JONAS PALIONIS

Forskningsinriktningar: det litauiska skriftspråkets historia, det gemensamma språkets språkvård, publicering och undersökning av äldre litauiska skrifter, onomastik.

OIKONYMER I NEMAJŪNAI FÖRSAMLING OCH DERAS FÖRÄNDRING UNDER 1800-TALET

Oikonymer i Nemajūnai församling och deras förändring under 1800-talet

ANNOTATION

Artikeln behandlar femtioen oikonymer från Nemajūnai församling som belagts i skriftliga källor från 1800-talet. Analysen av ursprung och bildning för varje ortnamn visar att oikonymer som härstammar från personnamn dominerade i församlingen under 1800-talet. Flest bildades med suffixet –iškės. Färre ortnamn som härstammar från personnamn och har suffixen –ūnai, –onys, –ėnai har belagts. I 1800-talets kyrkoböcker från Nemajūnai församling påträffades även några oikonymer som härstammar från appellativ. Morfemiskt sett är dessa primära eller sammansatta ortnamn.

Utöver lingvistisk information innehåller artikeln kommentarer av historisk karaktär till varje oikonym.

ANNOTATION

Artikeln behandlar femtioen oikonymer från Nemajūnai församling som belagts i skriftliga källor från 1800^th-talet. Analysen av ursprung och bildning för varje ortnamn visar att oikonymer som härstammar från personnamn dominerade i församlingen under 1800^th-talet. Bildningar med suffixet –iškės var vanligast. Färre ortnamn som härstammar från personnamn och har suffixen –ūnai, –onys, –ėnai har belagts. I 1800^th-talets kyrkoböcker från Nemajūnai församling påträffades även några oikonymer som kan härledas till appellativ. Morfemiskt sett kan de senare delas in i primära eller sammansatta ortnamn.

Utöver lingvistisk information åtföljs varje oikonyn av kommentarer av historisk karaktär.

NYCKELORD: Nemajūnai församling, oikonymer, ursprung, ordbildning. NYCKELORD: Nemajūnai församling, oikonymer, ursprung, ordbildning.

64

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonimai ir jų kaita XIX a.

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Nemajūnai¹s församling (som nu tillhör Prienai-distriktet) är jämförelsevis ny: den avskildes från den tidigare stora Punia-församlingen först 1788 (Palionis 2003: 12). Både i Litauens statsarkiv och i Nemajūnai kyrkoarkiv finns många källor som gör det möjligt att återskapa en tämligen autentisk synkron och diakron bild av denna församlings oikonymer² under 1800-talet. I Litauens statsarkiv förvaras kyrkböcker över dop, vigslar och dödsfall (fonderna 669 och 1044), medan kyrkoarkivet innehåller många förteckningar över församlingsbor som gått till bikt, med uppgifter om deras bostadsorter och personnamn (för- och efternamn). Sådana förteckningar finns från 1834, 1842–1847, 1852–1857 och 1888. Förteckningen från 1834 är skriven på polska och har titeln Spis Parafjan Koscioła Niemonunskiego (Sp). De senare förteckningarna (1852, 1853, 1854, 1855, 1856, 1857, 1888) är skrivna på ryska (med kyrilliska bokstäver)³.

För att fastställa 1800-talets oikonymers antal och beskaffenhet i Nemajūnai församling är de senare förteckningarna viktigare, eftersom ortnamnen där anges i nominativform. I kyrkoboksakterna anges vanligen deras genitivform (i de polskspråkiga med prepositionen z / ze, w (i de ryskspråkiga i lokativ med в, ов)). Därför bygger oikonymordlistan över 1800-talet som presenteras i denna artikel huvudsakligen på de nämnda förteckningarna, medan kyrkoboksuppgifterna endast har använts som en kompletterande källa. Förteckningarna anger inte bara namn och efternamn på dem som gått till bikt samt deras bostadsort, utan också bostadsortens typ (gods, lantegendom, by, småstad, utgård ”zascianka”, enstaka gård, adelsby ”okolica”); dessutom anges i 1834 års förteckning även antalet bostadshus (”rökar”) i orten. De aktuella förteckningarna är således mycket informativa inte bara ur lingvistisk utan också ur historisk synvinkel. Av statistiskt värde är antalet invånare i Nemajūnai församling, redovisat för varje enskilt år i slutet av förteckningarna från 1852–1857: 2 200 år 1852, 2 143 år 1853, 2 053 år 1854, 2 060 år 1855, 2 000 år 1856 och 1 949 personer år 1857 (bekräftat av Merkinės dekan, prästen Petras Kaminskas (Каминский).

Nedan presenteras en alfabetisk ordlista över nästan alla oikonymer som noterats i förteckningarna⁴, med lingvistiska och historiska kommentarer till var och en

¹ Om Nemajūnai-namnets ursprung och historia, se Palionis Jonas. Dėl vietovardžio Nemajūnai istori jos ir kilmės. – Archivum Lithuanicum 12, 241–248.

² Med oikonymer avses här namn på bosättningar, jfr Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys. Kalbotyros terminų žodynas. Kaunas: Šviesa, 1990, 136.

³ Straipsnyje daugiausia remiamasi 1834, 1852–1857 ir 1888 m. sąrašais, nes 1842–1847 m. sąrašuose nepastebėta ryškesnių oikonimijos pakitimų. 1852–1857 m. sąrašai sudėti į knygą, pavadintą Книга Исповѣдающих и Причащающихся Римско-Католической Церкви (Kn). 1887 m. atskiras sąrašas toliau žymimas Spp. Autorius yra didžiai dėkingas Birštono ir Nemajūnų klebonui monsinjorui Jonui Danilevičiui už leidimą naudotis šiomis knygomis.

⁴ Endast det oklara namnet på utgården ДАГЛЕБЪ (= Dagiliai?) i 1888 års förteckning har utelämnats.

Straipsniai / Articles

65

JONAS PALIONIS

oikonym. Där förklaras oikonymens omedelbara ursprung, det vill säga vilket tidigare egennamn eller appellativ som gett upphov till oikonymen, vanligen utan att gå in på dess vidare genes, vilket är en uppgift för särskilda etymologiska undersökningar inom toponymiken, inte oikonimiken. Dessutom anges i många oikonymartiklar oikonymens förhållande till motsvarigheter belagda i Punia-församlingens kyrkoböcker från 1600-talets andra hälft till 1700-talets första hälft (vanligen anges året för det tidigaste belägget på en viss oikonym). För detta ändamål har författarens arbeten använts (Palionis 2003 och Palionis 2008). Även sambandet mellan 1800-talets oikonymer i Nemajūnai församling och nutida förhållanden har beaktats: varje oikonyms förekomst eller frånvaro har kontrollerats genom jämförelse med uppgifter från Birštonas äldsteskap, dit de flesta orterna i denna församling hör⁵.

2. OIKONYMORDLISTA

Ordlistan över oikonymer från 1800-talet i Nemajūnai socken, belagda i de undersökta källorna, har här sammanställts i vanlig alfabetisk ordning. Som uppslagsord anges de autentiska litauiska nominativformerna, eller sådana former som betraktas som autentiska, rekonstruerade från oikonymer som skrivits på polska eller ryska (tryckta med fet stil). Efter dessa anges inom parentes källornas motsvarigheter; därefter följer kommentarer av varierande längd beroende på vilka uppgifter som finns om oikonemen. Av utrymmesskäl anges litteratur och källor i kommentarerna med vissa förkortningar, vars lista finns i slutet av artikeln. Eftersom de ryskspråkiga förteckningarna från 1852–1857 knappast skiljer sig från varandra nämns oftast förteckningen från 1852 i kommentarerna, medan avvikelser i de andra lyfts fram; sådana är mycket få.

I vissa fall är det problematiskt att rekonstruera uppslagsformerna. Sådana fall är dock få, eftersom 1) många av de oikonymer som belagts i de undersökta 1800-talskällorna finns kvar än i dag och är upptagna i den andra volymen av Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinyno, utgiven 1975 (LATSŽ II), och 2) det fanns möjlighet att kontrollera många av dessa oikonymer i Birštonas äldsteområde, vars territorium omfattar större delen av det forna Nemajūnai socken från den tiden. Dessutom är en viss del av oikonymerna bekanta för artikelförfattaren, som föddes och bodde i socknen under sin ungdom.

Till de problematiskt rekonstruerade uppslagsformerna för oikonymer hör följande (markerade med frågetecken): BERŽINĖ? // BERŽYNĖ?, DUBIAI? och delvis även ŽIŪKAI. Det råder inget tvivel om att den sistnämnda oikonymen förekommer i talet hos invånarna i Nemunas stora slinga: jag har själv hört den från människor från trakten. Men att den fanns på 1800-talet

⁵ Jag är mycket tacksam mot Birštonas äldste, JONAS KĖDERIS, för den information han gav mig när jag skrev denna artikel.

66

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonomai ir jų kaita XIX a.

som ersättning för Dzingeliškiai (se ordlistan), finns det inga uppgifter om⁶. Inte heller går det att säga något säkert om oikonymerna BERŽINĖ eller BERŽYNĖ, liksom inte heller om de litauiska motsvarigheterna till det ryska ДУБЯ.

BABRAVIČIAĨ (Bobrowicze Sp, Бобровиче Kn) – namn på en folkgård som låg på Verknes vänstra sida, nära den mindre herrgård som tillhörde Stanislovas Moravskis, en välkänd författare från 1800-talets första hälft. Namnet nämns redan i akt nr 70 i Punia sockens doplängder (KM) från 1659, där även Mykolas Babravičius efternamn (Bobrowicz) förekommer och visar varifrån folkgårdens namn kommer. Babravičius nämns också i senare akter i Punias kyrkoböcker (se Palionis 2003: 159; Palionis 2008: 191, 261). I det självständiga Litauen före kriget användes den litauiserade eller litauiska formen av bynamnet, Babrónys, som används än i dag och även finns belagd i LATSŽ II 21.

BERŽINĖ?, BERŽYNĖ? (Бржезина Kn) – bynamn, belagt två gånger år 1852, men inte återfunnet i Sp och inte heller känt från 1600–1700-talens akter i Punia sockens kyrkoböcker. Kanske är detta den by vars namn i LATSŽ II 33 och LVŽ I 449 anges för Butrimonys närområde i Alytus distrikt? Någon sådan by finns inte inom dagens Nemajūnai socken. Namnets ursprung hänger samman med appellativet beržas.

BUČIŪNAI (Buczuny Sp, Бучунь Kn) – ett bynamn av personnamnsursprung, bildat från efternamnet BUČIŪNAS, som i sin tur härstammar från efternamnet Bùčius eller Bučỹs (LPŽ I 326). Troligare från det senare, som är belagt i akt nr 202 i Punias SM från 1664. Det är intressant att denna oikonym redan är belagd i källor från Lill-Litauen år 1555 (se Deltuvienė 2006: 133). Namnet har bevarats fram till i dag.

BŪDÀ (Buda Sp, Буда Kn) – bynamn, förknippat med appellativet būda ’litet hus’. Namnet är ganska vanligt och används inte bara för byar utan även för sjöar, berg, skogar och andra platser (LVŽ I 588–590), liksom som efternamn (LPŽ I 327). Det är intressant att två Būdos finns upptagna i Kn:s förteckningar från 1853, 1854 och till och med 1888: BŪDA TOLIMOJI (Буда дальша) och BŪDA ARTIMOJI (Буда ближша). Detta gav förmodligen upphov till att den nuvarande pluralformen av bynamnet, BŪDOS, slog igenom under 1800-talet (LATSŽ II 42; LVŽ I 588).

CEGĖLNIA (Цегельня Kn) – namn på en by där det förmodligen fanns ett tegelbruk. Namnet är ett tydligt lån från polskans cegielnia, belagt redan i förteckningen från 1888, men inte noterat i 1600–1700-talens kyrkoböcker i Punia socken. Troligen försvann även ortnamnet när tegelbruket lades ned i början av 1900-talet (det förekommer inte heller i LATSŽ II).

DIMŠEVIČIAĨ (Dymszewicze Sp, Дымшевиче Kn) – bynamn, utan tvekan bildat från efternamnet DIMŠA, som enligt Punia sockens kyrkoböcker ännu inte hade poloniserats under 1600-talets andra hälft (Palionis 2008: 83–84). Men dess

⁶ Visserligen är det belagt på en polsk karta från 1921, men långt norr om byn Dzingeliškiai.

Straipsniai / Articles

67

JONAS PALIONIS

Poloniseringsprocessen hade redan inletts vid den tiden. År 1659 står i KM nr 119 att Steponas Dimša kom de Dинфжевич, och år 1665 i SM nr 210 – de Dинsze-wicze (Joanne Dymßa), men redan 1697 i nr 342 Dymsze, nr 397 – de Dymszy; byn kallades alltså Dimšiai eller Dimšos. Denna dubbla benämning på byn återspeglas sannolikt också i de olika poloniserade former av bynamnet som förekommer i Punias kyrkoböcker: SM nr 161 de Dimßwicz(e) // SM nr 210 de Dimszewicze. Senare, vilket även de undersökta källorna visar (åtminstone i officiella handlingar), blev den senare formen mer etablerad. I talspråket kan dock, utöver Dimšių och Dimšų, även byns nuvarande namn DÌMŠIŠKĖS ha använts; det påträffas i Punias församlings vigselbok från 1738 (SM⁴ nr 103): de Dymsyłzki.

*DUBIAI? (Дубія Spp) – detta är ett problematiskt namn på ett mindre gods (”zostinku”), som endast återfinns i 1888 års förteckning och inte är belagt i tidigare förteckningar från 1800-talet. Ett sådant namn (de Dube) är känt redan från andra hälften av 1600-talet: från akt nr 59 i Punias SM från 1658, och det förekommer ganska ofta i senare handlingar från första hälften av 1700-talet (Palionis 2003: 162; Palionis 2008: 262). Varför namnet inte är belagt i de tidigare 1800-talskällor som undersökts kan tills vidare endast bli föremål för spekulationer. Var detta mindre gods kanske mycket litet, eller hörde dess invånare tidigare till en annan församling? Eller utelämnade 1834 års förtecknings sammanställare helt enkelt namnet på en bosättning när han skrev, varefter även de som upprättade senare förteckningar utelämnade det. Ett sådant oikonym är numera okänt i Nemajūnai församling.

*DUOBĖS (Ямы Kn) – namnet på en ensamgård som endast är belagd i 1854 års förteckning. Det är troligen en översättning gjord av den som skrev förteckningen; här återges den rekonstruerade litauiska formen. Enligt förteckningen bodde det 3 personer på denna ensamgård.

DVARĖLIŠKĖS (Dworalyszki Sp, Дворалишки Kn) – detta är ett gammalt bynamn med mycket tydligt ursprung, bildat av appellativet dvarėlis, som uppenbarligen fanns i byn på den tiden. En by med detta namn är belagd redan från andra hälften av 1600-talet (1660 KM nr 87, 88 m.fl.) och tillhörde Punia församling; senare införlivades den i Nemajūnai församlings område. Byn finns kvar än i dag, men tillhör Jieznas församling.

DŽINGELIŠKĖS (Zuki lub Dzingieliſzki Sp, Дзынгелишки Kn, Spp) – namnet på en by som förekommer i dopboken från 1825, vigselboken från 1831 (ze wsi Dzingeliszek) och 1834 års förteckning som en variant av ŽIUKAI; namnet saknas i senare förteckningar. Namnet härstammar utan tvivel från efternamnet DŽINGELIS⁷, som i sin tur kommer från DŽINGA (LPŽ I 556). Från det sistnämnda återfinns även ortnamnet DZIN-GIŠKĖS i KM:s kyrkoboksakter från 1669, nr 952, och i SM från 1679, nr 652 (Palionis 2003: 160) (i Palionis 2008, i ”Vietovardžių rodyklė”, s. 321, har det felaktigt tryckts som

⁷ De poloniserade formerna av detta efternamn, DZINGIELOWA och DZINGIELEWICZ, är belagda från det område som tillhörde Punia församling i KM³ från 1723, 1725 och 1727 (se Palionis 2008: 103).

68

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oიკonimai ir jų kaita XIX a.

DZIŅGELIŠKĖS i stället för DŽINGIŠKĖS)⁸. I Sp-förteckningen är hänvisningen till alternativnamnet också sannolikt felaktig: DZIŅGELIŠKĖS och ŽIŪKAI bör, som senare källor visar, ha varit separata byar; se ŽIŪKAI.

DŽERVAI (Drzerwy⁹) se MIŠIŠKĖS.

FŪRMONIŠKĖS (Formaniszki Sp, Фурманишки Kn) – detta är ett gammalt namn på en herrgård och by med icke-litauiskt ursprung, belagt i Punia kyrkas kyrkoböcker redan 1659 (KM nr 27), och det bestod fram till mitten av 1900-talet. Nu har det försvunnit, eftersom det inte nämns i LATSŽ II. I 1852 års förteckning kallas det ”имѣніе Фурманишки”, alltså en herrgård, liksom i 1888 års förteckning. Namnet kommer från efternamnet Fùrmonas = Fuhrmann av tyskt ursprung, ’kusken’ (jfr LPŽ I 600). Som namn på en herrgård är detta oikonym i LAV upptaget som KURMONIŠKĖS (s. 16). Ett sådant namn är också belagt i 1844 års förteckning (KURMANISZKI).

GELĖŽŪNAI (Giełazuny Sp, Гелажуны Kn) – ett gammalt bynamn bildat av ett efternamn, omnämnt i SM nr 9 från 1658. Namnet kommer från efternamnet GELĖŽŪNAS (dialektalt GELAIŽŪNAS, LPŽ I 646), som i sin tur härstammar från GELĖŽUS (dialektalt GELAIŽIUS). Namnet har bevarats oförändrat fram till i dag.

GLINIŠKĖS (Gliniβki Sp) – namnet på ett mindre gods, belagt endast i 1834 års förteckning. Det nämns att det bara fanns en dūmas där, det vill säga ett hushåll. Ett sådant namn har inte påträffats i kyrkoböcker från vare sig 1600–1700- eller 1800-talet. Det kan möjligen ha bildats av ett efternamn, från *GLINIUS eller *GLINYS (jfr efternamnen GLINĖVIČIUS, GLINICKAS – LPŽ I 683), och ha varit i bruk under en kort tid. Det förekommer varken i SG eller i LATSŽ II. Visserligen är byn GLINISZKI upptagen i SG från Augustavo församling, men knappast hade någon inflyttare därifrån bosatt sig i Nemajūnai församling.

GŪJUS (Tau Spp) – ett mindre gods som förekommer endast i 1888 års förteckning. Som den återgivna ryska motsvarigheten visar är detta ett låneord – en slavism, hämtad från det vitryska eller polska appellativet gaj ’liten skog, lund’. Namnet är upptaget i LATSŽ II 88 och finns ännu kvar.

JACKEVIČIAI (Jackiewicze Sp, Яцкевиче Kn) – bynamnet återfinns i alla undersökta förteckningar utom den från 1888 och har bildats av efternamnet JACKĖVIČIUS (LPŽ I 781), som uppenbart har slaviskt ursprung. Ett sådant bynamn är belagt i Punias kyrkoboksakter redan 1665, SM nr 226, men har senare (troligen på 1900-talet) litauiserats till JACKŪNYS, en form som finns kvar än i dag (även belagd i LATSŽ II 100).

⁸ DŽINGISZKI anges som namn på en by och ett folkhushåll från Daukšiai församling i Kalvarijos distrikt (SG 1881: 296).

⁹ Detta namn förekommer endast i Nemajūnai församlings kyrkoboksakter från mitten av 1800-talet (perioden 1830–1870), till exempel: w Zascianku Dzerwy (GM 1833), w Zascianku Dzerwach (KM⁰ 1835). Ibland används där också en annan form: w zascianku Dzerwa (KM⁰ 1830). I de undersökta förteckningarna kallas byn varken Dzerwy eller Dzerwa.

Straipsniai / Articles

69

JONAS PALIONIS

JÙNDILIŠKĖS (Jundziliški Sp, Юондзилишки Kn) – ett gammalt bynamn, belagt i alla de undersökta 1800-talskällorna. Det nämns redan 1659 i Punios KM nr 99 och i senare kyrkoböcker från denna församling. Namnet har bevarats fram till vår tid, men uttalas JÙNDELIŠKĖS. Utan tvekan härstammar det från efternamnet JÙNDILA (LPŽ I 854). I namnet har dz sannolikt uppkommit i stället för d under inflytande av polskt uttal (bland dzūkerna till följd av dialektuttal). I denna by, på Verknės vänstra strand, låg även det berömda godset Ustronė (se vidare USTRONĖ), vars bostadshus av trä finns kvar än i dag.

*KLEBŌNIŠKĖS (Плебанишки Kn) – namnet på en ensamgård, belagt i förteckningarna från 1853 och 1854. Det förekommer inte längre i 1888 års förteckning. Namnet är av slaviskt ursprung och tycks ha använts under en mycket kort tid, eftersom det saknas i LATSŽ II. Här återges det med sitt ursprungliga K, eftersom P knappast kan ha använts av litauer (P uppstod tydligen under inflytande av polskan; jfr pol. pleban).

KARVĖLIŠKĖS (Карвелишки Spp) – namnet på ett godskomplex, belagt endast i 1888 års förteckning, och som bynamn i LATSŽ II 125 från Jieznas omgivningar. Det har inte påträffats i äldre källor från 1600- och 1700-talen eller första hälften av 1800-talet. Dess ursprung är, liksom för de flesta andra, också patronymiskt – från KARVĖLIS (LPŽ I 396). I dag hör en by med detta namn till Jieznas församling.

MARTINŌNYS (Martynione Sp, Мартынанце Kn) – ett gammalt bynamn, härlett från dopnamnsefternamnet MÁRTINAS (LPŽ I 167). Namnet är belagt 1675 i SM nr 561 och återfinns i nästan alla undersökta förteckningar, med undantag för förteckningen från 1888 (som författaren kanske inte lade märke till?). Det finns även i LATSŽ II 173.

MATIĖŠIONYS (Matyaßance Sp, Матешанце // Матешанцы Kn) – också ett gammalt bynamn, likaså avlett från ett dopnamnsefternamn. Det är möjligt att namnet uppkom ur *MATIĖŠIONIS < *MATIĖŠIUS (jfr pol. Maciej ’Motiejus’). Det nämns redan 1659 i Punios KM nr 3 och förekommer mycket ofta i de undersökta 1800-talskällorna. Som bekant kommer den framstående litauiske språkvetaren Jonas Kazlauskas (1930–1970) från denna by¹⁰.

MIŠIŠKĖS (Misiszki, Misziszkj Sp; Мисишки Kn) – ett godskomplex och en by som uppkom under andra hälften av 1700-talet. Namnet förekommer ännu inte i Punios ämbetsdistriktinventarium av den 6 februari 1767¹¹. Men i en dopboksanteckning från Punios församling, nr 450, den 11 maj 1782, nämns redan Ieva¹², dotter till Stepas Paukštys (Ptaszynski) och Katerina (Catharinae) från Mišiškės (de Misiszki). Mišiškės nämns också i dopboksanteckningar från 1783, 1784 och senare.

¹⁰ Plačiau žr. Palionis 2001: 77.

¹¹ Originalet till inventariet finns i manuskriptavdelningen vid Litauens vetenskapsakademis Wróblewski-bibliotek, F136–75.

¹² Dopboken, bevarad i Punios kyrkoarkiv.

70

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonimai ir jų kaita XIX a.

Byn Mišiškiai består av två delar, åtskilda av skogen Vėžiongirė: den östra delen ligger till vänster om skogen (sett från norr) och den västra till höger, vid Nemunas högra strand. Den senare kallades på två olika sätt under 1800-talet: vid mitten av seklet DŽERVAĪS och mot slutet ŽŌSTINKOMIS¹³. Under det självständiga Litauens tid användes, i stället för denna beteckning som kännetecknade bybornas språk och inte var litauisk, också det officiella namnet MIŠIŠKIŲ ANTRŲJŲ (i skrift återgivet med den romerska siffran II)¹⁴.

Namnet MIŠIŠKIAI kan härledas från MIŠKIŠKIAI¹⁵ och den första [k]:ns bortfall kan förklaras som ett resultat av dissimilation, särskilt eftersom denna by med två delar uppstod på röjda områden i skogen Vėžiongirė. Nu håller den på att försvinna, och i det så kallade ZOSTINKOSE, där också författaren till denna artikel har sina rötter, finns det inte längre några bofasta invånare. Området, som håller på att växa igen med skog, har införlivats med byn PELĖŠIŠKIAI, som också är mycket förfallen (se nedan).

MŌIBELĖS (Мойбалы Kn, Молбиело Spp) – namnet är belagt i 1852 års förteckning som namn på en ensamgård (односеле), i 1888 års förteckning som namn på ett gods (застѣнок), och under 1900-talet som bynamn (LATSŽ II 189). Namnets ursprung är oklart, sannolikt icke-litauiskt. Det finns inte belagt i SG.

MŪLIŠKĖS (Muliβki Sp, Мулишки Kn) – liksom Moibelės är namnet belagt 1834 och 1852 som namn på en ensamgård, 1888 som namn på ett gods och senare som bynamn (LATSŽ II 191). Det råder inget tvivel om att namnet har sitt ursprung i ett öknamn och bildats av MULYŠ eller MŪLIUS (se LPŽ II 280). Byn med detta namn finns fortfarande kvar.

NARÃVAI (Навары Spp) – namn på en by som låg utanför Nemajūnai sockens gränser men togs med i socknens förteckning från 1888. Det ryska namnet i förteckningen skrevs felaktigt på grund av metates. Vid den tiden måste byn ha tillhört Balbieriškis socken. Namnet har sannolikt bildats av ett efternamn: från öknamnet NARÃVAS (LPŽ II 295).

*NAUJAKURIAI (Новосіолки Spp) – namn på ett gods, inte belagt i tidigare förteckningar och okänt från senare källor (det finns inte heller i LATSŽ II).

NEČIŪNAI (Nieczuny Sp, Нечуны Kn) – ett av de äldsta bynamnen, upptaget redan 1658 i akt nr 19 i Punios SM. Att döma av hur ofta namnet förekommer i kyrkböckerna måste byn redan på 1600-talet ha varit ganska stor. I 1834 års förteckning

¹³ Namnet ŽŌSTINKOS kommer från polskans Zaścianki ’plats bakom gränsen’ (som litauisk motsvarighet till zaścianek i betydelsen en viss territoriell enhet använder jag galūdvaris).

¹⁴ Så återges namnet även på en polsk karta från 1921 (blad 023 över Prienai): MISISZKI II. Se närmare Palionis 2010: 41–45.

¹⁵ Oikonymen MIŠKIŠKIAI är belagd i Molėtai sockens kyrkböcker från 1685 och 1688, se Gar liauskas 2004: 163.

Straipsniai / Articles

71

JONAS PALIONIS

8 rökar (gårdar) anges. Namnet har patronymiskt ursprung – från NEČIŪNAS (LPŽ II 313). Det har överlevt och är fortfarande inte helt litet. Ett sådant oikonim har också funnits i Lill-Litauen (Deltuvienė 2006: 170).

NEMAJŪNAI, se NEMANIŪNAI.

NEMANIŪNAI (Niemaniuny Sp, Немонюны Kn) – detta är ett alternativt namn på den undersökta församlingens kyrkby och herrgård, som uppkom i stället för namnet NEMAJŪNAI, vilket användes mer allmänt i 1600- och 1700-talens kyrkoböcker och fortfarande används av byborna. Man misstänker att formen NEMANIŪNAI kan ha bildats när någon skrivare av kyrkoböcker förknippade NEMAJŪNUS med det flodnamn NIEMAN som användes av den lokala polsktalande szlachtan (se närmare Palionis 2010). I 1834 års förteckning nämns ägaren till herrgården i NEMANIŪNAI, J. W. Romuald Dan­kiewicz, 42 år.

PABERŽIAI (Побержи Kn) – en ensamgård, upptagen endast i 1852 års förteckning och inte noterad i andra 1800-talskällor. Den existerade därför troligen under en kort tid. Namnet har tydligt patronymiskt ursprung – från PABĖRŽIS (LPŽ II 358).

PADVARIŠKĖS (Подворушки Kn) – ett gammalt bynamn med patronymiskt ursprung (från efternamnet PADVARIŠKIS), omnämnt redan 1658 i SM nr 16. Av någon anledning saknas det i 1834 års förteckning (kanske hörde det då inte till Nemajūnai församling?), men förekommer i 1888 års förteckning.

PANARTIŠKĖS (Ponartybki Sp, Панартышки Kn) – namnet på en ensamgård, belagt i vigselakten från 1828 (z Panartyszek), i 1834 och 1852 års förteckningar, och senare även använt som bynamn (LATSŽ II 224). Det är uppenbarligen ett relativt ungt namn, eftersom det inte har påträffats i 1600- och 1700-talens kyrkoböcker från Punia församling. Det har troligen patronymiskt ursprung (jfr PÂNORA, PÂNORAS, LPŽ II 390).

PANEMŪNĖ (Poniemunie Sp, Понемуне Kn) – namnet på en herrgård, ett fideikommissgods och en by, som förekommer i alla de undersökta förteckningarna. Dess ursprung är tydligt och knutet till NEMUNAS. En by med detta namn finns fortfarande.

PAVERKNIAI (Pow iechnia Sp, Повер хние Kn) – namnet på en mindre herrgård, ett fideikommissgods och senare även en by, med ursprunglig anknytning till floden Vėrknė. Namnet har en lång historia: det påträffas i Punias kyrkoböcker från 1670 och har bevarats fram till vår tid. Det förekommer i 1834 och 1852 års förteckningar. Den poloniserade formen skulle kunna återställas som namnet PAVERKNĖ, men med hänsyn till att en sådan ordbildning (med oförändrad ändelse) är ovanlig i litauiskan, liksom till den nuvarande formen och de dåtida variationerna i translittereringen, bör den autentiska formen anses vara maskulin plural (sådan är den också belagd i LATSŽ II 235).

PELĖSIŠKĖS (Pieleszy ski Sp, Пелешушки Kn) – detta är en szlachtabosättning, avskild av en liten skogsdunge alldeles intill kyrkbyn Nemajūnais södra del; den har också en lång historia. Namnets ursprung är oklart. Eftersom det i Nemajūnai församling förekommer relativt många ortnamn med formanten -iškės, bildade av efternamn, kan man anta att

72

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonimai ir jų kaita XIX a.

Detta namn är av patronymiskt ursprung (möjligen från *Pelėšius, jfr t.ex. PELĖČKAS, PELÝS, PĖLIS, pol. Feliś – LPŽ II 425, 426). Namnet är gammalt; i Punios KM nr 88 är det belagt redan 1659. Men i 1800-talets förteckningar förekommer olika beteckningar för orten: okolica ’bosättning för småadel, adelsby’; i förteckningen från 1834 delas den upp i en nedre del (околиця дольне) och en övre del (околиця гурне)¹⁶, medan den i 1888 års förteckning kallas by (деревня). Under mellankrigstiden var byn inte indelad på detta sätt och var medelstor; nu återstår bara några gårdar. Till denna by räknas numera även den västra delen av byn MIŠIŠKIAI (tidigare en avskild gård, officiellt kallad 2-osios MIŠIŠKĖS under det självständiga Litauens förkrigsår, men av byborna oftast kallad ZOSTINKOS).

PLEBONIŠKĖ, se KLEBONIŠKĖS.

PUZÓNYS (Puzance Sp, Пузанье // Пузанцы Kn) – ett bynamn av patronymiskt ursprung, bildat av PŪZAS (LPŽ II 545). Det förekommer i Punios församlingens SM⁴ nr 348 först 1750 (Puzany). Namnet har levt kvar till våra dagar (det är också belagt i LATSŽ II 254).

SIPAVIČIAI (Sipowicze Sp, Сиповиче Kn) – namn på en stor gård och by som fanns förr. Under 1800-talet var detta också den största byn i den så kallade stora Nemunas-slingan (i 1834 års förteckning anges att den då hade 20 rökar). Det är lätt att förstå att namnet är av patronymiskt ursprung. Förr kan efternamnet ha varit SIPÓNIS, men senare slavisering skedde. Det är nära förbundet med SÌPAS, som har levt kvar till vår tid (se LPŽ II 720). SIPOWICZE skrevs in i Punios SM nr 12 redan 1658. Den form som används nu, SIPÓNYS, är sannolikt en litauisk återgivning eller anpassning från början av 1900-talet.

SKAISTABALIAI (Скайстабале Kn) – namn på en ensamgård som upptas i 1853 års förteckning. I 1857 års förteckning finns en sammanskriven variant av namnet, ”Скайста бала”; i 1888 års förteckning förekommer i stället ett namn på en avskild gård (Скайстабали). Inget av dessa namn är belagt i LATSŽ II (det är inte heller känt av den nuvarande äldsten i Birštonas kommun). På kartan från 1921 är dock SKAISTOBOLE ännu belagt (söder om Sipavičiai (Siponiai)).

ŠALTINĖNAI (Szaltyniance Sp, Шалтыянаны Kn) – ett bynamn som nämns redan 1659 i Punios SM nr 82 och som har levt kvar till vår tid. Det förekommer ofta både i de undersökta förteckningarna och i 1800-talets kyrkoböcker från Nemajūnai församling. Dess ursprung är sannolikt patronymiskt – från ŠALTINIS, som i sin tur har samband med appellativet šaltinis ’vattenkälla som springer fram ur marken’ (LPŽ II 883). Men namnet kan också ha fysiografiskt ursprung.

ŠILAĪČIAI (Szyłaycie Sp, Шилауйие Kn) – namnet på en avskild gård som låg intill skogen Vėžiongirė och senare blev en by. Det har ännu inte påträffats i tidigare källor från 1600- och

¹⁶ Toks skirstymas yra ir SG 1887: 84.

Straipsniai / Articles

73

JONAS PALIONIS

XVIII a. šaltiniuose, todėl laikytinas nelabai senu (fiksuotas 1834, 1852 m. sąrašuose). Jo kilmė taip pat turbūt pavardinė – iš ŠILAITIS, kuri neatsietina nuo pavardės ŠILAS (LPŽ II 924). Pavadinimas įtrauktas ir į LATSŽ II 304, bet kaimas jau baigia išnykti (1 gyventojas).

ŠILĖNAI (Szyłany Sp, Шиланы Kn) – namnet på en gammal adelsby som gränsar till Šilaičiai och nämns redan 1658 i Punios SM nr 5. Byn finns fortfarande kvar, även om den har förfallit betydligt efter andra världskriget. Namnet är belagt i alla undersökta källor. Numera finns inga gamla adelsfamiljer kvar i byn. Namnets ursprung liknar ŠILAIČIŲs: det har bildats av efternamnet ŠILĖNAS, som i sin tur kommer från ŠILAS (LPŽ II 924–925).

ŠIMELIŠKĖS (Szymieliszki Sp) – namn på en avskild gård som bara förekommer i 1834 års förteckning. Det är tydligen ett oikonim av typen hapax legomenon, som existerade under kort tid och inte kom med i senare förteckningar. Ursprunget är mycket tydligt – från ŠIMĖLIS < ŠIMAS (LPŽ II 929). Vid namnet anges att den avskilda gården hade två rökar.

ŠŪTUPIS (Szutupie Sp, Шутупъ Kn) – namn på en avskild gård (i dopboken från 1825 och i 1834 års förteckning) och en ensamgård (i 1852 års förteckning); senare beteckning på en by (LATSŽ II 311). Namnet har inte påträffats i äldre århundraden. Det har levt kvar till vår tid. Det kommer otvivelaktigt från bäcknamnet ŠŪTUPIS (LUV 168).

TAULIŪKAI (Tawluki Sp, Тавлюки Kn) – ett bynamn som har ärvts från forna tider, belagt redan 1658 i Punios SM nr 32, i alla undersökta 1800-talskällor och bevarat till denna dag. Namnet har patronymiskt ursprung, från TAULIŪKAS, som kommer från *TAULIUS (jfr även TAULIUKAITIS KM 1662 nr 304 – Palionis 2003). I LAV har ett tryckfel smugit sig in: i stället för TAULIUKŲ står det TAULINKIŲ (s. 16).

TRAKĖLIAI (Trokiele Sp, Тракелие Kn) – också ett gammalt bynamn, belagt redan 1662 i Punios SM nr 129. Byn finns fortfarande kvar, även om den har förfallit betydligt. Den var redan på 1800-talet relativt liten (i 1835 års förteckning anges 7 rökar). Namnet har bildats av efternamnet TRAKĖLIS, som i sin tur kommer från efternamnet TRĀKAS, vilket inte kan skiljas från trākas ’en plats i skogen där träden fallit eller där skogen bränts ned’ (LPŽ II 1059).

USTRŌNĖ (Ustronie Sp, Устроніе Kn) – namn på Jundeliškiai-godset, som hittades på av dess ägare, kammarherren Apolinario Moravskio¹⁷; det är belagt redan i 1834 års förteckning och benämns så även i 1888 års förteckning (det polska appellativet ustronie betyder ’en avsides belägen plats’). Senare försvann namnet.

VAĪTIŠKĖS (Woytyszki Sp, Во̄йтышки Kn) – ett gammalt bynamn, belagt i ett dokument från 1695 i Punios KM¹ nr 133 och bevarat till våra dagar. Det har bildats av efternamnet VAITIŠKIS (LPŽ II 1140), som i sin tur kommer från VAĪTAS (LPŽ II 1138); båda dessa

¹⁷ Žr. Morawski 1858: 77. Tačiau tai ne naujadaras: kaimų bei palivarkų, taip pavadintų, tada buvo daug Lenkijoje, žr. SG 1892: 846.

74

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonimai ir jų kaita XIX a.

relaterade till det polska appellativet vaītas ”chef för en stads- eller bygemenskap, äldste” (LSI VI, 376–377). Namnet på denna by återfinns i alla de källor som behandlas i artikeln.

VANAGAI (Ванаги Kn) – ett gammalt bynamn, belagt redan 1662 i SM nr 132 och bevarat fram till nutid. Det återfinns i källan från 1852 och i senare undersökta källor. Namnets ursprung är mycket tydligt: det kommer från det öknamnsbaserade efternamnet VĀNAGAS (LPŽ II 1158–1159).

VĖŽIŪNYS (Wiezance Sp, Въжанце, Въжанцы Kn) – namnet på en av de äldsta och största byarna (byn, som inte är särskilt liten, finns fortfarande kvar). Den omnämns tidigast 1661 i Punias SM nr 105. I förteckningen från 1834 anges att byn hade 14 rök. Namnet kommer från efternamnet VĖŽIŪNIS, som i sin tur kommer från öknamnet VĖŽYS. Skogsnamnet VĖŽIŪNGIRĖ, som betecknar skogen intill byn, har också bildats av bynamnet.

*ŽALIOJI? (Zielonka Sp) – namnet på ett ensligt beläget hemman med en rök, belagt i förteckningen från 1834; det är sannolikt en översättning av det litauiska ŽALIOJI. Det senare är vanligt på olika platser i östra och västra Litauen (LATSŽ II 356–357). Den slaviska formen förekom ofta även på andra platser i Litauen under 1800-talet (SG 1895: 601–603).

ŽIŪKAI (Zuki Sp) är ett namn belagt i Punias kyrkböcker från första hälften av 1700-talet (Palionis 2008: 207, 270); i förteckningen från 1834 anges det som en ersättning för DZINGELIŠKIAI, men i senare förteckningar förekommer det inte. Av kartan från 1924 (Prienai-blad 023) framgår att byn ŽIŪKAI låg några kilometer norr om DZINGELIŠKIAI. Det kan alltså ha smugit sig in ett fel i förteckningen. I dag används NAUDŽIŪNAI i stället för oikonymen ŽIŪKAI (detta namn står inom parentes under ŽŪKI och på kartan från 1924).

ŽUVINKAI (Zuwiniki) – namnet på ett hemman intill en större gård, belagt endast i dopboken från 1830 (KM⁰¹⁸), men inte upptaget i förteckningarna. Jag känner hemmanet väl, eftersom det låg nära min hembygd. I mitten av 1900-talet fanns där fortfarande två gårdar vars invånare hade ett efternamn identiskt med detta namn. I dag har bosättningen helt försvunnit.

ŽVIRGŽDĖNAI (Zwirgzdany Sp, Звиргжданы Kn) – namnet på ett herrgårdshemman (i förteckningen från 1834), en småbrukarby (i förteckningarna från 1852 och 1888) och senare (LATSŽ II 364) en by. Det är svårt att avgöra hur gammalt namnet är, eftersom två oikonymer med detta namn är kända. Den ena är belagd redan 1666 i Punias KM nr 254 (en by som senare tillhörde Alytus församling), och den andra (sannolikt namnet på en yngre by) i Nemajūnai församling (jfr LATSŽ II, ibid.). Ursprunget till båda namnen är tydligt – de kommer från det öknamnsbaserade efternamnet *ŽVIRGŽDENAS < ŽVIRGŽDAS (LPŽ II 1354).

¹⁸ KM⁰ = Dopboken för Nemajūnai församling, 25 oktober 1830 (F 669).

Straipsniai / Articles

75

JONAS PALIONIS

3. SAMMANFATTANDE UPPGIFTER I ORTNAMNSORDLISTAN

I ordlistan upptas sammanlagt 51 oikonym. Av dessa är 28 ärvda från tidigare århundraden. I Punias kyrkböcker från andra hälften av 1600-talet till första hälften av 1700-talet är följande oikonymer redan belagda och har bevarats in på 1800-talet: BABRAVIČIAI, BUČIŪNAI, BUDÀ, DIMŠEVIČIAI, DUBIAI?, DVARĖLIŠKĖS, FŪRMONIŠKĖS, GELEŽŪNAI, JACKEVIČIAI, JŪNDILIŠKĖS, MARTINŪNYS, MATIĖŠIONYS, NEČIŪNAI, NEMANIŪNAI, PADVARIŠKĖS, PAVERKNIAI, PELĖŠIŠKĖS, PUZŪNYS, SIPAVIČIAI, ŠALTINĖNAI, ŠILĖNAI, TAULIŪKAI, TRAKĖLIAI, VAIŠTIŠKĖS, VANAGAI, VĖŽIŪNYS, ŽIŪKAI, ŽVIRGŽDĖNAI. De återstående 23 har troligen tillkommit under det undersökta århundradet eller ungefär vid denna tid, under den outforskade andra hälften av 1700-talet: BERŽINĖ, CEGELNIA, DZINGELIŠKĖS, DŽERVAI, GLINIŠKĖS, GŪJUS, KARVĖLIŠKĖS, KLEBONIŠKĖS, MIŠIŠKĖS, MŌIBELĖS, MŪLIŠKĖS, NARAVAI, PABERŽIAI, PANARTIŠKĖS, PANEMŪNĖ, SKAISTABALIAI, ŠILAIČIAI, ŠIMELIŠKĖS, ŠŪTUPIS, USTRŌNĖ, *ŽALIOJĮ?, ŽUVINYKAI. Några av dem (t.ex. KARVĖLIŠKĖS, NARAVAI) kunde på 1800-talet inte ha tillhört Nemajūnai församling¹⁹, men har ändå tagits med i ordlistan eftersom de är belagda i förteckningar över denna församling.

Merparten av oikonymerna i Nemajūnai församling på 1800-talet utgörs av bildningar av patronymiskt ursprung (omkring 30), en mindre del av fysiografiska namn (omkring 13), medan de återstående har oklart eller icke-litauiskt ursprung: GLINIŠKĖS, MŌIBELĖS, PELĖŠIŠKĖS. Till de lånade och översatta namnen hör: *DUOBĖS, CEGELNIA, USTRŌNĖ, *ŽALIOJĮ?

Vad gäller morfemstrukturen dominerar bland oikonymerna av patronymiskt ursprung i Nemajūnai församling på 1800-talet bildningar med suffixet –iškės²⁰. I de undersökta källorna påträffades sammanlagt 14 oikonymer med detta suffix. Generellt kan man säga att detta suffix med sina varianter i sydvästra Litauen var och troligen fortfarande är ett av de mest karakteristiska oikonymsuffixen.

På 1800-talet utgjorde oikonymer med –iškės i Nemajūnai församling 24%, alltså en fjärdedel av bildningarna. På andra plats sett till antal kommer oikonymer av patronymiskt ursprung med –ūnai (pluralform av suffixet –ūnas, 4 belägg), ärvda från tidigare-

¹⁹ NARAVAI, en by belägen på vänstra sidan av Nemunas stora krök, tillhörde då Balbieriškis församling, medan KARVĖLIŠKĖS sannolikt tillhörde Jieznas församling.

²⁰ I Punias kyrkböcker från andra hälften av 1600-talet till första hälften av 1700-talet utgjorde oikonymer med detta suffix omkring 17%. Jan Safarewicz påstående att spridningen av oikonymer med suffixet –iškės är begränsad till de östra och södra områdena är därför inte helt korrekt: ”[...] zasieg ich ograniczony jest do obszarow wschodnich i południowych” (Safarewicz 1956: 55). Det vore mer korrekt att säga: ”do obszarow wschodnich i południowo - zachodnich”.

76

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonimai ir jų kaita XIX a.

århundraden. På tredje plats kommer också äldre arvnamn med ^*-onys (3 belägg) och -ėnai (2 belägg).

Morfemstrukturen hos oikonymer av icke-patronymiskt ursprung är inte särskilt varierad. Bland dem finns både namn som är identiska med det appellativ som utgör oikonymens grund (BERŽINĖ?, BŪDÀ, GÕJUS, PANEMŪNĖ, ŽUVINKAI) och sammansättningar (SKAISTABALIAI, ŠŪTUPIS). Till oikonymer av icke-patronymiskt, fysiografiskt ursprung ansluter sig även lånen CEGELNIA, USTRÕNĖ, ZELIONKA, vilkas morfemstruktur inte är litauisk.

Det råder inget tvivel om att oikonymer förändrades i viss mån under 1800-talet, liksom under alla andra tider. Det har redan nämnts att man kan anta att 22 nya oikonymer tillkom under detta århundrade. Detta antal är dock endast en uppskattning: dels eftersom oikonymbeståndet i det område som hörde till Nemajūnai församling under andra hälften av 1700-talet inte har undersökts, dels eftersom förteckningarna som undersökts, som nämnts, även innehåller oikonymer från andra församlingar. Dessutom kan vi inte vara hundraprocentigt säkra på att förteckningarna inte helt har utelämnat mikrotoponymer, det vill säga namn på enstaka gårdar och avlägsna gårdar.

Att förändringar av det sistnämnda slaget ägde rum under den aktuella perioden framgår också av en jämförelse mellan 1834 års förteckning (Sp) och 1888 års förteckning (Spp). Å ena sidan saknas redan i den senare sådana oikonymer som BERŽINĖ eller BERŽYNĖ, DŽERVAI, GLINIŠKĖS, JACKEVIČIAI, KLEBONIŠKĖS, PABERŽIAI, ŠILAIČIAI, ŠIMELIŠKĖS, vilka finns belagda i Sp; å andra sidan innehåller Spp även nya oikonymer som inte är belagda i tidigare förteckningar: DUBIAI?, GÕJUS. Oikonymen ŠILAIČIAI togs kanske inte med i Spp på grund av förbiseende eller ett litet invånarantal. Denna oikonym har ännu inte försvunnit (i LATSŽ II 305 nämns den som tillhörande Jieznas omgivningar, och i dag ligger den inom Birštonas kommun).

Många olika förändringar har ägt rum och äger fortfarande rum i Nemajūnai församlings oikonymbestånd efter 1800-talet. I det självständiga Litauen före kriget uppstod BABRÓNYS i stället för BABRAVIČIAI, BŪDOS i stället för BŪDÀ, DIMŠIŠKĖS i stället för DIMŠEVIČIAI, JACKÓNYS i stället för JACKEVIČIAI, JŪNDELIŠKĖS i stället för JŪNDILIŠKĖS, SIPÓNYS i stället för SIPAVIČIAI och NAUDŽIŪNAI i stället för ŽIŪKAI. Inom den nuvarande församlingens gränser finns inte längre följande oikonymer: BERŽINĖS eller BERŽYNĖS, CEGELNIOS, *DUBIŲ, GLINIŠKIŲ, PABERŽIŲ, SKAISTABALIŲ, USTRONĖS, *ŽALIOSIOS, ŽUVINKŲ. Många andra orter med traditionella (forntida) oikonymer har också förfallit eller håller på att försvinna. Till denna process har i hög grad bidragit den tvångsmässiga nedläggningen av gårdar under sovjettiden (då invånare flyttades till småstäder och större orter) och, efter återupprättandet av ett självständigt Litauen, den omfattande utvandringen av invånare till andra länder (Irland, England, Spanien, USA, Tyskland m.fl.). Därför finns det en allvarlig risk att inte bara en oikonym i Nemajūnai församling, utan också oikonymer i andra församlingar, kommer att försvinna helt.

Straipsniai / Articles

77

JONAS PALIONIS

OIKONYMREGISTER

Babravičiai

Beržinė? Beržynė?

Bučiūnai

Būdà

Cegelnia

Dimševičiai

*Dubiai?

Dvareliškės

*Duõbės

Džingeliškės

Džervai

Fùrmoniškės

Geležūnai

Gliniškės

Gõjus

Jackevičiai

Jùndeliškės

*Kleboniškės

Karvėliškės

Martinónys

Matiėšionys

Mišiškės

Mòibelės

Mūliškės

Nečiūnai

Naravai

Nemaniūnai

Paberžiai

Padvariškės

Panartiškės

Panemūnė

Paverkniai

Pelėšiškės

Puzónys

Sipavičiai

Skaistabalai

Šaltinėnai

Šilāičiai

Šilénai

Šimeliškės

Šūtupis

Tauliūkai

Trakėliai

Ustrõnė

Vaičiškės

Vanagai

Vėžiónys

*Gröna

Žiūkai

Žuvinýkai

Žvirgždėnai

ŠALTINIAI

KM – XVII a. antrosios pusės Punios parapijos krikšto metrikų knyga (žr. Palionis 2003).

KM³ – XVIII a. pradžios Punios parapijos krikšto metrikų knyga (žr. Palionis 2008).

KM⁰ – XIX a. Nemajūnų parapijos krikšto metrikų knygos, esančios Lietuvos istorijos archyve (F 669, 1044).

Kn – Книга о Исповѣдающих и Причащающихся (1852, 1853, 1854, 1855, 1856, 1857 m. sąrašai, esantys Nemajūnų bažnyčios archyve).

SM – XVII a. antrosios pusės Punios parapijos santuokos metrikų knyga (Palionis 2008).

Sp – Spis Parafian Kościoła Niemoninskiego, 1834 (Nemajūnų bažnyčios archyvas).

Spp – Списокъ прихожан, 1888 (Nemajūnų bažnyčios archyvas).

Ž – 1924 m. lenkiškas Prienų apylinkių topografinis žemėlapis (Vilniaus universiteto Geologijos ir mineralogijos katedra).

LITERATŪRA

Deltuvienė Daiva 2006: Baltiški Mažosios Lietuvos XIV–XVIII a. oikonimai. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Garliauskas Vidas 2004: XVII a. Molėtų bažnyčios krikšto ir santuokos metrikų knyga, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.

LATŠŽ II – Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 2. Vilnius: Mintis, 1976.

78

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Nemajūnų parapijos oikonimai ir jų kaita XIX a.

LAV – Lietuvos apgyventos vietos. Kaunas, 1925.

LPŽ I–II – Lietuvių pavardžių žodynas 1–2. Vilnius: Mokslas, 1985–1989.

LSł IV – Słownik języka polskiego przez Samuela Bogumiła Linde 4. Lwów, 1860.

LVŽ I – Bilkis Laimutis, Maciejauskienė Vitalija, Razmukaitė Marija. Lietuvos vietovardžių žodynas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008.

Maciejauskienė Vitalija 2009: Oikonimai Lankeliškių parapijos XVII amžiaus bažnytinėje knygoje. – Archivum Lithuanicum 11, 159–188.

Morawski Stanisław 1858: Od Merecza do Kowna. – Teka Wileńska 6, 77.

Palionis Jonas 2001: Prof. Jono Kazlausko gimtinės apylinkių vietovardžiai XVII a. metrikose. – Baltistica 36(1), 77–80.

Palionis Jonas 2003: XVII a. antrosios pusės Punios parapijos asmenvardžiai ir vietovardžiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Palionis Jonas 2008: XVII a. pabaigos–XVIII a. pirmosios pusės Punios parapijos asmenvardžiai ir vietovardžiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidyba.

Palionis Jonas 2010: Mišiškių kaimas. – Dainava 2(20), 41–45.

Safarewicz Jan 1956: Litewskie nazwy miejscowe na –iszki. – Onomastica 2, 15–63.

SG – Słownik geograficzny Królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich. Warszawa: nakł. Filipa Sulimierskiego i Władysława Walewskiego, 1880–1914.

Oikonyms of the Nemajūnai Parish and Their Change in the 19th Century

SUMMARY

Based on the baptism, marriage and death record books stored in the Lithuanian State Archives and the lists of parishioners going to confession dating back to 1834, 1844–1847, 1852–1857 and 1888 which are kept at Nemajūnai Church Archives, the article analyses the 19^th century oikonymy of Nemajūnai Parish. In the analysis of the 19^th century names of settlements, the author mostly relied on the lists of parishioners going to confession as they provide the names of settlements in the nominative case (the record books usually indicate their genitive case). What is more, the afore-mentioned lists do not only include the names, surnames, places of residence of the people going to confession but also the type of a residential area (village, small town, single-homestead rural settlement, etc.), and the list of 1834 also specifies the number of homesteads in a settlement. Therefore, the said lists are highly informative in both linguistic and historical terms.

Straipsniai / Articles

79

JONAS PALIONIS

The analysis of the origin of 51 oikonyms of Nemajūnai Parish recorded in the 19^th century written sources leads to a conclusion that the majority of the names of settlements from this parish can be traced to the onyms deriving from personal names (around 30); the number of derivatives which can be traced to physiographic terms is slightly lower (around 13), while others constitute the place names of obscure or non-Lithuanian origin.

In terms of morphemic structure, the oikonyms with the suffix –iškės deriving from personal names prevailed in Nemajūnai Parish in the 19^th century. In total, 14 names of settlements with this suffix were found in the sources under analysis. The recorded number of the names of settlements with the suffixes –ūnai, –onys, –ėnai deriving from personal names is lower: –ūnai – 4 cases, *–onys – 3 cases and –ėnai – 2 cases.

By their morphemic structure, the oikonyms deriving from appellatives can be divided to primary and compound.

Įteikta 2011 m. gegužės 5 d.

JONAS PALIONIS

Vilniaus universitetas

Juozo Tumo-Vaižganto g. 9-27, LT-01108 Vilnius, Lietuva

80

Acta Linguistica Lithuanica LXVI