RASA KURKAUSKIENĖ

Lietuvos edukologijos universitetas

Forskningsområden: dialektologi, morfologi.

Substantivens deklinationstyper i den nordliga panevėžiškiai-dialekten av östaukštaitiska och tendenserna i deras förändring

Substantivens deklinationstyper i den östaukštaitiska nordliga panevėžiškiai-dialekten och tendenserna i deras förändring

SAMMANFATTNING

Substantivens deklinationssystem i den nordliga panevėžiškiai-dialekten av östaukštaitiska har undersökts mycket sparsamt. Generellt har hittills inga omfattande morfologiska studier av denna subdialekt publicerats. Vid analys och beskrivning av samspelet mellan stammarna i den nordliga panevėžiškiai-dialekten av östaukštaitiska, deras typer och villkoren för deras funktion, används naturligmorfologiska forskningsmetoder. I artikeln analyseras substantiven med den synkrona metod som Aleksas Girdenis och Albertas Rosinas presenterade 1977. Med hjälp av maximummetoden genomfördes en hierarkisk gruppering av böjningsklasser i den nordliga panevėžiškiai-subdialekten, och substantivens deklinationstyper fastställdes.

NYCKELORD: nordliga panevėžiškiai, naturlig morfologi, substantivstammar, stamhierarki.

ANNOTATION

Substantivens deklinationssystem i den östaukštaitiska subdialekten i norra Panevėžiškiai har inte studerats grundligt. Generellt sett finns det inga omfattande studier som behandlar morfologin i denna subdialekt.

Straipsniai / Articles

205

RASA KURKAUSKIENĖ

Analysen och beskrivningen av stammarnas samspel i den östaukštaitiska subdialekten i norra Panevėžiškiai, dess typer och betingelser bygger på den naturliga morfologins forskningsmetoder. Substantiv analyseras med den synkrona metod som Girdenis och Rosinas först föreslog 1977. En hierarkisk klustring av böjningsklasserna i den norra Panevėžiškiai-subdialekten genomfördes, och substantivens deklinationstyper fastställdes med maximeringsmetoden.

NYCKELORD: Norra Panevėžiškiai-subdialekten, naturlig morfologi, substantivstammar, stamhierarki.

INLEDNING

Det litauiska substantivets deklinationssystem betraktas av lingvister som det mest arkaiska bland alla nu levande indoeuropeiska språk, hävdar Zigmas Zinkevičius (1980: 185). Substantivens deklination beskrevs för första gången år 1653 i den första tryckta litauiska grammatiken Grammatica Litvanica. Då delade Danielius Kleinas in substantiven i fem deklinationstyper (utifrån ändelserna i substantivens nominativ, genitiv och dativ singular) (Kruopas (red.): 1957). Betydligt senare, år 1922, urskilde även Jonas Jablonskis fem deklinationer i Lietuvių kalbos gramatikoje. Till skillnad från D. Kleinas ansåg J. Jablonskis att nominativ singular var det viktigaste kriteriet.

Det litauiska substantivets deklinationssystem, utarbetat av J. Jablonskis, återfinns också i Lietuvių kalbos gramatikoje, utgiven 1965 (Ulvy das, red.: 1965). Där ges mer utförliga beskrivningar av deklinationerna; betydelsen inte bara av nominativändelsen i singular utan även av genitivändelsen i singular för att fastställa deklinationen betonas.

Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (2005: 68–81) aprašomos penkios linksniuotės: (i)a, (i)u, (i)o, e ir i. Kiekvienos linksniuotės linksniavimo paradigmos skiriamos pagal atskirų linksnių formų ypatybes. Ši klasifikacija yra ne tik detalesnė už D. Kleino sudarytą linksniuočių sistemą, bet ir paprastesnė: norint nustatyti linksniuotę, užtenka vieno daugiskaitos naudininko linksnio.

Lingvisterna Aleksas Girdenis och Albertas Rosinas presenterar en helt annan klassificering av deklinationstyper, undersökt med naturlig morfologi¹. Deras av-

¹ Denna metod uppstod och spreds särskilt mycket i Tyskland och Österrike i början av 1970-talet. Denna inriktning förklarar såväl strukturella tendenser i språk i allmänhet som specifika förändringsprocesser i olika språk med hjälp av delvis universella naturlighetsprinciper.

206

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevežiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

mone (Girdenis, Rosinas 1977: 338), tradicinė, arba sąlyginė, daiktavardžių linksniavimo tvarka yra nemotyvuota ir neleidžia atskleisti skirtingų kamienų sąveikos, natūralios linksniavimo tipų klasifikacijos. Be to, tiriant daiktavardžius tradiciniu būdu, neatsižvelgiama į jų giminės, formų panašumą. Taigi remiantis A. Girdenio ir A. Rosino moksline idėja, šiame tyrime kiekviena daiktavardžių kait ybos klasė bus gretinama su visomis kitomis kait ybos klasėmis, aiškinamasi, koks yra sutampančių linksnių galūnių skaičius, skaičiuojamas linksnių vartojimo dažnis.

Ett substantivböjningssystem som ligger nära teorin om naturlig morfologi utformades av Adelė Valeckienė (1998). I hennes klassificering beaktas likheterna mellan paradigmen. Enligt språkforskaren har substantiv med vissa olika stammar likartade ändelsesystem, medan det ibland är tvärtom – substantiv med samma stam skiljer sig åt genom någon ändelse (1998: 319).

Apskritai darbų, skirtų panevežiškių patarmei, yra nemažai (Kačiuškienė 2000, 2006; Garšva 1982, 2000; Ručinskaitė 1984 ir kt.), daug apibendrinamosios medžiagos pateikta Z. Zinkevičiaus darbuose (1966, 1975). Vis dėlto reikia pasakyti, kad beveik visi kalbininkai daugiausia domėjosi panevežiškių patarmės fonetika, morfologijai skirtas vos vienas kitas darbas (Šliavas 1974, Vidugiris 1964).

Således har ännu inga studier av substantivböjningssystemet i den nordliga panevėžiškiai-underdialekten av östaukštaitiska, baserade på teorin om naturlig morfologi, publicerats². I denna artikel beskrivs, med utgångspunkt i den naturliga morfologins teoretiska principer, systemet av substantivens deklinationsklasser i den nämnda underdialekten och en klassificering av stammarna presenteras. Den utformas med hänsyn inte bara till ändelserna utan också till accentuella och morfonologiska växlingar i identiska morfem. Den skiljer sig från den vanliga (traditionella) klassificeringen genom att särskild uppmärksamhet ägnas åt likheter mellan böjningsändelser i paradigmen och att man försöker synliggöra variationen i substantivens deklination.

² A. Rosinas och A. Girdenis (Girdenis, Rosinas 1977; Rosinas 1994, 2005: 47–51, 76–83) använde den naturliga morfologins metoder när de undersökte hierarkin mellan substantivens böjningstyper i litauiskt standardspråk, vissa dialekttal i žemaitiska (Tirkšliai och Šaukėnai), lettiskt standardspråk och lettiska dialekter. Även Aurimas Markevičius undersökte nordliga širvintiškiai (Markevičius A. Šiaurinių širvintiškių daiktavardžio linksniavimas ir jo istorija. Doktorsavhandling. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2008; Markevičius A. Šiaurinių širvintiškių daiktavardžio linksniavimas ir jo istorija. Monografi. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2009), liksom Aušra Kaikarytė, som undersökte Joniškis dialekt (Kaikarytė A. Joniškio šnektos daiktavardžio linksniavimo sistema. Doktorsavhandling. Vilnius, 2010), och Vitalija Karaciejūtė, som undersökte sydliga aukštaitiai (Karaciejūtė V. Varėnos šnektos daiktavardžio linksniavimo sistema. Doktorsavhandling. Vilnius, 2013). Se även Savickienė, Kazlauskienė, Kamandulytė 2004: 81 och den litteratur som nämns där; om själva teorin, se Wurzel 1984.

Straipsniai / Articles

207

RASA KURKAUSKIENĖ

UNDERSÖKNING

Undersökningen har flera syften: 1) att undersöka böjningstyperna för substantiv i den nordliga panevėžiškiai-underdialekten och deras hierarki; 2) att visa att det i den undersökta underdialekten förekommer inte bara en villkorlig utan också en naturlig ordning för substantivböjningen; 3) att presentera tendenserna i stambildningsväxling hos substantiv i nordliga panevėžiškiai av östaukštaitiska.

Empiriskt material. Merparten av undersökningens ljudmaterial samlades in av artikelns författare (25 timmar), medan resten hämtades från Institutet för litauiska språkets dialektarkiv (6 timmar). I arbetet undersöks följande orter i nordliga panevėžiškiai: Joniškėlis, Jūrgenai, Pūmpėnai, Pasvalys, Salõčiai, Geidžiūnai och Gailiõniai. Undersökningsmaterialet består av omkring hundra sidor transkriberade dialekttexter. Alla substantiv (sammanlagt 4961) hämtades ur dessa texter och klassificerades och räknades efter stam (832 substantiv med ā-stam, 197 med iā-stam, 1891 med a-stam, 92 med u-stam, 799 med ia₂-stam, 46 med i_f-stam, 17 med i_m-stam, 59 med C_m-stam, 25 med C_f-stam och 903 med ē-stam), genus, numerus, kasus och accenttyper (baritonisk och oxitonisk).

Vid fastställandet av böjningstyperna tillämpades följande kriterier och villkor:

1. Skillnaderna mellan substantivstammar bestäms av fonologin, inte av fonetiken. Till exempel betraktas ändelsevokalerna i de nordliga panevėžiškiai-substantiven šã.kę ”gren” och duõbę ”grop” som positionsvarianter av samma fonem (jämför även širvintiškiai žõ.bl̥ ”gräs” och ã.ki ”öga”).

2. Substantivens vokaliska stammar fastställdes med utgångspunkt i dativ plural, de konsonantiska stammarna med utgångspunkt i genitiv plural.

3. Nordliga panevėžiškiai kännetecknas av mycket stark reduktion av ändelsevokaler, och dessutom verkar lagen om allmän accentretraktion (det vill säga accenten flyttas inte bara från en kort, utan också från en lång circumflex ändelse, och inte bara till en lång utan även till en kort stavelse, till exempel: žmó·n^b ”hustru”, diẽn^{b s} ”dag”, ràs^b ”dagg”, kàte ”katt”). Av denna anledning sammanfaller paradigmen för oxitonisk och baritonisk accentuering, vilket leder till många synkretiska kasusformer. Därför utgår detta arbete från substantiv med baritonisk accentuering vid fastställandet av stammar³. Oxitonisk accentuering

³ Jämför: böjningsstammarna i nordliga širvintiškiai av östaukštaitiska och i Varėna-dialekten av sydliga aukštaitiai fastställdes med utgångspunkt enbart i substantiv med oxitonisk accentuering. De betonade ändelserna har bevarats bättre hos nordliga širvintiškiai än de obetonade. Dessutom förkortar širvintiškiai obetonade långa vokaler till korta, och villkorlig accentretraktion förekommer (Markevičius 2006: 436). I Varėna-dialekten valdes substantiv med oxitonisk accentuering eftersom substantivparadigmen är väl representerade (Karaciejūtė 2011: 315). Sydliga aukštaitiai bevarar ändelserna väl, och orden accentueras i de flesta fall som i standardspråket. Ibland kan accentens placering eller tonaccenten skilja sig, eftersom orden tillhör andra accentklasser och nya accentueringsmönster har uppstått, till exempel: plì·tas ”tegelstenar”, stɔ·gùs ”tak” m.m. (LKTCh 2004: 81).

208

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevėžiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

Substantivexemplen ges endast för jämförelse, det vill säga för att likheterna mellan de båda accenttyperna ska framgå. De funna skillnaderna presenteras i den första tabellen.

TABELL 1. Skillnader mellan baritonisk och oksitonisk accentuering i den nordliga panevėžiškiai-dialekten

Singular

Baritonisk accentuering Oksitonisk accentuering Plural Baritonisk accentuering Oksitonisk accentuering

ā-stammar

N. piėvom šakó·m

Vt. piévo šakọ· Vt. piėvos šakọ·s^b

iā-stammar

Vt. sá.ujo daļõ· Vt. sá.ujǫs daļõ·s

ē-stammar

Vt. ú.pe đobė· Vt. ú.pęs đobę̇s

u-stammar

Vt. tǫr.ġ^g4 đangu̇.i

_if-stammar

N. á.ntem / ó.ntem⁵ avį.m

Įn. (ṣo)_á.ntem / (ṣo)_ó.ntem (ṣo)_avį.m

Det framgår att formerna av lokativ singular och plural i fyra stammar (ā, iā, ē och u; för u-stammen endast singular) inte överensstämmer när det gäller accenttyp; formerna av dativ plural i två stammar (ā och i_f) skiljer sig också åt, och endast en skillnad har påträffats bland substantiv med i_f-stam (formerna av instrumentalis plural överensstämmer inte).

Det är viktigt att nämna att substantiv med i_m-, C_m- och C_f-stam i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna endast har akut accent (vâġᵇs, àkmo, dòkte). Substantiv med barytonisk accent förekommer inte i dessa stammar. Det enda ordet med C_m-stam är mė·no

4 Substantivet turgus hänförs här formellt till u-stammen, men endast genitiv singular har bevarat denna stams ändelse, jfr: tǫr.gos ”marknadens” och vú.ra ”mannens”. Alla övriga kasus har övergått till a-stammen.

5 Substantivet antis hänförs i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna till i_f-stamstypen, men denna stam blandas tydligt med ē-stammen (jfr: gen. sg. á.ntęs / ó.ntęs ”ankans” och bi.tes ”biets”; dat. sg. á.nte / ó.nte ”åt ankan” och bi.tę ”åt biet”; dat. pl. á.ntęm / ó.ntęm ”åt ankorna” och bi.tem ”åt bina”; instr. pl. (ṣo)_á.ntęm / (ṣo)_ó.ntęm ”med ankorna” och (ṣo)_bi.tem ”med bina”). Här kan den murmande främre vokalen i vissa fall motsvara ändelsen hos både ē- och i_f-stammen.

Straipsniai / Articles

209

RASA KURKAUSKIENĖ

”månad” har bevarat denna stams form endast i nominativ singular. Alla övriga kasus har övergått till ia²-stammen. Men återigen, på grund av reduktion av ändelsevokaler och generell accentretraktion, får substantiv med akut accent i panevėžiškiai betoning på stammen (vàǧb̂s ”tjuv”, (ṣọ)_vàǧb̂ ”med tjuven”, akmėnu ”stenar”, àv̀b̂s ”får”, (ṣọ)_àv̀b̂ ”med fåret” osv.), varför även dessa former användes i undersökningen.

4. Om substantiv i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna har två eller flera parallella kasusformer (till exempel dú.kterę och dú.kteŕb ”döttrar”), betraktas den vanligare formen som representant för stammen. Enligt Wolfgang Ulrich Wurzel bildas i sådana fall, när ett ord omedelbart kan böjas enligt mer än en typ, ytterligare (komplementära) böjningsklasser (Wurzel 1984: 127). Sådana ytterligare böjningsklasser påträffades inte i den undersökta dialekten.

Analysen av det empiriska materialet visade att substantiv med iu- och ia¹-stam saknas i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna. De böjs enligt ia²-stammen, jfr kæ.ḷ̂s ”väg”, bró·l̂s ”bror”, spiẽč̂s ”bisvärm” (spiečius), á.mž̂s ”ålder” (amžius). Följande substantivstammar har bevarats: a-stammen (kaimí·n̂s ”granne”, vaĩ.k̂s ”barn”, prō·t̂s ”förstånd”, rā·t̂s ”hjul”, ia²-stammen (kò·loḳ̂s ”kolchos”, tẹvẽl̂s ”pappa”, pavà.sar̂s ”vår”, á.rkəl̂s ”häst”), ā-stammen (mešk̂ ”björn”, mukì·kəl̂ ”skola”, galv̂ ”huvud”, ló·v̂ ”säng”), iā-stammen (bažnì·č̂ ”kyrka”, grì·č̂ ”stuga”, põ·n̂ ”fru”, klebonì.i ”prästgård”, burẽ.i ”spåkvinna”), ē-stammen (pardutù.ve ”butik”, *mažù.pe ”Mažupė”, jāunì·ste ”ungdom”, stiklì.ne ”glas”), i_m-stammen (vàǧb̂s ”tjuv”), i_f-stammen (nàk̂s ”natt”, klẹ·t̂s ”kätte”, ū.ždof̂s ”uppgift”), u-stammen (àl̂s ”öl”, žmò·ĝs ”människa”, sū·n̂s ”son”, liẽt̂s ”regn”), C_m-stammen (rõḍo ”höst”, mé·no ”månad”), C_f-stammen (sẹṣo ”syster”, dòḳte ”dotter”).

Nedan presenteras böjningsparadigmen för substantiv av alla stammar (separat för barytonisk accent och – som jämförelse – akut accent).

² TABELL. Böjningsparadigm för substantiv med barytonisk accent

a-stam

SINGULAR

PLURAL

V.

vì·r̂s

vì·rę

K.

vì·ra

vì·ru

N.

vì·r̂

vì·ram

G.

vì·ro

vì·r̂s

Ill.

vì·r̂

vì·ręs

Lok.

sõ·d̂ / tep_sõ·da

sõ·dos / tep_sõ·du

Š.

vì·rę!

vì·rę!

210

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Substantivets böjningstyper och deras förändringstendenser i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna av östaukštaitiska

ā-stam SINGULARIS PLURALIS Nom. Gen. Dat. Ack. Instr. Lok. All. pi̇evᵇ pi̇evos pi̇evęs pi̇evom pi̇evọ pi̇evᵇs (sọ) pi̇evᵇ (sọ) pi̇evom pi̇evọ / tep_pi̇evos pi̇evos / tep_pi̇evu *lá.im! *lá.imos!

ē-stam SINGULARIS PLURALIS Nom. Gen. Dat. Ack. Instr. Lok. All. bi̇.te bi̇.tęs bi̇.tę bi̇.tę (sọ) bi̇.tᵇ ú.pe / tep_ú.pęs bi̇.tᵇ!

ī-stam SINGULARIS PLURALIS Nom. Gen. Dat. Ack. Instr. Lok. All. á.ntᵇs / ó.ntᵇs á.ntęs / ó.ntęs á.nte / ó.nte á.ntᵇ / ó.ntᵇ (sọ) á.ntᵇ / (sọ) ó.ntᵇ – á.nte / ó.nte! á.ntᵇs / ó.ntᵇs á.nčų / ó.nčų á.ntem / ó.ntem á.ntᵇs / ó.ntᵇs (sọ) á.ntem / (sọ) ó.ntem – á.ntᵇs! / ó.ntᵇs!

_{i̯a kamienas} SINGULARIS PLURALIS Nom. Gen. Dat. Ack. Instr. Lok. All. bró.lᵇs bró.le bró.lᵇ bró.lᵇ (sọ) bró.lᵇ – bró.lọ! bró.le bró.lu bró.lem bró.lᵇs (sọ) bró.les – bró.le!

Straipsniai / Articles

211

RASA KURKAUSKIENĖ

ią-stam

SINGULARIS

PLURALIS

V.

sá.u_jb

sá.u_jos

K.

sá.u_jos

sá.u_ju

N.

sá.u_ję

sá.u_jom

G.

sá.u_jo

sá.u_jḃ§

Instr.

(sọ) sá.u_jb

(sọ) sá.u_jom

Lok.

sá.ujo / tep sá.u_jos

sá.u_jos / tep sá.uju

Š.

—

—

u stam

SINGULAR

Plural

V.

tȯṛ.g^bs

tȯṛ.gę

K.

tȯṛ.gọs

tȯṛ.gu

N.

tȯṛ.g^b

tȯṛ.gam

G.

tȯṛ.go

tȯṛ.g^bs

Įn.

(sọ) tȯṛ.g^b

(sọ) tȯṛ.gęs

Vt.

tȯṛ.g^b / tep tȯṛ.ga/an tȯṛ.gọs

tȯṛ.gọs / tep tȯṛ.gu

Š.

—

—

TABELL 3. Böjningsparadigm för substantiv med oxytont accentuering

a stam

SINGULAR

PLURAL

V.

vẹl̇.k^bs / vọl̇.k^bs⁶

vẹl̇kę / vọl̇kę

K.

vẹl̇.ka / vọl̇.ka

vẹl̇ku / vọl̇ku

N.

vẹl̇.k^b

vọl̇kam

G.

vẹl̇.ko / vọl̇.ko

vẹl̇k^bs / vọl̇k^bs

Įn.

(sọ) vẹl̇k^b / vọl̇k^b

(sọ) vọl̇kęs / vẹlkęs

Vt.⁷

kiẽm^b / tep kiẽma⁸

kiẽmos / tep kiẽmu

Š.

vọl̇.kę⁹!

ọl̇.kę!

⁶ De nordliga panevėžiškiai använder parallellt båda formerna. Den andra (vọl̇.kᵇs) är mer utbredd i den äldre generationens tal.

⁷ Illativkasus ingår inte i kasussystemet. I det empiriska materialet förekom endast 9 sådana exempel, t.ex.: (i) plī́tine pri.jeme o̜.kolkõ.zan nepri.jime || (Joniškėlis); tená.i vę̇ṡ remó.ntan ai.nᵇ bú.dava gi || (Joniškėlis); križė.iᵇs bú.dava prikabī.ntᵇs klá.ses galan || (Geidžiūnai); kiek mú.m prakakį.na | miškan bú.vam išvi.ji || (Jūrgenai). De ger inga betydelsefulla resultat för undersökningen. Illativ användes tillfälligt av representanter för den äldre generationen.

⁸ Vid beräkningen av ändelser i sammanfallande kasus utgick man från den första, vanliga (och inte prelinskiska) lokativformen.

⁹ I de nordliga panevėžiškiai-dialektområdena har en vokativform på –ai etablerats, vilken genom bruket håller på att tränga undan den äldre formen (jfr: sg. vok. vọl̇.kę ”vargar”, inte vilkę).

212

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Substantivens deklinationstyper hos de nordliga panevėžiškiai i östaukštaitiska och deras förändringstendenser

i̯a₂ kamienas

SINGULAR

PLURAL

V.

á.rkʲᵇˢ

árklę

K.

á.rklę

árklu

N.

á.rkʲᵇ

árklem

G.

á.rkʲᵇ

á.rkʲᵇˢ

Ill.

(sɔ)₋ á.rkʲᵇ

(sɔ)₋árkles

Se

ukĭ. / tep ú-ke

ú-kos

Š.

á.rkʲlɔ¹⁰!

árkle!

ā-stam

SINGULAR

PLURAL

V.

šàkᵇ

šà.kɔs

K.

šàkɔs

šàku

N.

šà.kę

šakó·m

G.

šà.kɔ

šàkᵇˢ

Instr.

(sɔ)₋šàkᵇ

(sɔ)₋šàkɔm

Lok.

šakó· / tep₋šàkɔs

šakó·sᵇ / tep₋šàku

Š.

má·mᵇ!

má·mos!

ia-stam

Singular

Plural

V.

dàlᵇ

dāl̇os

K.

dāl̇os

dàlu

N.

dà.lę

dāl̇om

G.

dà.lę

dàlᵇˢ

Instr.

(sɔ)₋dàlᵇ

(sɔ)₋dāl̇om

Lok.

dalō·

dalō·sᵇ

Š.

*dà.l̇ᵇ!

dāl̇os!

¹⁰I standardspråket är den vanliga vokativändelsen för ia₂-stammen -y (för oxytoner) eller -i (för baritoner), t.ex.: arkly, ožy, broli. I det nordliga panevėžiškiai-subdialektet används i stället för ia₂-stammen vokativformen av u-stammen med ändelsen -au (á.rkʲlɔ ”arkliau”, bró·lɔ ”broliau”, ki.škɔ ”kiškiau”).

Straipsniai / Articles

213

RASA KURKAUSKIENĖ

ē-stam SINGULAR PLURAL Nom. dūobė dūoḃės Gen. dūoḃės dūobu Dat. dūoḃe dūoḃem Acc. dūoḃe dūoḃᵇs Instr. (so) dūoḃᵇ (so) dūoḃem Loc. doḃė̃ / tep_dūoḃes doḃės / tep_dūobu Voc. vārᵇ / vāria! vāṙės!

i_m stam SINGULAR PLURAL Nom. vāġᵇs vā.ġᵇs Gen. vāġes vāgu Dat. vā.ġᵇ vaġi.m Acc. vā.ġᵇ vāġᵇs Instr. (so) vāġᵇ sȯ_vagi.m / sȯ_vaġes Loc. debesī / tep_ḋē.beṣe debesi.s / tep_deḃèsu Voc. vāġo¹¹! vā.ġᵇs!

u stam SINGULAR PLURAL Nom. sū·nᵇs sū·nę Gen. sū·nos sū·nu Dat. sū·nᵇ sū·nam Acc. sū·no sū·nᵇs Instr. (so) sū·nᵇ¹² (so) sū·nęs Loc. dangū.i – Voc. sū·nę¹³! sū·nę!

¹¹ Här märks också stammigration: i_m-stammen (liksom i_a₂) övertar (i)u-stammens vokativändelse -au.

¹² Vienaskaitos įnagininko linksnis turi jau ne u kamieno galūnę -umi, o a kamieno galūnę -u, t. y. ne su sūnumi, žmogumi, o su sūnu, žmog u. Ši forma – a ir u kamienų daiktavardžių mišimo rezultatas. Dar plg. i_f ir ī̇a kamieno vienaskaitos įnagininką: sȯ_āvᵇ „su avimi“ ir sȯ_dālᵇ „su dalia“. Čia taip pat ryškus kamienų mišimo atvejis.

¹³ u-stammens vokativformer i singular och plural sammanfaller. Här övertar substantiv med u-stam ändelsen -ai från substantiv med a-stam (jfr sg. vok. v̇ōlkę ”vargar” och sū·nę ”söner”).

214

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevėžiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

i₍f₎-stam SINGULAR | PLURAL Nom. | àvᵇš | ắ.vᵇš Gen. | àvęs | ắù Dat. | ắ.vę | aví.m Acc. | ắ.ve / ắ.vᵇ | ắvᵇš Instr. | (sọ) ắvᵇ | (sọ) aví.m Loc. | akí. | akí.š Voc. | ắvę! | ắ.vᵇš!

Cₘ-stam SINGULAR | PLURAL Nom. | ằkmọ | ắ.kmenᵇš Gen. | ắ.kmenę¹⁴ | akmėnu Dat. | ắ.kmenᵇ | akmení.m Acc. | ắ.kmenᵇ | ắ.kmenᵇš Instr. | (sọ) ắ.kmenᵇ | (sọ) ắ.kmenęṣ Loc. | akmení. / tep_ắ.kmene | akmení.š / tep_akmėnu Voc. | ắ.kmenọ! | ắ.kmenᵇš!

Cₑ-stam SINGULAR | PLURAL Nom. | dọktẹ | dù.kterᵇš Gen. | dọktẹṣ | dukterù Dat. | dù.kterę / dù.kterᵇ | dù.kteręm Acc. | dù.kterᵇ | dù.kterᵇš Instr. | (sọ) dù.kterᵇ / (sọ) dọktᵇ | (sọ) dù.kteręm Loc. | – | – Voc. | – | dù.kterᵇš!

Av paradigmerna för substantiv med baritonisk och oxitonisk accentuering framgår att ändelserna i vissa böjningsklasser är mycket lika (jfr ā-stammens paradigm i tabell 2 och 3 med iā-stammens, a-stammens paradigm med u-stammens), medan andra skiljer sig åt (jfr ē-stammens paradigm i tabell 2 och 3 med i₍f₎-stammen, u-stammen i tabell 3 med i₍m₎-stammen). När man fastställer böjningstyperna i den nordliga panevėžiškiska subdialekten

¹⁴ Genitiv hos maskulina substantiv med konsonantstam har en ändelse från iā₂-stammen (jfr rù.ḍenę ”höstens”, ắ.rklę ”hästens”, bró.lę ”broderns”), medan vokativ har en ändelse från (i)ū-stammen (jfr ắ.kmenọ! ”o sten!”, *daĩ.ñọ ”Dainiau!”).

Straipsniai / Articles

215

RASA KURKAUSKIENĖ

För klassificeringen av typer och deras inbördes hierarki användes den metodik som A. Girdenis och A. Rosinas tidigare nämnda beskrivning från 1977 bygger på (338–348). Det innebär att varje stam jämfördes med alla andra stammar. Det viktigaste måttet på likheten mellan två stammar är antalet överensstämmande kasusändelser (m). Låt oss jämföra a-stammen hos de nordliga panevėžiškiai (vẹ́lkʰˢ ”varg”) med ā-stammen (šàkʰᵇ ”gren”), se tabell 4:

TABELL 4. a- och āstammade substantivparadigm

Singular

Plural

astam

āstam

astam

āstam

V.

vẹ̄l.kʰs / ʋọ̄l.kʰs

šàkʰᵇ

vẹ̄lkę / ʋọ̄lkę

šã.kọs

K.

vẹ̄l.ka / ʋọ̄l.ka

šàkǫs

vẹ̄lku / ʋọ̄lku

šàku

N.

vẹ̄l.kʰᵇ

šà.kę

ʋọ̄lkam

šakó·m

G.

vẹ̄l.kọ / ʋọ̄l.kọ

šà.kọ

vẹ̄lkʰˢ / ʋọ̄lkʰᵇs

šàkʰᵇs

Iness.

(sǫ)̰vẹ̄lkʰᵇ / ʋọ̄lkʰᵇ

(sǫ)̰šàkʰᵇ

(sǫ)̰ʋọ̄lkęs / vẹ̄lkęs

(sǫ)̰šàkǫm

Lok.

kiēmᵇ / tep_kiēma

šakō· / tep_šàkǫs

kiēmos / tep_kiēmu

šakō·sᵇ / tep_šàku

Š.

ʋọ̄l.kę!

má.mᵇ!

ʋọ̄l.kę!

má.mos!

Som framgår har a- och ā-paradigmen fyra kasusändelser som sammanfaller (ackusativ och instrumentalis singular, genitiv och ackusativ plural). Följaktligen är likhetsindexet (m) för dessa paradigm lika med 4. Detta index är dock inte helt exakt, eftersom alla böjningsklasser har identiska genitiv- och ackusativändelser i plural, vilket inte är karakteristiskt för andra undersökta högterländska dialekter (norra širvintiškiai, Varenõs, Jõniškio). Ändelserna i sådana ackusativformer som till exempel: sú·nʰs, àvᵇs, ví·rʰs, bró·lʰs, piévᵇs, sá·ujᵇs, bètᵇs, tọ·rᵇs, är alltså reducerade och betraktas som identiska, eller mer exakt som deras positionsvarianter. Vokativ har oftast flera parallellformer (t.ex. vãrlᵇ, vãrla ~ varle!), och i många fall används de vanliga vokativformerna (särskilt hos substantiv med konsonantstam) inte alls i den norra panevėžiškiai-dialekten. I det norra panevėžiškiai-området ersätts den vanliga vokativformen, liksom i andra dialekter (uteniškiai, nordvästra högterländska och andra), av en diminutiv-hypokoristisk form: varlį·tʰᵇ ”lilla groda”, dukri·tʰᵇ ”lilla dotter”, sesi·tʰᵇ ”lilla syster”, sesú·tʰᵇ ”lilla syster”. De nämnda kasusformerna, som också kallas anomalier, har alltså avlägsnats från paradigmen. I detta fall måste vi stryka genitiv och ackusativ plural ur tabellen, så antalet kasusändelser som sammanfaller minskar till 2.

216

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevėžiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

När likheten mellan substantivens böjningstyper fastställs är inte bara antalet sammanfallande kasusändelser betydelsefullt, utan också hur ofta kasusformerna används (se tabell 5).

TABELL 5. Frekvensen för användningen av substantivkasus i norra panevėžiškiai

Singular Plural Dual Nom. 1035 20,71% 635 12,71% Gen. 750 15,01% 516 10,33% Dat. 59 1,18% 41 0,82% Ack. 833 16,67% 359 7,18% 29 0,58% Instr. 148 2,96% 172 3,44% Lok. 285 5,7% 85 1,7% Ill. 6 0,12% 3 0,06% Vok. 39¹² 0, 78% 2 0,04%

Av tabellen framgår att kasusformerna inte är likvärdiga. Singular nominativ, genitiv och ackusativ dominerar. Med hänsyn till frekvensen hos kasusformerna har en korrigeringsfaktor införts för varje kasus (p_i), som motsvarar dubbla den relativa frekvensen för kasus i singular, medan den för plural är hälften av motsvarande korrigeringsfaktor för singular. Korrigeringarna av likhetsindexen för de norra panevėžiškiai-böjningsklasserna redovisas i tabell 6:

TABELL 6. Korrigeringar av likhetsindex för substantivens böjningstyper i norra panevėžiškiai

Singular Plural Nom. 0,7 0,33 Gen. 0,5 0,25 Dat. 0,04 0,02 Ack. 0,5 0,24 Instr. 0,1 0,06 Lok. 0,1 0,07

Därefter beräknas likhetsindexet för böjningstyperna (I) enligt formeln:

I = m + ∑ p_i (i = 1 ovanför summatecknet; m nedanför)

Straipsniai / Articles

217

RASA KURKAUSKIENĖ

Till antalet ändelser i sammanfallande kasus läggs korrigeringarna för samma kasus. De tidigare nämnda a- och ā-paradigmen har två ändelser i sammanfallande kasus: genitiv och instrumentalis singular. Likhetsindexet (I) för a- och ā-stammarna erhålls genom följande beräkning: 2+ (0,5 +0,1) = 2,6 ≈ 2,7.

Resultaten av jämförelsen mellan alla flexionsklasser i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna presenteras i tabell 7:

TABELL 7. Likhetsindex för substantivens böjningstyper i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna

Typer a iā₂ ā iā̄ ē iₘ iբ u Cₘ Cբ a – 7,3 2,7 2,8 1,1 4,9 2,8 8,1 3,2 1,1 iā₂ – 2,2 2,2 2,1 7,5 5,4 6,2 7,3 4,8 ā – 11,3 2,1 1,1 2,1 4,1 1,1 2,1 iā̄ – 3,6 1,1 2,1 2,6 1,1 2,1 ē – 2,6 3,6 1,1 1,1 4,7 iₘ – 11,4 4,9 9,2 7,6 iբ – 2,8 7,1 8,6 u – 3,2 1,1 Cₘ – 7,8 Cբ –

Skärningspunkterna mellan de vertikala och horisontella raderna i tabellen visar likhetsindexet för de två stammarna. I den nordliga panevėžiškių-dialekten uppvisar maskulina stammarna iₘ och iբ ett högt likhetsindex och ligger ganska nära i- och Cₘ-stammarna samt a- och u-stammarna. Bland de feminina stammarna ligger ā- och iā̄-stammarna samt iբ- och Cբ-stammarna mycket nära varandra. ē-stammen kan särskiljas: dess likhetsindex är lägst jämfört med alla andra stammar.

Stammarnas likhet framgår tydligare av den hierarkiska gruppering som utförts med maximummetoden, dvs. efter att de mest lika typerna slagits samman bildas nya klasser utifrån det högsta av de tidigare indexen. Den klassificering av substantivens böjningstyper i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna som skapats på detta sätt presenteras i figur 1.

I figuren framträder tre grenar av substantivstammar: feminin böjning (ā och iā̄), maskulin böjning (a och u) och blandad böjning (iₘ, iբ, Cₘ, Cբ). iā₂-stammen hamnar mitt emellan de maskulina och blandade böjningstyperna. Denna stam lutar tydligt åt substantiv med blandad böjning (likhetsindexet för iā₂ och iₘ är 7,5; likhetsindexet för iā₂ och Cₘ är 7,3), men den är också relativt nära förbunden med substantiv med andra maskulina stammar (likhetsindexet för iā₂ och a-stammen är 7,3; likhetsindexet för iā₂ och u-stammen är 6,2). Den hierarkiska

218

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevėžiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

I grupperingens ”träd” ritas en separat gren för ē-stammen, som ansluter till stammar med maskulin och blandad böjning, medan den har mycket få kasusändelser gemensamma med stammarna ā och iā. Det verkar alltså som om stamdifferentieringen i den nordliga panevėžiškių-dialekten skiljer sig helt från den som observerats i andra redan undersökta höglandslitauiska dialekter – de nordliga širvintiškiai-dialekterna (Markevičius: 2006, 445), Joniškis (Kaikarytė: 2010, 112), Varėna (Karaciejūtė: 2011, 321) och standardspråket (Girdenis, Rosinas: 1977, 341). I de nordliga širvintiškiai- och Varėna-dialekterna är ē-stammen isolerad och ansluter i mycket liten grad till substantiv med blandad och feminin böjning, medan ē-stammen i Joniškis-dialekten, liksom i standardspråket, bildar en mycket kompakt grupp med stammarna ā och iā.

FIG. 1. ”Träd” för hierarkisk gruppering av böjningstyperna i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna

I den nordliga panevėžiškių-dialekten delas alltså substantivstammar med feminin böjning in i två grupper: 1) substantiv med ē-stam, som har fler ändelser gemensamma med stammar med maskulin och blandad böjning; 2) stammarna ā och iā, som i stort sett ligger betydligt längre från alla andra stammar och därför har mycket få ändelser i sammanfallande kasus.

Det är lätt att se att det hierarkiska grupperingsträdet för de nordliga panevėžiškiai-dialekterna inte är särskilt högt. Man kan säga att ”trädet” växer mycket proportionerligt. Att substantivparadigmen närmar sig varandra visas av de förhållandevis höga likhetsindexen för böjningstyperna (se tabell 7); tabellen innehåller inga nollor alls.

Sammanfattningsvis kan man säga att alla substantiv i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna tillhör tre böjningstyper: feminin (šaka, dalia), maskulin (žmogus, vyras)

Straipsniai / Articles

219

RASA KURKAUSKIENĖ

och den blandade typen (akis, vagis, akmuõ, duktė). I figur 1 framträder en tydlig parallell mellan stammarna ā och iā i den feminina deklinationstypen; deras likhetsindex är 11,3. Stammarna a och u i den maskulina deklinationen bildar också en separat gren; deras likhetsindex är något lägre – 8,1. Som redan nämnts har stammen iā₂ ett liknande förhållande till substantiv i såväl maskulin som blandad deklination och intar därför liksom en mellanposition (jfr: likhetsindexet för stammarna iā₂ och a är 7,3; likhetsindexet för iā₂ och iₘ är 7,5). Närheten mellan stammarna i den blandade deklinationstypen är tydlig (likhetsindexet för stammarna i_f och iₘ är hela 11,4; likhetsindexet för stammarna iₘ och Cₘ är 9,2; likhetsindexet för stammarna i_f och C_f är 8,6).

VIKTIGASTE SLUTSATSERNA

1. Den naturliga ordningen efter likhet mellan substantivens deklinationstyper i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna är följande: ā, iā, a, u, iā₂, i_f, iₘ, Cₘ, C_f, ē.

2. Substantivens deklinationsstammar i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna är indelade i tre grupper: maskulin (substantiv med stammarna a och u), feminin (substantiv med stammarna ā och iā) och blandad (iₘ, i_f, Cₘ, C_f). Stammen ē skiljer sig från alla de övriga och står närmare substantiv i maskulin och blandad deklination än stammarna i feminin deklination.

3. En gradvis konvergens kännetecknar alla substantivens deklinationstyper i den undersökta dialekten – feminin, maskulin och blandad.

3.1. Stammarna i_f och iₘ hos substantiv i blandad deklination, stammarna ā och iā hos substantiv i feminin deklination samt stammarna a och u hos substantiv i maskulin deklination har höga likhetsindex och ligger nära varandra.

3.2. Stammarna hos substantiv i feminin deklination i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna delar sig i två grupper: substantiv med ē-stam har fler gemensamma ändelser med stammarna i maskulin och blandad deklination, medan stammarna ā och iā i allmänhet ligger betydligt längre från alla övriga stammar.

3.3. Till skillnad från i de andra undersökta dialekterna hamnar stammen iā₂ i de nordliga panevėžiškiai-dialekterna mellan de maskulina och blandade deklinationstyperna. Stammen iā₂ har nästan lika stark anknytning till substantiv i maskulin som i blandad deklination (jfr: likhetsindexet för stammen iā₂ och a är 7,3; likhetsindexet för stammen iā₂ och u är 6,2; likhetsindexet för iā₂ och iₘ är 7,5; likhetsindexet för iā₂ och Cₘ är 7,3).

4. Jämfört med de hierarkiska grupperings”träd” för deklinationstyperna i Tirkšliai (Girdenis, Rosinas: 1977), de nordliga širvintiškiai-dialekterna (Markevičius: 2006), standardspråket (Girdenis, Rosinas: 1977) och Varėna (Karaciejūtė 2011),

220

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevėžiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

är något lägre. De relativt höga likhetsindexen mellan böjningstyperna visar på en tydlig ömsesidig närmande mellan de nordliga panevėžiškiai-dialekternas substantivparadigm.

LITERATŪRA

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2005.

Garšva Kazimieras 1982a: Joniškėlio apylinkės šnektos tekstai. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Garšva Kazimieras 1982b: Svarbesnės šiaurės vakarų panevėžiškių fonologijos ypatybės. – Baltistica 18(1), 65–75.

Garšva Kazimieras 2000: Šiaurės vakarų panevėžiškių „murmamieji balsiai“. – Lietuvių kalbotyros klausimai 43, 165–175.

Girdenis Aleksas, Rosinas Albertas 1977: Lietuvių kalbos daiktavardžio linksniavimo tipų hierarchija ir pagrindinės jos kitimo tendencijos (bendrinės kalbos ir žemaičių tarmės duomenimis). – Baltistica 13(2), 338–348.

Kačiuškienė Genovaitė 2000: Nekirčiuotų i/u ir e/o vartojimas Joniškėlio ir Pakruojo apylinkių rišliuose tekstuose. – Baltų filologija 9, 25–31.

Kačiuškienė Genovaitė 2006: Šiaurės panevėžiškių tarmės fonologijos bruožai. Mokslinė monografija. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kaikarytė Aušra 2010: Joniškio šnektos daiktavardžio linksniavimo sistema. Daktaro disertacija. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Karaciejūtė Vitalija 2011: Varėnos šnektos daiktavardžių fleksinės klasės ir jų hierarchija. – Lituanistica 57, 3(85), 314–324.

Kruopas Jonas (red.) 1957: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1999.

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 1. Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis). Vilnius: Mintis, 1965.

LKTCh – Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2004.

Straipsniai / Articles

221

RASA KURKAUSKIENĖ

Markevičius Aurimas 2006: Šiaurinių širvintiškių daiktavardžio kamienai ir jų hierarchija. – Baltistica 41(3), 435–450.

Rosinas Albertas 2005: Latvių kalbos daiktavardžio linksniavimo sistema: sinchronija ir diachronija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Rosinas Albertas 1994: Simono Stanevičiaus tekstų daiktavardžio linksniavimo tipų hierarchija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 24, 112–117.

Ručinskaitė I. 1984: „Murmamųjų“ balsių kokybinė opozicija šiaurės panevėžiškių tarmėje. – Kalbotyra 35(1), 72–76.

Šliavas Juozas 1974: Žeimelio–Lauksodžio šnektos įvardžiuotinių būdvardžių ypatybės. – Baltistica 10(1), 91–92.

Valeckienė Adelė 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Vidugiris Aloyzas 1964: Veikiamųjų dalyvių formos Karsakiškio tarmėje. – Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida (Lietuvių kalbotyros klausimai 7), 187–192.

Wurzel Wolfgang Ullrich 1984: Flexionsmorphologie und Natürlichkeit (Studia Grammatica 21). Berlin.

Zinkevičius Zigmas 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 1. Vilnius: Mokslas

Noun Declension Types in the Eastern Aukštaitian Subdialect of Northern Panevėžiškiai and the Tendencies of Their Change

SUMMARY

The nouns of the Eastern Aukštaitian Subdialect of Northern Panevėžiškiai were analysed using the synchronic method first proposed by Girdenis and Rosinas in 1977. Each noun declension class was juxtaposed to all other declension classes; the number of coinciding case endings was examined; the frequency of the usage of cases was calculated.

The research made the following findings:

1. The natural order of the noun declension types of the Northern Panevėžiškiai Subdialect by similarity is as follows: ā, īā, a, u, īa₂, īf, īm, Cₘ, Cᶠ, ē̄.

222

Acta Linguistica Lithuanica LXXV

Rytų aukštaičių šiaurinių panevėžiškių daiktavardžio linksniavimo tipai ir jų kitimo tendencijos

2. The noun declension stems in the Northern Panevėžiškiai Subdialect fall into three groups: masculine (a and u stem nouns), feminine (ā and iā stem nouns) and mixed (i_m, i_f, C_m, C_f); ē stem which is more approximate to the nouns of masculine and mixed declension rather than feminine declension stems stands out from other stems.

3. Gradual approximation is characteristic of all declensional types of nouns in the sub-dialect under analysis – feminine, masculine and mixed.

3.1. Stems i_f and i_m of mixed declension nouns, stems ā and iā of feminine declension nouns, stems a and u of masculine declension nouns are closely linked and show a high similarity index.

3.2. Stems of feminine declension nouns of the Northern Panevėžiškiai Subdialect fall into two groups: ē stem nouns share more endings with the stems of masculine and mixed declension, whereas ā and iā stems are generally more remote to all other stems.

3.3. In contrast to other subdialects analysed before, the stem iā₂ of the Northern Panevėžiškiai Subdialect falls in between masculine and mixed types of declension. The linkage between the stem iā₂ and masculine and mixed declension nouns is nearly identical (cf.: iā₂ and a stem similarity index stands at 7.3; iā₂ and u stem similarity index is 6.2; iā₂ and i_m similarity index is 7.5; iā₂ and C_m similarity index is 7.3).

4. Compared to the dendrograms of hierarchical clustering of declension types of Tirkšliai (Girdenis, Rosinas: 1977), Northern Širvintiškiai (Markevičius: 2006), standard language (Girdenis, Rosinas: 1977), Varėna (Karaciejūtė 2011), the dendrogram of the hierarchical clustering of declension types of the Northern Panevėžiškiai Subdialect is slightly lower. Rather high declension type similarity indices show evident approximation of noun paradigms in the Northern Panevėžiškiai Subdialect.

Įteikta 2016 m. balandžio 17 d.

RASA KURKAUSKIENĖ

Lietuvos edukologijos universitetas

Taraso Ševčenkos g. 31, LT–03111 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

223