas, red., 1996: 480). När vi talar om kongruens bör vi kalla det ena substantiviska ordet huvudord och det andra beroende ord. Men mellan det substantiviska ordet i huvudsatsen och det substantiviska ordet i den komparativa konstruktionen finns ingen direkt relation. Dessutom är kongruens inte en norm utan bara en av möjligheterna, eftersom meningar där substantiviska ord inte kongruerar används oftare. Därför är det i sådana fall mer korrekt att tala om kasusattraktion än om kongruens. I den här artikeln har vi försökt ta reda på när sådana fall av kasusattraktion förekommer.

2. BESKRIVNING AV EXPERIMENTET

I december 2002 tillfrågades trettio förstaårsstudenter vid fakulteten för matematik och informatik vid Vilnius universitet (ålder: 18–20 år). De kom från Vilnius, Panevėžys, Šiauliai, Klaipėda, Joniškis, Alytus och Marijampolė. Studenterna fick vid två tillfällen enkäter med meningar där man kunde förvänta sig kasusattraktion (de flesta meningar är konstruerade; artikeln innehåller också några exempel ur Lietuvių kalbos gramatikos; sådana meningar får en hänvisning; några exempel som hittats i VDU:s textkorpus kommer också att ges). Av två angivna substantivformer skulle studenterna välja den ena som korrekt eller båda formerna, om de ansåg att de kunde användas. I båda fallen presenterades olika meningar (sammanlagt 75 olika meningar; 2 250 svar erhölls), och såväl mer övergripande kategorier (tillhörighet till en viss ordklass) som underkategorier (genus, numerus) undersöktes: syftet var att fastställa om det spelar någon roll vilken ordklass (t.ex. pronomen, egennamn/gemensamt substantiv) och vilka kategoriska egenskaper (t.ex. animat/inanimat, böjligt/oböjligt i numerus, singular/plural) de substantiv som används som huvudord i komparativa konstruktioner har (se nedan för närmare detaljer). Kasusattraktion förekommer endast i komparativa konstruktioner, och därför undersöktes inte komparativa meningar; de användes för att tydliggöra de semantiska funktionerna hos huvudorden i de komparativa konstruktionerna och visa varför den ena eller andra substantivformen används. Först när hela den komparativa meningen rekonstruerades och ett finit verb användes kunde huvudordens semantiska funktioner i de komparativa konstruktionerna uppfattas. I den här artikeln delas de komparativa konstruktionerna in i grupper efter sina syntaktiska funktioner i huvudsatsen och efter det substantiviska ordets semantiska funktion i själva den komparativa konstruktionen; grupperna delas i sin tur in i typer efter: 1) beroende av en viss satsdel, 2) tillhörighet till en viss kategori eller underkategori. Typen avgör om kasusattraktion är möjlig eller inte. Uttrycket ”kasusattraktion förekommer inte” betyder att ingen av de tillfrågade använde en mening med attraktion, eller att meningen användes av endast en person (det skulle utgöra omkring 2% av alla meningar av en viss typ och betraktas som en felmarginal). Om kasusattraktion förekommer kan man tala om fakultativ attraktion (meningar med attraktion utgör mindre än hälften av alla meningar av en viss typ)

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

5

och dominerande attraktion (meningar med attraktion utgör mer än hälften av alla meningar av en viss typ).

3. TYPER AV KOMPARATIVA KONSTRUKTIONER

Utifrån de komparativa konstruktionernas syntaktiska funktion kan två typer urskiljas: a) komparativa konstruktioner som har funktionen av sättsadverbial (dvs. konstruktioner med konjunktionen kaip och korrelatet taip), t.ex.:

(12) Romas älskar dig som en son.

[[så [som en son]] älskar]

b) komparativa konstruktioner som har funktionen av attribut (dvs. konstruktioner med konjunktionen kaip och korrelatet toks, -ia), t.ex.:

(13) Det är alltid trevligt att få sådana gåvor som leksaker.

[[sådana [som leksaker]] gåvor]

Adverbet taip och pronomenet toks, -ia kan utelämnas. Om vi rekonstruerade den fullständiga komparativa meningen skulle vi se att huvudordet i den första typen av komparativa konstruktioner kan ha en av två funktioner: antingen objekt eller subjekt, t.ex.:

(14) Romas älskar dig som en son. = Romas älskar dig så som han skulle älska en son.

(15) Varför ska vi gräla som några slags oförnuftiga varelser? = Varför ska vi gräla, som några slags oförnuftiga varelser skulle gräla?

De komparativa konstruktioner som har attributsfunktion återger alla en enda typ: den komparativa konstruktionen toks kaip X återger den komparativa meningen toks, koks yra X. Huvudordet i den komparativa konstruktionen har alltid subjektfunktion (den motsvarar subjektets funktion i den komparativa meningen), t.ex.:

(16) Det är alltid trevligt att få sådana gåvor som leksaker. = Det är alltid trevligt att få sådana gåvor som leksaker är.

Av exemplen framgår det tydligt att kasusattraktion är karakteristisk för sådana meningar som (15) och (16), där jämförelsekonstruktionens huvudord, trots att det fungerar som subjekt, får den indirekta kasusform som huvudsatsens ord har, i förhållande till vilket jämförelsekonstruktionens huvudord fungerar som jämförelsestandard. Attraktion förekommer inte i sådana meningar som (14), eftersom den använda kasusformen hos huvudordet återspeglar den objektfunktion som detta ord har i jämförelsesatsen. Principen för kasusattraktion kan alltså preciseras som användning av indirekt kasus i stället för det direkta kasus som förväntas utifrån den seman-

6 |

VESLAVA ČIŽIK

tiska funktionen. Nedan behandlas också ett särskilt fall där ett indirekt kasus (ackusativ) i sådana meningar som (14) på grund av negationens inverkan ersätts av ett annat indirekt kasus (genitiv).

4. TYPER AV KASUSATTRACTION

4.1. Först diskuteras fall där jämförelsekonstruktionen fungerar som ett sättsadverbial i meningen, det vill säga fall som illustreras av de tidigare givna exemplen (14) och (15).

4.1.1. När jämförelsekonstruktionens nominalfras har objektfunktion kan kasusattraktion i princip inte förekomma. I meningar av denna typ sammanfaller jämförelsekonstruktionens huvudordsform med en viss nominalform i huvudsatsen, men inte på grund av attraktion, utan därför att båda nominalformerna styrs av samma verbs valens och har samma objektfunktion:

genitiv:

(17) Jag tycker synd om dig som om du vore min mor. Ulvydas, red. (1976: 664) (Sruoga).

jfr. jag tycker synd om dig, liksom jag tycker synd om min mor

(18) Klerikerna var rädda för honom som för eld. Ulvydas, red. (1976: 523) (Mykolaitis-Putinas).

jfr. de var rädda för honom, liksom de var rädda för eld

dativ:

(19) Jag ger råd som till en vän. Ulvydas, red. (1976: 523) (Sruoga).

jfr. jag ger råd, liksom jag ger råd till en vän

(20) Det räcker att vifta åt henne med ett finger – så blir allt gjort som åt en verklig fin dam. Ulvydas, red. (1976: 523) (Simonaitytė).

jfr. det blir gjort åt henne, liksom det blir gjort åt en fin dam

ackusativ:

(21) Han bar henne över berget genom en enbuskskog som ett dun. Ulvydas, red. (1976: 664) (Cvirka).

jfr. bar henne, som man bar ett dun

(22) Lockar er som små spädbarn. Ulvydas, red. (1976: 664) (Sruoga).

jfr. lockar er, som man lockar spädbarn

instrumentalis:

(23) Marytė överöste sig med klagan som med glödande kol. Ulvydas, red. (1976: 664) (Vaižgantas).

jfr. överöste sig med klagan, som man överöste sig med glödande kol

(24) I Adomukas värld fanns inte längre någon trofasthet som man kunde lita på som på en mur. Ulvydas, red. (1976: 665) (Vaižgantas).

jfr. lita på, som man litar på en mur

I alla dessa fall behåller substantivet samma objektskasus som det styrande verbet i huvudsatsen kräver och som utelämnas i bisatsen. Kasuset i den jämförande konstruktionen bestäms inte av kongruens med något visst substantiv i huvudsatsen. Det finns endast ett fall där ett ord i huvudsatsen påverkar valet av kasus: ordet i förhållande till vilket konstruktionens huvudord fungerar som jämförelsestandard. Ackusativ i den jämförande konstruktionen kan ersättas med genitiv om huvudsatsens verb är negerat, t.ex.:

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

7

(25) Paulius älskar inget så mycket som choklad.

jfr. älskar inget så som han älskar choklad

(26) Fysikläraren är inte längre arg på någon så mycket som på mig.

jfr. är inte längre arg på någon, som han skäller ut mig

(27) Romas respekterar ingen så mycket som sina vänner.

jfr. respekterar ingen så som han respekterar sina vänner

(28) Ona tycker inte om något så mycket som borsjtj.

jfr. tycker inte om något så som hon tycker om borsjtj

Denna kasusattraktion är fakultativ: även konstruktioner där ackusativen bevaras används, till exempel:

(29) Ana träffar ingen så ofta som Petras.

(30) Kristina sköter inget så noggrant som bilen.

(31) Saulius tycker inte om något så mycket som tårtor.

Meningar med attraktion utgör 45,6%, och meningar utan attraktion 54,4%. Någon inverkan av substantivens kategoriska egenskaper har inte observerats – kasusattraktion förekommer både med pronomen, egennamn och appellativer (inte heller egenskaper som numerus eller om referenten är levande eller livlös har någon betydelse).

I detta fall ersätts ett objektkasus (ackusativ) av ett annat objektkasus (genitiv). Därmed skiljer sig denna attraktionstyp från de flesta attraktionstyper, där ett objektkasus ersätter ett subjektkasus.

4.1.2. Vi ska också diskutera fall där substantivet i den jämförande konstruktionen har subjektfunktion. Flera typer kan urskiljas.

4.1.2.1. Den jämförande konstruktionen fungerar som ett sättsadverbial och är beroende av det finita verbet. Kasusattraktion är inte karakteristisk för meningar av denna typ, eftersom substantivet i huvudsatsen har subjektfunktion och står i nominativ, till exempel:

(32) Han beter sig som ett litet barn. Ulvydas, red. (1976: 657).

jfr. han beter sig så som ett barn beter sig

(33) Jag ska själv så, slå hö, slita tillsammans med människorna som förfäderna. Ulvydas, red. (1976: 656).

jfr. jag ska slita, såsom förfäderna slet

4.1.2.2. Den jämförande konstruktionens funktion är ett sättsadverbial, beroende av infinitiven som fungerar som subjekt. Satser av denna typ kännetecknas av attraktion. Den jämförande konstruktionen beskriver huvudsatsens infinitiv, som fungerar som satsens subjekt, t.ex.:

(34) Det fanns inget annat att göra än att rulla ihop sig som en igelkott till en boll.

jfr. rulla ihop sig, såsom en igelkott rullar ihop sig

(35) För förlorarna fanns inget annat att göra än att fly som prärievargar.

jfr. fly, såsom prärievargar flyr

8 |

VESLAVA ČIŽIK

(36) Det är ingen stor ära att försvinna som en liten vattenbubbla. Ulvydas, red. (1976: 665) (Cvirka).

jfr. försvinna, som en vattenbubbla försvinner

I detta fall motsvarar jämförande konstruktioner jämförande satser med finita verbformer. När verbet utelämnas hamnar huvudordet i den jämförande konstruktionen i huvudsatsens opersonliga kontext och får under dess inverkan den logiska subjektform som är typisk för opersonliga infinitivkonstruktioner – dativ. Denna kasusform är vanligare, även om nominativ också förekommer, till exempel:

(37) Om en hund fäller ett barn måste man så fort som möjligt rulla ihop sig till en boll, som en igelkott, och ligga orörlig.

Sådana satser hör till satser med dominerande kasusattraktion (satser med attraktion utgör 76,7%, medan satser utan attraktion utgör 23,3%).

4.1.2.3. Den jämförande konstruktionens funktion är ett sättsadverbial som bestäms av en infinitiv med objektfunktion. Jämförelseuttrycket beskriver infinitiven med objektfunktion. Beroende på vad huvudordet i den jämförande konstruktionen är koreferentiellt med kan flera undertyper urskiljas:

a) det underförstådda infinitivsubjektet är koreferentiellt med subjektet i huvudsatsen (t.ex.: han lovade att sjunga = han lovade att (han) skulle sjunga). Sett till kasusbruk skiljer sig denna typ inte från det tidigare behandlade fallet (4.1.2.1), där den jämförande konstruktionen fungerar som ett sättsadverbial som bestäms av ett finit verb (satserna (32), (33)), till exempel:

(38) Han lovade att sjunga som en näktergal.

jfr. sjunga så som en näktergal sjunger

b) det underförstådda infinitivsubjektet är koreferentiellt med objektet – det logiska subjektet – i huvudsatsen (t.ex.: han behöver leva = det behövs att han lever). Sett till kasusbruk skiljer sig denna typ inte från fall där ett sättsadverbial bestäms av en infinitiv som fungerar som subjekt (4.1.2.2), till exempel:

(39) Jag säger inte att man måste leva som en fjäril hela livet – det går inte om man har familj och barn och måste ta ansvar för dem.

jfr. man måste leva så som en fjäril lever

Även i detta fall är kasusattraktion vanlig.

c) det underförstådda infinitivsubjektet är koreferentiellt med huvudsatsens direkta objekt (t.ex.: lärde henne att sjunga, dvs. åstadkom att hon lärde sig att sjunga), till exempel:

(40) Lärde henne att sjunga som en lärka.

jfr. sjunga så som en lärka sjunger

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

9

Även denna typ av meningar kännetecknas av en dominerande kasusattraktion (meningar med attraktion utgör 58,7%, medan meningar utan attraktion utgör 41,3%).

Som exemplen visar har huvudsatsens syntaktiska struktur stor betydelse för valet av kasus. Om huvudsatsens struktur är opersonlig och den jämförande konstruktionen fungerar som ett sättsadverbial som beskriver infinitiven som används i denna opersonliga konstruktion, finns det då en stark tendens att ersätta subjektets nominativ med subjektets dativ, som är karakteristisk för opersonliga konstruktioner. Om huvudsatsens konstruktion är personlig (även om den jämförande konstruktionen fungerar som ett adverbial till en infinitiv som är beroende av verbets finita form, och inte av den finita formen själv), behålls nominativ.

Fall där den jämförande konstruktionen är beroende av en infinitiv som fungerar som objekt i huvudsatsen bör diskuteras separat. Kasusattraktion kan i detta fall skilja mellan två syntaktiska tolkningar. Mening (41), utan attraktion, har två syntaktiska och semantiska tolkningar, medan mening (42), med attraktion, bara har en:

(41) Išmokė ją dainuoti kaip vyturėlis. (i) ’Han/hon lärde henne att sjunga så som en lärka sjunger’. (ii) ’Han/hon lärde henne att sjunga så som en lärka skulle ha lärt henne’.

(42) Išmokė ją dainuoti kaip vyturėlį. ’Han/hon lärde henne att sjunga så som en lärka sjunger’.

Man bör anta att kasusattraktion i detta fall har en funktionell motivering: den visar att den jämförande konstruktionen hör samman med infinitiven dainuoti, och inte med huvudverbet išmokė.

4.1.2.4. Den jämförande konstruktionens funktion är ett sättsadverbial som är beroende av en gerundiumform. Även denna typ av meningar kännetecknas av en dominerande kasusattraktion (meningar med attraktion utgör 60,6%, medan meningar utan attraktion utgör 39,4%). Den jämförande konstruktionen beskriver gerundiumformen, till exempel:

(43) Jai uždainavus kaip lakštingalai visi nutilo. jfr. jai uždainavus, kaip uždainuoja lakštingala

Som forskningsresultaten visar främjar den jämförande konstruktionens beroende av gerundiumformen användningen av dativ på ett sätt som liknar fallet med infinitiv.

4.2. Det är svårare att fastställa vilka faktorer som avgör kasusattraktionen när den jämförande konstruktionen har attributsfunktion. Sådana är jämförande konstruktioner med konjunktionen kaip och korrelatet toks, -ia. Som redan nämnts kan jämförande konstruktioner med denna funktion inte delas in efter huvudordens semantiska funktioner, eftersom de alla har en enda funktion – subjektets. Eftersom alla jämförande konstruktioner av denna typ fungerar som attribut till substantiv kan den konstruktion som används i huvudsatsen (personlig eller opersonlig osv.) i detta fall inte ha någon direkt inverkan, men den kan ha en indirekt inverkan, eftersom huvudsatsens struktur avgör valet av kasusform för det substantiv som den jämförande konstruktionen syftar på. För att fastställa kasusets inverkan delades de undersökta konstruktionerna in efter det kasus som, om attraktion tillämpas, skulle ersätta nominativ:

10 |

VESLAVA ČIŽIK

(a) enligt attraktion skulle genitiv ersätta nominativ – NOM / GEN

(b) enligt attraktion skulle dativ ersätta nominativ – NOM / DAT

(c) enligt attraktion skulle ackusativ ersätta nominativ – NOM / ACC

(d) enligt attraktion skulle instrumentalis ersätta nominativ – NOM / INSTR.

Kasusböjningens former visade sig verkligen ha betydelse: attraktion förekommer mycket ofta när nominativ kan ersättas med ackusativ (c); attraktion märks vanligtvis inte när instrumentalis används i huvudsatsen – i den jämförande konstruktionen ersätts nominativ inte med instrumentalis (d); i fall där nominalfrasen i huvudsatsen står i genitiv eller dativ märks attraktion ibland, ibland inte (a, b).

Därefter försökte man fastställa vilka andra faktorer än de syntaktiska, nämligen nominalfrasens egna kategoriska egenskaper, som kunde avgöra om attraktion uppträder när konstruktioner används både med och utan kasusattraktion, dvs. i meningar av typ (a) och (b). Man började med mer övergripande kategorier, närmare bestämt ordklasser. Det visade sig att pronomen tolkas annorlunda än substantiv. Man försökte också fastställa med vilka substantiv kasusattraktion förekommer och med vilka den inte gör det. I detta avseende visade sig motsättningen mellan egennamn och appellativ vara betydelsefull. Slutligen försökte man fastställa om andra kategoriska egenskaper hos substantivet har någon betydelse: ”levande: icke-levande”, ”räknebart: icke-räknebart”, ”singular: plural”. Undersökningen gjorde det inte möjligt att fastställa om dessa underkategorier har någon betydelse.

4.2.1. Låt oss diskutera den första gruppen – NOM / GEN, där nominativ ersätts med genitiv vid attraktion. Som redan nämnts började man med att försöka fastställa med vilka nominalfraser kasusattraktion är möjlig och med vilka den inte är det. Man konstaterade att attraktion inte tillämpas på pronomen:

(44) Jag behöver inte en sådan vän som du.

jfr. en sådan vän som du är

(45) Det finns inte många sådana människor som vi kvar.

jfr. sådana människor som vi är

(46) *Jag behöver inte en sådan vän som dig.

(47) *Det finns inte många sådana människor som oss kvar.

Därefter försökte man fastställa med vilka substantiv kasusattraktion är möjlig och med vilka den inte är det. Det visade sig att attraktion inte tillämpas på egennamn, t.ex.:

(48) Ni har ännu inte sett sådana människor som Baranauskai.

jfr. sådana som Baranauskai är

(49) Hon tycker inte om sådana män som Antanas.

jfr. sådana som Antanas är

(50) *Ni har ännu inte sett sådana människor som familjen Baranauskas.

(51) *Hon tycker inte om sådana män som Antanas.

Det gick inte att fastställa någon inverkan av andra faktorer. Det verkar som om kasusattraktion gäller alla appellativa substantiv:

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

| 11

(i) med appellativa substantiv som böjs i numerus och betecknar personer, jfr. (52), (53); meningar med nominativ används ändå oftare, jfr. (54), (55):

(52) Jag behöver inte ett sådant barn som en narkoman.

(53) Ingen respekterar sådana människor som fyllon.

(54) Jag behöver inte ett sådant barn som en narkoman.

(55) Ingen respekterar sådana människor som fyllon.

(ii) med appellativa substantiv som böjs i numerus och betecknar livlösa objekt: föremål, handlingsbeteckningar och abstrakta begrepp, jfr. (56), (57); kasusattraktion är också sällsynt i dessa fall, och nominativformer används oftare, jfr. (58), (59):

(56) Sådana dokument som pass bör man inte visa för vem som helst.

(57) En sådan avslutning som fängelse hade han inte väntat sig.

(58) Sådana dokument som pass bör man inte visa för vem som helst.

(59) En sådan avslutning som fängelse hade han inte väntat sig.

(iii) med appellativa substantiv som inte böjs i numerus, jfr. (60), (61): även i detta fall är antalet fall av kasusattraktion mycket mindre än antalet fall utan attraktion, vilka är vanligare, jfr. (62), (63):

(60) På klassisk kinesiska finns det inget sådant abstrakt ord som sanning.

(61) Vi vill inte ha sådana bekymmer som utgifter.

(62) På klassisk kinesiska finns det inget sådant abstrakt ord som sanning.

(63) Vi vill inte ha sådana bekymmer som utgifter.

Alla fall av kasusattraktion där nominativ ersätts av genitiv, och de fall där kasusattraktion inte förekommer, kan sammanfattas – se schema 1.

SCHEMA 1. NOMINALA KATEGORIEGENSKAPER SOM AVGÖR SANNOLIKHETEN FÖR ATTRAKTION

12 |

VESLAVA ČIŽIK

Den kursiverade delen i detta schema skulle kunna preciseras genom vidare forskning: det är möjligt att vissa värden hos de nämnda kategoriska dragen hänger samman med en högre eller lägre sannolikhet för attraktion, men hittills har något sådant samband inte kunnat påvisas.

4.2.2. Samma undersökning genomfördes också med meningarna i den andra gruppen – NOM / DAT, där

vid attraktion skulle nominativ ersättas av dativ. Liksom i det första fallet försökte man fastställa med vilka nominalfraser kasusattraktion är möjlig och med vilka den inte är möjlig, samt vilken inverkan substantivets kategorier och egenskaper har. Enkäten visade att situationen är densamma som i det första fallet: attraktion gäller inte pronomen och egennamn, men är möjlig med alla appellativa substantiv.

Kasusattraktion gäller inte pronomen, till exempel:

(64) Jag skulle inte anförtro en sådan sak åt någon som du.

(65) Sådana studenter som ni kommer att klara tentamen.

(66) *Jag skulle inte anförtro en sådan sak åt någon som dig.

(67) Sådana studenter som ni kommer att klara tentamen.

Kasusattraktion gäller inte heller egennamn, till exempel:

(68) En sådan man som Artūras har tur med allt.

(69) Sådana som Kalniai bryr sig inte om någonting.

(70) *För en sådan man som Artūras går allt bra.

(71) *Sådana som Kalniai bryr sig inte om någonting.

Kasusattraktion tillämpas på appellativa substantiv:

(i) appellativa substantiv som böjs i numerus och betecknar personer eller levande varelser, jfr (72), (73); nominativbruk är vanligare, jfr (74), (75):

(72) För sådana fåglar som sparvar är kölden inte skrämmande.

(73) För ett sådant rovdjur som ett lejon är harar inte skrämmande.

(74) För sådana fåglar som sparvar är kölden inte skrämmande.

(75) För ett sådant rovdjur som ett lejon är harar inte skrämmande.

(ii) appellativa substantiv som böjs i numerus och betecknar livlösa föremål, jfr (76), (77); nominativbruk är vanligare, jfr (78), (79):

(76) Amerikaner ägnar mycket stor uppmärksamhet åt sådana föremål som bilar.

(77) En sådan mekanism som en cykel behöver båda hjulen.

(78) Amerikaner ägnar mycket stor uppmärksamhet åt sådana föremål som bilar.

(79) En sådan mekanism som en cykel behöver båda hjulen.

(iii) appellativa substantiv som inte böjs i numerus, jfr (80), (81); liksom i de föregående fallen är nominativformen vanligare, jfr (82), (83):

(80) En sådan händelse som ett bröllop kräver åtminstone två personer.

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

13

(81) Han ägnar en sådan sysselsättning som målning alltför mycket uppmärksamhet.

(82) För en sådan händelse som ett bröllop behövs åtminstone två personer.

(83) Han ägnar en sådan sysselsättning som målning alltför mycket uppmärksamhet.

Alla fall av kasusattraktion där nominativ ersätts med dativ, liksom de fall där kasusattraktion inte förekommer, kan sammanfattas (se schema 1).

4.2.3. Samma undersökning genomfördes med exempel på ackusativ och instrumentalis: meningar med pronomen, egennamn och appellativa substantiv presenterades (med böjning i numerus, oböjliga i numerus och i olika former). Det observerades inte att substantivkategorin skulle påverka en större användning av meningar med kasusattraktion i tredje fallet eller möjligheten till attraktion i det fjärde fallet. Exempelvis: den tredje gruppen – NOM / ACC: nominativ kan alltid ersättas med ackusativ, oavsett vilket substantiv det förekommer tillsammans med.

(i) kasusattraktion är möjlig med pronomen, men nominativformer används oftare, jfr (84), (85) och (86), (87):

(84) Det är svårt att överraska sådana som oss.

(85) Det är svårt att muntra upp en sådan dysterkvist som dig.

(86) Det är svårt att överraska sådana som oss.

(87) Det är svårt att muntra upp en sådan dysterkvist som du.

(ii) kasusattraktion är möjlig med egennamn, även om nominativformer är vanligare, jfr (88), (89) och (90), (91):

(88) Hon skämdes inte över att ha en sådan man som Brazauskas.

(89) Som exempel kan man nämna sådana människor som Petrauskas för alla.

(90) Hon skämdes inte över att ha en sådan man som Brazauskas.

(91) Som exempel kan man nämna sådana människor som Petrauskas för alla.

(iii) kasusattraktion är möjlig med appellativa substantiv:

(iii a) med räknebara appellativa substantiv som betecknar personer och levande varelser, även om satser med nominativ också är vanligare, jfr (92), (93) och (94), (95):

(92) Alla unnar sig inte den lyxen att ha ett barn.

(93) Sådana varelser som ormar ser man inte överallt.

(94) Alla unnar sig inte den lyxen att ha ett barn.

(95) Sådana varelser som ormar ser man inte överallt.

(iii b) med räknebara appellativa substantiv som betecknar livlösa objekt: föremål, handlingsbeteckningar och abstrakta begrepp; även i detta fall är nominativformer vanligare, jfr (96), (97) och (98), (99):

(96) Det är alltid trevligt att få sådana gåvor som leksaker.

14 |

VESLAVA ČIŽIK

(97) Ledamöterna håller sällan sådant som löften.

(98) Det är alltid trevligt att få sådana gåvor som leksaker.

(99) Ledamöterna håller sällan sådant som löften.

(iii c) med icke-räknebara appellativa substantiv; liksom i de föregående fallen används satser med nominativ oftare, jfr (100), (101), (102) och (103), (104), (105):

(100) Krydda sådan mat som keso med gräddfil.

(101) Ett sådant livsmedel som socker framställs också av sockerbetor.

(102) Många människor tycker om sådan mat som fläsk.

(103) Krydda sådan mat som keso med gräddfil.

(104) Ett sådant livsmedel som socker framställs också av sockerbetor.

(105) Många människor tycker om sådan mat som fläsk.

4.2.4. Den fjärde gruppen är NOM / INSTR. Enligt enkätdata ersätter instrumentalis inte nominativ, oberoende av substantivfrasernas kategoriska egenskaper:

(i) kasusattraktion gäller inte pronomen, t.ex.:

(106) Sådana föräldrar som ni kan man vara stolt över.

(107) Det är lätt att bli sådan som du.

(108) *Sådana föräldrar som er kan man vara stolt över.

(109) *Det är lätt att bli sådan som dig.

(ii) kasusattraktion gäller inte egennamn, t.ex.:

(110) Bara Zasranai kan skryta med sådana bekanta som Sopranai.

(111) Med en sådan man som Paleikis var hon beredd på allt.

(112) *Bara Zasranai kan skryta med sådana bekanta som Sopran ais.

(113) *Med en sådan man som Paleikiu var hon beredd på allt.

(iii) kasusattraktion gäller inte appellativer:

(iii a) räknebara appellativer som betecknar personer eller levande varelser, t.ex.:

(114) Man kan alltid bli sådan som sin far.

(115) Varje barn fascineras av sådana naturvarelser som kattungar.

(116) *Man kan alltid bli en sådan som en far.

(117) *Varje barn fascineras av sådana naturvarelser som kattungar.

(iii b) till räknebara appellativ som böjs i numerus och betecknar livlösa objekt: föremål, handlingsbeteckningar, abstrakta begrepp, t.ex.:

(118) Jag skulle inte rekommendera att tro på sådant nonsens som skvaller.

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

15

(119) Det är inte alla som tycker om att intressera sig för sådana händelser som mord.

(120) *Jag skulle inte rekommendera att tro på sådant nonsens som skvaller.

(121) *Det är inte alla som tycker om att intressera sig för sådana händelser som mord.

(iii c) till icke-räknebara appellativ, t.ex.:

(122) Det är inte farligt att insjukna i en sådan sjukdom som spetälska.

(123) *Det är inte farligt att insjukna i en sådan sjukdom som spetälska.

Meningarna i de tre första grupperna (med genitiv, dativ och ackusativ) visar fakultativ attraktion: i det första fallet utgör meningar med attraktion 14,9%, i det andra 10,2% och i det tredje 17,8%; i meningarna i den fjärde gruppen (med instrumentalis) förekommer ingen attraktion.

5. SLUTSATSER

Kasusattraktion kännetecknar jämförande konstruktioner, men inte jämförande satser. Man skiljer mellan fakultativ kasusattraktion (satser med attraktion utgör mindre än hälften av alla satser av en viss typ) och dominerande kasusattraktion (satser med attraktion utgör mer än hälften av alla satser av en viss typ).

Tre fall av kasusattraktion kan urskiljas:

– den jämförande konstruktionens funktion är ett sättsadverbial, huvudordets funktion är objekt; på grund av negationens påverkan ersätts ackusativ av genitiv, t.ex.: Nieko taip nemyli kaip motinos (i stället för kaip motiną);

– den jämförande konstruktionens funktion är ett sättsadverbial, huvudordets funktion är subjekt; nominativ ersätts av ett indirekt (objekts-)kasus, t.ex.: Vaikui teko susirgti kaip ežiukui (i stället för kaip ežiukas);

– den jämförande konstruktionens funktion är attribut, huvudordets funktion är subjekt; nominativ ersätts av ett indirekt (objekts-)kasus, t.ex.: Tokį valgį kaip varškę (i stället för kaip varškė) pagardink grietine.

Attraktion kan främjas eller motverkas av olika faktorer. Följande faktorer har observerats:

• negation: användningen av negation i huvudsatsen påverkar samordningen av nominalformer, även om den jämförande konstruktionen inte innehåller någon negation;

• infinita former (infinitiv, gerundium): när den jämförande konstruktionen fungerar som sättsadverbial och beskriver en infinitiv eller ett gerundium, observeras en stark tendens till kasusattraktion;

• nominalets kategoriska egenskaper:

– nominalets inneboende kategoriska egenskaper (ordklass, egennamn / appellativ), – kasus.

Att kasusattraktion inte observeras med pronomen och egennamn kan bero på M. Silversteins formulerade ANIMACITETSHIERARKI (den beskrivs kortfattat i artikeln: Anderson 1985; jfr även Kavaliaūnaitė 2001). Ord som intar en hög position i animacitetshierarkin, nämligen pronomen och egennamn, påverkas i regel inte av attraktion. I båda dessa fall utgörs undantaget av satser-

16 |

VESLAVA ČIŽIK

… med ackusativ: denna kasusböjningstendens att tillämpa attraktion är så stark att den övervinner även de faktorer som motverkar attraktion.

Enligt enkätresultaten är tendensen till attraktion starkast vid ackusativ, det vill säga när nominativ, om attraktionsregeln tillämpas, skulle ersättas av ackusativ. Tendensen är svagast vid instrumentalis (instrumentalis ersätter nästan aldrig nominativ), medan genitiv och dativ intar en mellanposition. Schema II visar två hierarkier med vilka sannolikheten för attraktion kan fastställas: den ena bygger på animacitet, den andra på kasus. Ju högre ett ord står i var och en av dessa hierarkier, desto mindre är sannolikheten för attraktion. Faktorer av båda typerna kan sammanfalla; till exempel tillämpas attraktion vid ackusativ även på pronomen och egennamn:

SCHEMA II. SANNOLIKHETEN FÖR ATTRAKTION ENLIGT ANIMACITETSHIERARKIN OCH KASUS

sannolikheten för attraktion enligt animacitet ↓ pronomen egennamn appellativ; sannolikheten för attraktion enligt kasus ↓ instrumentalis dativ och genitiv ackusativ

Undersökningsresultaten tyder på att möjligheten till attraktion bestäms inte bara av animacitet utan också av KASUSHIERARKIN. Denna hierarki formulerades av Keenan och Comrie (1977), men tillämpades ursprungligen på satsled (grammatiska funktioner), inte på kasusformer. Senare började man också arbeta med hierarkier av själva kasusformerna (t.ex. Pittner 1991). Kasushierarkin (case hierarchy) bör förstås som en hierarki som avgör sannolikheten för att ett substantiv omfattas av en viss syntaktisk regel, med hänsyn till dess kasusform eller till vilken kasusform det kan få när den nämnda regeln tillämpas. Ju högre ett kasus står i kasushierarkin, desto lättare omfattas substantiv med denna kasusform av vissa syntaktiska operationer, eller desto lättare kan substantiv få denna kasusform om dessa syntaktiska operationer tillämpas. För tyskan anger Pittner följande hierarki: nominativ < ackusativ < indirekta kasus (dativ, genitiv, prepositionsfraser) (Pittner 1991: 47). Kasushierarkins funktionella motivering skulle kunna hänga samman med den modell för kasusens placering som Jakobson föreslagit: i Jakobsons schema skulle kasus som intar en perifer position (t.ex. instrumentalis) kunna inta lägre positioner i kasushierarkin (jfr Jakobson 1984).

Den kasushierarki som framträder utifrån enkätresultaten visar samma fördelning av kasus, men på grund av det begränsade materialet gick det inte att fastställa i vilken ordning genitiv och dativ bör stå i denna hierarki; den kan återges så här:

LINKSNIŲ ATRAKCIJA

17

SCHEMA III. KASUSHIERARKIN SOM FAKTOR SOM BESTÄMMER SANNOLIKHETEN FÖR ATTRAKTION

nominativ < ackusativ <

genitiv

< instrumentalis

dativ

Attraktionsreglerna kan formuleras så här: (i) ju högre ett ord står i kasushierarkin, desto lättare är det tillgängligt som utgångspunkt för attraktionsmekanismen; i praktiken är det bara två kasus som vid attraktion ersätts av andra kasus: nominativ och ackusativ. Båda ersätts av kasus som står lägre i hierarkin;

(ii) ju högre ett ord står i kasushierarkin, desto lättare kan det införas som resultat av attraktion (eng. target); som nämnts tidigare ersätts nominativ oftast av ackusativ och mer sällan (om det över huvud taget är möjligt) av instrumentalis; genitiv och dativ intar en mellanposition; deras inbördes position i hierarkin är tills vidare oklar, åtminstone ger den genomförda undersökningen inget stöd för att tilldela dessa kasus olika positioner i hierarkin.

Med en mycket större enkätundersökning skulle det vara möjligt att justera och precisera dessa resultat, fastställa genitivs och dativs plats i kasushierarkin mer exakt och kanske identifiera andra faktorer bakom kasusattraktion.

LITERATŪRA

AMBRAZAS, V., red. 1996: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

ANDERSON, S. R. 1985: Inflectional morphology. Shopen, T., ed., Language Typology and Syntactic Description 3. Grammatical categories and the lexicon, Cambridge University Press, 151–201.

JAKOBSON, R. 1984: Contribution to the general theory of case: general meaning of the Russian cases. Russian and Slavic Grammar. Studies 1931–1981. Edited by L. R. Waugh and M. Halle, Berlin, New York, Amsterdam: Mouton Publishers (Janua Linguarum, Series Maior, 106), 59–103.

KAVALIŪNAITĖ, G. 2001: Adesyvas Chylinskio Naujojo Testamento vertime. Acta Linguistica Lithuanica 45, 93–111.

KEENAN, E. L., COMRIE, B. 1977: Noun phrase accessibility and Universal Grammar. Linguistic Inquiry 8 (1), 63–99.

MATTHEWS, P. H. 1997: Oxford Concise Dictionary of Linguistics, Oxford: University Press.

MORKŪNAS, K., AMBRAZAS, V., red. 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

PITTNER, K. 1991: Freie Relativsätze und die Kasushierarchie. Feldbusch, E., ed., Neue Fragen der Linguistik, Tübingen: Niemeyer, 341–347.

ULVYDAS, K., red. 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3. Sintaksė, Vilnius: Mintis.

Veslava Čižik

Gauta 2003 03 25

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, 2055 Vilnius, Lietuva

[email protected]