Uppdaterade

Allmänna krav för utarbetande av termordböcker

ALVYDAS UMBRASAS

Institutet för litauiska språket

När Republiken Litauens program för användning och främjande av det statliga språket 1996–2005 hade löpt ut och de rättsliga bestämmelserna om finansiering av ordboksarbetet hade ändrats, uppmuntrades den statliga kommissionen för litauiska språket att uppdatera Allmänna krav för utarbetande av termordböcker, som hade godkänts genom ett protokollbeslut vid den statliga kommissionen för litauiska språkets sammanträde den 9 december 1999 (då ännu knuten till Republiken Litauens Seimas). Den 20 december 2007 antog den statliga kommissionen för litauiska språket rekommendation nr R-4 Om allmänna krav för utarbetande av termordböcker (Inf. pran., 2007, nr 100), i vilken man rekommenderar att följa Allmänna krav för utarbetande av termordböcker, godkända genom ett protokollbeslut vid sammanträdet samma dag (utöver Seimas databas över rättsakter finns de även på den statliga kommissionen för litauiska språkets webbplats http://www.vlkk.lt/programos/žodynu-reikalavimai.html). Jämfört med de tidigare är de nya Kraven mer utförliga och mer strukturerade – de består av 35 artiklar indelade i 8 kapitel. Efter återupprättandet av självständigheten gavs ett stort antal översättande termordböcker inom olika ämnesområden ut, men bristen på definitionsordböcker är fortfarande påtaglig. Därför uppmuntrar den statliga kommissionen för litauiska språket nu till utarbetande av definitionsbaserade, översättande termordböcker med litauiska som första språk. Kraven utarbetades med detta i åtanke. Artikeln ger en översikt över bestämmelser som övertagits från de äldre Kraven och sådana som formulerats på nytt, kommenterar dem och ger exempel på brister i ordböcker.

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r (I). De allmänna kraven för utarbetande av termordböcker rekommenderas för alla som utarbetar termordböcker, men Kraven är ändå främst inriktade på de ordböcker som beställs av den statliga kommissionen för litauiska språket och utarbetas inom ramen för programmet för normering, användning, främjande och spridning av det statliga språket 2006–2015, godkänt genom Republiken Litauens regerings beslut nr 1177 av den 15 september 2004 (Žin., 2004, 140–5125), och bedöms enligt Regler för bedömning av termordböcker

216

Alvydas Umbrasas | Atnaujinti Terminų žodynų rengimo...

, som godkändes genom den statliga kommissionen för litauiska språkets beslut nr N-8 (97) av den 3 juni 2004 Om godkännande av regler för bedömning av termordböcker (Žin., 2004, 92–3395).

Ordboksgruppen (II). Det uppmuntras att, utöver ämnesspecialister, även en terminolog eller någon annan litauisk språkexpert med kunskap om terminologiska principer ingår i gruppen som utarbetar ordboken. Ordboken kan också utarbetas av en enda person med tillräckliga kunskaper inte bara inom ämnet utan även i språkfrågor. Bestämmelserna om hur ordboksgruppen ska sättas samman ändras i huvudsak inte; vid behov föreslås att även specialister på främmande språk tas med. Det är önskvärt att redaktörerna har erfarenhet av terminologiskt arbete. Om sådan erfarenhet saknas bör mer erfarna personer bjudas in till samarbetet. Erfarenheten visar att kvaliteten på termordböcker ofta blir lidande på grund av otillräcklig kunskap om terminologiska och terminografiska principer.

Termbildning och normering (III). Jämfört med de tidigare Kraven är avsnittet betydligt mer detaljerat. Viktigast är att termer bildas och normeras i enlighet med terminologins allmänna principer och normeringskriterier: korrekthet, precision, systematik, stabilitet, lämplighet för ordbildning, språklig renhet, korthet, stilistisk neutralitet med mera. Det är särskilt viktigt för dem som utarbetar termordböcker att förstå att de inte bara inventerar termer, utan också bidrar till deras normering och systematisering. Detta kräver åtminstone grundläggande teoretiska kunskaper (exempelvis kan K. Gaivenis monografi Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys (Vilnius, 2002) vara till nytta). När en ordbok utarbetas är det också mycket viktigt att använda tillförlitliga källor och särskilt beakta termordböcker som har bedömts av den statliga kommissionen för litauiska språket (ett stort antal nyare ordböcker publiceras i Republiken Litauens termbank http://terminai.vlkk.lt). Detta betyder naturligtvis inte att termer i äldre ordböcker inte kan ändras, men det är viktigt att undvika omotiverade termbyten. När definitionsordböcker utarbetas och termdefinitioner formuleras kan det visa sig att vissa termer i översättande ordböcker inte betecknar begreppet exakt. När termer preciseras får man ändå inte glömma att deras stabilitet också är viktig. Enligt Kraven är det också viktigt att följa den statliga kommissionen för litauiska språkets beslut och rekommendationer (till exempel om användning av personnamn, interpunktion med mera).

När man tar fram motsvarigheter på främmande språk bör källor som publicerats utomlands på respektive språk vara de mest tillförlitliga. Erfarenheten visar tyvärr att ordböcker utgivna i Litauen ibland innehåller motsvarigheter som skapats artificiellt efter mönster av litauiska eller andra språks termer. Så bör det inte vara. Andra språks

Terminologija | 2008 | 15 217

Det är knappast motiverat att skapa motsvarigheter annat än när man behöver benämna särpräglade begrepp som används i Litauen (t.ex. i rättsakter). I allmänhet översätts motsvarigheter inte ordagrant eller på liknande sätt. Ibland är det bättre att inte ange någon motsvarighet på andra språk alls än att skapa termer som inte existerar. Experter vid den statliga kommissionen för det litauiska språket bedömer vanligen endast de litauiska termerna i ordböcker, och ansvaret för att motsvarigheterna på andra språk är tillförlitliga lämnas därför åt sammanställarna och redaktörerna. Som exempel på en ansvarslös inställning till motsvarigheter på andra språk kan nämnas Aiškinamąjį šiluminės ir branduolinės technikos terminų žodyną (Kaunas: Technologija, 2004), en förklarande ordbok över termer inom värme- och kärnteknik, utgiven vid Kaunas tekniska universitet av en författargrupp (ansvarig och vetenskaplig redaktör P. Švenčianas), med ett stort antal felaktiga motsvarigheter, särskilt på tyska.

I kraven anges också kortfattat kännetecknen för definitioner. I en definition ska begreppets kärna uttryckas så kortfattat som möjligt men ändå exakt, på ett flytande och korrekt språk, och dess särskiljande kännetecken anges. I ordböcker som inte är av encyklopedisk karaktär bör oväsentliga uppgifter undvikas. Definitioner av begrepp som skiljs åt på samma grund bör följa samma modell. När termer definieras bör man inte i alltför hög grad förlita sig på allmänna ordböcker (t.ex. Dabartinės lietuvių kalbos žodynu), eftersom dessa förklarar lexikal betydelse och inte nödvändigtvis anger alla kännetecken som är viktiga ur terminologisk synvinkel.

Ordboksplanering (IV).

Ordboken bör utarbetas systematiskt, inte planlöst, enligt en plan som upprättats i förväg och med tydligt angivna arbetsfaser. Det är viktigt att i förväg avgränsa ordbokens ämnesområde och fastställa kriterier för urvalet av termer (inte bara vad som ska samlas in, utan också vad som ska utelämnas), utan att förlora normeringsstrategin ur sikte (när man samlar in termer kommer man ju obestridligen också att hitta felaktiga eller inexakta termer och synonymer). Allt detta beror också på ordbokens syfte – målgruppen måste beaktas på förhand. För att undvika splittring och se till att alla medlemmar i arbetsgruppen arbetar på samma sätt är det nödvändigt att i förväg fastställa termartiklarnas struktur (här är valet av delar viktigare än deras ordningsföljd, särskilt om en databas skapas); strukturen beror på ordbokstypen. Det vore lämpligt att i förväg utarbeta en preliminär beskrivning av ordbokens struktur.

Insamling av material och skrivande av ordbokstext (V).

I detta och föregående avsnitt (IV), som inte ingick i de äldre Kraven, föreslås en arbetsmodell, det vill säga vissa förberedande arbeten inför ordboksskrivandet och efterföljande arbetsfaser rekommenderas (naturligtvis kan de anpassas efter behov beroende på situationen).

I början av arbetet är det lämpligt att sammanställa en förteckning över källor till termer inom ordbokens ämnesområde, på litauiska och andra språk. Det är mycket viktigt att samla in termer inte bara från tidigare utgivna ord-

218 Alvydas Umbrasas | Atnaujinti Terminų žodynų rengimo...

böcker eller terminologiska databaser som är tillgängliga på internet (detta missbrukas ibland, och ordböcker ges ut utan att tillföra terminografin något väsentligt nytt), utan man måste ägna särskilt stor uppmärksamhet åt de senaste och mest aktuella publikationerna inom ämnets teori och praktik, läroböcker och liknande, eftersom de utan tvekan innehåller termer som inte har dokumenterats i terminografin. Det är också viktigt att komma ihåg ämnesområdets terminologistandarder. För att samla in termer från källorna så fullständigt och systematiskt som möjligt (inom den planerade omfattningen) rekommenderas att ämnesområdet delas in i delområden och att termerna samlas in tematiskt (arbetsgruppens medlemmar bör dela upp delområdena mellan sig, inte alfabetets bokstäver). När materialet har samlats in på detta sätt blir det lättare att upptäcka eventuella skillnader i uttryckssätt mellan närliggande termer och att formulera definitioner för termer som tillhör samma begreppssystem.

Följande möjliga arbetsfaser föreslås: a) preliminära listor över litauiska termer sammanställs för varje delområde (systemet och mikrosystemen beaktas); b) definitioner av termerna formuleras; c) motsvarigheter till termerna på andra språk samlas in; d) termartiklarna kompletteras med andra planerade element och hänvisningar läggs till. Vid behov kan arbetet i vissa faser utföras samtidigt. I den avslutande fas som avgör den terminografiska kvaliteten sammanförs de färdigställda termartiklarna för de enskilda delområdena till en helhet; de ordnas, kontrolleras, enhetligas och redigeras, hänvisningarna granskas och register upprättas, tillsammans med övriga förberedelser inför tryckningen.

O r d b o k e n s u p p b y g g n a d (VI).

En ordbok är inte bara en lista över termer som presenteras i alfabetisk eller annan ordning (ordbokstexten). Utöver den behövs först och främst även ett förord och/eller en inledning (ofta skrivs endast ett förord, där författarna efter eget gottfinnande kort presenterar ordboken, dess syfte, dess tillkomsthistoria, svårigheter som uppstod under arbetet, uppnådda och ouppnådda mål, redaktörer och andra medverkande, de viktigaste använda källorna, tack med mera; vid behov, särskilt i omfattande ordböcker, kan dessutom en mer utförlig inledning ges, där terminologins och terminografins historia inom området analyseras och olika terminologiska problem diskuteras med mera). En särskilt viktig del är beskrivningen av ordbokens struktur (se avsnitt VII). Om förkortningar och/eller kortformer, tecken och symboler används i texten, ska förklaringar till dem ges och de använda källorna anges. I översättande ordböcker är register önskvärda (vanligen är de alfabetiska eller alfabetiska med underordnade uppslagsord, men det kan också finnas systematiska register). Även om de utökar ordbokens omfång (vilket är opraktiskt), gör de det betydligt lättare att använda ordboken och gör den mer mångsidig. Ibland kallas dock omvända ordlistor helt enkelt för register i ordböcker (riktiga register tar mindre plats – endast sid- eller artikelnummer anges).

Terminologija | 2008 | 15 2 1 9

Ordböckernas användbarhet ökar också om alfabeten för de språk som används infogas. Det finns utgivna ordböcker som inte bara saknar en eller annan del (till exempel en källförteckning), utan där det, förutom själva ordbokstexten, inte finns några andra delar alls (till exempel R. Rakucevičius Lietuvių–vokiečių kalbų verslo ir teisės terminų žodynas (Vilnius, 2001)). Detta är ett allvarligt brott mot terminografins principer och sådana fall bör inte förekomma.

Om ordboken har utarbetats inom ramen för programmet för standardisering, användning, utveckling och spridning av statsspråket 2006–2015 och/eller har bedömts av Statliga kommissionen för det litauiska språket, föreskrivs vissa standardposter i Reikalavimuose. Det bör särskilt noteras att terminologen med språkvetenskaplig kompetens och recensenterna ska anges separat.

Ordbokens struktur (VII). Detta är det längsta och kanske viktigaste avsnittet i Reikalavimų, där frågor som rör utformningen av ordbokstexten behandlas (de ska förklaras i beskrivningen av ordbokens struktur).

I ordboken presenteras termer i artiklar, som kan grupperas i bon. Artiklar eller bon ordnas vanligen alfabetiskt (inne i ett bo kan underordnade termer ordnas även efter hierarki; vid datorbaserad sortering är det viktigt att ställa in lämpliga språkinställningar). Inom terminografin har traditionen utvecklats att bygga upp ett bo inte efter systemet av underordnade begrepp (även om man inte avlägsnar sig särskilt långt från det), utan efter formella kriterier – uppslagsordet för boet är grammatiskt huvudord i de fraser som ingår i boet¹ (substantiv). Ord från andra ordklasser (till exempel adjektiv) används vanligen som uppslagsord för bon i allmänna översättande ordböcker, men detta är ovanligt och bör inte uppmuntras i termordböcker (det kan i viss mån godtas i läroböcker i terminologi), även om sådana fall förekommer (till exempel används detta tillvägagångssätt i V. Bitinaitės Mokomajame anglų–lietuvių kalbų teisės terminų žodyne (Vilnius, 1997²), som har bedömts av Statliga kommissionen för det litauiska språket). Termer som inte är besläktade genom genus- och artsamband bör inte heller samlas i samma bo – substantivet i boets uppslagsord bör inte vara en bestämning i frasen (vilket är fallet i Teisinių terminų žodyne (Vilnius, 1954), sammanställd av A. Žiurlys). I de mindre vanligt förekommande systematiska ordböckerna bestäms termordningen av områdets systematik eller fastställs ordningen

¹ Begreppssystemet redovisas i systematiska ordböcker (ibland även i encyklopediska). Om vi följde det också i ordböcker med bon skulle man ibland behöva föra in termer som betecknar underordnade begrepp men uttrycks med olika substantiv i samma bo. Det skulle försvåra sökningen efter termer.

² En korrigerad och betydligt utökad ordbok gavs ut på nytt 2002 och 2008, men dessa utgåvor lämnades inte in till Statliga kommissionen för det litauiska språket för granskning, trots att ett godkännande, utan att detta samordnats med kommissionen, infördes i samtliga utgåvor.

220 Alvydas Umbrasas | Atnaujinti Terminų žodynų rengimo...

av redaktörerna själva. I hela ordlistan måste ett och samma system följas för hur termartiklarna och deras delar presenteras (undantag från denna regel måste motiveras tydligt i beskrivningen av ordlistans struktur).

De viktigaste delarna i en termartikel är själva termen, dess definition och motsvarigheter på andra språk. Reikalavimuose räknas de delar av termartiklar som förekommer oftast i ordlistor upp; redaktörerna kan välja bland dem efter behov, ordlistans typ och så vidare. Det är viktigt att termartiklarna och deras delar presenteras tydligt i ordlistans text, så att de inte kan förväxlas (till exempel bör förkortningar skiljas från symboler; gränsen mellan termartikelns delar måste vara tydlig – det är olämpligt när det inte går att förstå var termen slutar och dess förklarande ord börjar, särskilt eftersom de senare ibland betonas i onödan i ordlistor, såsom i V. Astrauskas m.fl:s Medicinos terminų žodyne (Vilnius, 1980), där det ibland är svårt att skilja termen från dess synonym och förklaring). Artikelns delars ordningsföljd och typografiska markeringar måste förklaras i beskrivningen av ordlistans struktur.

Redaktörer av termordlistor är ibland osäkra på hur synonymer ska presenteras och väljas ut. Ordlistor som skickas in för granskning till Valstybinei lietuvių kalbos komisijai visar att man ibland går till överdrift och utan något tydligt system listar en mängd synonymer, även morfonologiska varianter eller stavningsvarianter tas med, och ibland får synonymer till och med olika definitioner. I en ordlista ska ett begrepp ha en enda definition. Om ett begrepp i språkbruket betecknas med flera synonyma termer är det ordlistans redaktörs uppgift att, med terminologiska principer som vägledning, välja (ibland måste man också skapa) den lämpligaste termen och ge den företräde i ordlistan. All information om begreppet och den huvudterm som betecknar det (definition, motsvarigheter osv.) anges i en och samma artikel. Synonymer anges i separata hänvisningsartiklar, det vill säga hänvisningar görs till huvudartikeln eller till en av termens betydelser i huvudartikeln (om den mer rekommenderade synonymen motsvarar en viss betydelse av termen kan hänvisningen utgöra en del av artikeln). Synonymerna särskiljs: om en synonym inte betraktas som felaktig används hänvisningen žr.; om en synonym kategoriskt avråds rättas den, markeras som icke rekommenderad och den rekommenderade termen anges efter ett likhetstecken (ntk. =). Det bör uppmärksammas att hänvisningen žr. endast ska användas normerande, det vill säga för att hänvisa till en mer rekommenderad synonym. I ordlistor, särskilt encyklopediska, används hänvisningen žr. ibland i mer än en betydelse: den hänvisar inte bara till den dominerande synonymen, utan också till en artikel eller ett artikelkluster där mer utförlig information finns, där termen förklaras eller liknande (detta görs ofta när termer presenteras blandat i artikelkluster och

Terminologija | 2008 | 15

221

abėcėlės tvarka, pavyzdžiui, taip yra A. Smetonos Karybos žodyne (Vilnius, 1995)). Tokia praktika šalintina – nuorodos turi būti vienareikšmės, esant reikalui, kaip nuoroda tokiais atvejais gali būti vartojama rodyklėlė (↗) ar kt. Apskritai geriau nedaryti daug skirtingos reikšmės nuorodų (nebent tai būtų būtina). Visos nuorodos ir jų vartojimo sistema turi būti paaiškinta žodyno sandaros apraše.

I huvudartikeln rekommenderas att synonymer anges intill uppslagstermen (åtskilda med kommatecken) eller, om en viss betydelse av termen har en synonym, efter förklaringen av betydelsen (med beteckningen sin.). Icke rekommenderade synonymer anges inte i huvudartikeln. Man tenderar också att inte nämna alla andra synonymer i huvudartikeln, utan bara de bästa och vanligaste (övriga anges i hänvisningsartiklar).

Termbetydelser får inte förväxlas med homonyma termer. Inom terminografi brukar betydelser numreras och anges i en och samma artikel, medan homonymer behandlas i separata artiklar. Det rekommenderas inte att ange underbetydelser som skiljs åt med semikolon eller på annat sätt. Varje betydelse av en term ska definieras som en självständig enhet – definitionen ska vara tydlig när den läses separat, utan de andra betydelserna. Det är olämpligt när exempelvis den andra betydelsen formuleras med hjälp av substituerande pronomen, det vill säga skrivs som om den vore en fortsättning på det som sagts i den första betydelsen (sådana förklaringar finns till exempel i R. Čiukas m.fl:s Tekstilės terminų žodyne³ (Kaunas, 2001)). Datorisering av ordlistor och införande av termer i termdatabaser uppmuntrar till att varje betydelse definieras så självständigt som möjligt. För att det ska bli lättare att ange begreppens samband och elementen i artiklarna för termerna som betecknar dem, tenderar man att behandla betydelserna i databaser som separata artiklar (så görs till exempel i Matematikos ir informatikos instituto äldsta termdatabas http://www.terminynas.lt och Lietuvos Respublikos terminų banke). Därför måste definitionerna i termordlistor lämpa sig för att skilja betydelserna åt, struktureras och föras över till en databas. Om motsvarigheterna på främmande språk skiljer sig åt mellan termens betydelser måste de också särskiljas och anges separat vid varje betydelse. Om motsvarigheterna är desamma kan de anges på ett och samma ställe (gemensamt för hela artikeln). Dagens ordlisteskrivande visar att alltför liten uppmärksamhet ägnas åt att dela upp motsvarigheterna efter betydelse – ibland anges motsvarigheter till termer med flera betydelser tillsammans, vilket kan vilseleda ordlistans läsare.

³ Exempel: pneumatinis transportas – 1. transport av material genom rörledningar med hjälp av en luftström. 2. utrustning för sådan transport; tuščiaviduris pluoštas – 1. en tråd eller ett hårstrå i form av ett rör. 2. en samling sådana hårstrån.

222

Alvydas Umbrasas | Atnaujinti Terminų žodynų rengimo...

Om singular- och pluralformen av ett ord är separata termer föreslås i Reikalavimuose att de anges i separata artiklar och i en klusterordlista även i separata kluster. I andra fall, när termer för underordnade kategorier har både singular- och pluralform, anges de i samma kluster⁴.

Det bör noteras att synonyma motsvarigheter på ett och samma språk ordnas efter prioritet – den som föredras anges först (det rekommenderas inte att ange alltför många). Användningsskillnader kan markeras vid motsvarigheterna. Liksom i tidigare Reikalavimuose rekommenderas att motsvarigheter på språk som har grammatiskt genus och numerus anges med genusmarkeringarna (m, f, n) och vid behov även med pluralmarkeringen (pl). Reikalavimais eftersträvas också enhetlighet i språkmarkeringarna för ordlistornas motsvarigheter. Det rekommenderas att använda tvåbokstavskoder enligt den internationella standard som antagits i Litauen, LST ISO 639-1: 2003 Kalbų pavadinimų kodai. 1 dalis. Dviraidžiai kodai: de (tyska), en (engelska), fr (franska), ru (ryska) osv.

Ibland missbrukas parenteser i ordlistor: de används för att ange olika slags information, termer för olika begrepp förs ibland in i en och samma artikel, och synonyma eller valfria termled sätts inom parentes (inte bara i litauiska termer utan också i motsvarigheterna). Sådan förvirring får inte förekomma. Det är önskvärt att användningen av parenteser, om de behövs, är entydig och förklaras i beskrivningen av ordlistans struktur. Sådant som enligt Reikalavimuose rekommenderas att presenteras på annat sätt (till exempel synonymer) ska inte anges inom parentes. Vid behov används hakparenteser [] – i dem kan källan anges i förkortad form (till exempel för en definition). Till skillnad från översättningsordlistor bör förklarande ord inte stå inom parentes intill termen i definitionsordlistor – det är ju definitionens uppgift (sådana exempel finns till exempel i N. Juškaitės, St. Keinio och K. Sakalausko Aiškinamajame geležinkelių transporto terminų žodyne (Vilnius, 2006)).

Som brukligt ska litauiska termer i ordlistor vara accentmarkerade. Accentmarkering behövs endast inte för termer i icke rekommenderade och hänvisande hänvisningsartiklar samt för funktionsord som ingår som termled. Hänvisningspilar behöver inte accentmarkeras.

⁴ Exempelvis är cukrus, som är den vanliga beteckningen för sackaros, och cukrūs, som är den allmänna beteckningen för sackarider, åtskilda; därför anges de separat i K. Daukšas, J. Barkauskas, V. Daukšas m.fl:s Chemijos terminų aiškinamajame žodyne (V., 2003), medan termer för underordnade kategorier som skiljer sig åt i numerus och innehåller leden banga ir bangos anges i samma kluster i V. Palenskis, V. Valiukėnas, V. Žalkauskas och P. J. Žilinskas Fizikos terminų žodyne: lietuvių, anglų, prancūzų, vokiečių ir rusų kalbomis (V., 2007). Presentationen har korrigerats, eftersom separata kluster användes i den första upplagan av Fizikos terminų žodyno (huvudredaktör P. Brazdžiūnas, V., 1979).

Terminologija | 2008 | 15 223

inte nödvändigt. Utöver andra källor följer man vid accentuering rekommendationerna från den statliga kommissionen för litauiska språket (de har företräde) och Dabartinės lietuvių kalbos žodynu (den senaste utgåvan!). Om flera accentueringsvarianter är möjliga används den första. Oklara eller omtvistade fall kan föreslås för behandling av den statliga kommissionen för litauiska språkets underkommitté för uttal och accentuering.

Liksom i vetenskapligt språk rekommenderas det i Reikalavimuose att prioritera originalformer av egennamn som ingår som led i termer (med undantag för traditionella fall). Termer med anpassade former presenteras i hänvisningsartiklar enligt den allmänna ordningsföljden för termer.

I beskrivningen av ordbokens struktur ska alltså följande förklaras: ordningen och/eller grupperingen av termer; uppslagsartikelns struktur, markeringarna för dess beståndsdelar, grafiska avskiljningstecken och särskiljande typsnittsegenskaper; hur betydelser och homonymer presenteras; hur synonymer presenteras; hänvisningssystemet; hur termer med egennamn presenteras m.m.

Datorbaserad bearbetning (VIII). Eftersom möjligheterna att hantera data i en terminologisk ordbok i textfiler är begränsade rekommenderas användning av databaser eller åtminstone elektroniska kalkylblad. Data som lagras på detta sätt är lättare att sortera, gruppera eller filtrera utifrån olika aspekter, och det blir enklare att hitta och åtgärda avvikelser.

Liksom i tidigare Reikalavimuose betonas att alla tecken som används i ordboken ska ha en korrekt elektronisk kod (detta är särskilt viktigt när data från olika ordböcker förs samman i en gemensam elektronisk databas). För att underlätta datautbyte rekommenderas användning av teckensnittet Palemono.

De angivna typsnitten ska användas. Olika typsnitts tecken får inte utan motiverat skäl användas i ett och samma ord. Inte heller får visuellt likartade latinska och kyrilliska bokstäver förväxlas, eftersom de har olika koder.

Det påminns om att korrekta stavnings- och skiljetecken ska användas i texten (tyvärr vållar användningen av citattecken, tankstreck och bindestreck fortfarande svårigheter för en del).

Det är inte ändamålsenligt att utarbeta ett tryckoriginal innan ordboken har lämnats in för bedömning av experter vid den statliga kommissionen för litauiska språket och behandlats av terminologins underkommitté, eftersom tryckoriginalet kan behöva göras om när ordboken har korrigerats enligt de inkomna synpunkterna.

224 Alvydas Umbrasas | Atnaujinti Terminų žodynų rengimo...

I slutet av kraven finns en omfattande förteckning över rekommenderad litteratur och källor, där de mest behövliga publikationerna om terminologi och språkbruk, standarder, databaser med mera har tagits med. Detta är till nytta inte bara för ordboksförfattare utan också för deras redaktörer. Den tidigare uppdelningen i obligatorisk och rekommenderad litteratur har avskaffats.

Mottaget 2008-12-09

Alvydas Umbrasas

Litauiska språkets institut

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

E-post: [email protected]

Terminologija | 2008 | 15 225