NATALIIA KOROLOVA Utbildnings- och vetenskapliga institutet för filologi vid Taras Sjevtjenko-nationella universitetet i Kyiv ORCID id: orcid.org/0000-0001-5014-5302

Forskningsområde: metodik för undervisning i klassiska språk, antik kultur, medeltidslatin, ny- och samtidslatin.

OLESIA LAZER-PANKIV Utbildnings- och vetenskapliga institutet för filologi vid Taras Sjevtjenko-nationella universitetet i Kyiv ORCID id: orcid.org/0000-0001-5281-5816

Forskningsområde: metodik för undervisning i klassiska språk, klassiska språk, antik grekisk och latinsk paremiologi, antik kultur.

DOI: doi.org/10.35321/all86-11

LATINSKA INSkrifter PÅ KONSTVERK INOM ALLEGORINS GENRE

Latinska inskriptioner i bildkonstverk av allegorigenren

ABSTRAKT

Artikeln presenterar en analys av de latinska inskriptionerna på målningar, fresker och gravyrer inom allegorigenren. Källorna till lån, den funktionella och semantiska belastningen samt de grafiska och språkliga särdragen hos latinska inskriptioner har studerats. För åtföljande inskriptioner använde konstnärer fraser från antika författares verk, från Bibeln, från samtida verk samt originalfraser vars upphovsman inte kunde fastställas. Analysen av de språkliga och grafiska särdragen hos latinska inskriptioner på bildkonstverk inom allegorigenren påvisade ett antal förändringar som är typiska för den dåtida språkpraktiken. De allra flesta av dem orsakades av processer som ägde rum i senlatin och tidig medeltidslatin och som delvis belagts av antika grammatiker. The

258

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Inskrifterna skiljer sig åt vad gäller framställningsform (poetisk och prosaisk) och omfång (från ett ord till detaljerade förklaringar), vilket beror på deras funktionella belastning.

NYCKELORD: allegorigenre, latinska inskrifter, funktionella särdrag, lånekällor, språkliga särdrag, grafiska särdrag.

ANNOTATION

I artikeln analyseras latinska inskrifter som används i målningar, fresker och gravyrer inom allegorins genre. Källorna till de latinska inskrifternas lån, deras funktionella och semantiska belastning samt grafiska och språkliga särdrag undersöks. Inskrifterna som kompletterar konstverken består av fraser ur antika författares verk, Bibeln och verk från författarnas samtid, samt av originalfraser vars upphov inte kunde fastställas. Analysen av de språkliga och grafiska särdragen hos de latinska inskrifter som används i bildkonstverk inom allegorins genre avslöjade många förändringar som är typiska för språkbruket under den aktuella perioden. De flesta förändringarna orsakades av processer som ägde rum i senlatinet och det tidigmedeltida latinet och som delvis beläggs i antikens grammatiker. Inskrifterna skiljer sig åt både vad gäller framställningsform (poesi och prosa) och omfång (från enordsinskrifter till detaljerade förklaringar), vilket beror på deras funktionella belastning.

VIKTIGA ORD: allegorins genre, latinska inskrifter, funktionella särdrag, lånekällor, språkliga särdrag, grafiska särdrag.

INLEDNING

Allegorin har genomgått en lång utveckling och organiskt övergått till olika kultursfärer. Allegorigenren förekommer i litteratur, musik, skulptur och bildkonst. Ordet ”allegori” kommer från grekiskans ἀλληγορία (ἄλλος annan + ἀγορεύω tala). Det är ett förtäckt, bildligt språk, ett av sätten för en estetisk gestaltning av verkligheten, där föremål och företeelser framställs genom bilder som bygger på allegori. Visuella allegorier avbildar oftast abstrakta begrepp, typiska företeelser samt gestalter och mytologiska personer – bärare av ett visst allegoriskt innehåll som tillskrivs dem. En allegori kan vara en serie bilder som binds samman av en gemensam handling.

Forskningsobjektet är latinska inskrifter på målningar, fresker och gravyrer inom allegorigenren. Forskningsämnet är lånekällorna, de funktionella och semantiska belastningarna samt de grafiska och språkliga särdragen hos de latinska inskrifterna.

Syftet med forskningen är att tematiskt gruppera, analysera och beskriva de latinska inskrifterna från konstverk inom den allegoriska genren utifrån inskrifternas funktionella, språkliga och grafiska särdrag.

Straipsniai / Articles

259

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

inom lingvistiken. För att uppnå målet krävs följande uppgifter: 1) att samla in data och skapa ett urval av konstverk inom allegorygenren med latinska inskrifter; 2) att identifiera inskrifternas funktionella och semantiska särdrag; 3) att fastställa inskrifternas källor; 4) att analysera deras språkliga och grafiska särdrag.

Latinska inskrifter har använts i konstverk inom olika genrer och riktningar (religiöst och mytologiskt måleri, porträttmåleri, verk inom vanitas-genren etc.). allegory-genren utgör inget undantag: latinska inskrifter är mycket vanliga i fresker, gravyrer och målningar inom denna genre, och det är ibland omöjligt eller felaktigt att förstå bilden utan en korrekt tolkning av dessa inskrifter. För dagens betraktare kompliceras situationen ytterligare av att vissa monument inom denna genre har bevarats i dåligt skick. Tyvärr förekommer felaktig läsning och därmed tolkning av vissa inskrifter inte bara på webbplatser för amatörkonst, utan även i officiella kataloger från välrenommerade museer och gallerier. Behovet av en adekvat tolkning samt en korrekt dechiffrering och explicering av latinska inskrifter avgör studiens relevans, särskilt med tanke på att de är bristfälligt studerade och att det saknas ett generaliserande arbete om latinska inskrifter inom allegory-genren på målningar, fresker och gravyrer, deras innehåll, källor, språkliga särdrag, funktionella belastning etc. I föreliggande studie tillämpades ett nytt förhållningssätt för beskrivningen av verk inom den allegoriska genren med avseende på synkretismen mellan bildkonsten och dess verbala gestaltning.

1. METODOLOGI

Forskningen baserades på grundläggande vetenskapliga verk inom konsthistoria samt enskilda artiklar och monografier (Bailey 2012; Bayer 2009; Gombrich 2018; Hall 2018; Honour & Fleming 2005; Smith & Steinhoff 2012; Stokstad 2008; Syson 2007; Thuillier 2002). Aktuell forskning om allegory-genren lyfter fram verksamheten vid enskilda målarskolor och specifika mästares verk, men forskarnas huvudsakliga fokus ligger på målningarnas icke-verbala nivå (Bellanti 2006; Cheney 2017; Dessi 2007; Filippetti 2002; Frojmovič 1996; Jenkins 1972; Nordenfalk 1985; Pfeiffer 1975; Serebrennikov 1986; Tucker 2015; Veldman 1980, etc.). Trots att de inskrifter som analyseras i vår studie har nämnts i olika publikationer har de inte blivit föremål för någon särskild studie. Ett sådant fokus förefaller emellertid motiverat och användbart, eftersom inskrifterna ofta utgör en integrerad del av verket och förklarar bilderna eller tydliggör deras innehåll.

260

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Källan för urvalet av forskningsdata (nämligen målningar, gravyrer och fresker inom allegory-genren) var referenspublikationer och kataloger över stora museisamlingar, vilka tillhandahåller detaljerad sakinformation om en mästares verk, museernas onlinekataloger,¹ samt material som presenterades på webbplatserna WikiArt, DeviantArt, GettyImages.

För att genomföra forskningen sammanställdes ett representativt urval av målningar, fresker och gravyrer inom den allegoriska genren med latinska inskrifter, vilket gör det möjligt att dra vissa slutsatser och generaliseringar om genren som helhet. De huvudsakliga urvalskriterierna var tematiska, kronologiska och geografiska; därför beaktades verk med såväl sakrala som profana teman från olika perioder och geografiska områden. Även textens innehållsmässiga fullständighet, graden av koherens (korrelationen mellan text och bild), informationsvärde, storlek etc. beaktades. Således valdes 231 verk inom den allegoriska genren, skapade under ^14th–20th århundradena. Vissa allegorier med latinska namn utan inskrifter (Astrologia av Edward Burne-Jones; Iustitia av Maarten van Heemskerck; Prudentia och Sol Iustitiae av Albrecht Dürer; Amor Imperator av Franz von Stuck; Melancholia av Lucas Cranach), samt illustrationer från manuskript och äldre tryck (The Four Horsemen of the Apocalypse i Apocalypse of Saint-Sever; The Septem Liberales Artes av Francis Cleyn etc.) användes för jämförande analys.

2. TEORETISK BAKGRUND: HISTORIEN OM FORMATIONEN AV ALLEGORY-GENREN

Allegorin inleder sin långa historia i den antika grekiska litteraturen under 6^th århundradet f.Kr. som en allegorisk tolkning av poesi – Homeros episka verk (särskilt Theagenes från Rhegium och Ferekydes från Syros) (Domaradzki 2017: 303–306). Allegoresis är en tolkningsmetod som avslöjar det dolda (dvs. ”allegoriska”) innehållet i ett verk.

Den grekiske filosofen Cleanthes (mitten av 3^rd århundradet f.Kr.) var den förste som använde termen ἀλληγοριακῶς (Robins 2013: 28); Demetrios från Faleron (cirka 355–283 f.Kr.) använde termen ἀλληγορία: ”νῦν δὲ ὥσπερ συγκαλύμματι τοῦ λόγου τῇ ἀλληγορίᾳ κέχρηται· πᾶν γὰρ τὸ ὑπονοούμενον φοβερώτερον, καὶ ἄλλος εἰκάζει ἄλλο τι· ὁ δὲ σαφὲς, καὶ φανερόν, καταφρονεῖσθαι εἰκός, ὥσπερ

¹ British Museum, Galleria Borghese, Louvre Museum, Metropolitan Museum of Art, Prado Museum, State Hermitage Museum, State Tretyakov Gallery, Uffizi Gallery, Vatican Museums, etc.

Straipsniai / Articles

261

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

τοὺς ἀποδεδυμένους” (I den fras som faktiskt användes har talaren så att säga svept in sina ord i allegori. Varje dunkelt antydande uttryck väcker större skräck, och dess innebörd tolkas på olika sätt av olika åhörare. Å andra sidan tenderar sådant som är klart och tydligt att föraktas, precis som människor när de berövats sina kläder) (Dem. Phal. Eloc. 2. 100).

Heraclitus Grammaticus (1^st århundradet e.Kr.) ger i sin avhandling Quaestiones Homericae en förklaring av allegori i samband med tolkningen av gudabilder: “ὁ γὰρ ἄλλα μὲν ἀγορεύων τρόπος, ἕτερα δὲ ὧν λέγει σημαίνων, ἐπωνύμως ἀλληγορία καλεῖται” (för det trope som säger en sak men betecknar något annat än det som utsägs har just av denna anledning fått namnet ”allegori”) (Heraclit. QH 5.2).

Den allegoriska tolkningen av myterna om gudarna, som praktiserades av grekerna, blev utbredd i Rom. Aelius Donatus ger i Ars Grammatica följande definition av allegori: “Allegoria est tropus, quo aliud significatur quam dicitur” (Allegori är en trop som betecknar något annat än det som den säger) (Donat. Ars gram. 3. 6).

En liknande definition finns hos Isidorus av Sevilla (560–636): “Allegoria est alieniloquium. Aliud enim sonat, aliud intelligitur” (Allegori är ett annat tal, eftersom en sak sägs och en annan förstås) (Isid. Orig. 1.22) och hos Marius Plotius Sacerdōs (3^rd århundradet e.Kr.): “aliud significans quam continetur in verbis” (betyder något annat än det som finns i orden) (Sacerd. Ars gram. 1. 149–153).

Trots att allegorin uppstod i litteraturen och mytologin förverkligades den i måleri, skulptur och arkitektur. Allegori i måleri och skulptur är en gestalt eller grupp som framställer en abstrakt idé eller ett verksamhetsområde, försedd med konstanta ”vältaliga” attribut (Krasnova 2002: 10–11). Allegori är en typ av tecken som genom direkt analogi upprättar en förbindelse mellan bild och betydelse och inte rymmer de mångfacetterade innehållsskikt som gradvis utvecklas såsom i en symbol. Allegori inom bildkonsten är en konstnärlig bild med en undertext, en bild med en dold betydelse, genom vilken man kan förmedla en mängd abstrakta begrepp, idéer och livsvärden, uttrycka personliga åsikter eller beröra förbjudna ämnen genom dess ”omätliga kraft att illustrera komplexa idéer och begrepp på sätt som är lättillgängliga och begripliga för betraktare, läsare eller lyssnare” (Art Terms, n.d.).

allegori som genre inom bildkonsten uppstod under antiken. Grekiska konstnärer använde personifierade abstraktioner för inre processer, känslor och tillstånd, såsom vrede eller avund, som de ännu inte kunde uttrycka genom ansiktsuttryck och gester. Under de hellenistiska och romerska perioderna försågs gudomliga väsen med något karakteristiskt attribut eller ersattes till och med av allegorin. Därefter allegoriserades inte bara tillstånd och känslor,

262

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

utan även statliga och politiska processer: frihet, makt, rättvisa osv.

Under medeltiden tjänade allegorin moraliska och teologiska syften. Gestalter som representerade dygder och laster avbildades oftast under denna period. Inom renässansens bildkonst sker en sekularisering i framställningen av moraliska allegorier; de fylls med humanistiskt innehåll. Personifikationer demonstreras genom intellektuella kvaliteter, vetenskaper, aspekter av världen, planeter osv., det vill säga sådana bilder där den allegoriska nyckeln blottlägger de allmänna föreställningarna om världen och människans plats i den.

I barockens konst skapade konstnärerna, med utgångspunkt i antika traditioner, verk fyllda av allegoriskt innehåll, som om de försökte dra paralleller mellan det förflutna och framtiden. Genom att fritt förena historiska och mytologiska gestalter, hedniska och kristna bilder i ett och samma visuella rum skapade upphovsmännen nya semantiska samband, anspelningar och ideologiska undertexter. Sådana kompositioner kräver en bildad och intellektuell betraktare, men ibland är de så förvirrande att de åtföljs av inskrifter, förklaringar och till och med ett separat program framställt i litterär, poetisk form (Vlasov 2008: 242).

I detta sammanhang uppstod en hel lära om allegoriska tecken och bilder. När konstnärerna framställde abstrakta gestalter som representerade dygder, brister, känslor osv. stödde de sig på sådana publikationer som Emblematum Liber av Andrea Alciato (1531) eller Iconologia av Cesare Ripa (första upplagan 1593 ff.). Dessutom fanns särskilda samlingar av ordspråk på moraliska och etiska teman, vilka åtföljde abstrakta bilder. Bland de mest betydelsefulla samlingarna finns Adagia Collectanea (1500) och Adagiorum Chiliades (1508) av Erasmus av Rotterdam. Dikterna som senare inkluderades i Anthologia Latina^² var också mycket populära som inskrifter.

Johann Joachim Winckelmann, grundaren av nyklassicismens teori, som först undersökte allegorins betydelse inom bildkonsten, delar in allegorier i två typer: den sublima och den enklare. Till den första kategorin hör målningar där det finns en dold betydelse hämtad från antika myter eller filosofin. Den andra kategorin omfattar målningar med mer välkända betydelser, såsom personifikationer av dygder och laster. När J. J. Winkelmann talade om att varje allegori har något mystiskt och inte är tillgängligt för alla, motsatte han sig den överdrivna fascinationen för den. Han förebrådde dem som försökte göra den mer lärorik genom att i inskrifterna säga vad den

^² Anthologia Latina är en samling korta antika latinska dikter, utgiven av den tyske filologen Alexander Riese 1869–1879. Den mest värdefulla delen av Anthologia Latina är hämtad från den så kallade Codex Salmasianus (800-talet). Under medeltiden var förteckningarna över dessa dikter vida kända och inkluderades i olika samlingar.

Straipsniai / Articles

263

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

vilka målningarna betecknade och inte betecknade, och uppmanade till att lära av antika konstnärer som oftast förtydligade sina målningar med sådana tecken som var unika för en viss sak och inget annat (Winckelmann 1935: 163–170).

Arthur Schopenhauer påpekar att ”den allegoriska bilden [...]? tjänar två syften samtidigt: uttrycket för begreppet och uttrycket för idén. Endast det senare kan vara ett konstverk; det andra är någon annans mål, lekfull underhållning – att tvinga bilden att samtidigt fungera som en inskription” (Schopenhauer 2021: 232).

Andra arbeten (Γιαγζόγλου 2001; Katzenellenbogen 1939; Mertens 2015; Michel 1987; Spanily 2010; Vandendorpe 1999; 2005; Warncke 2005; Whitman 2000; Zlatar 1997, etc.) har också ägnats åt allegorins särdrag.

3. INSKRIPTIONERNAS FUNKTIONELLA OCH SEMANTISKA EGENSKAPER

Det allegoriska tänkandets prägel genomsyrar konsten i alla stilar och riktningar; allegoriska bilder förekommer i verk inom olika genrer – religiösa och mytologiska verk, stilleben, landskap etc. De riktade sig främst till bildade människor som kunde känna igen det hemliga innehåll som dolde sig i bilderna av människor, djur, föremål eller attribut som åtföljde målningens huvudgestalter. Alla element i den allegoriska målningen var ”ord”.

Samtidigt kräver frågan om inskriptionerna som åtföljer teckningar och gravyrer stor uppmärksamhet, eftersom det ofta är med deras hjälp som en bild som är svår att förstå utifrån sina attribut blir tydlig. Inskriptionerna (så kallade tituli), vars ursprung är förbundet med förklarande inskriptioner på olika föremål från antiken, bildar en enhet med elementen i en allegorisk målning: de förklarar eller kommenterar bilden och hjälper till att översätta en visuell bild till en verbal bild. Som Vandendorpe påpekar är det särskilt ”lusten som dessa målningar bör skänka [som] uppstår ur överensstämmelsen mellan de avbildade attributen och det abstrakta begrepp som anges av inskriptionen [...]. Allegorin blir tydlig först när vi, efter att ha funnit nyckeln till att läsa inskriptionen ovanför bilden, sedan dechiffrerar de olika symbolerna genom att knyta dem till metaforiska uttryck hämtade från vardagsspråket” (Vandendorpe 2005: 31–32). Till exempel avslöjas innebörden i bilden av en vanlig flicka med en spegel i handen, sittande på en stenbänk en hösteftermiddag, genom inskriptionen MELANCHOLIA (Melancholia av Arnold Böcklin). I miniatyren The Four Horsemen of the Apocalypse (sidorna 108v och 109r i Apocalypse av Sankt Severus) kan ryttaren som representerar Döden endast identifieras genom inskriptionen mors

264

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

ovanför hans huvud. Titian placerade en inskription högst upp på The Allegory of Age Governed by Prudence: EX PRAETERITO PRAESENS PRVDENTER AGIT, NI FVTVRVM ACTIONEM DETRIPET (From the experience of the past, the present acts prudently, lest it spoil future actions^³), vilket är nyckeln till att dechiffrera allegorin i denna målning: ett råd att handla klokt och försiktigt och föra denna erfarenhet vidare till sina efterkommande.

Bildens motiv i målningarna inom allegory-genren omfattade dygder och laster (89), vetenskaper och konst (68), samt allmänna föreställningar om världen och människans plats i den: intellektuella egenskaper, känslor, årstider etc. (74) (Fig. 1). Dessa kan vara cykler av målningar (t.ex. The Four Monarchies av Etienne Delaune; Series The Four Temperaments, Seasons and Planets av Maarten van Heemskerck), liksom enskilda bilder (Allegory of Transience av Jan van den Hoecke; Allegory of Celestial Love av Sodoma).

Figur 1. Teman för latinska inskriptioner på konstverk inom allegory-genren (i%)

Abstrakta gestalter som oftast avbildas i konstverk inom den allegoriska genren är figurer som representerar dygder eller laster (89). Hall påpekar att ”idén att personifiera ett abstrakt begrepp med en mänsklig (vanligen kvinnlig) gestalt övertogs av den tidiga kyrkan från den klassiska antiken; kyrkan använde den för att förmedla en moralisk lärdom genom att framställa dygder och laster i konflikt” (Hall 2018: 347). Cykeln med de sju främsta kristna dygderna (de tre ’teologiska dygderna’, dvs. tro, hopp och kärlek (I Kor. 13:13), samt de fyra ’kardinaldygderna’, dvs. rättvisa, klokhet, mod och måttfullhet), ibland

^³ Översättningarna som anges här och nedan är hämtade från specialiserade webbplatser och museers onlinekataloger.

Straipsniai / Articles

265

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

parad med motsvarande laster, var vida representerade i medeltida skulptur och fresker.

Bilderna av dygder och laster åtföljdes oftast av enords-tituli som hjälpte till att identifiera bilden: SPES, COGNICIO, PRVDENCIA, TEMPERANCIA, FIDES, IVSTICIA, CHARITAS, PACIENTIA, FORTITUDO, OBEDIENTIA, HVMILITAS, ARDOR, IMMUNDITIA, GULA, ACCIDIA, LVXVRIA, SVPERBIA, IRA, INVIDIA, AVARICIA, etc. (t.ex. St. Francis Cycle av Giotto; Cognition and the Seven Virtues av Hans Sebald Beham; The Seven Virtues av Francesco Pesellino; The Virtues and Vices av Heinrich Aldegrever; The Seven Christian Virtues av Master IB; The Seven Virtues av Lucas van Leyden; The Seven Deadly Sins and the Four Last Things av Hieronymus Bosch). Ibland varierade konstnärerna tituli med epitet: FIDES RECTA, CARITAS CONSVMMATA (Allegory of Faith, Allegory of Charity av Pietro di Francesco degli Orioli).

Bruket med utförliga kommentarer var också utbrett. De åtföljde ofta helt enkelt allegoriska figurer och hade ingen direkt koppling till teckningarnas figurativa struktur, t.ex. The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre. Giotto visar däremot överensstämmelsen mellan bilden och inskriften. Allegories of Seven Virtues and Vices i Scrovegnikapellet har korta tituli och utförliga kommentarer som illustrerar bilden med fokus på de presenterade allegoriernas egenskaper och handlingar.

I Allegory of Old and New Testament av Garofalo finns ett stort antal inskrifter av varierande omfång, huvudsakligen nominativa och informativa: PARADISVS, ECCLESIA CRISTI, INICIAT, PVRGAT, PERFICIT, SINAGOGA, TEMPLVM SALOMONIS, INFERNVS, etc.

Tolkningen av Bibeln som presenteras i An Allegory of the Old and New Testaments av Hans Holbein den yngre innehåller också ett stort antal inskrifter med liknande innehåll, särskilt: GRATIA, LEX, PECCATVM, MORS, MYSTERIVM IVSTIFICATIONIS, ESAYAS PROPHETA, HOMO, IOANNES BAPTISTA, AGNVS DEI, IVSTIFICATIO NOSTRA, VICTORIA NOSTRA.

Allegory of Celestial Love av Sodoma kan tolkas som himmelsk kärlek som överträffar den jordiska. På bilden häller en kvinna vatten från en kanna på elden på altaret, med inskriften STINSI TERENAS (I extinguished the earth). Bakom den ser vi tabula ansata med inskriften CELESTES (Heavenly).

Vi ska också ge exempel på allegorier med anknytning till secular themes.

Bilden av dygder och laster är också viktig här (15). Hallen för de nio i Palazzo Pubblico i Siena är dekorerad med freskerna The Allegory of Good and Bad Government av Ambrogio Lorenzetti. Dåligt styre är

266

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

representerade av följande allegorier: TYRANNIDES,^⁴ AVARITIA, SVPERBIA, VANA GLORIA, CRVDELITAS, PRODITIO, FRAVS, FVROR, DIVISIO, G VERRA, IVSTITIA. Det goda styret åtföljs av FIDES, CARITAS, SPES, IVSTITIA, TENPERANTIA, MAGNANIMITAS, PRVDENTIA, FORTITVDO, PAX, SAPIENTIA, CONCORDIA (Vasari 1878: 527–535).

Taket i Palazzo Pubblico i Siena är dekorerat med tre fresker ur serien Politiska dygder av Domenico Beccafumi med latinska tituli: CONCORDIA, IUSTICIA, CARITAS. I det övre vänstra hörnet av Valet mellan dygd och last av Paolo Veronese finns en inskrift: HONOR ET VIRTVS POST MORTEM FLORET (ära och dygd blomstrar efter döden).

Många andra mästare behandlade också temat dygder och laster. Den stora majoriteten av sådana målningar har endast latinska tituli (t.ex. Modestia et Vanitas av Giovanni Volpato; Fortuna av Hans Sebald Beham, m.fl.).

Populära motiv för avbildning var de så kallade ”trivium (grammatik, dialektik och retorik) och quadrivium (aritmetik, geometri, astronomi och musik)) ingick i den klassiska antiken, t.ex. De sju fria konsterna av Francesco Pesellino med latinska tituli ARISMETRICA, ASTROLOGIA, GEOMETRIA, GRAMMATICA, LOGICA, MVSICA, RHETHORICA; De fria konsterna av Georg Pencz: ARITHMETRIA, ASTROLOGIA, DIALECTICA, GEOMETRIA, GRAMMATICA, MVSICA, RHETHORICA. Till samma serie hör gravyrer av De sju fria konsterna av Hans Sebald Beham och Hendrick Goltzius, samt fresker av Gentile da Fabriano i salen för de fria konsterna och planeterna. På vissa håll fick även andra vetenskaper och konster allegorisk gestaltning: HISTORIA av Nikolaos Gyzis, inskriptionen på bilden bredvid figuren: HISTORIA, inskriptionen i den uppslagna boken: ARTIBUS.

I kontrast till de traditionella exempel som presenterats ovan är allegorin Åsnan i skolan av Pieter Bruegel den äldre full av sarkasm. Konstnären hånar sina landsmäns önskan att lära sig: PARISIOS STOLIDVM SI QVIS TRANSMITTAT ASELLVM SI HIC EST ASINVS NON ERIT ILLIC EQVVS (Om du skickar en dum åsna till Paris, så är den en åsna där den är här och blir inte en häst där).

Måleriets allegori av Johannes Vermeer innehåller intressant och viktig information om tidens realiteter: väggen i bilden är dekorerad med en stor karta med en latinsk inskrift: NOVA XVII PROVINCIARUM GERMANIAE^⁵ INFERIORIS DESCRIPTIO ET ACCURATA EARUNDEM...

^⁴ I vissa studier och kataloger anges varianten TYRAMMIDES. Enligt vår mening är den korrekta stavningen TYRANNIDES.

^⁵ I vissa studier och kataloger anges varianten GERMAINIAE. Enligt vår mening är den korrekta stavningen GERMANIAE.

Straipsniai / Articles

267

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

DE NOVO EMENDATA... RECTISSIME EDITA PER NICOLAUM PISCATOREM. Denna karta publicerades av Vischer 1636 (Welu 1978: 9).

Allegorierna personifierade också idéerna om människans psykiska och fysiska konstitution, vilka i antiken fastställdes i form av fyra temperament: The Four Complexions av Georg Pencz; The Four Temperaments av Maarten van Heemskerck osv.

Temat de fem sinnena uppträdde först under den tidiga medeltiden och framställdes traditionellt i form av fem olika djur, vars sinnen är mer akut utvecklade än hos människor (t.ex. gravyrer av Pencz, Delaune och Dreger).

Enligt Veldman avbildades årstiderna ofta personifierade i antiken, och ”ursprungligen framställdes de som kvinnliga gestalter, horae, och hade mer eller mindre fasta attribut” (Veldman 1980: 151). Pieter Bruegel den äldre (The Seasons) och Maarten van Heemskerck (The Seasons and Planets) behandlade temat årstiderna.

En av de populära gestalterna i allegoriskt måleri var också döden (t.ex. gravyren The Child and Death av Hans Holbein den yngre; Allegory of the End of Man’s Life av Bernardino Passeri; Allegory of the Transience of Life av Conrad Meyer; Allegory of Death av Juan de Valdes Leal). Dessa målningar är nära förbundna med genren vanitas (Lazer–Pankiv 2021).

4. SPRÅKLIGA OCH GRAFISKA KÄNNETECKEN HOS LATINSKA INSkrifter

4.1. Språkliga kännetecken⁶

Försvinnandet av skillnader i uttalet av enskilda bokstäver och bokstavskombinationer samt bristande kunskaper i latinsk grammatik och etymologi ledde till följande fel.

Inkonsekvent användning av digrafer, i synnerhet användningen av bokstaven e i stället för ae, oe: PENITENTIA (POENITENTIA) (St. Francis Cycle av Giotto); PATRIE (PATRIAE) (Political Virtues av Domenico Beccafumi); PRESENTATVR (PRAESENTATVR) och VITE (VITAE) (Allegory of Old and New Testament av Garofalo); PRECIPITAVIT (PRAECIPITAVIT), HEC (HAEC), OBEDIENTIA (OBOEDIENTIA), CELIS (COELIS) (Allegories of Seven Virtues and Vices av

⁶ Dessa förändringar är betydelsefulla för sen och medeltida latin (se Niedermann 1997; Stolz 1966; Weiss 2009 osv.).

268

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Giotto). Det bör noteras att denna process började under den klassiska perioden och ursprungligen betraktades som ett tecken på lantligt uttal: “ac rustici pappum Mesium, non Maesium, a quo Lucilius scribit: Cecilius pretor ne rusticus fiat” (Varro LL 7.97); “in Latio rure edus qui in urbe, ut in multis a addito aedus” (Varro LL 5.97). Användningen av e i stället för ae beläggs också av inskrifterna på den vulgära dialekten i Pompeji: letus, etate, tabule, que, etc.

Samtidigt uppträder digrafer där de inte är etymologiskt motiverade (fenomenet hyperkorrektion): EFFOEMINAT (EFFEMINAT); CAETERAQUE, CAETEROS et CAETERI (CETERAQUE, CETEROS, CETERI) (The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre).

Utbytbarhet mellan bokstavskombinationerna ti och ci framför följande vokal på grund av deras identiska uttal. Vanligtvis ersattes ti av ci: Avaricia (Avaritia) (The Seven Deadly Sins and the Four Last Things av Hieronymus Bosch); IVSTICIA (IVSTITIA) (The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre och The Knowledge of God and the Seven Cardinal Virtues av Hans Sebald Beham); COGNICIO (COGNITIO), PRVDENCIA (PRVDENTIA), TEMPERANCIA (TEMPERANTIA) (The Knowledge of God and the Seven Cardinal Virtues av Hans Sebald Beham), PACIENTIA (PATIENTIA) (Virtues and Vices av Hans Sebald Beham och Heinrich Aldegrever). Ibland ersätts ci med ti: SPETIALI (SPECIALI) (Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto).

Bokstaven k, som är en grafisk variant av ljudet |k|, används ofta parallellt med bokstaven c vid stavningen av samma namn⁷: KASTITAS (CASTITAS) (Cycle of Frescoes of the Life of Saint Francis av Giotto), Karitas (Caritas) och KARITATIS (CARITATIS) (Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto).

Inkonsekvens i skrivningen av bokstäverna e–i, o–u, a–e: BENIVOLENTIA (BENEVOLENTIA) (Political Virtues av Domenico Beccafumi); VVLNARASTI (VVLNERASTI) (Allegory of Old and New Testament av Garofalo); MELENCOLIA (MELANCHOLIA) (Melencolia I av Albrecht Dürer); IOCVNDITATE (I V C V N D I T A T E) (Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto); MONDVS (MVNDVS) (Allegory of Old and New Testament av Garofalo). Denna process återspeglas särskilt i Rafaels fresk Philosophy i Stanza della Segnatura: ordet CAVSARVM skrevs ursprungligen med O – CAVSAROM.

Ersättning av grekiska aspirater φ (=ph), χ (=ch), θ (=th) och ρ (=rh) med latinska monografiska motsvarigheter f, c, t, r: CRISTI (CHRISTI) (Allegory of

^⁷ I klassisk latin används bokstaven k mycket mer sällan än bokstaven c och bevaras som en arkaism i början av ordet före a.

Straipsniai / Articles

269

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

Old and New Testament av Garofalo); MELENCOLIA (MELANCHOLIA) (Melencolia I av Albrecht Dürer); COLERICVS (CHOLERICUS), COLERA (CHOLERA), MELANCOLICVS (MELANCHOLICUS), MELANCOLICI (MELANCHOLICI), FLEGMATICVS (PHLEGMATICVS), FLEGMATICI (PHLEGMATICI) (The Five Senses av Georg Pencz). Samtidigt blir en annan tendens förknippad med hyperkorrektion allt vanligare – bokstaven h uppträder där dess användning inte är etymologiskt motiverad: CHARITAS (CARITAS) (The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre, The Seven Virtues av Francesco Pesellino, The Knowledge of God and the Seven Cardinal Virtues av Hans Sebald Beham); TERRHENORVM (TERRENORVM), SATHAN (SATAN) (Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto); ATHLAS (ATLAS) The Seven Liberal Arts av monogrammisten B. Det finns två fel i ordet RETHORICA (RHETORICA) från serien The Seven Liberal Arts av Francesco Pesellino.

Förenkling vid skrivning av dubbla konsonanter på grund av deras regelbundna uttal över tid: COMVТATIVA (COMMVTATIVA) (The Allegory of Good Government av Ambrogio Lorenzetti); GRAMATICA (GRAMMATICA) (The Seven Liberal Arts av monogrammisten B). Bristande differentiering i uttalet leder också till förenkling i sammansättningen exs > ex: EXІSTO (EXSISTO) (The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre).

Dissimilation av nasal före den labiala mp > np; mb > nb: TENPERANTIA (TEMPERANTIA) (Allegory of Good Government av Ambrogio Lorenzetti); ANBVLATE (AMBVLATE), COLVNBA (COLUMBA) (Allegory of Old and New Testament av Garofalo).

Ersättning av y med i på grund av att båda bokstäverna uttalades som |i| LINX (LYNX) (The Five Senses av Georg Pencz).

Assimilation av velara till dentala klusiler: ct > (tt) > t: AVТOR (AVCTOR) (The Seven Liberal Arts av monogrammisten B; OLFATVS (OLFACTVS) (The Five Senses av Georg Pencz). Detta fenomen bekräftas i Appendix Probi: “auctor non autor, auctoritas non autoritas” (GL 4.198.30).

Regelbunden insättning av bokstaven p mellan två nasala ljud: DAMPNATI (DAMNATI) (Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto).

I gravyren Fortitudo (The Four Cardinal Virtues av Lucas van Leyden) kan man se inflytandet från konstnärens modersmål på stavningen av ordet VORTITVDO (FORTITVDO).

Det finns också fel i form av synkope (utan motsvarande symboler, som kan återfinnas nedan, i avsnittet Grafiska kännetecken): PAUP(ER)TAS, PENTĒ(N)TIA (Cycle of Frescoes of the Life of Saint Francis av Giotto); TENPER(AN)TIA (Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto); CORON(A)BERIS (Allegory of Old and New Testament av Garofalo).

270

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

I graveringen TEMPERANTIA (The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre) visade ordet OBSCVRI först att bokstaven S utelämnats, varefter ett litet S lades till mellan de motsvarande bokstäverna: OBS^SCVRI.

Fel på morfologisk och syntaktisk nivå belades också: HEC EST VIA ANBVLATE PER EAN (Allegory of Old and New Testament av Garofalo); VISV (bilden visar tydligt den borttagna bokstaven E i slutet av ordet VISV(E)) (The Five Senses av Georg Pencz).

Vissa gravyrer i serien The Seven Liberal Arts av monogrammisten B innehåller grova fel i meningens syntaktiska struktur: GEOMETRIAM AB AEGYPTIIS PRIMO INVENTA EST; GRAMATICA HERMIPPVS AVTOR FVIT; MVSICA INVENTOR FVIT ORPHEVS ET LINVS.

Även om större delen av det medeltida latinska ordförrådet härrör från den klassiska perioden, förekommer lånade ord i inskrifterna, t.ex. GVERЯA (War) (Allegory of Good Government av Ambrogio Lorenzetti). Denna barbarism användes (föredraget framför bellum) av alla förhumanistiska författare om stadsstyre (Skinner 2002: 69). I The Seven Virtues av Francesco Pesellino betecknas två extrema dygder inte på latin utan på italienska: PRVDENZA (PRVDENTIA) och TEMPERANZA (TEMPERANTIA).

Ur etymologisk synvinkel bör särskild uppmärksamhet ägnas åt orden ARISMETRICA (= Ars Metrica, bildat analogt med Ars Grammatica) (t.ex. The Seven Liberal Arts av Francesco Pesellino; The Liberal Arts av Virgilius Solis) och ARITHMETRIA (grekiska ἀριθμός number + μετρέω measure) (The Seven Liberal Arts av Hans Sebald Beham). Under medeltiden fick ordet ”aritmetik”, genom en felaktig föreställning om dess etymologi, ett extra r, som om det hade att göra med ”metric”; detta extra r förekommer i allmänhet i den italienska litteraturen fram till tryckkonstens tid, i de tyska böckerna från 1500-talet och senare (mer sällan) i Frankrike (Smith 1958: 8). Det bör påpekas att den traditionella benämningen är ARITHMETICA (grekiska ἀριθμητική) (t.ex. The Seven Liberal Arts av Francis Cleyn och Johann Sadeler).

Man kan också se allegoriska bilder med tituli ASTROLOGIA (The Seven Liberal Arts av Francesco Pesellino, monogrammisten B, Hans Sebald Beham) och ASTRONOMIA (The Seven Liberal Arts av Francis Cleyn, Maarten de Vos, Paulus Fürst). Kuhn noterar att astrologin under 1800-talet var oupplösligt förbunden med astronomin; tillsammans bildade de ett enda yrkesområde, och de som blev berömda inom det ena området var vanligtvis också kända inom det andra (Kuhn 1957: 93–94) (i synnerhet var astronomerna Galileo och Kepler även skickliga astrologer).

Straipsniai / Articles

271

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

4.2. Grafiska särdrag

Ett karakteristiskt drag i grafiken är den dominerande användningen av bokstaven v för att beteckna vokalljudet |u| och konsonantljudet |v|^⁸ (The Allegory of Age Governed by Prudence av Tizian; Allegory of Old and New Testament av Garofalo). Samtidigt förekommer inskrifter med differentiering mellan u–v (The Allegory of Painting av Johannes Vermeer).

I inskrifter skrivna med gemener används olika positionsvarianter av det latinska grafemet s. Den alternativa förlängda formen ſ användes i början och i mitten av ordet: Augusts (Augustus) (Aestas av Pieter Bruegel den äldre; ſuperbia (Superbia) (The Seven Deadly Sins and the Four Last Things av Hieronymus Bosch).

Ligaturer förekommer i både gemena och versala skrivsätt: adolescentiæ (adolescentiae), Aęstas (Aestas), meʃeis (messeis) (Aestas av Pieter Bruegel den äldre). Ligaturen Æ (=AE) används oftast: PRÆTERITO (PRAETERITO), PRÆSENS (PRAESENS) i The Allegory of Age Governed by Prudence av Tizian; GLORIÆ (GLORIAE) i Finis Gloriæ Mundi av Juan de Valdés Leal; VENÆ (VENAE), SÆVISSIMA (SAEVISSIMA) i The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre; LÆTI (LAETI), SÆPE (SAEPE) i The Five Senses av Georg Pencz.

I vissa inskrifter användes ligaturer både för att spara utrymme och som dekor. I synnerhet kombineras i The Allegory of Celestial Love av Sodoma i ordet CELESTES bokstäverna CE i början av ordet och TE i slutet till en enda symbol; samma sak gjordes med bokstäverna NA i ordet TERENAS. I graveringen SANGVINEVS (The Five Senses av Georg Pencz) kombineras bokstäverna NT till ett tecken i orden FRONTIS, DICVNTVR, och bokstäverna AR kombineras i ordet HILARES.

Ett stort antal förkortningar i inskrifterna kan inte förbises. Oftast rör det sig om apokope av det slutliga sonanta m, grafiskt markerad med linea nasalis: SAPIENTIĀ (SAPIENTIAM), DEV̄ (DEUM), STV́LTITIĀ (STULTITIAM) i Allegory of Old and New Testament av Garofalo; ACTIONĒ (ACTIONEM) i The Allegory of Age Governed by Prudence av Tizian; PECCATV̄ (PECCATVM) i Allegory of the Old and New Testaments av Hans Holbein den yngre; MORTĒ (MORTEM) The Choice Between Virtue and Vice av Paolo Veronese; IDĒ (IDEM) i Political Virtues av Domenico Beccafumi; EV̄ (EVM), QVĒ (QVEM) i The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre.

^⁸ Differentieringen av bokstäverna u–v föreslogs av Leonbattista Alberti 1465.

272

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Slutet på ett ord kan förkortas: DIVINAR RER (DIVINARVM RERVM) i Teologin av Raphael i Stanza della Segnatura.

Det finns en sammandragning av ”sonant + konsonant”, som också markeras av linea nasalis ovanför den föregående vokalen: PRVDĒTER (PRVDENTER) i Allegorin över åldern styrd av klokheten av Titian; MŌVDI (MVNDI) i Allegorin över det gamla och det nya testamentet av Hans Holbein den yngre; VIVAŤ (VIVANT) i Lasterna och dygderna av Pieter Bruegel den äldre, ĪMŪDITIA (IMMUNDITIA) i Freskcykeln över den helige Franciskus liv av Giotto.

Det är tradition att förkorta den postpositiva konjunktionen -que: CAETERAQ (CAETERAQUE), PENEQ (PENEQVE) i Lasterna och dygderna av Pieter Bruegel den äldre.

Förkortning av nomina sacra: DNŠ (dominus) i De sju dödssynderna och de fyra yttersta tingen av Hieronymus Bosch och Š (sancta) i Freskcykeln över den helige Franciskus liv av Giotto.

Inskriptionen INIUSTITIA i Allegorier över de sju dygderna och lasterna av Giotto har en annorlunda grafisk utformning av bokstaven T.

5. KÄLLOR TILL LÅN AV LATINSKA CITAT

Huvuddelen av tituli består av korta titlar som anger föremålet i bilden. Längre inskrifter kan delas in i tre grupper som korrelerar med målningarnas tema: citat från antika källor och tidigmedeltida författare; citat från samtida författares verk; religiösa verk (Bibeln). Det bör noteras att målningarnas upphovsmän är ganska fria i sin hantering av citat och ändrar och sammanställer dem efter specifika behov eller konstnärlig avsikt.

5.1. Citat från antika källor

Bland de analyserade latinska inskrifterna som används i konstverk av allegori-genren utgör citat från klassiska författare en betydande del. Gravyrsviten Lasterna och dygderna av Pieter Bruegel den äldre är talande.

Verkets titel Inskription och översättning Källa AVARITIA QVIS METVS, AVT PVDOR EST VNQVAM PROPERANTIS AVARI? Vilken fruktan eller vilken vördnad finns någonsin hos den som är girig i sin brådska? Juven. XIV.177–178

Straipsniai / Articles

273

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

Verkets titel

Inskrift och översättning

Källa

IRA

ORA TVMENT IRA, NIGRESCVNT SANGVINE VENAE Vrede får ansiktet att svullna upp, och ådrorna blir svarta av blod

Ov. Ars 3. 503–504

IVSTICIA

SCOPVS LEGIS EST, AVT VT EVM QVEM PVNIT EMENDET, AVT POENA / EIVS CAETEROS MELIORES REDDET AVT SVBLATIS MALIS CAETERI SECVRIORES VIVANT Lagens syfte är antingen att förbättra dem som den straffar eller, genom straffet, göra de övriga bättre; eller, när den skyldige har avlägsnats, att de kvarvarande människorna kan leva tryggare

Sen. Cl. 1.22.1

FORTITVDO

ANIMVM VINCERE, IRACVNDIAM COHIBERE CAETERAQVE VITIA ET AFFECTVS / COHIBERE VERA FORTITVDO EST Att övervinna sina impulser, tygla vreden och de övriga lasterna samt känslorna: detta är den sanna ståndaktigheten

Cic. Marc. 3.8

De följande två dygderna innehåller modifierade citat från den senantike författaren Lactantius Epitome.

Verkets titel

Inskrift och översättning

Källa

CHARITAS

SPERES TIBI ACCIDERE QVOD ALTERI ACCIDIT, ITA DEMVM EXCITABERIS AD OPEM FERENDAM SI SVMPseris EIVS ANIMVM QVI OPEM TVNC IN MALIS CONSTITVTVS IMPLORAT Anta att det som händer andra också ska hända dig. Du kommer därför endast att väckas till att ge hjälp när du känner empati för själstillståndet hos den som ber om hjälp i sin nödsituation

Lact. Epit. 65

FIDES

FIDES MAXIME A NOBIS CONSERVANDA EST PRAECIPVE IN RELIGIONEM, QVIA DEVS PRIOR ET POTENTIOR EST QVAM HOMO Framför allt måste vi bevara tron, särskilt i fråga om religionen, eftersom Gud kommer före allt och är mäktigare än människan

Lact. Epit. 66

Citatet på graveringen PRVDENTIA tillhör en av den tidiga medeltidens mest framstående kyrkomän, Martin av Braga: SI PRVDENS ESSE CVPIS, IN FVTVRVM PROSPECTVM OSTENDE, ET

274

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

QVAE POSSVNT CONTINGERE, ANIMO TVO CVNCTA PROPONE (Om du önskar vara klok, håll framtiden i åtanke och föreställ dig allt som möjligen skulle kunna hända) (PL 72: 24).⁹

Freskerna Politiska dygder av Domenico Beccafumi är utsmyckade med citat ur Senecas, Ciceros och Sallustius verk.

Verkets titel

Inskrift och översättning

Källa

CONCORDIA

MVTωA BENIVOLENTIA NV(M)Q(VAM) DEBET SENESCERE RVMORES MITIGAT Ömsesidig vänskap bör aldrig åldras [för att] hålla rykten tillbaka¹⁰

Cic. Amic. 22 Sen. Ben. 1.3

CARITAS

ATT VILJA SAMMA SAKER, ATT FÖRKASTA SAMMA SAKER att vilja samma saker, att förkasta samma saker

Sal. Cat. 10

Texten som placerats högst upp till höger i Allegory of Transience av Jan van den Hoecke, NOSCE TE IPSVM (Känn dig själv), är en berömd aforism, en latinsk översättning av den grekiska frasen ΓΝΩΘΙ ΣΕΑΥΤΟΝ, som var inskriven på Apollontemplet i Delfi.

Rafaels allegorier i Stanza della Segnatura är direkt förbundna med de åtföljande inskrifterna.

Verkets titel

Inskrift och översättning

Källa

Rättvisa

IVS SVVM VNICVIQVE TRIBVIT Rättvisan ger var och en sitt

CIC 1, Dig. 1.10

Teologi

DIVINARVM RERVM NOTITIA Kunskap om gudomliga ting

CIC 1, Inst. 1.1.1

Filosofi

CAVSARVM COGNITIO Känn orsakerna

Cic. Top. 18.67

Poesi

NVMINE AFFLATVR Inspirerad av det gudomliga

Verg. A. 6.49–51

På den nedre delen av ramen till gravyren Aestas av Pieter Bruegel den äldre läser vi i mitten: AESTAS, adolescentiae imago (Sommar, ungdomens bild), vilket kortfattat förbinder årstidernas växling med människans ålder. Den

⁹ Citatet tillskrivs ofta felaktigt Seneca. Verket Formula Honestae Vitae skrevs som en imitation av Senecas stil och ansågs nästan under hela medeltiden vara den antika romerske filosofens verk: på 1100-talet gick förordet om Martins författarskap förlorat till följd av en olyckshändelse.

¹⁰ Bildtexter kombineras vanligtvis till ett enda uttryck; se till exempel Jenkins 1972.

Straipsniai / Articles

275

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

inskriptionen till vänster: Iulius, Augustus, nec non et Iunius Aestas (juli, augusti och även juni utgör sommaren) är ett utdrag ur Ausonius eklog De Mensibus et Quattuor Anni Temporibus De Mensibus et Quattuor Anni Temporibus (Aus. Ecl. 1318). Inskriften till höger (Frugiferas arvis fert Aestas torrida messeis Den heta sommaren för fruktbara grödor till fälten) är ett förkortat citat ur tetrastiken om de fyra årstiderna av Julianus (AL 571).

Samtida verk var också populära. Inskriften på gravyren SPES av Pieter Bruegel den äldre IVCVNDISSIMA EST SPEI PERSVASIO ET VITAE IMPRIMIS, NECESSARIA INTER TOT AERVMNAS PENEQVE INTOLERABILES (ljuv är den tillit som härrör ur hoppet, utan vilken vi inte skulle kunna uthärda livets många och nästan outhärdliga motgångar) är ett modifierat citat av den spanske humanisten J. L. Vives (Vives 1538: 250).

Allegorier över individuella laster från cykeln The Vices and the Virtues av Pieter Bruegel den äldre innehåller citat ur verket Zodiacus Vitae av den italienske läkaren, poeten och filosofen Pier Angelo Manzolli eller Marcello Stellato, på latin Marcellus Palingenius Stellatus. Intressant nog förklarades han efter sin död 1551 som kättare; den katolska kyrkan brände hans ben, och påve Paul IV placerade hans bok Zodiacus Vitae i det första Index Librorum Prohibitorum (Förbjudna böckers index) 1559. Trots ett förbud från inkvisitionen översattes dikten till flera europeiska språk och har bevarats i talrika nytryck utanför Italien.

Verkets titel | Inskrift och översättning | Källa SVPERBIA | NEMO SVPERBVS AMAT SVPEROS, NEC AMATVR AB ILLIS Ingen som är stolt älskar guden ovan, och inte heller är han älskad av dem | PZV 9: 901 LVXVRIA | LVXVRIA ENERVAT VIRES, EFFOEMINAT ARTVS Lusta berövar dig din styrka och försvagar dina lemmar | PZV 4: 315 DESIDIA | SEGNITIES ROBVR FRANGIT LONGA OCIA NERVOS Tröghet bryter styrkan, lång sysslolöshet (bryter) nerverna | PZV 10: 139–140 GULA | EBRIETAS EST VITANDA, INGLV VIESQVE CIBORVM Undvik berusning och frosseri | PZV 10: 133 INVIDIA | INVIDIA HORRENDVM MONSTRVM, SAEVISSIMA PESTIS Avund är ett skräckinjagande monster och en mycket svår plåga | PZV 4: 414

276

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Inskriptionen på gravyrbilden AVDITVS i gravyrserien De fem sinnena _{av Georg Pencz läses ofta som TRVXA PER AVDITV}^¹¹ (i stället för TRVX APER AVDITV), vilket är felaktigt av flera skäl: formen TRVXA av det latinska adjektivet trux är omöjlig enligt den latinska grammatikens normer; prepositionen per ska användas med ackusativ. Dessutom bildar alla inskriptioner från denna gravyrserie en enda fras: TRVX APER AVDITV (AVDITVS), LINX VISV (VISVS), MILVVS ODORE (QLFATVS), SIMIA NOS SVPERAT GVSTV (GVSTVS), SED ARANEA TACTV (TACTVS) (Vildsvinet överträffar oss i hörsel, lodjuret i syn, gladan i lukt, apan i smak och spindeln i känsel). Den förekommer första gången hos den medeltida författaren Thomas av Cantimpré (Cantimpratensis 1973: 106) i följande form: Nos aper auditu, lynx visu, simia gustu, Vultur odoratu praecellit, aranea tactu. Den ursprungliga frasen handlar om ett vildsvin, och det är dess bild vi ser på gravyren. Vi antar att den felaktiga uppdelningen av frasen i element uppstår på grund av scriptura continua.

5.2. Citat från Bibeln

Allegoriska religiösa verk innehåller citat från Bibeln.^¹²

Verkets titel

Inskription och översättning

Källa

Barnet och döden av Hans Holbein den yngre

Homo natus de muliere brevi vivens tempore repletur multis miseriis. Qui quasi flos egreditur et conteritur et fugit velut umbra Människan, född av en kvinna och levande en kort tid, uppfylls av många eländen. Hon kommer fram likt en blomma, vissnar och flyr som en skugga

Job 14: 1 (BSV)

Alegoría de la salvación av Juan de Valdés Leal

QVAM REPROMISIT DEVS Som Herren lovade

Jakob 1: 12 (BSV)

JUSTICIA i Politiska dygder av Domenico Beccafumi

PER ME REGES REGNANT Genom mig regerar kungar

Ordspråksboken 8: 15 (BSV)

¹¹ T.ex., https://collections.louvre.fr/en/ark:/53355/cl020576776, https://www.rijksmuseum.nl/en/collection/RP-P-OB-11.059.

¹² De översättningar som anges här och nedan är hämtade från webbplatsen Biblia Sacra Vulgata (BSV).

Straipsniai / Articles

277

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

Verkets titel

Inskrift och översättning

Källa

De sju dödssynderna och de fyra yttersta tingen av Hieronymus Bosch

Gens absque consilio est et sine prudentia Ty de är ett folk utan råd, och det finns inget förstånd hos dem Utinam saperent et intelligerent ac novissima providerent O om de ändå vore visa, om de förstode detta, om de betänkte hur deras slut skulle bli!

Deuter. 32.28–29 (BSV)

Abscondam faciem meam ab eis et considerabo novissima eorum Jag skall dölja mitt ansikte för dem, jag skall se vilket deras slut blir

Deuter. 32.20 (BSV)

Rättvisa i Allegorin om den goda regeringen av Ambrogio Lorenzetti

DILIGITE IVSTITIAM QVI IVDICATIS TERRAM Älska rättvisan, ni som dömer jorden

Visheten 1 (BSV)

Dödens allegori av Juan de Valdés Leal

IN ICTV OCVLI Ett ögonblick

I Kor. 15: 52 (BSV)

Allegorin om Gamla och Nya testamentet av Hans Holbein den yngre

ECCE VIRGO CONCIPIET ET PARIET FILIVM Se, en jungfru skall bli havande och föda en son

Jesaja 7: 14 (BSV)

MISER EGO HOMO, QVIS ME ERIPIET EX HOC CORPORE MORTI OBNOXIO Jag eländige människa! Vem skall befria mig från denna dödens kropp?

Romarbrevet 7: 24–25 (BSV)

ECCE AGNVS ILLE DEI QVI TOLLIT PECCATVM MVNDI Se Guds Lamm, som tar bort världens synd

Johannes 1: 29 (BSV)

278

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Verkets titel

Inskrift och översättning

Källa

Allegori över Gamla och Nya testamentet av Garofalo

QVIA NON COGNOVIT MONDVS PER SAPIENTIAM / DEVM PLACVIT DEO PER STVLTITIAM PREDICATIONIS SALVOS FACERE CREDENTES Ty eftersom världen inte genom Guds vishet lärde känna Gud, behagade det Gud att genom predikans dårskap frälsa dem som tror

1 Kor. 1: 20 (BSV)

HEC EST VIA ANBVΛATE PER EAN Detta är vägen! Vandra på den!

Jesaja 30: 21 (BSV)

VENTI COLVMBA MEA INFORAMINIBVS PETRE. CORON(A)BERIS DE CAPITE AMANA DE VERTICE SANIR ET HERMON. VVLNARASTI COR MEVM SOROR MEA Min duva, som är i klippornas klyftor... Låt mig se dig från Amana-toppen, från toppen av Senir och Hermon... Du har intagit mitt hjärta, min syster

Höga visan 2: 14; 4: 8–9 (BSV)

FRAMBÄREN INTE LÄNGRE FÅFÄNGA OFFER; RÖKELSE ÄR EN STYGGELSE FÖR MIG... JA, NÄR NI BER MÅNGA BÖNER, SKALL JAG INTE HÖRA: ERA HÄNDER ÄR FULLA AV BLOD Bär inte längre fram fåfängliga offer; rökelse är en styggelse för mig... ja, när ni ber många böner, skall jag inte höra: era händer är fulla av blod

Jesaja 1: 13, 15 (BSV)

INGEN SKALL KOMMA IN I DEN UTOM DE SOM ÄR SKRIVNA I LAMMETS LIVETS BOK Och ingen skall på något sätt komma in i den... endast de som är skrivna i Lammets livets bok

Uppenbarelseboken (Apokalypsen) 21: 27 (BSV)

HERREN HAR BLIVIT SOM EN FIENDE: HAN HAR SLUKAT ISRAEL Herren har blivit som en fiende, han har uppslukat Israel

Klag. 2: 5 (BSV)

Straipsniai / Articles

279

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

6. SLUTSATSER

Således kan vi, på grundval av analysen av de latinska inskriptioner som används i allegorigenrens verk, dra följande slutsatser och generaliseringar. allegory

De objekt som avbildas i allegoriska verk är främst dygder och laster; vetenskaper och konst; naturen och universum; människan (känslor, förmågor osv.); abstrakta begrepp. Ett stort antal allegoriska bilder är obegripliga för den moderna betraktaren, eftersom deras tolkning beror på den allmänna nivån av tidigare förvärvade kunskaper och förtrogenhet med det historiska sammanhanget. Användningen av latinska inskriptioner som en integrerad del av fresker, målningar och gravyrer med allegoriskt innehåll berodde på särdragen i denna genres ursprung, utformning och utveckling. Medföljande inskriptioner bär ibland den huvudsakliga semantiska lasten, och därför är förståelsen av dem ytterst viktig för att uppfatta den innebörd som upphovsmannen lade in i verket. Utan ett förklarande namn eller en latinsk inskription kan de mycket väl förbli ett mysterium.

Många inskriptioner har poetisk form (främst hexameter eller elegi) (t.ex. Allegories of Seven Virtues and Vices av Giotto, Åsnan i skolan av Pieter Bruegel den äldre). Dessa kunde vara utdrag ur romerska poeters dikter (Juvenalis, Ovidius osv.), verk av samtida (t.ex. Pier Angelo Manzolli) eller okända författare.

Inskriptionerna skiljer sig inte bara åt i framställningsform utan också i omfång (från ett enda ord till utförliga förklaringar), vilket beror på deras funktionella belastning. Enordsrubriker – tituli – identifierar bildens objekt och fyller en nominativ och informativ funktion, förtydligar detaljer och ger ytterligare information. Korta uttryck som kommenterar bilden och hjälper oss att förstå dess innebörd fyller en explicativ funktion. Vissa omfattande citat och förklaringar har en ytterligare didaktisk och moraliserande belastning. Den verbala delen är inte alltid identisk med bilderna, men ligger dem nära i ideologiskt innehåll, vilket antyder förekomsten av en koherensfunktion. Vi bör inte glömma att de som deltog i inskriptionsprocessen också deltog i urvalet av texter och förmedlade sin förståelse av bilden. Det är känt att stora verkstäder (t.ex. Hieronymus Cocks verkstad) kunde anförtro urvalet av inskriptioner åt ett team av specialister.

För medföljande inskriptioner använde konstnärerna citat från en mängd olika källor. Det rör sig främst om formuleringar ur antika författares verk och Bibeln, vilket uppenbarligen beror på samhällets orientering mot relevanta förebilder och deras igenkännlighet för dåtidens publik. Det finns också citat ur samtida författares verk samt originalformuleringar vars upphovsman inte kunde fastställas.

280

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Övervägande delen av inskrifterna är utförda med versaler. Grafiska fenomen som diakritiska tecken och ligaturer förekommer både i gemener och versaler. Ofta stiliseras typsnittet för att skapa en enhetlig kompositionell helhet.

De befintliga felen kan ofta förklaras av instabiliteten i stavningsnormerna, inte bara i sen- och medeltidslatinet utan även i det klassiska latinet: vissa fel som förekommer i latinska inskrifter på verk inom allegorygenren beläggs i antika grammatiker. Samtidigt finns det fel som kan förklaras av inflytandet från konstnärens modersmål och av vissa konstnärers och gravörers bristande kunskaper i latin.

F Ö R K O R T N I N G A R

AL – Anthologia Latina, Lipsiae: B. G. Teubneri, 1869–1926. Tillgänglig på: https://archive.org/details/pt1a2anthologia01buecuoft/page/64/mode/2up.

BSV – Biblia Sacra Vulgata (u.å.). Tillgänglig på: https://www.biblegateway.com/.

GL – Grammatici Latini: Probi, Donati, Servii, qui feruntur de Arte Grammatica Libri 4, Lipsia: B. G. Teubneri, 1864. Tillgänglig på: https://cutt.ly/zABew70.

PL – Patrologiae cursus completus 72, Series Latina, red. J. P. Migne, Parisiis: Garnier, 1879, 21–28. Tillgänglig på: https://archive.org/details/patrologiaecurs00_mingoogle/page/n16/mode/2up.

PZV – Palingenius Marcellus Stellatus Zodiacus Vitae, id est de hominis vita, studio, ac moribus optime instituendis libri XII, Rotterodami Apud Joannem Hofhout, 1722. Tillgänglig på: https://cutt.ly/9ABeS5B.

R E F E R E N S E R

Art Terms. Tillgänglig på: https://www.tate.org.uk/art/art-terms/a/allegory.

Bailey Gauvin Alexander 2012: Baroque & Rococo, London, New York: Phaidon.

Bayer Andrea 2009: Art and Love in Renaissance Italy, New York: Metropolitan Museum of Art.

Bellanti Claudio 2006: Giotto: Map of the Scrovegni Chapel 1300–1305, Ponzano, Treviso: Vianello.

Straipsniai / Articles

281

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

Cantimpratensis Thomas 1973: Liber de natura rerum, Berlin, New York: Walter de Gruyter.

Cheney Liana 2017: Giovanni Antonio Bazzi, Kärlekens allegorier: emblematiskt begär. – Journal of Cultural and Religious Studies 5, 1–37. DOI: 10.17265/2328–2177/2017.05.006.

Dessi Rosa Maria 2007: Uppfinningen av ”den goda styrelsen”. För en historia om anakronismer i Ambrogio Lorenzettis fresker (XIV–XX århundradet). – Bibliothèque de l’École Des Chartes 165(2), 453–504. DOI: 10.3406/bec.2007.463542.

Domaradzki Mikołaj 2017: Den grekiska allegoresens början. – Classical World 110(3), 299–321. DOI: 10.1353/clw.2017.0019

Filippetti Roberto 2002: Den stora händelsen enligt Giotto. Scrovegni-kapellet, Padua, Itaca: Castel Bolognese.

Frojmovič Eva 1996: Giottos allegorier över rättvisa och kommunen i Palazzo della Ragione i Padua: en rekonstruktion. – Journal of the Warburg and Courtauld Institutes 59, 24–47. DOI: 10.2307/751396.

Γιανναζόγλου Σταύρος 2001: Με τον τρόπο της αλληγορίας. Η συνάντηση Ελληνισμού και Χριστιανισμού. – Ἴνδικτος 15, 254–259.

Gombrich Ernst Hans 2018: Konstens historia, London, New York: Phaidon.

Hall James 2018: Ordbok över motiv och symboler i konsten, New York: Harper and Row.

Honour Hugh, Fleming John 2005: En världshistoria över konsten, London: Laurence King.

Jenkins Marianna 1972: Ikonografin i konsistoriets sal i Palazzo Pubblico. Siena. – Art Bulletin 54(4), 430–451. DOI: 10.1080/00043079.1972.10790644.

Katzenellenbogen Adolf 1939: Allegorier över dygderna och lasterna i medeltida konst från den tidiga kristna tiden till det trettonde århundradet, London: Warburg Institute.

Krasnova Ol’ga 2002: Medeltidens och renässansens konst: Encyklopedi, Moskva: Olma-Press Obrazovanie.

Kuhn Thomas 1957: Den kopernikanska revolutionen, New York: Random House.

Lazer-Pankiv Olesia, Korolova Nataliia, Stefanova Nataliia 2021: Funktionella, semantiska och lingvistiska särdrag hos latinsk text i vanitasverk inom bildkonsten. – Wisdom 19(3), 228–242. DOI: 10.24234/wisdom.v19i3.527.

Mertens Katharina Fleury 2015: Att visa och beteckna: perspektiv på allegoriskt berättande under medeltiden, Würzburg: Königshausen & Neumann.

282

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

Michel Paul 1987: “Alieniloquium”. Elemente einer Grammatik der Bildrede, Bern, Frankfurt, New York: Lang.

Niedermann Max 1997: Précis de phonétique historique du latin, Paris: C. Klincksieck.

Nordenfalk Carl 1985: The Five Senses in Late Medieval and Renaissance Art. – Journal of the Warburg and Courtauld Institutes 48, 1–22. DOI: 10.2307/751209.

Pfeiffer Heinrich 1975: Zur Ikonographie von Raffaels Disputa. Egidio da Viterbo und die christlich-platonische Konzeption der Stanza della Segnatura, Roma: Gregorian University Press.

Robins Robert Henry 2013: A Short History of Linguistics, London: Routledge.

Serebrennikov Nina Eugenia 1986: Pieter Bruegel the Elder’s Series of “Virtues” and “Vices”: Ph. D. Dissertation, University of North Carolina.

Schopenhauer Artur 2021: Iskusstvo pobezhdat’ v sporah. Mysli, Moskva: AST.

Skinner Quentin 2002: Visions of Politics 2: Renaissance Virtues, Cambridge, New York: Cambridge University Press.

Smith David Eugene 1958: History of Mathematics 2, New York: Courier Corporation.

Smith Timothy B., Steinhoff Judith B. 2016: Art as politics in late medieval and renaissance Siena, London: Routledge.

Spanily Claudia 2010: Allegorie und Psychologie. Personifikationen auf der Bühne des Spätmittelalters und der Frühen Neuzeit, Münster: Rhema.

Stokstad Marilyn 2008: Art History, New York: Pearson Education.

Stolz Friedrich, Debrunner Albert 1966: Geschichte der lateinischen Sprache, Berlin: W. de Gruyter.

Syson Luke, Angelini Alessandro, Jackson Philippa et al. 2007: Renaissance Siena: Art for a City, London: National Gallery Company.

Thuillier Jacques 2002: Histoire de l’art, Paris: Flammarion.

Tucker Shawn R. 2015: The Virtues and Vices in the Arts: A Sourcebook, Cambridge: The Lutterworth Press.

Vandendorpe Christian 1999: Allegori och tolkning. – Poétique 117, 75–94.

Vandendorpe Christian 2005: Det visuellas regimer och allegorins transformationer. – Protée, 33(1), 25–38. DOI: 10.7202/012264ar.

Straipsniai / Articles

283

NATALIIA KOROLOVA, OLESIA LAZER-PANKIV

Vasari Giorgio 1878: De främsta målarna, skulptörerna och arkitekternas liv 1, Firenze: G. C. Sassoni. Tillgänglig på: https://cutt.ly/XABryYu.

Veldman Ilja M. 1980: Årstider, planeter och temperament i Maarten van Heemskercks verk: kosmo-astrologisk allegori i nederländska tryck från 1500-talet. – Simiolus: Netherlands Quarterly for the History of Art 11(3/4), 149–176.

Vives Juan Luis 1538: De anima et vita libri tres. Tillgänglig på: https://cutt.ly/wABe8PL.

Vlasov Viktor G. 2008: Novyj enciklopedicheskij slovar’ izobrazitel’nogo iskusstva 8, S:t Petersburg: Azbuka-klassika.

Warncke Carsten-Peter 2005: Symbol, Emblem, Allegorie. Die zweite Sprache der Bilder, Köln: Deubner Verlag.

Weiss Michael 2009: Outline of the Historical and Comparative Grammar of Latin, Ann Arbor, New York: Beech Stave Press.

Welu James 1978: Kartan i Vermeers ”Målerikonsten”. – Imago Mundi 30, 9–30.

Whitman Jon 2000: Interpretation and allegory: antiquity to the modern period, Leiden, Boston: Brill.

Winckelmann Johann Joachim 1935: Izbrannye proizvedeniya i pis’ma, Moskva, Leningrad: Academia.

Zlatar Zdenko 1997: The epic circle: Allegoresis and the western epic tradition from Homer to Tasso, New York: E. Mellen Press.

Latinska inskriptioner i allegorins genrekonstverk

SAMMANFATTNING

Allegori i bildkonsten är en intellektuell genre. Den riktar sig till det mest bildade samhällsskiktet, eftersom den kodar breda kulturella, politiska och historiska kontexter. Betraktaren är också en forskare: allegoriska konstverk kan läsas som en bok, där dolda betydelser tolkas gradvis. Allegorin var mest populär under barocken, klassicismen och renässansen, men allegoriska element kan redan observeras i antikens mytologiska målningar. Med dygder och synder som exempel, under medeltiden

284

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Latin Inscriptions on Fine Art Works of Allegory Genre

allegorin väcker andlighet och normer för ett rättfärdigt liv. Allegorigenrens verk använder ofta samtidigt olika former för informationspresentation, vilka har en multimedial påverkan – textuella och grafiska former. Inskriptionerna identifierar den konstnärliga bilden och beskriver eller preciserar dess innehåll. Tack vare dem förstärker konstnären allegorins kraft och jämförande tyngd samt når fram till den semantiska djupdimensionen i sitt verk. Dessa inskriptioner består av konstnärernas original och autentiska utsagor, aforismer samt citat ur religiösa skrifter och antika författares verk som är aktuella för olika epoker. Allegorigenrens bildkonstverk avslöjade analysen av de språkliga och grafiska kännetecknen hos de latinska inskriptionerna många förändringar som är typiska för språket under en viss period. De flesta förändringarna orsakades av processer som ägde rum i senlatin och tidigmedeltida latin och som delvis belagts i antikens grammatiker. Vissa fel och inexaktheter orsakades av olika faktorer: det specifika sättet som latin fungerade på under en viss period och i en viss region, textförfattarens individuella kunskapsnivå i latin, inskriptionens poetiska form osv.

Inlämnad den 3 februari 2022.

N A T A L I I A K O R O L O V A Utbildnings- och vetenskapliga institutet för filologi vid Taras Shevchenko National University of Kyiv 01601, Ukraina, Kyiv 14, T. Shevchenko Blvd. [email protected]

O L E S I A L A Z E R–P A N K I V Utbildnings- och vetenskapliga institutet för filologi vid Taras Shevchenko National University of Kyiv 01601, Ukraina, Kyiv 14, T. Shevchenko Blvd. [email protected]

Straipsniai / Articles

285