VITAS LABUTIS

Vilnius universitet

RYGIŠKIŲ JONO LITAUISKA SPRÅKETS SYNTAX EXEMPEL

NYCKELORD: Jonas Jablonskis, syntax, exempel, källor, presentationssätt.

Det är inte så länge sedan det gått 100 år sedan Rygiškių Jono (Jono Jablonskio) Litauiska språkets syntax, del I (Seinai, 1911)¹ utkom. Om vi avser att behandla exemplen i denna grammatik – ett särskilt framträdande drag hos den – bör vi säga något om omständigheterna under vilka detta verk skrevs, ett verk som hittills har haft betydelse för vår syntaxforskning och för utvecklingen av skolböcker².

Varken våra första grammatiker från 1600- och 1700-talen eller de vetenskapliga grammatiker som tillkom under 1800-talets andra hälft hade gett någon systematisk beskrivning av hela det litauiska språkets syntax (August Schleicher, 1856; Friedrich Kurschat, 1876; Antanas Baranauskas Kalbamokslis lietuviškos kalbos, 1896; Kazimieras Jaunius Lietuvių kalbos gramatika, hektograferad 1897) och andra grammatiker av mindre betydelse.

J. Jablonskis insåg redan från de första fårorna på det litauiska språkets grammatikområde hur hårda och ogräsbevuxna syntaxens marker var. Redan 1890, när han recenserade prästen Mykolas Miežinis Lietuvišką gramatiką, framhöll han vad man först måste göra för att ta sig an ett sådant arbete: själv förstå reglerna utifrån ”våra sånger, gåtor (gåtor), ordspråk, talesätt” (JR IV: 3). Några fakta om litauisk syntax analyserade J. Jablonskis i artikeln ”Medega sintaksiui”, som publicerades i Varpas 1893. I bearbetad form kom artikeln också med i avsnittet ”Keli sintaksio įstatymai” i J. Jablonskis Lietuviška gramatika från 1901 (JRR I: 158–177).

¹ Vi kommer att citera den ur J. Jablonskis mer lättillgängliga Rinktiniai raštai, band I (redigerad av Jonas Palionis), s. 436–548, och förkorta titeln till J. Jablonskis Sintaksė eller helt enkelt Sintaksė.

² Syntaxens tillkomst och publiceringsvillkor har beskrivits av J. Palionis i inledningen till Jonas Jablonskis Rinktiniai raštai, ”J. Jablonskis och hans läroböcker i litauiska”. Allt detta behandlas särskilt utförligt i A. Piročkinas studie J. Jablonskis – bendrinės lietuvių kalbos puoselėtojas (1978); en del av detta har också belysts i de Jono Jablonskio laiškai (1985), sammanställda av Arnoldas Piročkinas, och i flera av hans artiklar. Betydelsen av exemplen i J. Jablonskis Sintaksė har också nämnts i översiktsarbeten om det litauiska språkets historia (av Petras Jonikas, Jonas Palionis, Algirdas Sabaliauskas, Zigmas Zinkevičius m.fl.).

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

19

BEHOVET AV LÄROBÖCKER I LITAUISKA – J. JABLONSKIS SYNTAX FÖRHISTORIA

När den litauiska pressen åter tilläts började litauiskan bana sig väg in i skolorna, och därmed uppstod ett trängande behov av att utarbeta kursplaner i litauiska och skriva läroböcker. J. Jablonskis deltog också i detta arbete: han utarbetade en kursplan i litauiska för folkskolorna³ och för blivande lärare i ämnet som sökte in vid lärarseminariet i Panevėžys, rådfrågade läsebokförfattare (Povilas Višinskis, Ksaveras Sakalauskas m.fl.) och deltog i tävlingar om bedömning av läseböcker. I Povilas Višinskis och K. Sakalauskas läseböcker försökte man förverkliga J. Jablonskis idéer om att läroböckerna i första hand skulle bygga på det levande språket och folkdiktningen. Det fanns dock ingen helt lämplig lärobok i litauiska för folkskolorna, och än mindre sådana läroböcker för de högre årskurserna.

J. Jablonskis hade för avsikt att förbereda en ny upplaga av grammatiken från 1901, där syntaxen skulle skiljas från morfologin och mycket annat omarbetas (se Palionis 1957: 32–33). År 1909 beslutade J. Jablonskis ändå att skriva en separat syntax för litauiska. Vid den tiden tyckte han att en systematisk lärobok i syntax var det mest angelägna. Även de som arbetade praktiskt med språket saknade i hög grad systematiserade syntaktiska regler – utan dem var det svårt att hoppas på en minskning av felen inom detta område⁴.

HUR J. JABLONSKIS SYNTAX SKREVS OCH PUBLICERADES

Från hösten 1908 arbetade J. Jablonskis som lärare i latin vid Brests gymnasium. För honom, som var tyngd av pedagogiskt arbete, redigerade Žemaitės noveller och ägnade sig åt andra uppgifter, var det svårt att hitta tid för att ägna sig åt litauisk syntax. Det var inte första gången J. Jablonskis var beredd att offra sommarlovet för sitt skapande. Men han tyngdes fortfarande av bekymmer kring den vacklande stavningen och det osäkra valet av litauiska grammatiska termer. Här är det lämpligt att

³ J. Jablonskis kursplan i litauiska för skolorna godkändes och publicerades 1909 som bilaga till Lietuvos ūkininkas, i tidskriften ”Mokykla” (Buivydienė 2012: 189).

⁴ Som svar på lärobokskommissionens bekymmer konstaterade J. Jablonskis att det rådde brist på många bra skolböcker och sammanfattade sina tankar så här: ”Vilken lärobok man borde skriva och vad de nuvarande saknar – det är en mycket svår fråga. För att tala allvarligt om vilka läroböcker som nu är mest behövliga kan vi göra det först när vi har beslutat vilka läroböcker som är mest behövliga” (JR V: 236).

20

KALBOS KULTŪRA | 85

Våra språkforskare.

Sitter: Šlapelis, J. Jablonskis, präst J. Laukaitis.

Står: stud. K. Būga, stud. J. Balčikonis.

Den här sommaren samlades våra språkkännare i Sejny och diskuterade språkfrågor under några veckor. Snart får vi en ny grammatik och syntax. Efter att ha behandlat de stora frågorna fördelade språkforskarna arbetet så här: professor J. Jablonskis skriver syntaxen, doktor J. Šlapelis – grammatiken, och K. Būga ger ut ett verk om stavning.

FIG. 1. Fotografi från det illustrerade litauiska kristdemokratiska veckobladet Šaltinis av den 5 oktober 1909 (nr 39)

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

21

att hitta rådgivare och medhjälpare. Ett sådant tillfälle dök oväntat upp: några präster i den yngre generationen började äntligen intressera sig för att rensa språket i de litauiska bönerna och beslöt att engagera J. Jablonskis i arbetet. Prästerna sammankallade flera gånger till överläggningar – till en av dem i början av 1909 i Punsk bjöd de även in J. Jablonskis, och några månader senare deltog inte bara Jonas Jablonskis utan också Kazimieras Būga, Juozas Balčikonis och Jurgis Šlapelis i en annan överläggning i Vilnius (se Piročkinas 1978: 62–63)⁵.

Sommaren 1909 redigerade några präster från Sejny tillsammans med språkvetarna J. Jablonski, K. Būga, J. Balčikonis och J. Šlapelis bönernas språk. Språkvetarna tog sig också an arbetet med litauisk syntax (se figur 1). Här diskuterade J. Jablonskis och hans medhjälpare stavningen och de viktigaste termerna i den planerade Syntaxen⁶. Då lyckades han i Sejny skriva en stor del av sin Syntax. Därefter arbetade J. Jablonskis med den i ytterligare ett helt år. Han arbetade under tidspress och skydde inte att tära på sin hälsa. I ett brev till Kazimieras Jokantas erkände han hur hårt han hade arbetat utan att vila (Piročkinas 1985: 160). Större delen av Syntaxen skrevs sannolikt sommaren 1910 på Puziniškis, på Petkevičiai-godset. Troligen fortsatte han att bearbeta den efter att ha återvänt till Brest. J. Jablonskis Syntax publicerades först i två nummer hösten 1910 i Vadovas, en månadstidskrift för präster redigerad av J. Laukaitis (Piročkinas 1978: 69)⁷. För att göra den tillgänglig för allmänheten skulle Syntax också ges ut som en separat publikation. I början av 1911 utkom den första halvan av publikationen, och i början av juni samma år gav Laukaitis, Dvaranauskas och Narjauskas bolag i Sejny ut hela Rygiškių Jono Litauisk syntax (se figur 2)⁸. Om detta skrev även dess författare själv i tidningen Viltis (JR IV: 64). J. Jablonskis betraktade arbetet som den första delen av sin planerade Syntaxlärobok och lovade att snart ge ut den andra delen – läran om kasus och prepositioner. Tyvärr utkom den först 17 år senare.

⁵ Några fotografier togs av den språkvetenskapliga kommission som arbetade i Sejny. Ett av dem publicerades i Šaltinis nr 39 år 1909 (se fig. 1). Intressant är informationen under fotografiet om att J. Jablonskis här skrev både Syntaxen och om hur de deltagande språkvetarna fördelade arbetet mellan sig. En av organisatörerna för arbetet var prästen Juozas Laukaitis. Tidigare hade han arbetat som senior assistent åt A. Baranauskas och därefter undervisat i litauiska vid prästseminariet i Sejny. Dessutom grundade och redigerade han de katolska publikationerna Vadovas och Šaltinis. J. Laukaitis kände till J. Jablonskis språkarbete och hyste välvilja gentemot honom.

⁶ I slutet av förordet tackar författaren sina medhjälpare, särskilt K. Būga: ”om det inte vore för K. Būga, hans flit och hans hängivenhet åt vetenskapens sak [...] – skulle det lilla arbetet vara ännu svagare”.

⁷ Prästen J. Laukaitis biografi behandlas mer ingående i den nyligen utgivna boken I den litauiska kampen (red. Kairiūkštytė, Gudonytė 2009: 164–168).

⁸ Tre år senare, utan att ha glömt hur Sejnyborna snabbt tryckte Syntaxen och dessutom berömde den, förebrådde J. Jablonskis dem sorgset: ”Sejnyförfattarna lär sig minst av allt den syntaxen; åtminstone är det vad man måste dra för slutsats av språket i dagens ’Šaltinis’ och ’Vadovas’” (JR III: 54).

22

KALBOS KULTŪRA | 85

När läsaren öppnar J. Jablonskis Syntax, som omfattar 110 sidor, bör hen läsa det ganska informativa förordet på fyra sidor. Här kallar författaren mycket anspråkslöst sin publikation för ”ett hastverk och nödarbete”: ”delarna i detta avsnitt är inte alla lika väl bearbetade, [...] och inte alla lika begripligt skrivna”. När författaren påminner om en annan uppgift för denna Syntax uttrycker han sig målande: den skulle bara vara en ”stötta” för skriftspråket och inte ge det någon större nytta⁹.

KÄLLOR TILL J. JABLONSKIS SYNTAXS EXEMPEL

Ungefär tre fjärdedelar av de nämnda ”Förorden” ägnas åt att diskutera syntaktikens exempel och deras källor. Författaren ansåg att detta var synnerligen viktiga frågor. Här sägs: ”Materialet (senare preciserat till – ”exempel” (se fig. 3) samlade jag nästan helt och hållet (”alla”) ur människors tal.” (JRR I: 437). Sammanfattningsvis avses med ”människors tal” inte bara det traditionella talspråket hos utvalda bybor, utan också folklore – inte enbart sådant som författaren själv hade hört, utan även material hämtat ur samlingar som hade nedtecknats av betrodda upptecknare.

Dessa grupper av källor till människors språkbruk försöker man lokalisera utifrån de dåtida administrativa gränserna för litauisktalande områden. Här mötte författaren betydande svårigheter med att förena det ryska tsardömets guvernement och distrikt med dialekterna. I Syntaxen användes ganska många källor: 51 är numrerade, men bakom många förkortningar döljer sig två eller flera orter, till exempel omfattar Kp. (22) talspråksformer från trakten kring Kupiškis, Šimonys och Skapiškis, och därtill anges även Kp.d., det vill säga Kupiškis sånger. Således kan antalet källor till exemplen tydligen uppskattas till dubbelt så många eller ännu fler.

Källorna delas in i två huvudgrupper: den första består av utvalda exempel ur människors talspråk och folklore, den andra av skriftspråk. Grupperna avgränsas inte strikt, eftersom J. Jablonskis här ansåg exemplens kvalitet och tillförlitlighet vara viktigare än vilken grupp de tillhörde. Även ordningsföljden i vilken källorna beskrivs har betydelse – de numreras enligt den. Med hjälp av numret får läsaren ta reda på vad förkortningen betyder i den alfabetiska källförteckningen nedan, eftersom exemplen i texten bara hade en förkortning och ett nummer. I den alfabetiska förteckningen finner vi till exempel Nr. 19 – byn Nerekonys, som ligger mellan Švobiškis och Joniškis, i beskrivningen av orterna i Kaunas guvernement¹⁰.

⁹ Trots detta hade J. Jablonskis vid flera tillfällen rekommenderat skrivande personer att läsa Syntaxen noggrant (se nedan).

¹⁰ J. Jablonskis återger ibland samma källförkortningar vid exemplen och i någon enstaka artikel.

24

KALBOS KULTŪRA | 85

sånger (Vlk. 2), nedtecknade av August Leskien. Här tillfogas också Kristijonas Donelaitis skrifter (Dn. 3).

Suvalkiečių språkexempel anges med fyra källor: byn Rygiškių i Naumiestis distrikt, Marijampolė och Vilkaviškis distrikt (närmare bestämt Sv.), sånger från Liudvinavas (Ld.d.)¹³, sagor och sånger från Garliava (Grl.d., Grl.p.), en gång insamlade av prof. Karl Brugmann¹⁴. Bland dem är källan från dzūkerna i Seinai inskjuten. På så sätt ingår bland suvalkiečiai i vid bemärkelse (enligt Suwałki-guvernementet) också en källa från suvalkiečiai i snäv bemärkelse (enligt dialekten) och ett inskott från dzūkerna i Seinai.

Det största antalet exempel hämtas från det tidigare Kaunas guvernement, som omfattade större delen av Žemaitija, centrala och östra Litauen – dåtidens distrikt Kaunas, Raseiniai, Telšiai, Panevėžys, Šiauliai och Ukmergė samt omgivningarna kring Zarasai. Här anges hela 17 källor med särskilda hänvisningar. Från dessa trakter har J. Jablonskis själv samlat in en mängd exempel; många fick han också från andra språkforskare eller personer som författaren kom i kontakt med: Juozas Balčikonis, Kazimieras Būga, Kazimieras Jaunius, Jurgis Šlapelis, Petras Avižonis, Jonas Šliūpas med flera. Exempel på talspråk och publicerade sånger från Gruzdžiai (nuvarande Gruzdžiai) och Žagarė, som lämnats av Matas Slančiauskas, anges med en dubbelkällhänvisning (Sln., Sln.d.).

Exempel från Vilnius guvernement fanns det ”ganska få” av – endast från distrikten Švenčionys och Trakai, men den sistnämnda källan omfattar hela fem vitt utspridda trakter: Žasliai, Onuškis, Punia, Jieznas och Valkininkai. Exempel ges också från Lazūnai (distriktet Ašmena) och Zietela (nuvarande Zietela) (distriktet Slonim), som då tillhörde Litauen. Ibland anger J. Jablonskis inte de konkreta platserna utan använder allmänna källbeteckningar: Žemaitija (Žm., Žm.d. 35), östra Litauen (Rt. 36)¹⁵.

Exempel från skriftspråket användes med stor försiktighet. Här skiljer han mellan 1800-talets källor och skrifter från ”forna tider”. Bland de förstnämnda nämner han, förutom de redan nämnda skrifterna av K. Donelaitis, verk av Motiejus Valančius, Simonas Daukantas och Žemaitė, Anykščių Šilelis, Šiaulėniškis Senelis, Lietuvių pasakos, Visuomenės įnamiai, Antanas

¹³ Det rör sig om litauiska folkvisor som Filip Fortunatov och Vsevolod Miler nedtecknade 1871 i trakten kring Liudvinavas (dåvarande Kalvarija distrikt), tryckta med kyrilliska bokstäver i Moskva (1872 och 1873).

¹⁴ De publicerades i samlingen Lietuvių liaudies dainos ir pasakos iš Prūsų ir Rusijos Lietuvos (på tyska, 1882).

¹⁵ I J. Jablonskis Sintaksė hämtades fler eller färre exempel från varje större dialektområde; exempel saknades nästan helt endast från de västliga dzūkerna (trakterna kring nuvarande Alytus, Druskininkai, Lazdijai med flera).

26

KALBOS KULTŪRA | 85

Juškas Sånger (tts.) och Ordbok med mera. Ibland anges källan i skrifterna helt enkelt med R. 45. Bland skrifter från ”forna tider” nämns arbeten av Mikalojus Daukša, Konstantinas Sirvydas och några andra författare. Även källförkortningen Rr. 51 används (av exemplens innehåll kan man dra slutsatsen att det helt enkelt rör sig om religiösa skrifter).

Denna tämligen varierade, rentav brokiga, och inte överallt strikt differentierade och definierade källförteckning ger anledning att tro att J. Jablonskis samlade exemplen redan från studietiden och hade någon form av kortregister över dem. I ett brev från J. Jablonskis till K. Būga nämns visserligen blygsamt bara hans egen ”samling” av exempel (Piročkinas 1985: 89).

Exemplens överflöd

Överflödet av exempel i J. Jablonskis Syntax faller läsaren omedelbart i ögonen. En av de första kritikerna av verket, den unge poeten Kleopas Jurgelionis, som bodde i Amerika, skyndade sig redan efter ett halvår att räkna till omkring 2 300 exempel i Syntax. Han räknade och upprördes: enligt honom hade så många exempel tagits med här ”bara för att blända författarnas ögon”, och exemplen skulle främst vara från suvalkiska dialekter eller från verk redigerade av J. Jablonskis själv. Den hetlevrade kritikern brydde sig föga om vem exemplen var avsedda för och hur de presenterades. Det nämnda ”Förordet”, med sina många olika källor, hade tydligen inte heller lästs särskilt noggrant. Vi smittades av denna föga meningsfulla exempelaritmetik och räknade också en del. Om vi även räknar med meningar som J. Jablonskis själv hittat på och kommenterat, fann vi omkring 2 900 exempel. De exakta siffrorna är dock kanske mindre intressanta¹⁶ än vissa typer av exempel och deras jämförelse och proportioner.

Vi delar in typerna av exempel i J. Jablonskis reviderade Syntax i tre huvudgrupper: 1) exempel från talspråket, 2) exempel från folkdiktningen och 3) exempel från skriftspråket (skrivet språk).

Exempel från talspråket (dialekterna) utgör omkring en tredjedel av alla undersökta syntaktiska fakta. Till denna grupp räknar vi inte bara exempel med en uttrycklig hänvisning till de så kallade suvalkiska (kapsiska och zanavikiska) dialekterna, utan också omkring 100 exempel som J. Jablonskis själv antecknat i trakten kring Rygiškiai och som saknar hänvisning. I Syntax finner vi ändå många fakta som samlats in både i Samogitien (på orter som Alsėdžiai, Kvėdarna med flera) och i centrala Litauen (i trakterna kring Šiauliai, Panevėžys, Pasvalys och Žagarė). Om man sammanför alla dessa på en och samma sida-

¹⁶ Dessa konkreta siffror förekommer också hos K. Jurgelionis; de kommenteras och kompletteras av A. Piročkinas (se Piročkinas 1978: 86).

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

27

sida skulle vi se att de utgör nästan lika många som de så kallade suvalkiska exemplen. Exemplen från östra Litauen (Kupiškis, Anykščiai, Dusetos med flera), liksom exempel som helt enkelt markerats med förkortningen Rt., utgör också nästan en tredjedel av alla meningar som hänförts till talspråket. Några tiotal exempel är hämtade från dialekterna i Preussiska Litauen, som, såsom bekant, ligger mycket nära den ”suvalkiska” dialekten.

I J. Jablonskis ¹⁷Syntax, där han satte stort värde på folkdiktningen, kan man också räkna omkring en tredjedel (över 900) av alla insamlade exempel. De anges tillsammans med namnet på den plats där de nedtecknats (t.ex. Grl.d. – sånger från Garliava), eller med insamlarens namn, t.ex. Dk.p. – Daukšas sagor, Sl.d. – Slavočinskis sånger. Vi klassificerade sådana exempel efter folkdiktningens genre, inte efter ort eller upptecknare. Det ger en något förvrängd bild av dialektmaterialet, men ordspråk, talesätt och även sånger och sagor sprids från en dialekt till en annan, ibland utan hänsyn ens till dialektgränserna¹⁸. Lättast att minnas och lättast att sprida från en dialekt till en annan är ordspråk och talesätt – i Syntax finns omkring 500 av dem.

Lettiska folkvisor och deras melodiska språk och rytm har fascinerat mer än en språkvetare (A. Leskynas, K. Brugmanas, F. Fortunatovas med flera). De cirkulerade också i flera varianter mellan olika dialekter. J. Jablonskis hämtade exempel från dem inte bara ur folkloristiska samlingar (av S. Daukantas, S. Stanevičius, M. Slančiauskas, J. och A. Juška), utan också från texter som antecknats av språkforskare. Bara de så kallade sångerna från Liudvinavas (Ld.d.), upptecknade av F. Fortunatovas och V. Mileris, citeras omkring 30 gånger i Syntax¹⁹. Sammanlagt finns omkring 300 exempel från sånger.

Sagornas meningar är längre och svårare att minnas – det finns omkring 150 av dem i Syntax. Gåtorna är något fler än 20. Sammanlagt finns över tusen exempel från folkdiktningen.

Över 200 exempel från skriftspråket (skrifter) är hämtade ur Žemaitės noveller. De övriga exemplen från skrifter kan i ungefär fallande ordning listas så här: ur Visuomenės įnamiai, av M. Valančius, ur Juozapas Silvestras Dovydaitis Šiaulėniškis Senelis, ur A. Baranauskas Anykščių šilelis, av M. Daukša med flera. Ett betydande antal exempel av denna typ anges sammanfattningsvis med R och Rr.. Sammantaget utgör exemplen från skrifter ungefär en tredjedel av meningarna som behandlas i Syntax.

¹⁷ När J. Jablonskis polemiserade med Vincas Krėvė år 1926, upprepade han enträget författarna att ”folkdiktningens språk får de (författarna) inte förakta...” (JR V: 65).

¹⁸ J. Jablonskis exempel svart bröd är ingen svält, hämtat från S. Daukantas, hörde författaren till denna artikel i Daukšiai-dialekten (vid den sydöstra kanten av kapsiska området), redan innan han kunde läsa, men där hade det också en fortsättning: Svart bröd är ingen svält, grova skjortor gör en inte naken.

¹⁹ Det verkar som om dessa sånger senare inte uttryckligen nämns i någon annan lärobok i litauiska.

28

KALBOS KULTŪRA | 85

Exempel bland Syntaxens ämnen

J. Jablonskis ordnade exemplen enligt planen i traditionella syntaxläroböcker, där man kan urskilja fyra huvuddelar: 1) satsen och dess delar, 2) komplicerade fall av den enkla satsen, 3) satstyper, 4) sammansatta satser och skillnader i deras uppbyggnad. För den skrivna språkpraktikens behov lägger man vanligen också till något om interpunktion – så gjorde man även i Syntaxen.

Där författaren i den systematiska syntaxbeskrivning som är avsedd för läroboken bara kortfattat redogör för något, utan att gå in på svårare fall av uttryck och analys, räcker det i Syntaxen med några elementära exempel – de behöver inte ens någon källhänvisning. Så introduceras kortfattat satsbegreppet och satsens huvuddelar – subjekt och predikat, till exempel: Människor arbetar hårt på sommaren. Hönan är en fågel och så vidare. Man påminner om att det finns enkla satser där någon satsdel saknar tydligt uttryck: Du springer. Stanna! Vem gråter här? – Ett barn. Det skymmer redan. Kallt. Det blir regn. De tre sista satserna betraktas som opersonliga.

För de sekundära satsdelarna måste man välja längre satser – med källhänvisningar och betydligt fler exempel. För komplement och attribut behövdes således två paragrafer med omkring 70 exempel: En liten tuva välter ett stort lass. (Pr.); Han på egen hand kör råg. (Als.); Köpt bröd är inte drygt. (Dk.). För de olika omständigheter som däremot beskrivs kortfattat finns omkring 60 exempel: I morgon åker vi till skogen. Nu med liv och lust arbetar alla från morgon till kväll. (Žm.); Trädens grenar av äpplen böjde sig. (Kp.); I går hela dagen stannade jag hemma. (Sv.).

Tilltalet, eller vokativet, betraktas inte som en separat satsdel – det sägs vara ännu en ”utböling”: Du, far, må du bara ligga där och ruttna... (Sln.); Var tyst, groda, lyssna på vad farbror säger. (Kp.).

Exemplen flödar fram i strömmar när man börjar tala om ”satsens sammansättning och variationer”. Nu ges omkring 20 exempel på subjektet. Bland dem är de intressantaste de som uttrycks med infinitiv eller tillsammans med nominativ: Vem kan tycka om att slita! (Žm.); Att dricka öl är hälsosamt. (Sv.)²⁰; Det är redan dags att skära rågen. (Kp.).

För den centrala och mest problematiska satsdelen – predikatet med sina olika slag – har man i Syntaxen inte snålat med exemplen: över 150 stycken. Här följer åtminstone en sats från varje grupp: Bekymmer lagar ben. (Pr.); Den hästen var bred över mulen. (Sv.); Kalpokas hoppas få mycket pengar. (Žt.); Herrn är ingen bror. (Dk.); Redan syns husen. (Žt.). Här resonerar författaren också om den möjliga skillnaden mellan de sistnämnda satsernas...

²⁰ Exemplet Att dricka öl är hälsosamt upprepas av hängivna öldrickare, även de som aldrig hört talas om J. Jablonskis Syntax.

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

29

tolkningen – vad som ska räknas till subjektet och vad till predikatet. Om inte så få svårtolkade meningar säger J. Jablonskis: ”Som frågan, så också svaret”.

J. Jablonskis behandlade inte separat kongruens som ett av sätten att uttrycka syntaktiska relationer, men i Sintaksėje talas det om kongruerande attribut, och predikatets kongruens med subjektet behandlas ingående i två paragrafer – var och en med tre eller fler underavdelningar. Här är några intressantare exempel på sådan kongruens: Niekas to nežino. (Nr.); Išlįskit bent vienas, broliukai. (Ps.); Meška su lokiu abudu tokiu. (Pr.); Gėda bėgti, išbėgus sveika. (Kv.); Uogos sveika. (Sv.); Senų miškai mylėta, tūlon giesmen dėta… (An. Š.).

För särskilda uttryckssätt för objekt och det speciella sammansatta objektet har man åter avsatt omkring 100 exempel. Låt oss se på åtminstone några meningar med sammansatt objekt: Katrė, pamačiusi vyrą pykstant, tylėjo. (Val.); Visi žinojo Mikę gebant apgaudinėti. (Val.); Ar nesi matęs kur dvylikos brolių juodvarniais lakstančių. (Ps.).

I översikten räknas fem adverbial upp: rums-, tids-, sätts-, ändamåls- och orsaksadverbial. Deras uttryckssätt behandlas mer ingående med början vid ändamålsadverbialet; bredvid detta tillkommer även avsiktsadverbial, därefter presenteras tids-, sätts-, orsaks-, villkors- och medgivandeadverbial²¹. För varje adverbial urskiljs mellan två och fem varianter, vars mångfald av uttryckssätt visas med 10 eller 20 exempel vardera. Av dessa är det värt att nämna endast några mer särpräglade fall.

Ändamål: Mergelė graži žiūrėti, meili kalbėti. (D.); Aš ne antelė per jūres plaukti, ne gegužėlė girioj kukuoti. (Ld.d.).

J. Jablonskis insåg hur många olika användningar dativ med infinitiv har för att uttrycka ändamål, och därför sparade han inte på exemplen i Sintaksėje: Ne visų burnos putrai srėbti. (Sv.); Motyna gavo vaikėlį kiaulėms ganyti. (Val.); Džiovinti obuoliai labai geri esti sausi valgyti ir viralui virti. (Rt.); Šiandien gera diena bitėms kopti. (Nr.).

Sintaksėje finns också fler särdrag som hänger samman med olika exempel. J. Jablonskis delar i huvudsak in exemplen på sammansatta underordnade meningar efter vilken fråga som ställs till huvudsatsen och besvaras av bisatsen. I detta avseende förs asyndetiska meningar till samma grupper som meningar med ett subjunktionellt ord. Den fastställda typen för en eller annan mening väcker ibland tvivel. Det är till exempel inte lätt att urskilja en predikativ bisats i följande fall: Jūsų gražūs, o mano – verkti reik žiūrint į gyvulius. (Žt.).

²¹ Uttrycket för rumsadverbial behandlas inte; detta beror tydligen på att en utförligare beskrivning av dem hör hemma i läran om kasus och prepositioner, medan adverb som fungerar som adverbial hör till morfologin.

30

KALBOS KULTŪRA | 85

Bland de adverbiella bisatserna är tidsbisatserna särskilt framträdande – de är 95 till antalet. I syntaxläran delas de in i hela 10 undergrupper. Här förekommer meningar med dialektala konjunktioner och utan konjunktion: Hur mormor lagade staket, var jag ung. (J. d.); Du blir frisk, innan du gifter dig. (Sl.); Jag red över fältet – jorden dånade. (D.).

Vi skulle också kunna hitta fler märkliga, oftast dialektala exempel: Prästen kommer inte, men han är sjuk. (Als.); Kaip vad man än gör, blir det ändå till ingenting. (Sln.) (Anförda bland kausala bisatser.)

J. Jablonskis räknade också särskilda jämförande uttryck som bisatser: Försvarar, som en tofsvipa sina ungar. (Pr.); Vankar omkring, it plågad av tandvärk. (Val.) (Interpunktionen är jablonskisk.) Syntaxen medger vid flera tillfällen att en bisats också kan hänföras till en annan grupp.

Många har i J. Jablonskis Syntax lagt märke till ovanliga ”förkortade bisatser”, bildade av ett particip, ett gerundium eller ett verbalsubstantiv, till vilka andra ord – deras bestämningar – kan vara ”anslutna”: Djävulen, förvandlad till en mus, gnagde ett hål i båten. (Ps.); Eftersom människan är en dagfågel, är hon orolig om natten. (Vs.).

Författaren sätter alltid namnet ”förkortade bisatser” inom citationstecken och tillägger anmärkningen att de inte är egentliga bisatser, utan bara särskilda satsdelar. J. Jablonskis själv tenderar att avgränsa dem med kommatecken, men menar att ”kommatecknet här naturligtvis inte kan avgöra saken” (§58)²².

Syntax bland exemplen på inskjutna meningar finns även fall där berättarens ord infogas i direkt tal: ”Du, mor, stanna hos den sjuke”, sa fadern, ”och jag åker för att hämta doktorn”. (Žt.). Bland exemplen på inskjutna ord förekommer också partiklar (mat, rasit, galbūt, tarsi och liknande): Den lille mannen var, så att säga, fastnaglad vid marken. (R.).

Vi menar att J. Jablonskis med övertygande exempel underbyggde principen att skilja mellan det fall då talaren meddelar ett faktum som han säkert känner till och sådant som bara hörts, sagts av andra, medan talaren själv så att säga står vid sidan av och inte vet hur det egentligen förhåller sig²³; jämför Örnen svarade: ”Jag såg och vet: om dagen flyger de omkring som korpar, men om natten lever de som människor i ett berg.” (Ps.) och Örnen svarade – han hade sett och visste: om dagen flyger de omkring som korpar... (Ps.). J. Jablonskis använde också participkonstruktioner för att uttrycka oväntade iakttagelser och erfarenheter: Efter tre dagar ser föräldrarna – en hel skara ormar krälande in på deras gård. (Ps.). Tyvärr märkte han själv redan i sina skrifter att denna tendens till participkonstruktioner ofta inte följs: Vi fick

²² I vår tid har interpunktionen i sådana ordgrupper (konstruktioner) av participtyp lämnats fri.

²³ Dessa fall betraktas numera som en särskild evidentialitetskategori.

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

31

nyheten att en ny tidning snart kommer ut. Enligt J. Jablonskis skulle det vara ”mänskligare” att skriva: Vi fick nyheten att en ny tidning snart kommer ut.

Än i dag utgår läroböcker i syntax oftast från indelningen av samordnade huvudsatser i additiva, adversativa, disjunktiva och kausala satser. De benämns så i J. Jablonskis Sintaksė. För att visa dessa typer av samordnade satser ges ungefär 60 exempel av varje slag. Redan då hyste J. Jablonskis tvivel om huruvida partikeln gi, som förekommer i texter, lämpar sig för att uttrycka motsats: Man kan dricka 10–15 koppar te även som ung flicka (mongol), medan vuxna män dricker dubbelt så mycket. (R.).

Bland satser som uttrycker följd, resultat och kausal samordning finner vi också asyndetiska satser: Jag sätter stort värde på vita ärter: de kokar snabbt och är mycket hälsosamma att äta.

Efter de samordnade satserna tillfogas de så kallade ”sammanfallande” satserna. Oftast är det meningar med samordnade satsdelar: Fisk och gäster stinker på tredje dagen. (Val.), men här förekommer även egentliga sammansatta meningar: En torr och skrumpen stackare äter inte själv och ger inte heller åt någon annan (Spyna). (Kp.). När kapitlet om sammansatta meningar avslutas Sintaksė betonas det att skillnaderna mellan underordning och samordning ibland är mycket små: Han lastade vagnen så tungt att inte ens hästarna kan dra den (se § 72).

I slutet av syntaxläroboken är det också lämpligt att tala om interpunktion. Den behandlas här utifrån skiljetecknen, men även de allmänna interpunktionsreglerna anges. De flesta exemplen på samordnade sammansatta meningar och mer speciella interpunktionsfall hämtas ur skrifter.

Exemplens framställningssätt och syfte

Som erfaren pedagog insåg J. Jablonskis väl att det vore nyttigt att stödja sig på flera metoder i Sintaksė. Där man kan förlita sig på elevernas redan befintliga, om än begränsade, förståelse av hur man fastställer vilken typ ett syntaktiskt faktum tillhör, och där en djupare behandling av strukturen, uttryckssätten och de svårare fallen inte är möjlig, är det lämpligt att använda den så kallade induktiva metoden. Enligt denna metod brukar man först ge exempel där någon syntaktisk företeelse framhävs, och därefter klarlägga dess väsen och ge en generaliserad definition. Denna metod används i de tio första paragraferna i Sintaksė, liksom vid presentationen av satsdelar och bisatser som anger omständigheter, och ibland även på andra ställen. Satsdelarnas uttryckssätt och mångfald samt mer komplicerade fall som rör meningar och satsdelar behandlas med den deduktiva metoden: först läggs en generalisering och typer av syntaktiska företeelser fram, och därefter ges meningar som illustrerar allt detta.

32

KALBOS KULTŪRA | 85

Ofta kommenteras textutdragna exempel i Sintaksė, och möjliga olika sätt att bedöma och analysera dem anges. Detta är en sorts resonerande metod. Ibland skämtar författaren och hittar på fyndiga exempel som verkar främmande för läroboksstilen. Men inte heller i sådana fall avviker J. Jablonskis från vetenskapliga sanningar. Så börjar man i den sjunde paragrafen tala om vikten av meningens huvudled och skriver vidare: ”Om någon pratmakare kom fram till oss och plötsligt, oväntat och utan att bli tillfrågad (mina kursiveringar – V. L.) sade ’På taket sitter’, skulle hans yttrande ännu inte vara en grammatisk mening.” Eller också: när J. Jablonskis argumenterar för att participiell indirekt anföring ibland återger tankar mer exakt än verb, väver han in även sin pseudonym i en påhittad situation – om han skulle hitta något skrivet om sig själv i en tidning: ”R-kių Jono kaimynas pašaukė (padavė) tieson, kad jo (kaimyno) arklį pavogė” (grannen till R. Jono har dragit honom inför rätta och sagt att hans (grannens) häst blivit stulen), skulle han kunna stämma tidningens redaktör för att tidningen trodde på grannens ord. Tidningen borde ha skrivit: ”R. Jono kaimynas pašaukė tieson, kad jo arklį pavogęs... arba įtaria jį arklį pavogus”.

J. JABLONSKIS SYNTAX OCH GRAMMATIKENS NORMERING

Som nämnts sade J. Jablonskis blygsamt i ”Förordet” att läroboken inte skulle vara till någon större nytta för skriftspråket. Ändå har den varit (och är) till nytta. J. Jablonskis Syntax är ett gott stöd för bruket av litauisk grammatik, naturligtvis för den som här vill skilja agnarna från vetet.

J. Jablonskis själv, när han rättade denna typ av syntaktiska fel, som fortfarande var vanliga i skrifter på den tiden, påminde från och med 1912 gång på gång om att detta redan hade behandlats i hans Syntax. Tyvärr började människor som på förhand var inställda mot J. Jablonskis verk, eller som inte hade satt sig in i dem och förstått dem, trots denna antydan leta efter alla möjliga invändningar och förringa hans arbete. Vi lämnar åt sidan Druskiaus (Adomas Jakštas (Dambrauskas)) och K. Jurgelionios påhittade angrepp på Syntaxen och dess författare och nämner endast hur tydligt J. Jablonskis förklarar att han inte betraktar sin Syntax som någon ”koran”; han skröt inte om den, utan ville endast lyfta fram människors språkexempel... (JR IV: 111)²⁴.

²⁴ Det är obegripligt hur man kunde kalla författaren diktatorisk och säga att han högg av allt tvärt, när Syntaxen för en och samma konstruktion pirm neng, pirma negu... ger så många som sex möjliga alternativ.

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

33

J. Jablonskis Syntax tjänade som grund för normeringen av vår grammatik och för de första systematiska beskrivningarna av litauiskans syntaktiska fenomen, vars metodiska inriktning kan beskrivas som ”från funktion till uttryck”. Författaren var medveten om att de regelbundenheter han fastställt kunde falla i glömska efter en tid, men de goda språkexempel som visade dem inpräntades i minnet och pekade likt vägvisare ut var våra förfäder i en viss situation lyckades uttrycka sina tankar på vacker litauiska.

J. Jablonskis Syntaxes system, även om det har reviderats och kompletterats, bidrog till att stärka vårt språk genom många senare läroböcker och andra grammatiska beskrivningar. År 1985 gav Juozas Masilionis exempelvis ut en ny lärobok för litauer i USA, Lietuvių kalbos sintaksė, i exil. Även här erkänns traditionerna från J. Jablonskis Syntax, vilka förts vidare genom läroböcker av Petras Klimas, Zigmas Kuzmickis, Leonardas Dambriūnas, Pranas Gailiūnas tillsammans med Juozas Žiugžda med flera. Återigen framhålls att J. Jablonskis Syntax alltid hade varit en outsinlig källa till exempel (Masilionis 1985: 5). Faktum är att det ordspråk som J. Jablonskis nämner kanske fyra gånger, ”Svart bröd – ingen svält”, förmodligen kan hittas i varje någorlunda utförlig beskrivning av vår syntax.

SLUTSATSER

1. J. Jablonskis skrev litauiskans syntax framför allt med tanke på bristen på läroböcker i ämnet för högre skolklasser – detta bidrog delvis till det stora antalet exempel och hur de ordnades. Han började samla exempel till Syntaxen redan under studietiden i Moskva, omkring 30 år tidigare.

2. Han började skriva Syntaxen medan han arbetade som lärare i Brest. År 1909 fick han, tillsammans med medarbetarna K. Būga, J. Balčikonis och J. Šlapelis, en fristad i Sejny. Han fortsatte arbetet sommaren 1910 på Petkevičiai-godset i Puziniškis. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksė gavs ut som separat publikation i juni 1911. De flesta exempelkällorna anges med konkreta hänvisningar.

3. Enligt ungefärliga beräkningar finns det omkring 2 900 exempel. Fördelningen av exempelmaterialet efter källor är ungefär följande: omkring en tredjedel från talspråket, något mer än en tredjedel från folklore och mindre än en tredjedel från skrifter.

4. Exemplen presenteras enligt den traditionella syntaxens upplägg: satsen och dess delar, satsers typer, komplexa bisatser och samordnade satser, så kallade förkortade bisatser och sammanflätade satser; sist behandlas användningen av skiljetecken. J. Jablonskis försvarade med goda skäl den återberättande

34

KALBOS KULTŪRA | 85

(participerande) språk. I Sintaksėje påminns det gång på gång om att samma mening i svårare fall kan tolkas och analyseras på flera sätt. För att presentera exempel används flera metoder: induktiv, deduktiv och resonerande.

5. De korrekta och vackra exemplen på det litauiska språket, särskilt på folklore, som J. Jablonskis samlade, blev ofta som en skattkammare för andra litauiska grammatikor. J. Jablonskis Sintakse användes, som modell för en systematisk beskrivning av litauisk syntax, i större eller mindre utsträckning av fler än en författare till litauiska läroböcker under 1900-talet, liksom av forskare inom syntax. De regler och språkbrukstendenser som han fastställde bidrog till att många normer i den litauiska grammatiken fick fäste.

LITERATŪRA

Buivydienė V. 2012: Lietuvių kalbos mokymas XX a. pradžioje: pirmosios lietuvių kalbos programos ir to laikotarpio vadovėliai. – Naujausi kalbų ir kultūrų tyrimai. Sudarė V. Meiliūnaitė, N. Morozova. Vilnius: Petro ofsetas.

Jonikas P. 1987: Lietuvių tauta ir kalba amžių būvyje, Chicago: Lituanistikos instituto leidykla.

JR I–V: Jablonskio raštai 1–5. Sudarė J. Balčikonis. Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys, 1932–1936.

JRR I–II: J. Jablonskis. Rinktiniai raštai 1–2. Sudarė J. Palionis. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957–1959.

Kairiūkštytė N., Gudonytė A. (sud.) 2009: Lietuvybės kovų verpetuose. Vilniaus ir Seinų kraštai XIX a. pabaigoje–XX a. pradžioje, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų institutas.

Masilionis J. 1985: Lietuvių kalbos sintaksė, Chicago: LB švietimo taryba.

Palionis J. 1955: Įžymus lietuvių kalbininkas Jonas Jablonskis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Palionis J. 1957: J. Jablonskis ir jo lietuvių kalbos vadovėliai. – J. Jablonskis. Rinktiniai raštai 1. Sudarė J. Palionis. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Piročkinas A. 1978: J. Jablonskis – bendrinės lietuvių kalbos puoselėtojas, Vilnius: Mokslas.

Piročkinas A. 1980: J. Jablonskis, Kaunas: Šviesa.

Piročkinas A. 1985: Jono Jablonskio laiškai, Vilnius: Mokslas.

Rygiškių Jonas. 1911: Lietuvių kalbos sintaksė, Seinai.

Sabaliauskas A. 1979: Lietuvių kalbos tyrinėjimų istorija 1, Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Z. 1992: Lietuvių kalbos istorija 5: Bendrinės kalbos iškilimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Gauta 2012 12 20

V. LABUTIS. Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksės pavyzdžiai

35

EXAMPLES IN LIETUVIŲ KALBOS SINTAKSĖ

(SYNTAX OF THE LITHUANIAN LANGUAGE)

BY RYGIŠKIŲ JONAS

Summary

The first comprehensive and systemic description of the syntax of the Lithuanian language Lietuvių kalbos sintaksė (Syntax of the Lithuanian Language) was presented by Jonas Jablonskis under the pseudonym of Rygiškių Jonas as a textbook of a vitally important part of the language at the time when after the lifting of the ban on the Lithuanian press the Lithuanian language was making its way into schools. Jablonskis wrote Lietuvių kalbos sintaksė in a year. Kazimieras Būga, Juozas Balčikonis and Jurgis Šlapelis helped him to resolve issues related to orthography and terminology.

Jablonskis’ Lietuvių kalbos sintaksė was published in Seinai on the initiative of the priest Juozas Laukaitis in the monthly of religious direction Vadovas in the autumn of 1910. As a separate book it was published in 1911 also in Seinai.

In the foreword of the publication Jablonskis pointed out how important for this work were the examples (2900 of them) and introduced their sources. One third of them are examples of the spoken language form various villages, examples from folklore comprise more than a third (over 900) and examples of best language taken from the writings of 19^th century (works of Kristijonas Donelaitis, Žemaitė, Motiejus Valančius, Simonas Daukantas and other) make up less than a third.

Examples in Lietuvių kalbos sintaksė are arranged according to the traditional plan of the textbooks of this subject – a sentence, parts of the sentence, types of the sentence, composite sentences and their kinds. For the first time in Lithuanian grammars punctuation marks with the rules of their usage and illustrative sentences were provided. The researched publication helped to bring out and to substantiate the norms of the grammar: first of all it can be seen in the rules set for various matters of syntax and based on convincing examples; in addition various mistakes ingrained in syntactic construction were indicated.

The majority of 20^th century textbooks of this subject continued the traditions of Jablonskis’ Lietuvių kalbos sintaksė. Some of the examples (especially from the folklore) were widely used by the authors of textbooks as well as scientific works.

KEYWORDS: Jonas Jablonskis, syntax, examples, sources, presentation methods.

VITAS LABUTIS

Vilniaus universitetas

Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius

36

KALBOS KULTŪRA | 85