This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Föremålet för denna artikel är konstruktionen med postpositionen atžvilgiu. Syftet är att med utgångspunkt i material från Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (DLKT) klargöra den aktuella konstruktionens relation till valens. Undersökningen visade att konstruktionen med postpositionen atžvilgiu i satsen används både som ett lexems valenta aktant och som ett icke-valent – fritt led.
NYCKELORD: valens, valent aktant, fritt led, konstruktionen med atžvilgiu.
ANNOTATION
Föremålet för denna artikel är konstruktionen med postpositionen atžvilgiu. Syftet är att undersöka relationen mellan den nämnda konstruktionen och valens med utgångspunkt i data från The Corpus of Contemporary Lithuanian Language. Studien visade att konstruktionen med postpositionen atžvilgiu i en sats används både som ett lexems valenta aktant och som ett icke-valent (fritt) led.
NYCKELORD: valens, valent aktant, fritt led, konstruktionen med atžvilgiu.
Straipsniai / Articles
245
Page 2
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR
Redan Ernst Fraenkel (1928: 185–186) nämner i sitt arbete om kasus i litauiskan instrumentalisformen av substantivet atžvilgis1. Jonas Jablonskis (1957: 632) kallar atžvilgiu, som används i exempel 1–2, för skirtumo-instrumentalis och hävdar att ”detta kasus endast är en viss būdo- eller verktygsinstrumentalisens variant”.
1) I detta atžvilgiu skiljer han sig inte från de andra. (citerat enligt Jablonskis 1957: 632)
2) Hans skrifter och tal är atžvilgiu tolerabla. (citerat enligt Jablonskis 1957: 632)
I dag hävdar Jonas Šukys (1998: 267) att atžvilgiu är ett kasus för relation eller precisering (detsamma: 557), som ”är relativt osjälvständigt och ofta påminner om ord nära prepositioner (närmare bestämt postpositioner), eftersom det vanligen står efter [...] oftast genitiv och preciserar denna, som om det tillsammans med den, likt en postposition, bildade en viss konstruktion”; ”särskilt i pressens och skriftspråkets språkbruk visar det ofta i vilket atžvilgiu ett föremål eller fenomen beskrivs”. Šukys (1998: 268) preciserar att atžvilgiu är vanligast i administrativt och vetenskapligt språk, och uppmärksammar att atžvilgiu används ”när betydelsen av att ha en viss syn på något eller att bedöma något är tydlig”, medan ”när betydelsen av synsätt eller bedömning har bleknat bör man inte glömma traditionella, mer levande uttrycksmedel i språket. I stället för genitiv med postpositionellt använt atžvilgiu kan adverb passa bättre (se 3), rena kasusformer (särskilt dativ) (se 4–5), prepositionskonstruktioner (särskilt med prepositionen dėl)” (se 6–8).
3) Barnen fostras här i fysiskt, moraliskt och intellektuellt atžvilgiu (jfr fysiskt, moraliskt, intellektuellt). (citerat enligt Šukys 1998: 268)
4) Kan ni göra något gott för atžvilgiu de funktionshindrade (jfr för de funktionshindrade). (citerat enligt Šukys 1998: 268)
5) Jag kände kommittémedlemmarnas kyla mot mig atžvilgiu (jfr mot mig). (citerat enligt Šukys 1998: 268)
6) Inga åtgärder vidtogs mot överträdarna atžvilgiu (jfr mot överträdarna). (citerat enligt Šukys 1998: 268)
7) En del människor hade en negativ uppfattning om institutet atžvilgiu (jfr om institutet). (citerat enligt Šukys 1998: 268)
8) Regeringen har ingen genomtänkt politik gentemot skolorna atžvilgiu (det skulle kunna vara dėl mokyklų). (citerat enligt Šukys 1998: 267)
1 En mer detaljerad översikt över arbeten om atžvilgiu finns hos Akelaitis (2005: 67–70).
246
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 3
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
I språkråden (KP S1 2009: 90) preciserar Šukys att atžvilgiu, som i exempel 3 används med postpositionsbetydelse, är en sekundär (partiell) normvariant. Det kan, som ett bokligt fenomen, användas i standardspråket, men den primära (neutrala) normvarianten – ett sättsadverb – bör föredras. Däremot är atžvilgiu i standardspråket obrukbart i exemplen 4–6, liksom i exemplen 9–11. Här måste det direkta förhållandet till objektet uttryckas med dativ eller prepositionskonstruktioner (KP S1 2009: 89; se även Akelaitis 2005: 71, 76).
9) Vi skulle förvänta oss större respekt gentemot flickorna atžvilgiu (=flickorna). (citerat efter KP S1 2009: 89)
10) Ni kommer att vara korrekta gentemot oss atžvilgiu (=oss). (citerat efter Akelaitis 2005: 71)
11) Det fanns naturligtvis intolerans gentemot Litauen atžvilgiu (=Litauen). (citerat efter Akelaitis 2005: 71)
Šukys (KP S1 2009: 89) påpekar att atžvilgiu i standardspråket kan användas för att uttrycka ett indirekt förhållande till objektet i exempel 12.
12) Jag gjorde inget ont gentemot barnet atžvilgiu.
Gintautas Akelaitis (2005: 67) undersöker konstruktionen atžvilgiu i administrativt språk (se 10–11) och hävdar att atžvilgiu (och požiūriu) ”utmärker sig genom sin användningsfrekvens och sin uppenbara administrativa funktionella stilprägel”. Han (Akelaitis 2005: 76) drar slutsatsen att ”administrativa språkkonstruktioner med genitiv + atžvilgiu [...] inte är förankrade i levande språkbruk och med hänsyn till sin uppkomsttid är ett sent fenomen i ett intellektualiserat språk”. Akelaitis (2005: 67) hävdar: det faktum att atžvilgiu ”står efter substantivens och substantiviska ords genitiv skulle så att säga kunna tillåta att man betraktar dem som nära postpositioner. De kan inte betraktas som egentliga postpositioner på grund av den bevarade lexikala betydelsen. En annan orsak är att kongruenskonstruktioner och konstruktioner med genitiv av substantiviska ord ofta ligger nära varandra eller till och med bildar paralleller, jfr: ekonominiu atžvilgiu och ekonomikos atžvilgiu”. Å andra sidan skriver Akelaitis (2005: 70), efter att på grundval av exempel från Dabartinės lietuvių kalbos tekstyno ha undersökt användningen av atžvilgiu i administrativt språk: ”Det stelnade atžvilgiu används oftast tillsammans med genitiv av substantiviska ord [...], men är mycket sällsynt i fraser bildade genom kongruens [...] – förhållandet är 0,07: 0,93”. Av hans utförliga undersökning framgår att konstruktioner med atžvilgiu i administrativt språk används korrekt när de anger grunden för något enligt ett yttre objekt som villkorar en handling eller ett tillstånd (Akelaitis 2005: 71), är lämpliga som en sekundär normvariant för att uttrycka ett grundförhållande (Akelaitis 2005: 74–75), eller ett objektförhållande som kan ha en kausal nyans och med vilket atžvilgis, hänsyn till det indirekta objektet, kan uttryckas (Akelaitis 2005: 73). Dessutom är atžvilgiu olämpligt för att uttrycka ett direkt förhållande till objektet (Akelaitis 2005: 71), och de aktuella konstruktionerna får inte användas
Straipsniai / Articles
247
Page 4
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
för att uttrycka orsak (Akelaitis 2005: 73). Dessutom bör man ”där det är möjligt, särskilt där det etablerade uttrycket för syntaktiska relationer i litauiskan åsidosätts, undvika konstruktioner med genitiv + atžvilgiu [...], när ett egenskapsförhållande, eller ett attributivt förhållande, ska uttryckas” (Akelaitis 2005: 73).
Frågan om huruvida atžvilgiu är (blir) postpositionell lämnas hädanefter åt sidan, och som arbetsterm används i artikeln – den postpositionsliknande atžvilgiu. Konstruktionen med detta, som framgår av de citerade exemplen och av det som kortfattat diskuterats, används på sats- och frasnivå. Det bör uppmärksammas att Akelaitis (2005: 72) menar: ”när konstruktioner med genitiv + atžvilgiu [...] används, verkar den direkta riktningen av en handling, verksamhet eller egenskap mot objektet så att säga mildras och tonas ned”.”
Med exemplen 4–12 för ögonen ställs därefter frågan vad som ligger till grund för detta mildrade förhållande till objektet och varför talaren exempelvis i exempel 10 väljer att ersätta den typiska beneficientdativformen med den postpositionsliknande atžvilgiu. Huruvida (och hur) detta hänger samman med ordets betydelse och valens. Om användningen av den postpositionsliknande atžvilgiu hänger samman med valens, kan man, i enlighet med uppfattningen om den verbocentriska satsmodellen, göra flera antaganden: utöver att (a) användningen av den postpositionsliknande atžvilgiu påverkas av betydelsen hos substantivet atžvilgis, påverkas (b) användningen av den postpositionsliknande atžvilgiu av satsens predikats lexikala, semantiska eller andra egenskaper samt av ordets och hela satsens semantik.
För att besvara de nämnda frågorna valde man att utgå från material insamlat ur Dabartinės lietuvių kalbos tekstyno (hädanefter – DLKT), sammanställt av Centrum för datorlingvistik vid VDU i Kaunas (se del 2). I denna explorativa studie ställs följande uppgifter: (a) att diskutera betydelsen hos substantivet atžvilgis i ordböcker (se del 3), (b) att kortfattat överblicka utgångspunkterna för valensteorin och nämna hur detta hänger samman med användningen av den postpositionsliknande atžvilgiu (se del 4), (c) att ur valensperspektiv undersöka användningen av konstruktioner med atžvilgiu i det empiriska materialet från DLKT (se del 5 och 6). Därefter sammanfattas allt (se del 7). Såvitt känt finns det inga arbeten om valensaspekten hos den postpositionsliknande atžvilgiu.
2. MATERIAL FÖR UNDERSÖKNINGEN
Större delen av DLKT består av skrivna, ofta redigerade texter på olika genrer (publicistik, skönlitteratur, facklitteratur eller administrativ litteratur). Exempel på talspråk är uppenbart färre där. Detta framgår av tabell 1, där det visas hur atžvilgiu fördelar sig efter genre i sökresultaten från DLKT².
² Exempel från DLKT samlades in i juni 2022.
248
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 5
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
Av tabell 1 framgår att funktionell stil kan ha betydelse för användningen av postpositionskonstruktionen atžvilgiu. Atžvilgiu är minst vanlig i talspråk. I skriftspråk används postpositionen atžvilgiu minst i skönlitteratur, och mest i publicistik och facklitteratur. I DLKT³ omfattar publicistik allmän periodisk press, populärvetenskaplig periodisk press, vetenskaplig periodisk press, böcker (självbiografier, memoarer, hågkomster, krönikor, annaler, dagböcker, brev, essäer, reportage och andra) med mera, medan facklitteratur omfattar vetenskaplig, pedagogisk, populärvetenskaplig och annan litteratur. DLKT:s skönlitteratur består av längre berättelser, noveller, kortromaner, sagor, romaner och liknande. Eftersom exempel från administrativ litteratur (dokument) i DLKT med postpositionskonstruktionen atžvilgiu har undersökts (Akelaitis 2005), bygger den fortsatta analysen på något mer än 600 exempel från andra genrer, där atžvilgiu används postpositionellt. Mer konkret utgår den följande explorativa undersökningen från 200 exempel vardera ur skönlitteratur, facklitteratur och publicistik; dessutom finns 5 exempel från talspråk.
TABELL 1. Användningen av Atžvilgiu efter genre
Textyngdel | Totalt antal ord | Sökfråga | Antal förekomster | Antal ord i de analyserade källorna Skönlitteratur | 15765554 | atžvilgiu | 601 | 2478947 Facklitteratur | 19322341 | atžvilgiu | 5873 | 4377158 Administrativ litteratur | 13625715 | atžvilgiu | 1422 | 1524835 Publicistik | 86497837 | atžvilgiu | 9981 | 20774801 Talspråk | 447396 | atžvilgiu | 26 | 29146 Totalt: | 140921288 | atžvilgiu | 17903 | 29184887
Av de tillgängliga exemplen (se tabell 2) framgår att postpositionskonstruktionen atžvilgiu i satsen (kan vara) förknippad med olika former av verb, adjektiv och substantiv eller med ett adverb. Det är slående att betydelsen hos ett ofta nämnt ord i det föreliggande materialet implicerar en perceptiv subjektsreferent (jfr jaustis, nusistatyti, abejingas, jautrus, nuostata, pažiūra med flera), eller, uttryckt i termer av de semantiska funktioner som särskiljs på valensbasis, en percipient [Pcp] – den som upplever ett psykiskt tillstånd (Sližienė 1994: 20), vilket förmodligen påverkar användningen av postpositionskonstruktionen atžvilgiu.
Med hänsyn till att postpositionen atžvilgiu i de undersökta exemplen från olika genrer upprepas med samma ord eller att ord som i olika genrer används tillsammans med
ord som den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen är semantiskt och syntaktiskt förbundna med kompletterar varandra snarare än motsäger varandra, delas exemplen nedan inte upp efter genre. Exempelvis finns det i skönlitteratur och publicistik exempel på postpositionskonstruktioner atžvilgiu som är förbundna med verbet nu(si)teikti, medan publicistik och facklitteratur har exempel med nusiteikimas, eller så finns det i skönlitteratur och publicistik exempel med adjektiven geranoriškas, tolerantiškas förbundna med postpositionen atžvilgiu, medan den i facklitteratur förekommer med tolerancija. Att atžvilgiu i texter från alla undersökta stilar används med samma eller liknande ord kan tyda på att funktionell stil i skriftspråket inte har avgörande betydelse för användningen av postpositionen atžvilgiu.
TABELL 2. Sambandet mellan Atžvilgiu-konstruktionen och ordklassen i satsen
Ordklass
Exempel
Verb
būti, daryti, derėti, elgtis, įpareigoti, jaustis, laikytis, (ne)moralizuoti, nu(si)teikti, nusileisti, nus(is)atyti, nuvertėti, pasielgti, patirti, pasikeisti, pasisakyti, pavadėti, priešintis, reaguoti, rodyti, suprasti, susvetimėti, taikyti, turėti ir pan.
väl, parallellt, (o)fördelaktigt, ilsket, fientligt, skeptiskt med flera.
250
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 7
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
3. BETYDELSEN AV SUBSTANTIVET ATŽVILGIS I FÖRKLARANDE LITAUISKA ORDBÖCKER
Om man antar att atžvilgiu, använt som postposition, har en betydelse och att denna kan påverka användningen av den aktuella konstruktionen, är det lämpligt att nämna definitionerna av substantivet atžvilgis. I Dabartinės lietuvių kalbos žodyne (DLKŽₑ) anges substantivet atžvilgis ha betydelserna 1. ‘hänsyn, beaktande’, 2. ‘synsätt’ (se 1). I den akademiska Lietuvių kalbos žodyne (LKŽₑ) är atžvilgis tretydigt: 1. ‘att se bakåt, att se sig omkring’ (se 13); 2. ‘synsätt, blick’ (se 14; se även 2); 3. ‘hänsyn’ (se 15).
13) Vilkas vieną avį pagavo, kitos be atžvilgio išlakstė Žem. 14) Mūsų literatūra tapo žymiai įvairesnė formos atžvilgiu rš. 15) Po vargų visų gal bus koks atžvilgis Krkn.
Följaktligen har instrumentalformen av substantivet atžvilgis, som används i exempel 1–12, betydelsen (eller borde ha betydelsen) ‘synsätt, blick’. Det semantiskt närstående substantivet atžvilgispožiūris är också tvåtydigt: 1. ‘blick, atžvilgis’, 2. ‘en konkret uppfattning, inställning⁴’ (DLKŽₑ; jfr LKŽₑ). Därmed har vi ett minimalt lexikalt semantiskt fält av inbördes relaterade substantiv (atžvilgis, požiūris, žvilgsnis, pažiūra, nuomonė, nusistatymas). Här bör man uppmärksamma att substantiven pažiūra, nuomonė, požiūris, nusistatymas, som redan nämndes i del 2, används med den aktuella postpositionskonstruktionen atžvilgiu. Detta skulle vittna om en grammatikaliseringsprocess för atžvilgiu.
Om man ser till valensen hos de grundläggande orden (pa)žiūrėti och žvelgti för de abstrakta substantiven požiūris, žvilgsnis, pažiūra i Nijolė Sližienės Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodyne (hädanefter LKVJŽ), framgår det att verbet žiūrėti ‘beakta, ta hänsyn till’ kräver en nominativ som motsvarar percipienten som subjekt samt en genitiv som motsvarar kontentyven⁵ eller en bisats (se 16). Verben (pa)žiūrėti och žvelgti ‘ha bildat sig en uppfattning, bedöma’ kräver ett nominativiskt percipientiskt subjekt, en prepositionskonstruktion med į som motsvarar patienten⁶ samt ett adverb som motsvarar modusfunktionen⁷ (se 17–18) (Sližienė 2004: 457, 461). I substantivet atžvilgis ‘synsätt, blicks’ semantik ligger alltså betydelserna percipient, patient,
⁵ ”Kontentyvas [Con] – funktionen hos innehållet i en handling eller ett tillstånd” (Sližienė 1994: 22).
⁶ ”Patientas [P] – funktionen hos mottagaren av en handlings påverkan eller innehavaren av ett tillstånd” (Sližienė 1994: 20).
⁷ ”Modusas [Mod] – funktionen hos en handlings kvalitet eller sätt” (Sližienė 1994: 25).
Straipsniai / Articles
251
Page 8
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
kontentiva och modus funktioner med egen uttrycksform. Ett percipientsubjekt borde begränsa användningen av postpositionskonstruktionen atžvilgiu med predikat för aktiv handling (transitiva predikat). Ändå används postpositionen atžvilgiu, som framgick exempelvis av exempel 4 (se nedan). Å andra sidan kan man anta att det exempelvis i exempel 11 just genom postpositionen atžvilgiu markeras (på tyska markiert) människans hållning och inställning i vid bemärkelse som percipient, och att därigenom den nämnda indirekta påverkan på objektet, som motsvarar beneficienten⁸, särskiljs i (kon)texten (jfr 19–20).
16) Ar tu [Pcp] jo [Con] žiūrėsi [b. (cituojama pagal Sližienė 2004: 457) 17) Kai kas [Pcp] net įtartinai [M] žiūrėjo į patį Beringą [P] ir visą jo kelionę [P] Br. (cituojama pagal Sližienė 2004: 457) 18) Ar individai tampa moralūs, priklauso nuo to, kaip [M] į juos [P] žvelgia kiti žmonės [Pcp] VDTUk. (cituojama pagal Sližienė 2004: 461) 19) Prancūzijos visuomenė nusiteikusi priešiškai. Iki tolerantiškos visuomenės [Pcp] musulmonų atžvilgiu [B] šiuo atveju kaip niekada toli⁹. 20) Jis [Pcp] buvo tolerantiškas dideliem ir mažam [B], su visais mielai dalindavosi savo sporto žiniomis ir patirtimi.
Kan man i exempel 19–20, där olika tolkningar av verklighetens ting diskuteras, urskilja två tolerantiškas-valenser? Det kan vara på olika sätt (se nedan). Enligt ikonisitets- eller isomorfiprincipen hänger olika uttrycksformer samman med olika predikatbetydelser: varje form har sin egen betydelse. Begreppet ikoniskhet förknippas implicit med žymėtumu (eng. markedness). Talmy Givón (1990: 945–947; jfr 2001: 38–41), som definierade markeradhet utifrån tre kriterier – strukturell och kognitiv komplexitet samt frekvens – hävdar att sambandet mellan kognitiv och strukturell komplexitet är en av ikoniskhetens mest allmänna aspekter: en kognitivt markerad kategori tenderar att också markeras strukturellt, och omvänt¹⁰. Ikoniskhet och markeradhet hänger direkt samman med ekonomi och distinktivitet i språket: talaren strävar efter att uttrycka så mycket innehåll som möjligt med så minimala språkliga uttrycksmedel och så liten ansträngning som möjligt (se nedan). Med allt detta i åtanke är det sannolikt att även användningen av postpositionen atžvilgiu hänger samman med språkbrukarnas uttryck för grammatiska strukturers
⁸ „Beneficientas [B] – adresato, gavėjo, turėtojo funkcija, būdinga gyvoms būtybėms, ypač asmenims, kurių naudai ar nenaudai kas vyksta, darosi, yra“ (Sližienė 1994: 21).
⁹ Jei prie pavyzdžių nenurodyta kitaip, jie yra iš DLKT.
¹⁰ „The meta-iconic markedness principle: Categories that are cognitively marked tend also to be structurally marked“ (Givón 1995: 58). Plg.: „Categories that are structurally marked are also substantively marked“ (Givón 1990: 965).
252
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 9
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
naturliga ekonomiska behov (som inte alltid överensstämmer med språkstandarden) i kommunikationen.
4. VALENS OCH POSTPOSITIONEN ATŽVILGIU
Kort sagt är valens en egenskap hos ordets betydelse som avgör att det öppnar ett visst antal tomma platser, vilka i satsen eller ordgruppen upptas av ord och deras former med vissa betydelser eller av deras motsvarigheter (se Sližienė 1994: 16; Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 19 och där citerad litteratur).
Valens förknippas vanligen med tre nivåer: den abstrakta logisk-semantiska nivån och två konkreta språkliga nivåer – syntax och lexikal semantik. På den logisk-semantiska nivån fastställs antalet tomma platser i ordet och de möjliga aktanternas semantiska funktioner; på syntaktisk nivå fastställs de valenta aktanternas grammatiska form samt deras obligatoriskhet eller fakultativitet; på den lexikalsemantiska nivån fastställs de valenta aktanternas semantik (vilka semantiska ordklasser som kan vara ordets aktanter). Utöver valenta syntaktiska aktanter, vars obligatoriskhet och fakultativitet fastställs i satsen, urskiljs fria led – satsord som inte betingas av ordets betydelse och inte hör till dess valens. I den predikativa strukturen fyller fria led, som motsvarar enskilda predikat och inte predikatets argument, inte de tomma platser som predikatet öppnat; deras samband med predikatet bestäms av dess rent grammatiska förmåga, som en viss ordklass, att ansluta andra ord och deras former (Sližienė 1994: 35). Obligatoriska syntaktiska aktanter kan inte utelämnas i satsen, eftersom satsen blir ogrammatisk om de utelämnas. De obligatoriska syntaktiska aktanterna uttrycker den del av situationen som är viktigast och mest aktuell för ordets betydelse (Sližienė 1994: 31). Fakultativa syntaktiska aktanter är sådana som kan utelämnas i satsen, medan satsen förblir grammatisk och begriplig. Satser utan fakultativa aktanter betyder ungefär samma sak som satser med dem, eftersom de fakultativa aktanterna är implicerade i själva ordets betydelse (Sližienė 1994: 35). Fakultativa aktanter, som i de exempel från DLKT som ges nedan skrivs inom parentes, uttrycker den del av situationen som är mindre relevant för predikatets betydelse. Det erkänns att det inte finns någon skarp gräns mellan obligatoriska och fakultativa aktanter samt fria led (Hentschel, Weydt 1994: 345).
Vilmos Ágel (2000: 211–212) formulerar hypotesen att ju oftare fria led (A) används, desto mer förväntade blir de. Då kan fria led enligt honom, som innehållsspecificatorer (INSP), omtolkas till komponenter i predikatets semantiska valens, och dessa kan med tiden enligt Paul Grices tinkamumo-maxim (eng. relevance) etableras som kommunikativt nödvändiga
Straipsniai / Articles
253
Page 10
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
(KOM-NOT). När villkoren för pragmatisk relevans, som omfattar KOM-NOT och INSP, konventionaliseras, lexikaliseras den kommunikativa nödvändigheten (KOM-NOT) som semantisk nödvändighet (SEM-NOT). Det är just den senare som (av)gör den syntaktiska nödvändigheten (SYN-NOT) och uttryckets specificitet (FOSP) (se schemat). Enligt V. Ágel (2000: 211) är predikatets syntaktiska aktanter (kan vara) lexikaliserade, grammatikaliserade fria led.
SCHEMA. Lexikalisering / grammatikalisering av fria led, enligt Ágel (2000: 211)
Förutom den redan nämnda lämplighetsmaximen – säg det som är relevant och viktigt för samtalsämnet, kortfattat – bör även de övriga maximer som P. Grice (1989) urskiljer nämnas. När han talar om kommunikation som bygger på samarbetsprincipen (eng. the cooperative principle) skiljer han dessutom mellan tre andra maximer för ett verkningsfullt samtal, som samtalsdeltagarna omedvetet följer för att säkerställa samtalets kvalitet. Dessa är maximerna för kvantitet (eng. quantity) (säg så mycket som behövs), kvalitet (eng. quality) (säg det som är sant och begripligt) och tydlighet (eng. manner) (tala begripligt, tydligt och konsekvent).
Wallace Chafe (Чейф 1983: 36) hävdar, med utgångspunkt i ett psykolingvistiskt experiment och i samband med frågan om hur en verklig verklighetssituation (förvandlas) till text, att verbaliseringen av en upplevd situation är individens tolkning i verkligheten av den situation som människan uppfattar. Vad som sägs och hur det som uppfattas sägs och uttrycks om situationen i (kon)texten – sätten att verbalisera beror på talaren. Den semantiska tolkningen av den beskrivna situationen uttrycks genom satsen, och ”satsens semantiska struktur presenterar endast vissa aspekter av den situation vi uppfattar” (Sližienė 1994: 26). Med satsens perspektiv, språkbruk och kommunikation hänger valensens pragmatiska aspekt samman (Sližienė 1994: 26–41). Av kommunikativa
uppgifter beror framför allt förekomsten av fakultativa syntaktiska aktanter i satsen.
När vi från valensteorins principer åter närmar oss den atžvilgiu-konstruktion som behandlas i artikeln, bör Pavel Graščenkovs undersökning nämnas. Där hävdar han (Гращенков 2018: 169) att grundens semantiska funktion som värdering kan bestämmas lika mycket av själva ordets (predikatets) semantik som av kontexten. P. Grashchenkov fäster uppmärksamheten på att grundfunktionen är typisk för adjektiv: i den beskrivna situationen markeras den implicerade värderingen i adjektivets predikation exempelvis genom den ryska prepositionen для-konstruktionen, som motsvarar den semantiska funktionen experiencer (annars percipient) eller beneficient (Говорун [...] испyскат неприятный для непьющего Федора запах дорогого коньяка; давление опасное для психики и даже для самой жизни.) (Гращенков 2018: 167–168). I ryskan markeras den fakultativa syntaktiska aktanten, exempelvis k-prepositionskonstruktionen, semantiskt av en konstruktion в отношении кого-либо som markerar beneficienten («Мерзость какая!» – подумал пристав, хотя в отношении чистоты был человек нетребовательный...). Konstruktionen в отношении кого-либо används också när det ryska adjektivet inte kräver den syntaktiska aktant som markeras av den nämnda k-prepositionskonstruktionen; då är в отношении кого-либо adjektivets obligatoriska syntaktiska aktant (нужно не сбиваться и на восхваления, а также быть корректным в отношении соперников).
Om den normativa aspekten av atžvilgiu-konstruktionerna lämnas åt sidan återvänder vi till frågan som ställdes i början: hur förhåller sig polykonstruktionen atžvilgiu till valensaktanter och fria led.
5. POLINKSNIŠKASIS ATŽVILGIU OCH VALENSAKTANTER
Vid analysen av det tillgängliga DLKT-materialet framgår att när det tvåvalenta adjektivet reiklus exempelvis beskriver en persons inställning till något, hans eller hennes psykiska inställning i förhållande till något, kräver (styr) det, förutom subjektets nominativ som motsvarar percipienten, även en dativ som motsvarar kontentivet och fungerar som indirekt objekt i satsen, t.ex.: Autorius labai reiklus savo kalbai¹⁸. När reiklus beskriver en persons sympati, välvilja eller antipati gentemot en annan person, är dess dativmarkerade fakultativa syntaktiska aktant
¹⁸ Exempel från DLKŽ.
Straipsniai / Articles
255
Page 12
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
motsvarar beneficienten, t.ex. En god ledare bör vara mer krävande mot sig själv än mot andra¹⁹. Ur valenssynpunkt kräver krävande ’som har ett stort behov’ ett nominativiskt patiensargument och en fakultativ dativisk kontentiv, t.ex. Gurkor är mycket krävande när det gäller värme²⁰. Som framgår av exempel 21–23 används i stället för det nödvändiga och fakultativa syntaktiska aktantet, markerat med dativ, en atžvilgiu-konstruktion.
21) – Är ni krävande när det gäller komfort [Con]? 22) Presidenten [Pcp] borde vara mycket krävande (när det gäller sig själv) [B], kapabel att tvivla. 23) Krusbär ger skörd varje år, särskilt bra i Samogitien. Krävande när det gäller plats och jord. Krusbär [P] (när det gäller plats) [Con] inte krävande.
Förutom krävande visar det tillgängliga DLKT-materialet att postpositionen atžvilgiu används med en hel rad adjektiv när de uttrycker en persons inställning till en annan person och har en semantisk valensstruktur [Pcp, B]: likgiltig, dålig, vänskaplig, (o)förlåtande, välvillig, sträng, fräck, hårdhjärtad, kritisk, vänlig, måttfull, gynnsam, respektfull, fientlig, omtänksam, tolerant, fördragsam, (o)ärlig, mild, (o)rättvis, häftig och liknande (se 24–25). Motsvarande användning kan också ses när abstrakta substantiv av de nämnda adjektiven används, till exempel likgiltighet, förlåtelse, delikatess, despotism, barmhärtighet, välvilja, hårdhjärtenhet, förståelse, tolerans, partiskhet, grymhet etc. (se 26–28). Deras fakultativa, vanligen med dativ²¹ markerade aktant, som i satsen fungerar som indirekt objekt, ersätts av postpositionen atžvilgiu. Med utgångspunkt i exempel 27 bör det uppmärksammas att BLKŽ definierar despotism som ’2. maktfullkomlighet och godtycke gentemot omgivningen, dvs. en explicit aspekt av inställningen, synen på en annan person, som vid kommunikativt behov uttrycks genom den fakultativa aktanten.
24) Hon [grannen] är vänskaplig (gentemot honom [pojken]). 25) Viktoria, jag var inte helt ärlig (gentemot er). 26) Jag tackar även parlamentets talman, herr A. P., för välviljan (gentemot VU). 27) Det var märkligt att allt oftare höra talas om regissörens despotism (gentemot skådespelaren). 28) Den blinda vrede som frigjorts känner inga gränser. Lade de märke till något annat som jag själv inte insåg och som gav upphov till den knappt märkbara kylan (gentemot mig)? (jfr exempel 5)
¹⁹ Exempel från BLKŽe. ²⁰ Exempel från LKŽe. ²¹ Beneficienten kan också markeras med en prepositionsfras med su, jfr satsen i DLKT: En tid till var de stränga mot henne.
256
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 13
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
Den nämnda [Pcp, B]-strukturen har också de verbala abstrakta substantiv som används i satserna känsla, hållning, hat, inställning, t.ex.:
29) Eller var kanske mina känslor (gentemot henne) tvetydiga?
30) Detta ledde till att företrädarna för olika strömningar hade olika syn på den framtida fria Litauens politiska ordning samt en något kylig hållning (gentemot A. Smetona, som hade anlänt till USA).
31) Vad hon än hade varit, visade hon inte tillräcklig omsorg om dig. – Du är full av fördomar mot kvinnor! (jämför: fördomar mot kvinnor)
När ett ord i satsen uttrycker en persons inställning till något, personens psykiska hållning gentemot något, har det en semantisk valensstruktur [Pcp, Con]. I en finit sats markeras den vanligtvis med ett nominativiskt perceptuellt subjekt och en indirekt objektsdativ eller en prepositionsfras med dėl. Som framgår av de tillgängliga exemplen 32–33 eller liknande används postpositionen atžvilgiu med perceptuella lexem. På motsvarande sätt väljer talaren i exempel 34 att använda den med det abstrakta substantivet missnöje, där postpositionen atžvilgiu inte står i samband med beneficientens dativ (hon visade mig), utan med kontentivens instrumentalis (jfr hon var missnöjd med mig).
32) Forskarens opartiskhet gentemot källan.
33) Jag kan tillåta mig att kort beskriva Palins djupare inställning (när det gäller undervisning).
34) Gentemot mig visade hon ett irriterat missnöje.
Postpositionen atžvilgiu används i stället för den patientmotsvarande dativen med det perceptuella verbalsubstantivet misstanke:
35) Reino log snett med ett syrligt leende, som om denna korta bekantskap med min dotter bekräftade alla hans misstankar gentemot mig.
De undersökta exemplen från DLKT visar att atžvilgiu-konstruktionen används i stället för den typiska indirekta objektsdativien när ett ord som används predikativt eller attributivt uttrycker en viss (o)nytta av en sak eller ett förhållande för en person. Då har det, som exempel 36–37 och liknande exempel visar, där exempelvis drastisk, (o)vänskaplig, sträng, korrekt, kritisk, nyttig, respektfull, gynnsam, farlig, krävande, rättvis, lämplig och liknande används, en semantisk valensstruktur [P, B].
36) Detta kan utgöra grund för att fatta ett strängt beslut (gentemot honom i förhållande till).
37) Du lyssnade på ett vänskapligt, (i förhållande till varandra) respektfullt samtal.
I satsen ersätts den fakultativa syntaktiska aktant som vanligen markeras med dativ och som hör till predikatet av en postpositionskonstruktion med i förhållande till när båda uttrycken för det indirekta objektet motsvarar den semantiska funktionen percept och den subjektiska aktanten – patienten, det vill säga när ordets semantiska valensstruktur är [P, Pcp], t.ex.:
38) Därför ber vi om ursäkt för att du var påträngande (gentemot fröken)i förhållande till.
39) Det är alltför motbjudande (i förhållande till de drabbade familjerna)?
I de exempel som undersökts på grundval av valensen hos verbet titta ’ha en uppfattning, bedöma’ som nämndes i del 3 framträder också skillnader i substantivet uppfattnings syntaktiska valens. Av exempel 40 framgår att talaren i stället för prepositionskonstruktionen som motsvarar patienten har valt att använda postpositionskonstruktionen med i förhållande till. Här kan användningen av postpositionen i förhållande till också förklaras med den tidigare nämnda markeringen av benefaktiv enligt kritisk med den aktuella konstruktionen (se även nedan). Exempel 41 med substantivet synsätt visar emellertid att prepositionskonstruktionen som motsvarar patienten hos det perceptiva grundverbet ersätts med en postpositionskonstruktion med i förhållande till.
40) Då [...] var min uppfattning om honom ganska kritisk.
41) Ett ganska tydligt negativt synsätt uttrycks också i förhållande till Litauens stat.
Postpositionskonstruktionen med i förhållande till används också i satser där ordet (försynda sig; diskriminering, förräderi, inflytande, anklagelse, anslag, kritik, brott, tvång, våld, terror m.fl.) kräver ett syntaktiskt subjektiskt aktant som motsvarar agentfunktionen²². Av exemplen 42–46 framgår att den aktiva handling eller den tingligt uppfattade handling som uttrycks genom verbformer eller deras abstrakta former i satsens kontext förlorar sin typiska aktivitet och därigenom minskar subjektets agentivitet. I exempel 42, där verbet försynda sig ’begå ett brott’ kräver ett subjekt som motsvarar agenten och ett indirekt objekt som motsvarar benefaktivet, markerat med dativ (Sližienė 1994: 63), ”minskas” subjektets agentivitet enligt semantiken hos det perceptiva känna sig (se 34). På motsvarande sätt väljer talaren uppenbarligen postpositionen i förhållande till även i de situationer som beskrivs i exemplen 43–44, där aktiviteten hos substantiv som typiskt förutsätter en agent, kritik, repression, mildras av de perceptiva uppfattning, är rädd, vilka i satsen eller frasen styr de nämnda abstrakta uttrycken för aktiv handling. I exempel 45 påverkas användningen av konstruktionen med i förhållande till tillsammans med ett abstrakt uttryck för aktiv handling (kritik) av indirektheten. Naturligtvis finns det i DLKT exempel (se 46) där den omarkerade indirekta objektsformen – dativ – är lämpligare än i förhållande till. Detta verkar särskilt relevant i exempel 47, där den handling som uttrycks genom det verbala abstraktet uttalande i den nominala frasen är mer aktiv. Om vi däremot antar att det i exempel av typen 48
²² Agent [A] – funktionen hos den som utför handlingen, vilken förutsätts av verb med handlingsbetydelse (Sližienė 1994: 19).
258
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 15
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
det postpositionslika atžvilgiu är semantiskt förbundet både med språk (jfr pirmininko kalba apie signatarus), och med sträng (jfr pirmininkas griežtas signatarų atžvilgiu), kan vi då hävda att användningen av den postpositionslika atžvilgiu-konstruktionen även i exempel 47 påverkas av attributivt använda ovänlig (se 24). Något annorlunda är det i exempel 49–50, där den postpositionslika atžvilgiu-konstruktionen, som står i samband med ackusativen hos det transitiva verbets (vertinti, išduoti) direkta objekt, tillsammans med det verbala abstraktet (vertinimas, išdavystė) blir kommunikativt och grammatiskt nödvändig.
42) Han hade i alla fall inte gjort något som han kunde förebrå sig själv för och känna sig skyldig gentemot Margo.
43) I. K. [...] erkände oärligt partkritiken, [...] och underlät att nämna sin syn på kritiken mot dem.
44) Ett vittne till Moros verksamhet, som inte vågar anmäla honom offentligt eftersom han fruktar repressalier mot honom själv.
45) Det väcker stor oro hos oss att det på senare tid i pressen och andra medier ofta framförs alltför skarp kritik mot litauiska forskare.
46) De ändrade sitt beslut först efter att de vid regionala DDP-konferenser hade hört hård kritik mot dem själva.
47) Kreipiamas dėmesys į pastaruoju metu kai kurių Rusijos politikų, įskaitant Dūmos deputatus V. Ž. ir A. N., jų nedraugiškus pasisakymus Lietuvos atžvilgiu.
48) Ordföranden, som vid söndagens möte med Sąjūdis-anhängarna hade hållit ett skarpt tal mot majoriteten av undertecknarna av akten av den 11 mars, reste till Sverige.
49) Med kännedom om vår partis kritiska bedömningar av J. B. (jfr?våra partis kritiska bedömningar av J. B.), behövde premiärminister G. K. inte skynda sig att utse J. B. till sin chefsrådgivare.
50) Majoriteten av de belarusiska aktörerna bedömde Kaunas förslag till Warszawa om inte som litauernas förräderi mot dem (jfr. *jų), så åtminstone som ett brott mot överenskommelserna.
Särskilt bör exempel 51 nämnas, där göra används i betydelsen ’bete sig i förhållande till någon’. Vanligtvis kräver göra ett agentivt subjekt, ett direkt objekt i ackusativ eller ett adverb som motsvarar modus, samt ett indirekt objekt som motsvarar patienten och markeras med prepositionen su, exempelvis Vad [Mod] ska du [A₁] göra med henne [P] och med mig [P] (Sližienė 1994: 166). I exempel 51 ersätts det typiska uttrycket för det indirekta objektet av en postpositionskonstruktion med avseende, genom vilken det aktualiseras att den agentiva handlingen inte äger rum, eller mer exakt, äger rum snarare på medvetandets och tankarnas nivå. Det viktiga är att själva betydelsen av göra (jfr även BLKŽₑ göra ’3. (vad, åt vem, med vem) bete sig (vanligen i förhållande till någon)’) innehåller ett explicit uttryckt förhållande, och att
Straipsniai / Articles
259
Page 16
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
subjektet för den handling som uttrycks med verbet är mindre typiskt ur agentivitetssynpunkt. I den aktuella situationen berör den handling som subjektet (herrens, slavens) utför inte objektet direkt (den andres, sig själv).
51) Det som herren gör i förhållande till ”den andre” skulle han också göra i förhållande till sig själv, medan det som slaven gör i förhållande till sig själv skulle han också göra i förhållande till ”den andre”. På så sätt uppstod ett ensidigt och ojämlikt erkännande. I detta fall är det osjälvmedvetna medvetandet ett objekt för herren.
Från verbet daryti ’förhålla sig till någon’ kan man gå över till verbet elgtis. N. Sližienė (1994: 193) skiljer mellan elgtis ’1. att uppföra sig eller handla på ett eller annat sätt, t.ex. Jis [A₁] elgiasi padoriai, gražiai, teisingai [Mod]²³, eller ’2. att på ett eller annat sätt relatera till någon, påverka någons öde, t.ex. Jis [A₁] nedorai [Mod] pasielgė su savo motina [P]. Kort sagt är den i den nämnda betydelsen av daryti explicita relationsseman implicit i definitionerna av betydelserna hos elgtis. Detta påverkar användningen av postpositionen atžvilgiu i exemplen 52–54 med elgtis, elgesys, poelgis. I exempel 52 har man i stället för den typiska prepositionskonstruktionen med su, som motsvarar patienten, valt en konstruktion med postpositionen atžvilgiu. Vid jämförelse mellan exemplen 53 och 54 framgår att användningen av postpositionen atžvilgiu i exempel 54 är nödvändig – grammatiskt bestämd. Det bör också uppmärksammas att användningen av atžvilgiu exempelvis i exempel 55 även påverkas av att adjektivet sąžiningas också används med postpositionen atžvilgiu (se 25). Detta är uppenbart i exemplen 56–57, där den valensaktant som motsvarar predikatets (elgtis) modus och uttrycks med ett adjektiviskt adverb själv kräver en benefaktiv aktant (på liknande sätt uttrycks detta också med t.ex. draugiškai, sąžiningai, priešiškai, netaktiškai, šališkai eller andra) eller ansluter en fri medlem. De senare exemplen visar att användningen av postpositionen atžvilgiu kan påverkas såväl av valensen hos satsens huvudpredikat (elgtis) som av valensen hos en av predikatets lexikaliserade aktanter eller av ordets kombinatoriska förmåga.
52) Nė pusė lūpų [konservatoriai] nėra pasakę, kaip jie elgiasi Seime mažumos atžvilgiu.
53) Tėčio elgesys buvo kilnus. Tik Nanos atžvilgiu jis buvo niekingas.
54) Konditeris taip pat nusivylęs krikdemų elgesiu vienas kito atžvilgiu (plg. nusivylęs?krikdemų elgesiu vieno su kitu).
55) Savo teigiamą ar neigiamą nuomonę apie žmogų sudarėte bendraudami su juo, elgiatės sąžiningai tiek savo, tiek jo atžvilgiu.
56) Frustracijos apimtas vaikas pasidaro judrus, piktas, elgiasi agresyviai savo bendraamžių atžvilgiu.
²³ Jfr LKVJŽ (Sližienė 1994: 166), där daryti ’elgtis’ skiljs ut, t.ex. Neprotingai [Mod], katel [A₁], darai.
260
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 17
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
57) Under firandet av det stora fosterländska kriget uppförde sig Jonas och jag ohövligt gentemot veteranen [...].
På liknande sätt används konstruktionen atžvilgiu i de tillgängliga DLKT-exemplen när huvudpredikatet i satsen utgörs av en form av verben nu(si)teikti, nusistatyti ‘2. vara beredd, hålla fast vid en åsikt eller ett beslut’ (DLKŽₑ), eller när postpositionen atžvilgiu är förknippad med substantiv som är abstrakt av dessa eller andra perceptiva verb – nusistatymas, nusiteikimas, nuostata, ketinimas (se 58–61). I exempel 58 påverkas användningen av postpositionen atžvilgiu inte så mycket av det icke-agentiva nuteikti ‘framkalla en viss stämning eller vissa känslor’ som av, vilket nämnts, adverbet – kasus nepalankiai, som självt kräver en benefaktiv aktant. På liknande sätt ser man i exempel 59 med det reflexiva nusiteikti: postpositionen atžvilgiu är också förknippad med adverbet geranoriškai (i de undersökta exemplen används atžvilgiu på motsvarande sätt tillsammans med nusiteikti, gerai, piktai, priešiškai, skeptiškai m.fl.), men dess ersättning med benefaktiv dativ begränsas mer av predikatets intransitivitet än i fall 58. Exemplen 60–61 visar att användningen av postpositionen atžvilgiu också påverkas av lexemets kategoriska egenskaper (se även 26–28). Att lexemets perceptivitet påverkar användningen av atžvilgiu i satsen framgår tydligt av exempel 62, där valet av postpositionen atžvilgiu kan förklaras inte enligt den typiska valensen hos elgtis (jfr. elgtis su kitais savo nuožiūra), utan enligt nuožiūra ‘antagande, åsikt’ (DLKŽₑ).
58) Kan jag nu verkligen släppa ut ens en enda som är så ogynnsamt inställd till mig (jfr. mig) inställd?
59) Å ena sidan är det mindre sannolikt att den andra är välvilligt inställd till henne (?.iai) välvilligt inställd.
60) Eleven känner omedvetet av lärarens inställning till honom.
61) Oavsett om vi vill det eller inte förändras också våra attityder till dem.
62) Den frihet som de försvarade var friheten att handla efter eget gottfinnande gentemot andra.
Eftersom man antar att semantiken hos atžvilgiu i exempel 62 också påverkas av nuožiūra, blir det tydligt varför man i exemplen 63–65 väljer att använda den i stället för den innehållsmässigt motsvarande konstruktionen med prepositionen apie eller dėl eller konstruktionen med nuomone, pozicija ‘3. överf. synsätt, principiell inställning’ (DLKŽₑ). I exempel 64 framgår också att kontexten påverkar användningen av atžvilgiu-konstruktionen.
63) Många, jag själv och många av våra partikamrater har en mycket tydlig uppfattning om Paleckis.
64) – Nå? – Om er vän Moses. Jag har bildat mig en fast uppfattning om honom.
65) Vilken är den officiella nutida kyrkans ståndpunkt gentemot judarna?
Straipsniai / Articles
261
Page 18
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
Med utgångspunkt i exemplen 63–65 kan användningen av den postpositionella konstruktionen atžvilgiu tillsammans med politika ’teorin och praktiken för statens angelägenheter och statsmaktens utövning’ (DLKŽe) förklaras. Talaren skulle välja beteckningen; i exempel 66 aktualiserar den till exempel politik som teori, ideologi och uppfattning, även om det inte kan uteslutas att samma beteckning generaliseras också när politikens praktiska aspekt avses (jfr 67).
66) På frågan om man i Moskva nu anser att den tidigare politiken gentemot väst var alltför eftergiven.
67) Den långa och smärtsamma historien om ”Mažeikių nafta” väcker emellertid tvivel om huruvida Rysslands politik gentemot Litauen kommer att bygga på pragmatism.
6. DEN POSTPOSITIONELLA ATŽVILGIU OCH ICKE-VALENSBUNDNA (FRIA) LED
Som nämnts är den huvudsakliga skillnaden mellan fria led och fakultativa aktanter att de inte har någon förankring i satsens predikats semantiska valensstruktur och inte realiserar några semantiska aktanter på den logisk-semantiska nivån. I exempel 68 är den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen ett fritt led till satsens predikat (laikėsi). Som tidigare nämnts är den emellertid ett syntaktiskt aktant som krävs av en av predikatets valensbundna aktanter (neapykanta) (neapykanta žydų atžvilgiu (jfr žydams)). Med andra ord är atžvilgiu-konstruktionen på satsnivå ett fritt led, men på frasnivå en valensbunden aktant.
68) Alla tänkare under upplysningstiden var ändå inte välvilligt inställda till judar. En betydande del av dem kritiserade visserligen de gamla traditionerna, men förhöll sig gentemot judar med hat.
Ur valenssynpunkt, när det gäller fria led i satsen, skiljer man ut den fria dativen (på tyska freier Dativ). Enligt N. Sližienė (1994: 39) är den ”ett element i hela satsens syntaktiska struktur, som betecknar den person eller sak som är engagerad i handlingen eller som något händer med (beneficienten)”. Axelis Holvoetas och Veslava Čižik-Prokaševa (2005: 81–92) behandlar fyra typer av fria dativer: dativus commodi, dativus sympatheticus, dativus ethicus, dativus iudicantis. Författarna (Holvoet, Čižik-Prokaševa 2005: 83, 86, 88, 90) tolkar dativus commodi som en beneficientiell omständighet, dativus sympatheticus som ett fall av argumentuppdelning, och förbinder dativus ethicus med diskursen och betraktar den som en satsomständighet. De (Holvoet, Čižik-Prokaševa 2005: 90, 92) hävdar att ”dativus iudicantis är semantiskt krävd och syntaktiskt styrd”, ”men den styrs inte av verbet”. Agnieszka Rembiałkowska (2009: 159–161) utgår från Simon
262
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 19
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
Diks (Dik 1997) funktionella grammatiks lösningar och konceptet med en skiktad semantisk satsstruktur och föreslår, när hon behandlar olika fria dativer, att man ”vid klassificeringen [...] utgår från kriteriet för deras räckvidd (eng. scope)” (Rembiałkowska 2009: 149). ”Typerna av fria dativer skiljs framför allt åt utifrån vilket predikationsskikt de bildar en närmare enhet med och vilket predikationsskikt effekten av den predikation de uttrycker begränsar sig till” (Rembiałkowska 2009: 149–150). På denna grund ”manifesteras de possessiva betydelser som kodas av dativus sympatheticus på kärnpredikationens24 nivå, medan de beneficientiella/maleficientiella betydelser som kodas av dativus commodi / incommodi” (a.a.: 167–168) ”bör höra till den utvidgade25 predikationens nivå (extended predication)” (a.a.: 162), ”betydelserna hos dativus iudicantis [kodas] på propositionens26 nivå, medan dativus ethicus [kodas] på talaktens (satsens) nivå” (a.a.: 168).
Att dativus commodi / incommodi, som betecknar den person eller sak till vars fördel eller nackdel en handling utförs eller något sker, hänger samman med atžvilgiu-konstruktionen framgår av exemplen 69–70 (och av de fall där atžvilgiu grammatiskt hör samman med humaniškas, neutralus, negatyvus, pasyvus, savanaudiškas; taika, supratingumas, neutralumas, nežmoniškumas; niekinamai, niekingai etc.).
69) Vad består denna känsla av det egna värdet av? Förenklat kan man säga att den består av alla de känslor och tankar som vi känner i förhållande till oss själva (jfr inför oss själva, inom oss) .
70) I livet har jag träffat många stora konstnärer, men jag hade aldrig träffat någon som på ett så abstrakt och ofelbart sätt var objektiv gentemot sig själv.
Den fria dativus iudicantis har som allmän funktion att ”ange det bedömningssystem enligt vilket man kan avgöra om ett visst kännetecken korrekt tillskrivs någon. Behovet av att ange bedömningssystemet uppstår när man vill framhäva att det inte sammanfaller med de bedömningsstandarder som accepteras eller antas i samhället” (Rembiałkowska 2009: 156). Denna proposition-nivå, som är förknippad med en percipient, hör till den dativus iudicantis som, vilket framgår av exemplen 71–72 eller liknande exempel med ciniškas, prasmingas, neetiškas; ambivalentiškumas; gerai, bjauru, nehigieniška, neetiška, nemandagu, padoru, nederama etc., också ersätts av atžvilgiu-konstruktionen. På propositionsnivå, som motsvarar ”ett möjligt faktum”
24 På kärnpredikationens nivå (eng. core predication [...]) definieras ”den elementära situationens ’inre’ parametrar” (Rembiałkowska 2009: 160).
25 På nivån för utvidgad predikation ”preciseras tiden, platsen, orsaken till och syftet med den elementära situationens uppkomst osv.” (Rembiałkowska 2009: 160).
26 På propositionens, eller påståendets, nivå ”presenteras talarens syn på den elementära situationen” (Rembiałkowska 2009: 160).
Straipsniai / Articles
263
Page 20
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
och där talarens syn på den elementära situationen presenteras (jfr Dik 1997: 68), dativus iudicantis preciserar villkoren för påståendets giltighet (Rembiakovska 2009: 163).
71) Det skulle ju vara omoraliskt – omoraliskt gentemot alla!
72) Din lön kommer att minska med minst hälften, men det går inte att göra på annat sätt; det skulle vara orättvist gentemot de andra.
På grundval av det undersökta materialet kan dessutom följande tilläggas till det som nämndes i början av artikeln: postpositionskonstruktionen atžvilgiu används i stället för sättsadverb (adverbial). Detta framgår av exempel 73. De sistnämnda modifierarna, som betecknas med postpositionskonstruktionen atžvilgiu, ingår inte i satsens kärnpredikation (eng. nuclear) utan bildar en kärnpredikation (eng. core). Sådana första nivåns modifierare som är knutna till själva satsens predikat (prototypiskt sätt, medel, kvalitet osv.) modifierar den händelse som uttrycks av huvudpredikatet eller, enligt S. Dik (1997: 225–226), sakförhållandet (eng. nuclear predication) i kärnpredikationens sakläge (eng. states of affairs (SoA)) (se även exempel 74, där grunden uttrycks med postpositionskonstruktionen atžvilgiu).
73) Nominalizatoriaus funkciją atliekanti įvardinė morfema nei konceptualiai, nei (mor)fonologiniu atžvilgiu nėra savarankiška.
74) Man kan urskilja ett visst släktskap mellan geometrisk konst och epos i fråga om såväl idéer som form.
Att postpositionen atžvilgiu är förknippad med modifierare på andra nivån, som urskiljs på satsnivå och där sakförhållandet uttrycks med avseende på plats, tid, resultat, syfte, orsak osv. (Dik 1997: 243–244), visar exemplen 75–76.
75) Marijus har redan tydligt förtrollat den flickan. […] Vilka är hans avsikter gentemot denna unga varelse?
76) Jag tackar Er än en gång för de åtgärder som vidtagits gentemot mig, men tyvärr finns det ännu inga resultat.
7. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER
Efter analysen av 600 DLKT-exempel med postpositionskonstruktionen atžvilgiu framgår det att denna konstruktion används både i stället för ordets valensaktanter och som fria led. Ur valenssynpunkt gör det undersökta materialet det möjligt att ställa upp följande korrelationer:
Postpositionskonstruktionen atžvilgiu används som fritt led på kärnpredikationens, den utvidgade predikationens och propositionens nivå. Ur valenssynpunkt är den förknippad med
264
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 21
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen som är förknippad med den fria dativen (eller prepositionskonstruktionen med su) är en fri satsdel som motsvarar en percipient eller en beneficient. I de fall då den fria satsdelen i satsen markeras med atžvilgiu-konstruktionen fungerar den som ett sätts-, grund- eller orsaksadverbial; den är förknippad med adverb och prepositionskonstruktioner.
Den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen har från fria satsdelar (predikat och satsmodifierare (adverbial)) övergått till platsen för ordets valensaktanter (rektioner (indirekta objekt)). På grundval av analogin med de fria satsdelar som markeras av den kommunikativt nödvändiga postpositionella atžvilgiu-konstruktionen väljer man att markera motsvarande aktanter i ordets semantiska valens.
Den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen är predikatets nödvändiga valensaktant: på så sätt (sär)skiljs två betydelser hos ett lexem med olika valens (jfr korektiškas – ’artig, taktfull’ (BLKŽė), t.ex. Jis buvo (mano atžvilgiu) (jfr su manimi) gan korektiškas (DLKT), och korektiškas – ’riktig, exakt, överensstämmande’, t.ex. Konstitucinė Teismas har inte lagt fram sin uppfattning; Sejmens stadga anses inte vara ett dokument som strider mot landets grundlag: ”Men den är inte korektiškas Konstitucijos atžvilgiu”. (DLKT)).
Den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen väljs i stället för lexemets valensaktanter (obligatoriska och fakultativa) när dessa motsvarar funktionerna percipient, beneficient eller innehåll. Då ersätter den som indirekt objekt i satsen fungerande atžvilgiu-konstruktionen den med dativ eller prepositionell (su, į, apie, dėl)-konstruktion markerade aktanten; subjektet kan motsvara en percipient, patient eller agent. Man tenderar att välja den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen när lexemet förutsätter en syntaktisk subjektaktant som motsvarar en percipient. Perceptiviteten påverkar att även beneficientaktanten, som typiskt markeras med dativ hos verb för aktiva handlingar, ersätts av den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen. Man skiljer (tenderar att skilja) mellan former som aktualiserar och markerar beneficientens tillstånd resp. den aktiva handlingen. Därför finns det grund att hävda att den semantiska aktant som motsvarar den mindre typiska beneficienten27 hos perceptiva predikat kommer att markeras med flera syntaktiska former: dativ och/eller den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen. Användningen av den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen hänger samman med lexemets (in)transitivitet och subjektets (icke-)agentivitet.
Lexemets kategoriska egenskaper påverkar den morfosyntaktiska markeringen av den semantiska aktant (beneficient, patient eller innehåll) som korrelerar med det indirekta objektet (med dativ, prepositionen į, apie eller liknande konstruktioner och/eller den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen). En av adverbet styrd syntaktisk aktant kan endast markeras med den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen (t.ex. Jis pavojingai (ir
nepalankiai jo vilčių atžvilgiu) (jfr. *ir nepalankiai jo viltims) tänkande överlämnade ni servitören (DLKT)). Semantiskt och grammatiskt nödvändig kan också vara den av substantivet krävda postpositionella atžvilgiu-konstruktionen (jfr. vokiečių diskriminacija jų atžvilgiu, *vokiečių jų diskriminacija).
I de fall då atžvilgiu-aspekten som uttryck för synsätt eller inställning är explicit eller implicit i själva lexemets betydelse (t.ex. priešas – ’2. en person som har en ovänlig inställning och önskar någon annan ont’ (DLKŽₑ); priešingas – ’4. som har andra åsikter, är ovänligt inställd, fientlig’ (LKŽₑ); despotizmas – ’2. maktfullkomlighet och godtycke gentemot omgivningen’ (BLKŽₑ), nuotaika – ’3. vanligtvis i plural: inställning, hållning gentemot någon’ (LKŽₑ) osv.), kan eller måste man tendera att markera den – använda den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen (jfr. Pagal bendrą lietuvių tautos nuotaiką žydų atžvilgiu, taikant ir Šilalės valsčiui, dalykai taip dėstėsi. (DLKT)). Analogt markeras synsätt och inställning (vanligtvis med perceptionspredikat) även när lexemets betydelse inte uttrycker denna aspekt. Aspekten synsätt eller inställning, markerad med den postpositionella atžvilgiu-konstruktionen, hänger samman med det indirekta objektet (jfr. Aš galiu tikėtis, jog ir mano daliai nubyrės indulgencijų iš jūsų aruodo, jeigu dorai prisipažinsiu padaręs nuodėmę jūsų atžvilgiu? (DLKT)).
ŠALTINIAI
BLKŽₑ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. D. Liutkevičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013–2022. Prieiga internete: https://ekalba.lt/bendrines-lietuviu-kalbos-zodynas/.
DLKT – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas/.
DLKŽₑ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, 8-as patais. ir papild. leidimas, vyr. red. St. Keinys, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: https://ekalba.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas/.
LKŽₑ – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (atnaujinta versija 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas/.
LITERATŪRA
Ágel Vilmos 2000: Valenztheorie, Tübingen: Gunter Narr Verlag.
266
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 23
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
Akelaitis Gintautas 2005: Konstrukcijos su atžvilgiu, požiūriu administracinėje kalboje. – Kalbos kultūra 78, 67–78.
Bartels Hauke 2005: Dativ oder Präposition: Zur Markierungsvariation im Kontext adjektivischer Prädikate im Deutschen, Russischen und Polnischen (Studia Slavica Oldenburgensia 12), Oldenburg: BIS-Vlg.
Chafe Wallace 1983: Чейф У. Память и вербализация прошлого опыта [Pamjat’ i verbalizacija prošlogo opyta]. – Новое в зарубежной лингвистике [Novoe v zarubežnoj lingvistike] 12, 35–73.
Dik Simon C. 1997: The Theory of Functional Grammar. Part 1: The Structure of the Clause, Second, revised edition, ed. by K. Hengeveld, Berlin, New York: Mouton de Gruyter.
Fraenkel Ernst 1928: Syntax der litauischen Kasus, Kaunas: Lietuvos universiteto Humanitarinių mokslų fakultetas.
Givón Talmy 1990: Syntax. A Functional-Typological Introduction 2, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Givón Talmy 1991: Markedness in Grammar: Distributional, Communicative and Cognitive Correlates of Syntactic Structure. – Studies in Language 15, 335–370.
Givón Talmy 1995: Functionalism and Grammar, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Graščenkov Pavel V. 2018: Гращенков, Павел В. Синтаксические зависимые: лексический и конфигурационный подходы (на материале прилагательных) [Sintaksičeskie zavisimye: leksičeskij i konfiguracionnyj podxody (na materiale prilagatel’nyx)]. – Вестник Института востоковедения РАН [Vestnik Instituta vostokovedenija RAN], № 5, Москва: ИВ РАН [Moskva: IV RAN], 160–174.
Grice Paul 1989: Logic and Conversation. – Studies in the Way of Words, Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press, 22–40.
Hentschel Elke, Weydt Harald 1994: Handbuch der deutschen Grammatik, 2. Aufl., Berlin, New York: De Gruyter.
Hentschel Gerd 2001: Dative or prepositional marking of noun phrases in the context of Russian adjectival experiencer predicates. – Variierende Markierungen von Nominalgruppen in Sprachen unterschiedlichen Typs (Studia Slavica Oldenburgensia 4), Hrsg. W. Boeder, G. Hentschel, Oldenburg: Bibliotheksund Informationssystem der Universität Oldenburg, 171–200.
Straipsniai / Articles
267
Page 24
LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ
Holvoet Axel, Čižik-Prokaševa Veslava 2005: Papildiniai ir aplinkybės. – Gramatinių funkcijų tyrimai (Lietuvių kalbos gramatikos darbai 3), red. A. Holvoet, R. Mikulskas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 65–92.
Jablonskis Jonas 1957: Rinktiniai raštai 1, sud. J. Palionis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
KP S1 2009: Kalbos patarimai 2: Sintaksė 1. Linksnių vartojimas, sud. R. Miliūnaitė, vyr. red. A. Pupkis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Rembiaľkowska Agnieszka 2009: Lietuvių kalbos laisvieji naudininkai ir predikacijos lygmenys. – Gramatinių funkcijų prigimtis ir raiška (Acta Salensia 3), red. A. Holvoet, R. Mikulskas, Vilnius: Vilniaus universitetas, asociacija „Academia Salensis“, 147–168.
Sližienė Nijolė 1994: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Sližienė Nijolė 1998: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 2(1), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Sližienė Nijolė 2004: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 2(2), Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Šukys Jonas 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa.
Vaičiulytė-Semėnienė Loreta 2001: Lietuvių kalbos būdvardžių valentingumas: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Construction with atžvilgiu from the Perspective of Valency
SUMMARY
The article addresses the construction with postpositional atžvilgiu from the perspective of valency. It draws on 600 examples collected from The Corpus of Contemporary Lithuanian Language, which was developed at the Centre of Computational Linguistics of Vytautas Magnus University in Kaunas.
It appeared that the construction with postpositional atžvilgiu is used in a sentence both instead of the valent actants of the word and as free elements.
As a free element, the construction with postpositional atžvilgiu is related to the free dative (or the construction with the preposition su), prepositional constructions, adverb; they are used at the core, extended and propositional level.
268
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 25
Atžvilgiu konstrukcija valentingumo aspektu
There is a tendency to use the construction with postpositional atžvilgiu instead of the valent (mandatory and facultative) actants of the lexeme where they correspond to the functions of the percipient, beneficiary or contentive. In such case, the construction with atžvilgiu used as an indirect object replaces the dative or the actant expressed by a prepositional (su, į, apie, dėl) construction; the subject corresponds to the percipient, patient, agent. The construction with postpositional atžvilgiu is preferred when the lexeme denotes the syntactic actant of the subject corresponding to the percipient. A beneficiary is specified (tends to be specified) in order to highlight and mark a state or an active action. The usage of postpositional atžvilgiu pertains to the (in)transitivity of the lexeme and the (non)agency of the subject.
The categorical properties of the lexeme affect the morphosyntactic marking of the semantic actant correlating to the indirect object (by the dative, constructions with the prepositions į, apie, etc. and/or the construction with postpositional atžvilgiu).
