This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
ÄN EN GÅNG OM TRANSKRIPTIONEN AV AUKŠTAITISKA SUBDIALEKTER MED DEN INTERNATIONELLA FONETISKA ALFABETETS TECKEN (NÅGRA FALL SOM BEHÖVER PRECISERAS)
Än en gång om transkriptionen av aukštaitiska subdialekter med den internationella fonetiska alfabetets symboler (några förtydligade fall)
ANNOTATION
I artikeln behandlas frågor om transkription av litauiska språkets aukštaitiska subdialekter med det internationella fonetiska alfabetet (IPA), och vissa tecken och metoder för att skriva ned ljuden i litauiska dialekter i den tidigare IPA-uppsättningen från 2017 preciseras. Möjliga IPA-tecken för vokaler och konsonanter som lämpar sig för att återge aukštaitiska ljud diskuteras, liksom diakritiska tecken samt möjligheter och problem vid transkription av aukštaitiska subdialekters prosodiska enheter (tonaccenter och deras allofoner) med IPA. Det generaliserade vokalsystemet i aukštaitiska subdialekter (fonem och deras mer framträdande varianter) överses, vissa mer komplicerade fall av IPA-transkription av konsonanter analyseras och transkriptionsexempel med tvåljudiga stavelser med olika tonaccenter ges. I framtiden kommer transkriptionen av litauiska dialekter med IPA-tecken att behöva preciseras ytterligare efter mer omfattande studier av dialektal fonologi och instrumentell fonetik samt en sammanfattning av fler teoretiska arbeten.
NYCKELORD: fonetik, transkription, internationella fonetiska alfabetet (IPA), litauiska dialekter, aukštaiter.
Straipsniai / Articles
165
Page 2
RIMA BAKŠIENĖ
ANNOTATION
Artikeln behandlar frågorna kring transkription av det litauiska språkets aukštaitiska subdialekter med symbolerna i det internationella fonetiska alfabetet (IPA), reviderar vissa symboler i den tidigare uppsättningen IPA-symboler för de litauiska dialekternas ljud, som presenterades 2017, samt transkriptionssätt. Artikeln diskuterar de vokal- och konsonantsymboler i IPA som eventuellt kan användas för att transkribera ljuden i aukštaitiska, diakritiska tecken samt möjligheterna och problemen med IPA vid transkription av de prosodiska enheterna (accentueringar och deras allofoner) i aukštaitiska subdialekter. Den behandlar det generaliserade vokalsystemet i aukštaitiska subdialekter (fonem och deras mer framträdande varianter), analyserar vissa svårare fall av konsonanttranskription med IPA-symboler och ger exempel på transkription av stavelser som innehåller diftonger och har olika accentueringar. När mer ingående studier av dialektal fonologi har genomförts i framtiden och fler teoretiska arbeten har sammanställts, kommer transkriptionen av litauiska dialekter med IPA-symboler att revideras ytterligare.
NYCKELORD: fonetik, transkription, internationella fonetiska alfabetet (IPA), litauiska dialekter, aukštaitiska.
INLEDNING
För att skriva ned dialektala ljud har dialektologer i Litauen under de senaste åren inte bara använt det kopenhagiska transkriptionssystemet utan också det internationella fonetiska alfabetets (IPA) tecken. Spridningen av IPA-transkription i vetenskapliga arbeten hänger inte bara samman med det ständigt ökande behovet av internationalisering, utan också med tillämpningen av den nya dialektologiska modellen i litauisk dialektologi (se Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014; Mikulėnienė 2020 m.fl. för en utförligare behandling). I och med att ett multimodalt synsätt införs på regionala uttryck för språkvariation och att moderna verktyg för insamling och analys av dialektala data med datorteknik utvecklas och används (se Čepaitienė 2020; Bakšienė 2021; Mikulėnienė, Čepaitienė 2021; Geolingvistikos portalas m.fl.), ökar oundvikligen behovet av IPA-transkription.
Efter att dialektologerna vid Litauiska språkets institut 2017 publicerade en uppsättning IPA-tecken avsedd för transkription av ljuden i litauiska dialekter (se Bakšienė, Čepaitienė 2017), har den redan använts i undersökningar av aukštaitiska och žemaitiska subdialekter, framför allt dialektometriska studier baserade på beräkningar av språkliga skillnader i transkriptioner från programmet Gabmap (se Čepaitienė 2018; 2019; Bakšienė, Čepaitienė 2020; Vyniautaitė 2021 m.fl.), samt i en explorativ dialektometrisk analys av alla subdialekter (se Mikulėnienė m.fl.). I den vetenskapliga pressen har uppsättningens möjligheter att återge ljuden i enskilda litauiska subdialekter också diskuterats under dessa år (se
166
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 3
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
Bakšienė 2017; 2018; 2018a; 2019; Bakšienė, Čepaitienė 2017a), och IPA-transkription av exempel från olika subdialekter finns i den nya instruktionen för insamling av dialektmaterial (se VTG 2021); en omfattande samling dialektala texter från Kaunas-distriktet förklaras i det Tarmyn som håller på att skapas (se Geolingvistikos portalas). Alla dessa arbeten aktualiserade åter diskuterbara och problematiska frågor inom IPA-transkriptionen, vilka 2021 sammanfattades i en seminarieserie anordnad av geolingvisterna vid Litauiska språkets institut1. Att skriva ned ljuden i litauiska dialekter med IPA-systemet är relevant för många dialektologer. Därför är det värt att återvända till ämnet ännu en gång och mer ingående behandla och precisera beteckningen av vissa dialektala ljudenheter. Det bör också nämnas att en officiell uppsättning IPA-tecken för litauiskt standardspråk under denna period har tillkommit (se VLKK k-25; Kazlauskienė, Bakšienė 2021), varför man vid återgivning av dialektala ljud även bör beakta de rekommendationer som föreslås där.
Syftetmed denna artikel är att behandla de mer komplicerade fall i transkriptionen av aukštaitiska subdialekter som framträtt i senare års forskning och att lägga fram några preciseringar av den IPA-uppsättning som 2017 föreslogs för litauiska dialekter. De mer detaljeradeuppgifterna är: 1) att sammanfatta vokalsystemet i aukštaitiska subdialekter och behandla de vokalenheter som är mest problematiska ur IPA-transkriptionens synvinkel; 2) att översiktligt behandla beteckningen av vissa viktigare egenskaper hos aukštaitiska konsonanter med IPA-tecken; 3) att presentera möjliga sätt att återge allofonerna till aukštaitiska tonaccenter med IPA samt diskutera möjligheterna att transkribera de tvåljudiga/diftongiska stavelser som särskilt är förbundna med tonaccenten. Undersökningen bygger på material från många tidigare publicerade dialektologiska arbeten: beskrivningar av subdialekter och talspråksområden samt texter nedtecknade med kopenhagisk transkription. Arbetet utfördes med metoder för analys av vetenskaplig litteratur och deskriptiv-komparativ metod.
1. AUKŠTAITISKA VOKALSYSTEMET OCH DESS BETECKNING MED IPA
Det generaliserade systemet av vokalfonem i aukštaitiska subdialekter, nedtecknade med IPA-tecken och benämnda enligt IPA-terminologin (se IPA 2022), presenteras i tabell 12.
1 Serien bestod av tre seminarier, där dr Rima Bakšienė, senior forskare vid Centrum för geolingvistik, på distans presenterade transkriptionens allmänna principer för deltagarna och behandlade mer komplicerade fall av transkription av aukštaitiska och žemaitiska dialekter med IPA-tecken.
2 Vokalsystemet i aukštaitiska har sammanställts på grundval av följande källor: Atkočaitytė, Rinkauskienė 2003; LK TCh 2004; Kardelis 2018 och andra sammanfattande dialektologiska arbeten. Tabellen innehåller endast vokalenheter med fonemstatus; viktigare fonemvarianter behandlas separat. Därför har exempelvis den öppna vokalen [æ] (av varierande längd), som de flesta författare till fonologiska beskrivningar betraktar endast som en fonemvariant, inte tagits med i tabellen. I allmänhet är oppositionen mellan vokalerna [ɑ]: [ɛ] svag i litauiskan
Straipsniai / Articles
167
Page 4
RIMA BAKŠIENĖ
TABELL 1. Vokalfonem i aukštaitiska subdialekter
Som bekant kännetecknas vokalsystemet i aukštaitiska av att inte bara korta och långa fonem kontrasterar inom gruppen av kvantitativa oppositioner, utan också halvlånga fonem som förekommer i subdialekter med det så kallade systemet med tre fonologiska längder – i uteniškiai, kupiškėnai, delar av vilniškiai och anykštėnai (se Jasiūnaitė,
I språket är oppositionen svag; fonemkontrast är möjlig endast i ordets absoluta början. För de flesta aukštaitiska talspråksområden är fonem av e-typen över huvud taget inte karakteristiska. Inom parentes anges de så kallade ”tvåansiktade” fonemen, vars existens ofta bestäms av olika fonologiska och extrafonologiska faktorer, exempelvis taltempo, stil, det enskilda talspråksområdets lokalisering inom subdialekten och liknande (se Girdenis 2003: 82 för en utförligare behandling).
³ I tabellen anges en främre och en bakre ”muml-”vokal; deras beteckning med konkreta IPA-vokaltecken är i detta fall villkorlig. IPA-transkriptionen av dessa vokaler behandlas längre fram i artikeln.
168
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 5
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
Girdenis 1996). Angivandet av fonemens kvantitet med IPA-tecken vållar inga problem; motsvarande IPA-diakritiska tecken används. Det bör dock återigen nämnas att långa och halvlånga vokaler i gruppen av höga vokaler (förkortade långa eller förlängda korta) bör betecknas med IPA-tecken för slutna vokaler (eng. close), medan korta vokaler bör betecknas med IPA-tecken för nästan slutna vokaler (eng. near-close), t.ex.: [ˈuʲiːrds] ~ vyras, [uʲiˈræːlʲs] ~ vyrelis, [ˈuʲisas] / [ˈuʲisas] ~ visas, [ˈɡruːdas] ~ grūdas, [ɡruːˈdʲæːlʲs] ~ grūdelis, [ˈbuːva] / [ˈbuɔ] ~ buvo osv. Det bör uppmärksammas att i de fall då långa y, ū (vanligen i obetonad position) förkortas helt, ska de ändå transkriberas med IPA-tecken för slutna vokaler, eftersom de oftast skiljer sig kvalitativt från korta vokaler, jfr: [uʲiˈrʲæːlʲs], [ɡruˈdʲæːlʲs]. Till det generaliserade aukštaitiska fonemsystemet bör också halvlånga vokaler med medelhög höjd, som är typiska för anykštėnai- och kupiškėnai-subdialekterna, räknas, t.ex.: [ˈmʲeːdʲis] ~ mėdis, [ˈsɔːkɛ] ~ sako. Den fonologiska statusen hos halvlånga låga (öppna) vokaler i aukštaitiska subdialekter, särskilt i väst- och sydaukštaitiska talspråksområden, diskuteras fortfarande av dialektologer (en översikt över problemet finns i Kardelis 2018: 119–129, 132–136; Bakšienė, Leskauskaitė 2021: 167), men även dessa vokaler (särskilt förlängt a) bör tas med i den generaliserade bilden av vokaler, framför allt med hänsyn till östaukštaitiska talspråksområden, t.ex.: [ˈmɑːnɑ] ~ mėno, [ɡʲeˈrʲæːsˈnʲis] ~ geresnis osv.
Bland fonemens kvalitativa egenskaper är det ur transkriptionssynvinkel först och främst värt att nämna den märkbart större graden av öppenhet (lägre tunglyftning) som kännetecknar vokalerna i vissa subdialekter. Öppnare i och u (i traditionell kopenhagisk transkription betecknade i̞, u̞) är mest typiska för den nordliga delen av västaukštaitiska kauniškiai, medan öppnare ė och o (traditionellt betecknade ẹ, o̞ / ɔ) används i många östaukštaitiska samt i vissa syd- och västaukštaitiska šiauliškiai-talspråksområden. Öppnare vokaler i alla positioner, med undantag för det mindre labialiserade ą, betecknas i IPA-systemet med diakriten̞ under vokalen (eng. lowered), t.ex.: [ˈkʲɪtɑ] / [ˈkʲɛtɑ] ~ kitą, [ˈs̞ʊkɑ] / [ˈsɔkɑ] ~ sūka, [ˈbrɔ̞lʲɪs] ~ brólis, [ˈtʲɛvɑs] ~ tėvas. Den nämnda öppna, mindre labialiserade o-vokalen skrivs med samma tecken som i den kopenhagiska transkriptionen, t.ex. [ˈbrɔːlʲɪs].
I IPA-teckenuppsättningen bör den transkription av de växlande vokalerna ie, uo som föreslogs 2017 preciseras (se Bakšienė, Čepaitienė 2017: 121, 122). Aukštaitiska kännetecknas av växlande vokalfonem med två grader av diftongisering: tydligt diftongiska ljud med starkt varierande artikulation, ie, uo (traditionellt kallade sammanfallande diftonger), används i alla subdialekter; och svagare diftongiserade ljud, uttalade med en svagare första komponent (diftongoider), används huvudsakligen i östaukštaitiska vilniškiai-, uteniškiai- och anykštėnai-talspråksområden. Med hänsyn till att de initiala segmenten av dessa ljud i många subdialekter akustiskt liknar de långa vokalerna y, ū och att endast slutet uppvisar artikulatorisk förändring och variation (se Bacevičiūtė 2002; Girdenis 2009: 239; Jaroslavienė 2010: 7 för en utförligare behandling), samt till den vedertagna rekommendationen för litauiskt standardspråk (se VLKK k-25;
Straipsniai / Articles
169
Page 6
RIMA BAKŠIENĖ
Kazlauskienė, Bakšienė 2021: 4), föreslås att de växlande ljuden i alla fall (oavsett accentuering och tonaccent) transkriberas på samma sätt, med IPA-tecken för slutna vokaler i den första delen, t.ex.: ['pʲienas] ~ pienas, ['dʲiena] ~ dieną, [dʲie̯na] ~ dienà, ['pʲuodas] ~ pūodas, ['ju̯okas] ~ juõkas, [juo̯'kos] ~ juokùs osv. Svagt diftongiserade ie, uo av olika ursprung betecknas med samma tecken, men över den första komponenten⁴ skrivs en diakrit som betecknar en mycket kort vokal (eng. extra short), t.ex.: [kɒm pūtęs] ~ kompotas, [kɔtʲ' lʲietės] ~ kotletas, [tʲ'e vʲe̯lʲis] ~ tėvelis, ['lʲuɔpʲi] ~ lapė.
I vokalsystemet hos aukštaitiska är de reducerade vokalerna i östaukštaitiska panevėžiškiai fortfarande bland de mest problematiska ur IPA-beteckningens synvinkel. Både i sydliga och nordliga panevėžiškiai-talspråksområden finns en kort vokal i främre och en i bakre rad, men med olika kvantitativ och kvalitativ framträdandegrad: i sydliga är de mindre försvagade, i nordliga mycket starkt försvagade, de så kallade ”mumlande” vokalerna (se figur 1).
FIGUR 1. Motsvarigheter till reducerade korta vokaler i sydliga och nordliga panevėžiškiai-talspråksområden
I den tidigare IPA-uppsättningen från 2017 föreslogs att de ”mumlande” vokalerna i nordliga panevėžiškiai skulle transkriberas med den extra diakriten̄, som betecknar en ohörbar ljudrelease (eng. no audible release). Detta förslag behöver dock otvetydigt preciseras. En djupare analys av IPA:s diakritiska system visade att detta tecken är avsett för varianter av klusiler där ingen tydlig ”explosion” hörs, dvs. talorganen öppnas inte plötsligt och dras inte isär från varandra, utan den efterföljande konsonanten med liknande artikulation uttalas omedelbart (se HIPA 1999: 17). Detta sker oftast i konsonantmöten, t.ex.: ['pʲlʲ'ɪgbajɔrʲɪs] ~ plikbajoris, [dʊgʲbʲlʲ'ɪs] ~ daugbal̃sis och liknande (jfr Pakerys 2003: 87). Detta tecken är inte avsett att återge vokalegenskaper. Den enda lämpliga lösningen är därför
⁴ När den andra delen av ie, uo är svagare hörbar kan denna diakrit vid behov, exempelvis vid transkription av texter från litauiska talspråksområden i Belarus, även skrivas över den andra komponenten.
170
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 7
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
i detta fall – att beteckna de reducerade vokalerna i nordliga panevėžiškiai med den ovan nämnda IPA-diakriten som betyder en mycket kort vokal (eng. extra short), t.ex.: [ˈdunɐ] ~ dúona, [ˈdɔŋɡɔs] ~ dangùs, [ˈkɔːsʲnʲɪs] ~ kąsnis, [ˈtʲɛsʲɐ] ~ tęsia. Motsvarande mindre reducerade vokaler hos sydliga panevėžiškiai betecknas med samma IPA-diakrit som anger en vokal med sänkt höjd, t.ex.: [ˈdunɔ̞], [ˈdʊŋɡɔ̞s], [ˈkɑsʲnʲɪs], [ˈtʲɛsʲɪ].
Bland vokalernas kvalitativa varianter föreslås att man vid IPA-transkription konsekvent betecknar främre artikulation hos bakre vokaler o, ū, u samt hos den första delen av uo efter mjuka konsonanter. Fonetikspecialister hävdar att detta är en av de mest framträdande vokalvarianterna; dess artikulation skiljer sig särskilt tydligt från den icke-framförda huvudallofonen, och den föreslås även i IPA-transkriptionen av litauiskt standardspråk (Pakerys 2003: 36; Kazlauskienė 2018: 35; VLKK k-25; Kazlauskienė, Bakšienė 2021: 6). Sådan främre artikulation hos vokaler betecknas med IPA-diakriten ̟ (eng. advanced), t.ex.: [ˈjɔ̟kʲo̟] ~ jókio, [ˈsʲu̟sʲu̟] ~ siūsiu, [kʲɛʌ̟ʲu̟] ~ kelių osv.
2. NÅGRA FALL AV BETECKNING AV AUKŠTAITISKA KONSONANTER MED IPA
Av alla konsonanter som kännetecknar aukštaitiska subdialekter är beteckningen av frikativorna š, ž den mest komplicerade ur IPA-transkriptionens synvinkel. I IPA-teckenuppsättningen från 2017 föreslogs att de generellt skulle betecknas med de postalveolara frikativorna ʃ, ʒ, även om det redan då diskuterades att dessa tecken inte motsvarade dem helt (se Bakšienė, Čepaitienė 2017: 124). Både det litauiska standardspråkets och i synnerhet dialekternas hårda och mjuka konsonanter skiljer sig tydligt åt i sina artikulatoriska och akustiska egenskaper. Efter en ingående undersökning av egenskaperna hos š, ž i litauiskt standardspråk konstateras att IPA:s postalveolara ʃ, ʒ ligger någonstans mellan litauiskans hårda och mjuka konsonanter, men närmare de mjuka; det finns också olika föreslagna IPA-beteckningar (se Pakerys 2003: 71–76; Ambrazevičius, Leskauskaitė 2014: 164–168; Kazlauskienė 2018: 47–63; Urbanavičienė, Indričianė, Jaroslavienė, Grigorjevs 2019: 21, 99–125 m.fl. för en utförligare behandling). I aukštaitiska subdialekter finns inte bara den klassiska oppositionen mellan hårda och mjuka konsonanter i denna grupp; i många talspråksområden som förhårdar konsonanter skiljer sig de depalataliserade ljudens artikulatoriska och akustiska egenskaper ännu tydligare från de palataliserade š, ž (se översikten i Ambrazevičius, Leskauskaitė 2014: 38–44). Depalataliserade konsonanter är typiska framför allt för syd- och östaukštaitiska talspråksområden. Därför kan man vid IPA-transkription av deras konsonantsystem välja olika motsvarigheter för hårda och mjuka š, ž som mer exakt återger deras egenskaper. Mjuka š, ž bör i så fall återges med de ovan nämnda postalveolara
Straipsniai / Articles
171
Page 8
RIMA BAKŠIENĖ
[ʃ], [ʒ] med mjukhetsdiakriten, så att beteckningen av alla mjuka konsonanter förblir systematisk⁵, t.ex.: [ʔʲʒienas] ~ šienas, [kemʲʃʲtʲ] ~ kamšyti, [ʒʲieʲma] ~ žiemą, [ʒʲiba] ~ žiba; medan depalataliserade š, ž betecknas med IPA:s retroflexa [ʂ], [ʐ], t.ex.: [ʔˈʂienas], [kemˈʂʲtʲ], [ʐieˈma], [ˈʐiba]. I vissa aukštaitiska talspråksområden, exempelvis sydaukštaitiska, förekommer mycket mjuka, mellanliggande konsonanter mellan de mjuka s, z och š, ž; de betecknas med IPA:s alveolara palatala konsonanter [ɕ], [ʑ], t.ex.: [ˈuɕi] ~ visi, [ɕʲiˈdʲus] ~ slidūs, [ˈʑʲizʲæ] ~ zyžia, [kaˈʑʲis] ~ Kazys⁶. Vid transkription av subdialekter med ett enklare konsonantsystem, exempelvis västaukštaitiska kauniškiai, eller vid val av en förenklad och inte uttömmande transkriptionsvariant kan de nämnda generaliserade IPA-tecknen [ʃ], [ʒ] väljas för š, ž i alla fall (de mjuka markeras dessutom med palataliseringsdiakriten ʲ).
Även den afrikattranskription med IPA-tecken som lades fram 2017 behöver preciseras något. Det föreslogs att afrikator skulle transkriberas med två separata tecken, sammanbundna upptill med en båge: c – [t͡s], č – [t͡ʃ], dz – [d͡z], dž – [d͡ʒ] (se Bakšienė, Čepaitienė 2017: 124, 125). I rekommendationen för standardspråket valde man emellertid, främst av praktiska skäl, att beteckna dem med digraferna [ts], [tʃ], [dz], [dʒ] (se VLKK k-25; Kazlauskienė, Bakšienė 2021: 5), och dialektala ljud bör därför transkriberas analogt. Om det i den transkriberade texten väljs en mer detaljerad metod för beteckning av konsonanterna š, ž som diskuterats ovan, bör frikativkomponenterna på motsvarande sätt också betecknas i afrikatorna, t.ex.: [ˈsʲam͡tʲis] / [ˈsamt͡sis] ~ šamtis, [ˈmʲe͡dʲis] / [ˈmʲed͡zis] ~ mėdis, [ˈkʲimʲʃʲtʲi] / [ˈkʲimʃt͡si] ~ kimšti, [ʒʲiˈdʒʲuovʲ] / [ʐʲiˈdʐʲuovʲ] ~ išdžiūvo.
3. AUKŠTAITISK PROSODISKT SYSTEM OCH BETECKNING AV TVÅLJUDIGA STAVELSER MED IPA
Aukštaitiskas prosodiska system är något enklare än žemaitiskas, men i vissa talspråksområden förekommer också olika grader av accentindragning samt särpräglade allofoner till tonaccenter (se tabell 2; se Kazlauskas 2000 [1968]: 5–9; Bakšienė 2016: 50–55 m.fl. för en utförligare behandling). Att återge prosodiska enheter, särskilt tonaccenternas dialektala egenskaper,
⁵ Palataliseringsdiakriten ʲ behövs framför allt vid dialektometriska mätningar, exempelvis när transkriptionssekvenser analyseras och språkliga avstånd beräknas med datorprogrammet Gabmap (se Nerbonne, Colen, Gooskens, Kleiweg, Leinonen 2011: 65–89; Leinonen, Çöltekin, Nerbonne 2016: 71–83; Snoek 2014: 192–208 m.fl.). Med hänsyn till likheten mellan de litauiska mjuka konsonanterna š, ž:s artikulatoriska/akustiska egenskaper och IPA-ljudens akustik (se IPA 2022) kunde diakriten utelämnas, men här ges systematikskriteriet företräde.
⁶ Samma tecken skulle också kunna användas för de numera sällsynta fallen av ”šlekiavimas” i de nordliga šiauliškiai-talspråksområdena samt för de särskilt mjuka š, ž som uttalas på grund av slaviska språks inflytande.
172
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 9
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
Att återge tonaccenter med IPA-tecken förblir utan tvekan den mest problematiska delen av transkriptionen. Frågan har redan behandlats i dialektologisk vetenskaplig press (se Bakšienė, Čepaitienė 2017: 126, 127; Bakšienė 2019: 7–27 m.fl.), men det måste erkännas att man fortfarande söker den lämpligaste transkriptionsvarianten för att adekvat återge mångfalden av allofoner till aukštaitiska tonaccenter.
TABELL 2. Aukštaitiska tonaccentallofoner⁷
Förslagen från 2017 om att beteckna tonaccenter i litauiska dialekter med IPA-systemet behöver utan tvekan preciseras. Då föreslogs IPA-diakriterna för fallande ton (eng. falling tone) / stigande ton (eng. rising tone) ^ och ˅ som de huvudsakliga tonaccenttecknen. Efter en sammanställning av fler teoretiska och instrumentella arbeten om litauiska tonaccenter bekräftades dock åter forskarnas huvudtanke: fenomenet i litauiskan är inte enbart tonalt. Dessutom beror tonaccenternas prosodiska egenskaper i hög grad på de ljud som utgör stavelsekärnan, på subdialektens system, på den accentuella positionen och på många andra faktorer. I aukštaitiska subdialekter med stark tonaccentopposition, såsom västaukštaitiska kauniškiai, skulle de nämnda diakriterna kanske vara lämpliga för att återge tonaccenter i vokalstavelser⁸, men
⁷ Förkortningarnas betydelser: VA – västaukštaiter, PA – sydaukštaiter, RA – östaukštaiter; PK – huvudaccent, AK – indragen accent; + – karakteristiskt för hela området och i alla positioner, (+) – karakteristiskt inte för hela området och/eller inte i alla positioner; – – inte karakteristiskt.
⁸ På Internationella fonetiska föreningens webbplats (se IPA 2022) låter ljudexempel från flera talare med vokaler som har fallande eller stigande ton mycket lika litauiska tonaccenter.
Straipsniai / Articles
173
Page 10
RIMA BAKŠIENĖ
är de inte universella i fall med stavelser av andra typer och andra strukturer i andra dialekter, särskilt i diftongiska/tvåljudiga stavelser, där andra, icke-tonala tonaccentdrag dominerar. För att följa ett enhetligt system i linje med den föreslagna transkriptionen av tonaccenter i litauiskt standardspråk (se VLKК k–25; Kazlauskienė, Bakšienė 2021: 5) föreslås därför att alla aukštaitiska tonaccentallofoner av akut ursprung betecknas med den upphöjda siffran ¹, medan de av cirkumflexursprung (liksom den så kallade mediala¹⁰, brytande och kontinuerliga tonaccenten) betecknas med ², t.ex.: [¹ʋˈiɾas] ~ ʋyras, [¹ˈkɾuːmas] ~ krūmas, [²ˈkoʃʲe] ~ košė, [²ˈejo] ~ ėjo osv. De kvantitativa och kvalitativa egenskaperna hos de ljud som bildar stavelserna och som beror på tonaccenterna bör betecknas med motsvarande tecken för ljudlängd (ː – lång, ˑ – halvlång) och med nödvändiga IPA-vokaltecken. Om de långa vokalerna exempelvis på grund av de abruptare cirkumflexallofonerna – medial eller brytande tonaccent – förkortas i slutet av ordet, ska de transkriberas genom att tecknet för den aktuella tonaccentens siffra skrivs före stavelsen och tecknet för halvlång vokal¹¹: [nʊ ²ˈkuː] ~ na ką, [ʋˈʊ̯enjɔ-²ˈsʲiːk] ~ vienąsýk.
De mest komplicerade fallen ur transkriptionssynvinkel är betonade tvåljudiga/diftongiska stavelser med olika struktur. Därför ges i artikeln exempel på deras IPA-transkription i olika accentuella positioner (se bilaga 2).
Några saker behöver kommenteras mer utförligt. Komponent a bör betecknas olika i stavelser med akut eller kontinuerlig tonaccent och i stavelser med cirkumflex tonaccent; även medial/brytande tonaccent i betonade tvåljudiga stavelser skiljer sig: i det första fallet skrivs IPA [d], i det andra IPA [ɛ]; den första komponenten i diftongen au med cirkumflex (och medial/brytande) tonaccent bör på grund av stark labialisering betecknas med IPA-tecknet [ɒ]. Komponenten e (liksom a som har blivit främre) kan transkriberas med IPA-tecknen [æ] eller [ɛ] beroende på subdialektens system (ett öppnare eller slutnare ljud), den kontextuella positionen (före en hård eller mjuk konsonant, i slutet av ordet) och andra fonetiska faktorer. Komponenterna i och u kan i aukštaitiska subdialekter uppvisa olika kvantitativa (kort, halvlång, lång) och kvalitativa (icke-breddad/breddad/med långvokalskvalitet) varianter; alla dessa
⁹ Det är bekvämare att skriva de nödvändiga upphöjda siffrorna genom att inte höja dem med alternativet ”superscript”, utan genom att direkt välja de upphöjda tecknen i teckentabellen (koderna finns i artikelns första bilaga); då förvrängs de inte vid layoutarbete, när text överförs från MS Word till andra datorprogram och liknande.
¹⁰ Här avses endast sådana stavelser där den mellersta accentueringen fungerar som cirkumflexens allofon, exempelvis i slutet av ett ord. I de fall där det i kopenhagensk transkription var brukligt att markera den mellersta accentueringens tecken på förlängda betonade vokaler, t.ex. [sā.ko] ~ sāko, [nẽ.ša] ~ neša, [bū.va] ~ būvo, [ki.tas] ~ kitas, markeras ingen accentuering vid transkription med TFA.
¹¹ Vid transkription med TFA visas ingen skillnad mellan mellersta och brytande accentuering (om vokalen i båda fallen förblir halvlång); detta måste betraktas som en brist i den föreslagna beteckningen och som en olöst fråga. Det bör dock erkännas att det rör sig om mycket subtila allofoner och att utbredningsområdet för brytande accentuering i aukštaitiska området är relativt litet. I framtiden måste transkriptionen av dialekternas accentueringar preciseras ytterligare efter fler undersökningar.
174
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 11
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
som bör markeras med lämpliga TFA-tecken. Skillnaden mellan en tydlig fallande accentuering och dess abruptare allofoner – den mellersta eller brytande accentueringen – visas genom att den andra komponentens kvantitet anges: i det första fallet ska den andra komponenten markeras som halvlång, i det andra som kort; inget kvantitetstecken skrivs.
Vid transkription av obetonade diftonger skrivs inte heller några kvantitetstecken vid komponenterna, och komponenternas kvalitet liknar oftast den hos fallande diftonger. Därför skrivs den första komponenten med samma TFA-tecken, t.ex.: [kʲelʲba] ~ kalbà, [u̯e̞rʲˈkʲi] ~ verki; [sʲu̯ˈsʲus] ~ sausùs, [le̞i̯ˈkʲu] ~ laikù, [pʲe̞i̯ˈkʲų] ~ peikiù; [kʲe̞tʲˈlʲes] ~ kiaulės.
I merparten av de aukštaitiska subdialekter som har accentindragning skiljer man inte mellan accentueringarna i stavelser med indragen accent. Sådana stavelser transkriberas i TFA utan några accentueringssiffror; endast accentens placering markeras (om det finns en sekundär accent markeras även den), medan komponenternas kvalitet oftast skrivs på samma sätt som i fallande eller obetonade stavelser, t.ex.: [ˈu̯e̞lkʊs] / [u̯aɪ̯ˈkʊs] ~ vaikùs, [kelba] / [kalʲba] ~ kalbà; [u̯arʲˈkʲe̞] ~ varškė, [ˈgʲe̞rʲe̞l] ~ gerai. Om det skulle förekomma fall där accentueringarna i en stavelse som framhävs genom indragen accent uttalas tydligare (exempelvis i de nordliga varieteterna av šiauliškiai och panevėžiškiai), ska de transkriberas på samma sätt som i stavelser med huvudaccent.
Ur transkriptionssynpunkt bör den monoftongisering av diftongerna au, ai, ei som kännetecknar vissa östaukštaitiska subdialekter, särskilt širvintiškiai och panevėžiškiai, nämnas särskilt. I dessa varieteter uttalas den första komponenten i fallande och obetonade diftonger (särskilt i slutposition) försvagat; reduktionen kan vara av mycket varierande grad, exempelvis diftongen au efter en hård konsonant: [da²ˈrʊɔ] > [da²ˈrʊɔ] > [da²ˈrʲɔ] / [da²ˈrʊ] > [da²ˈrʊ] / [da²ˈrɔ] / [ˈdarɔ] ~ darai; [ˈdʲirbʊ] > [ˈdʲirbʲɔ] / [ˈdʲirbʊ] > [ˈdʲirbʊ] / [ˈdʲirbɔ] ~ dirbau; diftongen au efter en mjuk konsonant: [tʲi²ˈsʲɛʊ] > [tʲi²ˈsʲɛʊ] > [tʲi²ˈsʲɪʊ] > [tʲi²ˈsʲų] / [tʲi²ˈsʲɔ] / [tʲisʲɔ]¹² ~ tęsiau; [ˈu̯aˈlʲgʲɛʊ] > [ˈu̯aˈlʲgʲɪʊ] > [ˈu̯aˈlʲgʲų] / [ˈu̯aˈlʲgʲɔ] ~ válgiau; diftongen ai: [da²ˈrɛɪ̯] > [da²ˈrɛɪ̯] > [da²ˈrʲɪ] > [da²ˈrʲɪ] / [da²ˈrɔ] / [ˈdarɔ] ~ darai; [ˈu̯iˈrɛɪ̯] > [ˈu̯iˈrʲɪ] > [ˈu̯iˈrʲɪ] / [ˈu̯iˈrʲɔ] ~ užrai; diftongen ei: [da²ˈrʲɛɪ̯] > [da²ˈrʲɛɪ̯] > [da²ˈrʲɪ] > [da²ˈrʲɪ] ~ darė; [ˈrɔʊ̯ɛɪ̯] > [ˈrɔʊ̯ɪ] > [ˈrɔʊ̯ɪ] / [ˈrɔʊ̯ɛ] ~ rōvei. Transkriptionen bör alltså i varje enskilt fall ta hänsyn både till accentueringens tydlighet (om diftongerna har fallande accentuering) och till komponenternas kvantitet och kvalitet, genom att välja lämpliga vokalsymboler och diakritiska tecken.
¹² Sådana exempel, där monoftongiseringen går så långt att en fullständig monoftong uppstår, kan förekomma i de nordliga panevėžiškiai-varieteterna. I dessa fall är det omöjligt att markera två diakritiska tecken under vokalen – både öppenhet och främre artikulation – och därför har vokalens öppenhet betraktats som det viktigare kännetecknet.
Straipsniai / Articles
175
Page 12
RIMA BAKŠIENĖ
SAMMANFATTNING
Efter en översikt av den generaliserade bilden av det högaitiska vokalsystemet samt de viktigaste konsonanterna och prosodielementen behandlades förhållandet mellan dialektala ljud och systemet av TFA-tecken, och möjliga TFA-motsvarigheter till de ljudenheter som förekommer i de högaitiska subdialekterna fastställdes. I det tidigare TFA-teckenförrådet från 2017, avsett för litauiska dialekter, preciseras framför allt beteckningen med TFA-tecken för de variabla vokalerna ie, uo, de östligt högaitiska panevežiškiai-dialekternas ”murmurerande” vokaler, de frikativa konsonanterna š, ž, affrikatorna samt de högaitiska tonaccenterna och deras allotoner. De två sistnämnda ljudelementen förblir de mest problematiska ur transkriptionssynpunkt; det är möjligt att deras beteckning i TFA i framtiden kommer att preciseras ytterligare med hänsyn till de senaste undersökningarna.
LITERATŪRA
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolingvistika: ideologija, teorija ir metodai. Pagrindinės sąvokos. – Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė (red.). XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas, Vilnius: Briedis, 29–47.
Atkočaitė Daiva, Rinkauskienė Regina 2003: Lietuvių kalbos tarmių fonetika. Mokomoji knyga, Vilnius: Vilniaus pedagoginis universitetas.
Bacevičiūtė Rima 2002: Lietuvių kalbos kintamųjų garsų ie, uo instrumentinė analizė. – Kalbotyra 51(1), 5–17. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/kalbotyra/article/view/23376/22612.
Bakšienė Rima 2016: Vakarų aukštaičių kauniškių priegaidės: Marijampolės šnekta, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Bakšienė Rima 2017: Lietuvių tarmių transkripcija TFA simboliais: vakarų aukštaičiai šiauliškiai. – Acta Linguistica Lituanica 77, 237–254. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/837/928.
Bakšienė Rima 2018: Žemaičių patarmių transkripcija TFA simboliais: sudėtingesni atvejai. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 5, sud. R. Bakšienė, N. Morozova, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 102–118.
176
Acta Linguistica LXXXVI
Page 13
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
Bakšienė Rima 2018a: Lietuvių tarmių transkripcija IPA simboliais: pietų aukštaičių ypatybių analizė. – Vārds un tā pē t īšanas aspekti 22(1/2), 9–19. Prieiga internete: https://vards.liepu.lv/files/VARDS%20UN%20TA%20PETISANAS%20ASPEKTI_2018.pdf.
Bakšienė Rima 2019: Dėl lietuvių tarmių priegaidžių žymėjimo TFA simboliais. – Linguistica Lettica 27, 7–27. Prieiga internete: https://dspace.lu.lv/dspace/bitstream/handle/7/54159/Linguistica_Lettica_27.pdf?sequence=1&isAllowed=y.
Bakšienė Rima 2021: Kauno rajono kalbinis variantiškumas – „Tarmyno“ modelio kūrimo pagrindas. – Respectus Philologicus 39 (44), 73–88. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/respectus-philologicus/article/view/21920/23210.
Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2017: Tarptautinės fonetinės abėcėlės taikymo lietuvių tarmių garsams galimybės. – Baltistica 52(1), 105–135. Prieiga internete: http://www.baltistica.lt/index.php/baltistica/article/view/2303/2270.
Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2017a: Lietuvių tarmių transkripcija: tradicija ir IPA. – Linguistica Lettica 25, 203–229. Prieiga internete: https://dspace.lu.lv/dspace/handle/7/54158.
Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2020: A Quantitative Analysis of the Eastern Aukštaitian Subdialects of the Lithuanian Language. – Scando-Slavica 66(1), 144–180.
Bakšienė Rima, Leskauskaitė Asta 2021: Vytautas Kardelis. Arealinis tipologinis lietuvių tarmių kompleksiškumas, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2018, 299 p. [recenzija]. – Baltistica 66(1), 157–170. Prieiga internete: http://www.baltistica.lt/index.php/baltistica/article/view/2425/2369.
Čepaitienė Agnė 2018: XXI a. pradžios aukštaičių patarmių kaita: gretinamasis geolingvistinis aspektas: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Čepaitienė Agnė 2020: Application of Dialectometric Methods in Research on Lithuanian Dialects. – Lithuanian Dialectology Profiles: Problems and Findings, sud. V. Meiliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 217–248.
HIPA 1999 – Handbook of the International Phonetic Association. A Guide to the Use of the International Phonetic Alphabet, Cambridge: Cambridge University Press.
IPA 2022 – International Phonetic Alphabet. Prieiga internete: https://www.internationalphonetic alphabet.org/.
Jaroslavienė Jurgita 2010: Rytinių kauniškių Prienų šnektos fonologija: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Jasiūnaitė Birutė, Girdenis Aleksas 1996: Trys rytų aukštaičių uteniškių fonologiniai balsių ilgumai. – Baltistica 31(2), 181–199. Prieiga internete: http://www.baltistica.lt/index.php/baltistica/article/view/369/324.
Kardelis Vytautas 2018: Arealinis tipologinis lietuvių tarmių kompleksiškumas. Aukštaičiai, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Kazlauskas Jonas 2000 [1968]: Dėl lietuvių kalbos kirčio ir priegaidės pobūdžio. – Jonas Kazlauskas. Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 5–9.
Kazlauskienė Asta 2018: Bendrinės lietuvių kalbos fonetikos ir fonologijos pagrindai, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: http://ebooks.vdu.lt/eb/1691/bendrinės-lietuvių-kalbos-fonetikos-ir-fonologijos-pagrindai/.
Kazlauskienė Asta, Bakšienė Rima 2021: Tarptautinė fonetinė abėcėlė lietuvių kalbai. – Gimtoji kalba 7, 3–6.
Leinonen Therese, Çöltekin Çağrı, Nerbonne John 2016: Using Gabmap. – Lingua 178, 71–83. Prieiga internete: https://pure.rug.nl/ws/portalfiles/portal/37303943/1_s2.0_S0024384115000315_main.pdf.
LKTCh 2004 – Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sud. R. Bačevčiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Mikulėnienė Danguolė 2020: New Trends in Lithuanian Dialectology: Multifunctional Research Model. – Acta Linguistica Lithuanica 82, 11–33. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/1022/1397.
Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Bakšienė Rima, Geržotaitė Laura, Kardelytė-Grinevičienė Daiva, Leskauskaitė Asta, Meiliūnaitė Violeta, Vyniautaitė Simona 2019: Dialektometrinis tradicinių lietuvių tarmių klasifikacijos pjūvis: žvalgomasis tyrimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
178
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 15
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
Nerbonne John, Colin Rinke, Gooskens Charlotte, Kleiweg Peter, Leinonen Therese 2011: Gabmap – A Web Application for Dialectology. Dialectologia. Special Issue 2, 65–89. Prieiga internete: https://www.researchgate.net/publication/228546484_Gabmap_-_A_web_application_for_dialectology.
Pakerys Antanas 2003: Lietuvių bendrinės kalbos fonetika, Vilnius: Enciklopedija.
Snoek Conor 2014: Review of Gabmap: doing dialect analysis on the web. – Language documentation & conservation 8, 192–208. Prieiga internete: https://scholarspace.manoa.hawaii.edu/bitstream/10125/24602/snoek.pdf.
Urbanavičienė Jolita, Indričienė Inesė, Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: priebalsių instrumentinis tyrimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: http://lki.lt/wp-content/uploads/2021/03/Baltu_kalbu_garsynas_XXI_a_pr._2_knyga_2019_v2.pdf.
Vyniautaitė Simona 2021: Terminio požymio statika ir dinamika: žemaičių regresyvinės balsių asimiliacijos atvejis: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
VLKK k-25 – Rekomendacija dėl tarptautinės fonetinės abėcėlės pritaikymo bendrinės lietuvių kalbos garsiniams vienetams žymėti. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/protokoliniai-nutarimai/rekomendacija-del-tarptautines-fonetines-abeceles-pritaikymo-bendrines-lietuviu-kalbos-garsiniams-vienetams-zy meti.
VTG 2021 – Visos tarmės gražiausios...: tarmių medžiagos rinkimo instrukcija, 2-asis patais. ir papild. leidimas, sud. D. Mikulėnienė, V. Ragaišienė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.
Once More on the Transcription of Aukštaitian Subdialects by the Symbols of the International Phonetic Alphabet (Several Clarified Cases)
SUMMARY
The article addresses the questions of transcribing the Aukštaitian subdialects of the Lithuanian language by the symbols of the International Phonetic Alphabet (IPA), revises certain symbols from the earlier set of the IPA symbols for the sounds of Lithuanian dialects presented in 2017 and ways of transcribing.
Straipsniai / Articles
179
Page 16
RIMA BAKŠIENĖ
The first part of the article presents the generalized Aukštaitian system of vocalism, discusses the transcription of phonemes and their variants by the IPA symbols. It highlights those Aukštaitian vowel elements, which are most troublesome in terms of transcribing. The reduced vowels of the Eastern Aukštaitian of Panevėžys having the status of independent phonemes are considered such elements. It is especially problematic to appropriately convey the vowels from the subdialect of Northern Panevėžys which have undergone a strong quantitative and qualitative reduction. The article discusses the possible IPA symbols to be used for the transcription of these vowels.
The second part analyses the questions of transcribing Aukštaitian consonants by the IPA symbols. Most attention is paid to the consonants š, ž and affricates. As their articulatory and acoustic properties do not correspond to the IPA equivalents most of all, it is attempted to find as accurate variant for their transcription as possible.
The third part is dedicated to discuss the transcription of Aukštaitian pitch accents and their allophones by the IPA symbols. It also reviews the transcription of the syllables containing diphthongs and gives some transcribed examples. Due to the inconsistencies in the utterance of pitch accents, the syllables of this group have an especially high number of positional variants.
¹³ Parengta remiantis bendrinės kalbos transkripcijos TFA rašmenimis rekomendacija (žr. VLKK k-25). Pateikiami tik nuo bendrinės kalbos besiskiriantys priebalsių rašmenys. Pasviruoju brūkšniu atskirti galimi transkripcijos variantai, plačiau apie juos žr. straipsnio 2–ą skirsnį. Jei reikiamas rašmuo yra surenkamas iš pagrindinio simbolio ir diakritiko, nurodyti jų abiejų kodai.
180
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 17
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
¹⁴ Lentelėje pateikti tik dažniausiai galimi atvejai transkribuojant aukštaičių patarmes, iliustruojantys bendruosius transkripcijos TFA rašmenimis principus. Suprantama, kad gali būti ir įvairesnių dvibalsių / dvigarsių variantų, jie užrašytini pagal konkretų tarimą.
182
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI
Page 19
Dar kartą dėl aukštaičių patarmių transkripcijos tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenimis (keletas tikslintinų atvejų)
Dvibalsis / dvigarsis (b k rašmenimis) tvirtapradis tvirtagalis kirčiuotas tęstine priegaide kirčiuotas vidurine / kirstine priegaide a i [¹ɑɪ] [²ɛɪ] [²ɑɪˈ] [²ɛɪ] e i [¹æɪ] / [¹ɛɪ] [²ɛɪˈ] [²æɪˈ] / [²ɛɪˈ] [²ɛɪ] u i [¹ʊɪ] / [¹ʉɪ] / [¹ʉ̯ɪ] / [¹u̯ɪ] / [¹uːɪ] [²ʊɪ] [²ʊɪˈ] / [²ʉɪˈ] [²ʊɪ] i e [¹ɪɛ] [²ɪɛ] [²ɪɛ] [²ɪɛ] u o [¹ʊɔ] [²ʊɔ] [²ʊɔ] [²ʊɔ] al, ar, an, am [¹ɑl], [¹ɑr], [¹ɑn], [¹ɑm] [²ɛl], [²ɛr], [²ɛn], [²ɛm] [²ɑlˈ], [²ɑrˈ], [²ɑnˈ], [²ɑmˈ] [²ɛl], [²ɛr], [²ɛn], [²ɛm] el, er, en, em [¹æɫ], [¹æɾ], [¹æm], [¹æŋ] / [¹ɛɫ], [¹ɛɾ], [¹ɛŋ], [¹ɛm], [¹ɛŋ] [²ɛɫ], [²ɛɾ], [²ɛŋ], [²ɛm] [²æɫˈ], [²æɾˈ], [²æŋˈ], [²ɛmˈ] / [²ɛɫˈ], [²ɛɾˈ], [²ɛŋˈ], [²ɛmˈ] [²ɛɫ], [²ɛɾ], [²ɛŋ], [²ɛm] il, ir, in, im [¹ɪl], [¹ɪr], [¹ɪn], [¹ɪm] / [¹ɪl], [¹ɪr], [¹ɪn], [¹ɪm] / [¹ɪl], [¹ɪr], [¹ɪn], [¹ɪm] / [¹ɪm] / [¹ɪl], [¹ɪr], [¹ɪn], [¹ɪm] / [¹ɪɫ], [¹ɪr], [¹ɪn], [¹ɪm] [²ɪl], [²ɪr], [²ɪn], [²ɪm] [²ɪ̯lˈ], [²ɪ̯rˈ], [²ɪ̯nˈ], [²ɪ̯mˈ] [²ɪl], [²ɪr], [²ɪn], [²ɪm] ul, ur, un, um [¹ʊl], [¹ʊr], [¹ʊn], [¹ʊm] / [¹ʉl], [¹ʉr], [¹ʉn], [¹ʉm] / [¹ʉl], [¹ʉr], [¹ʉn], [¹ʉm] / [¹ʊr], [¹ʊn], [¹ʊm] / [¹uːl], [¹uːr], [¹uːn], [¹uːm] / [¹uːl], [¹uːr], [¹uːn], [¹uːm] [²ʊl], [²ʊr], [²ʊn], [²ʊm] [²ʊ̯lˈ], [²ʊ̯rˈ], [²ʊ̯nˈ], [²ʊ̯mˈ] [²ɪl], [²ɪr], [²ɪn], [²ɪm]
