IRINA MIKHAILOVNA GANZHINA

Institutionen för ryska språket, Tvers statliga universitet

ORCID-id: orcid.org/0000-0002-5081-9693

Forskningsområden: historisk onomastik, antroponymi.

DOI: doi.org/10.35321/all85-08

OM DEN DERIVATIONELLA POTENTIALEN HOS KRISTNA PERSONNAMN I MEDELTIDA AFFÄRSDOKUMENT

Om den derivationella potentialen hos kristna personnamn i medeltida affärsskrift

ANNOTATION

Artikeln undersöker den territoriella härledningen av systemet av former för kristna personnamn som finns belagt i Tvers affärsdokument från 16^th–17^th-talen. Författaren fokuserar på de ordbildningsmekanismer som bidrog till uppkomsten av många vardagliga namnformer. Det är just dessa strukturella transformationer, tillsammans med fonetiska förändringar, som formar ett unikt antroponymiskt ”mönster” i varje specifikt territorium.

NYCKELORD: historisk regional antroponymi, kristet personnamn, fullständig namnform, kvalitativ, formant, namnbildningsfamilj, affix, invariant.

ANOTATION

I artikeln undersöks framväxten av ett territoriellt system av former för kristna personnamn, belagt i Tvers affärsdokument från 16–17-talen. Författaren ägnar huvudsaklig uppmärksamhet åt de ordbildningsmekanismer som bidrog till uppkomsten av ett stort antal vardagliga namnformer. Det är just dessa strukturella transformationer, tillsammans med fonetiska förändringar, som bildar ett unikt antroponymiskt ”mönster” för varje specifikt territorium.

VIKTIGA ORD: historisk regional antroponymi, kristet personnamn, fullständig namnform, kvalitativ, formant, namnbildningsfamilj, affix, (in)variant.

160

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

On the Derivational Potential of Christian Personal Names in Medieval Business Writing

INLEDNING

16–17-talen utgör en viktig period i den ryska antroponymiska systemets historia, då normerna för det ryska nationalspråket, och därmed även de antroponymiska normerna, formas. Grunden för nationalspråket blev ”Moskvarikets talspråk i hela dess komplexa mångfald […] – mer väsentligt och avgörande än det bokslaviska språkets traditioner.” (Ларин 1944: 17). Samtidigt framhåller språkhistoriker att ett viktigt kännetecken för nationalspråkets bildande är det organiska närmandet mellan tidigare motsatta och åtskilda system för skriftspråk och talspråk, deras kontamination (Ларин 1961: 25). En liknande process av samspel mellan bokliga traditioner och talspråket, där det senare dominerar, kan iakttas även i den antroponymiska systemet under den undersökta perioden.

Föremålet för denna undersökning är kristna personnamn och deras många former, uppkomna i talspråket och använda på Tverlandets territorium under den förnationella perioden.

Syftet med undersökningen är att beskriva de derivationella möjligheterna hos främmande kristna personnamn på Tvers territorium under perioden då det ryska nationalspråket formades, samt deras morfologiska och ordbildningsmässiga omstrukturering, som ägde rum i folkspråket både i fullständiga och kvalitativa former.

Undersökningens källor är regionala skriftliga minnesmärken från den förnationella perioden, nämligen affärstexter från 16–17-talen (АФЗХ, ДК, КБП, НВЖМ, НМБМ, ПК, ПСЭИ, ТА, ТД, ТДП, ТПК, ЦБИ), som dokumenterar ett stort antal olika varianter och former av kristna personnamn och återspeglar dåtidens levande talspråk, när de grundläggande antroponymiska normerna (både officiella och vardagligt talspråkliga) tog form.

FORSKNINGSMETODER

Under arbetets gång tillämpades traditionella metoder för onomastiska studier: den deskriptiva metoden (som omfattar insamling av material, en följd av beskrivningsmoment och dess systematisering samt karakterisering), liksom tekniker inom formantmetoden (utskiljande av antroponymens formant och fastställande av den onomastiska serien på grundval av formanternas identitet i personnamn). Inom morfodervationen användes metodiken

Straipsniai / Articles

161

IRINA MIKHAILOVNA GANZHINA

morfemiska och ordbildningsmässiga analyser samt ordbildningsfamiljer.

OM DEN DERIVATIONELLA POTENTIALEN HOS KRISTNA PERSONNAMN I MEDELTIDA AFFÄRSSKRIFTSPRÅK

Under den undersökta perioden trängdes ickekristna onymer undan till periferin, medan de klart dominerande kristna personnamnen (ХЛИ) redan var väl anpassade till ryska språket både fonetiskt och ordbildningsmässigt, och delvis även semantiskt.

Materialet från den tveriska affärsskriftligheten under denna period gör det möjligt att tala om en exceptionell rikedom av ordbildningsmöjligheter hos de kristna personnamnen (ХЛИ), vilka utgör ett väl etablerat system som omfattar ett stort antal såväl kvalitativa som olika vardagliga former av fullständiga namn. Låt oss se vad denna rikedom beror på.

Själva mångfalden av affix är slående (låt oss påpeka att över 90% av de kristna namnderivaten har bildats genom suffixavledning), och bland dessa ingår nästan alla konsonantljud. Till exempel:

Максем-ов-ко < Максим,

Самь-сылГ-а < Самсон,

Гри-ГД-я < Григорий,

Пен-юЙ < Пентелей < Пантелеймон,

Петр-ок < Петр,

Юр-Л-о < Юрий,

Савость-М-а < Савостьян < Севастиан,

Вах-оН-я < Вахромей < Варфоломей,

Степ-ур-а < Степан,

Леван-иС < Леонид / Леонтий,

Ин-юТ-а < Иннокентий,

Март-юХ-а < Мартин / Мартьян < Мартиниан,

Мат-щЦ-а < Матвей,

Фед-Ч-а < Фёдор,

Ефи-Ш < Ефим < Евфимий,

Кузьм-иЩ-е < Кузьма < Косма osv.

162

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

On the Derivational Potential of Christian Personal Names in Medieval Business Writing

Samtidigt uppstod det inte sällan, för att underlätta uttalet, särpräglade interfix vid morfemgränsen. Som sådana kunde alla vokalfonem i det ryska språket fungera, och således fungerade många suffix i olika varianter: -ай-/-ей-/-уй, -ак-/-ик-/-ок-/-ук-/-ык-; -ел-/-ил-/-ол-/-ул-/-ыл-; -ан-/-ин-/-он-/-ун-; -ит-/-ут-/-ят-; -ец-/-иц-; -ач-/-ич; -аш-/-ош-/-уш-/-ыш och andra. Jfr:

МосЯПа < Мосей < Моисей, СамсЫПа < Самсон, МартЮТа < Мартын; ФедЯИ < Федор, МалЕЙ < Малафей (Малах) < Малахия, ПенЮЙ < Пентелей < Пантелеймон;

АксАК < Аксен(тей) < Авксентий, КостОК < Костентин < Константин, МитЮК < Митрей < Димитрий) / Митрофан osv.

Vårt material visar emellertid att inte alla suffix var lika vanliga under 16–17-talen. Sålunda är -Б- och -П-suffixen inte belagda i dokumenten, -В-, -Г-, -Д-, -М-, -Р- och -С-suffixen är sällsynta, medan -Й-, -Х- och -Ш-suffixen med sina invarianter är tämligen frekventa, och К-suffixen är överfrekventa och i många avseenden universella. Deras kombinationsmöjligheter berodde direkt på dessa morfems produktivitetsgrad: i en och samma kvalitativ kunde två, och ibland tre, suffix förenas och bilda en enhetlig komplex formant. Jfr komplexa varianter baserade på -Ш-suffix:

-Ш-К(а, -о) (Горашка < Горасим < Герасим; Ефишка, Ефишко, Офишко < Евфимий; Игнашка, Игнашко < Игнатий, Поташко < Потап < Потапий);

-АШ-К-/-ЯШ-К(а,-о) (Дмитрашка < Димитрий, Коняшко < Конон; Лукашка < Лука / Лукиан; Петрашка < Петр);

-УШ-К-/-ЮШ-К(а,-о) (Евтюшка < Евтихий, Калушка < Каллиник, Макушка < Максим / Макарий, Митюшка < Митрей < Димитрий);

-Ш-АК (Даниак < Даниил, Кошак < Конон / Константин / Кондратий / Корнилий, Маншак < Мануил, Мишак < Михаил / Митрей < Димитрий / Митрофан / Мина / Мирон / Михей, Першаак < Перфилей < Порфирий);

-Ш-ИК (Анжик – sannolikt *Аншик: i texterna är växlingen mellan tonlös och tonande inte ovanlig < Андрей / Андроник / Антипа / Антоний);

-Ш-УК (Ишук / Ешук < Иван / Илия, Лашук < Лахтион < Галактион / Лавр / Лаврентий / Лазарь, Лешук < Леонид / Алексей < Алексий);

-Ш-УК(а) (Машука < Мануил / Максим / Макарий / Матвей);

-Ш-АН(я) (Машаня < Мануил / Максим / Макарий / Макарий / Матвей);

-Ш-ЕН(я) (Тешеня < Тихон);

-Ш-ЕН(ь) (Тишень < Тихон, Пашень < Павел / Пахомий / Потапий, Фешень < Федор, Мишень < Михаил / Митрей < Димитрий / Митрофан / Мина / Мирон / Михей, Юшень < Юрий);

-Ш-ИН(я) (Гашня < Gavriil);

Straipsniai / Articles

163

IRINA MIKHAILOVNA GANZHINA

-Ш-УН(я) (Гошуня < Гавриил); -Ш-УЙ (Кашуй < Конон / Каллиник / Константин); -Ш-АЙ (Кашай < Конон / Каллиник / Константин); -Ш-АР(а) (Кишара < Кирилл / Киприан / Кит < Тит); -Ш-УР (Вошур < Вохрамей < Варфоломей / Василий / Варлаам); -Ш-ИЦ(а) (Лещица < Лексей < Алексий); -Ш-УТ(а) (Вашута < Вохрамей < Варфоломей / Василий / Варлаам, Гашута < Гавриил, Гришутa < Григорий, Мишюта < Иван / Илия, Паршюта < Парамoн / Порфирий); -Ш-УТ / ЮТ-К(а) (Машютка < Мануил / Максим / Макарий / Матвей, Мишутка < Михаил / Митрей < Дмитрий / Митрофан / Мина / Мирон / Михей); -Ш-ЕН-К(а) (Мишенька < Михаил / Митрей < Дмитрий / Митрофан / Мина / Мирон / Михей); -Ш-УР-К(а) (Вашурка < Варфоломей / Василий / Варлаам).

Samtidigt visar analysen att produktiviteten hos enskilda formanter ofta ökade när det vanligaste suffixet -К- lades till dem; detta suffix avslutade alltid större delen av kombinationerna – jämför även:

-УН-К(а) (Карпунка, Петрунка); -ИС-К(о) (Иваниско); -УЙ-К(а) (Петрушка); -ОВ-К(о) (Максемовко) och andra.

Uppenbarligen fick vissa av dessa sekvenser med tiden förmågan att fungera som ett enhetligt ordbildningselement. Att döma av materialet från den medelryska affärsskriftligheten var dock denna process långvarig och komplicerades av omanalys, ömsesidig genomträngning mellan angränsande morfem, förlust av mellanliggande led i ordbildningskedjan, analogier samt formellt-associativa relationer, vilket ofta ledde till homonymi inom nominal böjning. I de undersökta dokumenten, som hade officiell karaktär, var antalet former med komplexa formanter litet jämfört med antalet former med enkla formanter, till skillnad från det moderna talspråket, eftersom dubbel och i synnerhet trippel suffixation enligt forskarnas iakttagelser ”i huvudsak återspeglar en ökning av den expressiva färgningen” (Сальмон 2002: 53).

Dessutom kunde formen av ett och samma namn (såväl fullständigt som kvalitativt) utformas med olika finaler:

Елифepий, Олфepий, Олфpeй (Алфpeй), Олфep < Елефepий; Захарья, Захарей, (Зoxapей), Захар < Захария; Игнатий, Игнатей, Игнат < Игнатий;

164

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

On the Derivational Potential of Christian Personal Names in Medieval Business Writing

Еремей, Ерема ≤ Иеремия; Ларя, Ларь ≤ Ларион; Акиш (Окиш), Акиша ≤ Иакинф; Иванок (Ванок), Иванко (Иванько), Иванка (Ванка) ≤ Иван; Июда (Юда), Июд ≤ Иуда; Калина, Коленик (Колянник) ≤ Калинник; Карп, Карпа ≤ Карп; Кирей, Кур (Чюр), Чюран, Чюрик, Чюрак, Чюрка ≤ Кир / Кириан / Кирилл; Кирилл (Кирилл), Кирила, Кирило (Чурило, Чюрило) och så vidare.

Det är intressant att när främmande personnamn införlivades i det ryska språkets onomastiska system började deras återkommande slutdelar (−ий, −ей, −ан, −а, −им, −он, −ия m.fl.) uppfattas som ett slags affix, vilket ofta ledde till en omstrukturering av de fullständiga formerna av XLI genom förkortning, utvidgning eller byte av finaler (se Ganžina 2013, 2015 för en utförlig behandling).

Som även de föregående exemplen visar bestämdes mångfalden av namnformer dessutom av att suffixen, i hela sin mångfald av varianter, kunde fogas till olika fonetiska varianter av vardagliga, folkliga och dialektala former av dopnamn – jfr namnbildningar: Иоаким ≥ Аким, Оким, Еким, Яким, Акиш, Окиш, Акиша, Екимко, Якимец, Якимка, Якимко; Иосиф ≥ Иосиф, ОсИф, Осип, Есип, Осипка, Осипко, Оська, Оска, Есипко, Еська, Еска, Есюк; Емелиан ≥ Емельян, Омельян, Амельян, Мельян, Омельянко, Омельянка, Омелька, Омелка, Омеля, Оменя, Амелка, Мелюша; Евсевий ≥ Евсевей, Евсивей, Овсевей, Евсей, Овсей, Осей, Евсевейко, Евсейошка, Евсеик, Овсейко, Овсяник osv.

De bildande stammarna för kvalitativformerna kunde vara såväl fullständiga som förkortade i varierande grad, vilket ytterligare ökade den antroponymiska mångfalden. Exempel: Иван ≥ ИВАН-ец, ИВАН-ок, ИВАН-ко, ИВАН-ка, ИВАНЬ-ко, ИВАН-ус, ИВАН-иско, ИВАН-ик, ЕВАН-ча, ЯН-ка – ИВА-ши, ИВА-шко, ИВА-шка – И-шутa – ВАН-ка, ВАН-ок – ВА-жно, ВА-хоня; Конон ≥ КОНОН-ка, КОНОН-ко, КОНАН-ец – КОН-эй, КОН-яшка, КОН-яшко, КОН-ашко, КОН-ша – КО-ка, КО-шко, КО-шутa, КА-шутa; Димитрий ≥ ДМИТР-ок-ъ – МИТР-ох-а – МИТ-к-а – МИ-н-я; Юрий ≥ ЮР-к-а – Ю-ш-к-а; Алексей ≥ ОЛЕ-х-ъ, ОЛЕ-ши-а – ОЛ-ух-ъ – ЛЕ-ши-к-а, ЛЕ-ши-щу-а osv. Sålunda uppstod den extraordinära brokigheten och mångfalden av former för kristna personnamn i fornryska genom en kombination av faktorer och var beroende av

Straipsniai / Articles

165

IRINA MIKHAILOVNA GANZHINA

av sättet att bilda onymer med deras böjningsvariation; av huruvida suffixet fogas till det fullständiga eller det förkortade namnet; av varierande grad av förkortning av stammen i samma avledda namn; av mjukheten eller hårdheten hos samma förkortade namndel (jfr: Васка – Васька, Сенька – Сенька, Митка – Митька osv.); av vilken variant av personnamnet som låg till grund för den avledda formen: en som låg nära kyrkoformen eller en folklig variant i dess olika fonetiska modifieringar (Герасимка – Горасимко; Никитка – Микитка; Матфейец – Матвейко; Титко – Китай; Лутьянко – Лукьянко; Осипко – Еска m.fl.).

SLUTSATSER

Det undersökta materialet visar övertygande att paletten av namn som användes förr var betydligt färgstarkare, mer varierad och rikare än i det moderna ryska språket, och att ХЛИ uppvisade ett brett variationsspektrum – både i fullständiga och i kvalipativa former. Tillsammans bildar de ett helt unikt antroponymiskt mönster, sina lokalt begränsade namnbildningar. Därför kommer utvecklingen av regional antroponymisk ordbildning (med beaktande av lokala morfonologiska företeelser som åtföljde ordbildningsprocesserna) att göra det möjligt att närma sig lösningen på många hittills olösta problem – såsom de geografiska utbredningarna av personnamn och deras former; frågan om deras sociala differentiering; deras lokala, lokalt fonetiska och morfologiska prägel; diakrona lokala morfonologiska företeelser som åtföljde ordbildningsprocesserna; frågan om från vilken form av ett kristet namn enskilda kvalitativer har bildats; rekonstruktionen av det ursprungliga namnet i gruppen av så kallade associativa namn med mera. Och naturligtvis har vi, när vi studerar antroponymer i ett diakront perspektiv, rätt att förvänta oss lösningar på etymologiska gåtor, eftersom varianter och former av namn som har fallit ur bruk samt derivat av dem har bevarats i en mängd moderna ryska efternamn och i tusentals oikonymer.

БИБЛИОГРАФИЯ И ССЫЛКИ

АФЗХ – Зимин Александр А. 1956: Akter om feodalt jordägande och hushållning 2, ansvarig redaktör Л. В. Черепнин, Москва: Institutet för historia vid Sovjetunionens vetenskapsakademi.

166

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

On the Derivational Potential of Christian Personal Names in Medieval Business Writing

Ганжина Ирина М. 2013: Omstrukturering av kristna personnamn under den förnationella perioden: namn på –а, –ия. – Namnvetenskapliga frågor 2(15), 128–136.

Ганжина Ирина М. 2015: Omstrukturering av kristna personnamn under den förnationella perioden: namn på *-ō (–ъ, –о). – Namnvetenskapliga frågor (Problems of Onomastics) 1(18), 165–174.

ДК – Skattebok för staden Tver från år 1616, red. В. Н. Сторожев, Тверь: Guvernementets tryckeri, 1890.

КБП – Novgorods jordeböcker utgivna av den arkeografiska kommissionen 6, redigerad av П. И. Савваитов, Санкт-Петербург: Bezobrazovs tryckeri, 1910.

Ларин Борис А. 1944: Moskvarikets talspråk under 16–17-talen i utlänningars uppteckningar: Referat vid sessionen tillägnad 125-årsjubileet för Leningrads universitet. – Ленинград, 1944.

Ларин Борис А. 1961: Det ryska nationalspråkets inledande bildningsskede. – Moskvarikets talspråk, Ленинград: Leningrads universitets förlag, 22–34.

НВЖМ – Arkivet för Novotorzjskij Voskresenskij nunnekloster, Старица: И. П. Krylovs tryckeri, 1910.

НМБМ – Brev från Novotorzjskij manliga Boris- och Gleb-kloster, Тверь: Tvers vetenskapliga arkivkommission, 1903.

ПК – Jordeböcker över Moskvariket från 16-talet 1, red. Н. В. Калачев, Санкт-Петербург: Kejserliga ryska geografiska sällskapets utgåva, 1877.

ПСЭИ – Källor till Moskvarikets sociala och ekonomiska historia från 14–17-talen 1, red. С. Б. Веселовский, А. И. Яковлев, Москва: RSFSR:s centralarkivsförlag, 1929.

Сальмон Лаура 2002: Personnamnet i ryska språket: översättningens semiotik och pragmatik, Москва: Indrik.

ТА – Tverakter utgivna av Tvers vetenskapliga arkivkommission, häfte 1: Akter 1506–1647, red. С. Шумаков, Тверь: Guvernementets tryckeri, 1896–1897.

ТД – Сторожев Василий Н. 1893: Tvers adel under 17-talet, häfte 2, Тверь: Tvers vetenskapliga arkivkommission.

ТДП – Бондарчук Наталья С., Кузнецова Роза Д. 1986: Tvers affärsskrift under 17–18-talen, Калинин: KGU.

Straipsniai / Articles

167

IRINA MIKHAILOVNA GANZHINA

ТПК – Toropets jordebok från år 1540. – Den arkeografiska årsboken för år 1963, Москва, 1964.

ЦБИ – Till materialet för kyrklig och vardaglig historia i Tverområdet under 15–16-talen 2, red. М. Рубцов, Старица: И. Н. Krylovs tryckeri, 1905.

Om den derivationella potentialen hos kristna personnamn i medeltida affärsskrift

SAMMANFATTNING

Under 16–17-talen formades normerna för det ryska nationalspråket, och samtidigt de antroponymiska normerna, aktivt på grundval av talspråket. Fram till dess användes kristna personnamn från främmande språk i stor utsträckning; de anpassades till ryskan på fonetisk, ordbildningsmässig och delvis även semantisk nivå. Materialet i Tvers affärsskrift från denna period vittnar om de mest omfattande möjligheterna till bildning av kristna personnamn i talspråket. Artikeln analyserar orsakerna till den utomordentliga mångfalden av såväl fullständiga som kvalitativa namnformer:

1) en stor variation av suffix, inklusive nästan alla konsonanter i det ryska språket; 2) uppkomsten av säregna interfix, genom vilka olika vokaler förekommer i många formanter – således hade de flesta suffix egna varianter; 3) suffixens förmåga att förenas med varandra och bilda komplexa formanter; 4) möjligheten att lägga suffix till olika folkliga fonetiska varianter – både till den fullständiga och till den förkortade stammen hos det ursprungliga namnet; 5) samma namnrot (bas) kunde till och med ha olika slutdel och följaktligen tillhöra olika paradigmatiska klasser.

Hela systemet av kristna personnamn under den förnationella perioden var betydligt mer uttrycksfullt, varierat och rikt än i dagens ryska. Studiet av regional antroponymbildning kommer att bidra till lösningen av många ännu olösta antroponymiska problem.

Mottagen den 31 september 2021.

IRINA MIKHAILOVNA GANZHINA

Institutionen för ryska språket, Tvers statliga universitet, Tchaikovsky-gatan 70, Tver, 170002, Russia [email protected]

168

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV