GIEDRĖ ČEPAITIENĖ
Šiaulių universitetas
OM TERMEN
LINGVISTISK ARTIGHET
Inom pragmatisk lingvistik har termen lingvistisk artighet nyligen börjat användas (vid sidan av lingvistiskt beteende). Troligen var det Inga Hilbig (2009, 2010) som först började använda termen, och senare tog Birutė Ryvitytė (2011) upp den. I. Hilbig bedömer i sin recension av den senares arbete just valet av denna term positivt (Hilbig 2011). När de föreslår termen lingvistisk artighet utgår de nämnda författarna från engelska linguistics politeness. Syftet med denna publikation är att klargöra den nämnda termens semantik och dess överensstämmelse med lingvistikens terminologiska system.
Ett ord som term måste förena sin lexikala betydelse med sin ordbildningsmässiga betydelse; först då är det lämpligt och förenligt med språksystemet (se Keinys 2005: 205–208). I detta fall bryter termen lingvistisk artighet mot en sådan överensstämmelse. Det kongruerande attributet lingvistisk, med suffixet -inis, motsvarar semantiskt det som uttrycks av grundordets genitiv, det vill säga ordet lingvistikos. När författarna talar om lingvistisk artighet avser de emellertid inte artighetstendenser som återspeglas i lingvisters arbeten (om vetenskapens etos skrev Vladas Žulys 1997), utan helt andra företeelser. I grunden är de intresserade av tendenser i den individuella användningen av språkets resurser i olika talakter. Som nämnts föreslår författarna termen lingvistisk artighet enligt analogi med hur det engelska begreppet beskrivs. Men termens bekvämlighet (i detta fall kan den föreslagna termen lingvistisk artighet betraktas som en typisk översättningslån, en så kallad kalk) kan inte bli det främsta kriteriet för att etablera den. Desto mer som en semantiskt felaktig term undergräver den allt svagare språkkänslan. Dessutom är det helt oklart varför man överger den tillräckligt omfattande termen kalbos etiketas, som i grunden omfattar alla talakter och har en lång användningstradition. Det är ju just den som visar förhållandet till båda de system som är så viktiga för studiet av talakter: språket, med dess resurser, och etiken – de grundläggande normerna för en nations eller annan gemenskaps beteende.
G. ČEPAITIENĖ. Dėl termino lingvistinis mandagumas
309