doi.org/10.35321/term27-16

Lina Rutkienė

BYGGTERMINOLOGINS SAMMANSÄTTNINGAR: FORMATION OCH UTVECKLING:

doktorsavhandling

Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021, 227 p.

PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ

Lietuvių kalbos institutas

ORCID id: https://orcid.org/0000-0002-8679-3253

Den 18 juni 2021 försvarades Lina Rutkienės doktorsavhandling på distans via Zoom-plattformen Statybos terminijos dūriniai: formavimasis ir raida (vetenskaplig handledare dr Albina Auksoriūtė).

Forskning om den historiska terminologin inom varje vetenskapsområde är viktig och nödvändig. Den utgör grunden för forskning om den nuvarande terminologin. För att klarlägga och förstå omständigheterna kring hur dagens termer fungerar i vetenskapsspråket måste vi känna till hur de har bildats och utvecklats. Därför är det mycket glädjande att ytterligare en avhandling inom terminologi har publicerats, där den genomförda studien kan betecknas som komplex, eftersom den omfattar inte bara historisk utan också nutida byggterminologi, i detta fall en av dess delsystem – sammansatta termer. Dessutom är det den första terminologiavhandlingen där sammansatta termer betraktas ur kognitivlingvistiska perspektiv.

Avhandlingens ”Inledning” inleds med att redogöra för ämnets aktualitet, de skäl som låg bakom valet av ämne samt problemen. Även om sammansättningar har studerats en hel del inom litauisk språkvetenskap och terminologi, har ”delsystemet av sammansatta termer inom vetenskaplig byggterminologi inte undersökts separat” (s. 12), med undantag för pa-

282 Palmira Zemlevičiūtė |

de för användningen aktuella sammansatta byggtermerna. Den dominerande derivationella, morfologiska och normerande synen på sammansättningar skulle breddas genom att dessa undersöks ur kognitivlingvistikens perspektiv, vilket vidgar själva begreppet sammansättning och kompletterar forskningen om sammansättningar. Hybridiska sammansättningar med klassiska prepositionella bindestammar, som ofta konkurrerar ut inhemska termer, behöver för närvarande ägnas större uppmärksamhet. Här tas också den problematiska och omdiskuterade frågan upp om hur leden i internationella sammansättningar ska bedömas och benämnas.

Det hävdas att ”sammansättning gör det möjligt att skapa nya, motiverade termer” (s. 13) och därmed undvika polysemi hos ord som redan är i bruk. Inom byggterminologin är sammansättning ”ett produktivt sätt att bilda nya termer” (s. 13). ”Sammansättningar, som är kortare och bekvämare än tvåordstermtermer” (s. 13), uttrycker en postmodern livssyn som lyfter fram bekvämlighet och ekonomiska principer som några av de viktigaste.

Syftet med arbetet är att ”genom en mångsidig undersökning av sammansättningar i byggterminologin under 1900- och 2000-talen fastställa utvecklingsriktningar, regelbundenheter och tendenser i detta delsystem” (s. 14). För att uppnå syftet ställde författaren upp fem uppgifter: 1) efter att ha behandlat teoretiska frågor om sammansättningar, bedöma förhållandet mellan egentliga och oegentliga sammansättningar och dess förändringar inom byggterminologin; 2) undersöka bildningen av inhemska och hybridiska sammansättningar inom byggterminologin och fastställa skillnaderna i bildningen av inhemska respektive hybridiska sammansättningar; 3) med tillämpning av den kognitiva lingvistikens teori om propositionella modeller fastställa kognitiva propositionella modeller grundade på människans grundläggande medvetandekoncept, enligt vilka semantiken hos sammansättningar inom byggterminologin formas; 4) indela sammansättningarna inom byggterminologin i tematiska grupper som åskådliggör ett visst fragment av den samlade bilden av byggvetenskapen; 5) fastställa de syntaktisk-semantiska relationerna mellan leden i sammansättningarna inom byggterminologin (s. 14).

Avhandlingens objekt är inhemska och hybridiska sammansättningar (substantiv) från 1900- och 2000-talen som fungerar som byggtermer. Sammansättningarna inom byggterminologin har hämtats ur 290 källor, som är mycket varierande till genren. Dessa omfattar populärvetenskapliga småskrifter, ordböcker, uppslagsverk, läroböcker, föredragsabstract, föreläsningsmaterial, monografier, läroböcker, vetenskapliga tidskrifter, samlingsvolymer med vetenskapliga artiklar, metodiskt material, tidningar, doktorsavhandlingar och konferensmaterial. Ur dessa källor excerperades manuellt 6 181 sammansatta byggtermer och fördes in i Microsoft Access-databasen.

När författaren berör arbetets nyhetsvärde och dess praktiska och teoretiska betydelse hävdar hon att ”denna avhandling är det första arbete där delsystemet av sammansättningar inom byggterminologin undersöks ingående och ur flera aspekter,”

Terminologija | 2021 | 28

283

dess utveckling och nuvarande läge klarläggs. Den bör komplettera forskningen inom litauisk terminologi och vara till nytta vid utformningen av nya byggtermer. Arbetet skulle också kunna vara till nytta för byggspecialister som utarbetar standarder och ordböcker samt för forskare som skriver terminologiska arbeten. Litauens termbank skulle kunna kompletteras med de nya sammansättningar inom byggterminologin som samlats in för avhandlingen” (s. 17).

I slutet av ”Inledningen”, efter att de teser som försvaras har formulerats, arbetets struktur kortfattat beskrivits och dess prövning redovisats, övergår framställningen till den lingvistiska analysen av sammansatta byggtermer, som ägnas sex kapitel. Genom att stegvis behandla byggtermernas sammansättningar strukturellt och semantiskt ger författaren en ingående bild av deras tillkomst och utveckling, från den förvetenskapliga perioden (fram till 1918) till nutid (2019), och ”avslöjar därmed inte bara byggområdets särdrag och visar byggvetenskapens intensiva utveckling, utan gör det också åtminstone delvis möjligt att dra slutsatser om tendenserna i litauisk sammansättning, litauiskans förbindelser med främmande språk, deras inverkan på litauisk terminologi och i allmänhet om de mentala tankemodeller som ligger till grund för begreppsbenämning” (s. 204).

I det första kapitlet, ”Allmänna teoretiska aspekter på sammansättningar”, undersöks begreppet sammansättning utifrån tre perspektiv – det som rör ordbildning (och därmed även morfologi), kognitiv lingvistik, närmare bestämt teorin om kognitiva propositionella modeller, och syntax – och sammansättningens kännetecken (ortografiska, fonologiska, syntaktiska och semantiska) behandlas. Med utgångspunkt i litauiska och utländska forskares insikter om bildningar med klassiska bindestammar hämtade från latinet tas frågan om egentliga och oegentliga sammansättningar upp och diskuteras; man undersöker vilka positioner sammansättningar intar i olika språks och vetenskapsområdens terminologi.

I det andra kapitlet, ”Begreppet sammansättning inom byggterminologin och dess källor”, anges vad som i avhandlingen räknas som en sammansatt byggterm, varefter deras uppkomstkällor behandlas. Enligt författaren ”har sammansättningarna inom byggområdet inga särskilda, utmärkande egenskaper vad gäller deras uppkomst; de uppkommer på samma sätt som termer inom alla andra områden och termer av alla slags bildning” (s. 32), nämligen genom terminologisering av sammansättningar i det levande språket och det allmänna språket, det vill säga genom att de ges en terminologisk betydelse (semantisk ordbildning eller terminologisering); genom transterminologisering av sammansättningar från andra fackområden (intern inlåning eller transterminologisering); genom att nya sammansättningar bildas när det finns behov av att benämna nya begrepp (ordbildning); genom lån av färdiga sammansättningar från andra språk (lån); samt genom översättning av sammansättningar från andra språk (översättning, fullständig eller partiell).

284 Palmira Zemlevičiūtė |

I det tredje kapitlet, ”Sammansättningar i byggterminologin i samband med byggvetenskapens utveckling och litteratur”, behandlas den centrala bygglitteraturen, som har delats in ”efter de viktigaste etapperna i utvecklingen av byggvetenskapen i Litauen, vilka sammanfaller med utvecklingsetapperna för byggterminologin och även dess delsystem av sammansättningar” (s. 37). Därigenom belyses ”hur man, i takt med att byggvetenskapen utvecklades och under inflytande av historiska omständigheter, gick från spontana byggterminologiska sammansättningar med sporadisk ordbildning till att detta terminologiska skikts delsystem tog form” (s. 37).

Fröna till den vetenskapliga byggterminologin förknippas med folklig terminologi och äldre skrifter. Under den omvälvande och svåra perioden från början av 1800-talet till 1918 användes sammansättningar av byggtermer även i upplysande litauiska småskrifter. De återfinns också i byggböcker som utkom efter att tryckförbudet upphävdes, liksom i andra lexikografiska arbeten som inte särskilt behandlade byggande, till exempel i J. Šlapelis ordbok Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlyje (1907).

Åren 1918–1940 utgör en ny period i byggterminologins utveckling, och 1918 markerar den egentliga början inte bara för den vetenskapliga byggterminologins system utan också för dess delsystem av sammansättningar. Efter återupprättandet av Litauens självständighet intensifierades byggverksamheten och utgivningen. Under mellankrigstiden utkom ett stort antal läroböcker och undervisningsböcker inom byggområdet, och vetenskapliga artiklar om byggande samt recensioner av vetenskapliga byggpublikationer publicerades; i dessa behandlades också frågor om den terminologi som användes i byggpublikationer. Under lång tid skapades byggtermerna inte av professionella terminologer utan av byggspecialister. Byggnadsingenjörer som hade studerat och/eller arbetat utomlands och som arbetade i Litauen, bedrev betydande vetenskaplig forskning, skrev artiklar och böcker och undervisade unga hade stor betydelse för denna periods byggterminologi och för utformningen av hela detta fackspråk. Bland dessa framstående personligheter fanns Kazimieras Vasiliauskas, Jonas Šimoliūnas, Pranas Morkūnas, Anatolijus Rozenbliumas och Pranas Jodelė. Deras publikationer var oftast översättningar (från tyska). Således spelade tyskan, som kännetecknas av ett stort antal sammansättningar, en viktig roll i arbetet med nya sammansättningar under Litauens första självständighetsperiod.

Åren 1940–1990 utgör byggsektorns period som inleddes när Sovjetunionen ockuperade Litauen. Under sovjettiden gavs många undervisningshjälpmedel ut – läroböcker, undervisningsböcker och föreläsningskompendier – och de första enspråkiga ordböckerna över byggtermer utkom. En betydande del av dessa undervisningsmaterial översattes antingen från ryska eller skrevs av författare som använde rysk facklitteratur inom området. Den intensiva utgivningen av byggböcker betraktas som en positiv företeelse under denna period, men byggtermerna bedöms på olika sätt. Å ena sidan

Terminologija | 2021 | 28

285

framhålls det att lånord används sparsamt i bygglitteraturen och att man söker motsvarigheter på litauiska. Å andra sidan börjar den ryska ordbildningssystemet få ett starkt inflytande på litauisk termbildning – antalet sammansättningar bildade efter ryskt mönster ökar, liksom ryska översättningslån och liknande.

Den sista perioden i bygglitteraturens utveckling dateras till 1990–2019. Det framhålls att efter Litauens självständighets återupprättande, i takt med positiva förändringar inom byggsektorn, förbereddes och gavs bygglitteratur av olika genrer ut i stor omfattning, och nya byggtermer skapades. För att dessa ska vara korrekta och systematiska har den terminologiska verksamheten vid Litauiska språkvetenskapliga institutets terminologicentrum, Litauens statliga språknämnd och Litauens standardiseringsdepartement blivit viktig. Särskilt välkommet är att avhandlingens författare här djärvt sätter ord på en av de brister som frodas inom den litauiska forskningsvärlden under den aktuella perioden och som hindrar skapandet och utvecklingen av en litauisk byggterminologi (och, utan tvekan, inte bara den! – förf. anm.): ”högre värdering av vetenskapliga artiklar skrivna på engelska och publicerade i engelskspråkiga tidskrifter” (s. 48).

I det fjärde kapitlet, ”Ordbildning av sammansättningar i byggterminologin”, analyseras sammansatta byggtermer ur ett ordbildningsperspektiv. Efter en genomgång av begreppen inhemsk sammansättning och hybridsammansättning samt problematiska aspekter behandlas separat ordbildningen av inhemska (äkta och oäkta) och hybrida (äkta och oäkta) sammansättningar i byggterminologin. Alla dessa sammansättningar analyseras kronologiskt – från de som användes i populärvetenskaplig litteratur från 1918 till sammansättningar som användes 2019; deras ordbildning behandlas alltså utifrån byggterminologins utvecklingsetapper. På ett systematiskt sätt undersöks ordbildningstyperna, de karakteristiska dragen och utvecklingstendenserna hos sammansättningar av byggtermer under fyra perioder: (1) före 1918, (2) 1918–1940, (3) 1940–1990 och (4) 1990–2019. Uppmärksamhet ägnas åt frågor om val av stam, genus och ändelse samt förbindelsevokal i inhemska sammansättningar, liksom åt de lånade leden i hybridsammansättningar.

I det femte kapitlet, ”Syntaktisk-semantiska relationer i sammansättningar i byggterminologin”, undersöks sammansatta byggtermer ur ett syntaktisk-semantiskt perspektiv. Först redogörs för litauiska och utländska språkforskares syn på sammansättningen som en syntaktisk-semantisk bildning, och därefter presenteras en klassificering av sammansatta byggtermer efter de syntaktisk-semantiska relationerna mellan deras led. Determinativa, eller underordnande, och kopulativa, eller samordnande, sammansättningar behandlas separat. Eftersom det underordnade ledet i de förstnämnda sammansättningarna bestämmer huvudledet delas de in mer i detalj i sex grupper – attributiva, objektiva, adverbiella, komplementära, jämförande,

286 Palmira Zemlevičiūtė |

subjektiva sammansättningar. Inom dessa grupper diskuteras sammansättningarna med hänsyn till vilken företeelse som anges av det underordnade ledet. Relationerna mellan de andra sammansättningarnas led delas inte in mer detaljerat, eftersom båda leden är likvärdiga.

I det sjätte kapitlet, ”Byggterminologins sammansättningar: tematiska grupper ur ett kognitivt perspektiv”, delas byggtermer som är sammansättningar in i tematiska grupper utifrån de propositionella strukturer som utgör grunden för sammansättningarnas semantik och deras lexikalisk-semantiska kännetecken. På så sätt ”presenteras systemet av byggbenämningar som betecknas med sammansättningar och de kognitiva modeller enligt vilka enheterna i detta system formas” (s. 126).

När det gäller sammansättningar blir en av den kognitiva lingvistikens viktigaste termer aktuell – termen koncept (den minsta enheten i mänsklig erfarenhet). Ur ett kognitivt perspektiv kan man i en sammansättning se ”sambandet mellan grundläggande koncept, gemensamma för människor oberoende av deras språk, vilka bildar en propositionell struktur” (s. 202). När sammansättningar bildas förenas koncepten genom predikat, till exempel: VARA, VARA MED, VARA AVSEDD FÖR ANVÄNDNING, VARA EN DEL AV, VARA KARAKTERISTISK FÖR, VARA GJORD AV, VERKA MED. Sådana kombinationer av koncept kallas propositioner eller propositionella strukturer. De undersökta byggtermerna som är sammansättningar hänförs till fyra konceptuella domäner (MÄNNISKOR, NATUREN, ABSTRAKTA FÖRETEELSER, ARTEFAKTER); de koncept som dominerar inom dessa identifieras. Byggtermerna som är sammansättningar, namngivna efter dessa konceptuella domäner, delas vidare in i tematiska grupper, och inom dessa diskuteras de kognitiva propositionella modeller som ligger till grund för semantiken hos de benämningar som hänförs till grupperna.

I slutet av avhandlingen presenteras utförliga forskningsslutsatser samt en källförteckning med 290 poster och en flerspråkig litteraturförteckning med 165 poster.

Det är viktigt att framhålla att författaren i avhandlingen inte undviker att diskutera olika problematiska fall av sammansättningar inom byggterminologin, och att överväga och formulera hypoteser. Det är uppenbart att hon har god teoretisk beredskap för vetenskapligt arbete.

Lina Rutkienės doktorsavhandling Byggterminologins sammansättningar: bildning och utveckling är stark inte bara analytiskt, utan även vad gäller den vetenskapliga stilen, det korrekta, tydliga och välflytande språket samt den konsekventa framställningen av tankarna. Den är ett moget korn i den litauiska terminologiforskningens lada.

Mottagen 2021-10-01

Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2021 | 28

287