LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXIV (1994)

LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS IR JŲ TYRINĖJIMAI

ANTANAS SALYS BREV TILL WILLIAM R. SCHMALSTIEG*

[1]

30 december 1966

Käre kollega,

Vår sekreterare är nu på semester. Därför skriver jag för hand och på litauiska. Jag tror att ni kan läsa det.

Tack för brevet av den 23 december och för den så uppriktiga tonen. Men nyheterna är sorgliga för oss alla: varken Kazlauskas eller Mažiulis kan sticka näsan utomlands. Och båda skulle så gärna vilja se sig om i väst. När vi var i Vilnius upprepade fru Kazlauskienė hela tiden: ”Undrar om de släpper ut honom, kanske låter de honom inte hålla föreläsningar.” Så blev det alltså. Men kanske kan ett brev från er president till Iliutin hjälpa till. Vi får inte ge upp hoppet ännu. Mažiulis nämnde åter själv för mig att Sorbonne hade vänt sig till Vilnius och bett att någon skulle skickas dit för att undervisa i litauiska. Den bästa kandidaten är förstås Mažiulis, eftersom han kan franska. — Det förefaller mig bara lite märkligt att rektor Kubilius vid Vilnius universitets högtidliga öppning av läsåret i sitt tal (som jag och Gimbutienė hörde, liksom en skara litauer från Amerika och England) nämnde det som ett faktum att Kazlauskas och Mažiulis skulle resa till USA och Frankrike. Rektorn bedrev tydligen politik här. Utan att ha fått Moskvas godkännande offentliggjorde han allt och gjorde stor sak av det, så att det sedan skulle bli besvärligt för Moskva att inte låta dem resa. Om de ändå inte släpper ut dem skulle det återigen visa Moskvas dåraktiga envishet och misstro till och med mot officiella partimedlemmar (både Kazlauskas och Mažiulis är partimedlemmar och gick troligen med främst av karriärskäl). Om de ändå inte släpper ut dem kommer alla i Vilnius att tala mycket om det och förbanna ”ryssarna”. Men deras ”skinn” är ju tjockt, och ett litauiskt ordspråk säger att en get som blir förbannad blir fet … Förresten upprepade alla i Vilnius för mig: Vi kan ingenting göra, Moskva bestämmer allt. Vi är glada när vi någon gång lyckas förhandla till oss något eller lura ryssarna. — Det ska bli mycket intressant att höra om ni får något svar från Iliutin.

Samtidigt skickar jag större delen av MLA:s bibliografimaterial, det som tilldelades mig enligt era brev av den 6 maj och den 28 juni 1969. Bördan var lättare den här gången. Jag hoppas att nästa person kommer att sköta litteraturavsnitten i tidskrifterna ordentligt och på ett varierat sätt. Där jag har lagt märke till böcker tog jag också med dem. Min dotter håller på att skriva rent, och i morgon skickar jag de återstående korten. Förresten börjar mitt lager av kort nu ta slut helt. Någon gång i somras bad jag att få fler skickade till mig, men jag fick aldrig några. Lyckligtvis hade jag en hel del kort kvar från i fjol. — När jag gick igenom bibliografin för 1968 blev jag förvånad över hur dåligt det vitryska området (White Russian) sköts. I Vilnius fick jag tag på en hel del vitryska publikationer. Allt jag fick tag på eller fick kännedom om tog jag med.

*Stavning och interpunktion i brev skrivna på litauiska har inte ändrats. Brev skrivna på engelska har översatts till litauiska av Algirdas S a b a l i a u s k a s. — Red.

51

Någon måste absolut ta hand om det vitryska området. En oförlåtlig försummelse. Det är särskilt viktigt för baltister att veta vad vitryssarna ger ut. — Jag avslutar nu när papperet håller på att ta slut. Gott nytt år till er och er familj.

Er A. Salys

[2]

22 maj 1968

Käre professor Schmalstieg:

Tack för ert brev av den 17 maj. Jag är medveten om att det är dags att lämna in manuskriptet till min artikel, men under de senaste veckorna har jag varit upptagen med att skriva en artikel om litauiska dialekter till tilläggsbandet Litauen i Lithuanian Encyclopedia. Nu har jag färdigställt den och ska börja arbeta med manuskriptet till min artikel. Jag hoppas kunna färdigställa det, inklusive en karta, på ungefär två till tre veckor. Jag hoppas att jag inte kommer för sent för ert aktuella nummer av General Linguistics.

Med de bästa lyckönskningar.

Med vänliga hälsningar, A. Salys 22 maj 1968

Käre professor Schmalstieg,

Tack för ert brev av den 17 maj. Jag vet att det redan är dags att lämna in manuskriptet till min artikel, men under de senaste veckorna har jag varit upptagen — jag skrev en artikel om litauiska dialekter till tilläggsbandet ”Litauen” i ”Lietuvių enciklopedija”. Nu har jag avslutat den och ska börja förbereda manuskriptet till artikeln. Jag hoppas kunna färdigställa det tillsammans med kartan på ungefär två till tre veckor. Jag tror att jag inte blir försenad till detta nummer av ”General Linguistics”. Med de bästa hälsningar

Med vänlig hälsning, A. Salys

[3]

2 augusti 1968

Bäste professor Schmalstieg,

Jag bekräftar att jag har mottagit ert brev av den 30 juli 1968.

Naturligtvis jämför jag gärna texterna i er artikel och Kazlauskas grammatik. Tyvärr har jag ännu inte fått hans grammatik. Jag fick besked om att den hade skickats till mig, och jag hoppas att jag snart får den i min hand.

Jag måste be om ursäkt för att jag inte blev färdig med min artikel i tid. Ni får skjuta upp den till nästa nummer av tidskriften. Jag bröt handleden på höger hand och är nu oförmögen till och med att skriva. Jag hoppas att Ni snart är på väg till Litauen. Jag önskar Er all lycka under det intressanta besöket. Jag hoppas att Ni får träffa många av mina tidigare kollegor och studenter, till exempel Balčikonis, Kruopas, Ulvydas, Senkus och många andra. Framför mina hälsningar till dem. Hälsa även direktören för Institutet, Korsakas.

Med vänlig hälsning, A. Salys

52

2 augusti 1968

Bäste professor,

Jag meddelar att jag har mottagit Ert brev av den 30 juli 1968.

Jag jämför gärna texterna i Er artikel och Kazlauskas grammatik. Tyvärr har jag ännu inte fått hans grammatik. Jag har fått besked om att den har skickats till mig, och hoppas att jag snart har den i mina händer.

Jag måste be om ursäkt för att jag inte blev färdig med min artikel i tid. Ni får skjuta upp den till nästa nummer av tidskriften. Jag bröt handleden på höger hand och kan nu inte ens skriva. Jag hoppas att Ni snart är på väg till Litauen. Jag önskar Er all lycka under det intressanta besöket. Jag tror att Ni kommer att träffa många av mina tidigare kollegor och studenter, till exempel Balčikonis, Kruopas, Ulvydas, Senkus och många andra. Framför mina hälsningar till dem och till Institutets direktör Korsakas.

Med vänlig hälsning

A. Salys

[4]

9 augusti 1968

Bäste professor Schmalstieg:

Tack för ditt brev av den 5 augusti 1968. Under tiden har jag läst xeroxkopian av din artikel och de motsvarande sidorna i J. Kazlauskas arbete, som jag fick för några dagar sedan.

Du och Kazlauskas angriper problemet från olika håll och motsätter er båda de tidigare förklaringarna. Eftersom Kazlauskas citerar upphovsmännen till andra teorier borde han också ha citerat din teori, eftersom han hade möjlighet att ta del av den genom ditt särtryck.

Kazlauskas bok är mycket intressant och stimulerande. Jag instämmer helt i hans tillvägagångssätt: filologens första uppgift måste vara att förklara formerna utifrån språkets interna utveckling och först därefter dra slutsatser om baltiska eller indoeuropeiska språk i allmänhet.

Bokens titel är emellertid missvisande och felaktig. Den borde heta Klausimai eller, som tyskarna skulle säga, ”Beiträge” till den litauiska historiska grammatiken. Arbetet är i själva verket en doktorsavhandling. Han disputerade i våras, och en doktorsexamen i Sovjetunionen betyder mycket när det gäller lönen. Den missvisande titeln är förstås mer imponerande än Klausimai skulle vara, och kanske var den bättre för hans karriär.

Förresten kommer min dotter Rimgáila (kortform: Rimà), som nu går sista året på Penn, att vara i Vilnius samtidigt som du (det vill säga från den 23 till den 31 augusti). Hon fick ett stipendium från Kansas University för att studera ryska i Leningrad. Hon var där i sex veckor, och nu är hela gruppen på 170 amerikaner på sightseeing i Moskva i en vecka. De kommer också att besöka Odessa och Kiev, och Kansasgruppen (49 studenter) ska vara på ett ryskt ungdomsläger i en vecka. När de andra studenterna den 23 augusti reser från Kiev till Wien, flyger hon till Vilnius och möter senare, den 2 september, de andra amerikanerna i Amsterdam för flyget hem. Min hustru och jag har släktingar i Vilnius, och min dotter kommer att besöka dem. Om

53

du skulle vilja njuta av lite gästfrihet i en litauisk familj, är du välkommen att besöka mina släktingar Aldoma och Vytautas Vitkauskai i Vilnius. Adressen är:

Vilnius 40 Naujakių g-vė 16—1

De kan hjälpa dig att ta dig runt i staden och se de mest intressanta platserna utan officiella guider. Jag ska skriva till familjen Vitkauskai och säga att de bör känna till att du kommer att vara i Vilnius. Men om du inte har tid att besöka dem är det bara att glömma det. De bor i Antakalnis, inte långt från Litauiska språkets institut.

I ditt föregående brev nämnde du att du fick ekonomiskt stöd för din resa från Russian Center. Jag planerar att åka till Litauen nästa sommar och skulle naturligtvis gärna få ekonomiskt stöd av någon. Kanske kan dina upplysningar vara till hjälp för mig.

Med de bästa hälsningar,

Med vänlig hälsning, Anthony Salys 9 augusti 1968.

Käre professor,

Tack för Ert brev av den 5 augusti 1968. Jag läser nu xeroxkopian av Er artikel och de motsvarande sidorna i J. Kazlauskas arbete, som jag fick för några dagar sedan.

Ni och Kazlauskas kritiserar problemet utifrån olika perspektiv och tar båda avstånd från de tidigare förklaringarna. Eftersom Kazlauskas citerar upphovsmännen till andra teorier borde han också ha hänvisat till Er teori, eftersom han hade möjlighet att ta del av den genom Ert särtryck.

Kazlauskas bok är mycket intressant och stimulerande. Jag instämmer helt i hans forskningsmetod: filologens främsta uppgift måste vara att förklara formerna utifrån språkets interna utveckling och först därefter dra slutsatser med anknytning till baltiska eller indoeuropeiska språk i allmänhet.

Bokens titel är emellertid missvisande och felaktig. Den borde heta ”Frågor om litauisk historisk grammatik” eller, som tyskarna säger, ”Beiträge...”. Arbetet är i själva verket en doktorsavhandling. Han disputerade på den i våras, och i Sovjetunionen har en doktorsavhandling stor betydelse för lönen. Den missvisande titeln är i själva verket mer imponerande än ”Frågor”, och kanske var det viktigare för hans karriär^*

Bland annat kommer min dotter Rimgáilā (kortform: Rimà), som för närvarande går sista året vid University of Pennsylvania, att vara i Vilnius samtidigt som Ni (dvs. den 23–31 augusti). Hon har fått ett stipendium från University of Kansas för att studera ryska i Leningrad.

* Översättarens anmärkning. J. Kazlauskas val av en sådan boktitel kan kanske ha föranletts av omständigheten att såväl avhandlingar som monografier vid den tiden måste behandla endast ”breda” problem. Exempelvis skulle även Z. Zinkevičius bok, som behandlade relationer i staden Vilnius i början av 1600-talet och dopnotiser, ha fått titeln ”Lietuvių antroponimika” (V., 1977); A. Valeckienės monografi, som behandlar genuskategorin, hette ”Lietuvių kalbos gramatinė sistema” (V., 1984), och så vidare.

54

Hon var där i sex veckor, och nu är hela gruppen på 170 amerikaner på en veckolång rundresa i Moskva. De kommer också att besöka Odessa och Kiev. Kenzas grupp (49 studenter) kommer att tillbringa en vecka i ett ryskt ungdomsläger. När de andra studenterna den 23 augusti reser från Kiev till Wien, flyger hon till Vilnius och träffar sedan de andra amerikanerna i Amsterdam den 2 september för att flyga hem. Min hustru och jag har släktingar i Vilnius, och vår dotter kommer att besöka dem. Om Ni skulle vilja gästa en litauisk familj, besök då mina släktingar Aldona och Vytautas Vitkauskas i Vilnius. Deras adress är:

Vilnius 40, Nujakurių g-vė 16–1.

De skulle kunna hjälpa Er att lära känna staden och utan officiella guider visa Er de mest intressanta platserna. Jag ska skriva till Vitkauskas så att de känner till Er vistelse i Vilnius. Men om Ni inte har tid att besöka dem, glöm då detta förslag. De bor i Antakalnis nära Litauiska språkets institut. I Ert föregående brev nämnde Ni att Ni hade fått ekonomiskt stöd från Ryska centret för Er resa. Jag planerar att resa till Litauen nästa sommar och skulle naturligtvis gärna få ekonomiskt stöd någonstans ifrån. Kanske skulle Era upplysningar kunna vara till nytta för mig.

Med bästa hälsningar

Med vänlig hälsning, Antanas Salys

[5]

15 oktober 1968

Bäste kollega:

Tack för Ert brev av den 6 oktober 1968. För mig går det alldeles utmärkt att ägna en lördagsförmiddag åt att arbeta med Ert band. Jag skulle föreslå den 19 eller 26 oktober. På eftermiddagen vill vi gärna ta emot Er hemma hos oss, och naturligtvis skulle Ostrauskas också vara inbjudna. Meddela mig vilken lördag som passar Er bäst. Om Ni vill ringa, finns jag på institutionen torsdagen den 17 oktober från kl. 9.00 till 16.30. På fredagar brukar jag stanna hemma. Mina telefonnummer är: arbetet — 594—8704 och hemmet: KI-4—1285.

Om Ni bestämmer Er för att komma den 26 oktober har vi naturligtvis gott om tid att brevväxla.

Med förhoppning om ett intressant möte, förblir jag,

Med vänlig hälsning, Anthony Salys

15 oktober 1968

Bäste kollega,

Tack för brevet av den 6 oktober 1968. Jag tillbringar gärna lördagsförmiddagen med att arbeta med Er inspelning. Jag skulle föreslå den 19 eller 26 oktober. På eftermiddagen tar vi gärna emot Er hemma hos oss; naturligtvis skulle även Ostrauskas vara inbjudna. Meddela vilken lördag som passar Er bäst. Om Ni vill ringa finns jag på fakulteten torsdagen den 17 oktober från kl. 9 till 16³⁰. På fredagar brukar jag vara hemma. Mina telefonnummer är: arbetet — 594—8704, hemmet — KI-4—1285.

55

Om Ni beslutar Er för att komma den 26 oktober har vi naturligtvis tillräckligt med tid att hålla kontakt per brev.

I glad väntan på vårt intressanta möte

Er tillgivne

Antanas Salys

[6]

70.II.9

Käre kollega,

Tack för Ert vänliga brev. Det är verkligen en ond cirkel med Kazlauskas. Det var första gången jag hörde från Er att utrikesdepartementet inte vill släppa in honom. Skriv vilka hindren för inresa är: är det för att han är partimedlem eller något annat? Eller är hindret att USA inte erkänner de baltiska staternas införlivande i Sovjetunionen? Kort sagt vill jag höra närmare besked från Er.

Om det inte går den väg universitetet kallade honom, kanske ett annat sätt vore möjligt, nämligen privat inbjudan. Det kan dock bli svårare att ordna finansieringen. En privat inbjudan skulle vara som en turistinbjudan. För det ändamålet skulle Ni utfärda en personlig inbjudan, där Ni bjuder in honom att besöka Er som en bekant forskarvän. Sådana tillstånd utfärdas i Litauen utan Moskvas vetskap. Och när han väl kommit hit kanske Ni ändå skulle kunna betala Kazlauskas det belopp som var avsett, eller åtminstone en del av det, så att det lönar sig för honom att resa utan egna utgifter. Försök ta reda på om hindren på något sätt går att kringgå. Man måste försöka på alla sätt. Och att han efter ankomsten skulle hålla föreläsningar hos Er kan, förefaller det mig, inte möta några hinder. Utländska forskare kommer ju från olika länder, och de håller föreläsningar på flera orter. Det viktiga är bara att den institutionen eller organisationen hittar ett sätt att betala honom.

Med ett besöksvisum (visitor’s visa) kommer människor vanligen för tre månader. Sedan förlänger de vistelsen ytterligare. Om det skulle gå att bjuda in honom med en privat inbjudan, skulle de avsatta pengarna inte gå förlorade. Och om han blir inbjuden på det sättet skulle han säkert hinna komma till höstterminens början.

Jag reste också till Litauen utan Moskvas utbytesarrangemang och utan deras vetskap, men hade ändå ett stipendium från American Council of Learned Societies. Jag ordnade resan privat genom Korsakas.

Förresten utfärdade jag en personlig inbjudan till en vän, en kirurg vid Vilnius universitet. De meddelade att tillstånd hade beviljats för honom och hans hustru. De betalar själva resekostnaderna. Här ska vi och de litauiska läkarna redan ta hand om dem. Om Kazlauskas vore säker på att han skulle få betalt här, skulle han själv kunna köpa en flygbiljett dit och tillbaka. Papperet tar slut, så jag avslutar. Försök.

Er A. Salys

P. S. Berätta helst inte mer för någon om Kazlauskas ärende, det vill säga inte för litauerna. Sedan uppstår allehanda rykten.

A. S.

[7]

70. III. 30

Käre kollega,

Tack för båda fotografierna av breven. Nu har jag alltså de senaste nyheterna.

56

Slutsats: Rektor Kubilius lyckades inte bryta igenom Moskvas ”stål”-ridå. Och man kan förstås inte slå pannan genom väggen. Det är bara bra att Moskva till slut svarade. Uttrycket в ближайшей (!) будущем tycks låta en ana att det kanske blir något av det senare. Eller så försöker man bara trösta Er, när Ni blivit besvikna. När jag skrev till L. Vladimirov (chef för Förenta nationernas bibliotek, en god bekant till mig; hans hustru var min student) kom jag att tänka på Kazlauskas ärende. Han anser också att misstaget begicks när man bjöd in officiellt genom utbyte (som går via Moskva). Om Ni hade bjudit in privat, skulle han troligen ha kommit. Men det hade förstås varit besvärligt för Er att ordna finansieringen.

Om Ni besöker Unionen i sommar och deltar i den planerade konferensen i baltistik (det blir väl всесоюзная + демократические страны), får Ni tillfälle att diskutera allt med Kazlauskas och hur man tar sig igenom de byråkratiska snåren.

Jag ser fram emot ytterligare nyheter, om Ni får några.

Med vänliga hälsningar

Er A. Salys

[8]

70. IV. 1

Käre kollega,

Jag har förlagt professor Meseroles adress. Var vänlig och vidarebefordra korrekturet till honom.

Förresten frågade Ni om medarbetare till den vitryska bibliografin. Skriv till professor Charles E. Bidwell (universitetet i Pittsburgh). Kanske går han med på det. Vitryssarna har nämligen valt honom till ”Vučony ū Bielarusaviedzie internacyjanalnaha instituta Bielarusaviedy pakrova šviatoj Eŭfrasini Polackaj”.

Med vänliga hälsningar

Er A. Salys

[9]

70. IV. 10

Käre doktor,

Tack för brevet och all information.

Jag har också hört att Bidwell har cancer. Det kanske är bättre att söka efter en annan medarbetare. Bäst vore det att hitta någon från Minsk. Vitryska publikationer förblir nämligen ofta okända för andra. Om Ni bestämmer Er för Minsk, kan jag rekommendera en eller annan vitrysk språkvetare. Men naturligtvis kan vi aldrig vara säkra på att den som blir inbjuden tackar ja, även om han gärna vill. Det är nämligen bara partiorganen som avgör vem som får ha kontakter med utländska forskare. Även om de politiska skruvarna dras åt rejält just nu, skulle det inte vara farligt för den inbjudne att bli ombedd att medverka i Bibliografin. Om ”storheterna” beslutar nej, kommer han att tacka nej under någon förevändning.

Bekymra er inte över Bažanovs brev. Ni kan ta det med er och visa det för Kazlauskas (själva originalet!). Det är ett offentligt dokument och därför kan ingen klandra någon för något. Ni kan också nu kort beklaga i brevet till Kazlauskas att Bažanov meddelat Er att Kazlauskas är så ”överhopad” med arbete i Vilnius. Råd honom att vara rädd om hälsan och inte arbeta för mycket, eftersom det ju finns så få goda språkvetare.

Med vänliga hälsningar

Er A. Salys

57

[10]

70. VI. 1

Käre doktor,

Jag utnyttjade vänligen Ert erbjudande om hjälp. I dag Special Delivery skickade jag ett paket i Ert namn med de små gåvorna till Vilniusborna. I plastpåsen finns saker till Vitkauskasfamiljen. Eftersom Ni säkert också kommer att besöka Korsakas för att kunna ta del av något ur institutets samlingar, lade jag även ner några småsaker till hans familj (en docka till hans älskade barnbarn!), och den efterfrågade litteraturboken till honom själv. Sakerna till Korsakasfamiljen ligger löst i paketet. Kanske hittar Ni ett hörn i Era resväskor där Ni kan sticka in gåvorna. Det känns nästan genant att belasta Er med det här paketet. Men kanske kan jag någon gång, när jag åter besöker Litauen (om ungefär ett par år), ta med något åt Er.

Förresten fick jag mycket försenat ett (mycket vänligt) brev från J. Kazlauskas, skrivet den 30 mars. Jag misstänker att vår sekreterare hade lagt det någonstans. Han bjuder förstås också in till den där baltistkonferensen. Tacka honom hjärtligt. Men inte ens plånboken skulle tillåta mig att flyga till Litauen varje år. Jag får vänta och spara till en resa längre fram.

Jag ska själv skriva till honom om alla ärenden inom kort. Just nu ber jag Er bara framföra våra bådas hjärtliga hälsningar. De är båda så vänliga, anspråkslösa och varmhjärtade. Om Ni lyckas få dem att komma till Amerika på besök på ett eller annat sätt, säg då att de är varmt välkomna som gäster hos oss. Just nu är prof. A. Marcinkevičius (kirurg) här på besök med sin hustru. Han har också varit på det fantastiska hjärtoperationscentret i Houston. De flyger till Litauen den 29 juni. När de har kommit hem får de träffa Kazlauskasparet.

K. Korsakas styr sitt institut med ”fast hand”. Om Ni behöver något, vänd Er direkt till honom. På institutet hade man ju börjat skriva av Bretkūnas bibel för tryckning. En stor del av arbetet blev också gjort, men sedan kom något emellan. Korsakas berättar själv för Er. Den avskriften kommer också att hjälpa Er att lättare läsa in Er på Bretkūnas ganska svårlästa handskrift. Jag önskar Er och Fru en lycklig resa och en angenäm vistelse i Litauen.

Er A. Salys

[11]

70. XII. 28

Käre doktor,

Jag skickar större delen av mitt bibliografiska bidrag. Ytterligare ett dussin kort kommer till, som jag skickar om några dagar. Baltistikos mitt senaste nummer är V(2), 1969, och Kalbos kultūros nummer 17. Jag har inga fler. Om Ni har senare nummer, ta med dem.

Tack för brevet med Sabaliauskas kopia och Er avskrift avsedd för Linguistics. Förteckningen över talarna vid Kazlauskas begravning är anmärkningsvärd. Det var bara ”mindre betydande” personer som talade (den främste var Palionis, dekanen). Rektor Kubilius och Korsakas var inte där, och inte heller någon ryss som arbetar inom litauisk filologi (och det finns ju några sådana). Om Stepanov vet inte heller jag någonting. Det finns några sådana, men ingen av dem har anknytning till litauisk filologi. Man ville ju i allmänhet låta Kazlauskas död passera obemärkt. Men när ryktena började spridas kunde man tydligen inte längre tiga, och ”Tiesa” publicerade den 4 december den där fabricerade versionen av dödsfallet. De teg alltså i hela två månader!

58

Jag skickar er ett fotografi av K. Bradūnas artikel. Han var i Kalifornien och kanske fick han veta något av Kojelis.

Har ni hört något från AP:s redaktörer? Genom den där damen, efter att ha kommit överens om en kod, skulle jag kontrollera ryktena om K:s död. Hon återvänder till Litauen den 13 januari och skriver till mig inom kort. Om de amerikanska nyhetsbyråerna inte vill publicera något, publicerar vi hela historien i detalj (utan underskrift eller under pseudonym) i en litauisk tidskrift, till exempel Aiduose. Man kan inte tiga. Vad tror ni, skulle inte amerikanska baltister och slavister kunna göra något offentligt uttalande eller framföra en protest när vi har kontrollerade uppgifter? Jag kom överens med den damen om att om någon pålitlig person snart besöker USA, så tar hon också med sig mer utförlig information muntligen. Vi ska se till att Voice of America samt Vatikanens och Madrids radio också publicerar det.

Jag anser inte att er nekrolog är tillfredsställande. Man får intrycket att ni tror på den dödsversion som publicerats i „Tiesos“. Det skulle vara vatten på sovjeternas kvarn. De skulle säga att amerikanerna tar den officiella versionen av dödsfallet för god, och att det bara är ”borgerliga nationalister” som sprider förtal och påhitt. — Jag tror inte att Kazlauskienė behöver ekonomisk hjälp. Om sovjeterna har dödat någon och vill dölja saken, ser de till att familjen får särskilt god försörjning. Dessutom vore det svårt att lämna något till henne genom en främmande person, eftersom hon skulle vara rädd för att ta emot det, så att hon sedan inte blir anklagad.

Med vänliga hälsningar, A.S.

P.S. Har ni möjligen några tydligare fotografier av Kazlauskas? Ett större önskas. Jag skickar tillbaka det. Jag skickar också tillbaka kuvertet.

[12]

71. I. 5

Käre doktor,

Ni har förmodligen redan fått min del av bibliografin. Jag skickar ytterligare ett tiotal blad. Det är allt för i år. Jag har ännu inte fått band VIII av den akademiska ordboken eller nummer 18 av Kalbos kultūra. Om ni har fått dem, ta med dem i bibliografin. Förresten, rätta posten för Kalbos kultūros på mitt kort. Numret ska vara 17 (inte 16, som felaktigt tryckts).

Jag talade i telefon med herr Dambriūnas. Han sade att Voice of America den 22 december förmedlade nyheten om J. Kazlauskas till honom. Han hade fått den från det som skrivits i de litauiska tidningarna i USA. Ni har fått avtrycken av de nyheterna (utom från Naujienos) från mig. Han berättade också att ytterligare ett rykte hade kommit via Polen: Kazlauskas hade anat att han kunde bli arresterad och bett två av sina vänner att följa honom på avstånd på gatan. Och dessa vänner hade sett hur han arresterades. En av dem var litteraturvetaren Umbrasas (han undervisade vid Vilnius pedagogiska institut). Även han dog plötsligt i Litauen, ännu ung (han hade varit min student). Den unge konsthistorikern Budrys dog också plötsligt. Först senare kommer det att visa sig om dessa dödsfall har något samband med Kazlauskas död. Dambriūnas ville ha ännu mer information om Kazlauskas. Jag skickade honom den information som ni skickade till NYT och AP. De ska försöka få ut nyheten om Kazlauskas i Washington Post eller någon annan tidning i Washington (via sina kontakter). Kanske kan vi på så sätt bryta tystnaden också i den amerikanska pressen.

Av den dam som återvänder till Litauen den 13 januari hoppas jag få en bekräftelse eller dementi av ryktena i slutet av denna månad. Jag meddelar er genast. Inget livstecken från Klimas.

59

Jag får inget. Skrev han till Er om hur det blev med Kojelis svar?

Förra gången nämnde jag att den del av Er nekrolog över Kazlauskas där Ni citerar Tiesą inte är godtagbar för mig. Ostrauskas tycker också att sovjeterna genast skulle utnyttja Er i propagandan. Innan saken har blivit slutgiltigt klarlagd menar jag att Ni i nekrologen bara kunde skriva: died in unknown circumstances (kanske: mysterious or unclear?).

Det är intressant vem som nu blir den andre redaktören för Baltistica. Det verkar som om det borde bli V. Mažiulis. Han är ju också partimedlem, medan Z. Zinkevičius inte är det. Har Mažiulis skrivit till Er på sistone? Han vågar väl knappt tänka på Sorbonne nu. Och överlag utmärker han sig inte genom sitt mod.

Om Ni får eller skaffar något nytt, skicka gärna fotografier till mig också (Xerox). Har Ni något tydligare fotografi av Kazlauskas?

Med vänliga hälsningar, Er A. Salys

[13]

71. V. 24

Käre doktor,

Tack för alla brev och annat fotostatiskt material som Ni har skickat. Er korrespondens är verkligen omfattande. När terminen nu är slut besvarar jag också alla frågor Ni har tagit upp.

Först och främst angående den avlidne Jonas. Hans död förblir fortfarande en gåta, men med tiden måste den ändå klarläggas. Den dam som jag kom överens med om en hemlig chifferkod för meddelandet tiger fortfarande. Varför hon tiger är obegripligt för mig. Jag skulle tro att inte heller hon har några klara bevis (förutom rykten) för hur Jonas dog. Annars skulle hon på ett eller annat sätt ha meddelat mig (bekräftat eller förnekat ryktena som sprids). Andra regimtrogna personer som kommit från Litauen försöker sprida en version enligt vilken Kazlauskas hade arbetat för mycket, var psykiskt störd och därför begick självmord. Jag lät en av dessa personer läsa en artikel i Akiračiai och sade rent ut att vi, med tanke på alla omständigheter kring hans död (särskilt hans märkliga fasthållande vid Tiesos), inte tror att han skulle ha begått självmord utan vidare. Till slut medgav han, när jag pressade honom, att Jonas död förblir en gåta. Dessutom bekräftades det att hans fotografi visades i televisionen ungefär den tredje dagen efter att Jonas försvunnit; man beskrev också hur han såg ut och bad folk meddela om någon hade sett honom någonstans. Dr. Klimas första, förment konfidentiella meddelande var felaktigt: det hade inte alls rapporterats i TV-nyheterna att Jonas skadats svårt i en bilolycka. Det återstår bara att klarlägga ryktet om den svarta Volgan som Draugas och tidskriften Į Laisvę nämnde. Än så länge kan inte heller det tas för sanning. Man måste vara mycket försiktig med sådana rykten. Draugas skrev till exempel att J. Lebedys, Umbrasas och J. Senkus också hade förintats (mördats) av sovjeterna. När det gäller Senkus är det ren lögn. När jag var i Litauen såg jag själv att han redan var en spillra av en människa (han var svårt sjuk i Parkinsons sjukdom).

Att de skriver till Er om en ny lägenhet åt Kazlauskienė och ett statligt pris för Jonas bok visar på ett oroligt samvete och en önskan att lugna Er och ”släta över” den smutsiga historien. Det är sovjeternas vanliga taktik att hantera obehagliga historier på det sättet. Att partiet ansåg att Jonas hade gjort sig skyldig till ett brott framgår tydligt av Tiesos

60

Tystnaden om hans begravning och de styrandes frånvaro vid den begravningen. När jag påpekade detta för min samtalspartner kunde han inte förklara det för mig. Att den avlidnes kolleger hjälpte Kazlauskienė att flytta till en ny lägenhet är helt förståeligt. De gjorde det naturligtvis uppriktigt och visade sin respekt för den avlidnes familj. Och att regimen (för sent!) beslöt sig för att hedra Jono minne och försörja familjen innebär inte heller någon risk för hans kolleger att visa välvilja och hjälpsamhet mot änkan. Om någon av kollegerna känner till de verkliga omständigheterna kring dödsfallet kommer han officiellt att tiga om det som jorden. Sådan är, för att låna Sabaliauskas ord, den ”sovjetiska verkligheten”. Om också Ni någon gång besöker Litauen igen, är det föga troligt att någon vågar säga sanningen. Var och en darrar för sitt eget skinn.

Det jag här skriver till Er om Jono ska Ni betrakta som upplysningar för eget bruk, och nämn inte mitt namn. Ni kan använda argumenten i eget namn, där det behövs. Vissa ”överpatrioter” betraktar mig ju som prokommunist (efter mitt besök i Litauen).

Nu till de språkvetenskapliga frågorna. — Först och främst Bretkūnos rupinais. Uttrycket är hämtat ur Vishetens bok (Buch der Weisheit) 12:13. Jag instämmer i Er översättning. Jag kontrollerade den engelska Jerusalem Bible. Där översätts det: For there is no God, other than you, who cares for every thing (variant: all men). Skvireckas översatte det till litauiska: Nes be tavęs nėra kito Dievo, kurs rūpintųsi visais dalykais. Jag tvivlar inte på att rūpinąis är tredje person singularis presens; en sådan form är också känd bland de kustnära samogiterna (Darbėnai, Kretinga): rūpinąis (dialektalt: rūpėnās) = rūpinasi. Här har vi den efterställda partikeln ai, liksom hos de kustnära samogiterna, där man säger: yrāi, eināi, sākāi = yrā, einā, sākō. För övrigt skriver Bezzenberger Geschichte (Beiträge) wissu. Det skulle vara genitiv plural av vis, alltså visais (= all men). Att Bretkūnas skriver andra person singularis pažįstai (Geschichte 193) beror kanske på preussiskt inflytande, eller så kan det också vara pažįstai. Att denna andra person singularis föreföll recensenterna märklig framgår också av rättelsen ne mekstais till nesimeksti. Att Bretkūnas inte helt går att lita på framgår också av hans skrivningar av tredje person pluralis presens: randosi, randose, randos i stället för randasi, randas (Gesch. 193 f). Han hade nämligen ā i sin modersdialekt och skapade hyperkorrekta former när han skrev på litauiska: eidomas, bilodoms, turėdomi etc. (Gesch. 223 f) = eidamas, bylodamas, turėdami, liksom Tiewomus, senome, kalbom = tėvamus, sename, kalbam(e), dowonots, Wakoro = dovanotas, vakaro (Gesch. 59 f.). Först senare, i bibelöversättningen, börjar han mer konsekvent använda de korrekta ändelserna -damas. Ännu angående formerna uraisin etc. Jag minns inte att någon har förklarat dem på det sätt som Ni gör. Det verkar som om företrädet tillkommer Er. Men för säkerhets skull bör Ni kontrollera den lilla bibliografin över preussiska språkstudier av den där polska forskaren, som anges i vår PMLA-bibliografi. I litauiskan har former som Er pirmās till exempel noterats i Giedraičiai-dialekten. Där har nämligen de pronominala adjektiven till stor del försvunnit, och pirmaasis böjs som ett icke-pronominalt adjektiv. Semantiskt påminner de pronominala formerna något om komparativer. Er förklaring är inte på något sätt sämre än den äldre traditionella.

Jag måste nu avsluta detta långa brev. För övrigt kommer vi inte att kunna träffas i Chicago, eftersom jag på grund av familjeomständigheter inte kan delta i konferensen. Min dotter har fått tillökning i familjen. Kanske väljer Ni också en ny ordförande för den litauiska språksektionen vid konferensen. Jag har avsagt mig posten för att lämna plats åt en yngre person.

Det vore trevligt att någon gång träffa Er i Philadelphia. Vi skulle ha en del att tala om. Jag går ju i pension redan 1973. Om Ni någon gång kommer hit skulle jag bjuda in Er till oss

61

för att övernatta.

Med de bästa hälsningar

Er A. Salys

P.S. Det meddelades att Bibliografijos medarbetare inte skulle behöva betala medlemsavgift till MLA. Jag meddelade därför att jag var kommittémedlem, såsom prof. Messerole hade angett. Men PMLA slutade komma till mig redan i slutet av förra året. Jag fick inte ens programmet för förra årets konferens. Något står inte rätt till. Kanske kan Ni påminna professorn om att reda ut saken.

A. S.

[14]

72. I. 12

Käre doktor,

Jag skickar allt bibliografiskt material som jag kunde sammanställa från biblioteket och de tidskrifter jag har. Bland dem hittar Ni också Kalbotyra 22, iii. Vi hade bara det enda numret.

Jag tog också med en del som jag hittade i böcker, bland annat några belarusiska. För närvarande planerar jag inga fler tillägg. Tack för fotografierna av breven. Allt intresserar mig. En liten sak till. I Spaudos Metraštis fann jag en bibliografisk post som ett separat nummer:

Skausmas [Till minne av filologie doktor J. Kazlauskas. Anföranden: J. Palionis, V. Mažiulis, Alf. Maldonis, G. Andrašiūnienė, A. Lana, A. Sabaliauskas, J. Stepanovas, S. Kavaliauskas] Tarybinis Studentas 27 november 1970.

Det är tydligen de tal som hölls vid den avlidne Jono begravning. Sabaliauskas nämnde ju också dessa tal i sitt brev. Det är märkligt att han inte skickade Er det där numret av T. S. Skriv till honom och be honom skicka det. Om numret inte går att få tag på nu, kan han låta ta en Eros-kopia (det är deras Xerox). Talen kan vara mycket intressanta, och kanske går det att läsa ut något intressant mellan raderna.

Nyligen var jag i Washington och talade också med den dam som var i Vilnius i somras. Hon bekräftade åter att fru T. Katilienė (min tidigare student) den dag då Jonas försvann hade sett honom åka (sitta) i en bil, och att han tycktes vilja säga något till henne, men bilen körde därifrån.

Katilienė ska alltså dagen därpå ha berättat detta för hustrun till den Washington-baserade damens bror (hon arbetar tillsammans med henne). Men senare förnekade Katilienė att hon hade sett honom. Hon säger att hon tog miste och förväxlade Jonas med en annan man. Min gissning: När säkerhetstjänsten fick reda på vad Katilienė hade berättat, måste de genast ha gripit henne och hotat henne för att få henne att förneka att hon hade sett honom. Nämn inte det jag har skrivit här för någon, inte ens för Dr. Klimas. Klimas eller någon annan kan få för sig att skriva om det i pressen, och då kommer sovjeterna att ta till repressalier mot Katilienė och kanske andra personer. Vi måste vara mycket försiktiga.

Med vänliga hälsningar

Er A. Salys

P.S. Intressant, vad kostar Endzelins grammatik? Kanske beställer vi den till bokhandeln.

A.S.

62

[15]

72. III. 27

Käre doktor,

Jag besvarar härmed alla ärenden och frågor. I dag skickade jag den rekommendationen till Philosophical Society. Jag hoppas att den kommer att vara till någon nytta. Det är bra att Ni själv tänker besöka Toporov och Mažiulis för att rådgöra om de fornpreussiska språkfrågorna. Ett tankeutbyte blir utan tvivel nyttigt. Men förvänta er inte att lösa alla ”preussiska gåtor”. Det har redan tidigare uppfunnits tillräckligt många ”pappersbaserade” teorier. Man måste komma ihåg, jag upprepar, komma ihåg väl, att texterna har skrivits med den lokala tyska skriftspråkets och stavningens vanor från den tiden. Texterna måste tolkas ungefär som man tolkar de gamla monumenten över lettisk skrift på tyska. Jag önskar er lycka till. De litauiska författarna själva är en annan sak! Jag undrar om Ni, när Ni är i Vilnius, får tillfälle att träffa fru Kazlauskienė. Det är en mycket känslig fråga. Men om Ni inte besöker henne kan Ni kanske förolämpa henne. Men å andra sidan kan hon, med tanke på sovjetiska säkerhetstjänstens övervakande öga, själv undvika att träffa er. Regimen har ju gett henne tillräckligt med materiella förmåner, inklusive en premie, för att ”släta över” Jona tragedi. Jag gissar att man troligen kommer att råda Er att besöka henne tillsammans med någon. Då är regimen trygg, änkan kommer inte att försäga sig utan kommer att spela upp den officiella versionen. Det vore en annan sak om Ni kunde tala med henne på tu man hand och inte i hennes lägenhet. Men även då är det tveksamt om hon skulle våga säga något.

Angående samtycket till översättningen av den avlidnes grammatik sade dottern att de inte hade fått något svar på tre månader. Hon fick besked från Indiana att de skulle ställa frågan på nytt. Vi får se när vi kommer till saken.

När det gäller Romuva står jag fast vid den information jag lämnat. Den ligger 120 miles från Toronto i riktning mot Wasaga Beach. Klimas har skjutit bredvid målet.

När Ni är i Vilnius kommer Ni utan tvivel att besöka Korsakas. Jag har ännu inte avslutat korrespondensen med honom om det beslagtagna materialet med personnamn. Om saken utvecklas i positiv riktning kommer jag att be någon ta med en liten gåva till hans hustru.

Med vänliga hälsningar

Er A. Salys

63