LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, III

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

KASZUBISKA–ZANAWYKI-DIALEKTERNAS BÖJNINGSEGENSKAPER HOS ADJEKTIV OCH RÄKNEORD¹

J. SENKUS

I. ADJEKTIV

Genus

Liksom i de beskrivna litauiska dialekterna i kapsai och zanavykai (Kalvarija, Kapsukas, Kazlų Rūda, Vilkaviškis, den södra delen av Šakiai och vissa delar av andra distrikt)² förekommer tre grammatiska genus hos adjektiven: maskulinum, femininum och neutrum, till exempel: báltas, -à, bála; júodas, -à, júoda; mažas, -à, mažà; sótus, -i, sótu; sū́rus, -i, sū́ri.

Adjektiv med vissa stammar, till exempel ja- och ė-stammar i femininum, saknar helt neutrum. Det förekommer också adjektiv med a-stam och o-stam i femininum utan neutrum, till exempel: bāsas, -à, kvaišas, -à, medan vissa adjektiv endast har femininum, till exempel: dėdinga ažista, eringa avis, neščia moteris, veršinga karvė. Neutrum av adjektiv med u-stam är jämförelsevis livskraftigt: aišku, gaižu, gardu, gražu, kartu, lygu, stipru, tanku, nemandagu... Till detta hör också många fina jämförelser och uttryck, till exempel: Šviesu kap nô mėnulio (inte särskilt ljust) Gs.³ Tamsù — ką nors į akį durk (mycket mörkt) Plv. Ibland förekommer ett enstaka exempel där neutrum nästan står ensamt, till exempel: Šiteip perdaug įkypų pjauti — pjaukim tiesiau Brt. Det har inte hörts att ordet įkypų förekommer i maskulinum eller femininum i de beskrivna dialekterna.

Adjektivet kongruerar i regel med substantivet. Med vissa substantiv kan adjektivets form och genus skilja sig åt, till exempel: Baisūs lapė (älskvärd, slug) tas Jorič Nmn. Tibrà velniūkštis ta mergiščia Alyt. Hos adjektiv med a-stam och slutbetoning skiljer sig neutrum från femininum singularis nominativ endast genom betoningens placering, till exempel: šaltà žiema ir baisèi šàlta, trumpà diena ir trùmpa dienõs.

¹ Ibland berörs även vissa viktigare särdrag i ordbildning, bruk eller andra förhållanden.

² För mer information, se artikeln J. Senkus, Substantivens böjning med konsonantstam i kapsai- och zanavykai-dialekterna. — Litauiska SSR:s vetenskapsakademis arbeten (härefter MAD), A 2 (7), 167, 1959.

³ De förkortningar som anger ort vid exemplen är desamma som i Lietuvių kalbos žodynas, 5, ansvarig redaktör K. Ulvydas, Vilnius, 1959, eller i artikeln J. Senkus, Prepositionernas bruk och deras viktigaste betydelser i kapsai- och zanavykai-dialekterna, MAD, A 1 (8), 125—150, 1960.

133

Adjektivets neutrum är oböjligt och kan fungera som adverb. I en sats ersätts neutrum ibland av ett adverb, t.ex.: Má visur gera || geraǐ Gs. Jam visko mažà || mažąj Alk. Ibland förekommer båda formerna sida vid sida i samma sats, t.ex.: Nèr te gerai, kur tiktai vienam gera Žal. Neutrum kan däremot inte ersättas av ett adverb i sådana opersonliga satser och uttryck som: Kur trūmpta, te trūksta. Kur raudona, te gražu, kur miela, te akys Gs. Diemėtės jau dabar ilga Ply. Vyrs — ką miela pažiūrėti (välväxt, vacker) Žal. Pakilęs išė, nė juoda, nė balta (ingenting alls, varken något dåligt eller något gott) nesakes Gs. Dessutom används i vissa uttryck eller i negationskonstruktioner ibland parallellt neutrum och maskulinum singularis genitiv, t.ex.: Nieko gera || gero iš jo nebus Ply. Kas gero || gerą (ret.) pas jus girdėt? Vlkv.

Numerus

Adjektivet har i de beskrivna dialekterna, liksom i standardspråket, tre numerus: singular, plural och dual. Dual används mycket sällan, och då endast när adjektivet står till ett substantiv uttryckt i dualform (med räkneorden du, abu, abudu a, ja, u, ju-stammarna i singular nominativ och ackusativ), t.ex.: Ir atjojo du bernelíu, abu gražiu jaunytėliu Nm. Sutikau du jaunu vyru Grl. Jfr. även: Mudu du broliukai, abu neženotu Gs. Dual av adjektiv i femininum är särskilt sällsynt; den förekommer kanske något oftare i zanavyk-dialekten, t.ex.: Turė tik dvi raibi višteli iš daugiau nieko Grš. Jfr räkneorden du, dvi.

Pluralens dativform sammanfaller med dualens motsvarande kasusform, t.ex.: dviem ir visiem geriem vaikam.

Komparation

I de beskrivna dialekterna finns fyra adjektivgrader: 1. positiv, 2. komparativ, 3. superlativ och 4. absolut superlativ, eller superlativ av alla, som är en intensifierad variant av superlativ, t.ex.: gėras, -à, geresnis, -ė, geriausias⁴, -ia, pac (visų, gerų, ko) geriausias, -ia.

Som vi ser kan den absoluta superlativgraden också kallas allraste superlativ⁵, den högsta av de högsta, eller den högsta graden av något.

Komparativ och superlativ bildas med suffix, medan den fjärde graden bildas av två delar, där den första har fyra möjliga former; den första delen kan utgöras av: 1) motsvarande kasusform av pronomenet pác (pats), pati, 2) plural genitiv av pronomenet visas eller av adjektivet i positiv, 3) singular genitiv av pronomenet kas, ibland också instrumentalis, 4) prepositionen už tillsammans med plural ackusativ av pronomenet visas, visa; den andra delen utgörs av adjektivet i superlativ⁶

⁴ Superlativens maskulina ändelse är -ias; ändelsen -is är mycket sällsynt eller förekommer inte alls. Jfr även: Kas saldžiausias, kas riebiāusias ir kas greičiausias? — Saldžiausias — miegas, riebiausia — žemė, greičiausia — mintis Ig.

⁵ Plg. J. Jablonskis, Rinktiniai raštai (sudarė J. Palionis), 1, 206—207, Vilnius, 1957.

⁶ När den första delen av den fjärde graden utgörs av prepositionen už tillsammans med pronomenet visas i plural genitiv, kan den andra delen även utgöras av adjektivet i komparativ, t.ex.: už visas meilesnė.

134

Superlativformen, till exempel: Apsiženijo su pačia || višų, gražių || ko (kuo) gražiausia mergina Gs. Nuė (nutekė) į pačią || višų, tolymių (tolymių?) || ko tolymiausią apylinkę Gs. Apsigyveno pačiām || višų, gerų (gerių) || ko geriausiam name Gs. Mano, ka ji už visas gražiausia Žal.

Pronomenen pač, visų, ko (kuo) tillsammans med enkla adjektiv i superlativ uttrycker själva den högsta graden och bildar en syntaktisk-semantisk enhet, till exempel: Išrinko patį geriausią (obuolį) Alk. Patys geriausi šienai supuvo Dkš.

I de beskrivna dialekterna förekommer också en form som bildas av pronomenen pač, pati och ett pronominellt adjektiv, till exempel: pač gerasis, pati jaunoji. Till sin betydelse hör denna form i de beskrivna dialekterna snarare till positiv, som en förstärkt och intensifierad betydelsevariant, än till själva superlativformen.

I Lk har det inte gått att höra former av den högre komparativgraden i de beskrivna dialekterna.

Utöver de grader som nämnts ovan finns i de beskrivna dialekterna också en nyans med lägre betydelse än positiv. För att uttrycka en egenskap med lägre grad än positiv används två former: 1) med prefixet apy- (apýjaunis, -ė)⁸, 2) med suffixet -okas, -a (jaunókas, -a). Betydelsen hos båda formerna är densamma — lägre än positiv, till exempel: Jau apýšiltis || šiltókas vanduo— galima maudytis Plv. Apýsenė || senóka moters, o dá greita Gs. Vieni lėtókos || apýletės šnekos, kiti greitakalbei Žal. Omkring Garliava används dessa former med betydelsen av en högre komparativgrad⁹.

Alla dessa former skulle kunna hänföras inte till gradböjning, utan till en helt annan lexikal betydelse hos ordet. Ändå tycks det för talare av modersmålsdialekten bättre att föra dem samman med begreppet grad.

Alla de ovan nämnda adjektivgraderna, med undantag för att formen med prefixet apy- ibland saknas och vissa former av den allra högsta graden, finns inte bara i maskulinum och femininum utan också i neutrum, det vill säga: 1) en grad lägre än positiv: gražóka || apýgražu, mažóka, 2) positiv: gražu, mažà, 3) komparativ: gražiaì(s), mažiaì(s), 4) superlativ: gražiausia, mažiausia || gražiau, mažiau, 5) allra högsta grad: visų || gražių || ko gražiausia (gražiau), visų || mažų (mažių) || ko (kuo) mažiausia (mažiau)¹⁰.

Som vi ser har alla adjektivgrader i neutrum, utom positiv, två eller till och med flera former; detta utmärker särskilt den allra högsta graden. Komparativformen med tillagt s (gražiaùs, mažiaùs) används främst av äldre dialekttalare och bör betraktas som äldre. Superlativ har också en kort form: gražiau, mažiau, mieliau: Mà čia už vis gražiau Žal. Vsiems mie-

⁷ a-stammens genitiv pluralis har också en ju-stamsform.

⁸ Former med prefixen po-, pa- används ibland i standardspråket (pógeris, -ė, pójaunis, -ė) eller i andra dialekter (östaukštaitiska pajáunas, -a, pagėras, -à), men är okända bland kapsai och zanavykai. I stället för apy- sägs ibland också ap-. Ta sesuo apsenė Nm.

⁹ Se M. Sapijonaitė, Garliavos tarmė (examensarbete, manuskript vid Vilnius statliga universitet uppkallat efter V. Kapsukas, institutionen för litauiska språket), 51, 1951.

¹⁰ Adjektiviska adverb kompareras på liknande sätt; deras former sammanfaller oftast med vissa neutrumformer av adjektivgraderna. Författaren känner bäst till denna mångfald från kapsai-underdialekten i Pazanavykisområdet.

135

liáu tèviškėje Gs. Denna förkortade form används också i superlativ.

Det förekommer bevarade former av neutrumadjektiv i komparativ eller superlativ, trots att formerna för positiv redan har försvunnit, till exempel: Man tas juokiã, kad jį usigavo Grl. Juokiãnsia má bo iš jo, kai jis apverto į grabę Gs.

Det finns också adjektiv som inte kompareras, till exempel: 1) adjektiv med suffixen -inis, -ė, -autinis, -ė, med undantag för enstaka ord, till exempel: paskutinis, -ė, paskutinėnsis, -ė, paskutiniãusias, -a (Atė paskutiniausia diena, į dú negãtava Gs.), pirmutinis, -ė, pirmutinėnsis, -ė, pirmutiniausias, -a; 2) vissa tvåstaviga adjektiv, till exempel: bãsas, gulščias, pėkščias, rãitas; 3) vissa flerstaviga adjektiv, till exempel: uždaras, ãdaras, ãtbulas.

Hit hör också adjektiv med prefixet pa-, vilka sällan kompareras (oftare endast i folktraditionen), till exempel: Padainuosiu gražią dainą, gražią dainą apalainą, pailgesnę — dá dailesnę Plv. Dessutom förekommer adjektiv som inte kompareras, bildade av substantiv med kvalitativa suffix som -ingas, -iškas, -uotas med flera, till exempel versingas, miltuotas, mėšliškas. Adverb används ibland för att uttrycka de här nämnda adjektivgraderna, till exempel: No maišų nešiojimo labiausia miltuota kupra Vlkv.

I de beskrivna dialekterna finns enstaka adjektiv i komparativ och superlativ som har bildats av substantiv. Förutom vyresnis, vyriausias, finns till exempel också šunėnis, šuniáusia¹¹; ponėnis, poniáusias.

Kasus

Liksom substantiv har adjektiv sju kasus. Vokativformen skiljer sig från nominativformen endast hos adjektiv med stammen ja, femininum -ė, och endast i singularis; hos alla andra adjektiv sammanfaller nominativ- och vokativformerna i de beskrivna dialekterna.

Hos adjektiv, liksom hos andra böjliga ordklasser, finns den största variationen i böjningen i kasussystemet, och därför är det vanligen också det som behandlas mest.

1. Böjning av enkla adjektiv

Kasusändelserna för adjektiven i de beskrivna dialekterna sammanfaller i många kasus med ändelserna för samma kasus hos andra ordklasser¹². Dialekternas adjektiv, liksom riksspråkets, tillhör tre deklinationer. Här överskådas adjektivböjningen inte efter deklinationer, utan, liksom substantivens, efter stammar. Avsikten är inte att här presentera ett fullständigt system för adjektivböjningen i de beskrivna dialekterna — målet är främst att lyfta fram de mer karakteristiska eller avvikande formerna.

¹¹ Jfr. Han är den allra värsta bland alla hundar (sämst, värst, elakast) Gs.

¹² Plg. J. Senkus, Daiktavardžių linksniavimo kapsų ir zanavykų tarmėse bruožai, MAD, A 2 (9), 1960.

136

ą, femininum, medan stammen är o-.

Tvåstaviga adjektiv

Maskulinum

Singular

Plural

V. vit

vita

K. vits

vita

N. vit, vitt, vitt, vitt¹³

vita

G. vit

báltus

Į. báltu

baltaìs

Vt. báltam, báltame, báltam(e)

baltuõs, baltuõse, baltuõse

Femininum

V. baltà

báltos

K. baltõs

báltų

N. báltai, báltai

baltõm(s), baltõm(s)

G. báltą

báltas

Į. baltà, báltą

baltõm(s), baltomìs, baltõm(s)

Vt. baltõ(j), baltoję, baltój

baltõse, baltõse

Maskulinum

V. mažàs

mažì

K. mažõ

mažų

N. mažám, mažui, mažų

mažíem(s)

G. mažą

mažùs

Į. mažù

mažais

Vt. mažám, mažame

mažuõs, mažuõse, mažuõse

Femininum

N. mažà

mažõs

G. mažõs

mažų

D. mažài, mažài

mažõm(s), mažõm(s)

A. mažą

mažàs

I. mažà

mažõm(s), mažomìs, mažõm(s)

L. mažõ(j), mažõje, mažõj

mažõse, mažõse

13 I enskilda kasus kan det, utöver de ändelser och accentvariationer som anges här, också förekomma vissa andra; i alla paradigmen ges först den variant som är mer allmänt känd; om betoningen kan vara av två slag och det är svårare att avgöra vilken variant som är mer allmänt känd, skrivs formen ibland en gång med två accenter, men detta betyder inte att ordet har två accenter vid ett enda uttal, t.ex. baltõm(s), lygiùos (se nedan).

137

Flers...stavelseadjektiv

Maskulinum

N. mėlynas mėlyni, mėlyni G. mėlyno mėlynų, mėlynų D. mėlynam, mėlynam, mėlynu, mėlynu mėlyniem(s), mėlyniem(s) A. mėlyną mėlynus I. mėlynu mėlynais, mėlynais L. mėlynam, mėlyname, mėlynam(e) mėlynuos, mėlynuosė, mėlynuose, mėlyniūse

Femininum

N. mėlyna, mėlyna mėlynos G. mėlynos, mėlynos mėlynų, mėlynų D. mėlynai, mėlynai mėlynóm(s), mėlynõm(s), mėlynom(s) A. mėlyną mėlynas I. mėlyna, mėlyna mėlynõm(s), mėlynomis, mėlynõm(s), mėlynom(s) L. mėlyno(j), mėlynoje, mėlynoj, mėlyno(j), mėlynoje mėlynose, - mėlynose, mėlynõse

Ändelse. Vid maskulinum singular dativ förekommer ibland, vid sidan av den pronominella ändelsen, också den substantiviska ändelsen: i Zanavykai och Kapsai I (Vilkaviškis m.fl.) -ui (báltui, mėlynui), i Kapsai II (Kapsukas m.fl.) -u (báltu, mėlynu). Denna ändelse förekommer oftare när ett substantiv står intill adjektivet, t.ex.: Tokiam barzdotui vyrui Vilkv.

Maskulinum singular och plural lokativ uttalas vanligen både i Kapsai (hädanefter kp) I och i Zanavykai utan finalt -e (báltam, mėlynam, baltuõs, mėlynuõs)¹⁴; kpII uttalar den vanligen med ett finalt e.

Femininum singular lokativ används ofta helt utan ändelse — en ren stam (báltõ, mažõ, mėlynõ).

Maskulinum och femininum plural dativ uttalas vanligen utan finalt s (báltiem, baltõm, mėlyniėm, mėlynõm). I Salomėja Nėris skrifter, som kom från kpI, förekommer den arkaiska formen mažiemus¹⁵, som är okänd i dialekten och troligen används av poeten av rimskäl.

Den vanligaste formen av femininum plural instrumentalis har finalt m (baltõm, mėlynõm); den uttalas mer sällan med finalt s. Den fullständiga ändelsen tycks användas mer på grund av inflytande från skriftspråket.

Neutrum har ändelsen -a: báltą, mažą, mėlyna. Neutrum av tvåstaviga adjektiv skiljer sig från femininum singular nominativ genom accentens placering — neutrum har betoning på stammen. Till denna stamtyp bör också nämnas deklinationen av adjektiv med diminutivsuffixet -ukas, -ė (a, femininums ė-stam). Deras maskulinum singular böjs i allmänhet som ett a-stamsadjektiv eller substantiv, medan plural böjs som ett a-stamssubstantiv. Femininum böjs som en ė-stam-

¹⁴ Accentens placering eller intonationen anges här endast för den vanligaste och mest utbredda formen,

¹⁵ Salomėja Nėris, Raštai, 1, 206, Vilnius, 1957.

138

…substantiv. Av hela systemet skiljer sig endast singularis lokativ ut, med mycket varierande former; i kpI finns till exempel: mažiūkam(e) — adjektivform med a-stam, mažiūkiam(e) — adjektivform med pronomen- och ja-stam, mažiukė — substantivform med a-stam, mažiuky(je) — substantivform med i- och ja-stammar. Några av de här nämnda formerna förekommer också i kpII, till exempel: mažiūky, baltūky Kps., Dkš., mažiūkiam, baltūkiam Dkš.

Accentuation. Som böjningsexemplen visar förekommer i de beskrivna dialekterna inte bara olika ändelser för samma kasus, utan också skiftande betoning och tonaccent, vilka ibland även påverkar själva ändelserna. Många betoningsegenskaper som står i kontrast till varandra finns på samma platser i de beskrivna dialekterna. Paradigmaexemplen för tvåstaviga ord har akut och cirkumflex tonaccent, medan exemplen för flerstaviga ord har akut accent. Det finns naturligtvis också exempel med kort tonaccent.

Femininum singularis dativ har oftast betoning på ändelsen; rotbetoning och stambetoning (báltai, mažai, ápškritai) är sällsynta. Även dativ singularis av tvåstaviga adjektiv med femininum ja-stam betonas på detta sätt, till exempel: gražėi (grąžėi), sočėi (sóčėi), žálėi (žálėi). Se vidare under ja-stam, femininum.

Maskulinum singularis och pluralis lokativ får cirkumflex betoning när ändelsen förkortas, till följd av tonaccentväxling (mažām, mažūos). Detta gäller oftast även femininum singularis lokativ, till exempel mažō(j).

I femininum singularis lokativ och pluralis dativ eller instrumentalis hörs ibland kort tonaccent när ändelsen förkortas, särskilt i kpI, till exempel: mažōj, mažōm(s).

De sammanfallande ändelserna i femininum pluralis dativ och instrumentalis skiljer sig oftast åt genom tonaccenten: dativ har akut accent (mažōm), medan instrumentalis har cirkumflex (mažōm). Båda kasus uttalas med kort tonaccent (mažōm). Ibland är tonaccenten också svagt koncentrerad på konsonanten m (mažōm). Allt detta visar att skillnaden i uttalet av tonaccenten i dessa kasus håller på att jämnas ut.

I den kapsiska II-underdialekten ligger pluralis lokativs betoning i regel på den näst sista stavelsen, när ändelsen inte har förkortats. Tonaccenten, särskilt i kpIIr (de östra områdena — Naujoji Ūta, Garliava), uttalas svagt, men är historiskt akut (mažōse, mažūose), och markeras därför så här.

Adjektivet mėlynas har accentueringsklass III och I: mėlynėm || mėlynėm. Klass I är mindre vanlig. Accentueringsvariation förekommer också hos adjektiv med suffixen -onas, -a, -ėtas, -a, -ingas, -a, -ybas, -a med flera, till exempel: raudōna, raudōni, dūlkėtas, -a, dūr-pėtas, -a (Dūr-pėtas maišas Gs.), vėjingas, -a (Vėjinga diena Kbr.), mīltingas, -a, ankstyba, vėlybā¹⁶. Det förekommer också andra accentueringsvariationer eller skillnader jämfört med Ik-accentueringen. Exempelvis betonas orden kring Vilkaviškis så här: senývas, -ā, akýlas, -ā (akýlas, -a), gailývas, -à (Jis tokios gailývos širdies Gs.), rīmtas, -à, láis-vas, -à¹⁷.

Det betonade prefixet pa- har i de beskrivna dialekterna endast kort tonaccent (pàprastas)¹⁸.

¹⁶ I standardspråket betonas de endast på suffixet och enbart enligt accentueringsklass I, jfr. J. Žiugžda, Lietuvių kalbos gramatika, 1, 97, Vilnius, 1957; A. Laigonaitė, Literatūrinės lietuvių kalbos kirčiavimas, 52—53, Vilnius, 1959.

¹⁷ Jfr. J. Žiugžda, anf. arbete, 97—98. Här avses inte att ange vare sig hela adjektivets böjnings- och accentueringssystem i de beskrivna dialekterna eller alla accentueringsskillnader jämfört med Ik-accentueringen — endast några av de tydligare betoningarna redovisas.

¹⁸ I dialekterna eller i skrift förekommer till och med pàilgas, pàtikimas — se J. Otrębśki, Gramatyka języka litewskiego, 3, 103—104, Warszawa, 1956.

139

u, dess stam i femininum

Tvåstaviga adjektiv

Maskulinum

Singular

Plural

V. saldùs, tam̃sìs saldūs, tam̃sūs

K. saldãũs, saldžio; tam̃sãũs, tam̃sio saldžių

N. saldžiàm, saldžiui; tam̃siam saldìem(s)

G. saldų, tam̃sų saldžius, tam̃sius

Į. saldžiu, saldžiu, saldžiùm; saldùm; tam̃siù saldžėis

Lok. saldžiàm, saldžiame¹⁹ saldžiuõs, saldžiuose, saldžiuõse

Š. (saldùs) (saldūs, tam̃sūs)

Femininum

V. saldì saldžios, tam̃sios

K. saldžios saldžių

N. saldžėi, tam̃sėi saldžiom(s), saldžiom̃(s)

G. saldžią, tam̃sią saldžias, tam̃sias

Ill. saldžia, tam̃sia saldžiom(s), saldžiomis, saldžiom̃(s)

Lok. saldžio(j), saldžioje, saldžioj saldžiose, saldžiose

Š. (saldì) (saldžios, tam̃sios)

Ändelse. Adjektiv med denna stam har i regel former i vissa kasus som övergått till andra stammar; med andra ord är deras ändelser desamma som ändelserna hos pronominella ja-, jo-stamsadjektiv, men maskulinum singularis nominativ, genitiv, ackusativ (ibland instrumentalis) samt pluralis nominativ har bevarat u-stamsändelserna.

Andra former av adjektivet saldus i singularis genitiv och dativ är sällsynta, medan den andra genitivformen av ord som tamsus, gardus, gražus (tamsio, gardžio, gražio) används något oftare endast i kpIIr-dialekten.

Den andra formen i singularis i instrumentalis förekommer huvudsakligen endast i språket hos äldre dialekttalare eller i folkloren, t.ex., kpI: Gav barnet söt mjölk VIkv. Detsamma gäller även den tredje formen (saldūn). Denna form, som förekommer sporadiskt på vissa håll, t.ex.: förskräckligt Alk., vackert²⁰, likt Kps., har bevarat den äldre formen, som används mer utbrett bland östliga talare, samma form som i substantiv med stammen u²¹.

Singularis och pluralis lokativ har vanligen former utan e, t.ex.: saldžiàm, saldžiuõs. Fullformer (med e) är mycket ovanligare.

Pluralis dativform saknar oftast s: saldìem, tam̃siem, gražiem. Ibland förekommer den också med s (saldìems).

¹⁹ När det gäller ändelse och betoning skiljer sig inte heller det andra adjektivet (tamsus) från det första (saldaus); därför utelämnas det.

²⁰ M. Sapijanskaitė, Garliavos tarmė, 52.

²¹ Plg. J. Endzelynas, Baltų kalbų garsai ir formos, 136. Vilnius, 1957.

140

Femininum (saldì, tamšì, gražì) böjs som ett jo-stamsubstantiv (martì, patì).²²

Det bör också noteras att vissa adjektiv med Ik u-stam, till exempel: stiprus, vikrus, ūmus, mitrus, i kpII-dialektområdet (till exempel omkring Jiestrakis i Prienai distrikt) förekommer, om än något mer sällan, också med a-stam; och former med stammen: stipras, vikras, mìklas, ūmas, mitras (fem. stipra osv.). Sådana företeelser förekommer även i kpI-dialektområdet; till exempel säger man ibland, vid sidan av den mer utbredda formen gaì- žùs, -ì, också gažàs, -à: Išvirė gažą sriubą Žal.

Betoning. Femininum singularis dativ betonas i regel på ändelsen, till exempel: saldžèĩ ~ saldžiai, gražèĩ, tamšèĩ; mer sällan uttalas det också med betoning på stammen: gražèĩ, tamšèĩ, saldžèĩ.

Femininum singularis lokativ har tre olika former, som också avgör betoningen: tamšiõ(j), tamšioje, tamšiõj.

Betoningen är särskilt varierad i femininum pluralis instrumentalis. Ibland ligger den fallande tonen även på konsonanten m: gražiõm(s). Så uttalas ibland också femininum pluralis dativ.

Adjektiv med u-stam har oftast betoning på ändelsen. Adjektiven: lygūs aiškūs, sotūs, tankūs betonas i kpI huvudsakligen på stammen, särskilt i äldre personers tal; detta betoningsmönster förekommer förmodligen också i hela det beskrivna dialektområdet, även om ändelsebetoning redan förekommer i vissa kasus.

Singular

Nom. lygūs aiškūs sotūs tankūs Gen. lygaus aiškaus sotaus tankaus Dat. lýgiam aiškiam sočiām, sočiām tánkiam, tankiám Ack. lygų aiškų sotų tankų Instr. lygiu aiškiu sočiu tankiu Lok. lygìam, lygìame aiškiam, aiškiame sočiām, sočiame tankiàm, tankiame

Plural

N. jämna tydliga mätta täta K. jämna tydliga mätta täta D. jämnìem(s) tydlìem(s) mättēm(s) tätìe(m)s A. jämna tydliga mätta täta I. jämnės tydlės mättės tätės L. jämnìuos, jämnìuose tydlìuos, tydlìuose mättùos, mättùose täta, täta

Betoningen är likartad även i femininum.

För den tredje betoningstypen, som en alternativ typ, anges här endast tre kasus, eftersom de oftare har denna betoning, även om dubbel betoning kan förekomma också i andra kasus.

Pluralis lokativ, när betoningen inte ligger på stammen, ligger i kpII-dialekten på den näst sista stavelsen, t.ex.: gražiuose, gražióse (uttalas också med fallande tonaccent).

²² Se J. Senkus, Drag i substantivens deklination i kapsų- och zanavykų-dialekterna, MAD, A 2 (9), 1960.

141

Dessutom skiljer sig betoningen hos enskilda adjektiv ibland från 1k-betoningen; exempelvis uttalas kpI1r sunkus. Adjektivet skaidrùs har oftast betoning på ändelsen, men används inte allmänt i de beskrivna dialekterna.

Betoningsegenskaperna hos andra adjektiv med u-stam är nästan alltid desamma som i paradigm av orden saldus, tamsus.

Adjektiv med u-stam av den första betoningstypen har betoning på stammen i neutrum, t.ex.: áišku, lýgu, sótu, tánku; andra adjektiv betonas på ändelsen oberoende av stammens tonaccent, t.ex.: gražù, saldù, tylù, smagù, sūrù, rùkštù; det förekommer också adjektiv med dubbel betoning (på stammen och ändelsen), t.ex.: baisù, baigù, bjaurù, graždù, nýkù, skaudù, stiprù, svaĩbù, sunkù, šviesù, tiesù, týkù, týlù. Detta är vanligtvis fallet med adjektiv med cirkumflex accent, men även ett eller annat adjektiv i neutrum med dubbel betoning har akut accent, t.ex. brángù. Äldre dialekttalare betonar oftare stammen, medan yngre betonar ändelsen. Stammens betoning är äldre²³, men numera mer sällsynt. Adjektiv i neutrum med u-stam i plural har också dubbel eller till och med trippel betoning, t.ex.: nuožulnù, nuobódù.

Flerstaviga adjektiv

Maskulinum

Singular | Plural Nom. mandagùs | mandagūs Gen. mandagáus, mandagió | mandagių Dat. mandagiam | mandagiem(s) Acc. mandagų | mandagiùs Instr. mandagìu | mandagẽis Loc. mandagiam, mandagiamè | mandagiuõs, mandagiuõse, mandagiuõse

Femininum

Nom. mandagì | mandágios Gen. mandagiós | mandagių Dat. mandagẽi | mandagiom(s), mandagiõm(s) Acc. mandagią | mandagiàs Instr. mandagià | mandagiom(s), mandagiomis, mandagiõm(s) Loc. mandagió(j), mandagioje, mandagiój | mandagiosè, mandagióse

Accentuation. Som paradigmet visar flyttar adjektiv av denna typ i de beskrivna dialekterna betoningen från ändelsen inte till den näst sista utan till den nästnäst sista stavelsen och tillhör accentklass IV. Deras pluralformer i dativ och ackusativ har betoning på ändelsen. På samma sätt betonas alla adjektiv av dessa stammar med prefix eller sammansatta adjektiv i maskulinum och femininum, till exempel: apvalùs, acarùs, įkyrùs, išlaidùs, nuolaidùs, paklusnùs, pravartùs, privalùs, neprierangùs, sumanùs, užgaulùs, akylandùs, akyvaisùs.

²³ Plg. K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, 1, XLVII – L psl., Kaunas, 1924.

142

Äldre dialekttalare betonar vissa flerstaviga adjektiv med denna stam, till exempel: mandagùs, nuobodùs, sandarùs, ibland flyttar de också betoningen till den första stavelsen (enligt accentklass III), till exempel: mandagų, nuobodų, sandarius²⁴.

ja, femininum dess stam

Maskulinum

Singular Plural Nom. pėkščias pėkšti, pėkšti Gen. pėkščio pėkščių, pėkščių Dat. pėkščiam, pėkščiam, pėkščiui pėkštiem(s), pėkštiem(s) Acc. pėkščia pėkščius Instr. pėkščiu pėkščiais, pėkščiais Loc. plokščiam(e), plokščiam(ė) plokščiuos(e), plokščiuòs, plokščiuose

Femininum

Nom. pėkščia, pėkščia pėkščios Gen. pėkščios, pėkščios pėkščių, pėkščių Dat. pėkščei, pėkščei pėkščiȯm(s), pėkščiȯm(s), pėkščiȯm(s) Acc. pėkščą pėkščias Instr. pėkščia pėkščiȯm, pėkščiȯm(īs), pėkščiȯm(s) Loc. plokščioj(e), plokščio(jė), plokščioj plokščiose, plokščioše, plokščiȯse

Ändelse. I allmänhet är ändelserna i alla kasus av denna stam, kan man säga, desamma som i a, femininum o-stammen. Den väsentliga skillnaden är endast att stamfinalvokalen här är mjuk och dominerande affrikativ.

Singularens dativ har den substantiviska ändelsen -ui mycket sällan — den har bara hörts sporadiskt i kpI-talspråket.

Adjektivet plokščias har ibland i vissa kasus ändelser från u-stammen, t.ex.: plokštūs, plokštaũs, plókštūs gen. sg.

Adjektivet didis har i femininum singular nominativ formen didė (ė-stam), medan alla övriga kasus har två stammar (jo- och ė-stammar), t.ex.: didžios || didės, didžėi || didėi.

Accentuation. Adjektivena pėkščias, pėkščia; kniūpščias, kniūpščia; plókščias, plókščia; paplókščias, paplókščia har (åtminstone i kpI) två accentueringstyper, nämligen I och III; typ I är mer utbredd.

Adjektiv av jo-stammen i femininum, singular dativ, med accentueringsmönster IV betonas både av kapsai och zanavykai på två sätt — på stammen och på ändelsen, t.ex.: žãlei, šlãpėi, naũjėi, didžėi, kurčėi, men stamaccentuering är mycket ovanligare än ändelseaccentuering.

²⁴ Jfr J. Otrębski, anfört arbete, 109–110; A. Laigonaitė, anfört arbete, 57–58.

143

ja, femininum, stammen é

Maskulinum

Singular

Plural

Nominativ medinis — mediniai

Genitiv medinio — medinių

Dativ mediniam, mediniu, mediniu — mediniam(s), mediniem(s)

Ackusativ medinį — medinius

Instrumentalis mediniu — mediniais

Lokativ mediniam(e), mediny(je), medinij — mediniu os(e)

Femininum

Nom. medinė — medinės

Gen. medinės — medinių

Dat. medinei — medinėm(s)

Ack. medinę — medines

Instr. medine — medinėm(s), medinėmis

Lok. medinė(je), medinėj — medinėse

Ändelse. Mask. sg. dat. har, vid sidan av den pronominell-adjektiviska ändelsen, också den substantiviska ändelsen -ui (kpII -u).

Mask. sg. lok. har mycket varierande ändelser: den fullständiga adjektiviska ändelsen (mediniame) är något ovanligare än den kortare (mediniam). Den substantiviska ändelsen finns i tre varianter: den korta är vanligast (mediny), den fullständiga är ovanligare (medinyje); kpII har också ändelsen -ij (medinij). Jfr mėdy(je), mėdij.

Mask. pl. dat. har, förutom ändelsen med stammen ja, ibland också ändelsen med stammen a: mediniem(s) — liksom baltiem(s). Den senare ändelsen är något vanligare hos adjektiv av typen med stammen ja, såsom apvijam(ę) — apvijamiem(ę).

Maskulina adjektiv i komparativ böjs helt på samma sätt som maskulina adjektiv med stammen ja, och endast mycket sällan säger man, till skillnad från lk²⁵, i plural dat. exempelvis gražesniam(s), medan man i femininum gen. sg. ibland, vid sidan av gražesnės, också säger gražesnios.

Adjektivet pernykštis, -ė har i kpI-underdialekten också en stam på ja, med feminin ändelse -jo: pernykščias, pernykščia.

Femininum (medinė) böjs precis som substantiv med ė-stam — exempelvis mūšė, ląpė²⁶.

Adjektiv med stammen ja och feminin ė-stam är endast flerstaviga.

Accentuering. Adjektiv av denna stam med suffixet -ytis, -ė (mažytis, -ė) har en cirkumflex accent och tillhör accentklass II, inte I som i lk. Till skillnad från lk tillhör adjektivet pirmykštis, -ė accentklass II, inte I. Motsatt accentuation jämfört med lk har adjektiven maloninis, -ė och tiesioginis -ė²⁷. Singular av adjektivet didelis, -ė

²⁵ Jfr J. Žiugžda, a. a. a., 97.

²⁶ Žr. J. Senkus, Daiktavardžių linksniavimo kapsų ir zanavykų tarmėse bruožai. MAD, A 2(9), 1960.

²⁷ Plg. J. Žiugžda, min. veik., 102.

144

I de beskrivna dialekterna förekommer parallellt två accentueringsmönster — I och III: didelės, dideliam, didelė.

Adjektiv med suffixet -inis, -ė, bildade av ord med betoning på annan stavelse än ändelsen i genitiv plural, bevarar i de beskrivna dialekterna oftast grundordets (det ord de bildats av) betoning i genitiv plural. Således betonas exempelvis i roten och stammen: ánkštinis, ántinis, káiminis, kaimýnin(i)s, mė́tinis, malóninis, plėvinis, (Plėvinės kvietkos Plv.), sodýbinis (Sodýbinė žemė geresnė Gž.), tiesióginis, viétinis, vàštinis, medan de som betecknar material oftast betonas på suffixet, t.ex.: auksinis, bulvinis, drobinis, cimantinis, medinis, miltinis, popierinis, sidabrinis, varinis. Jfr även: Kelinaitės nuobrukinės, dziegoriukai an krūtinės (d.) Plv. Semėninis aliejus Gs. Dessutom betonas adjektiv som oftast på suffixet och som bildats av flerstaviga ord, t.ex.: Lopetinis kastuvas (av trä, med endast kanterna beslagna) Gs. Juozapinės (baltosios) lelijos Gs. I båda fallen förekommer dock undantag eller dubbla varianter, t.ex.: išeiginis, kartūninis, kiaūlinis, mėnesinis, vašarinis, pavasarinis.

Dessutom förekommer ibland adjektiv med -inis, -ė som inte betonas på suffixet, trots att de enligt den allmänna regeln 1k betonas där, t.ex.: dabartinis, tautinis, och inte dabartinis, tautinis²⁸.

Komparativformer av adjektiv betonas i de beskrivna dialekterna oftast inte enligt accentueringsmönster II, som i 1k, utan enligt mönster IV²⁹.

Sing. Mask. Fem. Nom. geresnis geresnė Gen. geresnio geresnės Dat. geresniam geresnei Ack. geresnį geresnę Instr. geresniu geresne Lok. geresniam, geresniame geresnė, geresnėje Plur. Nom. geresni geresnės Gen. geresnių geresnių Dat. geresniems geresnėm(s) Ack. geresnius geresnes Instr. geresnės geresnėm, geresnėmis Lok. geresniuose, geresniuose geresnėse

Sammansatta adjektiv med denna stam betonas i regel med fallande accent, även om deras andra led ursprungligen har stigande accent, t.ex.: ilgakojis, -ė, juodgalvis, -ė, riesėnosis, -ė, šeivakojis, -ė (vars tunna

²⁸ Žr. Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, XIV psl., ats. red. J. Kruopas, Vilnius, 1954; J. Žiugžda, min. veik., 102.

²⁹ Jfr J. Žiugžda, anfört arbete, 96. I det paradigm som ges här anges endast den vanligaste betoningen, men ibland uttalas också exempelvis geresniam (geresnių) geresnės, geresnei..., och dessutom geresniuose, geresnėse. Det förekommer också ändelser från andra stammar, t.ex.: mask. sing. dat. geresniui (jfr II), plur. dat. geresniams, fem. gen. geresnios.

10. Kalbotyros klausimai, III

145

(ben), svartfläckig, -t, tjockläppad, -t, ljusansiktad, -t, gråhårig, -t, men t.ex.: mjukhjärtad, -t, snedkindad, -t, tjocknackad, -t. I standardspråket rekommenderas att alla uttalas med fallande ton³⁰. Dessutom bevarar adjektiv bildade med prefixet be- i de beskrivna dialekterna, till skillnad från standardspråket, oftast den andra beståndsdelens tonaccent, t.ex.: skamlös, -t, benlös, -t, omättlig, -t, hjärtlös, -t, mellanliggande, -t, faderlös, -t, men: huvudlös, -t, benlös, -t.

2. Böjning av pronominella adjektiv

a, ja, feminina o-, jo-stammar

Maskulinum

Singularis. Pluralis.

V. senàsis, senãsai senieji, senìeji K. senójo senjų N. senà(m)jam, senãjam seniè(m)siem(s) G. senjį senúosius Į. senúoju senãsiais Vt. senãjam(e), senamjam(e), senúosiuos(e) senãjam(e)

Femininum

V. senóji senósios K. senósios senjų N. senã(i)jei, senãjej senósom(s), senómšiom(s) G. senąją sená(i)sias Į. senã(i)ja senós(i)om(is), senómšiom(i)s Vt. senójo(je), senójoj, senósiose senójoj

Ja-stammen (žaliasis) skiljer sig från a-stammen genom att stamfinalkonsonanten är palataliserad i alla kasus; dessutom har maskulinum singular nominativ i beskrivningsdialekterna, liksom ja-stammen och u-stammen, mycket sällan formanten -ai (žaliai, gražusiai). Denna formant i maskulinum singular nominativ (och vokativ) är något vanligare endast hos pronominella adjektiv med a-stam i äldre människors tal, särskilt i kpII, t.ex.: Kur mano senãsai (šẽnasai)³¹ šinélis? Gs. Mažãsai vaikas Ūt. Mylìmãsai bernèlis Šil.

Formanten -ai³² i maskulinum plural nominativ förekommer lika ofta i pronominella adjektiv av alla stammar, t.ex.: raudoniejėi, žalieji, gražiejėi.

De enskilda kasusens morfologiska och fonetiska egenskaper (betoning m.m.) framgår av själva paradigmet. Såvitt det är möjligt att fastställa anges mindre frekvent förekommande varianter inom parentes eller som alternativ. Anmärkningsvärd är den obetonade ändelsen i singular dativ-

³⁰ Jfr A. Laigonaitė, a.a., 55. ³¹ Adjektiven i denna stam, särskilt de med icke-ändelsebetoning, betonas på två sätt; jfr också: báltasai | báltasai, raudónsai || raudónasai. ³² De kan betraktas som den substantiviska ändelsen hos det andra ledet i ett pronominellt adjektiv. ai efter j övergår enligt dialekternas fonetiska regel till ei.

146

heten hos I-ledets a-ljud är dubbel — kort och långt a: senajam || senajam, še-najėj || šėna:jei. Oftast hörs ett halvlångt a — šėna.jam, šėna.jei.

I femininum pluralis genitiv, singularis instrumental och dativ uttalas det första ledet av ändelsen även med ai: senāsias, senājia, senājei. ai i de två första kasusen har utvecklats ur an, medan formen senājei har bevarat den första ledets ändelse i sin helhet³³.

u, dess feminina stammar, till exempel gražūsis (sällsynt gražūsai), gražioji, skiljer sig vid böjning nästan inte alls från dess feminina stammar.

Särskilt bör böjningen av pronominella adjektiv som bildats av komparativ nämnas. I de beskrivna dialekterna har samtliga kasus i femininum två stammar — jo- och ė-stammar, till exempel: didesnōji || didesnējī. Ibland ligger betoningen också på didesnōji || didesnējī. En sådan dubbel betoning förekommer även i vissa kasus i maskulinum. I paradigmet anges endast den vanligare betoningen.

Maskulinum

Singularis Pluralis Nom. didesnysis didesnėji, didesnėjei Gen. didesniojo didesniųjų Dat. didesniā(m)jam didesnė(m)siem(s) Ack. didesnįjį didesniuosius Instr. didesniuoju didesnėseis Loc. didesniajam(e), didesniamjam(e), didesniuosiuos(e) didesniajam(e)

Femininum

Nom. didesnioji || didesnėji didesniosios || didesnėsės Gen. didesniosios || didesnėsės didesniųjų Dat. didesni(į)jei || didesnė(į)jei didesnio(m)siom(s) || didesnė(m)sem(s) Ack. didesniąją || didesnėjų didesniā(i)sias || didesnē(i)ses Instr. didesni(į)ja || didesnė(į)ja didesnio(m)siom(i)s || didesnē(m)sem(is) Loc. didesniojoj(e) || didesnėjėj(e) didesniosiose || didesnėsėse

II. RÄKNEORD

Allmänna anmärkningar. Räkneord är ord med vilka vi uttrycker föremåls antal (kvantitet) eller deras ordningsföljd.

Med avseende på betydelsen finns det i de beskrivna dialekterna, liksom i standardspråket, två huvudgrupper av räkneord: kardinaltal och ordinaltal. Man kan också urskilja en tredje grupp — räkneordsuttryck, t.ex.: daug, keli, keliōlika, keleta(s) m.fl. Kardinaltalen delas vidare in i grundtal, multiplikativa tal, kollektiva tal och bråktal.

33 Jfr Z. Zinkevičius, Lietuvių kalbos įvardžiuotinių būdvardžių istorijos bruožai, m.fl., Vilnius, 1957.

147

Till sin struktur eller sammansättning är räkneorden enkla (enledade) och sammansatta. De senare delas vidare in i sammansättningar³⁴, bildade av två ord, t.ex.: dvidešimt (dvidešimt), trisdešimt (trisdešimt), samt flerordsuttryck, t.ex.: du šimtai penkiasdešimts, keturios dešimtys.

Vad gäller grammatiska egenskaper och böjning sammanfaller de beskrivna dialekternas räkneordssystem i stort sett på många sätt med substantiv, adjektiv eller pronomen. Räkneorden ligger närmast adjektiven, medan vissa liknar substantiven (en del sammanfaller nästan helt med adjektiv eller substantiv). I de beskrivna dialekterna, liksom i standardspråket, tycks det finnas mycket få räkneord vars böjning inte sammanfaller med vare sig substantivens, adjektivens eller pronomenens.

Inte alla räkneord har maskulinum och femininum. Vissa, t.ex. šimtas, har bara maskulinum, medan andra, t.ex.: vienuolika, dešimtis, bara har femininum. Ordningstalen pirma, antra, trečia osv. är neutrum. Det finns också sådana, t.ex.: dešimc (dešimt), dvidešimc (dvidešimt), trys³⁶, som saknar genuskategori.

Räkneord har i allmänhet samma kasusändelser som andra nominalord. Bland de undantag som förekommer kan nämnas exempelvis: vienuolika — devyniolika, keliolika, där singularis ackusativ oftast inte skiljer sig från nominativ — med andra ord har den gamla ackusativformen ännu bevarats³⁷.

Det bör noteras att räkneorden keturi — devyni i maskulinum ackusativ har ändelsen -is, inte -ius: keturis — devynis³⁸.

Flerordsuttrycken tūkstantis šimtas, tūkstantis du šimtai osv. uttrycks också tillsammans med vienuolika — devyniolika, genom att lägga till pluralformen av ordet šimtas, t.ex.: vienuolika šimtų — devyniolika šimtų.

Ordningstal och ibland även kardinaltal, när de står som bestämningar till orden valanda, metai, används oftast i en mening utan det bestämda ordet, t.ex.: Šoko iki pirmų Vilkv. Parsitrėnkė (parėjo) jau po dvyliktos (dvyliktos) Gs. Kai tik penktą (penkios), jau į kelią Alk. Sulaukė aštuoniasdešimtus (aštuoniasdešimc) į mirė Gs. Exemplen visar dock att detta bara gäller när det bestämda ordet (valanda, metai) tydligt kan underförstås.

³⁴ De kallas också sammandragna, förkortade (sustruktintais) — se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai 1, 220; J. Žiugžda, anf. arb. 113, 118; dessutom jfr Mūsųdienų latviešu literārās valodas gramatika, 1, 479, Rīgā, 1959

³⁵ Enligt de fonetiska lagarna i de beskrivna dialekterna skiljer sig vissa räkneordsändelser från standardspråkets, t.ex.: vienc, dešimc, didesimc, trisdešimc..., šimc. Så är det särskilt i zanavykų-dialekten, där det rörliga a oftast faller bort och -ts, -ns blir > -c, -nc.

³⁶ Med undantag för lokativ, t.ex.: trijuos tvartuos, trijose skryniose Gs.

³⁷ Jfr J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 220. Ibland uttalar särskilt yngre dialekttalare ackusativformen även för vienuolika — devyniolika, keliolika (med lång vokal). Med långt a uttalas formen säkert i (vienuoliką vištų, dvyliką paršų) kpIIv (de västliga kapsai, andra gruppen — Daukšiai, Gudeliai, Igliūka, Liudvinavas).

³⁸ Ändelsen -is används inte bara i de beskrivna dialekterna utan också i många andra dialekter; med några få undantag finns den även i äldre skrifter (av Mažvydas, Bretkūnas, Daukša m.fl.). Det finns dock dialekter, exempelvis de nordöstliga högstaitiska dialekterna (Dusetos, Antazavė m.fl.), de nordvästliga högstaitiska dialekterna och många žemaitiska dialekter, som har ändelsen -ius: keturius, devynius (som žalius, šlapius). Jfr V. Mažiulis, Apie lietuvių kalbos skaitvardžius. — Kai kurie lietuvių kalbos gramatikos klausimai, 56, Vilnius, 1957. Jfr dessutom de multiplikativa räkneorden i de beskrivna dialekterna: penkeris || penkerius, dvejus || dvejis m.fl.

148

1. Räkneord

a. Grundtal

vienas, -à

Maskulinum

Singular

Plural

V. vienas, vienas V. vieni, vieni

K. vieno K. vienų

N. vienám, vienui N. vieniem(s)

G. vieną G. vienus

Į. vienu Į. vienais, vienais

Vt. vienam, viename Vt. vienuõs, vienuose, vienúose

Fem.

Sing.

Plur.

Nom. en, en Nom. ens

Gen. ens Gen. en

Dat. en, en Dat. en, en

Acc. en Acc. en, en

Instr. en, en Instr. en, en, en

Loc. en, en, en Loc. en, en

Som vi ser överensstämmer räkneordet en, -as böjning och accentuering nästan helt med adjektivet vit, -as böjning och accentuering. I vissa avseenden skiljer det sig från 1k.

Pluralformen en, -a används endast när ordet står tillsammans med substantiv som bara förekommer i plural (i stället för det kollektiva räkneordet en³⁹) eller har adjektivisk eller pronominell betydelse, t.ex.: Redan ett år har gått Gs. Bara en trasig underkjol återstod Vlkv. Det finns en sax, den har rostat Plv.

Förutom den grundläggande räkneordsbetydelsen har en, -a också andra betydelser (adjektiviska, pronominella)⁴⁰; detta framgår av följande exempel: Med honom är jag ensam (verkligen) bekymmer Gs. Kvar blev bara en (utan människor) stuga Vlkv. Från Birštonas till Karaliaučius är det bara en (sammanhängande) skog, säger de i Ūt. Vid Bagótąja är det bara en (sammanhängande, verklig) sandmark, medan det vid Kazlai bara finns skogar Plv. Alla tre föddes samma (en och samma) dag Nm. Här bodde en viss (någon slags) liten man Br.

Maskulinum singularis dativformen enui har endast belagts i folktraditionen. I idiomatiska uttryck ligger betoningen vanligen på slutet⁴¹, t.ex.: De gamla lever helt ensamma Vlkv.

³⁹ Jfr kollektiva räkneord.

⁴⁰ Jfr *Dabartinės lietuvių kalbos žodynas*, 938.

⁴¹ enui är i själva verket ett adverb med dativ- eller lokativursprung och formativen -ui, som används förstärkande tillsammans med räkneord med samma rot. Jfr K. Ulvydas, Adverbialisering av singularis dativ och adverb med formanten -(i)ui, -i i litauiskan. — Några frågor i litauisk grammatik, 127, 134, Vilnius, 1957.

149

Det blev bara en kvar, som ett finger Gs. Förutom vienuõ sägs ibland också vienų (genitiv pluralisform), t.ex.: En enda levde hela sitt liv Gs.

I maskulinum pluralis nominativ med betoning på stammen hördes det oftare i en sådan mening: De två enda stannade hemma Gs. I detta fall sägs också vienu du.

dù, duì

Maskulinum. Femininum.

V. dù dvi

K. dviejų, dvejų, dvie

N. dviem(s), dviemi

G. dù dvi

Į. dviem(i), dviem(s)

Vt. dviejuõse, dviejuos, dviejuõs, dviejuõse dviejuõse, dviejuõse

Som vi ser av paradigmet skiljs genus åt i nominativ, ackusativ och lokativ.

Genitivformen dviejų (med betoning på ändelsen)⁴² är ovanligare och nyare i de beskrivna dialekterna. Formen dvie används i kpIIr (de östra andra kapsai — omkring N. Ūta, Garliava). Dativ- och instrumentalisformen dviem(s) (med s) är sällsynt och används kanske något oftare bland zanavykai och kpII, medan formen dviemi har hörts endast omkring Naujoji Ūta. Lokativformerna dviejuõse, dviejuõse har i kpII betoning på den näst sista stavelsen; här markeras de med akut accent, men uttalet är ibland inte tydligt. Till skillnad från Įk är ⁴³ den mest välkända betoningen på första stavelsen, medan betoning på ändelsen är mycket mindre vanlig.

Dessutom används de adverbialiserade formerna dviese och dvieje, t.ex.: Allt görs av två Gs. Jfr trieše. Räkneordet du, dvi har en dualisform och kräver i allmänhet kongruens, men användningen av numerus hos de nominala ord som kongruerar med det är ändå inte alltid konsekvent i de beskrivna dialekterna.

I nominativ används vanligen plural, t.ex.: De går som två små barn Gs. De kommer inte överens som två katter i en säck VIkv. Två pojkar och två flickor växer upp VIkv. Dualis har bevarats i folkdiktningen, t.ex.: Två hjul står i skogsbrynet (öron) Gs. Två små harar slåss, vitt blod rinner (kvarnstenar) Alvt.

Även andra nominala ord kongruerar med dativformen dviem och instrumentalisformen dviem, t.ex.: Med två huvuden är det alltid lättare att förstå Gž. Ta på dig⁴⁴ handskar VIkv.

Med två används substantiv i ackusativ i dual eller plural, särskilt feminina, t.ex.: Hon uppfostrade två söner och två döttrar || två söner och två döttrar Gs. Han har två rubler || rubler VIkv.

Om Daukšiai och på andra håll finns dualis i ackusativ mest kvar endast i maskulinum, t.ex.: du vaiku, du sūnu, du pirštu, medan den i femininum nästan helt har försvunnit (dvi kati, dvi bobi; det sägs, verkar det, aldrig).

⁴² Se Litauiska språkets nutida ordbok, A. Laigonaitė, anfört arbete, 64.

⁴³ Jfr J. Žiūžda, anfört arbete, 117, Litauiska språkets nutida ordbok.

⁴⁴ Det sägs kanske oftare, särskilt bland de äldre, också su dvejõm.

150

båda, båda (båda, båda)

abù, abì skiljer sig nästan inte alls i böjning och accentuering från dù, dvì. Vid sidan av abù, abì används ofta också sammansatta former med dù, dvì (pronominella räkneord): abùdu, abìdvì. I Zanavykųområdets utkant, särskilt den del som ligger nära Veliuona-dialekten, faller konsonanten v bort i böjningen av abùdu, abìdvì — där säger man till exempel: abìdi, abìdiem (abìdem).

tre

N. tre G. trijų, trijų D. trìm(s), trimi A. tris I. trim̃, trimì(s) L. trijuõs, trijuõse; trijõse

I lokativ används för båda genus, särskilt bland de äldre, även den adverbialiserade formen trise eller ibland trỹse, trìese, t.ex. Vart de än går – överallt tre tillsammans Gs. Även formen trijuõs har numera ibland adverbialiserats, t.ex. De tröskar tre tillsammans Vlk. Formen trimi förekommer oftare i Kapsuko-områdets östra delar i vardagligt tal.

fyra—nio

Mask. Fem. Nom. fyra, sju fyra, sju Gen. fyras, sjus Dat. fyror, sjuor fyra, sju Ack. fyra, sju fyra, sju Ill. fyror, sjuor fyra, sju Lok. fyror, sjuor, fyra, sju; fyra, sju, fyra, sju

Som vi ser böjs dessa räkneord som exempelvis ett adjektiv (dess plural) šlàpì, šlàpios, men ack. har inte ändelsen -ius⁴⁵, utan -is. De mindre vanliga formerna anges inte här.

Ibland, till exempel vid snabb räkning och i barns språk, dras betoningen tillbaka från ändelsen: kèturi, pẽnki, šeši — till den första stavelsen, sèptyni, aštuoni, devyni — till den första eller andra stavelsen.

tio, tjugo—nittio⁴⁶

Dessa räkneord har i de beskrivna dialekterna många olika former och betonas på olika sätt, t.ex.: tio, tio, tiotal, tjugo, tjugo, tjugotal, två tiotal, fyrtio⁴⁷, fyrtio, fyrtiotal, fyra tiotal. Ap-

⁴⁵ Denna ändelse förekommer i vissa östliga, nordvästliga höglands- och samogitiska dialekter. Jfr not 38.

⁴⁶ En del skriver också dešimtis (se V. Mažiulis, Apie lietuvių kalbos skaitvardžius, anfört arbete, 57), men ett sådant uttal vore omöjligt för talare av de beskrivna dialekterna.

⁴⁷ Här kan betoningen rentav vara trefaldig: fyrtio, fyrtio och fyrtio (med två betoningar).

151

I allmänhet är sammansatta former kanske vanligare än analytiska former, men i äldre människors språk tycks de analytiska formerna vara vanligare.

Den kanske vanligaste formen, särskilt bland kapsai, är dešimc < dešimtis, dešimtes (jfr akmens, sesers < akmenes, seseres).

tio böjs som ett i-stammigt substantiv, men i singular dativ och instrumentalis och ibland i singular och plural ackusativ har det ändelser från den ena eller båda stammarna. Betoningen följer oftast accenttyp I⁴⁸.

Sing. Plur. Nom. dešimtis dešimtys Gen. dešimties dešimčių Dat. dešimčei dešimtim(s) Ack. dešimtį dešimtis, dešimčias Instr. dešimtim(i), dešimčia dešimtim(is) Lok. dešimty(je) dešimtyse,-yse

Elva–nitton

Dessa räkneord böjs som singularformen av femininumsubstantiv med o-stam, men ackusativ skiljer sig oftast inte från nominativ, t.ex.: Fick tolv (sällsynt, nyare dvyliką) rubel Vilkv.⁴⁹ Jfr Užkirsto porą pantinių (pančių) Gs. Póra šnapsų įsigėrė (d.) Alvt.

Det förekommer, om än mycket sällan, fall då dessa räkneord, så att säga, är oböjliga i åtminstone vissa kasus, jfr t.ex.: Inbjöd alla elva männen Gs. Överlämnade åt alla elva männen (oftare vienuolikai) det som tillkom dem Gs. Böjning förekommer oftare när ett ord med samma ändelse som räkneordet i samma kasus står före räkneordet, t.ex.: Räckte fram lest visai penkiolik(ai) vištų Gs. På andra håll, till exempel kring Daukšiai, böjs dock dessa räkneord alltid.

Kring Kybartai har man hört äldre människor använda nominativ singular vienuoliks: Det var sådana vienuoliks människor.

Hundra

Till skillnad från Ik⁵⁰ är detta räkneord i de beskrivna dialekterna oftast inte av IV utan av II accentklass — det böjs och betonas som finger.

Förutom sin egentliga betydelse har hundra också en obestämd betydelse — betydelsen ’många’, t.ex.: Jag har sagt det hundra gånger, men har du gjort något åt det? Žal. Ordet hundra används dessutom i milda svordomar och vissa uttryck, t.ex.: Dra åt helvete⁵¹ (till djävlarna)! Gs. Åh, hundra på dig, hundra på dig! Alk. Bekymmer, sjukdomar... — hela hundratal! Gs.

⁴⁸ Ibland betonas även tio (3ᵇ), t.ex. uttalas kring Daukšiai dešimčių, dešimtį, dešimtyse.

⁴⁹ I KpIIv (kring Daukšiai och på andra håll) säger man endast elva, tolv. Se om detta redan ovan — i ”Allmänna anmärkningar” och jfr kollektivtal.

⁵⁰ Žr. J. Žiugžda, min. veik., 118, Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, A. Laigonaitė, min. veik., 64.

⁵¹ Det är intressant att nominativ har använts här i stället för genitiv.

152

tusen

I de beskrivna dialekterna böjs tusen vanligen som ett I accentklass-substantiv med ja-stam och skiljer sig inte från Ik. Ibland har dock vissa kasusformer av detta räkneord även ändelser hos substantiv med ž-stam och kan vara av både femininum och maskulinum, t.ex.: Folkmassor, tusentals och åter tusentals kom Gs. Några tusen människor samlades Plv. Det blir sammanlagt omkring några tusen rubel Žal. Jag får inte ens tusen Vlk.

miljon, miljard

Dessa två räkneord böjs i de beskrivna dialekterna som substantiv av I-ackentyp med a-stama. I dialekten Lk har milijonas akut accent (milijõnas) och tillhör accentklass II⁵².

Böjningen av sammansatta kardinaltal skiljer sig i de beskrivna dialekterna i allmänhet inte från böjningen av kardinaltal⁵³: alla ord böjs, utom de räkneord som bildas av elva–nitton genom att lägga till genitiv plural av ordet hundra, t.ex.: nominativ elva hundra, genitiv elvas hundra, ackusativ elva (elvan) hundra.

b. Multiplikativa räkneord

Dessa räkneord bildas i de beskrivna dialekterna på samma sätt som kardinaltalen, men deras användning är något annorlunda.

Med egentliga, tydliga pluralia tantum-substantiv, bildade av två tydliga delar, t.ex. sax, gafflar, byxor, eller sådana som saknar singularform, t.ex. kyrkogårdar, dörrar, används vanligen endast multiplikativa räkneord, t.ex. Vi hade tre saxar Dkš. Båda dörrarna är öppna Žal. Deras lada har tre dörrar Žal. Där fälten är breda har man harvat med två harvar Gs. Men här och där förekommer numera ibland också parallellt med dessa substantiv icke-multiplikativa räkneord, t.ex. Det finns ju tre gafflar (för att mocka gödsel) Gs.

Räkneordet en intar en särskild ställning vid sidan av ett par, eftersom man exempelvis också säger: en dörr, kyrkogård, ett par byxor, sax. Detta beror på att en är ett särskilt räkneord med många bibetydelser.

Substantiven år, fönster och hus bör också nämnas särskilt.

Med plural-substantivet år används också icke-multiplikativa räkneord (två, tre, fyra, fem... år), t.ex.: Fem år har redan gått, men han har ännu inte återvänt Vlkv. Redan åtta år gammal Nm. Detta sker tydligen därför att år är ett sådant substantiv vars pluralbetydelse redan har bleknat och blivit oklar — i en viss betydelse kan det också ha en singularform, t.ex. det är dags att stiga upp.

Omvänt förekommer det fall då ett multiplikativt räkneord används tillsammans med det vanliga substantivet i singular, nämligen fönster, t.ex.: Två (dubbla) fönster, men vinden blåser ändå Plv. Här börjar fönster likna ett plural-substantiv — de två fönstren har något gemensamt med varandra, som om de vore två sidor av samma föremål; jfr två dörrar.

⁵² Se Lietuvių kalbos žodynas (Litauiska språkets ordbok); i J. Žiugždas Lietuvių k. gramatika, 1, 115, 118 anges också akut accent, men på s. 118 uppges felaktigt att ordet har fast accent.

⁵³ Se J. Žiugžda, a.a., 118.

153

Det sägs: Jis turi dvejus namus Dkš. och Jis turi du namu Dkš. Dveji namai är inte detsamma som du namai. Dveji namai betyder två gårdar; här har ordet namai redan blivit ett substantiv i plural.

Bruk av kollektiva räkneord förekommer också i vissa substantiverade ordkombinationer, t.ex.: No pilvo skaudėjimo gerai yr trejos devynerios (trejonka) Gs.

Exempel på böjning av kollektiva räkneord:

Maskulinum

Nominativ abeji dveji penkeri

Genitiv abejų dvejų penkerių

Dativ abejiem(s) dvejiem(s) penkeriem(s)

Ackusativ abejus, abėjus dvejus, dvejs penkeris, penkerius⁵⁴

Instrumentalis abejēs dvejēs penkerēis

Lokativ abėjuos, abėjuosė dvejuos, dvejuosė penkeriuos, penkeriuose (adv. penkeriese)

Femininum

Nominativ abėjos dvejos penkerios

Genitiv abejų dvejų penkerių

Dativ abėjom(s), abėjom(s) dvejom(s), dvejom(s) penkeriom(s), penkeriom(s)

Ackusativ abėjas dvejas penkerias

Instrumentalis abėjom(is), abėjom(s) dvejom(is), dvejom(s) penkeriom(is), penkeriom(s)

Lok. abėjose, abėjose dvejose, dvejose penkeriose, penkeriose

c. Kollektivräkneord

I de dialekter som beskrivs är kollektivräkneord till synes inte särskilt vanliga — i stället för kollektivräkneord används ibland redan grundläggande räkneord, men äldre människor skiljer fortfarande mellan dem, t.ex.: Förr brukade man åka i fyrtal till herrgårdarna Žal. Någon skulle gripa tag i ett par män och kasta ut dem Gs. Ibland sägs det dock, till synes utan betydelseskillnad, på båda sätten — med kollektivräkneord eller med grundläggande räkneord, t.ex.: Det var tre hästar || tre hästar Gs. Men vanligtvis säger man bara: De harvade tre tillsammans Gs.

I själva verket betecknar kollektivräkneord en viss tätare enhet, sammanslutning och odelbarhet. Skillnaden är alltså denna: säger man de åker i fyrtal, förstår man att hästarna är ihopspända i en viss ordning, medan uttrycket de kommer med fyra hästar endast anger antalet; någon ordning — samordning — nämns inte.

Kollektivräkneordens böjning skiljer sig nästan inte alls från grundläggande räkneord, med undantag för dativ. I allmänhet böjs de som substantiv med fast a-stam och betoning, t.ex.:

⁵⁴ Penkerius sägs, särskilt bland kapsai, betydligt mer sällan än penkeris — på denna punkt skiljer sig de beskrivna dialekterna från standardspråket. Jfr J. Žiugžda, anfört arbete, 118; jfr även noterna 38 och 45.

154

Mask.

Nom. trejetas aštuonetas Gen. trejeto aštuoneto Dat. trejetui, -ų, -am aštuonetui, -ų Ack. trejetą aštuonetą Instr. trejetu aštuonetu Lok. trejete aštuonete

Dat.-ändelsen -am (trejetam) förekommer sällan — den har till exempel hörts i trakten kring Vilkaviškis: Det räcker med det där tyget till ännu tre skjortor. Ändelsen -u används i kpII.

Nors ir retokai, bet prireikus pavartojama ir šių skaitvardžių moteriškosios giminės formos. Linksniuojama kaip vienuolika. Be to, galininko forma abiem giminėm dažnai vartojama senovinė (be ilgojo — nosinio a), pvz.: Turė kelis darbinius arklius ir trejeta kumelaičių KžR. Augina aštuoneta vaikų Gs.

d. Bråktal

Bråktalen i de beskrivna dialekterna är, liksom i standardlitauiskan, av två slag: sammansatta och sammansatta av flera ord (talordskombinationer) samt flerordsuttryck.

Sammansatta bråktal bildas av ett ordningstal tillsammans med substantiven pusė och dalis: pusė utgör den första leden i det sammansatta talordet, och dalis den andra.

Bråktal bildade med ordet pusė och genitiv av ett ordningstal, t.ex. pusantro, pustrėčio, pusketvirto osv., används i praktiken oftare från pusantro⁵⁵ till pusdešimto och något mer sällan till pusdvidešimto; de böjs inte. Femininum: pusantros⁵⁶, pustrėčios, pusketvirtos osv.

Bråktal bildade med substantivet dalis skiljer sig visserligen inte i grunden från standardlitauiskan, men uppvisar vissa variationer i ordbildning, morfologi och accentuering, t.ex.: trečiadalis, trečdalis, trečdalys; ketvirtadalis, ketvirtadalys, ketvirtadalis, ketvirtadalys; penktadalis, penktadalys, penkdalys; šeštadalis, šeštadalys, šešdalis; septintadalis, septintadalys, septintadalys, septindalis; aštuntadalis, aštuntadalis, aštuntadalys, ašundalis; devintadalis, devintadalis, devintadalys, devyndalis; dešimtdalis, dešimtdalys, dešimtdalis, dešimtdalis; vienuoliktadalis, vienuoliktadalys; jfr dvyliktdalis — dvidešimtdalis⁵⁷. Dessa talord böjs som substantiv med ja-stam.

Bråktalsuttrycken i de beskrivna dialekterna skiljer sig inte alls från standardlitauiskan eller skiljer sig endast genom redan kända egenheter, t.ex.: viena trečdalis (trečiadalis, trečdalys), du trečdaliai (trečiadaliai, trečdalē). Hit hör också uttrycken pirmà dalis, antrà dalis osv.

Det bråktal ketvirtis som hör till de beskrivna dialekternas talord har en annan betoning än i standardlitauiskan.⁵⁸

⁵⁵ Det sammansatta talordet pusantro förekommer nästan inte alls — ibland säger man, troligen endast i betydelsen ’tid’, pusė pirmo; femininformen är mer levande: pusė pirmos, t.ex.: Pietaujant apie pusę pirmos Gs. Genitiv plural av det sammansatta talordet är något bekant, t.ex.: Nė pusprimių metų neišdybarai, į išvarė Dkš.

⁵⁶ Även pusantros har parallell betoning, till skillnad från standardlitauiskans betoning — se J. Žiugžda, anf. arb., 119.

⁵⁷ Ibland betonas även dvidešimtdalis.

⁵⁸ Se J. Žiugžda, anf. arb., 119.

155

2. Ordningstal

I de beskrivna dialekterna böjs ordningstalen, liksom i lk (pirmas, antras, trečias osv., femininum pirmà, antrà, trečià), som adjektiv med samma stam; jfr báltas, -à, mažàs, šlàpias).

Vid sidan av aštuñtas säger man i kpII ibland, till exempel kring Naujoji Uta, då och då också den äldre formen aštuontas, -à. På samma ort har man också hört äldre människor säga šėkmas, -à.

Vid sidan av pirmas, antras används ibland också vienas, kitas (viẽnc, kìc) med samma betydelse, till exempel: Viẽnc vienurũ eina, kìc kitũr, o trečias trečiũr Gs. Kai susipyksta jiedu, tai primane vienas kitám akis išsilupinė́tu Vilky.

Sammansatta ordningstal dvidešimtas och trisdešimtas har, till skillnad från lk⁵⁹, oftast betoning på första stavelsen,⁶⁰ medan keturiasdešimtas — šešiasdešimtas oftast betonas på den första stavelsen i det andra sammansättningsledet eller uttalas med båda betoningarna samtidigt, till exempel: dvidešimtas, trisdešimtas; keturiasdešimtas, keturiasdešimtàs, keturiasdešimtas; penkiasdešimtas, penkiasdešimtàs, penkiasdešimtas; septyniasdešimtas, devyniasdešimtas skiljer sig i betoning från typen keturiasdešimtas genom att den andra stavelsen betonas i stället för den första: septyniasdešimtas, septyniasdešimtàs, septyniasdešimtas. Alla har, till skillnad från lk⁶¹, betoningstyp I. I de yngre dialekttalarnas språk förekommer också betoning enligt lk: dvidešimtàs, -à, trisdešimtàs, -à osv.

tūkstantas, tūkstantà behöver man använda mycket sällan (jfr tūkstantas sykis) och har, liksom i lk⁶², fast betoning. Deras pronominella former används kanske något oftare.

I sammansatta ordningstal dvidešimc pirmas — šimtas penkiasdešimc pirmas osv. böjs, liksom i lk, endast det sista ordet.

Hur väl böjningen och betoningen av ordningstalen i de beskrivna dialekterna överensstämmer med böjningen och betoningen i lk framgår till exempel av paradigmet för penktas:

Singularis. Mask. Fem. Nom. penktas penktà Gen. penkto penktõs Dat. penktám penktài, penktai⁶³ Ack. penktą penktą Instr. penktù penktà Lok. penktam, penktame penktõ(j), penktoje

⁵⁹ Žr. J. Žiugžda, min. veik., 118.

⁶⁰ Plg. F. Kurschat, Grammatik der litauischen Sprache, 260, 265. Halle a. S., 1876.

⁶¹ J. Žiugžda, min. veik., 115, 118; be to, plg. A. Laigonaitė, min. veik., 65.

⁶² J. Žiugžda, min. veik., 115, 118.

⁶³ Till skillnad från lk betonas dativ singularis femininum i de beskrivna dialekterna oftare på ändelsen: pirmài, antrài, trečiài osv. Jfr även adjektivens betoning.

156

Plural

Maskulinum

Femininum

Nominativ femte femte

Genitiv femtes femtes

Dativ femte femte, femte

Ackusativ femte femte

Instrumentalis femte femte, femte

Lokativ femte, femte femte, femte

Av ordningstalen förekommer, om än sällan, även pronominalformer: den första, den andra, den tredje osv.⁶⁴, till exempel: Alla flickorna, men bara den tredje i raden var flickor Alvt. Pronominala ordningstal böjs på samma sätt som pronominala adjektiv.

Pronominala ordningstal av typen den elfte har två slags betoning: vienuoliktàsis, -oji, vienuoliktąjį och vienuoliktasis, -oji (accentklass I).

Endast den första kan kompareras, liksom i lk; jfr: Den som är först är bäst. Det närmar sig adjektivet inte bara morfologiskt utan också semantiskt.

Hos vissa ordningstal, särskilt från den första till den tionde, förekommer även neutrum: första, andra, tredje osv., men formen är numera inte särskilt vanlig.

Numeralord

Vissa kvantitativa adverb kallas ibland numeralliknande ord eller oegentliga, obestämda⁶⁵ räkneord; i de undersökta dialekterna finns, liksom i litauiska standardformer, till exempel: mycket, många, lite.

Dessutom räknas också vissa mer eller mindre böjliga räkneord av detta slag till denna kategori, till exempel: ett antal, många, ett tiotal, några, några (flera tiotal), några hundra, några tusen.

Numeralordet ett antal saknar oftast genusskillnad⁶⁶, till exempel: Det samlades ett antal flickor Gs. Ett antal män räcker för maten Žal. Dessutom har detta räkneords genitiv singular två möjliga former, till exempel: Han gav ett antal äpplen Gs. Jfr elva och så vidare.

Avledningar av räkneord

Vissa ord bildas av räkneord med vissa suffix eller på andra sätt: de är adjektiv som härletts från räkneord⁶⁷, nämligen:

1. Med suffixet -õpas, -õpa: dvejõpas (dvejõps), -a, trejõpas, -a, ketveriõpas, -a; så bildas dessa adjektiv upp till dešimteriõpas, -a; dessutom används fortfarande former från dvidešimteriõpas, -a till šimteriõpas, -a och ibland tūkstanteriõpas, -a.

2. Med -lypas, -a och -lypis, -ė till räkneorden från ett till tio: vienlypas, -a, dvilypas, -a, trilypas, -a, keturlypas, -a, šešlypas, -a, aštuonlypas, -à; vienlypis,

⁶⁴ Bestämda räkneord större än dešimtàsis, -oji, det vill säga vienuoliktasis, dvyliktasis och så vidare, används i praktiken ännu mer sällan.

⁶⁵ Plg. Грамматика русского языка, 1, 380, Москва, 1952; Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika, 1, 478.

⁶⁶ kėleta är i själva verket neutrum.

⁶⁷ Att de inte är räkneord framgår av att de varken betecknar själva antalet föremål eller deras ordningsföljd. Jfr J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 219.

157

-ė, tvåfaldig, -ė, trefaldig, -ė, fyrfaldig, -ė och så vidare. Ur ordbildningssynpunkt är nästan alla möjliga, men i praktiken används inte alla i samma utsträckning, och några förekommer kanske inte alls.

3. Med -linkas, -a: vienlinkas, -a, (-à), dvìlinkas, -a, (-à), trilinkas, -a (-à), keturlinkas, -a, aštuonlinkas, -a, men några av denna typ, till exempel šešlinko, har jag inte hört.

Ur ordbildningssynpunkt kan de, liksom de föregående, betraktas som sammansatta ord, vars -linkas kan förbindas med verben lenkti, linkti, medan -lypas hör samman med lipti, limpa.

4. Med -gubas⁶⁸ -a: dvigubas, -a, trigubas, -a, keturgubas, -a. Med högre tal bildas sådana, tycks det, inte. Även viengubas används sällan i praktiken.

Eftersom de tidigare nämnda ordbildningarna är räkneordsadjektiv skiljer sig deras böjning i de beskrivna dialekterna inte från böjningen av adjektiv med motsvarande stam. De som bildats med -gubas och suffixet -opas har fast betoning, medan endast femininum singularis nominativ av formerna med -linkas ibland (kring Vilkaviškis med flera) har betoning på ändelsen: vienlinkà, dvìlinkà, trilinkà.

Vissa ord som förr var lokativformer av räkneord används numera som adverb. I de beskrivna dialekterna finns det ganska många sådana, nämligen: dviese, dviejė; triese, trisė, tryse; keturiese, keturisė; penkiese, penkisė; šešiese, šešisė; septyniese, septynisė; aštuoniese, aštuonisė; devyniese, devynisė. Exempel: Vart de än går — överallt två tillsammans Plv. Förr brukade vi tröska med slaga tre tillsammans, spragilais trisė kuliam Gs.

Bland avledningar av räkneord bör också nämnas vienuolikis, dvylikis... dvidešimtinis, som används i kpII (kring Daukšiai, N. Ūta) när man talar om vävsked och kortleksjokrar,

BÖJNINGSDRAG HOS ADJEKTIV OCH RÄKNEORD I KAPSŲ-ZANAVYKŲ-DIALEKTERNA

Ю. Ю. СЕНКУС

Резюме

Adjektiv och räkneord i de beskrivna dialekterna (Kalvarija-, Kapsukas- och Vilkaviškis-distrikten samt den södra delen av Šakiai-distriktet) böjs efter genus, numerus och kasus på samma sätt som i standardspråket. Adjektiv böjs dessutom efter komparationsgrader.

Adjektiv och räkneord har tre genus: maskulinum, femininum och neutrum: šaltas, šalta, šalta; pirmas, pirma, pirma. Neutrum skiljer sig från femininum endast genom betoningens placering. Vissa adjektiv, till exempel adjektiv med stammar på ja och ē, saknar neutrum. Vissa räkneord, till exempel trys, saknar helt genuskategori.

Adjektiv har tre numerus: singular, plural och dualis. Den sistnämnda är mycket sällsynt – den förekommer endast i maskulinum nominativ och ackusativ. Vissa räkneord har samma numerus, till exempel šimtas.

⁶⁸ Beträffande -gubass ursprung, se P. r. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, 486, Vilnius, 1941.

158

Adjektiv har fyra grundläggande komparationsgrader: positiv, komparativ, superlativ och högsta superlativ: geras, geresnis, geriausias, pats (visų, ko, kuo) geriausias. För att uttrycka en egenskap i mindre grad än den som positivformen anger används dessutom former med prefixet apy- eller suffixet -okas, -a: apýšiltis, -ė; šiltokas, -a.

Adjektiv och räkneord skiljer sig, liksom andra böjliga ordklasser, mest från standardspråket genom sin deklination.

Adjektiv och räkneord har sju kasus, liksom substantiv. Adjektivets vokativform skiljer sig från nominativformen endast hos adjektiv med stammar på ja och ё.

I de beskrivna dialekterna har adjektiv, liksom i standardspråket, tre deklinationstyper. I artikeln behandlas deklinationen av enkla adjektiv och pronominella adjektiv inte efter deklinationstyp, utan efter enskilda stammar: a, femininum o; u, femininum jo; ja, femininum jo; ja, femininum ё. De viktigare accentueringsdragen anges, liksom fall där dialekternas accentuering skiljer sig från standardspråkets. Vissa kasus har flera olika former både vad gäller ändelse och accentuering, till exempel instrumental plural: baltōm(s), baltomis, baltòm(s).

Deklinationen av räkneord sammanfaller i många avseenden med deklinationen av substantiv, adjektiv eller pronomen; den ligger närmast adjektivens deklination. Ibland förekommer dock vissa skillnader. Bland dessa bör till exempel nämnas deklinationen av räkneorden från vienuolika (11) till devyniolika (19), samt keliolika ”några”, vars ackusativ oftast sammanfaller med nominativ.

Maskulina räkneord keturi—devyni (4–9) har i ackusativ ändelsen -is, inte -ius, till skillnad från vissa andra dialekter.

Även räkneordens accentuering uppvisar stor variation och skillnader jämfört med standardspråket, till exempel dviejų, dviejų, dviẽ ”två”; šimtai (i standardspråket šimtai).