Likheter och skillnader mellan byggandets folkliga och vetenskapliga terminologi

ROBERTAS STUNŽINAS

Mykolo Romerio universitetas

I denna artikel diskuteras de viktigaste likheterna och skillnaderna mellan byggandets folkliga och vetenskapliga terminologi. Med detta arbete fortsätter författaren sin forskningsserie om byggandets folkliga terminologi. Innan dessa två terminologier jämförs bör det sägas att det levande språket och dess terminologi är en viktig källa till vetenskaplig terminologi. Den litauiska terminologins teoretiska pionjär, filosofen St. Šalkauskis, skrev i artikeln ”Terminologijos teorija ir lietuviškoji filosofijos terminija”, publicerad i tidskriften Logos, att ord i det allmänna folkspråket är den främsta källan till vetenskaplig terminologi: ”det är varken nödvändigt att skapa en ny term eller att låna en främmande, om ett ord ur det vanliga folkspråket kan anpassas fullt tillfredsställande till det vetenskapliga behovet” (Šalkauskis 1991: 55). Filosofen betonade att det allmänna språket inte bara är den rikaste utan också den mest begripliga källan till vetenskaplig terminologi. Detta har även framhållits av framstående litauiska språkvetare K. Būga (1961: 784), J. Balčikonis (1978: 164) och Pr. Skardžius (1997: 300). Terminologer betonar också betydelsen av särskilda ord i det levande språket när termer för olika fackområden skapas. Enligt St. Keinys utgör det egna språkets resurser grunden för terminologiskapandet, och inom olika områden kan man i stor utsträckning stödja sig på dialektordförrådet, särskilt folkliga termer (2005: 232). Även specialister inom byggnadsvetenskap framhåller betydelsen av ord ur det levande språket när vetenskapliga termer skapas. Författarna till Statybos terminų žodyno, A. Kudzys, A. Rosinas och B. Kudzienė, skriver i förordet till ordboken att korrekt bildade termer som länge har använts i det levande språket är viktiga inom byggterminologin (STŽ 2002: 6). Trots detta är den folkliga och den vetenskapliga terminologin skilda områden – ”detta bestäms av skillnader och motsättningar mellan vetenskapen, civilisationen i allmänhet och etniciteten, det folkliga livet” (Klimavičius 2005: 133).

När det gäller likheterna mellan folkliga och vetenskapliga termer bör det sägas att både folkliga och vetenskapliga termer hör till det specialiserade ordförrådets skikt. Vetenskapliga termer är ord eller fasta attributiva ordkombinationer

42 R. Stunžinas | Statybos liaudies ir mokslo terminijos bendrybės ir skirt ybės

med en mycket klart avgränsad betydelse i språket inom ett visst område och som benämner begrepp såsom medlemmar i ett visst system (Keinys 2005: 229). Folkliga termer är nomenklaturartade återgivningar av koncentrerad information. Liksom vetenskapliga termer betecknar folkliga termer specialiserade begrepp (Никитина 2009: 80). Men varken vetenskapliga eller folkliga termer är endast en sorts ord – de ryms inte enbart inom ordets gränser och kan vara såväl enordiga som sammansatta (se Gaivenis 2000: 14, Jakaitienė 2010: 182).

FOLKLIG TERMINOLOGI – GRUNDEN FÖR DEN VETENSKAPLIGA TERMINOLOGIN

Som redan nämnts är folklig och vetenskaplig terminologi skilda områden som fungerar var för sig. J. Klimavičius hävdar att den folkliga terminologin är en källa till den vetenskapliga terminologin – den vetenskapliga terminologin hämtar termer ur den för att benämna begrepp i vetenskapliga system. Språkvetaren påpekar dock att lånen inte är likartade: ”För övrigt är dessa källor inte lika djupa för alla grenar av den vetenskapliga terminologin; ibland saknas de helt” (Klimavičius 2005: 133). Detta kan ses om man betraktar den tidiga terminologin inom byggnadsvetenskapen. Under mitten och slutet av 1800-talet var folkliga termer den främsta källan till den byggnadsvetenskapliga terminologi som började förekomma i tidskrifter. Exempelvis kan man i artiklar med hushållsråd i L. Ivinskis kalendrar (1846–1863), i Aušros-artiklarna Medega statant trobas (1883–1886) och i Lietuvos draugijos månadstidskrift Ūkinikas (Ūkininkas) för jordbrukare (1890–1905) hitta byggnadsbegrepp hämtade ur det levande språket, till exempel: durelės Uk 1891 IV 175, durės Uk 1890 II 22, gelžis M 1884 I–II 56, gomurys Uk 1891 IV 174, grįčia Uk 1891 IV 173, grindys Uk 1891 IV 171, juška Uk 1891 IV 175, kakalis Uk 1891 IV 173, kalkiai M 1884 I–II 56, kaminas Uk 1891 IV 173, kliausmas Uk 1891 IV 174, langas Uk 1890 II 22, lenta Uk 1891 IV 171, lubos Uk 1891 IV 172, molis K 1849 31, namas K 1849 30, palubė Uk 1891 IV 175, pamatas Uk 1890 II 22, pecius Uk 1891 IV 173, plyta Uk 1891 IV 171, samanos Uk 1891 III 134, siena K 1849 31, sienojas Uk 1891 III 132, sklepas Uk 1891 IV 172, smiltis Uk 1891 III 134, stiklas M 1884 I–II 56, stogo čerpės M 1884 I–II 56, teptuvas K 1849 31, tinkas Uk 1891 III 134, trioba Uk 1891 III 134, vaini-kas Uk 1891 III 132, ziame K 1862 45.

Alla folkliga termer har dock inte övergått till den vetenskapliga terminologin med oförändrad betydelse. St. Šalkauskis har påpekat att ord ur det allmänna språket som tas i bruk för terminologiska ändamål omformas och att deras betydelser preciseras, utvidgas, inskränks eller överförs analogiskt

Terminologija | 2010 | 17

43

(Šalkauskis 1991: 24–31). Även terminologer har skrivit om detta (Keinys 2005: 231; Klimavičius 2005: 135; Gaivenis 2000: 52–53). Med J. Klimavičius målande formulering är ”användningen av folklig terminologi inte en överföring från ett kärl till ett annat, utan en blodtransfusion enligt rätt blodgrupp, inte en förflyttning från en plats till en annan, utan en transplantation eller ympning” (2005: 135). Det råder allmän enighet om att vetenskapliga termer skiljer sig från allmänspråkliga ord (och därmed också från folkliga termer) genom sin specialiserade betydelse och tydliga semantiska gräns (LE XXXI 1964: 81; Гринев 1993: 29).

En översikt över terminologin i byggnadsvetenskapliga publikationer från början av 1900-talet (1910–1937) visar att byggnadsbegrepp ofta bygger på folkliga termer. I den tidiga byggnadsvetenskapliga terminologin betecknas grundläggande byggnadsbegrepp med folkliga termer, och en betydande del av de vetenskapliga termerna motsvarar i betydelse nästan de folkliga termerna, t.ex.: akmuo Jod 2, alie jus Kind 32, anglis Iv 48, ąžuolas Kind 7, balana Jan 16, eglė Jan 18, sija Kind 14, kambarys Jan 14, kūtė Van 10, lenta Braž 2, lubos Jan 15, molis Reis 1, namas Zub 9, pečius Braž 1, pušis Jan 18, rąstas Reis 24, siena Reis 1, smėlys Jan 9, šulas Braž 10, žabai Van 28, žvyras Reis 13. I många fall specialiseras, inskränks eller utvidgas emellertid betydelsen hos de folkliga termerna, varför de vetenskapliga termerna kan få nya betydelser, t.ex.: druskos Jod 1, grindys Kind 13, krosnys Šim 4, lubos (lubos ir perdangos) Šim 4. Här betecknar terminologiserade pluralformer klasser av föremål (se Stunžinas 2007: 125–134 för en utförligare behandling).

KRAV PÅ FOLKLIG OCH VETENSKAPLIG TERMINOLOGI

Språkvetare har uppmärksammat att inte alla folkliga termer lämpar sig för vetenskaplig terminologi. A. Salys har skrivit att ”folkliga termer etableras som allmänspråkliga först när de inte strider mot logiken och i övrigt är lätta att ta till sig” (Salys 1985: 102–103). K. Gaivenis menade att det finns många hinder för att terminologisera ord från folkspråket – en betydande del av det specialiserade ordförrådet består av ord som används inom ett begränsat område och är föga kända, och många folkliga termer är ord med oklar motivation och stilistiska konnotationer (Gaivenis 2002: 52). Därför kan man hävda att folkliga termer kan ha egenskaper som vetenskapliga termer saknar. Vetenskapliga termer omfattas emellertid av stränga krav. De främsta kännetecknen för vetenskapliga termer är precision (Keinys 1980: 31, Гринев 1993: 29, Skujiņa 1993: 51, Gaivenis 2002: 38), entydighet (Гринев 1993: 32, Skujiņa 1993: 51), betydelsens bestämdhet (Keinys 1980: 28, Гринев 1993: 30), korrekthet (Keinys

44 R. Stunžinas | Statybos liaudies ir mokslo terminijos bendrybės ir skirtybės

1980: 52, Gaivenis 2002: 36), emotionell neutralitet (Keinys 1980: 35, Гринев 1993: 32, Gaivenis 2002: 44), lätthanterlighet (Keinys 1980: 42), systematik (Keinys 1980: 37, Skujiņa 1993: 51, Gaivenis 2002: 40), enkelhet i ordbildningen (Keinys 1980: 45, Gaivenis 2002: 47), nominativitet (Гринев 1993: 33), kontextuellt oberoende (Гринев 1993: 32, Skujiņa 1993: 51), mononymitet, icke-ambivalens (Skujiņa 1993: 51) m.fl. Precision framhålls i många fall som det grundläggande särskiljande kännetecknet hos vetenskapliga termer (Keinys 1980: 31; Гринев 1993: 29; Skujiņa 1993: 50). I det följande diskuteras några av dessa kännetecken.

KORREKTHET

Vetenskapliga termer måste uppfylla standardspråkets krav; de är direkt förbundna med standardspråkets allmänna lexikala system och kan under inga omständigheter isoleras från detta (Keinys 1980: 53). I folklig terminologi finns många ord av främmande ursprung som betraktas som lånord ur standardspråkets perspektiv, t.ex.: ^xkatukas (brus. комух, 1. ko-tuch) ”hönshus” LKŽe, ^xpavietis (brus. павец) ”skjul” LKŽe, ^xsienis (1. sien) ”farstu” LKŽe, ^xšopas (1. szopa < vok. Schuppen) ”lada” LKŽe m.fl. Det bör också tilläggas att talad respektive skriven form är ett av de viktigaste särskiljande kännetecknen mellan folkliga och vetenskapliga termer (Никитина 2009: 82). S. Nikitina hävdar att vetenskaplig terminologi är ett medel för att förmedla begreppslig kunskap om det undersökta ämnet och framför allt fungerar i skriftlig form. Inom vetenskaplig terminologi måste allt uttryckas explicit, och den skrivna texten är den främsta formen för att förverkliga sådan kunskap. Folklig terminologi kännetecknas av muntlig kommunikation, och en del av kunskapen förmedlas med icke-verbala kommunikationsmedel (Никитина 2009: 82). Det är antagligen även till den muntliga användningen av folkliga termer som man bör knyta termformernas variation. Byggandets folkliga terminologi kännetecknas av instabilt uttryckssätt – här finns många fall av fonetisk och grammatisk variation, t.ex.: daržinė (3^b) LKA I 53, LKŽe – daržinė (1) LKA I 53, klėtis (1) LKA I 47, LKŽe – klėtis (3) LKA I 47, LKŽe, málkinė (1) LKŽe – malkinė (3^a) LKŽe; peludnica LKA I 54 – peludnyca LKA I 54, pūnė LKA I 49, LKŽe – punė LKA I 49, sušnia LKA I 65 – sūšnia LKA I 65; abarės LKA I 50, LKŽe – abarai LKA I 50, ankletis LKA I 49, LKŽe – ankletė LKA I 49, arklinykas LKA I 50 – arklinykė LKA I 50, aruodas LKA I 47, LKŽe – aruoda LKA I 47.

Terminologija | 2010 | 17 45

EMOTIONELL NEUTRALITET

Vetenskapliga termer kännetecknas av emotionell neutralitet; den ideala termen borde vara en känslolös skapelse av det logiska förnuftet (Keinys 1980: 35). Folkliga termer kan emellertid, till skillnad från vetenskapliga termer, ha en emotionell klang. K. Gaivenis har uppmärksammat detta och skrivit att en betydande del av de folkliga termerna är stilistiskt färgade ord (Gaivenis 2002: 52). Vissa folkliga termer har till exempel värderande drag. Ett litet och dåligt bostadshus betecknas i folklig terminologi med stilistiskt konnoterade termer eller termer med ett värderande sem, t.ex.: lūšna KazRŽ I 468, numpalaikiai DūnŽ 224, laužas LKŽe, laužynas LazŽ 141, trobukas LKŽe, ZanavŽ3 481, trobapalaikė DūnŽ 406, trobesikė ZanavŽ3 481.

ENBETYDIGHET OCH FLERTYDIGHET

I en fullständigt systematiserad vetenskaplig terminologi bör varje begrepp ha en egen term och varje term beteckna endast ett begrepp (Keinys 1980: 30). A. Kaulakienė har skrivit att en ideal nominering endast är möjlig när terminologin har stabiliserats och det finns en tydlig koppling och motivering mellan termkategorierna och de motsvarande begreppskategorierna. En ideal nominering föreligger när en term benämner ett begrepp och ett begrepp motsvarar en term (Kaulakienė 2009: 82). I terminologiska områden som inte är fullständigt systematiserade betecknas dock ofta flera begrepp med en och samma term, eller ett och samma begrepp med flera termer. Termers flertydighet och synonymi betraktas som brister i terminologin (Даниленко 1977: 65). Dessa terminologiska företeelser försvårar informationsöverföringen och skapar förvirring i hela termssystemet – detta är en av orsakerna till att begrepps- och termssystemen inte är isomorfa. Trots detta är flertydighet ganska vanlig i folklig terminologi. Samma term betecknar exempelvis inte sällan olika byggnader, en byggnad och ett rum, t.ex.: butas ”vilken byggnad som helst, byggnad” LKŽe – ”bostadshus, stuga, koja” LKA I 34, LKŽe, daržinė ”byggnad där hö förvaras” KaltŽ 40, LKA I 56 – ”byggnad där spannmål endast lagras” LKA I 53, LKŽe, klojimas ”byggnad där hö förvaras” LKA I 57 – ”byggnad där spannmål lagras och torkas” LKA I 53; namas ”bostadshus” LKA I 34, LKŽe – ”fristående liten byggnad med spis för sommaren” LKŽe – ”ladugård under samma tak som bostadshuset” LKA I 49, LKŽe; buta ”byggnad, hus” LKŽe – ”rum” LKŽe, gryčia ”bostadshus” KupŽ 733, LKA I 34, LKŽe – ”ena änden av bostadshuset” LKA I 34, LKŽe, jauja ”fristående stuga där lin torkas och stampas”

46 R. Stunžinas | Statybos liaudies ir mokslo terminijos bendrybės ir skirtybės

”LKŽe, ZanavŽ1 563 – ”utrymme för torkning av spannmål” LKA I 64, LKŽe. Flertydigheten i folklig terminologi är mångfacetterad; termerna står ofta i olika associativa relationer till varandra och kan vara förbundna genom metonymiska relationer mellan helhet och del, redskap och handlingens resultat, material och produkt eller andra slags relationer (se vidare Stunžinas 2009: 68–92).

MONONYMI OCH SYNONYMI

Som redan nämnts är mononymitet (att benämna ett begrepp med en term) ett av kraven på vetenskaplig terminologi. Att beteckna samma begrepp med flera termer är ett av terminologins äldsta och viktigaste problem. De mest allmänna orsakerna till synonymi är bristande enhetlighet i terminologin, att etablerat språkbruk inte beaktas, att språkets resurser används på olika sätt (Keinys 1980: 98–99), en önskan att benämna begreppet mer rationellt, följder av språklig interferens (Kaulakienė 2009: 178), variation i termformer, betoning av olika aspekter, lån av två olika termer eller lån av en term och uppkomsten av en inhemsk motsvarighet, användning av en officiell respektive vardaglig term eller en modern respektive föråldrad term samt användning av en lång respektive kort termvariant (Гринев 1993: 29). Inom terminologin undviker man medvetet synonymer och det råder enighet om att varje begrepp endast bör betecknas med en term (Keinys 1980: 98). Synonymi kan tillåtas inom terminologin i några fall. För det första är synonymer motiverade när man i olika termssystem vill lyfta fram olika kännetecken hos ett och samma begrepp. Synonymer kan också uppstå när kortare varianter används. Även synonymi mellan internationella termer och termer med inhemskt ursprung är motiverad (Keinys 1980: 103). I folklig terminologi, liksom i vardagsspråket, är synonymi en vanlig företeelse som vittnar om språkets semantiska flexibilitet och variationen i dess uttrycksmedel. Ett bostadshus benämns exempelvis i det levande språket med närmare trettio termer av olika ursprung, t.ex.: apseigos LKŽe, butas LKŽe, duba LKŽe, gyvenimas LKŽ, gūžta LKŽe, namas LKŽe, pastatas LKŽe, pašalys LKŽe, pirkia LKŽe, pirktaitė LKŽe, pirkutė LKŽe, priešinė LKŽe, triobesys LKŽe, troba LKŽe, trobinė, ^xbudavonė (1. budowanie) LKŽe, ^xbudinkas (1. budynek, vitry. будынак) LKŽe, ^xgaspada (1. gospoda) LKŽe, grinyčia (vitry. грыдніца) LKŽe, gryčia (vitry. грыдніца) LKŽe, ^xbakūžė (ty. dial. backhus) LKŽe, ^xistuba (ty. Stube, lett. istaba, istuba) LKŽe, ^xkūta (ty. Kote) LKŽe, rūmas (germ.) LKŽe, ^xstuba (ty. dial. stuba) LKŽe, ^xškūnė (ty. dial. schūne) LKŽe, ^xūta (ty. Hütte) LKŽe, ^xšeimynstubė (hybrid) LKA I 34.

Terminologija | 2010 | 17

47

Dessutom står många synonyma folkliga termer också i en gemensam flertydighetsrelation till varandra. Exempelvis har de synonyma termerna för en byggnad där hö förvaras – šieninė LKŽe, daržinė LKŽe, klaimas LKŽe, klojimas LKŽe, kluonas LKŽe, skūnia LKŽe – också betydelsen ”byggnad där spannmål förvaras”, medan termerna för bostadshusets förstuga – butukas LKŽe, kalidorius LKŽe, nameliokas LKŽe, namelis LKŽe – också har betydelsen ”bastuns första rum” (se vidare Stunžinas 2009: 70–72). Detta kan förklaras av att folkliga termer, liksom ord i vardagsspråket, kännetecknas av betydelsemässig instabilitet (Трубачев 1966: 62; Клепикова 1974: 30; Klimavičius 2005: 134). I vardagsspråket är ordens betydelse obestämd och beroende av sammanhanget; synonymer uppstår för att undvika tvetydigheter som härrör från ords användning i bildlig betydelse och från betydelseutvidgning eller betydelseinskränkning (Riggs 1993: 195). Synonymiteten hos folkliga termer beror på källorna till vardagsspråkets synonymer. Tre huvudsakliga källor till vardagsspråkets synonymer urskiljs – ords ordbildningsmöjligheter, möjligheten att nya betydelser uppstår, dialekter och andra språk (se Jakaitienė 2010: 124).

ASSOCIATIVITET OCH LOGIK

Associativitet och logik är nära förbundna med kravet på terminologisk precision. Elementen i tankeinnehållet uttrycks på olika sätt med folkterminologi respektive vetenskaplig terminologi. A. Salys har påpekat att ord med särskild betydelse i det levande språket, särskilt nybildningar, uppstår enligt en annan princip än inom vetenskaplig terminologi: ”i det levande folkspråket uppstår nya termer snarare genom att man först ser ett föremål och får ett intryck av det, ibland också genom en inte helt logisk analogi” (Salys 1985: 102). S. Nikitina hävdar att grunderna för de begrepp som uttrycks med vetenskapliga termer formuleras av specialister genom teorier och koncept, medan den världsbild som uttrycks med folktermer bygger på andra, inte mindre komplexa, principer som befästs genom lång erfarenhet och kunskap (Никитина 2009: 81). Det hävdas att vetenskapliga termer betecknar specialiserade begrepp, medan folktermer betecknar föreställningar¹ (se Гринев 1993: 48). S. Griniovas skrev att systemet av vardagliga föreställningar skiljer sig avsevärt från systemet av vetenskapliga begrepp. Systemet av vardagliga föreställningar, uttryckt med det allmänna språkets medel, skapas genom associativa samband; systemet av vetenskapliga begrepp, uttryckt med termer,

¹ En föreställning är en sinnligt tydlig bild av ett objekt, som finns kvar och kan återkallas i medvetandet även när själva objektet inte längre påverkar sinnesorganen. Ett begrepp är en generaliserad återspegling av världens företeelser i människors medvetande, en särskild tankeform som återspeglar resultaten av kognitiv verksamhet (Jakaitienė 2010: 46). Inom terminologin är ett begrepp ”en generaliserad mental motsvarighet (ett koncept) till ett visst ämnesområde”. Inom terminologin är begreppet inte bara en tankeenhet utan också en kunskapsenhet (Jakaitienė 2010: 183).

48 R. Stunžinas | Statybos liaudies ir mokslo terminijos bendrybės ir skirt ybės

tema kuriama loginių, visų pirma hierarchinių, ryšių pagrindu (Гринев 1993: 172). Sąvokų ryšiai atsiskleidžia terminų apibrėžtyse – tai taip pat yra vienas pagrindinių liaudies ir mokslo terminų skiriamųjų bruožų.

Folkterminologin är en återspegling av folkets världsbild, och därför förekommer här lexikala luckor. Lexikala luckor är lexikala enheter som återspeglar specifika element i en viss kultur och saknar direkta lexikala semantiska motsvarigheter i ett annat språk (Kvašytė 2009: 63). Orsaken till att lexikala luckor uppstår är särdrag i språkets kategorisering av världen (Gudavičius 2007: 93). S. Nikitina har betonat detta särdrag hos folkterminologin (Никитина 2009: 82). Systemen av vetenskapliga begrepp återspeglar endast vetenskapens struktur och avslöjar inte språkets perspektiv. Vetenskapliga begrepp är oberoende av ett visst språk – även om de kan ha en egen social eller kulturell prägel (Antia 2000: 105).

SYSTEMATIK

En viktig skillnad mellan folktermer och vetenskapliga termer är att folktermer benämner specialiserade föreställningar utan koppling till ett begreppssystem (Гринев 1993: 48). Vetenskapliga termer skapas som återspeglingar av ett vetenskapsområdes begrepp – något som filosofen St. Šalkauskis påpekade redan under mellankrigstiden: ”en term är ett ord som uttrycker ett begrepp med särskild betydelse inom ett visst vetenskapligt ämne” (Šalkauskis 1991: 15). Inom terminologin förstås vetenskapliga termer endast som systemmedlemmar: ”ord eller fasta attributiva ordkombinationer med en mycket preciserad betydelse i språket inom ett visst verksamhetsområde och vars uppgift är att benämna begreppen inom vilket område som helst som medlemmar av ett visst system” (Keinys 1983: 229; Gaivenis 2002: 14). Terminologer betonar att systematiseringen av begrepp är en viktig del av terminologivetenskapen och terminologiarbetet (Picht 2009: 14). En av terminologins främsta uppgifter är att utforma och analysera terminologisystem. Enligt forskare bör utformningen och analysen av terminologisystem bidra till att uppnå isomorfism – ömsesidig överensstämmelse – mellan begreppssystemet och dess formella uttryck (Татаринов 2006: 81).

SEMANTISKA FÄLT

Till vetenskapliga termers systematik hör begreppet termfält. Ett termfält definieras som en komplex klassifikatorisk struktur, enhetliggjord på systematisk grund och omfattande termerna inom ett yrkesområde. Inom terminologin är det också viktigt att undersöka termfält: materialets strukturering, relationerna mellan termfältens element, elementens inbördes avgränsning, fältstrukturens allmängiltighet, historiska samspel och utveckling (Татаринов

Terminologija | 2010 | 17 49

2006: 275–276). Det semantiska fält som bildas av folkliga termer kännetecknas inte av stränghet och enhetlighet. Vardagsspråkets semantiska fält är en avspegling av den verkliga eller föreställda världen, där föremål, företeelser och egenskaper också är förbundna genom många olika relationer och bildar vissa områden eller territorier som, relativt sett, är åtskilda från varandra (Gudavičius 2007: 117). De semantiska fälten för folkliga termer, liksom för vardagsspråkets ord, skiljer sig från de semantiska fälten för vetenskapliga begrepp genom att deras innehåll är mindre enhetligt, mer komplext och mer omfattande (se Antia 2000: 105).

NOMINERING AV FOLKLIGA OCH VETENSKAPLIGA TERMER

Folklig terminologi skiljer sig från vetenskaplig genom sin spontana uppkomst och sitt spontana fungerande (Никитина 2009: 80–81). G. Klepikova hävdar att man inom vetenskaplig terminologi medvetet strävar efter överensstämmelse mellan verklighetens föremål och sememet; här är nomineringen slutgiltig. Inom folklig terminologi fastställs, till skillnad från den vetenskapliga, förhållandet mellan verklighetens föremål och sememet spontant, och nomineringen är selektiv – dess precisering beror på hur viktiga verklighetens föremål anses vara (Клепикова 1974: 33). Därför kan man anta att folklig terminologi uppvisar kännetecken från ett tidigt skede i skapandet av specialiserat ordförråd. I sådana fall avgörs nomineringen av subjektiva faktorer – språkets teckensemantik återspeglar en ovetenskaplig förståelse av föremål, egenskaper, handlingar och processer (Володина 1997: 43). En ovetenskaplig förståelse av föremål och företeelser leder till att begrepp och föreställningar benämns utifrån vissa associationer. S. Nikitina hävdar att metaforer är ett av de viktigaste benämningsmedlen inom folklig terminologi (Никитина 2009: 82). Inom byggandets folkliga terminologi är metaforisk benämning av begrepp vanligt förekommande, t.ex.: kamurka ”dålig liten stuga” LKŽe, kaniūkšlė ”dålig stuga” LKŽe, pašiūrė ”obetydlig liten stuga” LKŽe, pirtis ”dåligt bostadshus” LKŽe; nameliokas ”förstuga” LKA I 39, namelis ”förstuga” LKA I 39, LKŽe, pirtikė ”förstuga” LKŽe. Man kan också tillägga att metonymi är ett mycket viktigt benämningsmedel för folkliga termer. Inom byggandets folkliga terminologi benämns konkreta föremål (redskap, byggnadsdelar) utifrån handlingar, t.ex.: užsukimas ”vridbar regel” LKA I 41, nusirengimas ”bastufoajé” LKA I 58, eller så benämns konstruktioner utifrån byggnadsmaterialet – golvbeläggningar, t.ex.: žemė ”loge-golv” LKA I 54, molis ”bostadshusets golvbeläggning” LKA I 37. Enligt terminologer är metonymi ett viktigt sätt att bilda nya ord och betydelser hos vetenskapliga termer. Det har konstaterats att metonymisk betydelseöverföring inom vetenskaplig terminologi, även om den uppvisar vissa skillnader, är

50 R. Stunžinas | Statybos liaudies ir mokslo terminijos bendrybės ir skirt ybės

grindžiamas tokiais pačiais principais, kaip ir paprastojoje kalboje (Прохорова 1996: 69). Tiesa, terminologai atkreipia dėmesį, kad mokslo terminus veikia paprastosios kalbos leksiniai ir semantiniai procesai. Taip pat sakoma, kad mokslo terminai priklauso nuo vartosenos situacijos ir konteksto. Tokiu atveju mokslo terminai gali sinoniminiais ryšiais sietis su kitais terminais, pasižymėti daugiareikšmiškumu, vaizdingumu ir ekspresyvumu (Татаринов 2006: 134). Terminų vaizdingumas, metaforiškumas ir emocingumas gali atsirasti dėl funkcionavimo sferos išsiplėtimo, vartojimo už specialiosiosos mokslo srities ribų (Татаринов 2006: 134). Pavyzdžiui, statybos mokslo terminijoje pasitaiko iš profesionalizmų atsiradusių terminų, kuriems būdingas metaforinis perkėlimas pagal įvairias asociacijas, pvz.: (girdėjimo) slenkstis STŽ 547, greičių dėžė ALSTŽ 160, oro tinklas ALSTŽ 8, šilumos tiltelis ALSTŽ 44, (apvijos) žingsnis STŽ 728, (laikančiųjų sienų) žingsnis STŽ 728 (plačiau žr. Stunžinas 2006: 66). Taip pat mokslo terminijoje pasitaiko ir daugiareikšmių terminų. Tuo mokslo terminai panašūs į liaudies terminus. Tačiau kalbininkai atkreipia dėmesį, kad daugiareikšmiškumo reiškiniai mokslo terminijoje skiriasi nuo analogiškų paprastosios kalbos reiškinių. Skirtumas yra tas, kad visi šie procesai neveikia leksinių ir semantinių mokslo terminijos požymių ir nesuardo terminų semantinio apibrėžtumo (Даниленко 1977: 65).

SLUTSATSER

1. Folkliga och vetenskapliga termer är nomenklaturartade ord och ordkombinationer som betecknar specialiserade begrepp och har en nominativ funktion. Folklig terminologi är en viktig källa till vetenskaplig terminologi – exempel på tidig vetenskaplig byggterminologi visar att folkliga termer började användas i både direkt och överförd betydelse.

2. Alla folkliga termer lämpar sig inte för att benämna vetenskapliga begrepp – de skiljer sig också åt i fråga om vilka krav de uppfyller. Vetenskapliga termer förväntas vara exakta, entydiga, språkligt korrekta, systematiska, stilistiskt neutrala och logiska. Folkliga termer visar den språkliga uttrycksrepertoarens mångfald; de kännetecknas av synonymi, polysemi och bildlighet.

3. Vetenskapliga termer skapas som medlemmar i ett system av vetenskapliga begrepp. De skapas och definieras av specialister. Det semantiska fält som bildas av vetenskapliga termer är en klassifikatorisk struktur, förenhetligad på systematisk grund, som sammanför termer inom ett och samma område. Folkliga termer ger uttryck för folkets världsbild och benämner specialiserade föreställningar utan koppling till ett begreppssystem. Deras

Terminologija | 2010 | 17

5 1

bildade semantiska fält är mer komplexa och mer omfattande än de semantiska fälten för vetenskapliga begrepp.

4. Inom vetenskaplig terminologi eftersträvas överensstämmelse mellan begrepp och termer, medan nomineringen inom folklig terminologi är selektiv. På grund av olika vardagsspråkliga faktorer och språkbruk kan vetenskapliga termer likna folkliga termer och kännetecknas av synonymi, polysemi och bildlighet.

ŠALTINIAI

ALSTŽ – Anglų–lietuvių kalbų statybos terminų žodynas. Vilnius, 1993.

Braž – Bražinskas J. Kaip ir iš ko galima statyti pigius ir tvermingus ūkio trobesius, Vilnius, 1910.

DūnŽ – Šiaurės rytų dünininkų šnektų žodynas. V. Vitkauskas, Vilnius, 1976.

Iv – Ivanauskas J. Plytų gamyba kaimo plytinėse, Kaunas, 1932.

Jan – Januševičius P. Namai, jų svarba, vieta, padėjimas, stilius, medga, statymas, Kaunas, 1917.

Jod – Jodelė P. Statybos medžiagoms priimti normos ir joms bandyti sąlygos, Kaunas, 1929.

K – Kalendorius arba Metu skajtlus uzkiskas ant metu nuog užgimima Wieszpaties Metu paprastunju turenčziun 365 dienas. Parašitas par L. Iwiński, Wilniuje, 1849–1862.

KaltŽ – Kaltanėnų šnektos žodynas. A. Vilutytė, Vilnius, 2008.

KazRŽ – Kazlų Rūdos šnektos žodynas. A. Pupkis, Vilnius, 2008–2009.

Kind – Kindurys V. Ūkiškų trobų statybos vadovas, Kaunas, 1935.

KupŽ – Kupiškėnų žodynas. K. Vosyl y tė, Vilnius, 2007.

LazŽ – Lazūnų tarmės žodynas. J. Petrauskas, A. Vidugiris, Vilnius, 1985.

LKA I – Lietuvių kalbos atlasas. T. 1: Leksika. Red. K. Morkūnas, Vilnius, 1977.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (elektroninis leidimas, www.lkz.lt), Vilnius.

M – Medega statant trobas. – Auszra, 1884, Nr. 1–3, 56–59.

Reis – Reisonas J. Molio statyba, Kaunas, 1928.

STŽ – Statybos terminų žodynas. Ats. red. A. Kudzys, Vilnius, 2002.

Šim – Šimoliūnas J. Statyba. I tomas. Statybos medžiagos, Kaunas, 1937.

Uk – Ukininkas: lietuviszkas laikrastis, paskirtas reikalams ukininkų. Ats. red. M. Jankus, Ragainė, 1890–1891.

Van – Vanagaitis R. Ūkio statyba: ūkininkams ir statybos darbininkams vadovėlis, Šiauliai, 1922.

ZanavŽ1–3 – Zanavykų šnektos žodynas. T. 1. Vyr. red. A. Pupkis, Kaunas, 2003. T. 2. Vyr. red. V. Sakalauskienė, Vilnius, 2006.

Zub – Zubauskas K. Statybos ir butų tvarkymo įstatymai, taisyklės, Tilžė, 1922.

LITERATŪRA

Antia B. E. 2000: Terminology and Language Planning, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins.

Balčikonis J. 1978: Rinktiniai raštai 1, Vilnius.

Būga K. 1961: Rinktiniai raštai 3. Sudarė Z. Zinkevičius, Vilnius.

Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius.

Gudavičius A. 2007: Gretinamoji semantika, Šiauliai.

Jakaitienė E. 2010: Leksikologija, Vilnius.

Kaulakienė A. 2009: Lietuvių fizikos terminijos raida, Vilnius.

Keinys St. 2005: Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius.

Keinys St. 1980: Terminologijos abėcėlė, Vilnius.

Klimavičius J. 2005: Leksikologijos ir terminologijos darbai: norma ir istorija, Vilnius.

Kvašytė R. 2009: Tautinės realijos: pavadinimai, terminai ir jų pavartojimas. – Terminologija 16, 56–67.

LE XXXI – Lietuvių enciklopedija. Vyr. red. V. Biržiška, Boston, 1964.

Picht H. 2009: The seven pillars of terminology. – Terminologija 16, 8–22.

Riggs F. 1993: Social Science Terminology: Basic Problems and Proposed Solutions. – Terminology: Applications in Interdisciplinary Communication, 195–202.

52

R. Stunžinas | Statybos liaudies ir mokslo terminijos bendrybės ir skirt ybės

Salys A. 1985: Raštai 3, Roma.

Skardžius Pr. 1997: Rinktiniai raštai 2, Vilnius.

Skujina V. 1993: Some Aspects of the Specific Character of the Semantic Level in Terminology. – TKE’93 Terminology and Knowledge Engineering, Frankfurt/M.: Indeks Verlag, 50–55.

Stunžinas 2006: Lietuviški metaforiniai statybos terminai. – Terminologija 13, 62–75.

Stunžinas 2007: 1910–1937 m. lietuviškoji statybos terminija (iš turimų išteklių). – Terminologija 14, 125–134.

Stunžinas 2009: Daugiareikšmiai ir homoniminiai statybos liaudies terminai. – Terminologija 16, 68–92.

Šalkauskis St. 1991: Raštai 2, Vilnius.

Володина М. Н. 1996: Термин как средство специальной информации, Москва.

Гринев С. В. 1993: Введение в терминоведение, Москва.

Даниленко В. П. 1997: Русская терминология, Москва.

Клепикова Г. П. 1974: Славянская пастушеская терминология, Москва.

Никитина С. 2009: Народная терминология и народное знание. – Терминология и знание: материалы Международного симпозиума (Москва, 23–24 мая 2008), 78–88.

Прохорова В. 2006: Русская терминология (лексико-семантическое образование), Москва.

Трубачев О. Н. 1966: Ремесленная терминология в славянских языках: (этимология и опыт групповой реконструкции), Москва.

Татаринов В. 2006: Общее терминоведение: энциклопедический словарь, Москва.

SIMILARITIES AND DIFFERENCES OF FOLK AND SCIENTIFIC TERMINOLOGY OF BUILDING

This paper deals with similarities and differences between folk and scientific terminology of building.

Folk and scientific terms are functional and semantic types of words, both are a nomenclative reflection of condensed information. Folk terminology is treated as an important source of scientific terminology and scientific terminology uses folk terminology for the needs of a naming system. Folk terms are incorporated into scientific terminology with revised, expanded, narrowed or figurative meanings.

Some folk terms cannot be used for scientific concepts. Scientific terms have strict requirements of precision, monosemy, correctness, systematicality, stylistic neutrality, logicality. In folk terminology synonymy, polysemy and figurativeness are regular phenomena, which show the semantic flexibility of language.

Scientific terms are created as units of a scientific concept system and they are defined by the specialists of the particular knowledge field. Terminological field is a systemic unified classification structure which comprises terms of a particular field. Folk terminology reflects the world view of a nation and names special concepts without relation to a concept system. In scientific terminology correspondence of concepts and terms is claimed. In folk terminology nomination of terms is a matter of choice. Due to various factors of common language and usage scientific terms can show the resemblance to folk terms and develop synonymy, polysemy and figurativeness.

Gauta 2010-12-10

Robertas Stunžinas

Mykolo Romerio universitetas

Ateities g. 20, LT–08303 Vilnius

E. paštas [email protected]

Terminologija | 2010 | 17

53