TERMINOLOGISKA SMÅSAKER OCH PUBLIKATIONER

TERMINOLOGISKA VARIATIONER

1. V. Kudirka och ordet falk

V. Kudirka var inte rädd för det litauiska ordet, utan formade det som en skicklig krukmakare formar lera. I hans skrifter hittar vi både intressanta tillfällighetsbildningar (t.ex. šliupofobija, brazilijomanija) och särpräglade nybildningar. Till exempel kallade han borsyra med nybildningen pusrūgštė, en kanon med ordet griaustuvas, ett gömställe med paslaptimi, en vapendragare med skydberniu, och så vidare. Orden griaustuvas, paslaptis förekommer inte med dessa betydelser ens i den stora ”Litauiska språkets ordbok”, medan orden skydernis, pusrūgštė finns upptagna enbart utifrån V. Kudirkas skrifter.

I sina satirer skapade V. Kudirka också flera personnamn för ryska tsaristiska ämbetsmän. Ett av dem är Deržiubka. Med V. Kudirkas ord: ”en god människa och en stor kvinnotjusare”. Motivationen bakom efternamnet Deržiubkos är tydlig och enkel för varje läsare. Men ur ordbildningssynpunkt är denna nybildning intressant på flera sätt. I ryskan kan imperativ ingå som första led i sammansatta ord av typen ”verb + substantiv”, till exempel: держиморда, перекати-поле, гори-цвет. Sådana bildningar finns inte i litauiskan. Vi har bara det möjligen enda gamla och märkliga litauiska ordet kaliboba, ”en kvinnas fjärde make”. Ordbildningsspecialisten P. Skardžius kallade detta ord en mycket gammal bildning. I dialekterna har vi ju imperativformer utan formanten -k, till exempel: giedy ”sjung”, dedy ”lägg”, kaly ”slå”. Så även om det personnamn som V. Kudirka skapade, Deržiubka, ledde oss lite på villovägar, är det bara intressanta falkar som kan göra så. I den föregående meningen använde vi avsiktligt ordet sakalas med samma lexikala betydelse som V. Kudirka använde det i. Med detta ord menade han ”yttrande”. Ordet sakalas bildade V. Kudirka av verbet sakyti. V. Kudirkas ord sakalas ”yttrande” och termen sakalas ”en sådan fågel” är alltså äkta homonymer. Många av V. Kudirkas falkar är fortfarande intressanta, även ett århundrade senare, inte bara för lingvister.

105

2. Vaižgantas och ordet fabel

Det är väl klart för alla att den litterära termen pasakėčia är ett konstgjort ord. Innan denna term fanns användes ordet pasaka. S. Daukantas kallade fabler för sagor, liksom J. Želvavičius (1822–1886), som översatte 25 av I. Krylovi fabler och gav ut en samling av dem. Ordet pasakėčia bildades av ordet pasaka genom att lägga till suffixet -ėčia. Av den akademiska ”Litauiska språkets ordbok” kan man få intrycket att J. Jablonskis är upphovsmannen till termen. Men termen pasakėčia är troligen inte hans nybildning.

Vid Litauiska språkets institut förvaras protokollen från Terminologikommissionen, som verkade under Utbildningsministeriet år 1921. Av dem framgår att K. Būga, A. Dambrauskas, J. Jablonskis, T. Ivanauskas, V. Krėvė, P. Mašiotas, J. Tumas, A. Smetona och A. Vireliūnas den 13 oktober 1921 behandlade litterära termer. J. Tumas föredrog ärendet. Den dagen godkändes också termen pasakėčia. Till skillnad från andra termer har den ingen förklaring, så man kan anta att J. Tumas föreslog denna nybildning och att de övriga mötesdeltagarna instämde.

3. Matematikern Z. Žemaitis och termen tal

Verbet räkna är bildat av ordet tal. Det sistnämnda ordet är relativt gammalt. I betydelsen en mängd konkreta föremål användes det av M. Daukša, S. B. Chilinskis och andra av våra äldre skriftställare. Men som matematisk term är ordet tal nytt och uppstod först under första världskriget. En av dess dopfaddrar som term var matematikern professor Z. Žemaitis. Så här skrev han om överläggningen med J. Jablonskis kring denna term: ”Frågan om benämningen på ett tal undersöktes grundligt. Fram till dess användes termerna skaitlis, skaitlinė, skaitlius och verbet skaitliuoti, bildat av det sistnämnda. För oss matematiker föreföll skaitlius helt godtagbart, eftersom det också i det levande språket fanns ord med liknande struktur: derlius, drėblius, dieglius, perteklius. J. Jablonskis motsatte sig inte detta ord särskilt mycket, men gick på inga villkor med på att ordet skaitliuo-ti skulle bildas av det: man kunde visserligen bilda ett substantiv av ett verb, men av ett sådant arbet-

106

att åter bilda ett verb av ett substantiv – är otillåtet; i det sammanhanget fördömde han ilsket de redan ganska allmänt spridda nybildningarna att vara lärare, att vara läkare och liknande. J. Jablonskis föreslog att använda orden räkna, och det stod klart för oss alla att detta skulle bli de bästa termerna”¹.

Senare blev ordet tal en överordnad benämning och fick ett stort antal underordnade termer, till exempel: binärt, decimalt, härlett, imaginärt, negativt, positivt, bråk-, heltal med mera. Några sådana underordnade termer är lite bildliga och betecknar intressanta begrepp. Till exempel var begreppet som fått termen vänskapliga tal känt redan på 400-talet f.Kr. Det är tal där vart och ett är lika med summan av alla delare till det andra talet (utom talet självt). Märkligt nog är vänskapliga tal helt olika varandra. Till exempel är 220 och 284 vänskapliga tal, eftersom summan av det första talets delare (1, 2, 4, 5, 10, 11, 20, 22, 44, 55 och 110) är 284, medan summan av det andra talets delare (1, 2, 4, 71, 142) är 220. I dag känner man till mer än ett femtiotal sådana par av vänskapliga tal. Men ingen matematiker i hela världen kan säga hur många par av vänskapliga tal det finns totalt.

Även termen perfekta tal är intressant. Den förste som använde begreppet ”perfekta tal” var den antike grekiske matematikern Euklides på 300-talet f.Kr. Han upptäckte de fyra första perfekta talen. De två minsta av dem var 6 (1+2+3) och 28 (1+2+4+7+14). På 1500-talet upptäckte matematiker ytterligare tre perfekta tal. Det största av dem uttrycks med 19 siffror. Hittills har sammanlagt omkring 20 jämna perfekta tal hittats. Hur många perfekta tal finns det totalt? Ingen vet ännu det exakt.

Även inom programmeringsteorin hittar vi intressanta termer med ordet tal, till exempel: kvadrattal och triangeltal. Den första termen betecknar ett tal som kan avbildas med punkter ordnade i en kvadrat, medan den andra betecknar ett tal som kan avbildas med punkter ordnade i en triangel.

Även om Z. Žemaitis bidrog till att etablera termen tal, var det lexikografen D. Sutkevičius som först försökte terminologisera detta ord. Han tal-

Žemaitis Z. Lietuviškos matematinės terminologijos istorijai // Lietuvių kalbos leksikos raida. V., 1966. P. 196.¹

107

vetenskap kallade aritmetik. Ett särdrag i vårt språk är också att begreppet ”väldigt många” i vardagligt tal uttrycks med idiomet utan tal, medan begreppet ”få” uttrycks med under talet.

4. Naturforskaren T. Ivanauskas och några litauiska namn på fåglar från avlägsna trakter

Vår berömde naturforskare professor T. Ivanauskas reste mycket. Han beskrev sina reseintryck i flera böcker, till exempel: ”En naturforskares anteckningar” (V., 1982), ”Tre månader i Brasilien” (K., 1931 och V., 1960), ”Om djur och fåglar” (V., 1956), ”Världens fåglar” (V., 1971) med flera. I hans böcker hittar vi intressanta nybildningar – namn på fåglar från avlägsna trakter. Vi ska kort behandla några av de termer han använde, särskilt sådana som fortfarande behöver preciseras.

I ”Litauiska språkets ordbok” har ordet petrėlis bara en betydelse: det betecknade nyckelpigan. Ordet har emellertid också haft en annan betydelse. T. Ivanauskas (och inte bara han) kallade också en liten havsfågel petrelis (Oceanodroma leucorrhoa) för detta. När en storm närmar sig visar den sig nära fartyg och ansågs förebåda storm. Termen har utan tvivel bibliskt ursprung – den kommer från den helige Petrus namn. Fågeln tycks nämligen springa över vattenytan genom att ta spjärn med sina små fötter mot vågtopparna. Den gör så eftersom fartygspropellern, särskilt under storm, för upp många smådjur till ytan, som dessa fåglar äter. Termen bör utan tvekan betraktas som normativ och bruklig.

Längs Atlanten och andra oceaners kuster lever fåglar nästan lika stora som gäss, som numera är kraftigt decimerade. Om dem skrev T. Ivanauskas så här: ”Till ordningen *Suliformes* hör även familjen Sulidae. Namnet ”sula” är lånat från fornnordiskan, och en av de mest välkända arterna (S. bassana) fick sitt namn efter ön Bass, som ligger nära Skottlands östra kust. På vissa språk (tyska, polska, ryska) kallas dessa fåglar dårar. Detta olyckliga namn kommer av att de från stor höjd fäller ihop vingarna och störtar som en sten ner i vattnet för att fånga fisk. På litauiska har vi hittills inget namn på denna fågel, så jag föreslår namnet ”padūkėlis”, som inte är nedsättande och bättre motsvarar denna fågels

108

djärva beteende”². Ordet padūkelis används inte i denna betydelse i ”Litauiska språkets ordbok”. Termen är tämligen vanlig. Att fågelns märkliga beteende används som ett särskiljande kännetecken för begreppet innebär inte att det är fråga om dess ”lekar”, vilket ordets padūkelis-motivering kan ge intryck av. Därför skulle vi föreslå att fågeln benämns med en annan term (till exempel narūnpaukštis och liknande).

I Kanada lever en fågel som är besläktad med trastar, Dumetella carolinensis. T. Ivanauskas kallar den kačstrazdu (dess läte sägs likna en katts jamande). En sådan nybildning är felaktig. På litauiska är det bättre att kalla den katstrazdis.

I Sydamerika lever en familj av hackspettartade fåglar, som T. Ivanauskas benämner med termen medaus rodytojai (Indicatoridae). Det är små fåglar stora som sparvar, som gärna äter yngel av steklar. T. Ivanauskas skriver så här om dem: ”För att komma åt ett bisamhälle tar fågeln hjälp av andra – biätaren opšrus eller en människa. Fågeln hittar ett bisamhälle och lockar med sitt särskilda läte; den håller sig nära människan och närmar sig platsen där boet finns, tills målet slutligen nås. På detta sätt kan den leda en människa omkring 1000 meter; sedan stannar den och väntar på att honungen ska tas, så att den själv får ynglet”³. På ett annat ställe i samma bok kallar T. Ivanauskas fågeln medvedžiu (s. 148). Båda termerna (både medaus rodytojas och medvedis) är tämligen vanliga. Vi menar att fågelns namn hellre bör bildas av ordet korys, det vill säga koriapaukštis och liknande. Ordet bitininkas är redan upptaget, eftersom det betecknar en annan liten fågel, Merops apiaster, som ibland förirrar sig till Litauen.

Gamla världens stora rovfåglar – gamar – förekommer i Eurasien. De lever av as. En av arterna – palšasis grifas (Gyps fulvus) – beskrivs också i ”Litauens fauna” (V., 1990). Den största representanten för underfamiljen är avėdra (Gypaëtus barbatus). Denna term är bildad på samma sätt som orden žuvėdra och žmogėdra. Andra liknande sammansättningar, skruzdėda (inte skruzdėdra), pelėda (inte pelėdra), är bildade på ett något annorlunda sätt. Varför? Har något blivit fel här? Nej, allt följer sina regler. Orden

² Ivanauskas T. Pasaulio paukščiai. V.:Vaga, 1971. P. 44–45.

³ Ivanauskas T. Ten pat. P. 203.

109

fisk-ät-are och fladdermus-ät-are har bildats genom att sammansätta ord och lägga till ett suffix. Således är de ornitologiska termerna fladdermusätare och fiskätare helt korrekta. Man bör dock inte betrakta T. Ivanauskas använda variant aviedra⁴ som normativ.

Kazimieras GAIVENIS

⁴ Ivanauskas T. Där. S. 66.

110