LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, III

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM URSPRUNG TILL VISSA ORTNAMN

V. GRINAVECKIS

Dievytis. I Šilalė-distriktet finns en sjö som på lokalbefolkningens dialekt (dūnininkai-samogitisk dialekt) kallas Dývytis. Ett berg och en skog vid sjön har samma namn. Byn vid sjön kallas dialektalt Pãdyvytis, eller Pãdyvytis. En sovjetisk jordbruksgård, som grundades 1940, har fått namn efter byn. Den nämnda platsen (sjön, berget, skogen) beskrivs också i olika skönlitterära verk; Maironis har till exempel skrivit balladen Dyvitis¹. Vienuolis nämner platsen i ”Sägner och legender”² med flera.

I skriftspråket skrivs detta ortnamn på många olika sätt: på skylten till jordbruksgården står det nu Padevytis, Maironis ballad kallas Dyvitis, och i ”Litauiska språkets rättstavningsordbok” står Dievietis³. Hur ska detta ortnamn egentligen uttalas och skrivas i skriftspråket? Som nämnts uttalar de lokala samogiterna ortnamnet Dývytis. I den samogitiska (dūnininkai-)dialekten uttalas ett långt y i stället för skriftspråkets diftong ie, till exempel: dýna, pýva, týsus (diena, pieva, tiesus; ’dag’, ’äng’, ’rak’). I ortnamnet Dyvytis motsvarar alltså det första y utan tvivel skriftspråkets diftong ie; därför ska ordet uttalas och skrivas Dievytis i skriftspråket (med cirkumflex, inte akut accent som i vissa språkvetenskapliga arbeten⁴). Ortnamnets bildning är sannolikt följande: diev- är en rot som kan knytas till ordet dievas (’gud’), och -ytis är ett suffix. Eftersom det långa vokalljudet y och diftongen ie uttalas precis likadant, som y, i den lokala samogitiska dialekten kan det råda osäkerhet om den andra delen av ortnamnet. Är det kanske inte suffixet -ytis, utan -ietis⁵? Men suffixet -ietis kan inte förekomma här, eftersom samogiterna inte alls har detta suffix; dessutom använder samogiterna ibland suffixet -ytis i stället för suffixet -ietis, till exempel vókytis ’tysk’, šiaulýtis ’person från Šiauliai’ (Akmenė). Fler ortnamn med suffixet -ytis är kända i Samogitien, till exempel Barsvýčiai, ’by i Rietavas-distriktet’, och Laisvýtis, ’flod i Raseiniai-distriktet’. Ortnamn med suffixet -ytis förekommer också på andra håll i Litauen, till exempel Žalvytis, ’sjö i Kapsukas-distriktet’, Viršýtis, ’flod i Linkuva-distriktet’, och Vižtyris, ’sjö i Kybartai-distriktet’. Det förekommer också ortnamn med suffixet -ietis, till exempel Kalniėčiai, ’by i Anykščiai-distriktet’, och Gilbietis, ’by i Lazdijai-distriktet’.

¹ Maironis, Rinktiniai raštai, 1, 209, Vilnius, 1956.

² A. Vienuolis, Padavimai ir legendos, 45, Vilnius, 1947.

³ Lietuvių kalbos rašybos žodynas, 391, Kaunas, 1948.

⁴ P. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba (toliau Lkžd), 360, Vilnius, 1943; Lietuvių kalbos rašybos žodynas, 391, Kaunas, 1948.

⁵ Lkžd, 360.

321

En sak som tycks tala emot uppfattningen att ortnamnet Dievytis innehåller suffixet -ytis är betoningen på den första stavelsen, eftersom ord med suffixet -ytis numera betonas på suffixet. Om ordet dievas hade haft rotbetoning, skulle man kunna anta att en forntida betoning bevarats här (jfr vókytis), men så kan det inte vara, eftersom det aktuella ordet har ändelsebetoning (numera i den fjärde accentueringsklassen). Troligen är ortnamnets betoning ny, eftersom avvikelser i betoningen ofta förekommer i egennamn, särskilt ortnamn och efternamn, jämfört med appellativ av samma slag. Att så kan ha varit fallet visas också av det andra ordet med analog ordbildning, Deivelaitis ”efternamn”, jfr även Pamedytis ”efternamn”.

Slutligen visar den žemaitiska rietaviskiska dialekten tydligast hur detta ortnamn bör återges på standardspråket; även där är platsen känd. Rietaviskierna uttalar standardspråkets diftong ie som diftongen ei, till exempel: deinà ”dag”, medan de uttalar standardspråkets vokal y på samma sätt som i standardspråket, till exempel yla. Det aktuella ortnamnet uttalar de Dievytis. Den rietaviskiska žemaitiska dialekten visar alltså tydligast att ortnamnet på standardspråket bör skrivas och uttalas Dievytis.

Ytterligare ett argument för att ortnamnets bildning är korrekt är att de forntida preussarna också hade ortnamn med samma bildningssätt. Detta framgår av de preussiska ortnamnen Dewitte, Dewythen, även om de återgivits förvanskat⁶.

I det område där litauer bor förekommer fler ortnamn med roten diev-, till exempel: Diẽminas ”en kulle i byn Jaškūnai, distriktet Vỹja, BTSR” (från *Dievminas, där det labiala v försvunnit före det labiala m genom dissimilation; jfr diemedis < diovmedis, Šeimena < Šeivmena⁷), Deimenà ”en flod i Kaliningradområdet” (från *Deivmena).

I den žemaitiska dialekten i Šilalė har suffixet -ytis en diminutiv och nedsättande betydelse, till exempel: šunỹtis ”en liten, eländig hund”, kačiū̃tis ”en liten, rufsig kattunge”, mažỹtis ”liten, dålig”, ežerỹtis ”en liten och föga märkvärdig sjö”. Ortnamnet Dievytis är sannolikt förknippat med forntida litauisk mytologi: sjön ansågs tydligen vara en obetydlig eller dålig gud. Detta tycks framgå av mängden sägner och berättelser som bevarats fram till i dag och som även Maironis nämner i sin ballad. Sambandet mellan de nämnda platserna och den forntida litauiska religionen framgår också av ett annat ortnamn, Šventupis ”en bäck som rinner ut i sjön Dievytis”⁸.

Keklys. I källorna stavas namnet på det gamla nordvästra žemaitiska området på två sätt: Ceclis eller Cecklis⁹. Det är fortfarande oklart hur invånarna uttalade den första ljuden i områdets namn — c eller k. Stavningen c säger nästan ingenting, eftersom c i samma källor också skrivs i fall där endast k kan ha uttalats, till exempel: Curtine ”Kartena”, Curonia¹⁰ ”Kursas”. Att c används för att beteckna ljudet k ger anledning att anta att områdesnamnets första ljud kan ha uttalats k, eftersom c:s historia

⁶ G. Gerullis, Die altpreussischen Ortsnamen (toliau ON), 28, Leipzig, 1922.

⁷ Lkžd, 233.

⁸Sannolikt är även ortnamnet Lampėdis ”en sjö i Kaunas distrikt” förknippat med den forntida litauiska mytologin (från *Laumpėdis; en sjö som uppstått i Laumės fotspår), där triftongen am torde ha förkortats för att underlätta uttalet; jfr sukvalt ~ sukvailti, smalgalis ~ smailgalis, se E. Grinaveckienė, Mituvos upyno tarmės fonetika. — Lietuvių kalbotyros klausimai, 1, 147, Vilnius, 1957.

⁹ Dr. A. Bielenstein, Die Grenzen des lettischen Volksstammes und der lettischen Sprache in der Gegenwart und im 13. Jahrhundert, 234, Peterburg, 1892.

¹⁰ K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, 1, XCI, Kaunas, 1924.

322

I källorna anges det med tz, t.ex.: Letzime, Rutzowe¹¹. Denna uppfattning stöds också av ortnamn och appellativ som fortfarande används i dagens Litauen: I Jiesios avrinningsområde finns en flod som kallas Keklys, vars namn kan vara identiskt med namnet på det nämnda området. Förutom Kėklys rinner i samma avrinningsområde en flod med namnet Keklaitis. Även om A. Salys hävdar att etymologin till Kėklys är oklar¹², verkar ordet ändå vara bildat av roten kek- (:kekė) och suffixet -lja-; jfr även kėkulas ”klump, boll”: kėkė + -ulas; kekta ”grupp, folkmassa, klase”; kėkutas ”grupp, folkmassa”; keketė ”grupp, folkmassa, klase”¹³; kekinda ”grupp, folkmassa”¹⁴. Kėkė har besläktade ord också i andra indoeuropeiska språk: lettiska kekars ”buske”; cekuls ”tofs”; cekūna ”hårknut”; preussiska kechrs ”ärta”; ryska xoxon ”buske, hårknut”¹⁵. Eftersom alla exempel från de indoeuropeiska språken som är besläktade med keke har kollektiv betydelse, kan man anta att ordet Keklys också hade kollektiv betydelse; sannolikt betecknade det en grupp som i det ursprungliga samhället kan ha motsvarat en människosläkt. När denna människosläkt — Keklys — senare började leva bofast, måste namnet ha levt kvar¹⁶ — det kom att beteckna det område där den stam eller släkt som bar namnet hade bosatt sig. Kuronerna, som gränsade till Keklys område eller bodde i områdets nordvästra del, kan ha uttalat ortnamnet med c i början, Ceklis, så som letter enligt sina fonetiska lagar nu uttalar litauiska ortnamn, t.ex.: Sventāja ”Šventoji”, Laukzeme ”Laukžemė” (Digu ciems, Liepājas distrikt); Sakine ”Šakyna”, Zagare ”Žagarė”.

Med roten kek- har vi också fler ortnamn och efternamn: Kekiai ”del av byn Pajuodupis, Klaipėda distrikt”, Kekys ”efternamn, Skuodas distrikt”, Kekinė ”skog i Seda distrikt”, Kėkiškės ”berg i Šilalė distrikt”, Kėkulės ”fält i Skaudvilė distrikt”, Kekirtė ”träsk i Ramygala distrikt”, Kekersai (sing. gen. Kekėrsus) ”by i Klaipėda distrikt”¹⁷; Kekirtinių kalnas (Dusetos distrikt), byn Kekalaiškiai (Klaipėda distrikt).

På precis samma sätt finner vi också namn på andra baltiska länder i dagens ortnamn, t.ex.: Bārta ”namn på ett preussiskt land”: Bārtuva ”flodnamn”, Bārtupė ”flod i Kapsukas distrikt”; Bārtas ”personnamn”; Nōtanga ”namn på ett preussiskt land”: Notā (3) ”flod i Kretinga distrikt”, Nōtė (2) och Nōtija ”flod i Kretinga distrikt”, Nōtera ”flod i Ukmergė distrikt”; Pamedė ”namn på ett preussiskt land”: Pomiedzia¹⁸ ”by”; Skalvà ”namn på de västlitauiska områdena”: Skalvys ”flod (Pakruojis distrikt)”¹⁹, wojtowstwo skolowienskie (Skalvių vaitystė)¹⁸; Skalvė, Paskalviai ”platser mellan Ragnit och Tilsit”¹⁹. Sūduva: Sūduonia ”flod i Kapsukas distrikt”; Vārmė ”namn på ett preussiskt land”: Vārmė ”flod i Užventis distrikt”, Varmikė ”flod i Užventis distrikt”; Kniūva ”forntida samogitiskt område”: Kniūoja ”flod i Užventis distrikt”.

¹¹ K. Būga, anf. arb., s. CXXV.

¹² A. Salys, Die žemaitischen Mundarten, 1, 14, Kaunas, 1930.

¹³ Lkžd, 184.

¹⁴ Lkžd, 102.

¹⁵ Litauisches etymologisches Wörterbuch von Prof. Dr. Ernst Fraenkel, Lief. 3, 234–235, Heidelberg.

¹⁶ I historien finns kända fall där en stams namn blir namnet på ett land; exempelvis förklaras namnet Rus så, se TSRS istorija, 1, 62, Vilnius, 1959.

¹⁷ Lkžd, 314.

¹⁸ Tvister mellan litauiska bönder och stadsbor och godsägare, 1, 81, Vilnius, 1959; Källor till Litauens SSR:s historia, 1, 198, Vilnius, 1955.

¹⁹ ON, 159.

323

OM URSPRÜNGET TILL NÅGRA ORTNAMN

В. З. ГРИНАВЕЦКИС

Sammanfattning

Sjönamnet Dievytis (Šilalės distrikt) härstammar från ordet dievas ”gud” med suffixet -ytja-, jfr Deimenė (flodnamn) < *Deivmena, Dieminas (berg, Vitryska SSR, Grodno oblast, Ivje-distriktet, byn Jaskovichi — Jaskūnai).

Det forna namnet på den nordvästra delen av det samogitiska området Cecklis (= Keklys) liknar namnet på floden Keklys (biflod till floden Jiesa—Jiesia), som har roten kek- (kekė, kek-utas, kek-ulas, kek-ta med flera) och suffixet -ja-.