vissa publikationer av lingvister (S. Karaliūnas, A. Sabaliauskas, A. Vanagas, A. Vidugiris m.fl.) som berör frågor om balternas och slavernas etnogenes. Uppenbarligen borde även V. Skujinios artiklar, publicerade i „Kalbos kultūroje“ (Tarptautinių elementų vartojimas latvių terminijoje. 1979. Sąs. 37. P. 57–63; Terminas kontekste. 1983. Sąs. 44. P. 19–26), ha tagits med i terminologiavsnittet. Motivet för att välja publikationer efter årtal är inte heller särskilt tydligt. I ett avsnitt presenteras publikationer från 1950-talet, i ett annat från 1960- eller 1970-talet och så vidare.

Dessa nämnda omständigheter minskar inte bibliografins värde. Bibliografin över lettisk-rysk tvåspråkighet är mycket värdefull och behövlig. Utan tvivel blir den en referensbok inte bara för lettiska utan också för litauiska lingvister, eftersom registret innehåller ett stort antal arbeten som behandlar olika frågor inom litauisk fonetik, morfologi, lexikologi och andra områden. Å andra sidan ägnas till och med ett helt avsnitt åt kontakter mellan baltiska och slaviska språk; där finner vi artiklar och monografier om baltisk etnogenes, substrat, typologi och etymologi i baltiska och slaviska språk samt andra frågor.

Latviešu valodas kontaktu pētījumi/Atb. red. A. Blinkena. Rīga: „Zinātne“, 1987, 276 p.

Lingvisterna vid Andrejs Upītis institut för språk och litteratur vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi ägnar stor uppmärksamhet åt språk-kontaktproblem. Man kan nämna institutets värdefulla publikationer: „Взаимосвязи балтов и прибалтийских финнов“ (Рига, 1970; utarbetad tillsammans med vetenskapsakademiens historiska institut), „Контакты русского языка с языками народов Прибалтики“ (Рига, 1984). I den senare ägnas betydande utrymme också åt kontakter mellan ryska och litauiska (artikelförfattarna är litauiska lingvister). Nyligen utkom en ny bok om detta problem, „Latvių kalbos kontaktų tyrinėjimai“. Det är en artikelsamling av lettiska lingvister med ganska varierande teman. En betydande del av artiklarna har direkt anknytning till litauistik. Detta gäller framför allt de två första, vars författare har studerat vid både universiteten i Vilnius och Riga och som sannolikt känner lika starkt för frågor som rör lettiska som för frågor som rör litauiska.

I artikeln „Bendros kilmės priešdėlinių daiktavardžių ir veiksmažodžių semantiniai santykiai dabartinėje lietuvių ir latvių kalboje“ (Kopīmes prefiksālo lietvārdu un darbības vārdu semantikas attieksmes mūsdienu lietuviešu un latviešu valodā, s. 7–38) undersöker L. Baluodė (Balode) 115 substantiv och 880 verb med prefix som har samma ursprung i de båda språken. Hon delar in dem i tre grupper: till den första hör avledningar som sammanfaller både till formen och semantiskt (lit. apyrankė: lett. aproce, lit. patėvis: lett. patēvs; lit. apauti: lett. apaut), till den andra avledningar med samma form men delvis olika betydelse (lit. įrankis: lett. ierocis ’vapen; bildligt: verktyg’, lit. atradėjas: lett. atradējs ’uppfinnare’, lit. apgiedoti: lett. apdziedāt ’besjunga; sjunga skämtsamma visor’, och till den tredje avledningar med samma form men helt olika betydelse (lit. nesąmonė: lett. nesamaņa ’medvetslöshet, svimning’, lit. pėrvalkas: lett. pārvalks ’överdrag, skydd’; lit. apskrieti: lett. apskriet ’springa runt, springa omkring’). Som man kan vänta sig är den tredje gruppen minst: den omfattar 21 procent av de undersökta substantiven och 15 procent av verben.

210

I R. Bertulio artikel „Žodžio formos ir reikšmės tarpusavio santykiai (lat. māte: liet. mōté)“ (Vārda formas un nozīmes savstarpējās attiecības (lat. māte: liet. mōté), s. 39—62) ges en detaljerad analys av formen och betydelsen hos detta gamla indoeuropeiska arvord. I detta sammanhang bör man också erinra om R. Bertulios andra utmärkta undersökningar av det gemensamma litauiska och lettiska ordförrådet och uppmana författaren att publicera resultaten av sina undersökningar i en separat bok.

För litauister bör A. Blinkenas artikel „Būdvardžiai J. Langijo žodyne“ (Adjektīvi J. Langija vārdnīcā, s. 63—85) vara intressant, eftersom detta monument inom lettisk lexikografi (vanligen daterat till 1685) innehåller ganska många litauiska lånord som var karakteristiska för de lettiska dialekterna i Nyca, Bārta och Rucava vid den tiden; jfr lett. atkihls ’bedrövad, hurtig, snabb, modig’ — lit. akylas, lett. budiģs ’flitig, arbetsam, snabb, duglig’ — lit. budintis, lett. ģēdīgs ’anständig, artig’ — lit. žem. gieda, lett. kalts ’skyldig, ålagd skuld’ — lit. kaltas, lett. lakstīgs (lakstains) ’fräck eller liderlig’ — lit. lakstus, lett. laibs ’svag’ — lit. laibas, lett. nohks ’bar, skallig, naken’ — lit. nuogas, lett. nowaks ’vaken, munter, även nykter’ — lit. nuovokus, lett. padāhrs (derigs) ’duglig, användbar, lämplig’, nhepadāhrs ’oduglig, oduglig, obrukbar’ — lit. padorus, lett. tickris ’rätt eller ärts’ — lit. tikras m.fl. Författaren jämför adjektiven i J. Langijs ordbok med adjektiv i modern lettiska och visar skillnader i deras användning. Det anges att adjektiven i ordboken ger en god bild av denna ordklass former och betydelser för trehundra år sedan, och att en jämförelse med uppgifter i andra ordböcker och skrifter kan vara till stor nytta för forskningen om lettisk språkhistoria.

Flest artiklar ägnas åt problem inom lettisk lexikologi. Det gäller B. Bušmanės artikel „Drebučių valgių pavadinimai tarmėse“ (Galertveida ēdienu nosaukumi izloksnēs, s. 86—134), O. Bušs artikel „Iš germanizmų istorijos (baļļa balģe, baļva)“ (No ģermānismu vēstures (baļļa, balģe, baļva), s. 135—148), E. Kagaines artikel „Iš Pabaltijo finų kalbų paskolinti kalbėjimą reiškiantys veiksmažodžiai šiaurės Vidzemės tarmėse“ (No Baltijas somu valodām aizgūtie runas verbi Ziemeļvidzemes izloksnēs, s. 149—162), B. Laumanės artikel „Apie kai kuriuos Baltijos jūros floros ir faunos pavadinimus“ (Par dažiem Baltijas jūras floras un faunas nosaukumiem, s. 163—185), samma författares „Žebenkšties pavadinimai latvių kalboje“ (Zebiekstes nosaukumi latviešu valodā, s. 186—198), A. Stafeckos artikel „Buit ies daiktų pavadinimai Latvių kalbos tarmių atlase“ (Mājsaimniecības priekšmetu nosaukumi Latviešu valodas dialektu atlantā, s. 199—227) samt V. Šaudinios artikel „Kai kurie sėliškų tarmių lituanizmų skolinimosi sociolingvistiniai aspektai“ (Daži sēlisko izloksņu lituānismu aizgūšanas sociolingvistiskie aspekti, s. 228—235).

En litauist, särskilt en forskare inom tvåspråkighet, finner intressanta detaljer i den ovan nämnda artikeln av V. Šaudinios. B. Laumanės artiklar utmärks av ett mycket rikt faktamaterial. Denna lingvist undersöker särskilt flitigt lettiskans ordförråd med anknytning till Östersjön. Bland annat tilldelades hon 1974 J. Endzelyns pris för den utmärkta boken „Latvių kalbos žuvų pavadinimai“ (Zivju nosaukumi latviešu valodā. Rīga, 1973), och 1987 fick hon V. Lacio pris för boken „Žvejojamų vietų pavadinimai Latvijos TSR pakrantėje“ (Zvejvietu nosaukumi Latvijas PSR piekrastē. Rīga, 1987).

211

O. Būšas recenserar den estniske akademikern P. Aristės bok ”Språkkontakter. Estiska språkets kontakter med andra språk” (Keelekontaktid. Eesti keele kontakte teiste keeltega. Tallinn, 1981). Dz. Barbarė presenterar en bibliografi över arbeten om lettiska språkets kontakter publicerade 1945–1984.

A. Sabaliauskas

Мурзаев Э. М. Словарь народных географических терминов. М.: Мысль, 1984. 654 с.

Detta är den första ordboken av större omfattning av folkets geografiska termer av detta slag som har publicerats i vårt land. Författaren är en välkänd geograf med intresse för ortnamn och särskilt geografisk terminologi — geografidoktorn, RSFSR:s förtjänte vetenskapsman, professor Eduardas Makarovičius Murzajevas. Hans forskningsintressen har främst anknytning till Asien — han har deltagit i expeditioner till norra och centrala Asien, Mongoliet och Vietnam. Inom hans intressesfär har också hamnat många geografiska, toponymiska och geografisk-terminologiska frågor i ett stort antal andra länder. År 1959 gav förlaget för geografisk litteratur ut E. och V. Murzajevs ”Ordbok över lokala geografiska termer” (”Словарь местных географических терминов”). År 1973 utkom E. Murzajevs bok ”Populär toponymi” i Moskva, och 1974 ”Toponymisk översikt”. ”Ordbok över lokala geografiska termer”, som var relativt liten till omfånget, blev mycket populär och fick ett positivt mottagande i vårt lands och utländska press. Där finns också några termer från de baltiska republikerna, men, som författaren själv påpekar i förordet till den recenserade ordboken, få jämfört med andra republiker i Sovjetunionen. Därför fortsatte E. Murzajev att arbeta under de följande två decennierna, samla in kompletterande material och så vidare. Resultatet av detta arbete är verkligen imponerande — ett verk på 654 s. (59 ark. 1.). Liksom i den tidigare ordboken finns där också geografiska termer från de baltiska språken (litauiska och lettiska). I det följande ska vi främst tala om dessa.

Av förordet till ”Ordbok över folkets geografiska termer” framgår att författaren strävade efter att presentera terminologin i alla republiker och regioner i Sovjetunionen så jämnt som möjligt. Vi har inga uppgifter om hur väl han lyckades med detta för landet som helhet, men de baltiska språken återspeglas alltför sparsamt i ordboken — där återges bara några tiotal termer från litauiska och lettiska (omkring 60). I sig behöver detta antal kanske varken betraktas som för litet eller, naturligtvis, som för stort — allt beror på förhållandet till termer från andra språk i Sovjetunionen. Men även med detta synsätt kan man ändå ifrågasätta om litauiska och lettiska är representerade i proportion till deras betydelse. Det är den ena saken. Den andra och kanske viktigaste saken är att ett så litet antal termer från de baltiska språken väcker frågan om urvalskriterierna — vilka av de tusentals termerna bör tas med i ordboken? Enligt vår mening måste det ha varit ganska svårt för författaren att finna tydligare urvalskriterier; därför framstår de få tiotalen litauiska och lettiska ord ofta inte som de allra viktigaste, och ibland som ganska slumpmässiga eller rentav tvivelaktiga.

Det är över huvud taget svårt att välja ut termer, särskilt för en företrädare för en annan nation: när tillräcklig litteratur saknas måste man förlita sig på intuition, något som en person av annan nationalitet oftast saknar. Därför kan intuitionen knappast hjälpa mycket när man fastställer termernas hierarki, inte bara utifrån betydelsen hos de objekt de betecknar, utan också utifrån hur utbredda och populära termerna själva är, och så vidare.

212