BALTŲ KALBŲ VEIKSMAŽODŽIO TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

E. GRINAVECKIENĖ

NÅGRA SÄRDRAG HOS VERBET I GERVĖČIAI-DIALEKTEN

Vi har hittills nästan inga beskrivningar eller mer ingående sammanfattande studier av den isolerade litauiska dialekten i Gervėčiai (BTSR, Grodno oblast, Ostrovets distrikt), som talas i de 12 litauiska byarna kring småorten Gervėčiai – Gaigaliai, Galčiūnai, Geliūnai, Girios, Kerplosina, Knystiškės, Miciūnai, Miltiėja, Mockos, Petrikai, Pelegrinda och Rimdžiūnai – trots att det litauiska språket i denna trakt har undersökts sedan slutet av 1800-talet. Insamlingen av dialektmaterial från dessa trakter intensifierades särskilt under sovjettiden. Förutom en samling texter från dessa platser¹ har man på senare tid också publicerat idiom och semantiska dialektismer som används här², beskrivit dialektens fonologiska system³ och undersökt vissa aspekter av lexikal och semantisk påverkan mellan traktens litauiska och de slaviska språken⁴. En betydande mängd språkligt material från denna dialekt finns i den akademiska ordboken „Lietuvių kalbos žodynas“ och dess excerpter⁵, i excerpterna och ljudarkivet till „Lietuvių kalbos atlasas“⁶, i den akademiska „Lietuvių kalbos gramatika“⁷, i J. Paulauskas studie „Veiksmažodžių priešdėlių funkcijos dabartinėje literatūrinėje lietuvių kalboje“⁸, i Z. Zinkevičius bok „Lietuvių dialektologija“⁹ med mera.

Verbsystemet i denna dialekt väcker uppmärksamhet, liksom vissa särdrag i dess böjning, ordbildning och betydelse med mera, samt arkaiska rester och ombildningar av verbformer. I denna artikel försöker jag belysa ett par sådana särdrag hos verbet.

¹ Э. Вольтер, Литовская хрестоматия, вып. 2, СПб, 1904, p. 396—402; P. Arumaa, Litauische mundartliche Texte aus der Wilnaer Gegend mit grammatischen Anmerkungen, Dorpat, 1930, p. 7—18; Lietuvių kalbos tarmės (Chrestomatija), Vilnius, 1970, p. 394—395.

² Leksikos tyrinėjimai, Vilnius, 1972 (A. Vidugirio ir J. Lipskienės straipsniai).

³ Т. М. Судник, К характеристике фонологических систем литовско-славянского пограничья (канд. диссертация), Москва, 1970.

⁴ Л. Г. Невская, О лексическом и семантическом взаимодействии литовского и славянских языков (на материале географической апеллятивной терминологии), — Советское славяноведение, Москва, 1972, № 1, р. 90—104.

⁵ Lietuvių kalbos žodynas, I—VIII, Vilnius, 1941—1970; jo kartoteka, saugoma Lietuvos TSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institute.

⁶ Lietuvių kalbos atlaso kartoteka ir fonoteka, saugoma Lietuvos TSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institute.

⁷ Lietuvių kalbos gramatika, I, Vilnius, 1965; II, Vilnius, 1971.

⁸ J. Paulauskas, Veiksmažodžių priešdėlių funkcijos dabartinėje literatūrinėje lietuvių kalboje, — Literatūra ir kalba, III, Vilnius, 1958, p. 303—453.

⁹ Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966.

221

1. Förutom alla här använda vokaliska verbstammar (klėga¹⁰ ’talar’, laidžia ’släpper’, girda ’hör’, daro ’gör’), förekommer i dialekten också hos ett eller annat verb en kontaminerad ändelse för första person singularis av konsonantstam, t.ex.: būmi (dess -m- har troligen uppkommit efter analogi med es-mi+u¹¹) ’är’, demù ’lägger’, dúomu ’ger’, dziūmu ’torkar’, eimi ’går’, ėmu ’äter’, giemu ’sjunger’, miegmu ’sover’, sviemu ’kastar’. På grundval av dessa nybildade former har här också hela presensparadigmet bildats och används, t.ex.: demi ’du lägger’, dėma ’han/hon lägger’, dėmam ’vi lägger’, dėmat ’ni lägger’, dúoma ’ger’, dziūma ’torkar’, eima ’går’, ėma ’äter’, giema ’sjunger’, miėgma ’sover’, sviema ’kastar’. Kontaminerade former är särskilt vanliga med prefix, t.ex.: pàdema ’hjälper’, padúoma ’räcker fram’, izdziūma ’torkar ut’, àteima ’kommer’, àteima būlo ’brukade komma’, išeima ’går ut’, nùveima ’går iväg’, uñeima ’går in’, su vēma ’äter upp’, pag iema ’sjunger en sång’, pérgiema ’sjunger igenom’, nėmiegma ’sover inte’, pasviema ’kastar lite’. Dessa former är emellertid inte de enda presensformerna för alla dessa verb. Några av dem har också rena vokaliska former vid sidan av, t.ex.: prabūva ’stannar kvar’, nėmiega ’sover inte’. De senare har fått fäste i dialekten. Här har också en rent atematisk presensform i första person pluralis bevarats: amė ’låt oss gå’ (vid sidan av dess parallellform amėte ’låt oss gå’), vilken har övergått till imperativsystemet. De tillåtande modusformer av verbet būti som förekommer och bildats av presensformer saknar konsonantstamsdrag och varierar avsevärt i sin bildning, t.ex.: tėsta būna, tebūi, tebūi¹² ’må det bli’.

Det är svårt att säga utifrån tillgängliga uppgifter om alla verb som här används med rester av konsonantstam historiskt har haft konsonantisk personböjning. Störst tvekan gäller kanske formerna dziūmu, dziūmi, dziūma (izdziūma)... I litteraturen anges ingenstans att denna rot skulle ha tillhört typen med konsonantisk personböjning. Därför antas den sannolikt ha uppkommit analogiskt efter andra sådana reliktformer. Vi har också registrerat helt analoga verbformer med rester av konsonantstam i den närbelägna Lazūnai-dialekten, exempelvis: išdema ’lägger ut’, pàdema ’hjälper’, ùždema ’lägger på’, dúomu ’ger’, undúoma ’ger in’, pardúomu ’säljer’, àima ’går’, uñeima ’går in’, išeima ’går ut’, àimam ’går’, ėma ’äter’, prėma ’äter sig mätt’, nėėma ’äter inte’, su vēma ’äter upp’, giemu ’sjunger’, giema ’sjunger’, sviema ’kastar’, pasviema ’kastar en stund’. Som exemplen visar används emellertid här varken formerna dziūmu, dziūma (izdziūma) eller būma, būmi.

2. Även dialektens reflexiva verbformer är värda uppmärksamhet. Reflexiva verb har oftast en förkortad reflexiv partikel -s i ändelsen, exempelvis: kalbėcis ’tala med varandra’, juòkiatės, suksiuòs, praũsies, emeis ’du dök upp’, stojis ’ställ dig upp’, stotìšbi ’skulle ställa sig upp’, sėstìšbi ’skulle sätta sig’, gultìšbi¹³ ’skulle lägga sig’. Men här är relativt...

¹⁰ De dialektala exemplen i artikeln återges med den vanliga litauiska ortografins (=litteraturspråkets) bokstäver, med strävan att i varje enskilt fall även återge uttalet. Av detta skäl används här även į, eftersom dialektens -i efter ett velariserat ljud (< *-ēn, *-ēn), y, in, ė har bakre artikulation. Dessutom har vokalerna i, y, ė också bakre artikulation efter konsonanterna s, š, ž, r, v, c.

¹¹ Se Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, s. 346.

¹² Enligt våra uppgifter är formen tebūi ’må det vara’, būi ’var!’ ett belagt faktum i Gervėčiai-dialekten och inte ett missförstånd, såsom Z. Zinkevičius hävdar (Lietuvių dialektologija, s. 372).

¹³ Att den reflexiva partikeln står mellan ändelsen och -bi visar att -bi här inte är något annat än en postpositionell partikel. Dessutom har den lagts till här i ett senare skede, efter att den reflexiva partikeln vuxit samman med verbändelsen.

222

Den intakta partikeln -si är också allmänt brukad. Framför allt har den bevarats i ändelsen hos tredje person i presens och preteritum (mer sällan i konjunktiv), exempelvis: darosi, dzyrbasi ’sker’, dūmaliojasi ’ryker’, gaminasi ’gör sig i ordning’, juokiasi ’skrattar’, keliasi ’stiger upp’, kepasi ’gräddas’, klausiasi ’frågar’, pjūnasi, prausiasi ’tvättar sig’, rūkaliojasi ’ryker’, sągasi ’fäster sig’, sėdavinasi ’sätter sig’, sukasi || sukasi ’snurrar’, supasi ’gungar’, stukėnasi ’bultar’, vėjasi ’jagar’, velkasi ’kläder på sig’, vyniojasi ’lindar in sig’; dzyrbosi ’gjorde sig, skedde’, guldėsi ’lade sig’, klaušėsi ’frågade’, kumeliavosi ’földe’, meldėsi ’bad’, radosi ’uppstod’, sėdosi ’satte sig’; juoktųsi ’skulle skratta’. Om partikeln har bevarats intakt kan detta delvis ha främjats av analoga reflexivformer i vitryska. Men även här förekommer, vid sidan av de intakta formerna, mer sällan former med den förkortade reflexivpartikeln -s, exempelvis: kėlias, klaušos, dairios, rāgis ’syns’, sūpas, sūkės ’svängde sig’.

I prefixverb står den reflexiva partikeln, liksom i skriftspråket, vanligen mellan prefixet och roten, exempelvis: asigeidė (< ažisigeidė) ’fick lust’, unsibedėu ’fastnade’. Negationsformer som betecknar en varaktig egenskap hos den handlande eller har opersonlig betydelse används dock med två reflexiva partiklar. Den ena står i ändelsen, den andra mellan negationen och roten, exempelvis: neskūndžiojasi ’biter inte, bits inte (om en hund)’, neslanķosi ’böjer sig inte’ (om en käpp), nesnóris ’det känns inte lockande’, nesragėcis (vid sidan av förekommer även nesragėcie) ’syns inte’. Detta tyder möjligen på att den reflexiva partikelns morfologiska betydelse har bleknat när den står mellan negationen och roten, sannolikt till följd av påverkan genom inkorporering från vitryskan. I detta språk står de reflexiva verben inte sammanvuxna med negationen, och även alla andra prefixverb har alltid den reflexiva partikeln endast i slutet, exempelvis: надбымалася, наварылся, не залінецлася, не сглезлася.

I dialekten förekommer reflexivformer med intransitiv betydelse, exempelvis: dzyrbasi ’sker’, keliasi ’stiger’ (om solen, vinden), dūmaliojasi ’ryker’, rūkaliojasi ’ryker’. I skriftspråket uttrycks intransitiv betydelse i liknande fall vanligen med icke-reflexiva former¹⁴, men i den akademiska ”Lietuvių kalbos gramatika” anges exempel (särskilt från östra Litauens dialekter) där en spontan handling också kan uttryckas med en reflexiv form¹⁵. För skriftspråkets bruk föredrar grammatiken icke-reflexiva former, men godtar även reflexiva former (K. Būga ansåg att de uppkommit genom slaviska språks inflytande¹⁶). De reflexiva verbformerna med intransitiv betydelse är inte helt vanliga i Gervėčiai-dialekten. Även om vi, i likhet med grammatiken, skulle vara benägna att betrakta dem som litauiska, kan vi inte avvisa uppfattningen att även vitryska verb med motsvarande betydelse tydligt har bidragit till deras uppkomst här. Vitryskt inflytande förklarar sannolikt också betydelsen hos en och annan reflexivform av enskilda verb, exempelvis: asipikcino ’blev arg’ (om en häxa, jfr vitryska закланавілася), asiverkiau ’brast i gråt’, prazbūdo ’vaknade’, kūndžiojasi ’biter’ (om en hund, jfr vitryska кусаўца), laŋkosi ’böjer sig’ (jfr vitryska гнецца), kėpasi ’bränns’ (om brännässlor, jfr vitryska пякуцца).

Den reflexiva partikeln -si- i prefixverb bevaras regelbundet intakt i dialekten om prefixet slutar på en konsonant, exempelvis: acisākė (< at+si+sākė) ’svarade’, apsivertė ’förvandlades’, acikėlė ’reste sig, steg upp’, unsispyrė ’satte foten i’, asisviedė ’kastade på sig’, apsisagė ’spände fast sig’, asipikcino ’blev arg’, asiverkiau ’brast i gråt’, un-

¹⁴ Lietuvių kalbos gramatika, II, s. 207.

¹⁵ Där, s. 208.

¹⁶ K. Būga, Rinktiniai raštai, II, Vilnius, 1959, p. 113.

223

siraise ‘inredde sig’, asibaidė ‘blev rädd’, asilaidė ‘gled ner’, asigeidė ‘fick lust’, neišimòko ‘lärde sig inte’, aciskaláudo ‘sköljer sig’, unsimaíšis ‘inblandad’.

Om verbets prefix slutar på en vokal sker synkope av den reflexiva partikeln (den förkortas fonetiskt till -s-), t.ex.: nešūbarėm ‘vi grälade inte’, paždairė ‘såg efter, tog hand om’, susciko ‘träffades’, prizdė ‘bidrog’, nūtsisė ‘släpade bort’, pastvėrė ‘grep tag i’, pažbijojom ‘vi blev rädda’, nūzdaužė ‘vände sig bort’, nuzgūndo ‘blev förskräckt’, neslaídžia ‘släpper inte iväg’, nusmainius ‘förändrad, bleknad i ansiktet’. I de fall då prefixet slutar på en vokal och verbstammen börjar med konsonanten s, š eller ž kan synkope av den reflexiva partikeln utebli, men den kan också förekomma parallellt (nyligen) (då uppstår konsonantgeminater), t.ex.: prisisvėikina ‘hälsar välkommen’, nusispyrė, nusisagė ‘knäppte upp’, rasizójo ‘gapade’; tessiū ‘syr sig’, težžūr ‘ser sig omkring’, tessėdz ‘sitter’, tessuk ‘rör sig’; pasisùkė || passùkė, susisùkus || sussùkus, nusisągdai || nussągdai ‘knäpp upp’, pasisodžynk || passodžynk, prisizūrėjau || pričžūrėjau.

Hos vissa reflexiva verb betonas formerna av tredje person singularis i preteritum på två sätt i dialekten: på stammen och på ändelsen, t.ex.: davės || dãvės ‘kastade sig omkring, gav sig av, anföll’, dėjos || dėjos ‘var, blev’, ėmės || ėmės ‘började, uppstod’, radõs || rãdos ‘blev till, uppstod’, rinkõs || riñkos ‘samlades’, sėdõs || sėdos ‘satte sig’, stojõs || stójos ‘reste sig’, sviedės || sviedės ‘kastade av sig, anföll’, vijõs || vijós ‘följde efter’.

Dubbel betoning — på stammen och ändelsen — förekommer här också i första och andra person pluralis av vissa verb i denna tempusform, t.ex.: davėmės || dãvėmės ‘vi slet, arbetade’, davėtės || dãvėtės ‘ni slet, arbetade’, kratėmės || krãtėmės ‘vi for skakande’, kratėtės || krãtėtės ‘ni for skakande’, sėdomės || sėdomės ‘vi satte oss’, sėdotės || sėdotės ‘ni satte er’, stojomės || stójomės ‘vi reste oss’, stojotės || stójotės ‘ni reste er’.

Liknande betoning förekommer fortfarande på många håll i de östra litauiska dialekterna och i vissa äldre texter (av M. Daukša). Betoningen på ändelsen i dessa former visar att verbens gamla ändelsebetoning har bevarats här¹⁷. Men i Gervėčiai-dialekten är den dubbla betoningen av dessa former fortfarande nära förbunden med en skillnad i betydelse, vilken utan tvivel är nyare. Former med betoning på stammen används här i regel oftare för att beteckna ett icke-avgränsat förflutet, som anger en handling som pågår vid talögonblicket, medan former med betoning på ändelsen här betecknar en avgränsad handling som ägde rum långt före talögonblicket, t.ex.: Anà tai stojos tai sėdos, tai tékė kitón pirkión ir Anà sėdõs ir nuvažiávo; Jų vaikai sciprai stojõs an kójų; Iš ūñksto rytò mérgos riñkos vuogáuc; Ános smagei ėmės linų raúc ir Iš kur jau ti ta gražumà ėmės; Karvė buvo prapuolus, ale radõs.

Däremot betonas de reflexiva formerna i tredje person singularis i detta tempus hos alla andra verb (de flesta) enbart på stammen, t.ex.: brùkės ‘trängde sig fram’, gýrdės ‘hördes’, sàgės ‘knäppte sig’, šėrės ‘matade sig’, vėžės ‘transporterade sig’. Troligen är det på grund av påverkan från de sistnämnda formerna som betydelseskillnaden mellan de verb som har dubbel betoning inte längre alltid är tydligt differentierad.

Endast ändelsen betonas i imperativformer utan -k av reflexiva tvåstaviga verb av (i)a- och i-stammar, t.ex.: bariès¹⁸ ‘skäll ut dig’, imiès ‘ta dig’,

¹⁷ Litauiska grammatik, II, s. 301.

¹⁸ Ändelsen -ies har, att döma av hörselintrycket, tydligt akut accent i denna dialekt, vilket står i motsats till Z. Zinkevičius generaliserade påstående (Lietuvių dialektologija, s. 372).

224

mušies ‘muškis’, nešies ‘neškis’, vedzies ‘veskis’, dedzies || dedzis ‘dėkis’, vežies || vežis¹⁹ ‘vežkis’, kelies || kelis ‘kelkis’, sėdzies || sėdzis ‘sėskis’, gulis ‘gulkis’, klojis ‘klokis’, stojis ‘stokis’, laidzmēs ‘leiskimēs’, sēdzmēs || sēdzmetēs²⁰ ‘sēskimēs’, prausmēs ‘prauskimēs’, gulmēs || gulmetēs ‘gulkimēs’, dedztēs ‘dēkitēs’, muštēs ‘muškītēs’, stotēs ‘stokitēs’, sēdztēs ‘sēskitēs’. De reflexiva verbformerna i andra person pluralis imperativ, liksom de enkla formerna, har betoning på stammen, t.ex.: mókais ‘mokykis’, mókaitēs ‘mokykitės’, dārais ‘darykis’, dāraimēs ‘darykimės’, dāraitēs ‘darykitės’.

3. Verbprefix som används i Gervėčiai-dialekten är intressanta till sin form, funktion och delvis även sitt ursprung.

Prefixet an- (i dialekten un-, före läppljuden p, b > um-, reflexivt unsi- ~ ansi-) motsvarar i litauiskan į-, t.ex.: umbrazdėj ‘įbradėjo’, įvirto, undėta ‘įdėta’, unduoi ‘įduok’, uņeina ‘įeina’, ungrūvo ‘įkrito’, unlaiście ‘įleisti’, unkase ‘įkasė’, untėjo ‘įliejo, įpylė’, unspiers ‘įspir s, paspirs’, unšauce ‘išauti, pašauti’, untaiše ‘įtaisė, įrengė’, uņtepė ‘įtepė’; unsubedziau ‘įsibedžiau’, unsimaišis ‘įsimaišęs’, unsiriniko ‘apsirengė’, unispyvė ‘įsispyrė’, unsit aišė ‘įsirengė, pasirengė’.

Prefixet an- används här, liksom i Lazūnai-dialekten (: ungrūvo ‘įkrito’, undūoc ‘įduoti’, uņeima ‘įeina’), alltid utan slutligt -t och har inte alls någon motsvarighet i formen in-, som ibland förekommer parallellt med unt- i vissa östaukštaitiska dialekter²¹. Just därför är vi benägna att tro att det här, liksom i Lazūnai, inte är resultatet av en sammanblandning av prefixen in- och unt-, utan snarare ett gammalt självständigt prefix an-, analogt (både till form och betydelse) med preussiska an²² och lettiska ie²³ (det senare skulle enligt vår mening kunna härledas ur *en, jfr lett. pie kts, preuss. penckts, lit. penktas).

Prefixet ap- (apsi-) motsvarar i litauiskan samma ap- (apsi-), t.ex.: apsūkcie ‘apsukti’, apsvaidzýcie ‘apmėtyti’, apārdēm ‘aparėmė’, apdėcie ‘apdėti’, apsidziauge ‘apsidžiaugė’. Det förekommer exempel där prefixet ap- här också används i betydelsen nu-, t.ex.: Vaikai aptraūks (= nudraskys) obuolius; Dziėdas čystai aprāškė pūpu (= Senelis švariai, visai nuraškė pupą); Norėj plūksnelās apraucie (= Norėjo plunksneles nurauti). Denna betydelse hos prefixet ap- är ovanlig i litauiskan. Det är troligen en morfologisk kalk från vitryska (jfr deras абабрацць, абарваць).

¹⁹ De två parallella formerna bekräftar också vårt påstående att ändelsen -ies har fallande accent, eftersom endast diftonger i ändelsen med fallande accent kunde monoftongiseras genom förkortning; på så sätt kunde den nyare formen -is uppstå parallellt med -ies. Jfr också östaukštaitiska darìs < *darīs, važìs < *važiùos. Mot denna bakgrund saknar Z. Zinkevičius gissning (Lietuvių dialektologija, s. 372) grund, nämligen att ändelsen i Lazūnai-formen stojis sannolikt har anpassats efter stokis.

²⁰ Formen sēdzmetēs… för första person pluralis imperativ är sannolikt en kontaminationsform, bildad genom att den reflexiva ändelsen för andra person pluralis lagts till den icke-reflexiva formen för denna person. Bildningen av denna form förklaras delvis av dess kontaminationsbetydelse: den används bara när man avser flera andra personer utöver sig själv, jfr J. Otrebski, Wschodnolitewskie narzecze twereckie, I, Kraków, 1934, p. 385; Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, p. 373.

²¹ Jfr Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, s. 416.

²² Žr. J. Endzelīns, Senprūšu valoda, Rīgā, 1943, p. 94, 141. Greta an- prūsų kalboje esantys en- ir un- priešdėliai savo daryba laikytini an- variantais: un- greičiausiai vėlesnis < *an, o en- galėtų santykiauti su an- kaip žodžio pradžios e su a.

²³ Žr. J. Endzelīns, Darbu izlase, I, Rīgā, 1971, p. 562—567.

15. 902

225

Vid sidan av prefixet ap-, som motsvarar lit. ap-, förekommer dialektalt ibland också ap-, uppkommet genom synkope av prefixet api-, vilket genom assimilation övergick till a-. Det förekommer endast i betydelsen nu-, främmande för litauiskan, till exempel: Abyrė (api + byrėjo) materialark (=Nubyrėjo medžių lapai), jfr vitryska acinacia.

Prefixet at- (aci-) motsvarar lit. at- (atsi-), till exempel: atėjo ‘kom’, ateido ‘kommer’, acimisiu ‘jag kommer att minnas’. Det finns många exempel där at- används i betydelserna nu- eller par-, vilka är främmande för litauiskan, till exempel: Kūma atpjōu (= högg av) hans hals; Norėj jam atkirsę galvų (= ville hugga av hans huvud); Atkapój (= högg av) hans vingar; Atkinkýk (= spänn från) hästarna; Ānas atāj (= kom hem) hem. Atvažāvo (= körde hem) gråtande. Vid sidan av detta prefix förekommer här också prefixet at-, som uppkommit genom synkope av ati- och genom assimilation övergått till d-, till exempel: Raikia aduodžyc (< ati + duodvti ‘ge’) dūkteris; Ādavė (< ati + gav) tillbaka till dem.

Prefixet až- (asi-) används regelbundet i stället för lit. už- (užsi-), vanligen för att beteckna att en handling avslutas, till exempel: Vilkai vienu aždūsino (= ströp), kitu — ažéidė (= skadade); Berniūkas aždžyrė (= böjde bakåt) benen; Ānas ažvértė (= kastade bakåt) huvudet; Gaidžys ažgiedój (= gol); Žūsis aždārė (= stängde) tvárkon (= i ladan); Kad ažvýščiauk (= så att jag kunde se, kika), aždauščiauk (= slå ihjäl); Kīrvi asisviedė (= kastade över sig) až (= över) axeln; Ānas asikrūtė (= tjänade ihop) pengar. Detta prefix används ibland också i betydelsen hos vissa andra prefix, till exempel Ašpjōu (= slaktade) den där ungtjuren; Asibaidė (= blev skrämd) hästen; Asilāidė (= gick ned) solen; Ānas asijūokė (= skrattade till, brast ut i skratt); Asiiimādo rytas ‘det gryr’; Tau vandenelis akelas ažriņkdo (= öser). De sistnämnda betydelserna hos prefixet až- (ažsi-) är sannolikt lånade.

Enligt J. Endzelīns är prefixet až- äldre än už- och motsvarar direkt lettiska dialekters az- och slaviska за-²⁴. Eftersom det används inte bara i östra Litauens dialekter utan också i äldre skrifter (även hos den västlitauiske B. Vilentas), kan det möjligen förbindas med fornpreussiska assa || esse²⁵.

Några parallellformer till prefixet až- (asi-) har inte konstaterats, även om formen ažu ibland förekommer vid sidan av prepositionen až, till exempel: až (= bakom); až (= efter); až kùmu (= efter gudfadern); ažu čāro (= hos tsaren).

Vid sidan av detta prefix används här också prefixet už-, som dialektalt i samtliga fall har övergått till uš-. Ibland används det fortfarande i sin äldre riktningsbetydelse ’upp på’²⁶, även om det mer sällan också har samma betydelse som až-, till exempel: Meškā užlindo (= klättrade upp) på pinnen; Ānas užlīpė på materialet; Užšricink den där stubben på mig; Dziedas välte också stubben på björnen; Tuppen hoppade upp på en käpp; Užvýdo gati galvõs kùmu (= döden); Flickan såg elden.

Prefixet uš- motsvarar direkt lettiska uz- och litauiska už-. Dess tonande variant har här generaliserats i alla positioner, sannolikt efter förebild av prefixet iš- < iš- (jfr lettiska iz-, slaviska из-). Enligt vår uppfattning kan uppkomsten av prefixet už- även i andra östaukštaitiska dialekter endast förklaras på detta sätt.

Prefixet da- (daz- ~ dasi-) är relativt vanligt i dialekten, till exempel: dazdūmojo ‘kom på’, davēšč ‘föra fram’, nedagēris ‘som inte druckit sig mätt’, daēdė.

Prefixet iš- (isi- ~ išši-) används liksom i lit. iš-, till exempel: Išēido žmūo iš megē-

²⁴ J. Endzelīns, Darbu izlase, I, p. 321—323. ²⁵ Plg. ten pat, p. 324. ²⁶ Plg. dar P. Arumaa, Litauische mundartliche Texte aus der Wilnaer Gegend, p. 54.

226

lio ‘En människa kommer ut ur den lilla skogen’; Gerai išródžiau (=atrodžiau) jáunas; Mamà tog ut ost ur visthusboden; Išprausė baltai; Isirituodavo (=išsiris[davo, išvirdavo) en liten låga brukade komma upp ur stubben; Kláusosi išžioji.

Prefixet nu- (nus- || nuz- || nusi-) används på samma sätt som i standardspråket, t.ex.: Nūdausta (=nedhuggen) björk; Numiršau (=glömde) att tala; Nūrėškė (=plockade av) ett äpple; Nūgrūna (=faller ner) skorna från foten; Nenustōdo (=slutar inte) gräset växa; Nuspirkšim pamažū kárvi; Floden nūzdaužė (=svängde) vid Gervėčiai; Labai nusmānis (=förändrad, med ett förändrat utseende), kanske dör hon redan i morgon. Ānas nuzgūndo (=blev rädd) och dog; Nusisėgdai || nussėgdai (=klä av dig) savu adieždu (=kläderna).

Prefixet pa- (pas- || paz- || pasi-) används på samma sätt som i standardspråket, t.ex.: Palūkėk manį; Pasiuntėk vaikų; Palapsėjo sparneliais; Vienu džioenu paturėj (=höll kvar) och förde tillbaka; Ateikit rytėlių parytūoc (=vara tillsammans på morgnarna en stund); Unduō paplaudė (=tvättade) stranden; Raikia pasmōkyc; Pazbijojau aic; Pasisodzyńk || passodzyńk pōru obelaičių. Ibland används prefixet pa- också med betydelsen su- och med andra betydelser, t.ex.: Piemenėliai laukūosa pašals (=fryser); Parińko (=samlade) risbuskar och körde bort dem; Palāužė (=bröt sönder) hjulen; Anà gerė: vaikų pazdaire (=såg efter, tog hand om och uppfostrade barnen); Ānas negāli pamircie (=dö). De senare betydelserna hos prefixet pa- är sannolikt lånade.

Med prefixet pa- uttrycks i dialekten att en handling (oftast upprepad) fullbordas helt i det förflutna (eller att en sådan fullbordan kan ske i framtiden). I sådana fall fogas prefixet här, liksom i många andra dialekter i sydöstra utkanten av det litauiska språkområdet²⁷, efter belarusiskt mönster²⁸ även till andra prefixverb eller upprepas rentav två gånger, t.ex.: Ānys jau visi panumirė (=dog ut); Žūsys paišdves tōn tvārkon ‘Gässen kommer att dö en efter en i det där stallet’; Parasėjo (<pa+raz+si+ėjo ‘gick åt olika håll’) kas kur; Pasuvėj (=samlades) alla på ett ställe; Paparińko (=samlade, valde ut) från vår gård (=by) alla barnen; Papadū́riau (=stötte mig flera gånger, på flera ställen) på benet; Papanūvėj (=skingrades, gick åt olika håll) den ene efter den andre.

Dialektens verb kännetecknas också av det slaviska prefixet pad- (jfr belarusiska nad-), som motsvarar standardspråkets pri-, ap-, t.ex.: Ānas pádnešė vaikų jōp ‘Han bar fram barnet till henne’; Ānas man padvildzinėja ‘Han gör mig besviken’.

I dialekten används också verbprefixet par- (pars- || parz- ~ parsi-), som motsvarar standardspråkets par- (parsi-), t.ex.: Kárvi pardūociak ‘Jag skulle sälja kon’; Kas jų parsveš ‘Vem ska hämta hem henne’.

Verbprefixet per- (pers- ~ persi-) är i dialekten, liksom i standardspråket, alltid betonat, t.ex.: Atvažiuodė pėverzdzinėc žmonių un savōs vieros ‘De brukade resa runt och omvända människor till sin tro’; Iš žmonių pėrvertė karvelius; Sumirko (=blev genomvåt) i vattnet och blev förkyld; Pérvyto (=åldrades) han, han är inte lika vacker längre; Pérsmainė gyven-tuvė ‘Livet förändrades’.

Verbprefixet pie- är sällsynt i dialekten. Det motsvarar standardspråkets ap-, t.ex.: Ānys pierinko (=klädde) dem i vitt.

27 Se Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, s. 424.

28 Jfr belarusiska нанастраляем, нанапрымаю. För fler exempel, se Курс сучаснай беларускай літаратурнай мовы, Марфалогія, Мінск, 1957, s. 152–153.

15*

227

Samma verb med prefix förekommer också i Lazūnai-dialekten²⁹. Till sitt ursprung hänger det utan tvivel samman med prepositionen pie- och postpositionen -pi (< *pie) och är den direkta motsvarigheten till lettiska pie-. Enligt J. Endzelīns kan litauiska pie(-) vid sidan av postpositionen -pi ha uppkommit självständigt, även utan yttre (lettisk) påverkan³⁰.

Prefixet pra- (pras- || praz- ~ prasi-) används här oftast som i standardspråket, till exempel: Allt gick förlorat; Vägen torkade upp; Han snarkar, vaknade plötsligt. Vid sidan av dessa förekommer ett och annat exempel där prefixet pra- används i en betydelse som är främmande för litauiskan, sannolikt lånad, till exempel: Gurkorna (=gurkorna) börjar gro i köket (=vi får dem att gro, jfr vitryska папасмадаем); Jag vaknade (=vaknade, jfr vitryska прачнуўся) på morgonen.

Prefixet pri- (pris- || priz- || prisi-) används oftast på samma sätt som i standardspråket, t.ex.: Nuzgundai, nėt plaukių priāgo (=priaugo) pilna kepurė; Priklegēm (=prikalbėjome) visa kō. Prieidau arčiau – mēdžias āuga ‘Prieinu arčiau – miškas auga’; Ānas prikrutē (=pridirbo) ciek ir ciek; Nēra mán kōp prziglaūsčie ‘Nėra man prie ko prisiglausti’; Pripirkdzinēj mažuṭāitių vištāitių ‘Pripirko mažučiu vištaičių’. Det förekommer att detta prefix här används i stor utsträckning även med andra prefix betydelser, t.ex.: Aš pripažinau po veido ‘Aš atpažinau iš veido’; Prisisveikina (=pasisveikina) su visais; Nōriu, kad prilāukčiak (=sulaučiau) sūnaũs; Prigerdzinēja vaiku (= geri į vaiko sveikatą); Dūkterys prirangtos (=išpuoštos, aprengtos) gražai; Ar prisizūrėjai || prižūrėjai, kōkis ānas ‘Ar įsižiūrėjai, koks jis’; Ānas gudrūs: primāno (=išmano); Prirašē (=parašė) ānas jam kōrtu (=laišką). De senare betydelserna hos prefixet pri- är sannolikt lån.

Dialektens verb kännetecknas också av det slaviska prefixet raz- (rasi- < raz+ + si-), som används med betydelserna hos standardspråkets prefix pa-, iš- och andra prefix, t.ex.: Būvo sapcynōlika lavāku (=valakų), ir viūs raspirko (=išpirko); Āudeklu rāstīsiam (=ištiesiame, patiesiame) un žōtēs; Kācinas razvertē (=pavertė) viralu; Rastūsē (=ištąsė) duncym; Pie jū (=apie ją) visāp rasakinēj (=pasakojo); Tu gerāi rasidār (=apsidairyk, apsižiūrėk).

Prefixet su- (sus- || suz- || susi-) används som i standardspråket, t.ex.: Ju sūmušē; Ku sūgriebē, ty ēm; Ugnū sulākstai namōn; Suveidē (=susirinkdavo) kas vākars; Rugiūs sūstaciam (=sustatome); Sustūrite (=nutilkite), ku klēgat (=kalbate); Susisāgdai || sussāgdai sāvu adieždū ‘Susisagstyk savo drabužius’; Sūzgriebē (=susiprato), cik per vēlā.

I vissa fall används dialektens su- med betydelserna hos standardspråkets per- och i andra betydelser, t.ex.: Sumirko (=perm irko, peršlapo) ūndeniū ir asiūrgo (=susirgo). Sudūrē (=persmelkė) jū, kas ce yr; Susriņks (=bus, išės) dū viōrstai (=varstai).

Vid sidan av detta prefix förekommer här ibland också prefixet sa- (sas- ~ sasi-), till exempel: Nesaseikdiau (=nesusitikau) tōkio, kad man veizēt (=ieškotų); Ānas visa sasrašinėjo (=užsirašinėjo), ku aš prōvijau (=pasakojau).

Prefixet sa- som förekommer i det tidigare guvernementet Grodno ansåg J. Endzelīns, med hänsyn till de många slaviska inslagen där, ha uppkommit ur su- under påverkan av slaviska ca- (< со)³¹. Att Gervėčiai-formen sa- också kan ha uppkommit under slavisk påverkan stöds av

²⁹ Jfr J. Senkus, Några särdrag i Lazūnai-dialekten, — Litauens SSR:s vetenskapsakademis skrifter, A, serie 1, s. 191.

³⁰ J. Endzelīns, Darbu izlase, I, s. 470.

³¹ Där.

228

Här används även intill varandra belarusiska verb med detta prefix (састракаючыя, саскокнуць, саставіцца).

I tillåtande modusformen används prefixet te- (tes- || tez- || tesi-), till exempel: teprāšai, tebūi ’må det vara’, tevākščioji ’må det gå’; tesmōko ’må det lära sig’.

Е. И. ГРИНАВЯЦКЕНЕ

NÅGRA SÄRDRAG HOS VERBET I GERVĖČIAI-DIALEKTEN

Sammanfattning

Artikeln belyser kontaminationsrelikter av atematiska verb samt form, funktion, bildning och delvis ursprung för reflexiva verb och prefixverb i den isolerade Gervėčiai-dialekten av litauiska, belägen inom Vitryska SSR (Grodno oblast, Astravets distrikt). Dialekten i denna ort, som består av småstaden Gervėčiai och 12 omgivande litauiska byar, har hittills inte undersökts grundligt av någon, trots att dialektmaterial har samlats in sedan slutet av 1800-talet, publicerats och även använts i enskilda språkvetenskapliga arbeten.

Med utgångspunkt i det omfattande dialektmaterial som förvaras i kartoteket för ”Litauiska språkets atlas” (Institutet för litauiska språket och litteraturen vid LSSR:s vetenskapsakademi) fastställs i artikeln regelbundenheter i användningen av enskilda verbformer. Dessa former jämförs framför allt med motsvarande drag i belarusiskan, som här används som andraspråk men är det dominerande officiella språket, samt med östaukštaitiska dialekter av litauiska och ibland med lettiska och fornpreussiska. De fastställda regelbundenheterna illustreras med talrika exempel, insamlade ur lokalbefolkningens tal av författaren själv och andra personer, varav några kommer från området. I vissa fall bekräftas redan föreliggande hypoteser, förklaringar och tolkningar av enskilda språkfenomen, och ibland preciseras eller korrigeras de.

Artikeln presenterar också några nya särdrag hos verbet i denna dialekt, vilka hittills inte har använts eller publicerats av språkvetare, och ger en tolkning och bedömning av dem. Den beskrivning av vissa särdrag hos verben i Gervėčiai-dialekten som ges här kommer sannolikt att bidra till fortsatt forskning om verbsystemet i de östra dialekterna av litauiska.