LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

SEMANTISKA DRAG HOS ADVERBIALER MED URSPRUNG I INSTRUMENTALIS I PLURAL

K. ULVYDAS

Av alla pluralis kasus har vi flest nominaladverb med ursprung i instrumentalis. Detta förklaras framför allt av instrumentalisens särställning bland de andra kasus. Instrumentalis kännetecknas av stor rikedom och variation i betydelserna. J. Jablonskis har i sin ”Kasus och prepositioner”, utan att alls göra anspråk på en uttömmande undersökning av instrumentalens funktioner, utan endast i avsikt att visa de viktigaste användningsfallen för instrumentalis i nutida litauiska, lyft fram och illustrerat minst 10 betydelser (eventuellt typer av detta kasus), framför allt med rikliga exempel ur folkets talspråk, nämligen: redskap, väg, tid (eller tillfälle), orsak, sätt, skillnad (avsedd), icke-kongruerande attribut, predikativ (indelat i tre undertyper: a) tillsammans med verben hålla, göra till, förvandlas till, bli till, bli, välja, utse och andra med liknande betydelse, b) med ett kopulaverb uttryckt genom olika former av verbet vara och c) för att uttrycka jämförelse, bild, gestalt, resultat), hänseende (eller beskrivande), sällskap¹. E. Fraenkel räknar, med större stöd i skrifter (särskilt äldre) än i folkets talspråk och i enlighet med den abstrakta kasusschema som utformats inom den jämförande historiska grammatiken över de indoeuropeiska språken, upp ojämförligt fler betydelser och användningsfall för instrumentalis². Det bör dock påpekas att ingen av de nämnda författarna ger en fullständig bild av instrumentalens betydelser och användningsfall: den förste därför att han nästan uteslutande stöder sig på fakta från nutida språk (främst folkets talspråk), den andre därför att han just inte i tillräcklig mån utnyttjar uppgifter från det nutida allmänspråket, utan huvudsakligen begränsar sig till äldre skrifter. Hela mångfalden av instrumentalens betydelser och användningsområden skulle kunna belysas endast genom en särskild studie byggd på material från såväl folkets talspråk som skriftspråket (äldre och nyare texter, särskilt skönlitterära verk). Endast en sådan studie skulle kunna visa att instrumentalis, vid sidan av de andra kasusen, är djupt rotad i kasussystemet och används mycket vitt

¹ Žr. Rygiškių Jonas, Linksniai ir prielinksniai, Kaunas, 1928, p. 78—95.

² Žr. E. Fraenkel, Syntax der litauischen Kasus, „Tauta ir žodis“, Kaunas, 1928, p. 102—144.

71

och på många olika sätt, utan att visa några tecken på försvagning jämfört med de andra kasusen.

Om singularis och pluralis instrumentalis har gett och fortfarande ger upphov till fler prepositionslösa adverb än de andra kasusen, beror detta inte på instrumentalens svaghet, som man ibland menar, utan på dess egen betydelse och användning samt dess nära samband med adverben. Till sin betydelse och funktion är adverben närmast förbundna med sådana kasus av nominalord, och med sådana betydelser och användningsfall hos dessa kasus, som uttrycker olika adverbiala relationer. Instrumentalis med sina olika betydelser och användningsfall är särskilt benäget att uttrycka adverbiala relationer. Därför är det inte förvånande att instrumentalis har varit och fortfarande är den viktigaste källan till bildandet av prepositionslösa adverb. Inget annat kasus är till sin betydelse och funktion så nära förbundet med adverben som instrumentalis. Låt oss till exempel ta ett substantiv. Dess nominativ har en tydlig nominativ betydelse och funktion, och inte heller de övriga kasusen – exempelvis genitiv, som används efter nominalord, eller ackusativ och genitiv, som betecknar att objektet är direkt beroende av den handling som uttrycks av verbet, eller slutligen dativ, som markerar verbets indirekta inverkan på objektet, riktad mot objektet – visar någon tydlig tendens att bli adverb.

Den säregna ställningen hos instrumental i ryskan bland de andra kasusen har med enastående tydlighet beskrivits av akademikern A. A. Sjachmatov: ”I allmänhet betecknar ett instrumentalisobjekt, med få undantag, inte en föreställning som är beroende av verbet, inte ett objekt som självt påverkas av verbets egenskap eller inverkan, utan tvärtom en föreställning som bidrar till att denna egenskap utvecklas och som förändrar eller bestämmer hur den kommer till uttryck; däri ligger den väsentliga skillnaden mellan instrumentalis och genitiv, ackusativ och dativ”³. Denna anmärkning av A. A. Sjachmatov, som visar den grundläggande skillnaden mellan instrumentalisobjekt och genitiv-, ackusativ- och dativobjekt, är också karakteristisk för litauiskan, där ett objekt uttryckt med instrumentalis ofta inte så mycket självt påverkas av det styrande verbet som bidrar till att den verbala egenskapen framträder.

Instrumentalis är emellertid inte lika benäget att bli adverb i alla sina funktioner. Med avseende på relationen till adverben kan instrumentalens betydelser och funktioner delas in i tre grupper: a) instrumentalis för satsadverbial (sätt med ytterligare betydelser av bild, gestalt, mängd och jämförelse, plats–rum, väg, tid, orsak och ändamål); b) predikativ (eller, mer exakt, predikativets nominaldel); c) instrumentalis för icke-kongruerande attribut och objekt (redskap, skillnad, hänseende eller beskrivande, sällskap, innehåll).

Flest adverb med ursprung i pluralis instrumentalis är sådana som hör samman med instrumentalis i den förstnämnda gruppen, särskilt sättsinstrumentalis. Detta beror utan tvivel på att sättsinstrumentalis är

³ A. A. Sjachmatov, Det ryska språkets syntax, 2:a upplagan, Leningrad, 1941, s. 340.

72

närmast den adverbiala betydelsen. Den kännetecknas av ett mångskiftande ursprung; i den flyter olika instrumentalformer samman och bevarar ibland tydligare, ibland mycket svaga nyanser av den ursprungliga betydelsen. Därför är följande anmärkning av J. Jablonskis inte tillfällig: ”Användningen och betydelsen av instrumental för sätt, hela dess skillnad, är ofta svåra att noggrant urskilja bland andra instrumentalformer”¹⁴. Att skilja den från andra instrumentalformer försvåras ytterligare av att till exempel substantivets instrumental för sätt, när den besvarar frågorna hur? på vilket sätt? och hur som helst anger hur något sker eller blir till, samtidigt ofta i viss (om än obetydlig) grad förlorar sin substanskaraktär. Jfr sådana former som pakaitomis (gå med någon), būriais (springa omkring), eilėmis (stå), krūvomis (lägga i högar), gau jomis (samlas i flock), kūliais (välta), kelmais kelmais (växa som stockar), želmenais (strömma ut), pakopomis (klippa håret i trappsteg), lašais (droppa), būreliukais, gūsiais (regna), lapais (lövas), šakõmis (grena), žaromis (osa, dvs. fara), perkūnais, velniais (svära), ašaromis (brista ut, flöda över) osv.

Intressant nog fjärmar sig adjektiv som används för att uttrycka instrumental för sätt ofta i ännu högre grad än substantiv från sin ursprungliga kategori och övergår helt till adverb, till exempel: baltomis, skeisomis, šnairomis, žnairomis osv. (titta), tuščiais, tuščiomis (åka), jfr även pronominala former: geruoju, piktuoju, bloguoju, doruoju m.fl. Inte heller instrumentalformer av andra ordklasser (till exempel räkneord) utgör undantag, om deras betydelse ligger någorlunda nära instrumental för sätt, jfr: abejais ”med båda paren hästar” (åka), vienais, penkiais, šešiais (åka), visomis keturiomis ”mycket” (tränga sig fram) osv. Även här märks en viss blekning av den grundläggande (numeriska) betydelsen och en lätt grumling av den. Detta är i sin tur en förutsättning för att instrumentalformen ska adverbialiseras och stelna.

På grund av sina egenskaper har instrumental för sätt varit och är fortfarande den främsta källan till den stora majoriteten av adverb utan preposition med ursprung i plural instrumentalformer (särskilt substantiviska bildningar av denna typ), både i folkligt talspråk och i skriftspråk. Den mest produktiva gruppen adverb med ursprung i plural instrumentalformer är faktiskt just den som betydelsemässigt är närmast förbunden med instrumental för sätt.

Adverb i andra semantiska grupper, till exempel sådana som hör samman med instrumental för plats och rum, väg och tid, är betydligt mindre produktiva. Vi har mycket få adverb vars betydelse och ursprung hänger samman med instrumental för orsak, och pluralinstrumentaladverb med syftesbetydelse förekommer endast i knappt märkbar omfattning. Man kan säga att pluralinstrumentaladverb med denna sistnämnda betydelse inte ens bildar någon någorlunda sammanhållen och tydlig grupp. Syftesbetydelsen är ofta endast sekundär; i övrigt tenderar de att tillhöra andra adverbbildningar, särskilt sättsadverb. Detta är inget tillfälligt fenomen: inte heller själva instrumental för syfte kan sägas ha utvecklats till en etablerad form i språket; därför urskiljs den inte i de nämnda arbetena av vare sig J. Jablonskis eller E. Fraenkel. Syftesbetydelse är inte karakteristisk för instrumental i litauiskan.

⁴ R y g i š k i ų J o n a s, Linksniai ir prielinksniai, Kaunas, 1928, p. 86.

73

Enligt förhållandet till adverben (eller rättare sagt, hur nära detta förhållande är) har vi placerat predikativ instrumental på andra plats. Predikativ instrumental är mest karakteristisk för litauiskan av alla baltiska språk. Generellt sett utmärker sig de baltiska (särskilt litauiska) och slaviska (särskilt polska, ryska och ukrainska) språken bland alla indoeuropeiska språk genom den intensiva användningen av predikativ instrumental. Användningen av predikativ instrumental framhålls ofta av språkvetare som ett av de mest karakteristiska syntaktiska gemensamhetsdragen i de baltiska och slaviska språken. Det finns dock få adverb med ursprung i plural instrumentalformer som används predikativt, eftersom predikativ användning av adverb över huvud taget inte är vanlig i litauiskan.

Instrumentalformer som fungerar som attribut utan kongruens och som objekt tenderar inte alls att adverbialiseras. Attribut utan kongruens i litauiskan uttrycks vanligen med ett substantiv som också har egna kongruerande eller icke-kongruerande attribut, till exempel: Jag köpte en liten kniv med vita handtag. Många läser en berättelse med den titeln. Flera barn i skinande rena rockar lekte på sanatoriets veranda. Räck mig den tjocka boken med läderomslag från hyllan. Här kan instrumentalformerna kriaunomis, antrašte, chalatais, apdarais inte adverbialiseras av det enkla skälet att de har egna attribut, vilka förstärker själva kasusbetydelsen. Sådana instrumentalformer kan över huvud taget inte användas utan attribut. Det innebär att ett attribut utan kongruens som uttrycks enbart med ett substantiv i instrumental är omöjligt, och därmed saknas förutsättningar för att en sådan instrumentalform ska stelna och adverbialiseras. Substantiviska instrumentalformer som fungerar som attribut utan kongruens utgör alltså ingen källa till instrumentaladverb. En fristående (utan attribut använd) nominal instrumentalform kan fungera som attribut utan kongruens till ett substantiv (särskilt ett verbalsubstantiv eller ett substantiv som betydelsemässigt är nära förbundet med ett verb) endast när den (nominala instrumentalformen) har övergått till ett adverb eller åtminstone befinner sig i ett mellanstadium mellan nominalform och adverb, till exempel: bärande av ett barn gaideliais (med barnet på axlarna), resa till fots, arbete i korta ryck, simning naromis (under vatten) osv. Former som gaideliais, pėsčiomis, priešokiais, naromis har dock stelnat eller börjat stelna när de använts i en annan funktion än attribut utan kongruens – i detta fall som instrumental för sätt – och inte intill ett substantiv utan intill ett verb (jfr: bära ett barn gaideliais, resa till fots, arbeta med något priešokiais, simma naromis), eftersom även adverbens användning intill substantiv är mycket ovanlig. Om icke-adverbialiserade instrumentalformer ändå används ensamma (utan egna attribut) intill substantiv, används de i regel inte som attribut utan kongruens utan i andra funktioner: som adverbial eller objekt. Därför bör de betraktas som instrumentalformer med adverbial- respektive objektfunktion, inte som attribut utan kongruens.

Instrumentalformer som används som objekt tenderar inte heller att adverbialiseras. Här hindrar deras objektbetydelse instrumentalformerna från att stelna. Objektinstrumentalformer av substantiv håller särskilt fast vid sin ursprungliga kategori. Om objektinstrumentalformer av andra böjliga ordklasser (räkneord, pronomen) ibland uppvisar vissa tecken på stelning och adverbialisering, så är det endast i de fall då objektbetydelsen är svag-

74

…nande, med en tendens mot betydelsen av sättet för en handling, t.ex.: köra med båda paren (med båda hästparen), med fem, sex (dvs. hästar), de transporterar gödsel med sina egna (med egen kraft, med egna hästar).

Sättsinstrumentalen framträder alltså inte bara som ett kasus dit olika andra instrumentaler flyter samman, utan också som ett övergångsskede där den adverbiella betydelsen lättast differentieras och processen från substantivering till adverbialisering tar sin början, där ett instrumentalt objekt kan övergå till ett adverbial och själva instrumentalformen till ett adverb. Därför är det ingen tillfällighet att bland adverb med ursprung i pluralinstrumentalen de mest framträdande är sättsadverben – den största semantiska gruppen bland adverb av detta ursprung och med denna bildning. Detta kan också styrkas med statistik. För denna studie har 1016 enskilda belägg av den undersökta adverbtypen samlats in, både ur texter (främst skönlitterära verk) och ur folkligt talspråk. Av dessa används 713 belägg (70%) i betydelsen sätt, 145 (14%) i betydelsen plats och rum, 110 (11%) i betydelsen tid, 28 (3%) som predikativ, och 20 (2%) med andra adverbiella betydelser (syfte, orsak) samt som partiklar, modala ord och prepositioner.

Adverb av ursprung i pluralinstrumentalen som betecknar sätt skiljer sig från andra semantiska grupper av adverb med samma bildning inte bara genom det stora antalet belägg, utan också genom mångfalden och rikedomen hos de tillkommande betydelserna. Den dominerande betydelsen sätt, som i mindre grad förknippas med ytterligare betydelsenyanser, är vanligen karakteristisk endast för en liten del av adverben av detta ursprung och med denna bildning – främst sådana former som betecknar mer abstrakta och allmänna adverbiella relationer, t.ex.: med nöd och näppe, med våld (i den fraseologiska förbindelsen med hjärtats vånda ”mycket motvilligt, ryckande, genom att tvinga sig”), i stora drag ”övergripande, i allmänhet”, motvilligt ”ogärna”, ständigt ”från sak till sak, hela tiden, oavbrutet”, sökande ”medan man letar”, frågande ”medan man frågar”, huller om buller ”oordnat, rörigt”, smärtsamt ”smärtsamt, mycket, högst”, utantill ”utantill”, blint ”blint”, utan urskillning ”utan att se efter, utan att skilja åt, likadant”, med gammal mjölk ”om gammal mjölk, om en ko”, gratis ”som gåva, kostnadsfritt, för intet”, lögnaktigt ”falskt”, gärna ”villigt, med lust”, villigt eller motvilligt, i hemlighet ”i hemlighet, förstulet”, motspänstigt ”motvilligt, genom att sätta sig på tvären, envist”, öppet ”öppet, tydligt, uttrycksfullt”, slött ”lättjefullt, ogärna”, bakåtblickande ”med blicken riktad bakåt, spejande, latande sig”, med lock och pock ”genom lockande, genom förförelse”, blygt ”blygt”, ohört ”ohörbart, utan att bli hörd”, motvilligt, oförmodat (<utan att hoppas) ”oväntat”, utan att se efter ”utan att bry sig, utan att se”, frågande ”medan man frågar”, i bakhåll ”från bakhåll”, i smyg ”detsamma”, i hemlighet ”i hemlighet, förstulet”, på lur ”lurande, i bakhåll”, tyst ”detsamma”, ytligt ”ytligt, lite hur som helst”, i smyg ”i bakhåll, tyst”, i smyg ”i smyg, hemligt”, på kredit ”på kredit, på byteshandel”, märkbart ”märkbart, med andras vetskap”, märkbart ”detsamma”, jämnt ”jämnt, likadant”, synligt ”synbart, uppenbart, inför någons ögon”, i hemlighet utan att synas ”mycket hemligt”, oförhappandes ”tanklöst, utan att se sig för”, i smyg ”hemligt”, öppet ”offentligt, öppet, synbart”, ytligt ”ytligt, hjälpligt”, bakvänt ”bakvänt”, utantill-

75

-läs ”under sjukdom, krasslig”, omedvetet ”medvetslös, utan omdöme, på måfå”, omedvetet ”obemärkt, av sig självt”, omedvetet ”detsamma”, osett ”utan att se, i hemlighet”, ovetande ”utan att veta, utan vetskap”, misstänkt ”misstänkt, på ett misstänkt sätt”, i hemlighet ”hemligt”, ytligt ”slarvigt, ytligt”, i hemlighet ”hemligt”, tanklöst ”tanklöst, utan att se sig för”, omedvetet ”medvetslös, utan omdöme, på måfå”, ytligt ”ytligt”, utan eftertanke ”tanklöst, utan att se sig för” osv.

I allmänhet kännetecknas adverb av denna typ i de flesta fall av stor expressivitet och åskådlighet. När de anger sättet för en handling åtföljer de vanligen handlingen med en statisk eller dynamisk bild, ibland färgar de den med en jämförelse, och på så sätt framstår själva omständigheten som om den vore synlig, direkt uppfattbar med ögonen. Även om vi hänför dessa adverb till gruppen sättsadverb utifrån den allmänna frågan hur? (på vilket sätt?), betecknar de i själva verket ofta inte så mycket det abstrakta sättet för handlingen som den konkreta formen för handlingens uttryck. Många av dessa adverb är genom sina rötter, och därmed också genom sin lexikala betydelse, förbundna med verb; när de i en mening ansluter sig till det verb som betecknar huvudhandlingen framkallar de därför ofta också bilden av en sidohandling och fungerar som särskilda synonymiska motsvarigheter till particip, gerundier eller supinumformer med motsvarande rot. Betydelsen hos vissa adverb av den undersökta typen är synnerligen kondenserad: här möter vi ofta, vid sidan av den vanliga betydelsen sätt, också betydelser av statisk eller dynamisk bild, konkret form för handlingens uttryck samt sidohandling. Denna betydelsekondensering är särskilt karakteristisk för tvåstammiga bildningar i folkligt talspråk, där det andra ledet genom sin rot är förbundet med verb. Dessa adverb har skapats av språkets egen skapare – folket – med en sådan häpnadsväckande precision och präglas av så stor expressivitet att vi, om vi ville återge de adverbiella relationer de uttrycker synonymt, ofta vore tvungna att ta till en beskrivande metod; det som sägs syntetiskt och kondenserat i en adverbiell konstruktion med en enda form skulle vi endast kunna uttrycka med en ordkombination eller en hel fras.

Adverb av den typ som beskrivits här skulle lämpligast kallas åskådliga sättsadverb. Att denna benämning bäst belyser deras semantiska natur framgår av själva exemplen: i ström ”i vild fart, i flock, i ström” (jfr: Alla barn rusade i flock iväg för att titta på räven), stegrande ”stegrande, på bakbenen”, med våldsam framfart ”trängande och rivande, medan man tränger sig fram och river” (jfr här hybridformer av substantivisk-adverbiell karaktär med närliggande betydelse: i skurar ”i en hel flock”, i massor ”i stråle, i ström, i flöde”, i virvlar ”i virvlar, i malströmmar”, i skock ”i en hel flock, i vild fart”, i ström ”i ström, brusande och skummande”, i virvlar ”i virvlar”, i massor (<le. hurtem, ru. gutrom) ”i högar, i lass; mycket häftigt, snabbt och fort” osv.), överskuggande ”överskuggande, medan man täcker över, gående på knä”, på måfå ”på känn, hur som helst, snabbt”, på måfå ”detsamma”, trevande ”med händerna, trevande, medan man trevar”, ytligt ”ytligt”, detsamma ”detsamma”, som om man tuggade ”som om man hade det mellan tänderna”

76

”med något i munnen”, apžargais ”i stort sett, ytligt”, apigrabais ”med grova grepp”, apyčiupais ”med trevande beröringar, ungefär, cirka”, atrop­lais ”krypande”, atsiūbais ”gungande”, atžvilgais ”blickande bakåt, vändande sig om, tittande”, įbrukais ”trängande sig fram”, išplastais ”med utbredda vingar eller rockskört; häftigt”, išsprogtais (ögonen spärrades upp och trillade ut av förvåning), išvirtais ”med en kullerbytta”, paglemžais ”med våld, i ett svep”, palaipais ”fladdrande, fladdrande (om en ljuslåga)”, paplazdais ”fladdrande”, pasigavdais ”fångande en efter en”, pralindais, trängande sig fram, kravlande in”, prisėdais ”sittande en stund, vilande”, prisėstais ”detsamma”, proverksmais ”gråtande, genom gråten”, sučiuopais ”med hopknipna läppar; nätt och jämnt”, užbloškais (jag stänkte ut mönstret, dvs. genom att ha stänkt ut det och märkt ut det med ett rep), užčiaupais ”med hopknipna läppar; nätt och jämnt”, užgrobais ”med våld, genom att ockupera, i försök att ockupera”, užgulais ”liggande över, utan att vika undan”, užgužais (jag växte upp hos släktingar utan mor, dvs. blev trakasserad och illa behandlad), aukštšūkiais ”med små hopp uppåt”, basnirtais ”barfota, med fötterna instuckna i skorna”, dvikibais (dvikẏbais) ”ihop två och två”, dvikinkais ”med ett par hästar spända för vagnen”, dvily.pais ”två sittande på en häst, tvååkning”, dvišėdais ”detsamma”, kaktomušais ”nästan panna mot panna, med pannorna stötande samman”, kūlvir tais ”huvudstupa”, vienvarais ”utan uppehåll (när man driver boskap)”, žemėvilkais ”släpande längs marken (när snön smält)”, gaidėliais (bära ett barn, dvs. med barnet på axlarna), kromėliais ”med något på ryggen”, trinkuliais ”huvudstupa”, tuščiais ”tomhänt, utan något”, atšūkiais ”mycket snabbt, hoppande”, atžvilgiais ”blickande tillbaka”, paklupdžiais ”mycket snabbt och ivrigt, snubblande och resande sig igen (om gång, löpning...)”, pasklindžiais ”glidande i sidled (vanligen om färd med släde)”, pašliūkščiais ”åkande skidor”, aukštšūkiais ”med små hopp uppåt”, ditkūliais ”med kullerbyttor, huvudstupa, över huvudet”, dūdkūliais ”med kullerbyttor”, dūdkūliais ”detsamma”, dūtkūliais ”detsamma”, dvikẏbiais ”två sittande på en häst, tvååkning”, dvikinkiais ”med ett par hästar spända för”, dvikužiais ”ihop två och två, tvååkning”, dvilipiais ”två sittande på en häst, tvååkning”, dviračiais ”detsamma”, galtrūkčiais ”mycket häftigt, huvudstupa”, galtrūkiais ”detsamma”, galvūduriais ”detsamma”, galvatrūkčiais ”detsamma”, galvatrūkiais ”detsamma”, galvatrūkčiais ”detsamma”, galvótrūkčiais ”detsamma”, galvótrūkiais ”detsamma”, galvótrūkščiais ”detsamma”, kaktomušiais ”nästan panna mot panna, mycket nära”, kryžkryžiais ”korsvis, på tvären”, kūliavirsčiais ”med kullerbyttor, huvudstupa”, kūlverčiais ”detsamma”, kūlvertiniais ”detsamma”, skėrskryžiais ”korsvis” (Batus riša skėrskryžiais), stačiagalviais ”med huvudet före”, strimgalviais ”huvudstupa”, strimgalviais ”detsamma”, šalipbančiais (binda, binda ihop hästar [det högra benet på den ena hästen, det vänstra på den andra]), šunbajais (äta, sluka [som en hund]), trim kūliais ”rullande runt”, trūkčiagalviais ”huvudstupa, hals över huvud, med huvudet före”, trūkstang alviais ”detsamma”, akėlpom is ”utan att veta hur, trevande”, baltomis (underförstått: med ögonen) ”vindögt”, basomis ”barfota”, čiul pom ”sugande”, čiurkšlomis ”i en stråle”, čiupin omis ”kännande sig fram”, dykom ”tomt, gratis, förgäves, utan något”, dribs om ”i trav, i kort galopp”, grįžom ”vändande tillbaka, gående fram och tillbaka”, gujom ”böjd, hopkrupen, hukande”, kreivomis ”på snedden, med en sidoblick”, lengvom ”lätt, utan att lasta (vagnen)...”},{

77

(vagnen)”, naromis ”dykande under vatten”, niūromis ”underifrån”, repečkomis ”kravlande”, rėplomis ”kravlande”, roplomis ”detsamma”, ropomis ”detsamma”, sausomis ”torrt, utan något”, šokinomis ”hoppande”, utspridda ”efter att ha skingrats”, žnairomis ”kastande sidoblickar, blickande snett”, žvairomis ”detsamma”, apčiūopomis ”trevande; ytligt, vårdslöst”, apčiupomis ”detsamma”, apgrabomis ”detsamma”, apgraibomis ”ytligt, vårdslöst; hjälpligt”, apgraibstomis ”detsamma”, apgrėbomis ”trevande”, apgreibomis ”ytligt”, apsisukom ”vändande sig om, oavbrutet”, apžabom ”med hjulen på var sin sida av vägen, på båda sidor; girigt; ytligt, vårdslöst”, apžargom ”gränsle, utan sadel”, apičiū- pom ”trevande, kännande sig fram, ytligt”, apigraizdom ”i hast”, apyčiupomis ”ytligt, på ytan”, apýgraibomis ”trevande, hjälpligt, ytligt”, atbulomis ”baklänges, med baken”, atlapom ”öppen”, atžvilgomis ”blickande bakåt”, atādairom ”spejande omkring; långsamt”, išdráikom ”med kläderna oknäppta, ostädad”, ištraukóm (bära skjortan [utanpå]), išžargomis ”gränsle”, padálbom ”från sidan”, padilbòm ”detsamma”, pagraibomis ”trevande”, pagubròm ”böjd”, paguròm ”detsamma”, pagūžom ”hukande, böjd, kutryggig”, paklupstòm ”snubblande”, pakniopstom ”huvudstupa, fallande framåt på näsan”, pakniupstòm ”detsamma”, paknópstomis ”detsamma”, panárdomis ”detsamma”, panaròm ”dykande under vatten; böjande huvudet nedåt”, paniūromis ”underifrån”, paplastòm ”fladdrande med rockskört eller vingar nära marken”, paplavòm ”detsamma”, paplazdòm ”detsamma”, pasiautòm ”glidande, vältrande åt sidan”, paskliundromis ”detsamma”, paskliundom ”detsamma”, paskridòm ”flygande iväg”, pastriuokomis ”studsande, hoppande”, pasverdòm ”vaggande”, patarándom ”huvudstupa”, prakersòm ”med benen korsade”, probėgom ”i förbifarten, ytligt, flyktigt”, basniŕtomis ”med bara fötter instuckna i skorna”, dvišedomas ”två sittande på en häst”, kūl vartomis ”med kullerbyttor”, kūlvertomis ”detsamma”, nošiarikom ”huvudstupa, med näsan grävande i marken”, pusiáu-mirkom ”med halvslutna ögon”, pūsmirkomis ”detsamma”, bridžiomis ”vadande”, (visomis) keturiomis ”på händer och fötter, med stor ansträngning, av alla krafter”, plačiomis (underförstått: med ögonen) ”med vidöppna ögon”, rangčiomis ”vridande och slingrande sig”, rungčiòm ”kämpande”, tuščiomis ”tomhänt, utan något”, ugniòm ”med eld, häftigt”, žnairiòm ”snett, med en sidoblick”, apgraibailòm ”trevande”, at- žiopčiomis ”med öppen mun”, abiepus iom ”från båda sidor; girigt, med hela munnen”, basnyčiomis ”barfota”, basniŕčiomis ”detsamma”, galvatrūkčiom ”mycket snabbt och häftigt, huvudstupa”, kūlverčiom ”med kullerbyttor”, kūlvirsčiom ”detsamma”, kepurstėm ”krypande, på alla fyra”, basiautėmis ”med bara fötter (utan strumpor) i skorna”, kūlvertėmis ”med kullerbyttor”, strimagalvėmis ”med huvudet före, med kullerbyttor”, šuniakimis ”med hundögon”, kryžiomis ”korsvis, på tvären”, skliaundžiomis ”huvudstupa”, kryžkryžiomis ”korsvis, på tvären”.

Det bör noteras att man vid sidan av de adverb som ges här (och hybridbildningar: pliupsais, rumulais, uldurais, ū rmais, urm ulai s, ū r stais, ū rtais...) skulle kunna nämna ett stort antal pluralformer av instrumental (apšalais [det regnar,

78

dvs. det regnar, och allt fryser till, blir istäckt, buriais ”i omgångar, fläckvis”, gūsiais ”i stötar, fläckvis”, kūliais ”rullande”, urduliais ”bubblande, i vågor”, ūrtuliais ”huvudstupa, mycket snabbt”, uruliais ”i vågor, virvlande”, vėjais ”som vinden” osv.), vilka visserligen uppvisar en viss tendens till adverbialisering men inte kan skiljas från substantiv, eftersom de fortfarande har bevarat fullständiga kasusböjningsparadigm.

Om de ovan uppräknade adverben, när de uttrycker sättet för en handling, oftast också framkallar en viss s y n b i l d (optisk), kännetecknas andra sättsadverb av en h ö r b a r (akustisk) b i l d, till exempel: pašnibždais ”viskar”, patyliukais ”(mycket) tyst”, patylukais ”detsamma”, prorėksmais ”halvt skrikande, högljutt”, patylėliais ”(mycket) tyst”, patyliais ”tyst”, balsomis ”med röst, högljutt”, kuštomis ”viskar”, kuždomis ”detsamma”, šnabždomis ”detsamma”, šnibždomis ”detsamma”, šnypštomis ”väsande”, tylomis ”tyst”, paklegomis ”pratande, högljutt”, pakugždomis ”viskar”, pakuštomis ”detsamma”, pakuždomis ”detsamma”, papliuopom ”högljutt, ljudligt”, pastūgomis ”ylande”, patėrškomis ”skramlande”, pašnabždomis ”viskar”, pašnibždomis ”detsamma”, pusiau giedom ”halvt sjungande”, tylėmis ”tyst”, tylutėlėmis ”(mycket) tyst”, tylutėmis ”detsamma” osv.

Även för andra sättsadverb är den allmänna och grundläggande betydelsen av sätt ofta inte den enda: vid sidan av den framträder också olika tilläggsbetydelser, vilka ibland till och med överskuggar sättsbetydelsen, nämligen:

a) t e m p o: zovadais ”i galopp, i full karriär”, zovedais ”detsamma”, palengviūkais ”sakta, långsamt”, pamažiukais ”småningom, långsamt”, šuoliais ”hoppande, i språng”, apžyngsniais ”i skritt”, palengvėliais ”sakta, långsamt”, pamažėliais ”småningom, långsamt”, greitomis ”snabbt”, skubinoms ”brådskande”, skubomis ”brådskande”, tekinomis ”springande”, apytėkomis ”i lätt trav”, pabėgomis ”springande i omgångar”, paliuokomis ”i språng”, paskubomis ”brådskande, snabbt”, pastrūipomis ”i språng”, pašokomis ”i språng”, pašokėdamas ”, pašuokomis ”detsamma”, patekomis ”springande”, pótekomis ”nästan i trav”, šuoliom ”i språng”;

b) t i d: apéntais ”igen, på nytt”, grįžalais ”återvändande, medan man återvänder”, grįžulais ”detsamma”, priešais ”i framtiden, framför sig”, ūpais ”ibland, emellanåt”, atminais ”ibland, då och då”, atmy nais ”detsamma”, atvalkais ”en andra gång”, apértačiais ”igen, på nytt”, atótrūkčiais ”med avbrott från arbetet, ibland”, atótrūkiais ”detsamma”, igeidžiais ”då och då, när lusten faller på”, įnorais ”detsamma”, išokiais ”då och då, i språng”, inšokiais ”detsamma”, pripulčiais ”emellanåt, sporadiskt”, priepuoliais ”detsamma”, priešokiais ”detsamma”, atótrūkomis ”med avbrott från arbetet, ibland”, igeidóm ”då och då, när lusten faller på”, jfr även här den hybrida substantiv-adverbformen perdebesiais ”fläckvis, i skurar” (I dag regnar det perdebesiais lyja);

c) p l a t s-r u m eller rumslig orientering: priešais ”framför”, priešų priešais ”detsamma (med förstärkning)”, aplinkais ”runtom, förbi, i en båge, i en cirkel, runt”, aplan ktais ”detsamma”, aplan ktais ”detsamma”, įdūrmais ”omedelbart efter, hack i häl”, įkantinais ”efter, hack i häl”, padūrmais ”detsamma”, patikimais ”endast hos pålitliga, inte överallt”, pridūrmais ”från

79

paskos, hack i häl”, užuolankais ”omvägar, i en cirkel, i en båge, runtom”, gretomis ”bredvid”, apylankomis ”runt, förbi; indirekt, på omvägar”, pasekomis ”bakom”, grečiom ”bredvid”, ažčiomis ”snett, avsides”;

d) u t b y t e: mainais ”genom att byta något”, atkitais ”omväxlande”, įmainais ”detsamma”, pakaitais ”växelvis”, pakeitais ”detsamma”, pramainais ”i utbyte, växelvis”, mainomis ”i utbyte”, apkalptomis ”växelvis”, atkalptomis ”detsamma”, atamainom ”i utbyte”, atomainom ”detsamma”, pakaitomis ”växelvis, den ena avlösande den andra”, pamainomis ”detsamma”;

e) en viss kropps- eller föremålsställning (position): aukštynaikais ”liggande på rygg”, aukštynais ”detsamma”, išgūliais ”liggande, liggande en stund”, aukštieninkom ”liggande på rygg”, gulom ”liggande”, klūpom ”på knä”, sėdom ”sittande”, pusiaušėdomis ”halvsittande”, gulsčiomis ”vågrätt”, klūpščiomis ”på knä”, kniūpščiomis ”framstupa”, stačiom ”stående”;

f) ett visst sätt hos ett verb med samma rot: atsimelžais (mjölka en ko) ”mot foder, bete”, užpiaumais (slå) ”genom att slå av”, pamelžiais (mjölka en ko) ”mot foder, bete”, bėgòm (springa) ”springande”, gulòm (ligga), kepùrstom (gå på huvudet) ”på alla fyra”, ropòm (krypa), sėdòm (sitta), bėgčiòm (springa), atmilžtumìs (mjölka en ko) ”mot foder, bete”;

g) m ä n g d eller g r a d: aukštkaũpais ”övermått; mer än vad som behövs”, dievmeldais ”mycket”;

h) r i k t n i n g: pavandeniais ”medströms, som strömmen flyter”, pavėjais ”med vinden, som vinden blåser”, gręžom ”bakåt”, ats tupòm ”bakåt, med ryggen först”, atatupstòm ”detsamma”, atgalioms ”baklänges”, atpakaliòm ”detsamma”, atalūpščiòm ”baklänges”;

ch) o r s a k eller s y f t e: juokais (talade), niekdėliais ”småsaker, för ingenting”, juokòm (sade), tyčiomis

i) r e k k f ö l j d: pagymais ”en efter en, parvis”, paporiais ”i tur och ordning, två och två”, paeiliūmis ”växelvis”;

j) s ä l l s k a p: bičiùoliais ”gemensamt, tillsammans, i kamraters lag”, bendròm ”detsamma”;

k) a v b r o t t – h o p p: prišokais ”i språng, då och då”, įpuoliais ”inte kontinuerligt utan bara här och där”, peršokiais ”med utelämningar här och där”, pagaudomis ”med avbrott”, priešokomìs ”detsamma”;

l) s ä r s k i l j a n d e s och d e l n i n g s (distributiv): paskirmais ”separat, genom att dela upp sig”, daliomis ”i delar”, atskiromis ”separat”, paskįromis ”separat, genom att dela upp sig” osv.

Vi ser alltså att adverb för sätt, bildade ur plural instrumental, kännetecknas inte bara av det största antalet olika former, utan också av stor mångfald och rikedom i betydelserna. Detta kan inte alls sägas om andra semantiska grupper av adverb med samma ursprung (till exempel rums- och tidsadverb).

Det mest utmärkande för r u m s a d v e r b som bildats ur plural instrumental är att deras betydelse är mycket generaliserad. I själva verket uttrycker de de mest allmänna typerna av rumsliga relationer, t.ex.: artìmais

80

”nära, i närheten”, gretimais ”intill”, šalimais ”bredvid”, netolimais ”i närheten”, priešpriešais ”mittemot”, artitelaičiais ”alldeles nära”, atstuoliais ”på avstånd, långt bort”, priešpriešiais ”mittemot” osv.

Att denna semantiska grupp av adverb är fåtalig beror framför allt på själva rumslokativens natur. När man talar om rumslokativ är det nödvändigt att skilja mellan två betydelser, knutna till två användningsfall: med detta kasus anger man den plats där något befinner sig, inträffar, pågår eller sker, samt den väg längs vilken någon går, glider eller rör sig. I själva verket har vi här två mycket nära besläktade instrumentaler: en för var någon befinner sig och en för väg. I litauiskan, liksom i andra indoeuropeiska språk, är väg-instrumentalen vanligare; den används med verb för glidande rörelse och är sannolikt också äldre än den förstnämnda. Väg-instrumentalen, som J. Jablonskis⁵ helt riktigt påpekar, är nära besläktad med redskapsinstrumentalen. Väg-instrumentalen har alltså bland annat en nyans av redskaps- eller medelsbetydelse, vilket skiljer detta kasus från adverb och hindrar det från att adverbialiseras. Instrumentalen som betecknar den plats där något befinner sig, inträffar, pågår eller sker, har semantiskt och syntaktiskt utvecklats ur väg-instrumentalen: väg-instrumentalen, som inte är begränsad till verb för glidande rörelse, utvidgade med tiden sina funktioner och började användas tillsammans med andra verb⁶. På så sätt fick vi två instrumentaler med gemensamt ursprung. Deras gemensamma ursprung medför närhet i betydelse, liksom ett likartat förhållande till redskapsinstrumentalen och en benägenhet att inte adverbialiseras. Därav framgår just varför vi har så få adverb som bildats ur plural instrumental och uttrycker rumsliga relationer.

Att adverb av den aktuella typen är fåtaliga beror också på att språket använder många andra medel för att uttrycka plats och olika rumsliga relationer, till exempel demonstrativa platsadverb, lokativformer av alla deklinerbara ordklasser och prepositionskonstruktioner. Själva rumslokativformerna är ofta inget annat än vissa parallellformer som konkurrerar med lokativ, jfr.: krašt ais || kraštuose, šalimis || šalyse, šonais || šonuose, pagiriais || pagiriuose, pakampiais || pakampiuose, pakraščiais || pakraščiuose, pasieniais || pasieniuose, palvor iais || patvariuose, pakampėmis || pakampėse, pakrūmėm || pakrūmėse, palangėm || palangėse, palaukėm || palaukėse osv.

Slutligen bör det ringa antalet adverb i denna semantiska grupp också förklaras med att språket använder många övergångsformer för att beteckna platsen där något befinner sig, inträffar, pågår eller sker, liksom den väg längs vilken någon går, glider eller rör sig; former som visserligen har berörts något av adverbialiseringsprocessen men ännu är långt ifrån frikopplade från substantivet, till exempel: ančkeliais ”längs vägarna, vid vägkanterna”, antdaržiais ”längs trädgårdarna, i trädgårdarna”, antežerėliais ”längs den lilla sjöns stränder”, antežiais ”längs åkerkanten”, antgalviais ”ovanför huvudena”, aňt jūriais ”längs Jūros flodstränder”, aňtkrančiais ”längs kanterna”, antkraščiais ”detsamma”, aňtpamačiais ”alldeles intill husgrunden”, antskardžiais ”längs branterna, ”

⁵ Žr. R y g i š k i ų J o n a s, Linksniai ir prielinksniai, Kaunas, 1928, p. 79.

⁶ Jfr. B. D e l b r u c k, Vergleichende Syntax der indogermanischen Sprachen, I. Theil, Strassburg, 1893, s. 244.

6. Kalbotyros klausimai VI.

81

”med klang”, añtslenkščiais ”längs sluttningen”, añtsuoliais ”uppe på bänken (bänkarna)”, añltvarčiais ”på ladans tak”, añltvoriais ”uppe på stängslet (stängslen)” osv. Särskilt rikligt använder vi former av pluralinstrumentalis med prefixet pa- för att beteckna plats: pabalais ”vid pölarna”, pablendžiaviais ”på platser där blendžiai (blindžiai) växer”, pabučiais ”vid husen (bostäderna), omkring husen (bostäderna)”, pabutšaliais ”detsamma”, padaržinšaliais padebesiais ”i rummet under molnen”, padirviais ”vid åkern”, paežeriais ”längs sjön”, pagiriais ”längs skogen”, pagrioviais ”längs diket (dikena)”, pakampiais ”längs hörnen”, pakerčiais ”längs hörnen”, pakiemiais ”längs gården (gårdarna)”, pakluoniais ”längs ladan (ladorna)”, pakraščiais ”längs kanten (kanterna)”, pakrūmiais ”längs buskarna”, palangiais ”längs fönstren”, palankiais ”längs fönstret”, palubiais ”längs taket”, papečiais ”längs ugnen”, papieviais ”längs ängskanten”, paprūdžiais ”längs dammen”, papūdymais ”längs (och på) trädan”, paraviais ”längs (och i) fårorna”, pasieniais ”längs väggarna”, pastatiniais ”längs det fasta staketet (längs staketets stolpar)”, pastogiais ”under takutsprången, i skjulen”, pašąliais ”längs kanterna”, pašvenčiais ”längs Šventoji-floden”, patrobiais ”längs byggnaderna”, patvoriais ”längs staketen”, paupiais ”längs floden: vid flodstränderna”, paviršiais ”på ytan”, pažemiais ”längs marken, på marken”, pajūrelėms ”längs havsstränderna”, pakampėm (is) ”längs hörnen”, pakelėm ”längs vägarna”, pakiemėm ”längs gården (gårdarna)”, pakluonėmis ”längs ladorna”, pakrūmėm ”längs buskarna”, palangėm ”längs fönstren”, palaukėm ”längs åkerkanten”, paliūnėm ”vid mossarna”, pamarelėms ”längs lagunerna”, pastogėmis ”under taken (vid väggen)” osv.

Bland adverb av pluralinstrumentalisursprung, där, som vi har sett, betydelsen av sätt eller gestalt är den mest etablerade, kan en semantisk grupp av tidsadverb urskiljas tillräckligt tydligt. Även dessa adverb är emellertid semantiskt heterogena.

Först och främst bör här nämnas de adverb med vilka vi uttrycker de mest allmänna och abstrakta tidsförhållandena, till exempel: ankstąnais ”tidigt, mycket tidigt” (jfr synonymformer med nästan exakt samma betydelse: ankstąniniais, ankstėnais, ankstėlniais, ankstėnais, ankstienais, ankštiniais, ankstėinyčiais), galų galais ”till sist, slutligen”, niekadais ”aldrig”, ana dienais ”häromdagen, den dagen, då”, davėliais ”nu, just nu”.

För andra adverb i denna semantiska grupp är, utöver den grundläggande tidsbetydelsen, även en ytterligare betydelse av avbrott och oregelbundenhet eller rentav sätt karakteristisk, till exempel: kartais ”inte ständigt, då och då, emellanåt” (jfr även synonymer med samma eller mycket likartad betydelse: kartų kartais, įkartais, prarečiais, prórečiais, kartkartčiais, retkarčiais, pakaitėmis, kartkartėmis, retkartėmis); andra har, utöver den kompletterande betydelsen av avbrott och oregelbundenhet, också en betydelse av periodicitet: pamečiais ”år för år; vartannat år”, pamenesiais ”månad för månad; varannan månad”, pramečiais ”vartannat år”.

Slutligen har vi i gruppen tidsadverb ett ansenligt antal former som betecknar olika tider på dygnet, till exempel: pavakarėnais ”på seneftermiddagen, mot kvällen”, pribrekšmais ”på kvällen, i skymningen”, prietemais ”detsamma”, apšviesiais

82

”i gryningen; innan det blir mörkt”, aptamsiais ”i skymningen”, aptemiais ”detsamma”, apybrėkšminais ”skymning, mörker”, apydieniais ”i gryningen, när det ljusnar”, apýryčiais ”tidigt, i gryningen, när det ljusnar”, apýšviesiais ”medan det ännu är ljust”, apytamšėliais ”när det mörknar, i skymningen”, apýtamsiais ”detsamma”, apýūšriais ”i gryningen”, paryčiais ”på morgonen”, perpiečiais ”vid middagstid, vid lunchtid”, išvakapomis ”kvällen före”, išnaktėmis ”sent på natten”, išvakarėmis ”på kvällen, kvällen före”, išnaktimis ”sent på natten”, pietumis ”vid lunchtid, under lunchen”, jfr även uttrycket: aušęs pražiebais ”i gryningen, när det ljusnar”.

Adverb av pluralinstrumentalisursprung som används för att uttrycka predikativ förekommer i en sats inte så mycket som självständiga former eller ord, utan snarare som delar av mer eller mindre fria predikativa förbindelser, som bärare av deras grundbetydelse och som utvecklar och framhäver det kännetecken som uttrycks genom förbindelsens verbala led. Därför finner vi oftast adverb av pluralinstrumentalisursprung i sådana predikativa förbindelser där den grundläggande betydelsen av ett resultat (vanligen negativt) är sammanflätad med tilläggsbetydelser av jämförelse, gestalt och ett visst utseende. Som verbala led i sådana förbindelser förekommer i regel olika former av verben eiti, išeiti, nueiti. Bland de icke-verbala leden i dessa förbindelser finner vi, förutom sådana substantiv-adverbiala former som förlorar sin substantiviska karaktär, såsom aitais ”förgäves, i vind”, aitais ”detsamma”, niekais, ubagais, vėjais..., även adverbiala bildningar som helt har förlorat sin substantiviska karaktär: baudaís ”förgäves, bara i avsikter och löften” (vanligen i samma sats efter verbformen baustis ”göra sig i ordning, förbereda sig, ha för avsikt”), dõlais ”förgäves”, žadais ”förgäves, bara med löften” (i samma sats efter verbformen žadėti ’lova’), suskydaís aplóm ”förgäves, utan att bry sig om något; i onödan”, dūlekom(i)s ”med tomma händer, i blåsväder, som tiggare”, skliundžiom ”förgäves, i blåsväder, för intet”, padaukais ”detsamma”.

Former av verbet eiti förekommer även i andra predikativa förbindelser, som uttrycker snarare en viss gestalt än ett resultat. De icke-verbala leden i dessa förbindelser utgörs emellertid oftast inte av själva adverben av pluralinstrumentalisursprung, utan av substantiv-adverbiala hybrider, till exempel: galėtyniais (i stället för de vanligare formerna galėtynėmis, galėtyniu), pagaugais ”med rysningar”, pagaugomis ”detsamma”, užkuriom ”när man går bakom brudparet”, užkuriais ”detsamma”, atāraugomis ”med uppstötningar”; jfr även uttrycket: dykiais užleisti ”lämna helt åt sitt öde (t.ex. en trädgård, en plantskola e.d.), inte sköta”, där det första ledets predikativa betydelse fortfarande underordnas den objektiva betydelsen.

Predikativa förbindelser bildas av adverb av pluralinstrumentalisursprung, såsom būtais, mūtais, būčiais, tillsammans med negationspartikeln nė och former av verbet būti, vilka utelämnas i presens, till exempel: nė botais ”inte ett dugg, inte i tankarna”, nė mūtais ”detsamma”, nė būčiais ”detsamma”.

Att adverb av pluralinstrumentalisursprung också kan fungera som predikativ tillsammans med finitformer av verbet būti, vilka också utelämnas i presens, framgår av följande uttryck: paklausais (dideliai paklausais tėra gražus lomajkas), dvigulais ”att ligga två tillsammans” (om sängen är dvigulais, tai...), bičiuolėm ”gemensamt, tillsammans, som kamrater, med bina”.

83

(Fyra egna bikupor har han, de övriga åt biodlarna), jfr det adverbialiserade substantivet i instrumental som används som predikat gabižalais ”i bitar” (Gabižalais druska buvusi).

Redan statistiska uppgifter visade (jfr s. 75) att adverb med ursprung i plural instrumental mycket sällan används i andra betydelser (ändamåls-, orsaks-, partikels-, modalords- och prepositionsbetydelser). De uppräknade betydelserna är helt atypiska för adverb av den undersökta typen: som huvudbetydelser förekommer de hos bara ett fåtal adverb.

Här har till exempel sådana former som används tillsammans med rörelseverbeiti, nueiti, važiuoti, nuvažiuoti, såsom apgėl ais ”gå för att besöka modern efter förlossningen och ta med gåvor”, atkla usais ”gå för att fråga om lov att ta emot friarna”, piršliais (piršlėm) ”gå för att fria, för att agera som äktenskapsmäklare”; jfr också här formen niekdeliais, som förutom tidsbetydelsen ”genast, utan dröjsmål” också har betydelsen ”för ingenting, förgäves”.

I o r s a k s b e t y d e l s e används juokais (särskilt med verben trūkti, leipti, virsti, alpti, nesitverti, pasileisti och andra), tyčiom ”medvetet, avsiktligt; på skämt, oseriöst”, netyčiom ”omedvetet, oavsiktligt; inte på skämt”.

Dessa betydelser (ändamål och orsak) är inte alltid lätta att skilja åt: ofta tycks de vara sammanflätade. Därtill kommer ibland även betydelsen av sättet på vilket handlingen utförs, vilken oftast är den betydelse som adverb med ursprung i plural instrumental används i. Ändamåls- och orsaksadverb av denna ordbildningstyp kännetecknas dessutom av en relativt låg grad av adverbialisering; de har i regel ännu inte helt lösgjort sig från själva kasusbetydelsen.

Adverb med ursprung i plural instrumental kan övergå till andra ordklasser endast i ytterst sällsynta fall. Formen kartais kan till exempel övergå till en p a r t i k e l (jfr Bene būsi kartais iš Telšių?), medan priešais kan bli en p r e p o s i t i o n som används med ackusativ (jfr priešais krosnies kaktą).

Helt separat bör här nämnas ord som endast genom sina formanter -(i)ais, -(i)om sammanfaller med adverb med ursprung i plural instrumental, till exempel partiklar (och ibland även adverb) dėlt ais ”därför, trots allt”, nōrintais ”fastän” (vanligen i adverbiala uttryck kada nōrintais ”när som helst”, kaip nōrintais ”hur som helst”), auriais ”då, se där”, kančiais ”ibland”, anaū riais ”se där; då, den gången, en gång”, beskòm ”det är därför, följaktligen”, būkčiom ”sägs det, liksom, så att säga”, modalordet musintais ”förmodligen” och till och med interjektionen bagròm ”swisch, svep”. Detta är allehanda individuella bildningar, vars samband med plural instrumental över huvud taget är svårt att tala om.

Efter att ha undersökt instrumentalens förhållande till adverben i allmänhet och de enskilda typerna av instrumental till dessa, liksom de semantiska särdragen hos adverb med ursprung i plural instrumental, kommer vi fram till följande slutsatser:

1. Av alla plural kasus visar i n s t r u m e n t a l e n den största benägenheten att adverbialiseras, eftersom den jämfört med de övriga kasusen i störst utsträckning uttrycker olika omständighetsrelationer. Instrumentalen har alltså varit

84

och förblir alltjämt den viktigaste källan för bildandet av adverb med bevarad kasusändelse.

2. Instrumentalis pluralis blir inte adverbial i samma utsträckning i alla sina betydelser och funktioner – inte i alla sina typer. Av dessa ligger sättsinstrumentalen närmast adverben; dess betydelse och användning är ofta svåra att skilja från andra instrumentalers, eftersom många andra instrumentalbetydelser samlas i den. Sättsinstrumentalen utgör liksom ett övergångsstadium, där den adverbiella betydelsen lättast differentieras och processen av stelning och adverbialisering tar sin början; här kan till och med ett instrumentalisobjekt övergå till ett adverbial och själva instrumentalisformen till ett adverb.

3. Bland adverben med ursprung i instrumentalis pluralis intar sättsadverben den främsta platsen – den största semantiska gruppen bland adverb av detta ursprung och denna bildning. Sättsadverben kännetecknas här inte bara av att vara talrikast, utan också av att deras tilläggsbetydelser är mångskiftande och rika. Den dominerande sättsbetydelsen är vanligen utmärkande endast för en viss del av dessa adverb, nämligen sådana som betecknar omständigheter av mer abstrakt karaktär. I övrigt åtföljer de flesta adverb av denna typ, när de uttrycker sätt, vanligen själva handlingen även med en statisk eller dynamisk bild och gör därigenom sättet oskiljaktigt från en optisk eller (ibland) akustisk bild. Även grundbetydelsen hos andra sättsadverb med ursprung i instrumentalis pluralis är ofta sammanflätad med någon av följande betydelser: tempo, tid, plats – rum eller rumslig orientering, ersättning, position (ställning), karaktärssätt, mängd eller grad, riktning, orsak eller ändamål, ordning, sällskap, avbrott eller språng, åtskillnad med mera.

4. Relativt få är de adverb med ursprung i instrumentalis pluralis som har platsens-rummets, tidens eller predikativets betydelse som huvudbetydelse; särskilt sällsynta är betydelserna ändamål och orsak.

5. Endast ett fåtal adverb av denna typ har fått betydelsen av en partikel, ett modalord eller en preposition.

Vilnius

SEMANTISKA DRAG HOS ADVERB SOM UPPKOMMIT UR INSTRUMENTALIS PLURALIS

К. УЛЬВИДАС

Sammanfattning

1. Av alla kasusformer i pluralis i litauiskan uppvisar instrumental den största benägenheten till adverbialisering. Såväl tidigare som i dag är pluralens instrumental en viktig källa till adverb med en fossiliserad pluraländelse.

85

2. Pluralens instrumental adverbialiseras inte i samma utsträckning i alla sina betydelser och funktioner. Den instrumentalform som ligger närmast adverbet är instrumental för sätt och handlingens art, vars betydelse ofta är svår att avgränsa från andra betydelser hos pluralens instrumental. Instrumental för handlingens art och sätt är liksom ett övergångsstadium, där en adverbiell betydelse lättast kan urskiljas och adverbialiseringsprocessen börjar. På detta stadium kan även ett objekt uttryckt med instrumental övergå till ett adverbial, och instrumentalformen till ett adverb.

3. Bland de adverb som har uppkommit ur pluralens instrumental utgör adverb för sätt och handlingens art den största semantiska gruppen. Adverb för sätt och handlingens art utmärker sig bland andra semantiska adverbgrupper inte bara genom sitt stora antal utan också genom mångfalden och rikedomen av betydelsenyanser. Den dominerande betydelsen av sätt och handlingens art är vanligen inte kännetecknande för alla adverb av denna typ, utan endast för en viss del av dem, som betecknar omständigheter av mer abstrakt karaktär. Den överväldigande majoriteten av adverb av denna typ betecknar däremot sätt och handlingens art och har vanligen dessutom ytterligare semantiska nyanser: de åtföljer handlingen med en statisk eller dynamisk föreställning och gör handlingen oskiljaktig från en optisk eller (i mer sällsynta fall) akustisk föreställning. Grundbetydelsen hos övriga adverb som har uppkommit ur pluralens instrumental och uttrycker sätt och handlingens art sammanflätas också ofta med någon av följande tilläggsbetydelser: tempo, tid, plats-rum eller rumslig orientering, förändring, läge (position), mängd eller grad, riktning, orsak eller syfte, tur-ordning, samhörighet, avbrott, åtskillnad m.fl.

4. Relativt få är de adverb som har uppkommit ur pluralens instrumental och har betydelsen plats-rum eller tid, liksom de som används i subjektfunktion. Betydelserna syfte och orsak förekommer här endast undantagsvis.

5. I ytterst sällsynta fall övergår dessa adverb till grupperna partiklar, modala ord eller prepositioner.