doi.org/10.35321/term28-11

Tvåords sammansatta benämningar med huvudledet sjukdom och particip som uttryck för bestämmande led från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet

PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ

Institutet för litauiska språket

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0002-8679-3253

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln behandlar tvåords sammansatta benämningar som användes i populärmedicinsk litteratur (böcker, småskrifter samt tidnings- och kalenderartiklar) från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet, med sjukdom som huvudled och particip som uttryck för bestämmande led. Egenskaperna hos dessa leds uttryckssätt och huvudledets sjukdom semantiska funktioner förklaras, och frågan om valet av particip med olika uttrycksformer och om benämningarnas terminologiska status diskuteras också. Benämningarna behandlas i separata grupper, indelade efter vilken typ (passiv eller aktiv) och vilken uttrycksform (enkel eller pronominal) particip de bestämmande leden utgörs av. Den dominerande typen av uttryck för dessa led är Dlv_nvk ← Dktv_liga, och undertypen är Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga. De mest karakteristiska benämningarna har en subjektbetonad prägel – huvudledet sjukdom har oftast subjektfunktion. De flesta benämningar är inte termer, eftersom de inte betecknar begrepp; deras bestämmande led anger en tillfällig egenskap.

VIKTIGA NYCKELORD: medicin, tvåordig sammansatt benämning, term, huvudled, bestämmande led, particip, semantisk funktion.

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln analyserar tvåordiga sammansatta benämningar med liga som huvudled och bestämmande led uttryckta genom particip, vilka användes i medicinska texter skrivna i populärvetenskaplig stil från slutet av 19^th-talet till början av 20^th-talet (böcker, småskrifter samt tidnings- och kalenderartiklar). Den beskriver de uttrycksmässiga särdragen hos dessa led och den semantiska funktionen hos huvudleden liga och behandlar frågan om valet mellan particip med olika uttrycksformer samt om huruvida de undersökta benämningarna är termer. Benämningarna diskuteras inom ramen för olika grupper som bildats

Terminologija | 2021 | 28

2 3 9

utifrån participens diates (passiv eller aktiv) och uttrycksform (enkel eller pronominal), vilka används som bestämningar. Den dominerande uttryckstypen är Dlv_nvk ← Dktv_liga, och den dominerande undertypen är Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga. Benämningar med subjektbetoning är vanligast: huvudledet liga har vanligen subjektfunktion. De flesta benämningarna är inte termer, eftersom de inte betecknar begrepp och deras bestämningsled uttrycker en tillfällig egenskap.

NYCKELORD: medicin, tvåords sammansatt benämning, term, huvudled, bestämningsled, particip, semantisk funktion.

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

I denna artikel fortsätter analysen av tvåordiga sammansatta benämningar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (härefter används den förkortade termen benämning) med liga som huvudled. Denna gång behandlas benämningar vars bestämningsled uttrycks med particip¹. Materialet har samlats in från den populärmedicinska litteraturen under den aktuella perioden – böcker, småskrifter samt tidnings- och kalenderartiklar (se ”Källförteckningen”).

Det bör påminnas om att många icke-periodiska och periodiska publikationer utkom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, där kunskap om medicin och hälsa förmedlades på ett populärt sätt inte bara av läkare utan också av företrädare för andra yrken. De tog på ett levande sätt upp dåtidens hälsoläge, det vill säga skrev om frågor som vid den tiden var särskilt angelägna. En sådan fråga var den höga sjukligheten bland människor. Det är därför förståeligt att sjukdomar var ett av de mest populära och efterfrågade ämnena. Följaktligen är sjukdomsbenämningarna i dessa publikationer mycket talrika och varierar både i betydelse och uttryck.

Det undersökta materialet är begränsat jämfört med benämningar med liga som huvudled och adjektiviska bestämningsled. I de nämnda källorna påträffades 43 benämningar (varianter² räknas inte), vilkas bestämningsled uttrycks med particip. Artikelns syfte är att fastställa de semantiska egenskaperna hos dessa benämningar och hur deras bestämningsled uttrycks. För att uppnå detta ställs följande uppgifter: 1) att samla tvåordiga sammansatta benämningar med liga som huvudled och participiska bestämnings-

¹ Om tvåordiga sammansatta benämningar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med liga som huvudled och adjektiviska bestämningsled, se Zemlevičiūtė 2020: 233–257.

² Här avses med varianter benämningar vilkas bestämningsled har olika grafisk utformning, till exempel: apkrečiama / apkrečiama liga, limpančioji / limpančioji liga, užkrečiama / užkrečiama / užkrečiama liga, užsisenėjusi / užsisenėjusi liga.

240

Palmira Zemlevičiūtė

XIX a. pab. – XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

med participialled som beroende led från populärmedicinska böcker, småskrifter samt tidnings- och kalenderartiklar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet; 2) att dela in dessa benämningar i grupper utifrån vilken typ av particip och vilken participform de beroende leden uttrycks med; 3) att inom dessa grupper fastställa typer och undertyper av de beroende ledens uttryck; 4) att undersöka vilka semantiska funktioner huvudledet har; 5) att diskutera valet av particip med olika uttrycksformer och frågan om benämningarnas terminologiska status. Vid behandlingen av dessa benämningar används deskriptiv-analytiska, semantiska, strukturella och transformativa analysmetoder samt kvantitativa metoder. Benämningarna återges med originalets stavning och bibliografiska uppgifter – källförkortning, utgivningsår, nummer (om det gäller en periodisk publikation) och sida. Benämningarna sätts i kursiv, och deras beroende led markeras med fetstil. Som redan nämnts förekommer varianter i materialet; i sådana fall anges de efter ett snedstreck, men endast ett fåtal fall av variation i dessa led har påträffats. Illustrativa meningar sätts med mindre stil i texten. Kvantitativa uppgifter redovisas i en tabell. Textutdrag där de undersökta benämningarna förekommer har tagits med.

TVÅLEDade SAMMANSATTA BENÄMNINGAR MED HUVUDLEDET LIGA, VILKAS BEROENDE LED UTTRYCKS MED PARTICIP

Dessa benämningar (ordförbindelser) hör till undertypen beskrivande (karakteriserande) attributiva förbindelser. Utifrån de dominerande semantiska dragen är de ordförbindelser med handlingsbeskrivning (Bunevičiūtė 1998: 34). Bäraren av egenskapen (huvudledet) uttrycks med ett abstrakt substantiv, medan det beroende ledet uttrycks med ett particip. Den grundläggande betydelsen hos sådana benämningar är attributiv, men på grund av det beroende ledets verbala natur uppstår även ytterligare subjektiva och objektiva nyanser, vilka framträder när en nominal konstruktion omvandlas till en verbal (se: LKG III 229; Bunevičiūtė 1998: 34; Bučienė 2007: 20), jfr: smittsam sjukdom och sjukdomen smittar, contagios sjukdom och sjukdomen sprids (subjektiv nyans), botbar sjukdom och botar sjukdomen, kronisk sjukdom och gör sjukdomen kronisk (objektiv nyans). I sådana benämningar bär det beroende ledet den huvudsakliga semantiska vikten (den bestämmande komponenten). Det urskiljer de betydelsefulla kännetecknen hos den denotat som uttrycks av huvudledet (den bestämda komponenten) (se Пуя 2012: 75).

Terminologija | 2021 | 28

241

Utifrån vilken typ av particip det beroende ledet uttrycks med urskiljs två huvudsakliga uttryckstyper för benämningarna – med beroende led uttryckta med passiva respektive aktiva particip; en separat uttryckstyp utgörs av benämningar där det beroende ledet uttrycks med nödvändighetsparticip. De två första uttryckstyperna delas vidare in i undertyper med hänsyn till det beroende ledets uttrycksform, det vill säga om det beroende ledet utgörs av ett enkelt eller pronominalt particip (se tabell 1).

Tabell 1. Uttryckstyper och undertyper för strukturmodellen Dlv ← Dktv_liga samt deras numeriska och procentuella fördelning

UTTRYCKSTYPER | UTTRYCKSUNDERTYPER | NUMERISK OCH PROCENTUELL FÖRDELNING | Dlv_nvk ← Dktv_liga | 22 (51%) | Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga | 15 (68%) | Dlv_{nvk(įvardž)} ← Dktv_liga | 7 (32%) | Dlv_vk ← Dktv_liga | 18 (42%) | Dlv_vk(ppr) ← Dktv_liga | 16 (89%) | Dlv_vk(įvardž) ← Dktv_liga | 2 (11%) | Dlv_rk ← Dktv_liga | 3 (7%)

1. Sammansatta benämningar med huvudledet sjukdom, vars beroende led uttrycks med passiva particip

22 sådana benämningar påträffades; de delas in i två typer utifrån hur det beroende ledet uttrycks. Man urskiljer benämningar med beroende led uttryckta med enkla respektive pronominala passiva particip (se tabell 1).

1.1. Sammansatta benämningar med huvudledet sjukdom och beroende led uttryckta med enkla passiva particip. Dessa benämningar utgör den största gruppen – 15 påträffades (se tabell 1). Flera grupper urskiljs utifrån vilken funktion huvudledet sjukdom har i förbindelsen – subjekt, objekt eller adverbial.

1.1.1. Benämningar med subjektiv nyans. Förbindelserna med handlingsbeskrivning i denna undergrupp betecknar en egenskap hos ett föremål som härrör från dess egen handling. I detta

242

Palmira Zemlevičiūtė

XIX a. pab. – XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

I dessa fall är egenskapens bärare aktiv. Föremålet är sådant därför att det självt handlar, har handlat, brukade handla eller kommer att handla (Bučienė 2007: 20).

Det dominerande mönstret är benämningar där huvudleden sjukdom är subjekt. Sjukdomen (subjektet) kan:

smitta – smittande sjukdom Svk 1921 6 2 / smittande sjukdom LtAK 1886 (1885) 86 (sjukdomen smittar),

ge utslag – utslagsframkallande sjukdomar UL 1914 6, Vlt 1915 70 2 (sjukdomen ger utslag),

angripa – angripande sjukdom Dž 1903 3 (sjukdomen angriper),

fästa – fastnande sjukdom Svk 1909 1 7, Svk 1910 11 4, Žin 1911 157, Svk 1913 2 7, Svk 1913 5 20, Gdt 1914 1 2, Gdt 1914 2 5, Gdt 1914 3 9, Gdt 1914 4 14, Gdt 1914 5 18, Gdt 1914 6 21, Gdt 1914 7 25, Svk 1914 2 7, LUL 1915 4, Kol 1915 3, Džiov 1915 4, ŽmM 1915 2, Dez 1915 3, Skarl 1915 3, ULB 1915 4, LytL 1915 6, ŽmK 1918 43, LdK 1919 51, ŽLL 1920 9, Svk 1920 1 3, Svk 1920 4 1 (sjukdomen fäster),

inte fästa – icke-fastnande sjukdom LUL 1915 5 (sjukdomen fäster inte),

smitta – smittsam sjukdom KD 1895 32, KD 1905 41, ŽvK 1905 22, MGV 1909 204, DS 1910 6, Art 1910 19 69, DžA 1911 21, Žin 1911 130, Svk 1913 4 15, UL 1914 3, Svk 1914 3 10, Svk 1914 5 19, Vlt 1914 83 1, Vlt 1914 144 1, Vlt 1914 159 3, LUL 1915 3, Kol 1915 3, Dez 1915 3, Vlt 1915 70 2, Vlt 1915 88 2, ULB 1915 4, A₂ 1915 32 418, Gdt 1915 1 1, Gdt 1915 3 9, LytL 1915 95, ŪkK 1917 (1916) 69, ŪkK 1918 9, AVKᵥ 1918 (1917) 62, LietK 1918 74, ŽmK 1918 49, LdK 1919 52, ŪKl 1920 56 / smittsam sjukdom DN 1906 78 / smittsam sjukdom KD 1905 41, DMS 1912 29 (sjukdomen smittar).

1.1.2. Benämningar med objektiv nyans.

Objektiv betydelsenyans har de ordkombinationer som beskriver en handling och betecknar en egenskap hos ett föremål som härrör från en handling som utförs, har utförts eller behöver utföras av ett annat föremål. Egenskapens bärare handlar inte, utan är passiv, det vill säga får egenskapen utifrån, genom ett annat föremåls handling (Bunevičiūtė 2007: 21).

Det finns betydligt färre benämningar där huvudledet sjukdom är objekt. Sjukdomen (objektet) kan:

botas – botbar sjukdom DMS 1912 89, Sif 1915 5 (botar sjukdomen),

göras frisk – botbar sjukdom LietK 1918 77 (botar sjukdomen),

inte botas – obotbar sjukdom VŽ 1906 222 3, DMS 1912 35, Svk 1912 8 32 (botar inte sjukdomen),

inte räknas – oräkneliga sjukdomar Žin 1911 124 (räknar inte sjukdomarna),

inte smittas – smittfri sjukdom DMS 1912 62 / smittfri sjukdom Svk 1909 5 3 (sjukdomen smittar inte),

försumma – försummad sjukdom RAK 1895 11 (försumma sjukdomen),

Terminologija | 2021 | 28

243

göra kronisk – kronisk sjukdom Žin 1911 127 (göra sjukdomen kronisk),

smittas – smittsam sjukdom DMS 1912 89 (sjukdomen smittar).

1.1.3. Benämningar med omständighetsbetydelse. En benämning har påträffats där det råder omständighetsrelationer mellan huvud- och bestämningsledet, t.ex. dödlig sjukdom KŽP 1904 9 (sjukdom som man dör av, som orsakar döden) (orsaksrelation).

1.2. Sammansatta benämningar med sjukdom som huvudled och bestämningsled uttryckta med adjektiviska particip i passiv form. Av dessa benämningar påträffades hälften så många – endast 7; deras bestämningsled uttrycks med adjektiviska particip i passiv form (se tabell 1).

1.2.1. Benämningar med subjektbetydelse. Främst påträffades subjektiva ordkombinationer. Sjukdomen (subjektet) kan:

ge utslag – utslagsframkallande sjukdom Žin 1911 173, Šlt 1910 18 280 (sjukdomen ger utslag),

smitta – smittsam sjukdom KD 1905 41, VŽ 1905 5 2, VŽ 1908 2 1, DŽPK 1909 9, Art 1910 15 54, Art 1910 25 93, Art 1910 26 97, Art 1910 30 113, Šlt 1912 7 105, Šlt 1912 21 328, Svk 1912 7 28, Šlt 1912 40 632, Ps 1912 5 150, Šlt 1913 46 729, Vad 1913 t. 16, Nr. 62, 169, Vad 1913 16 63 277, ŽD 1913 3, Vlt 1913 62 2, LUL 1915 3, DL 1915 4, Kol 1915 3, Džiov 1915 4, Sif 1915 3, Skarl 1915 2, ULB 1915 6, ŽmK 1918 50, LdK 1919 52, LdK 1919 52, Svk 1920 3 1, Svk 1920 4 1 (sjukdomen smittar),

inte smitta – icke-smittsam sjukdom LytL 1915 3 (sjukdomen smittar inte),

ge sig ut för att vara – skenbar sjukdom AVKv 1919 (1918) 54 (sjukdomen gav sig ut för att vara en annan),

angripa – anfallande sjukdom Svk 1913 4 13 (sjukdomen angriper),

smitta – smittsam sjukdom Šlt 1909 5 69, Art 1910 19 69, Šlt 1912 3 36, Svk 1914 3 10, UL 1914 4, Vlt 1914 101 2, LUL 1915 29, PrR 1915 3, Dez 1915 3, Skarl 1915 2, ULB 1915 12, LdK 1919 51, Vlt 1915 70 2, LA 1917 3 4, UkK 1917 (1916) 70, UkK 1918 9, AVKv 1918 (1917) 57, ŪK 1920 55 (sjukdomen smittar).

1.2.2. Benämningar med omständighetsbetydelse. En benämning förekom där det råder omständighetsrelationer mellan leden, t.ex. sövande sjukdom DMS 1912 85 (sjukdom som framkallar sömn, som yttrar sig i sömnighet).

2. Sammansatta benämningar med huvudledet sjukdom, vars attributled uttrycks med particip i passiv form

Liksom de tidigare behandlade benämningarna har dessa delats in i två typer efter attributledets uttryckssätt (18 sådana benämningar påträffades). Benämningar urskiljs

244

Palmira Zemlevičiūtė

XIX a. pab. – XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

med attributled som uttrycks med enkla och bestämda particip i aktiv form, främst presensparticip (se tabell 1).

2.1. Sammansatta benämningar med huvudledet sjukdom och attributled uttryckt med enkla particip i aktiv form. Benämningar med attributled uttryckt med enkla particip i aktiv form dominerar (16 sådana benämningar påträffades) (se tabell 1).

2.1.1. Benämningar med subjektiv nyans. Dessa fraser uttrycker attributiva relationer med en nyans av subjektiv betydelse (LKG III 229). Undersökningsmaterialet bekräftar detta påstående – den överväldigande majoriteten av sådana benämningar är subjektiva ordfraser, det vill säga huvudledet sjukdom är subjekt. Sjukdomen (subjektet) kan:

återkomma – återkommande sjukdom NamG 1907 3 (sjukdomen återkommer),

slå rot – som har slagit rot sjukdom UK 1900 (1899) 38 (sjukdomen slog rot),

bli kronisk – kronisk sjukdom SK 1901 25, SK 1905 10, Svk 1920 3 4 (sjukdomen blev kronisk),

slå rot – rotad sjukdom LP 1891 42 (sjukdomen slog rot),

bryta ut – utbrytande sjukdom VL 1890 27 5 (sjukdomen bryter ut),

angripa – angripande sjukdom ŠLL 1901 3, PNA 1903 116 (sjukdomen angriper),

sprida sig – spridande sjukdom A 1883 4 112, LAK 1885 52, SŽL 1886 18, V 1889 X 153, U 1891 3 132, UK 1900 (1899) 38, U 1891 2 77, LtK 1892 (1892) 129, U 1892 VI/VII 230, ŽLA 1894 XI 82, Kd 1895 32, U 1897 3 41, UK 1900 (1899) 38, ŠLL 1901 35, LKal 1901 141, LieUK 1905 36, NK 1905 (1904) 24, VŽ 1905 124 4, LieUK 1905 37, DK 1908 76, VŽ 1908 194 2, MGV 1909 13, Svk 1910 3 1, DS 1910 26, DMKNY 1912 79, Svk 1914 4 15, LietK 1917 70, ŪK 1911 57, ŽmK 1918 49 (sjukdomen sprider sig),

inte sprida sig – icke-spridande sjukdom NK 1905 (1904) 24, Svk 1910 2 6 (sjukdomen sprider sig inte),

förstöra – förstörande sjukdom SK 1905 6, Žin 1911 183 (sjukdomen förstör),

slå omkull – omkullslående sjukdom VL 1890 28 4 (sjukdomen slår omkull),

försvaga – försvagande sjukdom VŽ 1905 225 4 (sjukdomen försvagar),

försvaga – försvagande sjukdom DK 1908 96 (sjukdomen försvagar),

avsluta – avslutande sjukdom Žin 1911 182 (sjukdomen avslutar),

åldras – åldrad sjukdom Svk 1912 8 29 (sjukdomen åldrades),

inflammeras – inflammerande Sjukdom LP 1891 52 (sjukdomen inflammeras),

bli kronisk – kronisk sjukdom Šlt 1914 7 102, NG 1924 100 / kronisk sjukdom DMS 1912 17 (sjukdomen blev kronisk).

2.2. Sammansatta benämningar med sjukdom som huvudled och attribut som uttrycks med particip i aktiv form och bestämd form. Denna typ av benämningar är ovanlig – i källmaterialet har två subjektiva ordkombinationer påträffats, där huvudleden sjukdom är subjekt. Sjukdomen (subjektet) kan:

Terminologija | 2021 | 28

245

smitta – smittande sjukdom KD 1895 32, Svk 1910 4 1, LietK 1917 69 / smittande sjukdom LAK 1885 52, V 1899 12 184 (sjukdomen smittar), bli kronisk – kronisk sjukdom DMS 1912 49 / kronisk sjukdom SK 1901 3 (sjukdomen blev kronisk).

Sammanfattningsvis kan man, utifrån det som sagts i artikelns första och andra avsnitt, konstatera att benämningar där huvudleden sjukdom har subjektfunktion dominerar. Sjukdomen kan utföra en mängd olika handlingar – smitta, återkomma, få fäste, bli kronisk, slå rot, ge utslag, smitta, förstöra, (inte) smitta, (inte) infektera, slå omkull, (för)svaga, göra slut på, åldras, drabba, angripa, inflammeras, bli kronisk, men oftast kan sjukdomen ge utslag, smitta och infektera. Benämningar där huvudleden sjukdom har objektfunktion är så gott som ovanliga. Sjukdomen kan botas, (inte) botas, räknas igenom, försummas och göras gammal. Fall där ett omständighetsförhållande (orsak) uppstår mellan benämningarnas led är sällsynta.

3. Tvåledade sammansatta benämningar med liga som huvudled, vars bestämningar uttrycks med behovsparticip på -tinas, som har adjektiviserats

En särskild typ utgörs av benämningar vars bestämningar uttrycks med behovsparticip på -tinas, som har adjektiviserats (se tabell 1).

Behovsparticip anger vanligen egenskaper som följer av en handling som behöver utföras, men det finns också avledningar med det nämnda suffixet som inte har betydelsen av en handling som behöver utföras; de anger helt enkelt egenskaper förknippade med en ofta utförd, fortgående eller möjlig handling (LKG II 347). Sammansättningar med behovsparticip uttrycker attributiva relationer, vanligen med en nyans av objektbetydelse (LKG III 230).

Till dessa skulle man kunna hänföra tre benämningar, t.ex.: dödlig sjukdom Svk 1914 3 10, motbjudande sjukdom DMS 1912 31, förfärlig sjukdom DMS 1912 34.

4. Om valet av particip med olika uttrycksform som bestämning i tvåledade sammansatta benämningar med liga som huvudled

I detta avsnitt behandlas fall där benämningarnas bestämningar konkurrerar sinsemellan och uttrycks med aktiva respektive passiva particip, t.ex.: utslagande sjukdom och utslagsgivande sjukdom, smittande sjukdom och smittad sjukdom, häftande sjukdom och häftad sjukdom, icke-häftande sjukdom och icke-häftad sjukdom, samt

246

Palmira Zemlevičiūtė

XIX a. pab. – XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

particip i enkel respektive pronominal form, t.ex.: utslagsgivande sjukdom och den utslagsgivande sjukdomen, häftad sjukdom och den häftade sjukdomen, smittande sjukdom och den smittande sjukdomen, icke-häftad sjukdom och den icke-häftade sjukdomen, smittbar sjukdom och den smittbara sjukdomen. Som framgår av exemplen varierade uttrycksformen hos de bestämningar som fungerade som particip i benämningar för infektionssjukdomar oftast i de undersökta källorna. Varför valde textförfattarna att använda particip med olika uttrycksform trots att samma begrepp benämndes? Det är knappast meningsfullt att ställa en sådan fråga av flera skäl. I den populärmedicinska och hälsorelaterade skriften från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var författarnas främsta mål folkbildande: att förmedla sakkunskap. Författarna valde förmodligen inte medvetet vilket particip de skulle använda. Oftast skrev de så gott de kunde och kanske tog de till och med efter andra författares texter. Det enda som var särskilt viktigt för dem var att skriva på ett språk som vanliga läsare kunde förstå, alltså på litauiska; språkliga finesser bekymrade dem knappast. Författarna valde troligen spontant mellan aktivt och passivt particip, och mellan enkel och pronominal form. Detta framgår exempelvis av att samma författare i en och samma publikation, när hen skrev om samma sjukdom, använde particip med olika uttrycksform (se fig. 1, 2 och 3).

Fig. 1. Utdrag med benämningarna på en infektionssjukdom limpamos ligos, limpamosios ligos (Kol 1915 3)

Fig. 2. Utdrag med benämningarna på en infektionssjukdom užkrečiamoji liga, užkrečiama liga (Art 1910 19 69)

Fig. 3. Utdrag med benämningarna på en infektionssjukdom limpančioji liga, limpanti liga (LietK 1917 69, 70)

Det är alltså svårt att urskilja någon konsekvens eller tendens här. Å andra sidan förekommer det inte många fall av sådana konkurrerande particip i det undersökta materialet.

Terminologija | 2021 | 28

247

5. Om terminologisk status hos tvåledade sammansatta benämningar med sjukdom som huvudled och particip som attribut

Denna fråga har också behandlats i samband med benämningar vars attribut uttrycks med adjektiv. Den är minst lika viktig när det gäller attribut som uttrycks med particip. För att en ordkombination ska kunna betraktas som en term måste den beteckna ett begrepp inom ett visst vetenskaps- eller teknikområde (se Каплова 2009: 254; för en utförligare behandling, se: Головин, Кобрин 1987: 43–48; Costa, Raquel 2004: 1530–1531; Манцаева 2007: 53–55; Левенкова 2015: 1394–1400; Сабанс̌иева 2016: 315–316; Подолина 2017: 84–86; Подолина 2018: 76–77; Тимофеева, Огнева 2018: 31–32).

Bland de benämningar som behandlas förekom endast några få som uppfyller kriterierna för att räknas som termer. För det första betecknar de specifika kliniska begrepp; för det andra används de i texterna i bestämd form, även om detta drag, jämfört med det första, inte är avgörande för deras terminologiska status i texter från den undersökta perioden.

En sådan term är anfallsvis sjukdom. Det är benämningen på en kronisk sjukdom som kännetecknas av olika anfall och vissa personlighetsförändringar, vilka ibland fortskrider till demens (ME I 235) (latin epilepsia). I texten används den som synonym till fallandesot och står inom parentes bredvid denna.

En annan benämning som kan betraktas som en term är sömnsjuka. Av sammanhanget framgår att detta är benämningen på en parasitsjukdom hos människor och djur, utbredd i Afrika och orsakad av en flagellatprotozo Trypanosomosa brucei (i dag kallas sjukdomen sömnsjuka eller afrikansk trypanosomiasis) (se VLEe), till exempel:

Det första han lyckades göra var att bereda ett läkemedel mot den sömnsjuka som spridit sig i Afrika. Den sjukdomen uppstår efter bett av vissa slags flugor, som när de suger blod sprutar in små djur i blodet, kallade trypanosomer. När dessa förökar sig och förstör människans livskraft blir varje smittad person slö och dåsig, tärs bort och går till slut helt under DMS 1912 85.

Till termerna hör också sådana benämningar som smittsam sjukdom, överförbar sjukdom. De betecknar en viss typ av sjukdomar – sjukdomar som orsakas av patogena mikrober (bakterier, virus, svampar, protozoer) som trängt in i organismen (ME I 352). Även i dag betecknas dessa sjukdomar med termen smittsamma sjukdomar. I texterna används dessa termer ofta i plural, det vill säga de betecknar ett kollektivt begrepp, till exempel:

Att man kan smittas av vissa överförbara sjukdomar genom luft, vatten och föda har vetenskapen redan visat flera gånger Art 1910 25 93.

248 Palmira Zemlevičiūtė Tvåledade sammansatta benämningar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med sjukdom som huvudled och particip som attribut

När en epidemi av någon smittsam sjukdom, nämligen scharlakansfeber, kikhosta eller någon annan sjukdom, bryter ut bland barn börjar även skolbarnen insjukna i dem Vlt 1914 101 2.

Även sådana benämningar där det underordnade ledet uttrycks med enkla former av de nämnda participen betraktas som termer, till exempel: limpama liga, užkrečiama liga, särskilt eftersom det förekommer texter där dessa former används omväxlande, till exempel:

Alla elever som har en smittsam sjukdom och kan överföra den till andra måste avlägsnas från skolan, tills de inte längre utgör någon fara för att sjukdomen ska överföras till andra Svk 1920 4 1.

På detta sätt uppträder nämligen ofta olika limpamosios ligos – tyfus, difteri, scharlakansfeber, mässling (blåsutslag, jadra), kikhosta, influensa (irmedė) och andra. Svk 1920 4 1.

Här bör också benämningen kimbamos ligos nämnas; i vissa texter betecknar den smittsamma sjukdomar, jfr kibti 2. ”klättra (om en smittsam sjukdom)” LKŽe, till exempel:

Om lungsoten, såsom en smittsam sjukdom, skrev först Isokrates, en grekisk läkare, som verkade på den tid då även Hippokrates levde Dž 1903 3.

I de undersökta texterna betecknas den nämnda sjukdomstypen ofta med fraser där det underordnade ledet är ett aktivt particip limpanti, kimbanti, till exempel:

Den som dricker alkohol är lättare till vikten och insjuknar också mycket snabbt i lunginflammation, smittas lättare av limpančiomis ligomis och dör slutligen mycket ofta av hjärtsvaghet DS 1910 26.

När den smittsamma sjukdomen slutar lyckligt eller patienten dör är det vår plikt att noggrant rengöra och desinficera rummet och allt som finns eller har funnits där under sjukdomen – bäst är att desinficera alla de utrymmen som använts ŠLL 1901 3.

I allmänhet har det i mer än en text noterats att författarna använder de nämnda termerna synonymt.

Benämningarna išberiamos ligos, išberiamosios ligos betraktas också som termer; de betecknar en typ av sjukdomar – sjukdomar vars kännetecken är hudutslag, till exempel:

Det har konstaterats att vissa utslagssjukdomar, pesten, scharlakansfeber och lungsot sprids genom beröring och via luften, <...>, Vlt 1915 70 2.

<...> vid behandling av <...> lungsjukdomar, vattkoppor, mässling, fläcktyfus och alla išberiamąsias ligas Žin 1911 173.

Laimutė Bučienė, som har undersökt fraser med aktiva beskrivande ord, hävdar att det finns en betydelseskillnad mellan aktiva och passiva particip. Attributiva fraser med presensparticip i passiv form lämpar sig för att bilda termer, eftersom de uttrycker varaktiga egenskaper som kännetecknar föremål

Terminologija | 2021 | 28

2 4 9

egenskaper, och med presens particip i aktiv form betecknar de sådana egenskaper hos föremål som är förbundna med en handling som pågår vid den tidpunkt som anges i satsen (Bučienė 2007: 21). Den genomförda undersökningen bekräftar detta påstående endast delvis, eftersom materialet visar att även fraser med particip i aktiv form (om än sällan) kan fungera som termer i medicinska texter från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet; med andra ord betecknar dessa inte tillfälliga utan bestående egenskaper.

Alla övriga benämningar som behandlats i artikelns första avsnitt, och som utgör majoriteten, är inte egentliga termer, det vill säga de betecknar inte begrepp; deras bestämmande led anger endast en tillfällig egenskap hos den denotat som uttrycks av huvudledet. För övrigt utgörs de bestämmande leden i sådana benämningar oftast av particip i kortform.

SLUTSATSER

I populärmedicinsk litteratur från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (böcker, småskrifter samt artiklar i tidningar och kalendrar) har 43 tvåordiga sammansatta benämningar påträffats med liga som huvudled och med particip som bestämmande led.

Det fastställdes att de undersökta benämningarnas bestämmande led uttrycks med particip i passiv och aktiv form samt med behovsparticip på -tinas, vilka har adjektiviserats, men det sistnämnda uttryckssättet är inte typiskt. Particip i båda formerna förekommer i kort och lång form. Bestämmande led som utgörs av particip i kortform, i passiv eller aktiv form, dominerar. Man kan säga att denna egenskap hos uttryckssättet gör att de undersökta benämningarna i viss mån avlägsnar sig från egentliga termer, eftersom långformen, som bekant, är ett kännetecken för benämning av en artbegreppslig kategori. De aktuella benämningarna är emellertid fraser i icke-vetenskapliga texter, varför även det vetenskapliga kännetecknet – långformen – förekommer endast sporadiskt.

Tre typer av uttryckssätt för bestämmande led urskildes: Dlv_nvk ← Dktv_liga, Dlv_vk ← Dktv_liga, Dlv_rk ← Dktv_liga. Den dominerande typen är Dlv_nvk ← Dktv_liga. Inom de två första typerna urskildes i sin tur fyra undertyper av uttryckssätt: Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga, Dlv_{nvk(įvardž)} ← Dktv_liga, Dlv_vk(ppr) ← Dktv_liga, Dlv_vk(įvardž) ← Dktv_liga. Den dominerande undertypen är Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga.

Det klarlades att huvudledet liga har tre semantiska funktioner – subjekt, objekt och adverbial. Fraser med subjektbetoning dominerar; med andra ord fungerar huvudledet liga oftast som subjekt, det vill säga det intar en aktiv position. När de undersökta nominala konstruktionerna omvandlas till verbala konstruktioner, fram-

250

Palmira Zemlevičiūtė

XIX a. pab. – XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

går det att se att liga förekommer med tjugo intransitiva verb; de vanligaste är lipti ir užkrėsti. De fall där nämnda led har objekt- eller adverbialfunktion är enstaka.

Efter att ha undersökt benämningar med bestämmande led uttryckta av particip med olika former (aktiv och passiv, kort och lång) kan man hävda att textförfattarna spontant snarare än medvetet valde vilket particip de skulle använda; för det mesta skrev de efter bästa förmåga eller med andra författares texter som förebild. Deras främsta mål var att förmedla ämneskunskaper på ett språk som vanliga läsare kunde förstå; med andra ord var innehållet viktigare än språkformens finesser.

När det gäller terminologisk status skiljer sig två grupper av benämningar tydligt åt. Benämningarna i den första gruppen kan betraktas som egentliga termer, eftersom de både till semantik och form motsvarar en terms status: de betecknar medicinska begrepp, och deras bestämmande led anger en särskiljande artbildande egenskap. Det är viktigt att notera att även fraser med bestämmande led uttryckta av particip i aktiv form används som termer i medicinska texter från den undersökta perioden. Benämningarna i den andra gruppen är oegentliga termer – de saknar koppling till ett medicinskt begrepp, och deras bestämmande led anger en tillfällig egenskap som är relevant endast i den konkreta texten.

ŠALTINIAI

KNYGOS IR KNYGELĖS

Dez 1915 – Kas tai yra dezinfekcija ir kam ji reikalinga, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 22 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

DK 1908 – Daktaras kišenėje: aiškūs pamokinimai kaip užlaikyti sveikatą ir kaip nuo ligų apsiginti, su daugeliu receptų surinktų nuo geriausių daktarų, sutaisė M. Paltanavičia, Worcester, Mass: spausdinta spaustuvėje M. Paltanavičiaus.

DL 1915 – Apie drugio ligą, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 7 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

DMS 1912 – Daktaras bei mokslas apie sveikatą: naujausia knyga, Philadelphia, Pa.: išleido The Philadelphia Medical clinic.

DN 1906 – Daktaras namuose, arba, Apraszymas ligu ir ju gydymas, pagal daktarus Basanavičiu, Vileišzi, collins, Stout ir daugelį kitu sutaisė K. W. Gedeminas, So. Boston, Mass.: [išleid. ir] spauda Gedemino ir Mickevičiaus.

DS 1910 – Darbininko sveikata, pagal daktarą A. Kats’ą parašė P. Norkus, Philadelphia, Pa.: turtu ir spauda „Kovos“.

Dž 1903 – Dr. S. A. Knopf, Džiova ir kova su ja: populiariškas konkursinis darbas, apdovanotas ant kongreso Berlyne (24–27 geg. 1899 m.), susirinkusio apsvarstyti kovos rankius su džiova, sutaisė D-ras A. V., Tilžėje.

DžA 1911 – Džiova: referatai, surengti „Aušros“ draugijai, dr. F. Matulaitis, [JAV: s.n.] (Chicago, Ill.: spauda „Lietuvos“).

Terminologija | 2021 | 28

251

Džiov 1915 – Apie dziovą, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 10 vertimas. Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

DžPK 1909 – Dr. K. Jokanto, Džiova, jos priežastis ir kova su ja, Vilnius.

KD 1895 – Ką daryti, kad sveiki būtume ir ilgai gyventume, vertė iš lenk. kalbos D-ras F. Antaniaukas, Tilžėje.

KD 1905 – Kas daryti, kad sveiki būtume ir ilgai gyventume, vertė iš lenkų kalbos D-ras A. Vileišis, Vilnius.

Kol 1915 – Apie kolerą ir kaip nuo jos apsisaugoti, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 8 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

KŽP 1904 – Kūdikių žindymas ir penėjimas, vertė Atgalainis, Tilžėje.

LytL 1915 – Lytiškos Ligos ir Kaip nuo jų apsisaugoti, parašė D-ras F. Matulaitis, antra, peržiūrėta ir pagerinta laida, So Bostona, Mass.

LPr 1891 – Ligonijų prietelius: kelrodys wis iems tiems, kurie prie atsirandanczių ligų patys saw pirmąję pagalbą prisiteikti nor ir ant to geras namū pryprowas įsitiekti wėlyjas, sudarė Friedrich Adolph Richter, Leipceikėj: Richterio knyginyczia ([Rudolstadt: Richtero dukorija]).

LUL 1915 – Apie limpamąsias arba užkrečiamas ligas: (daktaro pasikalbėjimas su žmonėmis), Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 5 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

MGV 1909 – Mano gydymas vandeniu sulig 40-metinių patyrimų, parašė kunigas S. Kneipp, iš vokiečių kalbos vertė Aguonaitis, Ryga: A. Macijausko knygynas.

NamG 1907 – Naminis gydytojis, parašė A. Aitvaras, Ryga: lėšos A. Macejevskio, [i.e. 1906] (Ryga: H. Hempel ir ko).

NG 1924 – Naminis gydytojas. Trumpas prasčiausių ligų aprašymas ir jų gydymas, antrasis pataisytas leidimas, Kaunas.

PNA 1903 – Dr. Fr. Esmarch, Pirmoji pagelba nelaiminguose atsitikimuose, išvertė daktaras A. V., Tilžėje.

PrR 1915 – Pragaro rauplė, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 28 vertimas. Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

RAK 1895 – Rodos motinoms apie auginimą žindomų kudikių, sutaisyta pagal Michailovą; [vertė J. Račiūnas?], Tilžėje: [Ūkininkas].

Sif 1915 – Apie sifilį, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 3 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

Skarl 1915 – Apie skarlatiną (karuš), Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 14 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

SŽL 1886 – Sunkiausios žmonių ligos, Petro Nėrio, Tilžėje.

ŠLL 1901 – Trumpi šneka apie limpančias ligas ir kaip nuo jų apsiginti, parašė D-ras V. A., Tilžėje.

UL 1914 – Užkrečiamosios ligos, parašė gydytojas E. D., Vilnius.

ULB 1912 – Užkrečiamųjų - limpamųjų ligų išsipletojimo budai ir kova su jomis, dr. A. L. Graičiūnas, Wilkes-Barre, Pa.: „Draugo“ [išleid. ir] sp.

ŽD 1913 – Kas reikia žinoti apie džiovą, iš vokiečių kalbos vertė D-ras Bagdonavičius, Vilnius.

Žin 1911 – Žinynas: knyga žinių iš mitologijos, historijos, etnografijos, astronomijos, aritmetikos, medicinos ir kitų mokslų bei jų šakų, iš įvairių šaltinių surinko J. Laukis [Domininkas Keliauninkas], Chicago, Ill.: „Aušros“ knygynas, (Chicago, Ill.: „Lietuvos“ spauda).

ŽLL 1920 – Kas reikia žinoti apie lyties ligas, vertė iš vokiečių kalbos D-ras J. Bagdonas, Kaunas: Vidaus reikalų ministerijos Sveikatos departamento leidinys.

ŽmM 1915 – Apie žmogaus marą, Pirogovo draugijos skyriaus sveikatos žinioms platinti leidinio Nr. 14 vertimas, Maskva: Lietuvių d-ja aukštųjų Maskvos m-klų moksleiviams šelpti. Leidimo komisija, (Vilnius: Martyno Kuktos sp.).

LAIKRAŠČIAI

_A1 – Auszra 1883 4 112

_A2 – Aušra 1915 32 418

Art – Artojas 1910 15 54; 1910 19 69; 1910 25 93; 1910 26 97; 1910 30 113

Gdt – Gydytojas 1914 1 2; 1914 2 5; 1914 3 9; 1914 4 14; 1914 5 18; 1914 6 21; 1914 7 25; 1915 1 1; 1915 3 9

252

Palmira Zemlevičiūtė

XIX a. pab. – XX a. pr. dv žodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

LA – Lietuvos aidas 1917 3 4

Ps – Pasiuntinys 1912 5 150

Svk – Sveikata 1909 1 7; 1909 5 3; 1910 2 6; 1910 3 1; 1910 4 1; 1910 11 4; 1912 7 28; 1912 8 29, 32; 1913 2 7; 1913 4 13, 15; 1913 5 20; 1914 2 7; 1914 3 10; 1914 4 15; 1914 5 19; 1920 1 3; 1920 3 1, 4; 1920 4 1; 1921 6 2

Šlt – Šaltinis 1909 5 69; 1910 18 280; 1912 3 36; 1912 21 328; 1912 40 632; 1913 46 729; 1914 7 102

U – Ūkininkas 1891 2 77; 1891 3 132; 1892 VI/VII 230; 1897 3 41

V – Varpas 1889 X 153; 1899 12 184

Vad – Vadovas 1913 16 62, 169; 1913 16 63, 277

VL – Vienybė lietuvininkų 1890 27 5; 1890 28 4

Vlt – Viltis 1913 62 2; 1914 83 1; 1914 101 2; 1914 144 1; 1914 159 3; 1915 70 2; 1915 88 2

VŽ – Vilniaus žinios 1905 5 2; 1905 124 4; 1905 225 4; 1906 222 3; 1908 2 1

ŽLA – Žemaičių ir Lietuvos apžvalga 1894 XI 82

K A L E N D O R I A I

AVK_V 1918 (1917) – Aušros Vartų kalendorius 1918, Vilniuje, 1917.

AVK_V 1919 (1918) – Aušros Vartų kalendorius 1919, Vilniuje, 1918.

DMK_NY 1911 – Didysis Marijos kalendorius Lietuvos ir Žemaičių katalikams 1912 metams, New – York.

LAK 1885 – Lietuwiszkas Auszros kalendorius ant metu 1885, Bitėnai.

LdK 1919 – Liaudies kalendorius Kaimynas 1919, Vilniuje.

LietK 1917 – Lietuvos kalendorius 1917 metams, Vilniuje.

LietK 1918 – Lietuvos kalendorius 1918 metams, Vilniuje.

LieUK 1905 – Lietuvių ūkininkų kalendorius ant metų 1905, S.–Peterburgas.

LKal 1901 – Lietuwißkos kalendros metui 1901, Tilžėje.

LtAK 1886 (1885) – Lietuwiszkas Auszros kalendorius ant metu 1886, Tilžėje, 1885.

LtK 1892 (1892) – Lietuwißkos kalendros pridėlio metui 1892, Tilžėje, 1892.

NK 1905 (1904) – Naujas kalendorius 1905 metams, Tilžėje, 1904.

SK 1901 – Severos kalendorius lietuviams metui 1901, W. F. Severa, cedar Rapids Iowa.

SK 1905 – Severos kalendorius dėlėi Lietuviui, W. F. Severa co. cedar Rapids, Iowa.

UK 1900 (1899) – Ūkiškasis kalendorius ant metų 1900, Vilniuje, 1899.

UkK 1917 (1916) – Ūkininkų kalendorius 1917 metams, Vilniuje 1916.

UkK 1918 – Ūkininkų kalendorius 1918 metams, Vilnius.

ŪK 1911 – Ūkiškasis kalendorius 1911 metams, Brooklyn, N. Y.

ŪKl 1920 – Ūkininkų kalendorius 1920 metams, Berlin.

ŽmK 1919 – Žemaičių kalendorius Tilžės keleivio 1919 metams, Tilžėje.

ŽvK 1905 – Katalikiško laikraszczio Žvaigždės kalendorius 1905 metams, Shenandoah, Pa.

LITERATŪRA

Bučienė Laimutė 2007: Veiksminio apibūdinimo atributiniai junginiai. – Žmogus ir žodis 1, 19–23.

Bunevičiūtė Laimutė 1998: Atributinių junginių samprata, aprašymo galimybės ir kai kurie požymiai. – Kalbotyra XLVII(1), 29–42.

Costa Rute, Raquel Silva 2004: The Verb in the Terminological Collocations Contribution to the Development of a Morphological Analyser MorphoComp, 1531–1534. Prieiga internete: http://www.lrec-conf.org/proceedings/lrec2004/pdf/795.pdf.

LKG II – Lietuvių kalbos gramatika 2, Vilnius: Mintis, 1971.

LKG III – Lietuvių kalbos gramatika 3, Vilnius: Mokslas, 1976.

ME I – Medicinos enciklopedija 1, Vilnius: Valstybinė enciklopedijų leidykla, 1991.

VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija. Prieiga internete: https://www.vle.lt/straipsnis/mieglige/.

Zemlevičiūtė Palmira 2020: XIX a. pab.–XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir būdvardžiu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis. – Terminologija 27, 233–257.

Головин Борис Николаевич Кобрин Рафаил Юрьевич 1987: Лингвистические основы учения о терминах, Москва: Высшая школа.

Terminologija | 2021 | 28

253

Карлова Татьяна Михайловна 2009: Особенности перевода терминологических атрибутивных словосочетаний в технических текстах. – Научные чтения. Сборник материалов научно-практической конференции профессорско-преподавательского состава Сыктывкарского лесного института по итогам научно-исследовательской работы в 2008 году, ответственный редактор В. В. Жиделева, ответственная за выпуск А. М. Попова, Санкт-Петербург: Сыктывкарский лесной институт – филиал государственного образовательного учреждения высшего профессионального образования «Санкт-Петербургская государственная лесотехническая академия имени С. М. Кирова», 254–258. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_25434368_58853127.pdf.

Левенкова Анна Юрьевна 2015: Степень устойчивости терминологического словосочетания. – Научный альманах 7(9), Тамбов: ООО «Консалтинговая компания Юком», 1394–1400. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_24068596_53596169.pdf.

Манцаева Айна Норвдиевна 2007: Терминологические словосочетания. – Lingva-Universum 1, Грозный: Научно-исследовательский кружок Lingua-universum, 53–55. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_26258070_59569985.pdf.

Подолина Оксана Владимировна 2017: К вопросу о специфике термина и особенностях его функционирования в языке. – Проблемы модернизации современного высшего образования: лингвистические аспекты: материалы III Международной научно-методической конференции: в 2 томах, Омский автобронетанковый инженерный институт, Москва: ООО «Издательство Импилотова», 84–88. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_29175260_13434274.pdf.

Подолина Оксана Владимировна 2018: Аспекты изучения терминологических словосочетаний (ТС) в лингвистической литературе. – Проблемы модернизации современного высшего образования: лингвистические аспекты: материалы IV Международной научно-методической конференции, Омск: ООО «Издательство Импилотова», 75–79. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_34890372_50252206.pdf.

Пуя Фазели 2012: Синтаксический способ образования политических терминов в современном русском языке. – Веснік БДУ. Серия 4: Філалогія. Журналістыка. Педагогіка 1, Минск: Белорусский государственный университет, 74–78. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_21812920_82597329.pdf.

Сабанчиева Асиат Камиловна 2016: Особенности терминов как специальных лексических единиц (на примере терминов сферы астрономии). – Филология: научные исследования 4, 314–324. DOI: 10.7256/2305-6177.2016.4.20476. Prieiga internete: https://nbpublish.com/library_get_pdf.php?id=39409.

Тимофеева Надежда Павловна, Огнева Татьяна Николаевна 2018: Особенности синтаксической деривации в отраслевой терминологии. – Язык и мир изучаемого языка: сборник научных статей, ред. совет: А. А. Зарайский, Е. А. Елина, С. П. Хижняк, Саратов: Саратовский социально-экономический институт (филиал) федерального государственного бюджетного образовательного учреждения высшего образования «Российский экономический университет им. Г. В. Плеханова», 29–38. Prieiga internete: https://www.elibrary.ru/download/elibrary_35002042_35737893.pdf.

TWO-WORD COMPOSITE NAMES OF LATE 19TH – EARLY 20TH CENTURY WITH LIGA AS HEAD ELEMENT AND DEPENDENT ELEMENTS EXPRESSED BY PARTICIPLES

S u m m a r y

The article analyses two-word composite names with liga as the head element and dependent elements expressed by participles, which were used in the medical texts of the late 19ᵗʰ century – early 20ᵗʰ century written in a popular scientific style (books, booklets, newspaper and calendar articles).

It was found that the dependent elements of those names are expressed by passive and active participles, as well as the adjectivized participles of necessity with the suffix -tinas, but the latter form of expression is not very common. The participles of both types are expressed by simple and pronominal forms. Dependent elements expressed by simple passive or active participles prevail.

254 Palmira Zemlevičiūtė | XIX a. pab. – XX a. pr. dvižodžiai sudėtiniai pavadinimai su pagrindiniu dėmeniu liga ir dalyviu reiškiamais priklausomaisiais dėmenimis

Three types of expression of dependent elements were singled out: Dlv_nvk ← Dktv_liga, Dlv_vk ← Dktv_liga, Dlv_rk ← Dktv_liga. The dominant type is Dlv_nvk ← Dktv_liga. Four subtypes of expression were distinguished within the first two types: Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga, Dlv_nvk(ivardž) ← Dktv_liga, Dlv_vk(ppr) ← Dktv_liga, Dlv_vk(ivardž) ← Dktv_liga. The dominant subtype is Dlv_nvk(ppr) ← Dktv_liga.

It was ascertained that the head element liga plays three semantic – subject, object and adverbial modifier – functions. The word phrases with the shade of the subject prevail. In other words, the head element liga usually plays the function of the subject, i.e., it takes an active position. After we transform the noun constructions under analysis into verbal ones, we can see that liga is used in combination with twenty intransitive verbs; lipti and užkresti are most common. Cases where the abovementioned element plays the function of the object or adverbial modifier are individual only.

The analysis of the names with the participles of different expression (active and passive voice, simple and pronominal form) as their dependent elements presupposes that the authors of the texts in question chose specific participles spontaneously rather than consciously; they usually wrote as they knew or saw in the texts of other authors. Their principal aim was to render subject-specific knowledge to an ordinary reader in the understandable language or, in other words, they were more preoccupied with the content rather than form related linguistic subtleties.

As regards the attribution of names to terms, two groups of names stand out. The names of the first group can be considered proper terms, as they denote medical concepts and their dependent element expresses a distinctive specific quality. The phrases with the dependent elements expressed by active participles used in the medical texts of the period under analysis can be attributed to terms as well. The terms comprising the second group are improper terms; they have no connection with the medical concept, whereas their dependent element denotes a temporary quality, which is only relevant in a specific text.

Gauta 2021-04-19

Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2021 | 28

255