VYTAUTAS LANDSBERGIS

TVÅ OPUBLICERADE BREV FRÅN JONAS JABLONSKIS TILL VILIUS GAIGALAITIS

I dokumentarkivet vid Johann Gottfried Herder-institutet (Die Dokumentesammlung des Herder-Instituts) i Marburg i Tyskland, i P. V. Reklaitis samling, förvaras bland annat material inom litauiska studier två brev från Jonas Jablonskis till den litauiska aktivisten från Lill-Litauen, Vilius Gaigალaitis. De är registrerade som DSHI 150 Nachlass Gaigalat 146. Det ena är daterat den 5/17 januari 1895, det andra är ett ännu något tidigare svar – julen nämns – i en brevväxling om samma sak: firandet av tioårsjubileet för föreningen ”Birutė” i Tilsit. Arrangörerna var också angelägna om den musikaliska delen, och det som framför allt saknades var en ”prolog” – ett inledningsanförande.

Som bekant ägde ”Birutės” tioårsfest rum exakt en månad efter det andra brevet, så J. Jablonskis kunde inte bistå med något från Mitau, utan föreslog endast att man skulle vända sig till Vincas Kudirka, som lätt kunde skriva journalistiska verser, men som bodde långt borta på Krim, där han vistades för behandling. Till sist höll ”Birutės” ordförande J. Lapinas inledningsanförandet och uppmanade åhörarna att inte skämmas för sin litauiska identitet och sitt modersmål; en pjäs framfördes – A. Fromo-Gužutis ”Kaunasslottets fall”; E. Jagomastas sjöng J. Zauerveins litauiserade ”Gals yr tylėjims”, och en lokal kör bestående av ”Birutės” medlemmar och tillresta kvinnor från Samogitien framförde fler sånger.

Framgången var enorm; V. Maknys nämner i förbigående att närmare tusen deltagare strömmade dit. Den tyska förvaltningen blev bekymrad och försökte hejda den framväxande litauiska pånyttfödelsen. Vydūnas klandrade arrangörerna för att ha satt upp en pjäs om litauernas nederlag – korsfararnas seger – men tog snart själv itu med körverksamhet och annan musikalisk och pedagogisk verksamhet. Begynnelsen var inte tystnad.

Det delade folket drog ingen gräns vid den dåvarande tysk-ryska gränsen. Detta framgår av vänskapen och korrespondensen med V. Gaigalat¹, den blivande prästen och kultur-

¹Vilius Gaigალaitis (1870–1945) var vid den tiden ännu student i teologi och filosofi, men redan medlem av föreningen Prussia i Königsberg.

V. LANDSBERGIS. Du neskelbti Jono Jablonskio laiškai Viliui Gaigalačiui

95

mannens vänskap och brevväxling med J. Jablonskis, liksom de samogitiska kvinnornas resa för att sjunga på festen i Tilsit.

Må dessa två lingvistbrev, som nu publiceras för första gången² – han betonar till och med särskilda ord! – påminna om den tiden och dessa kontakter; de har hämtats fram ur arkivet just med anledning av 150-årsdagen av Jonas Jablonskis födelse.

Käre vän!

Förlåt att jag inte svarade så länge: – det gick inte att få klarhet i något säkert. Nu har allt blivit klart, och därför låter jag dig veta.

Antanas från Būgnai³ översätter en liten komedi från ryska och rensar den från alla livets russicismer⁴ samt bearbetar den en smula. Vi tänker sätta upp den komedin på vår ”scen” till jul och genast skicka den till er... kanske kan ni få användning för den. Det är bara synd att vi fick veta om festen så sent; annars hade vi kunnat ordna lite mer...

Ett inledningsanförande till festen (Jonas skrev till oss om den⁵) kan vi inte skriva, eftersom vi inte alls känner till Birutės⁶ verksamhet (vi vet inte alls vad gott hon gjort i Preussiska Litauen, hur länge hon funnits – varit vaken – och hur länge hon sovit...). Om hon sov mer än hon var vaken, skulle ni då inte kunna väcka henne till liv åtminstone nu och se till att hon gör något gott i enlighet med sitt program?

Jag skrev till Sankt Petersburg, men har ännu inte fått något svar.

Daug kur rašyti apie draugystę⁷ teip mažai težinoma iš savo darbų – labai sunku. Kiekvienas paklaus, ką ji padarė..... Rašydamas į Maskvą apie ją, pats nežinojau, ką parašyti ant klausymų, kuriuos, kiek žinojau, norėtų užduoti maskviečiai.

Från vår sida kommer knappast någon: Landsbergis bor långt bort, i Moskva, Mačys i Uralbergen; vi har alla sådant arbete att det är mycket svårt för oss att lämna vår post.

Vi önskar er lycka till – vi skickar komedin (eller vaudevillen).

Alla era bekanta och vänner hälsar så mycket.

Jablonskis /underskrift/

² Några kommentarer till texten har lagts till i breven.

³ Antanas Kriščiukaitis (1864–1933, Antanas iš Būgnų, Aišbė), teisininkas ir literatas, tuo metu dirbęs Mintaujoj. Laiško tekste vardas pabrauktas, kaip ir kiti vardai, regis, ne J. Jablonskio, o vėliau. Šiaip žodžiai ir vietovardžiai pabraukti paties Jablonskio.

⁴ När J. Jablonskis skrev ändrade han: ”rusicizmus (gyvenimo)” markerades med siffrorna 2 och 1, därför återges det nu enligt hans korrigering.

⁵ Troligen den preussisk-litauiske aktivisten Jonas Vanagaitis, som senare brukade underteckna sig Panemunijų Jonas.

⁶ Denna stavning (med långt ū) hade sannolikt bevarats från S. Valiūnas tid, från ”Birūta”.

⁷ Vänskap – förening.

96

KALBOS KULTŪRA | 83

I 5/17 95

Käre landsman!

I dag kom jag tillbaka till Mitau och fann Ert lilla brev. Jag skyndar mig att svara.

Den 10/22 januari kommer Antanas Būgnas tillbaka; myndigheterna hade skickat iväg honom för arbete. Han försenade också skrivandet av det bifogade arbetet av denna anledning. Så snart han kommer hem skickar vi hans arbete. Såvitt jag vet håller han på att avsluta det.

Pranaitis⁸ hade inte lovat att resa. Det förefaller mig som om det nu inte heller går att vänta på att han kommer; här är orsaken: under vårt nyår greps hans bror⁹, präst och föreläsare i hebreiska vid Peterburgs andliga akademi. Musikanten är så nedstämd att han knappast kommer att vilja roa sig och roa andra. Lägg upp programmet så att ni kan klara er utan honom. Såvitt jag förstår kommer knappast någon av oss: även om vi gärna skulle vilja, kan vi på intet sätt resa …

Om Antanas komedi, översatt från ryska, inte skulle passa er nu, kanske ni kan sätta upp den en annan gång …

Vad gäller prologen, vänd er till V. Kudirka; han är ju den enda någorlunda dugliga tuppen bland oss. Hans adress: Севастополь, Малая Морская, № 37, д. Гаврилова. Врачу 50 пех. Белостокского полка, Л. Терцияну¹⁰, för vidarebefordran till V. K.*

Programmet tycker vi mycket om i stort sett, och vi kan inte lägga till någonting från vår sida¹¹.

Vi hälsar er alla hjärtligt

Jablonskis /underskrift/

* Jag hoppas att han verkligen skriver. Det vore bra om ni fick några prologer. Ni skulle kunna välja den bästa …

⁸ Petras Juozas Pranaitis (1868–1942) – peterburgietis muzikas, vargonininkas, chorų vadovas ir kompozitorius, 1893 m. išspausdinęs, vienu sykiu su V. Kudirka, pirmuosius pabrėžtinai „lietuviškus“ kūrinėlius fortepijonui. Polka Lietuvaite ant 4 rankų sustatė P. J. Pranaitis. Petropile. Prekė 1 rub. – tai buvo ir spaudos draudimo ignoravimas.

⁹ Justinas Bonaventūra Pranaitis (1861–1947) – dvasininkas, baigęs ir dėstęs Peterburgo Romos katalikų dvasinėje akademijoje. Nuo 1891 m. Akademijos prefektas, kovojęs prieš rusinimą, veikęs Lietuvių–žemaičių labdaringoje draugijoje, 1895–1896 m. ištremtas į Tverę.

¹⁰ Efternamnet på Laurynas Tercijonas, läkare vid 50:e infanteriregementet i Białystok, är understruket av J. Jablonskis (likaså Sevastopol).

¹¹ Det dubbla ”ingenting” är författarens förbiseende.

V. LANDSBERGIS. Du neskelbti Jono Jablonskio laiškai Viliui Gaigalačiui

97