Terminologistudier och terminologiarbete är spännande studie- och verksamhetsområden. Båda kretsar kring terminologier, som vi här definierar som ”strukturerad mängd av begrepp och deras benämningar <…> inom ett specifikt ämnesområde” (Ahmad et al. ca. 2000; jfr DIN 2342:2011, 16). När vi arbetar med terminologier befinner vi oss således inom en viss domän för studier eller verksamhet, vars gränser kan vara mer eller mindre lätta att dra. Aktiviteter som rör terminologier kallas terminologiarbete, vilket vi definierar som ”arbete som avser identifiering, insamling, bearbetning, beskrivning, presentation och användning av begrepp och deras benämningar” (jfr ÖNORM A 2704:2015, 6). I de båda definitionerna är den egenskap som rör begrepp och deras benämningar av yttersta vikt: både begrepp och benämningar behandlas när människor utför olika terminologiarbetsuppgifter.
Den här artikeln har två syften: a) att sammanfatta tre ämnen inom det terminologiarbete som bedrivs i dag och b) att presentera nya utvecklingar med anknytning till dessa ämnen, som kan komma att driva utvecklingen av terminologiarbetet och terminologiutbildningen. De tre ämnena diskuteras således utifrån en jämförelse mellan bästa praxis och vad som ligger bortom den. De har valts utifrån nyligen genomförda standardiseringsinsatser och forskning om terminologiarbete: avsnitt 2 behandlar benämningar som terminologiska enheter, avsnitt 3 handlar om begreppsmodellering och avsnitt 4 diskuterar referensverktyg för översättare. Avsnitt 5 innehåller några tankar om möjliga konsekvenser för utbildningen av terminologiexperter. Vi avslutar med en kort utblick i avsnitt 6.
6
Georg Löckinger
Selected Topics in Terminology Work: Best Practices and Beyond
Page 2
2. DESIGNATIONS AS TERMINOLOGICAL UNITS
Bästa praxis...
Enligt standardlitteraturen om terminologiarbete kan begreppet ’benämning’ definieras som ”representation av ett begrepp... genom ett tecken som betecknar det” (ISO 1087-1:2000, 6). I grund och botten skiljer vi mellan tre typer av benämningar: term, appellation och symbol (jfr Felber 1984: 169; Felber, Budin 1989: 3ff.; ISO 1087-1:2000, 6; Pavel, Nolet 2001: 18f. och 107; ISO 704:2009, vii och 34; DIN 2342:2011, 10). Termer, såsom ”högprestandakromatografi” eller ”@-tecken”, betecknar allmänna begrepp och består av ord eller ordliknande teckensträngar (jfr ISO 1087-1:2000, 6). Appellationer, såsom ”Tempo®” eller ”Nobel Peace Prize 2013”, liknar termer men betecknar enskilda begrepp. Slutligen är symboler såsom
or
, 1 ”ett viktigt hjälpmedel för internationell kommunikation eftersom deras visuella återgivning av begrepp fungerar oberoende av ett visst språk” (ISO 704:2009, 41). De representerar allmänna eller enskilda begrepp (jfr ISO 704:2009, 34).
... och bortom
Den ovanstående distinktionen mellan termer, benämningar och symboler är i princip användbar. Den berikas också av en beskrivning av olika benämningar i ISO 704:2009, 56ff. Sammantaget bör vi dock ha ett begreppssystem för ”beteckning” som är mer finfördelat och mer systematiskt än befintliga klassificeringar. Den nyligen publicerade österrikiska standarden ÖNORM A 2704:2015 är ett försök att uppnå detta mål: i samarbete med onomastiker och nomenklaturexperter har en omfattande klassificering av beteckningar, särskilt egennamn och relaterade beteckningar, utvecklats.
Låt oss som ett första exempel titta på beteckningen
2. Vad är den enligt den ovanstående indelningen? En benämning, eftersom den syftar på ett individuellt begrepp med anknytning till ett välkänt informationsteknikföretag? Eller en symbol, eftersom delar av den är icke-verbala? Termer kan visserligen innehålla symboler (jfr ISO 1087-1:2000, 6), men symboler har ännu inte definierats och klassificerats tillräckligt. Både inom terminologiforskningen och terminologiarbetet,
1 Cliparts hämtade från https://openclipart.org/detail/7608/statue-of-liberty respektive https://openclipart.org/detail/194680/map-of-africa-with-countries-in-cylindrical-equal-area-projection,.
2 Hämtad från http://www.hp.com/hpinfo/images/hplogo.jpg.
Terminologija | 2015 | 22
7
Page 3
behöver vi ett mer detaljerat begreppssystem för ”symbol”, inte minst för att underlätta dataunderhåll i terminologidatabaser (val av datakategorier, dataimport och -export osv.).
Låt oss som ett andra exempel reflektera över beteckningen ”978-3-7329-0053-4” (ISBN). Många terminologiexperter skulle inte alls betrakta denna teckensträng som en beteckning. Men vad är egentligen den grundläggande skillnaden mellan ett ISBN och den motsvarande boktiteln, som vi däremot skulle betrakta som en benämning? Vi behöver bredda vår tolkning av vad som utgör en beteckning, eftersom okonventionella beteckningar, såsom artikelnummer och identifierare som används inom e-handel, vinner mark inom många olika områden (jfr Galinski, Giraldo Pérez 2012). En bredare, men samtidigt mer detaljerad klassificering av beteckningar skulle också göra det möjligt för oss att skapa närmare kopplingar mellan programvaruverktyg som används inom terminologihantering, produkthantering, affärssystem och liknande. Därmed skulle även graden av interoperabilitet kunna öka. För att uppnå detta bör experter inom terminologi, nomenklaturer och namnforskning (onomastik) samarbeta närmare i framtiden. Det finns många gemensamma problem som blir lättare att lösa med hjälp av gemensamma lösningar.
3. BEGREPPSMODELLERING
Bästa praxis...
När terminologiexperter vill illustrera ett begreppssystem grafiskt gör de det vanligtvis genom att rita ett begreppsdiagram, dvs. en1 ”grafisk representation av ett begreppssystem” (ISO 1087-1:2000, 4). Den notation som används i begreppsdiagram i dag har historiska rötter och beskrivs i standardlitteratur om terminologiarbete, t.ex. Wüster 1991; Suonuuti 1997; ISO 704:2009; Arntz, Picht, Schmitz 2014 (se fig. 1).
Figur 1. Begreppsdiagrammet ”alpinskida” (härlett från ISO 6289:2003, ritat enligt ISO 704:2009)
8 Georg Löckinger │ Selected Topics in Terminology Work: Best Practices and Beyond
Page 4
Den ovanstående notationen följer dock inte någon detaljerad specifikation med en formell syntax. Den är dessutom svår att tolka för datorprogram: sådana begreppsdiagram förekommer oftast som binärfiler som inte innehåller någon semantik utöver själva bildinformationen.
… och vidare
Det finns IT-modelleringsspråk, såsom Unified Modeling Language (jfr ISO/IEC 19505:2012), som lämpar sig för terminologiska ändamål. Därför har det under de senaste åren gjorts standardiseringsinsatser för att erbjuda alternativa former av grafiska representationer. En ny ISO-standard om terminologiarbete behandlar till exempel begreppsmodeller, dvs. ”begreppsdiagram<...> som skapats med hjälp av ett formellt språk” (ISO 24156-1:2014, 1). Mer specifikt föreslås användning av Unified Modeling Language-notationen (se fig. 2).
Figur 2. Begreppsmodellen ”alpinskida” (härledd från ISO 6289:2003, ritad enligt ISO 24156-1:2014)
Den främsta fördelen med ovanstående notation är att den följer en detaljerad (och fritt tillgänglig) specifikation med en formell syntax. Den kan också tolkas automatiskt av särskilda UML-modelleringsverktyg. Dessutom kan en halvautomatisk konvertering mellan UML-baserade begreppsmodeller och terminologiska definitioner bli möjlig i framtiden (jfr Löckinger, Kockaert, Budin 2015: 78ff.). Detta är starka argument för att använda formaliserade metoder i stället för (eller åtminstone som komplement till) enbart konventionella notationer. För innovativa metoder att representera terminologier grafiskt är ett närmare samarbete mellan terminologiexperter och experter på datamodellering avgörande.
Terminologija | 2015 | 22 9
Page 5
4. REFERENCE TOOLS FOR TRANSLATORS
Bästa praxis...
Språkspecialister behöver olika typer av domänspecifik information för att utföra sina komplexa uppgifter. Översättare, definierade som ”språkspecialist[er] som <...> återger skriftligt källspråksinnehåll till målspråksinnehåll i skriftlig form” (ISO 13611:2014, klausulerna 2.5.1 och 2.5.2), utgör inget undantag från denna regel. För närvarande uppfyller dock de flesta referensverktyg inte deras behov: relevant information är ofta utspridd i olika medier (tryckta och online) och förekommer i olika datorprogram, såsom webbläsare, terminologihanteringssystem, översättningsminnessystem och lokala elektroniska ordböcker. Situationen kan illustreras på följande sätt (se fig. 3).
Figur 3. Översättare och deras referensverktyg i dag
En del av de språkresurser som finns tillgängliga för översättare kan faktiskt vara mycket sofistikerade elektroniska referensverktyg. Dessa resurser hålls dock vanligtvis inom enskilda informationsbehållare, som alla också har egna användargränssnitt.
... och längre
Nyare forskning om översättares informationsbehov (Löckinger 2014 och Löckinger kommande) har visat att en intelligent kombination av skräddarsydda resurser i ”dynamiska terminologi- och fulltextdatabas[er]” (Löckinger 2014: 316) anses önskvärd av de aktuella språk
10
Georg Löckinger
Selected Topics in Terminology Work: Best Practices and Beyond
Page 6
specialisterna. Innovativa referensverktyg för översättare bör alltså vara integrerade språkresurser, såsom illustreras nedan (se fig. 4; jfr även Bowker 2011 och Allard 2012).
Figur 4. Översättare och deras framtida referensverktyg
Även om det finns många programvaruverktyg som kombinerar både översättningsminnen och terminologiska databaser, innehåller knappt något av dem textkorpusar som en tredje grundpelare. Förhoppningen är att fler leverantörer av språkteknologi i framtiden ska överväga att lägga till relevanta funktioner för hantering av textkorpusar i sina programvaruverktyg. Detta skulle hjälpa översättare att snabbare och bekvämare tillgodose sina informationsbehov.3
5. IMPLIKATIONER FÖR TERMINOLOGIUTBILDNING
Av jämförelsen ovan mellan bästa praxis och vad som går utöver den kan vi dra några slutsatser som är specifika för terminologiutbildning. När det gäller beteckningar som terminologiska enheter bör terminologilärare både vid universitet och i andra sammanhang öka studenternas medvetenhet om icke-traditionella typer av beteckningar, eftersom produktklassificeringar, e-handelssystem och liknande blir allt vanligare. Nära förknippat med detta är att terminologiers tvärvetenskapliga karaktär bör betonas: många akademiska discipliner och praktiska verksamhetsområden (namnforskning, nomenklaturer, klassificering osv.) arbetar med terminologier, om än ur olika perspektiv.
3 Maskinöversättning tas inte upp här, eftersom fokus ligger på språkliga resurser som skapats av människor snarare än på språkteknologi som möjliggör automatiserade processer.
Terminologija | 2015 | 22
11
Page 7
När det gäller begreppsmodellering bör grafiska representationer av begreppsfält och begreppssystem ges större tyngd. Begreppsdiagram och begreppsmodeller har en stor inlärningspotential jämfört med de underliggande traditionella texterna med ”termer och definitioner” (lättare förståelse tack vare tydlig visualisering av begreppsrelationer osv.). Programvaruverktyg för begreppsmodellering bör också vara en självklar del av terminologiutbildningar när det gäller att visualisera terminologier.
När det gäller referensverktyg för översättare är det främsta behovet fördjupad utbildning i frågor som rör språkteknologi. Med en gedigen utbildning inom detta område kommer översättare att bättre kunna bedöma vilka programvarufunktioner som är realistiska och genomförbara i dag och var väletablerade och innovativa funktioner möts. För det andra bör översättare uppmuntras att oftare och tydligare kommunicera sina (informations)behov till leverantörer av språkteknologi. För det tredje bör integrerade språkresurser som de som nämnts ovan utvecklas och/eller användas i översättarutbildningen.
6. S L U T S A T S O C H U T B L I C K
I dag bedrivs terminologiarbete yrkesmässigt inom många områden och organisationer. Det bygger på en aktuell kunskapsbas som dokumenterats i läroböcker, facktidskrifter, nationella och internationella standarder osv. Huvudsyftet med denna artikel var att identifiera och diskutera tre centrala ämnen inom terminologiarbete: beteckningar som terminologiska enheter, begreppsmodellering och referensverktyg för översättare. För att göra detta har vi beskrivit ”bästa praxis” och presenterat nya lösningar (”och mer därtill”) som bygger på nyligen genomförda standardiseringsinsatser och forskning.
I framtiden bör terminologernas yrkesgemenskap fortsätta att främja och förfina den professionella profilen för terminologiarbete och terminologer. Samspelet mellan terminologistudier och terminologiarbete bör också fördjupas, exempelvis genom empirisk forskning och relevanta branschprojekt vars resultat kan återföras till forskningen inom terminologistudier. Slutligen bör vi etablera eller främja samarbete med närliggande områden för att lära av varandra, till ömsesidig nytta och i ett gemensamt intresse.
12 Georg Löckinger | Selected Topics in Terminology Work: Best Practices and Beyond
Page 8
REFERENCES
Ahmad K., Bonthrone R., Engel G., Fotopoulou A., Fry D., Galinski C., Humbley J., Kalfon N., Rogers M., Roulin C., Schmalenbach K., Tanke E. (eds.). Ca. 2000: Pointer Final Report, section „What is Terminology“. Available online at http://www.computing.surrey.ac.uk/ai/pointer/report/contents.html.
Allard M. 2012: Managing Terminology for Translation Using Translation Environment Tools: Towards a Definition of Best Practices. Doctoral thesis, University of Ottawa. Available online at http://www.ruor.uottawa.ca/handle/10393/22837.
Arntz R., Picht H., Schmitz K.-D. 2014: Einführung in die Terminologiearbeit. 7. Aufl., Hildesheim: Olms.
Bowker L. 2011: Off the Record and On the Fly. Examining the Impact of Corpora on Terminographic Practice in the Context of Translation. – Corpus-Based Translation Studies. Research and Applications.
Kruger A., Wallmach K., Munday J. (eds.), London: Continuum, 211–236.
DIN 2342:2011 Begriffe der Terminologielehre.
Felber H. 1984: Terminology Manual, Paris: Unesco/Infoterm. Available online at http://unesdoc.unesco.org/images/0006/000620/062033eb.pdf.
Felber H., Budin G. 1989: Terminologie in Theorie und Praxis, Tübingen: Narr.
Galinski C., Giraldo Pérez B. S. 2012: Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning – Seen under a standardisation perspective. – Terminologija 19, 6–32. Available online at http://www.lki.lt/LKI_Lt/index.php?option=com_content&view=article&id=841&Itemid=38.
ISO 704:2009 Terminology work – Principles and Methods.
ISO 1087-1:2000 Terminology work – Vocabulary. – Part 1. Theory and application.
ISO 6289:2003 Skis – Vocabulary.
ISO 13611: 2014 Interpreting – Guidelines for community interpreting.
ISO 24156-1:2014 Graphic notations for concept modelling in terminology work and its relationship with UML. – Part 1. Guidelines for using UML notation in terminology work.
ISO/IEC 19505-1:2012 Information technology – Object Management Group Unified Modeling Language (OMG UML). – Part 1. Infrastructure. Available online at http://www.omg.org/spec/UML/2.0/.
ISO/IEC 19505-2:2012 Information technology – Object Management Group Unified Modeling Language (OMG UML). – Part 2. Superstructure. Available online at http://www.omg.org/spec/UML/2.0/.
Löckinger G. 2014: Übersetzungsorientierte Fachwörterbücher. Entwicklung und Erprobung eines innovativen Modells, Berlin: Frank & Timme. Available online at http://research.fh-ooe.at/en/publication/4233.
Löckinger G. forthcoming. Developing and Testing Novel Reference Tools for Translators. – Localisation Focus. The International Journal of Localisation.
Löckinger G., Kockaert H. J., Budin G. 2015: Intensional definitions. – Handbook of Terminology 1, Kockaert H., Steurs F. (eds.), Amsterdam: Benjamins, 60–81.
ÖNORM A 2704:2015 Terminologiearbeit – Grundsätze und Methoden.
Pavel S., Nolet D. 2001: Handbook of Terminology. Minister of Public Works and Government Services Canada. Available online at http://publications.gc.ca/pub?id=9.689804&sl=0.
Suonuuti H. 1997: Guide to Terminology, Helsinki: Tekniikan Sanastokeskus.
Wüster E. 1991: Einführung in die allgemeine Terminologielehre und terminologische Lexikographie. 3. Aufl., Bonn: Romanistischer Verlag.
TERMINOLOGIJOS DARBO PASIRINKTOS TEMOS: GEROJI PRAKTIKA IR ATEITIS
Šiandien terminologijos darbas profesionaliai dirbamas daugelyje sričių ir organizacijų. Jis remiasi naujausiomis žiniomis, užfiksuotomis vadovėliuose, specializuotuose žurnaluose, nacionaliniuose bei tarptautiniuose standartuose ir kt. Pagrindinis šio straipsnio tikslas – išskirti ir aptarti tris svarbias terminologijos darbo temas: žymiklius kaip terminologinius vienetus, sąvokų modeliavimą ir informacines priemones vertėjams.
Kalbant apie žymiklius kaip terminologinius vienetus teigiama, kad dabartinė sąvokos „žymiklis“ sistema nėra tokia detali ir sistemiška, kokia turėtų būti. Ypač reikalinga išsamesnė tikrinių vardų ir į vardus panašių žymiklių klasifikacija, turint omenyje
Terminologija | 2015 | 22
1 3
Page 9
augančią jų svarbą el. prekybos sistemose ir panašiais taikymo atvejais. Kalbant apie sąvokų modeliavimą atkreipiamas dėmesys į grafinio sąvokų laukų ir sąvokų sistemų vaizdavimo svarbą ryšiams tarp sąvokų parodyti. Tradicinė ženklų sistema turi keletą trūkumų (pavyzdžiui, nėra pagrindinės specifikacijos su formalia sintakse, sunku pritaikyti kompiuteriams), todėl pristatoma alternatyvi sąvokų modelių ženklų sistema, paremta Vieninga modeliavimo kalba (UML). Informacinės priemonės vertėjams yra trečia šiame straipsnyje nagrinėjama tema. Vertėjams, kaip ir kitiems kalbos specialistams, reikia įvairios tam tikros srities informacijos, padedančios atlikti sudėtingas užduotis, tačiau šiuo metu dauguma informacinių priemonių negali patenkinti jų poreikių. Remiantis naujais tyrimais, apimančiais empirinius tyrimus, „dinaminė terminologija ir visatekstės duomenų bazės“ siūlomos kaip informacinės priemonės vertėjams vietoj fragmentiškų kalbos išteklių, kurie dažniausiai naudojami šiandien.
Aptariamas galimas šių trijų temų įtraukimas į terminologijos mokymą. Terminologijos ekspertams siūloma daugiau dėmesio skirti gretimoms sritims, tokioms kaip vardų tyrimai ar nomenklatūros. Tai padėtų rasti bendrus sprendimus bendrų problemų, susijusių su terminologijos tyrimais ir darbu.
