This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
DYNAMIKEN I KONSONANTERNAS AVPALATALISERING I MARCINKONYS OMRÅDE
Dynamiken i avpalataliseringen i Marcinkonys område
ABSTRAKT
Artikeln behandlar avpalatalisering, ett karakteristiskt fonetiskt drag i sydligt aukštaitiska. Syftet med undersökningen är att diskutera tendenserna till avpalatalisering i sydligt aukštaitiska i Marcinkonys omgivningar under den observerade perioden. Vid analysen av situationen beträffande avpalatalisering hos tre åldersgenerationer utgår studien från ett geolingvistiskt perspektiv, vilket är knutet till föreställningen om ett dynamiskt rum.
Artikeln presenterar en analys av avpalatalisering som bygger på två lager av dialektalt material: ljudinspelningar och handskrivna texter från 1960-talet, bevarade i Institutet för litauiska språkets dialektarkiv, samt ljudmaterial från tre generationer i Marcinkonys omgivningar, inspelat av artikelns författare. Studien beskriver vilken korrelation mellan mjuka och hårda konsonanter (eller avsaknaden av en sådan) som dominerar i de tre generationernas språk; dessutom förklaras de orsaker som bestämmer detta fenomens dynamik.
Det fastställdes att dialektområdet kring Marcinkonys hade förändrats i början av XXI-talet. Resultaten visar en tämligen konsekvent och gradvis försvagning av avpalataliseringen.
Artikeln analyserar avpalatalisering som ett särskiljande fonetiskt drag i sydligt aukštaitiska. Syftet med undersökningen är att diskutera tendenserna till avpalatalisering, vilka kan observeras i sydligt aukštaitiskas subdialekt i Marcinkonys omgivningar
Straipsniai / Articles
145
Page 2
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
genom att tillämpa ett skenbart tidsperspektiv. Studien som behandlar situationen för depalatalisering bygger på ett geolingvistiskt perspektiv, vilket är förbundet med begreppet dynamiskt rum.
Artikeln presenterar en analys av depalatalisering på grundval av två lager av dialektala data: ljudinspelningar och handskrivna texter från 1960-talet, bevarade i Dialektarkivet vid Litauiska språkets institut, samt ljudinspelningar av tre generationer som gjorts av artikelns författare i Marcinkonys omgivningar. Studien beskriver vilken korrelation mellan palataliserade och icke-palataliserade konsonanter (eller avsaknaden av en sådan) som dominerar i tre generationers språk; orsakerna som bestämmer detta fenomens dynamik förklaras.
Det fastställdes att dialektområdet i Marcinkonys omgivningar i början av 21st-talet uppvisar vissa förändringar. Resultaten visar en tämligen konsekvent och gradvis försvagning av depalataliseringen.
Den i den sydaukštaitiska dialekten vitt utbredda konsonantförhårdningen – övergången från mjuka till hårda konsonanter – har länge intresserat språkvetare. På 1960-talet gjorde författarna till den nya klassificeringen av de litauiska dialekterna, Aleksas Girdenis och Zigmas Zinkevičius, ingen finare indelning av den sydaukštaitiska dialekten, men erkände dialektområdets heterogenitet enligt isofonerna för dzūkifiering och konsonantförhårdning (Girdenis, Zinkevičius 1966: 139–147).¹
Zonen med den intensivaste konsonantförhårdningen anses vara den södra delen av det sydaukštaitiska området, söder om linjen Rudaminõs–Seirijų–Merkinės–Marcinkonių (se fig. 1). I arbeten inom den traditionella dialektologin hävdas att konsonanterna [l̡], [s̡] förhårdas i detta område, medan konsonanterna [r], [s], [z], [t͡s], [d͡z], [t͡ʃ], [d͡ʒ] saknar mjuka korrelat (Zinkevičius 1966: 158–170; LKT 381, 384–385; LKA II 101–105, karta nr 85–87; jfr Leskauskaitė 2006: 35–36; 2009: 34–36).
¹ Denna klassificering, som enbart grundade sig på fonetiska (främst vokalism- och accentueringsrelaterade) skillnader och gemensamma drag mellan dialekterna, bedömdes kritiskt av Antanas Salys. Enligt honom ”bör även underlåtenheten att markera isofonen för l-förhårdning på dialektklassificeringskartan betraktas som en brist” (Salys 1992: 296). A. Salys undersökte inte konsonantförhårdningen i den västdzükiska dialekten utförligt, utan påpekade endast att ”de dzükiska bygdemål som tillämpar förhårdning” i norr gränsar mot kapsai (Salys 1992: 132).
146
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 3
Priebalsių kietinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
FIG. 1. Regelbundenare bakre realisering av vokalerna i, y (į) efter de konsonanter som hårdgörs r, š, ž, č, dž (i den centrala västra delen och efter c, dz (jfr LKA II, karta nr 41) markeras med en prickad linje². Karta från LKTCh
I den vetenskapliga litteraturen har konsonanthårdgöring huvudsakligen beskrivits med traditionell dialektologisk metod, med angivande av fenomenets ursprung och utbredningsområde, inventariet av hårda konsonanter, i vilka positioner – före främre eller bakre vokaler – konsonanterna hårdgörs, samt hur de efterföljande vokalerna förändras (Buch 1966: 33–36; Zinkevičius 1966: 158–170; 2006: 142–146; LKT 1970: 38; Urbanavičiūtė 1970: 75–86; 1970a: 61–65; 1971: 55–70; 1974: 73–80; 1978: 69–77; LKTCh 2004: 80; Zinkevičius 2006: 142–144 m.fl.).³ En sådan statisk och nästan oföränderlig beskrivning av fenomenet dominerade inom den traditionella dialektologin fram till slutet av 1900-talet, och i vissa fall även längre.
² De vokalismisofoner som markerats på kartan är inte relevanta för undersökningsområdet och behandlas därför inte.
³ Även resultaten från experimentalfonetiska undersökningar bör nämnas. Sydauštaitiska hårda konsonanters artikulation undersöktes utifrån palatogram av Elzbieta Mikalauskaitė (1975), medan deras akustiska egenskaper undersöktes av Rytis Ambrazevičius och Asta Leskauskaitė (2014).
Straipsniai / Articles
147
Page 4
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
Bredare forskningsmöjligheter öppnades för dialektologerna när den geolingvistiska inriktningen etablerades i Litauen och subdialekten började betraktas inte som ett lokalt och slutet fonologiskt system, avgränsat av isoglosser av olika slag, utan som ett visst kontinuum som ständigt påverkas av olika konvergens- och divergensfenomen (Aliūkaitė, Mikulenienė 2014: 39; Mikulenienė 2018: 12; jfr Kalėdienė 2011). Dessutom ger det geolingvistiska perspektivet möjlighet att observera inte bara en utan flera generationers informantspråkliga variation och förändring i den observerade tiden⁴ – här och nu. Även om sådana undersökningar således är synkrona får de också ett diakront perspektiv.
Trots detta innehåller även dialektologernas nyare arbeten från början av 2000-talet endast fragmentariska uppgifter om konsonanthårdgöringens dynamik; det osystematiska i konsonanthårdgöringen och fenomenets försvagning betonas (Garšva 2005: 236–237, 247–248, 251–252, 263–265; Leskauskaitė 2006: 35–36; 2016: 52–55; 2020: 28–29; 2021: 55–56; Tuomienė 2010: 227, 231; Mikulenienė et al. 2019: 150, 154; jfr Mikulenienė 2016: 340–346; Leskauskaitė 2016: 52–55; 2018a: 23–24; 2021: 55–57).
Således är denna artikels syfte att diskutera sydauštaitiska konsonanters hårdgörningstendenser i Marcinkonys omgivningar i den observerade tiden. För att uppnå syftet formuleras följande uppgifter: 1) att beskriva vilken korrelation mellan mjuka och hårda konsonanter (eller avsaknad av sådan) som dominerar i tre generationers språk; 2) att förklara orsakerna till konsonanthårdgöringens dynamik.
För undersökningen valdes ett heterogent sydauštaitiskt område, nämligen punkterna Marcinkonys (697), Darželiai (696) och Kabėliai (704) i Lietuvių kalbos atlaso (hädanefter – LKA)⁵, vilka inom den traditionella dialektologin hänförs till Marcinkonys- och Kabėliai-dialekterna (Leskauskaitė 2009: 29–30). Vid analysen av konsonanthårdgöringen hos tre åldersgenerationer utgår man från ett geolingvistiskt perspektiv, som framför allt förknippas med föreställningen om ett dynamiskt rum. Synen på dynamik bestäms också av att såväl kulturella som sociala faktorer inkluderas i dialektologiska undersökningar (Aliūkaitė 2013: 5).
⁴ År 1966 använde William Labov uppenbara tidsskillnader för att undersöka ljudförändringar i New York och etablerade apparent-time-metoden som det huvudsakliga verktyget för variationsstudier. Enligt W. Labovs teori om språklig variation och förändring avslöjar språkliga skillnader mellan informanter i olika åldrar de språkförändringar som äger rum i den observerade tiden (eng. apparent time): äldre informanters språk representerar ett tidigare skede av språkförändringen, yngre informanters språk det nuvarande. Mer om den observerade tiden, se Labov 1972; Bailey, Wikle, Tillery, Sand 1991: 241–244; Inoue 2008: 45–64; 2010: 45–64; Aliūkaitė, Mikulenienė 2014: 36; Kalėdienė 2015: 213–215).
⁵Lietuvių kalbos atlaso punkt avses en specifik bebyggelse och de bosättningar som geografiskt och språkligt ligger närmast denna, på 10–12 km avstånd (Mikulėnienė, Čepaitienė 2021: 85–94). I denna artikel hör byarna Zervynos och Manciagirė till den undersökta Marcinkonys-punkten; till periferin av Darželiai-punkten hör Kapiniškiai, Mardžionys och Grybauliai; till Kabėliai-punkten hör Ašašninkai, Musteikà och Daržinė lės.
148
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 5
Priebalsių ketinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
När man beskriver det dialektala området kring Marcinkonys är det viktigt att framhålla att de viktigaste fonetiska särdragen hos sydlitauiska dialekter har bevarats i de undersökta punkterna: förträngningen av nasalvokalerna [ɑː], [æː], bevarandet av diftongerna [ɛm], [ɑm] [ɛn], [ɑn], [ɛm], [æːm], [ɛn], [æːm], dū́kavimas, hårdgörning av konsonanter med mera (se LKTCh 76–85; Zinkevičius 2006: 137–149; Leskauskaitė 2006: 29–40).
Det dialektala området kring Marcinkonys kan differentieras mer detaljerat med utgångspunkt i två dialektala kännetecken: uttalet av vokalerna [eː], [oː] och [ɛː], [ɔː] samt sammanblandningen av konsonanterna [sʲ], [s], [zʲ], [z] och [ʃ], [s], [ʒʲ], [z]. De mer slutna och spända [eː], [oː] uttalas oftast i punkterna Darželiai (696) och Marcinkonys (697), medan de öppnare [ɛː], [ɔː], som ligger närmare det sydvästliga området av de sydlitauiska dialekterna, förekommer i Kabeliai (704) (jfr Markevičienė 1999: 27–28; 2010: 51; Leskauskaitė 2004: 56–57; 2009: 30–31). Sammanblandningen av konsonanterna [sʲ], [s], [zʲ], [z] och [ʃ], [s], [ʒʲ], [z] är kännetecknande för punkten Kabeliai (704) (Zinkevičius 1966: 147–148; LKTCh 38; Leskauskaitė 2009: 30; Markevičienė 2010: 49–50; Valentukevičienė 2019: 5–6)⁶
Det undersökta materialet består av:
1) dialektmaterial från 1900-talets 6:e–7:e decennium, bevarat i Dialektarkivet vid Litauiska språkets instituts centrum för geolingvistik (nedan GCTA): ljudinspelningar från Marcinkonys (697) och Kabeliai (704) (CD 17 PA 7, inspelning 08201704; CD 21 PA 9, inspelning 38201697, inspelningarnas längd – 31 min. 2 s.), handskrivet material från punkterna Marcinkonys (697, GCTA R, registerref. nr 839), Darželiai (696, GCTA R, registerref. nr 821) och Kabeliai (704, GCTA R, registerref. nr 840)⁷;
2) ljudmaterial på 28 timmar och 16 minuter från 28 informanter, inspelat av artikelns författare i de undersökta punkterna 2019–2022 med halvstrukturerad intervjumetod: 13 från den äldsta generationen, 5 från mellangenerationen och 10 från den yngre generationen⁸.
Nästan alla deltagare i undersökningen från den äldsta generationen uppfyller NORM-kriteriet: de har grundskole- eller gymnasieutbildning⁹, lever bofast och saknar möjligheter att ofta byta bostadsort. Många av dem arbetade inom jordbruk, skogsbruk eller servicesektorn, där aktiv kommunikation inte behövs.
Representanterna för mellangenerationen, med undantag för en informant med högre utbildning, har grundskole- eller gymnasieutbildning, är mobila och yrkesverksamma
⁶ Detta fenomen förekom även i språket hos invånare som hade flyttat till Marcinkonys från Ašąšninkai och Kabeliai (Leskauskaitė 2009: 30). Sammanblandning av konsonanter har också registrerats i punkten Šklėriai (703). Det finns få ljudinspelningar från 1900-talets 6:e–7:e decennium från punkterna Marcinkonys (697) och Kabeliai (704). Deras längd är 2–10 minuter.
⁷ Det finns få ljudinspelningar från 1900-talets 6:e–7:e decennium från punkterna Marcinkonys (697) och Kabeliai (704). Deras längd är 2–10 minuter.
⁸ Inom kvantitativa sociolingvistiska undersökningar är det idealiskt när urvalet närmar sig 30 informanter (Milroy, Gordon 2003: 164).
⁹ Informanterna fick sin gymnasieutbildning som vuxna vid en kvällsskola.
Straipsniai / Articles
149
Page 6
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
inom tjänstesektorn. De ungdomar som deltog i undersökningen – gymnasieelever och studenter samt några arbetare – utgör den mest mobila gruppen och tillgodoser sina kulturella, sociala och ekonomiska behov utanför den lokala dialektens område.
1 TABELL. Längden på ljudinspelningarna (28 timmar 16 minuter)
Nr. Informantkod Födelseår Utbildning Längd på ljudinspelning 1. 697Mrc3M 1938 Grundskoleutbildning 1 tim. 31 min. 2. 697Mrc3–1M 1940 Grundskoleutbildning 1 tim. 21 min. 3. 697Mrc3–2M 1942 Gymnasieutbildning 1 tim. 16 min 4. 697Mrc3–3M 1937 Grundskoleutbildning 34 min. 5. 696Drž3M 1936 Grundskoleutbildning 1 tim. 36 min. 6. 696Drž3–1M 1938 Grundskoleutbildning 1 tim. 1 min. 7. 696Drž3–2M 1938 Grundskoleutbildning 1 tim. 8. 696Drž3–3M 1942 Gymnasieutbildning 1 tim. 1 min. 9. 696Drž3V 1942 Grundskoleutbildning 10. 696Drž3–1V 1938 Grundskoleutbildning 1 tim. 2 min. 11. 704Kb3M 1937 Grundskoleutbildning 12. 704Kb3V 1942 Grundskoleutbildning 1 tim. 32 min. 13. 704Kb3–1M 1966 Gymnasieutbildning 36 min. 14. 697Mrc2M 1975 Gymnasieutbildning 1 tim. 19 min. 15. 697Mrc2–1M 1978 Grundskoleutbildning 1 tim. 10 min. 16. 697Mrc2–2M 1973 Gymnasieutbildning 1 tim. 20 min. 17. 704Kb2–1V 1973 Högre utbildning 36 min. 18. 704Kb2V 1972 Gymnasieutbildning 1 tim. 19 min. 19. 697Mrc1M 2004 Gymnasieutbildning 20. 697Mrc1–1M 2002 Gymnasieutbildning 1 tim. 39 min. 21. 697Mrc1–2M 2004 Grundskoleutbildning 1 tim. 22. 697Mrc1V 2003 Gymnasieutbildning 1 tim. 23. 696Drž1M 2002 Gymnasieutbildning 1 tim. 5 min. 24. 704Kb1M 2003 Gymnasieutbildning 1 tim. 3 min. 25. 704Kb1–2M 2004 Grundskoleutbildning 1 tim. 26. 704Kb1V 1995 Specialiserad gymnasieutbildning 40 min. 27. 704Kb1–1V 2004 Grundskoleutbildning 1 tim. 28. 704Kb1–2V 2002 Specialiserad gymnasieutbildning 1 tim. 29 min.
150
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 7
Priebalsių ketinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
Informanterna har kodats enligt LKA-punktens nummer och förkortningen av namnet, informantens ålder (1 betecknar den yngre generationen, 18–30 år, 2 den mellersta generationen, 31–50 år, och 3 den äldre generationen) samt kön (M – kvinna, V – man). Exempelvis betecknas en informant ur den yngre generationen från Marcinkonys-punkten med 697Mrc1V. Om det finns flera informanter i samma åldersgrupp anges ett extra nummer efter bindestrecket, t.ex. 697Mrc1V-1 (se tabell 1).
För att klarlägga tendenserna till konsonantförhårdnad i de tre generationerna valdes en 30 minuter lång sekvens av spontant tal ur varje informants ljudinspelningar, och fallen med (icke-)förhårdnade konsonanter skrevs ut systematiskt; resultaten visualiserades. I artikeln återges exemplen ur de handskrivna texterna med autentisk ortografi, medan materialet från XXI århundradet återges med det internationella fonetiska alfabetet (IPA) (se Bakšienė 2018: 10–20; 2022: 165–183). I undersökningen användes deskriptiva metoder samt metoder för observation och analys av empiriskt material.
1. SOCIOLINGVISTISKA DRAG I MARCINKONYS-OMRÅDET
De undersökta punkterna Marcinkonys (697), Darželiai (696) och Kabeliai (704) ligger i Litauens södra del, som gränsar till Belarus. Åren 1920–1939 tillhörde Marcinkonys-området det av Polen styrda Vilniusområdet, och 1939–1940 Belarus.
Under XX århundradet bodde, förutom den dominerande litauiska befolkningen, även ryssar (främst i Marcinkonys), polacker, belarusier och ukrainare10. Förutom litauiska användes även polska och ryska i det offentliga rummet fram till slutet av XX århundradet, och på grund av språkkontakten ökade därför också den fonetiska interferensen (jfr Grumadienė 1988: 138).
När litauiska standardspråket under andra hälften av XX århundradet etablerade sig i det offentliga livet, minskade och nedvärderades sydaukštaiternas, liksom andra litauiska dialekters, prestige11, eftersom huvuduppmärksamheten riktades mot standardspråket
10 De flesta personer ur den äldre generationen som flyttade från Ryssland till Marcinkonys lärde sig aldrig tala litauiska. Polacker och belarusier som bildade familj med litauer kommunicerade litauiska hemma (jfr Rutkovska 2016: 2–3). Barn från slavspråkiga familjer gick i litauiska skolor och anpassade sig framgångsrikt till den dominerande språkliga miljön.
11 Det prestigefyllda språket används av invånare med särskild social makt (Milroy 2001: 549). Prestige kan vara öppen, när positiva språkattityder och språkligt beteende deklareras (jfr Holmes 2001: 345). Begreppet dold prestige omfattar en positiv värdering av språkliga koder som inte erkänns offentligt samt positiva attityder som inte öppet deklareras (särskilt inför utomstående) (jfr Trudgill 1979: 9; Kalėdienė 2013: 137; Holmes 2001: 345; Ramonienė 2006: 145).
Straipsniai / Articles
151
Page 8
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
(Leskauskaitė 2018: 36). De mest framträdande särdragen hos den sydliga högaitiska dialekten – dzūkifieringen och förhårdnandet av konsonanter – har blivit lågprestigefyllda. Invånarna i Marcinkonys omgivningar undviker, liksom andra sydliga högaiter, dessa särdrag när de talar med obekanta (jfr Mikalauskaitė 1975: 94; Leskauskaitė 2009: 38).12
Den försvagade dialektens prestige påverkades också av den förfallna infrastrukturen samt förändrade demografiska, socioekonomiska och kulturella förhållanden, vilka ledde till svaga sociala band och låg mobilitet bland invånarna, inte bara inom dialektområdet utan även utanför det.13 Den kraftigt intensifierade mobiliteten bland invånarna är en av de viktigaste faktorerna bakom den frekventare användningen av standardspråket både hos individer och i språkliga gemenskaper (jfr Chambers 2002: 117; Meiliūnaitė, Mikulėnienė 2014: 126; Monka 2015: 98; Čepaitienė 2016: 154).
Sammanfattningsvis kan man utifrån de sociolingvistiska uppgifterna hävda att isoleringsnivån hos dialekten i Marcinkonys omgivningar är låg – öppna sociala nätverk dominerar, där individerna binds samman av svaga nätverksrelationer och är öppna för innovationer och språklig förändring (jfr Kalėdienė 2013: 148).
2. SITUATIONEN FÖR KONSONANTERNAS FÖRHÅRDANDE I MARCINKONYS OMGIVNINGAR UNDER 1900-TALETS ANDRA HÄLFT
Den bredare dialektala situationen under 1900-talets sjunde decennium framträder i de fåtaliga ljudinspelningar och handskrivna texter som förvaras i Dialektarkivet vid Institutet för det litauiska språket, i Geolingvistikcentrumet. Analysen av dialektmaterialet visar att konsonanterna [l], [r], [s], [ʂ], [z̪], [tʂ], [t̪s], [dž], [dʐ], [p], [b], [m], [u] uttalades hårt i det undersökta området (se tabell 2).
Av de handskrivna texterna framgår att insamlarna av dialektmaterialet också noterade förändrade främre vokaler som följde efter hårda konsonanter. Žaneta Urbanavičiūtė-Markev ičienė uppmärksammade också bakrealiseringen av främre vokaler av [l]-typ efter de hårda konsonanterna [r], [s], [z], [tʂ], [t̪s], [dž] och markerade den med särskilda skrivtecken i de transkriberade texterna från punkterna Darželiai (696) och Kabėliai (704) (šas.
12 Informanterna från den äldsta och mellersta generationen bedömer den sydliga högaitiska dialekten som vacker och lämplig att tala endast i den närmaste omgivningen, men i det offentliga rummet är den som kommunikationsmedel onödig: ”Vem talar nu dzūkiska i byarna? Åttioåriga kvinnor. Och om det fortfarande finns någon yngre, så åker han till Vilnius eller till staden och då hörs dzūkiskan snart inte heller från honom. Och den är onödig” (Mrc697Mrc3-2M). Den yngre generationen anser att dialekten är intressant, värdefull och bör bevaras, men eftersom traditionen att överföra dialekten har brutits måste man numera lära sig den.
13 Marcinkonys församling betraktas som en zon med långvarig avfolkning och förfallen infrastruktur. I hela församlingen finns det inte längre några skolor för allmän utbildning, hälso- och sjukvårdsinrättningar eller andra liknande institutioner, och inte heller några arbetsplatser.
152
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 9
Priebalsių kietinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
reg. nr 821; samband reg. nr 840). Övriga upptecknare av fakta lämnade endast enstaka exempel (Leskauskaitė 2009: 35).
TABELL 2. Inventarium över hårda konsonanter i handskrivna texter14
Hård konsonant | Hårdgörning av konsonanter framför främre vokaler | Hårdgörning av konsonanter framför bakre vokaler ł | lǎ-das, iškẽlė, sáulys | r | raci, rékc, sùtrbina | sugrùvo, karúominė, netùrù s | sanà, šẽmė | š | gru-šà, nãšė, šìltas | šuõmet ž | daržãluosa, ž̃ídzi, ãtvežė | žú-ro c | klùpscai, vaikãicais, scìklas | slanìksco, marcũ, akẽcuč | tuščàs, nebaščìkas | vaìkščioja, laìkraščiuosa dz | padzáuna | mẽdzo, sodzùs, dzidžulei dž | pradžà | ìždžúvi, bráìdžojo, balandžo p | p̃lãupė, sopẽc | b | duobẽta, taisìbė | m | mẽšlo, mėnásin, žãmės | v | dãvė, vẽl, vẽtra |
Som framgår av tabellen kännetecknas konsonantsystemet i Marcinkonys omgivningar inte av en harmonisk korrelation mellan hårda och mjuka konsonanter, eftersom konsonanterna [r], [š], [ž], [t͡ʃ], [d͡z], [t͡s], [d͡z] faller ut ur det, det vill säga de uttalas alltid hårt (jfr Urbanavičiūtė 1970: 61). Inte bara de nämnda konsonanterna uttalas hårt, utan även [l], [s] och sporadiskt (endast i vissa ord) [p], [b], [m], [v].
I GCTA:s handskrivna material och ljudinspelningar från andra hälften av XX århundradet förekommer också fall av användning av mjuka konsonanter [ǯ], [ʃ̌], [t͡ʃ̌], [rʲ], till exempel: vežìmo, nùnėšė, incipràšė, pãǯčo (Mrc), ažãri (Drž), reĩke (Kb), vilka redan visade att dialektala förändringar hade börjat.
14 De handskrivna texterna är skrivna med förenklad generaliserad transkription, där de viktigaste särdragen hos underdialekten återges. En del fonemvarianter, särskilt de mer subtila, har emellertid inte markerats i texterna, och inte heller återges variationerna i de undersökta orternas fonetiska särdrag. Av denna anledning transkriberas materialet i artikeln med TFA. Mer om den generaliserade förenklade transkriptionen, se Bacevičiūtė 2010: 5–14.
Straipsniai / Articles
153
Page 10
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
3. INFORMANTERNAS INVENTARIUM ÖVER HÅRDA KONSONANTER I BÖRJAN AV XXI ÅRHUNDRADET
Vid insamlingen av material för Lietuvių kalbos atlasui undersöktes inte skillnaderna i konsonanternas hårdgörning mellan informanter i olika åldrar. Ljudinspelningarna av de 28 informanter som deltog i denna studie visade att konsonanternas hårdgörning kännetecknar endast 22 informanter, medan ett sådant fenomen inte alls registrerades i sex ungdomars tal. Informanterna skilde sig också åt beträffande det individuella inventariet av hårda konsonanter: i den äldsta generationens tal registrerades från 5 till 12, i den mellersta från 1 till 6 och bland ungdomarna från 0 till 6 konsonanter (se tabell 3).
Som framgår av tabell 3 är det största konsonantinventariet typiskt för den äldsta generationen, men inte heller i dess tal är konsonanternas hårdgörning systematisk, jfr: [zʲrʲuˈi̯ːnʲɪ̯kʲɪs] ~ žervyniškis och [zʲe̯rʲuˈi̯n̪o̞s] ~ Zervynos (697Mrc3–1M), [atʊəˈz̪u̯i̯] ~ atvažįavę och [nʊədʒʲa̯e̯ˈu̯] ~ nuvažiavau (697Mrc3–3M), [ˈp̪ɔ.d̪es] ~ pėdsakas och [p̪ˈe̞²d̪e̯] ~ pėdsakai (704Kb3V) osv.
Det bör uppmärksammas att en av de viktigare faktorerna som avgör dialekter och användningen av vissa språkliga särdrag inte bara är den språkliga miljön, utan också sambandet i dialektöverföringen. Fumio Inoue (2008: 477) hävdar att moderns språk har stort inflytande på barns språkkunskaper. Undersökningsmaterialet visar att informanter från tre generationer i samma familj osystematiskt kan använda samma hårda konsonanter, till exempel uttalar 704Kb3M, 704Kb2V, 704Kb1V och 704Kb1–1V konsonanterna [l], [r], [s], [z], [t͡s], [d͡z] på samma sätt som informanten 704Kb3M från den äldsta generationen. Därför är det naturligt att inventariet av hårda konsonanter hos personer ur den äldsta generationen som bor i samma familj men är födda i olika byar ofta inte överensstämmer, till exempel omfattar 696Drž3–1V 4, medan 696Drž3–1M omfattar 7; 704Kb3V – 13, medan 704Kb3M – 6 konsonanter.
Sammanfattningsvis bör det påpekas att varje användare av underdialekten skapar sitt inventarium över hårda konsonanter individuellt. Dess rikedom och realisering beror både på lingvistiska och extralingvistiska faktorer.
154
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 11
Priebalsių ketinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
TABELL 3. Inventarium över hårda konsonanter
Straipsniai / Articles
155
Page 12
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
4. TENDENSER TILL HÅRDUttAL AV KONSONANTER HOS DEN ÄLDSTA GENERATIONEN
I trakterna kring Marcinkonys uttalar den äldsta generationen oftast de hårda konsonanterna [l], [r], [s], [š], [z] framför vokalism av typen [ε]. Liksom efter alla konsonanter som hårdnar blir de främre vokalerna bakre, t.ex.: [baˈlʲə] ~ balelė (696Drž3M), [gɣu̯ˈlʲəːk] ~ gulėk, [ˈlʲaɪ̯dzə] ~ leidžia, [ˈlʲɛn̪də] ~ lenda, [raˈt̪u] ~ retu (696Drž3M), [saˈna] ~ sena (704Kb3-3M); [ˈsaːra] ~ šeria (696Drž3-1M), [ˈzaːmʲiː] ~ žemę (704Kb3V). I ackusativ och instrumental singularis av femininum övergår ē-stammens vokaler till en bakre [i̯], [i], t.ex.: [spɔn¹ˈgu̯lʲiː] ~ spanguolę (697Mrc3M), [pʊˈpʲaːlʲi] ~ pupele (697Mrc3M), [pʊʂaˈlʲi] ~ pušele (704Kb3V).
De hårda konsonanterna [r], [s], [z] framför vokalism av typen [ɪ] används mer regelbundet av den äldsta generationen i punkterna Darželiai (696) och Kabeliai (704), t.ex.: [kʲoˈsʲɪnʲt͡ʃʲ] ~ kiaušinį (696Drž3-3M), [kuˈrʲɪna] ~ kūrena (Kb3V), [ˈʃʲi̯təs] ~ šitas (Drž3M), [ˈsʲi̯emʲɛt] ~ šiemet (697Mrc3M), [zʲiˈnʲɛv] ~ žinai (696Drž3-1M), [ɡrɔʑʲz̪] ~ graži (696Drž3V). Korrelationen mellan dessa konsonanters mjukhet och hårdhet kan försvinna till och med i en relevant position, dvs. framför bakre vokaler, t.ex.: [srʊˈba] ~ sriuba (696Drž3V), [ˈʐurβʊs] ~ žiūriu (697Mrc3M), [ˈkʲrʲiːzʊ] ~ kryžių (697Mrc3M).
Tendenserna till hårduttal av konsonanter kan illustreras med ett diagram där de (o)hårda konsonanter som extraherats ur en ljudinspelning på en halvtimme av informanten 697Mrc3–2M anges tillsammans med deras antal (se fig. 2).
FIG. 2. Tendenser till hårduttal av konsonanter hos informanten 697Mrc3–2M
156
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 13
Priebalsių kietinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
Som framgår av figur 2 uttalas konsonanterna [l], [t͡s], [d͡z] systematiskt hårt i informanten 697Mrc3–2M:s tal, medan [r], [ž] uppvisar variation. Uttalet av [ʃ] / [ʒ] varierar mest, medan [sʲ] alltid är mjukt.
Som forskningsresultaten visar använder endast informanter ur de två äldre generationerna de hårda affrikatorna [t͡s], [d͡z] systematiskt, t.ex.: [kuˈi̯eʲt͡su] ~ kviečių, [soˈd͡zus] ~ sodžius, [d͡zoˈu̯i̯tu] ~ džiovytų (697Mrc3–2M), ˈtsa ~ čia 704Kb1V. Framför vokalism av typen [i] varierar uttalet av dessa affrikator – de kan uttalas både hårt och mjukt, jfr.: [nak͡tsʲˈmʲi] ~ naktimi (697Mrc3M), [ˈzʲsmʲe̯rt͡sʲ] ~ mirčiai (696Drž3–3M), men [ˈd͡zʲd͡eʲlʲis] och [ˈd͡zʲd͡ʲeʲlʲis] ~ didelis (704Kb3V)¹⁵
Situationen är annorlunda när det gäller hårduttalet av konsonanterna [t͡s], [d͡z], som håller på att försvinna ur dialektbruket. Endast enstaka informanter ur den äldsta generationen uttalar dessa konsonanter hårt, t.ex.: [ɪzʲˈd͡zu̯i̯] ~ išdžiūvę (697Mrc3M), [ˈpɐu̯i̯zʲd͡zu] ~ pavyzdžiui (696Drž3–3M), [traˈt͡sɐdʲi̯e̯nʲis] ~ trečiadienis (697Mrc3–4M), [u̯oˈkʲi̯eʲt͡sʲi] ~ vokiečiai (696Drž3V), [suoˈkʲt͡sʲimas] ~ švokštimas (696Drž3V), [sokerˈsʲt͡sɐu̯o] ~ sukarščiavo (696Drž3–2M), [ˈt͡sʲt͡sʲas] ~ tuščias, [ˈt͡sʲɐs] ~ laikas (697Mrc3M). Således har de hårda konsonanterna [t͡s], [d͡z] blivit mjuka i den mellersta och yngre generationens tal.
Det kan hävdas att även hårduttalet av konsonanterna [bʲ], [pʲ], [mʲ], [u̯] håller på att försvinna, även om det betraktas som ett nyare och ännu inte avslutat fenomen (LKTCh 38; Markevičienė 1970: 62; Garšva 2005: 263; Zinkevičius 2006: 143–144). Exempel på dessa hårt uttalade konsonanter framför [ə] har noterats endast i de allra äldsta informanternas tal, t.ex.: [rɐˈmʲi̯bʲe̯s] ~ ramybės (697Mrc3M), [nʊˈbʲe̯gɔ] ~ nubėgo (704Kb3V), [ˈkʲa̯e̯pʲ] ~ kepė, [məˈlʲi̯nʲu] ~ mėlyniu (men [ˈmʲe̯lʲi̯nɐ] ~ mėlyna) (697Mrc3M), [mʲəˈsʲɐs] ~ mėsos (704Kb3V), [pastɪˈu̯əi̯o] ~ pastovėjo (696Drž3–2M), [ˈnʲe̯dɐu̯ɔ] ~ nedavė (696Drž3–3). I dialektbruket, särskilt i den mellersta och yngre generationens tal, är uttalet av de hårda konsonanterna [b], [p], [m], [u̯] framför vokalen [ə] icke-prestigefyllt och betraktas som ett tecken på provinsialism¹⁶
5. TENDENSER TILL HÅRDUTTAL AV KONSONANTER HOS DEN MELLERSTA OCH YNGRE GENERATIONEN
Ännu mer dynamiska förändringar i konsonanternas hårduttal registreras i den mellersta och yngre generationens tal. De hårda [l], [r], [s],
¹⁵ Om dzūkavningssituationen i det sydliga aukštaitiska området, se Valentukevičienė 2021: 58–76.
¹⁶ Uttalet av dessa konsonanter betraktas som en ålderdomlig språkrest och väcker skratt hos samtalsdeltagarna; därför kan personer ur den mellersta och yngre generationen uttala dessa konsonanter för att göra narr av någon.
FIG. 3. Informantens 697Mrc2–1M tendenser till förhårdnad av konsonanter
Som framgår av figur 3 visar den starka konkurrensen mellan de hårda konsonanterna [r], [s], [z] och de mjuka [rʲ], [ʃʲ], [ʒʲ] att varianter med mjuka konsonanter håller på att etablera sig i subdialekten, t.ex.: [wɑrʲəˈnɑ] ~ Varėna (704Kb2V), [rʲæ̃tɑs] ~ retas (696Drž3M–1), [ʃʲɛrʲmʊ̃kʲɪnʲɔ] ~ šermukšnio (697Mrc2–1M), [ʃʲɛɪ̯mɑ] ~ šeima (704Kb2V) osv. Med andra ord trängs vissa hårda konsonanter ut ur dialektbruket.
Försvagningen av konsonantförhårdnaden bekräftas av den yngre generationens språkliga beteende. Av de 10 ungdomar som deltog i undersökningen kännetecknas endast 4 av detta fenomen; 6 kunde inte uttala de hårda konsonanterna och de efterföljande främre vokalerna [ɡ̑], [i̯], [l̴] med förskjuten artikulation bakåt. Det är därför uppenbart att konsonantförhårdnad är ett icke-prestigefyllt fonetiskt särdrag i subdialekten, som ungdomarna offentligt undviker.
Exempelvis har informanten 704Kb1–1V ett rikare inventarium av hårda konsonanter än de övriga deltagarna i hans generation, men han förhårdar konsonanterna endast när han kommunicerar i en nära krets (se fig. 4).
Som framgår av figur 4 konkurrerar [l], [r], [s], [z] och deras mjuka korrelat i informanten 704Kb1–1V:s tal. Konsonanterna [ts], [dz] utsätts inte för konkurrens.
158
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 15
Priebalsių kietinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
4 FIG. Informantens 704Kb1–1V tendenser till förhårdnad av konsonanter
När sambandet mellan konsonantförhårdnad och informanternas generationer bedömdes konstaterades en tydlig negativ korrelation: ju yngre informanten är, desto mer sällan förhårdas konsonanterna eller används inte alls. Exempelvis använde informanten 697Mrc1M verbformen važiuoti 18 gånger i en ljudinspelning på en halvtimme och uttalade den endast 6 gånger med hårda konsonanter: [atʋdˈʑuɔʑiem] ~ atvažiuojam(e), [atʋɑˈɫʑuɔt] ~ atvažiuotų, [atʋɑˈɫʑuɔs] ~ atvažiuos, [ɪsʋɑˈɫʑuɔʑiem] ~ išvažiuojam, [ɪsʋɑˈɫʑuˈi] ~ išvažiavę, [ʋɑˈɫʑuɔʑiem] ~ važiuojam(e).
Förhårdnad av konsonanter i enstaka former bör inte kallas ett stabilt dialektalt drag, som kännetecknar den traditionella dialekten, utan ett differentiellt dialektalt kännetecken som bidrar till att identifiera en persons subdialekt17. Danguolė Mikulėnienė (2019: 51–62) hävdar att den differentiella betydelsen, när de nyaste dialektala territoriella formationerna beskrivs, inte längre kommer att bäras av enstaka kännetecken utan av hela komplexet av dem.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att inventariet av hårda konsonanter och tendenserna till konsonantförhårdnad hos informanterna i den yngre och mellersta generationen visar att konsonantförhårdnaden, i takt med att den sydaukštaitiska subdialekten förändras och nya dialektala formationer utvecklas, förlorar sin stabilitet, medan vissa konsonanter försvinner ur bruk.
17 För mer om termen dialektalt kännetecken, se Mikulėnienė 2019: 51–62.
Straipsniai / Articles
159
Page 16
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
SLUTSATSER
Efter att ha bedömt tendenserna till förhårdning av konsonanter i tre generationer kan följande slutsatser dras. Under andra hälften av XX-talet var förhårdningen av konsonanter i Marcinkonys omgivningar synnerligen livskraftig i den äldsta generationens språk.
Analysen av det dialektala materialet från början av XXI-talet visar att situationen för detta fenomen redan har förändrats. Konsonanterna [r], [s], [z] och [ts], [dz], [tʃ], [dʒ], som tidigare saknade mjuka korrelat, genomgår nu de största förändringarna i alla tre generationernas språk. De hårda konsonanterna [r], [s], [z] ersätts ofta av mjuka varianter i dialektalt språk. I takt med att dzūkavimas försvinner används även de hårda affrikatorna [ts], [dz] allt mer sällan. Deras livskraft korrelerar med bevarandet av dzūkavimas som fenomen. Endast i den äldsta generationen är [s], [ts], [dz], [p], [b], [m], [l] typiska; de håller på att försvinna ur bruk.
Det varierande inventariet av hårda konsonanter hos informanterna och tendenserna till förhårdning av konsonanter visar att förhårdningen av konsonanter successivt försvagas när den sydliga höglandsdialekten förändras och nya dialektala formationer bildas. Enstaka fall av förhårdning av konsonanter i dialektalt språk bör inte bedömas som dialektala drag, utan som dialektala markörer.
LITTERATUR OCH KÄLLOR
Aliūkaitė Daiva 2013: Horisontell och vertikal uppdelning av språkkontinuumet: talvarianter på XXI-talet ur den vanliga språkbedömarens perspektiv. – Tillämpad lingvistik 2, 1–27. DOI: 10.15388/TK.2013.17261.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolingvistik: ideologi, teori och metoder. Grundläggande begrepp. – Litauiska dialekter i början av XXI-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem), red. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 29–47.
Bacevičiūtė Rima 2010: Presentation av fonetiska särdrag i litauiska dialektordböcker. – Baltisk filologi 19(1/2), 5–14.
Bailey Guy, Wikle Tom, Tillery Jan, Sand Lori 1991: Konstruktionen apparent time. – Språkvariation och språkförändring 3, 241–264.
Bakšienė Rima 2018: Transkription av litauiska dialekter med ipa-symboler: en analys av den sydliga höglandsdialektens särdrag. – Vārds un tā pētīšanas aspekti 22(1/2), 10–20. Tillgänglig på internet: https://vards.liepu.lv/files/VARDS%20UN%20TA%20PETISANAS%20ASPEKTI_2018.pdf.
160
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 17
Priebalsių ketinimo dinamika Marcinkonių apylinkėse
Bakšienė Rima 2022: Än en gång om transkriptionen av höglandsmål med den internationella fonetiska alfabetets tecken (några fall som behöver preciseras). – Acta Linguistica Lituanica 86, 165–183.
Buch Tamara 1966: Avpalataliseringsföreteelser i litauiska dialekter. – Acta Baltico-Slavica III, Baltica in honorem Johannis Otrębski, Bialystok, 33–36.
Chambers Jack K. 2002: Dialektkonvergensens dynamik. – Journal of Sociolinguistics 6, 117–130.
Girdenis Aleksas, Zinkevičius Zigmas 1966: Om klassificeringen av det litauiska språkets dialekter. – Kalbotyra 14, 139–147.
Grumadienė Laima 1988: En sociolingvistisk undersökning av litauiskan i Vilnius: konsonantism och accentuering. – Lietuvių kalbotyros klausimai 27, 132–148.
Holmes Janet 2001: An Introduction to Sociolinguistics, 2nd upplagan, London: Longman, 342–361.
Inoue Fumio 2008: Kapitel tjugofyra. Åldrande befolkning och språkförändring. – The Demographic Challenge: A Handbook about Japan, red. F. Coulmas, H. Conrad, A. Schad-Seifert, G. Vogt, Leiden, Boston: Brill, 473–490.
Inoue Fumio 2010: Ledtrådar från verklig och skenbar tid till dialektspridningens hastighet. Dialectologia 5, 45–64.
Kalėdienė Laima 2011: Förutsättningar för geolingvistikens utveckling i Litauen. – Sammandrag från den internationella vetenskapliga konferensen ”Sociolingvistisk dialektologi: undersökningar av baltiska dialekter”, 21–22 oktober 2011, Kaunas: Vilnius universitets fakultet i Kaunas. Tillgänglig på internet: http://www.tarmes.lt/images/Veikla/Laima%20KALEDIENE.pdf.
Kalėdienė Laima 2013: Synen på dialekter och inställningen till deras användning i tre delar av Dzūkijas etnografiska region. – Städer och språk II: Sociolingvistisk karta över Litauen, Vilnius: Vilnius universitet, 125–151.
Kalėdienė Laima 2015: Språket i Vilnius stad: hypotesen om skenbar tid. – Dialekter – de europeiska folkens kulturarv = Dialects – Cultural Heritage of European Nations, Vilnius: Mykolas Romeris-universitetet, 211–244.
Labov William 1972: Sociolinguistic Patterns, Philadelphia: University of Pennsylvania Press.
Leskauskaitė Asta 2004: Vokalismens och prosodins särdrag i sydliga höglandsmål, Vilnius: Litauiska språkets instituts förlag.
Straipsniai / Articles
161
Page 18
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
Leskauskaitė Asta 2006: Kučiūnų krašto šnektos tekstai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Leskauskaitė Asta 2009: Marcinkonių šnektos tekstai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Leskauskaitė Asta 2016: Serijų šnektos tekstai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Leskauskaitė Asta 2018: De nordliga sydliga höglandsmålens lingvistiska landskap under 1900-talets 6:e–7:e decennier. – Språkhistoriens och dialektologins problem 5, red. R. Bakšienė, N. Morozova, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 26–43.
Leskauskaitė Asta 2018a: Texter från Leipalingis omgivningar, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Leskauskaitė Asta 2020: Texter från Švendubrė-området, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Leskauskaitė Asta 2021: Texter av litauiska dialekter i Polen, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
LKA II – Litauisk språkatlas, bd 2: Fonetika, ansvarig red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1982.
LKT – Litauiska dialekter. Chrestomati, red. E. Grinaveckienė, K. Morkūnas, Vilnius: Mintis, 1970.
LKTCh – Chrestomati över litauiska dialekter, sammanställd av R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2004.
Markevičienė Žaneta 1999: Texter från de höglandska dialekterna 1, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Markevičienė Žaneta 2010: De fonetiska särdragen i Ašašninkai- och Kabeliai-dialekterna: den aktuella situationen. – Människan och ordet 1, 48–51.
Mikulėnienė Danguolė 2016: Kännetecknande fonetiska drag. – Förändringar i litauiska dialekter i början av 2000-talet: litauiska dialekter i Polen, kollektiv monografi, sammanställd av D. Mikulėnienė, A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, L. Geržotaitė, N. Birgelienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Mikulėnienė Danguolė 2018: Om bildandet och utvecklingen av sekundära dialekter. – Språkhistoriens och dialektologins problem 5, red. R. Bašienė, N. Morozova, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 11–25.
Ramonienė Meilutė 2006: Attityder till standardspråket och dialekten: fallet Joniškėlis. – Kalbos kultūra 79, 137–148.
Rutkovska Kristina 2016: Det aktuella tillståndet hos de litauiska polackernas dialekter. – De litauiska polackernas dialekter, red. K. Rutkovska, elektronisk publikation, Vilnius: Vilniaus universitetas, Polonistikos centras. Tillgänglig på internet: http://www.lenkutarmes.flf.vu.lt/.
Salys Antanas 1992: Skrifter 4: Det litauiska språkets dialekter, Rom. Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija.
Tuomienė Nijolė 2010: De sydliga högaitiska dialekterna i Belarus: följderna av språkkontakt. – Respectus philologicus 18(23), 223–234.
Urbanavičiūtė Žanetа 1970: Konsonanterna l, r, s (ž?) före icke-ändelsebärande ė, en i litauiska dialekter. – Kalbotyra 21, 75–86.
Urbanavičiūtė Žanetа 1970a: Hårda och mjuka konsonanter i det litauiska litteraturspråket och i dialekterna. – Baltistica 6(1), 61–65.
Urbanavičiūtė Žanetа 1971: Hårdgöring av konsonanter i litauiska dialekter. – Kalbotyra 23(1), 55–70.
Urbanavičiūtė Žanetа 1974: Konsonanterna l, r, s, z före e i slutet av ord i högaitiska dialekter. – Kalbotyra 25(1), 73–80.
Urbanavičiūtė Žanetа 1978: Hårdgöring av konsonanterna t, d, n och p, b, m, v i litauiska dialekter. – Kalbotyra 29(1), 69–77.
Straipsniai / Articles
163
Page 20
DANUTĖ VALENTUKEVIČIENĖ
Valentukevičienė Danutė 2019: Reflexiva verb i Kabeliai-trakten. – Lietuvių kalba 13, 1–17. Tillgänglig online: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22485.
Valentukevičienė Danutė 2021: Förändringar i dzūkavning i Varėna-geolektområdet. – Lietuvių dialektologijos profiliai: XXI amžiaus pradžios regioniniai variantai, jų santykiai ir perspektyvos, red. V. Meiliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 58–76. Tillgänglig online: http://lki.lt/wp-content/uploads/2022/01/Lietuvių-dialektologijos-profiliai-1.pdf.
Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis.
Zinkevičius Zigmas 2006: Lietuvių tarmių kilmė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Avpalataliseringens dynamik i trakten kring Marcinkonys
SAMMANFATTNING
Analysen av dialektala data från början av 21ˢᵗ-talet visar att situationen för detta fenomen redan har förändrats. Konsonanterna [rʲ], [sʲ], [zʲ] och [t͡sʲ], [d͡zʲ], [t͡ʃ], [d͡ʒ], som tidigare saknade palataliserade korrelat, genomgår redan de mest framträdande förändringarna i alla tre generationers språk. I dialektalt språk ersätts de icke-palataliserade konsonanterna [r], [s], [z] ofta av sina palataliserade varianter. När den så kallade dzūkavimas avtar används de icke-palataliserade affrikatorna [t͡s] och [d͡z] mer sällan. Deras livskraft korrelerar med upprätthållandet av dzūkavimas som fenomen. Konsonanterna [s], [t͡s], [d͡z], [p], [b], [m], [ʊ], som endast är typiska för den äldre generationen, håller gradvis på att försvinna ur bruk.
Det divergerande beståndet av icke-palataliserade konsonanter som används av informanterna och tendenserna till avpalatalisering visar att avpalataliseringen gradvis försvagas i takt med att den sydaukštaitiska subdialekten förändras och nya dialektala bildningar växer fram. Förekomster av avpalatalisering av enskilda konsonanter i dialektalt tal betraktas som dialektala markörer snarare än dialektala särdrag.
