LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXV (1995)

LIETUVIŲ LEKSIKOLOGIJOS TYRINĖJIMAI

Danutė SABALIAUSKAITĖ

KLÄD- OCH SKOBETECKNINGAR AV TYSKT URSPRUNG I LITAUISKA

Baltiska folk kom i kontakt med germanska stammar redan före vår tideräkning. De äldsta kontakterna var mellan östgermaner och preussare, och de lämnade vissa spår i det preussiska språkets lexikon.

De första lånen från tyskan kom in i litauiskan, förmodligen under 1200–1300-talen.¹ Vid den tiden kom många tyska köpmän och hantverkare till Litauen. Vissa officiella dokument började skrivas inte bara på latin eller kanslislaviska, utan också på tyska. Och under 1500–1600-talen, när reformationens idéer nådde Litauen, började man hålla gudstjänster på tyska i de lutherska kyrkorna i Kaunas, Kėdainiai och Biržai, och tyska undervisades i vissa skolor². Böcker med religiöst innehåll av tyska författare började översättas till litauiska.

Allt detta måste ha påverkat litauiskan. Invånarna i de delar av Litauen som hade nära förbindelser med det av tyskar koloniserade Ostpreussen påverkades starkt av tyskan. Det tyska språkets inflytande märks särskilt tydligt i litauiskan i detta område, som senare blev fullständigt germaniserat.

K. Alminauskis (Alminas) har bedrivit den mest omfattande forskningen om germanismer i litauiskan. I sitt verk ”Lietuvių kalbos germanizmai”³ tog han upp omkring 2 800 lån från tyskan. En stor del av dem är dock ord som användes i det redan nästan helt förtyskade Lill-Litauen, i detta områdes press.

J. Sehwers⁴, som undersökte lån från tyskan i lettiskan, anger omkring 2 750 germanismer. Naturligtvis har bara en del av dem kommit in i det lettiska standardspråket.

Germanismer med anknytning till olika hantverk, jordbruk och hushållning har fått störst spridning i litauiskan. Det finns också många benämningar på kläder och skor av tyskt ursprung. Det är inte förvånande, eftersom kläder och skor är en av de realia som särskilt väl återspeglar kontakterna mellan folk och deras materiella kultur. Benämningar på kläder och skor är ovanligt rörliga: de vandrar från ett språk till ett annat oftare än andra ord. De indoeuropeiska språken har inga gemensamma äldre

¹ Būga K. Rinktiniai raštai 2. Vilnius, 1959, 84—98; Sabaliauskas A. Lietuvių kalbos leksika, Vilnius, 1990, 257—259; Salys A. Raštai 3, Įvairūs straipsniai, Roma, 1985, 68—69; Zinkevičius Z. Lietuvių kalbos istorija 2, Iki pirmųjų raštų, Vilnius, 1987, 115—117.

² Vengrienė E. Apie kalbų dėstymą senajame Vilniaus universitete (1579—1831). — Kalbotyra 10, 1964, 237—239.

³ Alminauskis K. Die Germanismen des Litauischen, Kaunas, 1935.

⁴ Sehwers J. Sprachlich- kulturhistorische Untersuchungen vornehmlich über den deutschen Einfluss im Lettischen, Berlin, 1953.

100

benämningar på dessa företeelser. Många lånord av denna typ har alltså kommit in i litauiskan från tyskan – ibland direkt, ibland via andra språk. I sin tur lånar också andra folk, däribland tyskarna, benämningar på kläder och skodon från litauiskan.

De nedan återgivna benämningarna på kläder och skodon av tyskt ursprung har samlats in från olika källor. Framför allt har man förlitat sig på K. Alminauskis redan nämnda verk och Lietuvių kalbos žodynas (LKŽ) samt dess excerpter.

KLÄDER

alsdokas ”halsduk”, jfr lågty. halsdōk ”detsamma”. Ordet är av tyskt ursprung, jfr nutida ty. Halstuch<Hals ”hals” + Tuch (< *dōka-) ”sjal”.

Lit. alsdokas är en mycket sällsynt form, omnämnd i P. Ruigis ordbok från 1700-talet (R 189). Vanligare är former av ordet som kommit in via de slaviska språken: álstrikas, álstūkas, gálstikas, gálstūkas, gálstūkas.

Från tyskan har även letterna fått ordet alzduogs ”detsamma” (Sehwers 2, 245).

áncugas, áncūgas ”kostym”, jfr ty. Anzug ”detsamma”. Ordet är av tyskt ursprung, jfr ty. anziehen ”klä på” (Kluge 26—27).

Lit. áncugas var känt i Litauen minor, förekommer på vissa håll i Suvalkija och används av västsamogiter (Janavičienė 83; Vaičiulytė 119).

Även letterna har detta lånord, jfr lett. ancuks ”detsamma” (Reķena 465).

aubė ”damhätta, mössa”, jfr ty. Haube ”detsamma” (Alm 28). Haube är av germanskt ursprung och förknippas med pol. kubek ”bägare”, gr. κῦφος ”puckel” och sanskr. kubhra- ”puckelryggig” (Kluge 292; Pfeifer 514).

Lit. aubė är ett sällsynt ord som användes i Litauen minor. Se även haubė.

Lett. aube ”detsamma” kom in i lettiskan under 1800-talets första hälft och är ett ord i standardspråket (Sehwers 4, 244; ME I 214; LLVV I 488).

bikšės, bikšvės, bikšvos, bikšios, bikšvės ”byxor”, jfr lågty. büxe och ostpreussisk ty. bekse ”detsamma” (Alm 31). Ordet är av tyskt ursprung, jfr ty. Buxe ”detsamma”; det kommer från buck-hose ”byxor av bockskinn”, jfr eng. buckskin ”byxor av hjortskinn” (Kluge 115; Pfeifer 189).

I litauiska dialekter finns också fler ord där v växlar i positionen mellan konsonant och vokal: vapsvà//vapsà, lýsvė//lýsė. Även lånord anpassades till sådana former: morkvà//morkà, buksva ”bussning” //buksà (LD 199).

Ordet är utbrett i västra Litauen (LKŽ I 813, 814). Det förekom i skriftspråket på 1800-talet: formen bikšios i S. Daukantas verk och i ”Aušra” (A 1885, 340), formen bikšvės i A. Juškas ordbok och i ”Lietuviškos dainos” (J I 207; JD 181).

För övrigt förekommer formen bikšės även i trakten kring Biržai och Rokiškis (LKŽ I 813). Den kom troligen hit från lettiskan; jfr lett. bikses ”detsamma”. Den lettiska benämningen används inte bara i dialekterna utan också i standardspråket (Sehwers 11, 234; ME I 925; Karulis I 126; LLVV II 89). Se även būksos.

Intressant nog har denna benämning på byxor spridits till många länder i Central- och Nordeuropa, jfr pol. dial. buksy, est. püksid, sv. byxor, nor. bukser,

101

isl. buxur, dan. bukser.

binda, binta ”halsduk, band”, jfr. ty. Binde ”detsamma” (Alm 31).

Ett ord av tyskt ursprung, jfr. ty. binden ”binda” (Kluge 78; Pfeifer 140).

Låneordet användes i Litauen Minor (BzF 100; LKŽ I 829).

bliože ”väst”, jfr. ty. Blase ”blåsa” (LKŽ I 922). I betydelsen ’plagg’ används detta låneord endast på några få platser i Suvalkija. Vanligare betydelser är ”blåsa; tobaks-pung; en sorts plånbok”. Denna betydelseförändring kan ha påverkats av lit. bliūžė, bliūžė. Eller kanske kallades en vid, utstående väst så.

bliūžė, bliūžė ”kort kvinnligt livplagg, kort tröja”, jfr. ty. Bluse ”detsamma” (Alm 33; FrnW 50). Tyskarna övertog ordet från franskan i början av 1800-talet, jfr. fr. blouse ”rock, blus”. Det vidare ursprunget är oklart; möjligen kan det franska ordet förbindas med medeltidslat. pelusia ”plagg från Pelusium”. Pelusium är en egyptisk stad där detta plagg tillverkades (Kluge 86; Pfeifer 152; Dauzat 94; Klein 181).

Lit. bliūžė är utbrett i Klaipėdaområdet (KŽ 317; LKŽ I 932–933). Vanligare i de litauiska dialekterna är formerna bliūžė, bliūžka, bliūžkė, som kommit via polackerna, jfr. pol. bluza, bluzka ”blus” (FrnW 50; LKŽ I 932).

Blūze ”detsamma” är ett ord i lettisk standardspråk (LLVV II 105). Det användes också av kuršininkarna på Kuriska näset (Pietsch 78).

būksos, būksvos, būksvės ”byxor”, jfr. ty. Buxe ”detsamma”. Ordets ursprung är problematiskt. Man har antagit att det är en polonism, jfr. pol. buksy ”detsamma” (Skardžius 48). Det är dock troligare att ordet, liksom låneordet biksės, lånats direkt från tyskan, särskilt med tanke på att det användes i Litauen Minor och finns belagt i områdets skriftliga källor från början av 1700-talet (Urbutis 6–7; Q 278; B; Kabelka 64; R 210; MŽ 280; K 63). Ännu under andra hälften av 1800-talet var benämningen känd i Litauen Minor: Männen bar sommartid vävda byxor... På vintern var det būksvos gjorda av vadmal (Kapeleris 346). Numera används ordet mycket mer sällan än biksės och förekommer endast i ett litet område mellan Raseiniai, Jurbarkas och Veliuona (JD 1375; LKŽ I 1144). Se även biksės.

drožbantai, drūžbantės ”hängslen”, jfr. ty. dial. dragband, ty. Tragband ”detsamma” (Alm 46; Grimm XXI 1030). Tragband <av tragen ”bära” + Band ”band”.

De fonetiska förändringarna i lit. drožbantai uppstod tydligen i litauiskan. Ordet användes i Litauen Minor och förekommer i den västsamogitiska dialekten (Vaičiulytė 119).

I lettiskan används låneformerna trābantes, strābantes ”detsamma” (Sehwers 144, 235). På Kuriska näset användes kuršininkformen drābantes, som också betyder hängslen (Pietsch 76).

džėkė ”socka”, jfr. östpreussisk ty. žok ”kort strumpa” (LKŽ II 1010). Ordet förekommer på några platser i östra Litauen (det är oklart hur det kom dit). Det finns belagt i A. Juškas ordbok (J I 383). Se även žėkė.

élskis ”bröstlapp”, jfr. ty. dial. helske ”bröstlapp, krage” (Alm 48). Ett ord av tyskt ursprung, jfr. ty. Hals ”hals”.

102

Använt i Lill-Litauen (KŽ 526; LKŽ II 1127; I. Simon.). filcas ”mössa”, jfr ty. Filz ”filt; filthatt” (Alm 50). Ty. Filz ”filthatt” är en förkortad form av ty. Filzhut (Kluge 197). Lit. filcas användes i Lill-Litauen. Se även filcas ”sko av vit filt och läder”.

fioras ”slöja”, jfr ty. Flor ”krepp (tyg), slöja”. Belagt i P. Ruigys ordbok (R 144). Se även plióras.

haubė ”kvinnomössa, hätta”, jfr ty. Haube ”detsamma” (Alm 56). Förekommer i några litauiska ordböcker (K I 190; LKŽ III 787). Se även aubė.

jėkė, jākė, jāksas, jāksas, jākse ”gammaldags kvinnoplagg; väst”, jākas ”kavaj”, jfr ty. Jacke ”(kort) kavaj”, Jäckchen ”liten kavaj” (Alm 57; FrnW 189). Det är inte helt klart hur formen jakas uppkom i litauiskan. Det är mycket möjligt att den kom in via polskan, jfr pol. jak, jaka ”kort rock, jacka” (LKŽ IV 290). Det är också möjligt att ordet bildades i litauiskan: vid sidan av den feminina formen jėkės, som betyder väst, började den maskulina formen jākas användas i betydelsen kavaj. Tyskarna lånade benämningen från franskan på 1400-talet, jfr fr. jaque ”kort mansjacka”. Därefter går språkforskarnas meningar isär. Vissa menar att fransmännen fick ordet från arabiskan via spanskan, jfr arab. šakk ”rustning” (Kluge 329; Dauzat 417, 418; Brückner 197; Oxford 490). Andra hävdar att plaggets benämning kommer från egennamnet Jacques (< Jacobus), som användes som öknamn på de franska bönder som bar detta plagg (Pfeifer 593; Klein I 823).

Ordet nämns för första gången i det litauiska skriftspråket på 1800-talet (J I 678; JV 718). Former som betyder väst används av västaukštaitiska kaunasiska och sydaukštaitiska dialekttalare, medan formen jākas används av västsamogiter (DrskŽ 125; Mastonytė 181; LKŽ IV 290, 291, 292, 338, 339).

Från tyskan kom ordet in i lettiskan och estniskan, jfr lett. jaka (i vissa dialekter jaks) ”blus, jacka”, est. jakk, jake ”detsamma” (Sehwers 43, 233; ME II 95; EH I 558; Reķēna 462; LLVV IV 24). Där används det i standardspråket.

jópė, jópkė, jópa ”kort kvinnokavaj; väst”, júopa ”kort kavaj; blus”, jfr ty. Joppe ”kavaj; väst” (LKŽ IV 357, 423). Tyskarna lånade denna plaggbeteckning från gammalitalienska omkring år 1200, jfr it. giuppa ”kavaj; underplagg”, som hade fått den från arabiskan, jfr arab. ġubba ”ytterplagg med långa ärmar” (Kluge 333; Pfeifer 599—600).

I litauiska skriftliga källor nämns formen jópė för första gången i början av 1700-talet (Brand 95). Benämningen användes i Lill-Litauen (K 159; KŽ 996; I. Simon.), och förekommer fortfarande här och där kring Klaipėda och Šakiai (LKŽ IV 357). Betydligt vanligare är de former som kommit in via polskan: jupà ”ett sådant ytterplagg; klänning”, jupìkas, jupìkis ”kjol”, jùpkis ”jacka, kavaj”, jfr pol. dial. jupa ”långt kvinnoplagg; kvinnoväst”, jupka ”gammaldags kvinn-

103

plagg för män; jacka; blus” (LKŽ IV 430).

Även lett. jupkins, jupks ”damjacka” (EH I 567) är av tyskt ursprung. kamziolė, kamzūlė, kamzōlė, kamzōlis, kamzūlė, kamzūlė, kamzūlė, kamzūle, komzūlė ”väst”. Detta ords väg in i litauiskan är oklar, jfr lågty. kamsol (nutida ty. Kamisol) ”blus, jacka, kavaj”, pol. kamzola, kamzula ”plagg som liknar en blus”, ry. камзол, брус. камзол ”väst; blus” (FrnW 214; Alm 61). Kanske kom vissa former från tyskan och andra från något slaviskt språk. Benämningen kom in i tyskan och de slaviska språken via franskan, jfr fr. camisole ”blus”, från italienskan, jfr it. camisiola < camicia ”skjorta”, med ursprung i lat. camīsia ”detsamma” (Sławski II 38—9; Brückner 215; Borejszo 14; ЭСБМ IV 223; Фасмер II 175; Kluge 343; Dauzat 132).

Den litauiska benämningen nämns i ordböcker och folkloristiska samlingar från 1800-talet och början av 1900-talet. Den var känd i Lill-Litauen och används nu av samogiter och västaukštaiter (LKŽ V 192; VI 327). Det förekommer också något annorlunda former av ordet i litauiska dialekter, vilka kommit in via slaviska språk: kamizėlka, kamzėlka, jfr pol. kamizelka, vitry. камзэлка ”detsamma”.

Lettiskan och estniskan lånade benämningen från tyskan, jfr lett. kamzolis, kamzulis, est. kamsul ”detsamma” (ME II 153; Sehwers 46, 230; Karulis I 376).

kapė ”en sådan damhatt”, jfr lågty. kappe, ty. Kappe ”ett slags huvudbonad, mössa” (Alm 62; FrnW 216). Ordet kom in i tyskan från folklatinet, jfr lat. cappa ”en sådan huvudbonad; mantel med huva” (Kluge 349; Pfeifer 620).

Lett. kāpė beläggs första gången i skriftspråket på 1700-talet (R 219). Användes i Lill-Litauen (MŽ 292; N 178; [K 166]; KŽ 1035; LKŽ V 230).

Lånet kape ”mössa” förekommer också i lettiskan (Sehwers 47).

kapūžas, kapūžė, kapūžinė ”stor fiskarmössa som når ner till axlarna; öronmössa”, jfr ty. dial. kapūs, ty. Kapuže ”huva förbunden med en mantel” (Alm 63). Ordets ursprung är inte helt klarlagt; det kan även ha kommit in i litauiskan via polskan, jfr pol. kapuza ”huva”, som i sin tur är en germanism (LKŽ V 254, 255; Sławski II 63). Ty. Kapuže kom från italienskan, jfr it. cappuccio ”kapuschong, huva”, eller från folklatinet, jfr lat. caputium ”munkhuva”. Vidare hör det samman med folklat. cappa ”en sådan huvudbonad” (Kluge 350; Pfeifer 621).

Den litauiska benämningen användes i Lill-Litauen och på vissa platser i Samogitien (K 167; KŽ 1038; S.Dauk; JR 104).

katėkis, kartekis ”slöja, tyg att täcka något med”, jfr ty. Katek, Kartek ”kjol av en viss sorts satin eller siden” (LKŽ V 407). Vidare hör det sannolikt samman med ty. Kardisz, Cartis, Cattis ”ett slags ylletyg” (Grimm XI 211, 238—239, 274).

Båda formerna av den litauiska benämningen är belagda i Lill-Litauens skriftspråk: kartekis — på 1600-talet (Lex 37)⁵, katėkis — från 1700-talet (R 144, 193;

5 Där anges betydelsen ”loppa” för kartekis. Det är ett misstag, jfr U r b u t i s V. ”Lexicon Lithuanicum” (recension). — Baltistica 26(2), 1990, 188.

104

MŽ 189; [K 175]; KŽ 1061; TP 1881, 16; Kel 1881, 144; LC 1888, 27).

kedelỹs, kėdilis ”kjol, underkjol; klänning; kort jacka”, jfr lågty. keddel, östpreussisk ty. kėdel ”kort rock; kjol” (Alm 64; K.Būg II 296; FrnW 234). Detta är en dialektform av ty. Kittel ”rock, jacka”. Ordet kom in i de europeiska språken från arabiskan, jfr arab. quṭun ”bomull”; det nådde tyskan på 1200-talet (Kluge 371; Pfeifer 658; Klein 848).

I litauiskan beläggs kedelỹs för första gången på 1600-talet (Lex 54 (betydelsen ’jacka’); PrL XVII 19 (betydelsen ’kjol’)). Det förekommer i senare ordböcker från Lill-Litauen, i folksamlingssamlingar och i K. Donelaitis verk (B; R 294, 384; MŽ 298, 516; K 175; N 189; KŽ 1073; Jrk 12; KlvD 35; KlpD 19; Kabelka 109). Det finns också i A. Juškas ordbok och hans folksamlingssamlingar (J II 64; JD 258; JV 1022).

Namnet används i den ena eller andra betydelsen av västsamogiter, höglandslitauer i Klaipėdaområdet och en del av de västliga höglandslitauerna kring Kaunas (LKA I 115ž., 193; At Pp 12ž.; LKŽ V 480, 482). Se även kitelis.

För övrigt lånade även letterna in ordet från tyskan, jfr lett. ķedele, ķedelės ”kjol”, kuršininkarna på Kuriska näset, jfr kuršininkiska ķedile ”detsamma”, och polackerna, jfr pol. kiedel ”blus” (Sehwers 62, 232; ME II 359; Pietsch 78; Slawski II 179—180).

kitelis, kitlius ”militäriskt skuren jacka; jacka eller rock av lärft”, jfr ty. Kittel ”(arbets)rock; blus; jacka” (K. Būg III 672; LKŽ V 904). Ordet förekommer i vissa västlitauiska dialekter och i ordböcker (J II 134; KŽ 1130).

Kiteliš ”rock” används i lettiskt standardspråk (LLVV IV 549). Se även kedelys.

kleidà, kleidė ”klänning”, jfr ty. Kleid ”plagg, klänning” (Alm 67). Ett ord av germanskt ursprung, jfr eng. cloth ”plagg”, nederl. kleed ”detsamma”; dessa försöker man i sin tur förbinda med forneng. clōðan ”fästa” (Kluge 375; Pfeifer 666; Klein 302).

Ordet beläggs för första gången i litauiska skriftminnesmärken under andra hälften av 1800-talet (Sch 164; K 189). Det användes i Lill-Litauen (KlvD 43; I. Simon). Numera förekommer det i Litauens gränstrakter, som hade förbindelser med Östpreussen (LKŽ VI 31). För övrigt påträffas formerna kleitã, kleitė ”klänning” och kleitos ”byxor” i trakterna kring Joniškis och Pakruojis, men de kom via lettiskan, jfr lett. kleita ”klänning”. Det lettiska ordet används i standardspråket (Sehwers 50, 233; EH I 613; LLVV IV 258).

kozoliai ”prästens liturgiska klädnad, kåpa”, jfr ty. Kasel ”kappa med huva” (LKŽ VI 392). Ordet kom in i tyskan från latinet, jfr lat. casula ”detsamma” (Sanders I 873; Grimm XI 254). Från den latinska formen *casubula härstammar även fr. chasuble ”mässhake (prästens mässdräkt)”. Dessa latinska ord förs vidare tillbaka till lat. casa ”litet hus” (Dauzat 165).

I litauiskan beläggs lånordet endast i den så kallade Krauses ordbok från början av 1700-talet (Q 110).

kūzas ”kort jacka; kvinnlig väst; blus”, jfr dialektty.

105

kus ”ett enkelt plagg” eller östpreussisk tyska kuz ”kort, liten” (Alm 77; Fr I 450, 452). Låneordet var känt i Litauen minor (K 214; II 82; KŽ 1261; LKŽ VI 1016).

I litauiskan förekommer också ordet kuzijākas (kuzijōkas, kuziokas, kuzjakė), med samma betydelse. Vissa språkforskare betraktar det som en germanism, jfr kūzas (ty. dial. kuz, kus) och jākas (ty. Jacke ”kort jacka, ytterjacka”) eller jfr ty. dial. kōz jāke ”resmantel” (Alm 77; Janavičienė 83). Troligen kom dock detta lånord in i litauiskan från polskan, jfr pol. kozyjaka, kazyjaka, kazyaka ”övre mansplagg som liknar en väst”.

leiprokas ”prästsärk”, jfr ty. Leibrock ”jacka; mantel; kjol; kaftan” < Leib ”bål” + Rock ”jacka; kjol” (Alm 78).

Belagt i litauisk skriftspråk från 1700-talet (R 241; MŽ 322).

lýpkė, lýpkis ”väst”, jfr ty. dial. līfke ”detsamma” (Alm 81). Det är ett ord av tyskt ursprung, jfr ty. Leibchen ”detsamma”, en diminutivform av ty. Leib ”bål” (Fr II 19; Grimm XII 591).

Benämningen finns belagd i press från 1800-talet i Litauen minor (K I 165; II 350; LC 1879, 21). Numera används den sällan (Dov, Kv; LKŽ VIII 566).

Ordet förekommer även i lettiskan, jfr līvķis, lūbķens ”detsamma” (Sehwers 72, 73, 232). Formen līvķe användes av kuronerna (Voelkel 17; Pietsch 76, 78).

liùčius, liùčas, lìčas ”en sliten, enkel kjol”. Ordet har okänt ursprung. E. Fraenkel härleder det från tyskan, jfr ty. Litze ”band, kant” (FrnW 363). Ordet skulle möjligen kunna förbindas med pol. tyczak ”säckväv”.

Ordet uppträder i litauisk skrift först på 1900-talet; det är belagt i området mellan Rokiškis, Kupiškis, Panevėžys, Pakruojis, Radviliškis, Raseiniai och Kėdainiai (LKŽ VII 400, 597; LKA I 115ž., 193).

mandūra, mandūras, mandūrė ”militärjacka”, jfr ty. Montur ”detsamma” (Alm 84; FrnW 405). Ordet kom in i tyskan från franskan, jfr fr. monture ”soldatens utrustning” (Dauzat 484; Фасмер III 9).

Låneordet återfinns i litauiska ordböcker och folkminnessamlingar från 1800- och 1900-talen; det förekommer fortfarande på vissa håll i Žemaitija (D 114; ND 346; KlpD 41; K 242; KŽ 1363; LKŽ VII 824, 825). Vanligare är former av denna benämning som kommit in via ryskan: mandaras, manderà, mandièra, mùndiera, mundìerius, mundyras, mundyrius. Det är inte helt klart om formerna mundūra, mundūras, mundùrs kom in i litauiskan via ryskan eller tyskan, jfr ry. мундур ”detsamma”, ty. Montur.

màntelis, mentelis ”mantel; jacka”, jfr ty. Mantel, östpreussisk tyska mentel ”detsamma”. Låneordets väg in i litauiskan är inte helt klar. I vissa källor särskiljs betydelserna hos màntelio: man antar att formen i betydelsen resmantel kommit från tyskan, medan den i betydelsen ett omsvepande plagg, dammkappa, kommit från polskan, jfr pol. mantel ”mantel” (Alm 84; FrnW 409; Skardžius 127). Källan till ty. Mantel är lat. mantum ”kort mantel” (Kluge 460; Pfeifer 836).

106

I litauiskan nämns ordet för första gången i 1600-talets ordböcker (SD³ 298; Lex 60a). Det återfinns också i senare tryck (R 251; MŽ 335; K 242; N 383, 393; J; KŽ 1365). I vissa källor är formen mentelis belagd (N 393; Mit II 45 (Prk); KŽ 1396). Namnet används av en del av samogitierna och suvalkierna (DūnŽ 508; LKŽ VII 845; VIII 18). Se även menėdelis.

Lettiska har också lånformerna maũntelis, mantels, mėntelis ’ytterplagg’. Maũntelis är ett ord i standardspråket (Sehwers 76, 79; ME II 601; EH I 782, 800; LLVV V 87).

meñdelis ’kort damjacka, blus’, jfr östpreussisk tyska mentel, mantel ’ytterplagg; jacka’ (Alm 86; FrnW 409, 436). Ordet används av kretingabor och återfinns i A. Kuršaitis ordbok (KŽ 1394; LKŽ VII 7). Se även mañtelis.

mùčė, mùčė, mùčià ’mössa; enkel mössa; mössa för en gift kvinna’, jfr medelhögtyska mutze, mütze ’mössa’ (Alm 88; FrnW 467). Ordet kom in i tyskan från folklatinet, jfr latin almucia ’prästerlig huvudbonad; ett slags huva som täcker huvudet och axlarna’, vilket tyskan i sin tur hade lånat från arabiskan, jfr arabiska mustakah ’pälsmantel med långa ärmar’. Arabiskan hade lånat ordet från persiskan, jfr persiska muštā ’pälsmantel’ (Kluge 497). Från latinet kommer också franska aumusse ’huvudbonad’, spanska almucio ’detsamma’ (Dauzat 60). Andra forskare menar att latinets almucia är av germanskt ursprung (Pfeifer 903–4).

Benämningen återfinns i många litauiska skriftliga källor redan från 1600-talet (Lex 63; R 90, 192, 262; MŽ 173, 350; K 262; J; JV 676, 718, 1022; JD 19; KŽ 1435). Den användes av K. Donelaitis (Kabelka 136). Den är utbredd över ett betydande område i Litauen, som hade nära förbindelser med Ostpreussen (LKŽ VIII 377).

Lettiskan har också denna germanism, jfr lettiska mice ’huva, kapuschong, liten stickad mössa’. Ordet kom in i lettiskan från lågtyskan i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet, jfr lågtyska mütts(e). Det används i standardspråket (Sehwers 79, 194, 243; ME II 622–623; LLVV V 200). Den form mičė. som förekommer i norra Litauen har sitt ursprung i det lettiska ordet.

För övrigt är denna benämning utbredd även i andra länder i norra och mellersta Europa, jfr estniska müts, svenska mössa, norska møsse, forn­danska myts(e), nederländska muts. Överallt betyder det ’mössa’.

mùfas ’muff’, jfr tyska Muff ’detsamma’ (Alm 89; FrnW 468). Lånet kom in i tyskan via medelnederländskan, jfr nederländska moffel, muffel ’pälshandske, muff’, från franskan, jfr franska moufle ’stor handske’, som fått ordet från folklatinet, jfr latin muffula ’pälshandske’ (Kluge 490; Pfeifer 894; Dauzat 488).

Litauiska mùfas är belagt endast i F. Kuršaitis ordbok (K II 70). Den vanligare formen är muflã, som kommit in via polskan, jfr polska mufka ’muff’.

Från tyskan kommer också det lettiska standardspråksordet mufe ’detsamma’ (LLVV V 280).

nýderis ’undre (kjol)’, jfr tyska nieder ’nedåt’. Ordet återfinns i trakten kring Kuršėnai (DūnŽ 513).

pliòras ’slöja’, jfr tyska Flor ’slöja, krepp’ (Alm 102). In i tyskan

107

Namnet kom in i språket på 1500-talet från nederländskan, jfr nederl. floers ”kräpp; sammet”. Det nederländska ordets ursprung är inte helt klart; sannolikt kan det förbindas med fr. velous, velours ”sammet”, som härrör från lat. villōsus ”hårig” (Kluge 208; Dauzat 743; Фасмер IV 199).

Benämningen användes i Lill-Litauen (MŽ 189; KŽ 1914). Se även flioras.

Ordet pluōre ”detsamma” förekommer i lettiskan (Sehwers 93; ME III 364). Det finns för övrigt även hos esterna, jfr est. dial. plōr ”detsamma”.

pliūštrokas ”rock, kappa”, jfr ty. Plüschrock ”plyschjacka”. Ty. Plüschrock < Plüsch ”plysch” + Rock ”jacka” (Grimm XIII 1949).

Låneordet är känt på vissa platser i Žemaitija (LKŽ X 283).

raimantelis ”kort kappa (vanligen fodrad med vaddering)”, jfr ty. Reitmantel ”ridkappa” < reiten ”rida” + Mantel ”kappa”. Förekommer i trakten kring Pasvalys (LKŽ XI 54).

raitūžės, raitūžės ”gammaldags byxor; ryttarbyxor”, raitūžai ”kaftan utan skört”, jfr ty. Reithose ”ridbyxor” < reiten ”rida” + Hose ”byxor” (LKŽ XI 86). Används på vissa platser i Suvalkija och förekommer i tryck från 1800- och 1900-talet (Tat; J II 72; KŽ 2052).

rėgenmantelis ”regnkappa”, jfr ty. Regenmantel ”detsamma” < Regen ”regn” + Mantel ”kappa”. Förekommer i västžemaitiska dialekten (Vaičiulytė 122).

rūikis, rūikinės, rūikės, rūikinis ”kjol av bast; underkjol”, jfr ty. Rock ”kjol” (Alm 113; FrnW 746). Enligt K. Būga har låneordet kommit in i litauiskan via kuriska (K. Būg II 304). Sannolikt har låneordet dock lånats direkt från tyskan. I vissa tyska dialekter i Östpreussen uttalades nämligen efter o ett övergångsljud o[ə]. Därför härleds rūikis från östpreussiska ty. rook ”kjol”⁶. Det tyska Rocks ursprung är tämligen oklart. Vissa språkforskare försöker förbinda det med forniriska rucht ”tunika, ylleunderplagg för män”, medan andra anser att det är ett ord av germanskt ursprung (Kluge 604; Pfeifer 1133).

Detta namn på en kjol används på vissa platser i Žemaitija och återfinns i flera ordböcker från slutet av 1800-talet till 1900-talet (J rūikinis i betydelsen ”dåligt plagg”; KŽ 2106; LKŽ XI 51, 911; LKA 115ž., 193).

rūlis ”en viss sorts pälsplagg”, jfr ty. dial. rul ”trissa, spole” (LKŽ XI 946). I litauiskan betyder rūlis annars även axel eller spole. I betydelsen klädesplagg är ordet belagt endast i Šatės (Skuodas distrikt). Där förekommer också ett adjektiv bildat av detta ord, jfr rūliški kailiniai (LKŽ XI 946).

šv́ras ”slöja”, jfr östpreussiska ty. schar ”detsamma”. Användes i ”Aušra” och återfinns i flera ordböcker (A 1885, 351; K 426; KŽ 2162; LKŽ XII 570). Se även šūras.

⁶ Čepienė N. Diftongen uis ursprung i lånord från tyskan. — Sammandrag av föredrag vid konferensen till minne av Antanas Salys, Vilnius, 1992, 9.

108

skīndelis ”en bit av ett slitet plagg, en trasa; ett trasigt plagg”. Ordets ursprung är inte helt klart. Man skulle kunna misstänka att det är en germanism, jfr lit. skīndelis, šīndelis ”mal ksna”, härlett ur ty. Schindel ”detsamma” (DūnŽ 328). En sådan betydelseförskjutning kan ha uppstått redan i litauiskan. Troligare är dock att det är ett ord av litauiskt ursprung, jfr skisti, skinda ”nötas, bli glesare, trasas upp”: Jau skīnda piemens marškiniai, sermėga, o kelnes jau nuskīdo, t.y. nutrūko, nuplėšo (J). Det finns också en mer sällan använd form škindelis ”trasa”. I litauiska dialekter förekommer dock förväxling mellan s/š (LD 147–148).

Benämningen används av de sydsamogitiska varniškiai (DūnŽ 328; LKŽ XII 898). spaneris ”stickad tröja, kort kappa”. Enligt K. Alminauskis kan ordet ha uppkommit ur tyskan, jfr ty. spannen ”spänna, trä på” (Alm 117). Andra källor belägger inte ordet.

strėplė, strėplė ”strumpa”. K. Būga härledde ordet ur en dialektform av ty. Strumpf ”detsamma” (K. Būg II 222; Alm 120; FrnW 921). F. Hinzes förklaring är dock mer övertygande: låneordets källa är ett tyskt ord som kan förbindas med ty. streifen ”rulla upp, dra på”, jfr även ty. Streifling ”strumpa utan fot” (Hinze 34–36). Låneordet finns även i polskan, jfr kasjub. strefla, pol. dial. strefla ”detsamma” (Karlowicz VI 452).

Belagt i skrifterna från Lill-Litauens skriftspråk sedan 1600-talet (C II 1008; B; K 408; N 506; KŽ 2270; LKŽ XIII 953). Se även strėplė.

šarcas ”förkläde”, jfr ty. dial. šart, šorts ”detsamma” (Alm 122). Ordet förekommer i Lill-Litauens ordböcker från 1700-talet (R 224; MŽ 298; N 513; K 421; KŽ 2389; LKŽ XIV 515). Se även žiūrstas, šiurčas.

šerdokas ”ett gammaldags ärmlöst ytterplagg, väst”. Ordets väg in i litauiskan är oklar. Det kan ha kommit via polskan, jfr lit. serdōkas ”detsamma”, från pol. serdak ”jacka, oftast fodrad med päls” (LKŽ XII 424; XIV 647). Det är dock också möjligt att formen kom direkt in i litauiskan från tyskan, jfr östpreussisk ty. scherldok, scheldok ”förkläde” (Fr II 267; Grimm XV 2071). Dessa är dialektformer av ty. Schurztuch.

Šerdokas förekommer första gången i skriftspråket på 1700-talet – i Lill-Litauens ordböcker (R 274; MŽ 367). Där betyder uttrycket šerdokas geležinis ”rustning”. I betydelsen ”väst” används ordet i flera ordböcker från 1800- och 1900-talen (N 519; [K 424]; NdŽ IV 473; KŽ 2397). Se även šiurštōkas.

šerkai ”förkläde”. Ursprunget är inte helt klart, men ordet bör kanske förbindas med benämningar på förkläde som lånats från tyskan. Belagt i Lill-Litauens skriftliga minnesmärken sedan 1600-talet (Lex 77a; C II 500; Q 466; [K424]; N 516; KŽ 2397; LKŽ XIV 655).

šerpė ”band; sjal”, jfr ty. Schärpe ”detsamma” (LKŽ XIV 662). Ordet kom in i tyskan via medelnederländskan från fornfranskan på 1100-talet, jfr fr. escherpe ”pilgrimens väska”. Fransmännen hade fått det från latinet, jfr lat. scirpea ”väska av säv”. Medelhögtyska schirpe betydde då också ”pilgrimens väska”. På 1600-talet använde tyskarna återigen

109

lånade detta ord från franskan, där det redan hade fått en något annorlunda form och betydelse, jfr fr. écharpe ”armbindel” (Kluge 637; Pfeifer 1183; Klein 1393; Dauzat 262—3).

Den litauiska benämningen återfinns i flera ordböcker från 1800- och 1900-talen; den användes av J.Jablonskis och J.Balčikonis (KII 148; KŽ 2398). Förekommer på vissa håll i Suvalkija.

Detta ord är spritt över hela Europa, jfr eng. scarf ”halsduk”, sv. scarf ”detsamma”, holl. sjerp ”halsduk; armbindel”, it. sciarpa ”detsamma”, sp. charpa ”armbindel”, ry. шарф ”halsduk”, pol. szarfa ”band”⁷.

šydas ”tunt tyg för att täcka ansiktet, slöja”, jfr lågty. sïde ”silke” (FrnW 979). Ordet kom in i tyskan från vulgärlatinet, jfr lat. sēta ”silke” (Kluge 699; Pfeifer 121).

Lit. šydas återfinns i vissa skriftliga källor och används i standardspråket (N 517; KŽ 2403; LKŽ XIV 733; DŽ¹ 811). Ordet har använts i skriftspråket sedan 1600-talet, men hade då betydelsen ”genomskinligt, tunt, glest tyg” (Lex 423; Q 292; MŽ 411; [K 426]).

Detta lånord finns också i lettiskan, jfr lett. zīde, zīds ”silke”, ett ord i standardspråket (Sehwers 165; ME IV 732; LWV 873). För övrigt förekommer det även i estniskan, jfr est. siit ”silke”.

šiōlė, šiōlė, šiōlė ”halsduk, halskläde”, jfr ty. Schal ”detsamma” (LKŽ XIV 833). Benämningen kom in i tyskan från engelskan, jfr eng. shawl ”sjal, schal”, och spreds i början av 1800-talet. Ordet är av persiskt ursprung, jfr pers. šāl ”sjal att svepa om sig”, uppkallad efter den indiska staden Shāliat (Kluge 632; Pfeifer 1177; Klein 1432; Oxford 817).

Lit. šiōlė är ett ovanligt ord som används i trakten kring Jurbarkas och Šakiai; det återfinns i vissa ordböcker från 1900-talet (KŽ 2409; Rtr 1166).

šyras ”slöja”, jfr östpreussisk ty. schir ”tunt linne; slöja” (Alm 126; FrnW 986). Den tyska formen fick denna betydelse på 1500-talet, när adjektivet schier ”lätt, snabb” övergick till substantiv (Kluge 647).

Benämningen användes i Lill-Litauen. Den är belagd i skriftspråket från mitten av 1800-talet (N 519; K 426; II 158; KŽ 2410; BsO 388; KlvD 201; LKŽ XIV 845). Se även šyras.

šiurčas ”förkläde”, jfr ty. dial. šart, šorts, ty. Schürze ”detsamma” (Alm 122; FrnW 995). Belagt i J.Bretkūnos bibelöversättning från 1590 (BB 1 Mos 3,7), och förekommer i vissa språkvetenskapliga arbeten (BzB 330; LKŽ XIV 948). Se även žiūrstas, šarcas.

šiuršis, šiurkšis, šiuršas, šiuršė, šiulšis ”förkläde; lång klänning; varm väst; livstycke; underkjol”, jfr ty. Schürze, östpreussisk ty. šorz, šerts ”förkläde” (Alm 127; FrnW 995; Užpurvis 164). Belagt i folkminnessamlingar och ordböcker från 1800- och 1900-talen (LB 36; KlpD 4; Kos 35, 159; J; KŽ 2416; LKŽ XIV 952, 966). Utbrett i Žemaitija. Se även žiūrstas.

šiurštas, šiurštas, šiurkštas ”förkläde”, jfr östpreussisk ty. šorst, šerst ”detsamma” (Alm 127; FrnW 995). Belagt i Lill-Litauen från 1800- och 1900-talen

⁷ S a b a l i a u s k a i t ė D. Šerpė. — Kalbos kultūra 64, 1993, 83—85.

110

a. i folklorsamlingar och ordböcker (RD 12; KlvD 249; MŽ 283, 348, 426; K 430; N 524; KŽ 2416; LKŽ XIV 953, 966). Se även žiūrstas.

šiurštokas, šiurčiukas, šerštukas ”förkläde, läderförkläde”, žerštūkas, žerstukas ”kjol; kjol av hemvävt tyg”, jfr ostpreussisk tyska šorštuch, šerštuch, tyska Schuztuch ”detsamma” (Alm 127; FrnW 995). De tyska formerna är sammansatta av två ord: šoršt, šeršt, Schurz ”detsamma” + Tuch ”duk, tygstycke” (Grimm XV 2070).

Formerna šiurštokas och šiurčiukas användes i Litauen i mindre omfattning och beläggs i dess skriftspråk ända från 1500-talet (BB 1 Moz 3,7; N 524; K 430; BzB 330; KŽ 2416; LKŽ XIV 967). Formernas šerštukas, žerštūkas, žerstukas geografiska utbredning inger tvivel: de förekommer i östra Litauen och på enstaka platser i södra och sydvästra Litauen (LKŽ XIV 667; LKŽ K; LKA I 193; LEB 344). Möjligen kom de via polskan, jfr polska szorstuch ”detsamma”. Se även žiurštokas, šerdokas.

Lett. skuōrtele, skuōtele ”förkläde, hantverkarförkläde” förknippas med medellågtyska schorteldōk ”detsamma” eller med medellågtyska schōtvel (Sehwers 108; ME III 910, 911; Karulis II 220).

šiurštolius ”förkläde, läderförkläde”, jfr ostpreussisk tyska šoršt ”förkläde”. Enligt K. Alminauskis uppfattning har ordet bildats med ett litauiskt suffix, jfr senōlis, senōlius (Alm 127; FrnW 995). Det förekommer i vissa ordböcker från 1800- och 1900-talen (MŽ 283, 348, 426; N 524; KŽ 2416). Se även žiūrstas, žiurštolius.

šlafrokas, šloprukas, šleprokas, šlepriokas ”morgonrock; en sliten, nött ytterrock”, jfr tyska Schlafrock ”morgonrock” (Alm 129). Det är ett ord av germanskt ursprung, jfr nederländska slaaprok ”detsamma” (Kluge 652), jfr även tyska Schlaf ”sömn” + Rock ”rock”.

Det används i trakten kring Skuodas, Joniškis, Raseiniai och Radviliškis. Formen šlafrokas är belagd i flera ordböcker från 1900-talet (NdŽ IV 509; LL 248; LKŽ XIV 993, 1046).

šlebe, šlebė, šlebė, šliobė ”ett långtärmat ytterplagg för kvinnor eller barn som dras över huvudet; ett kort, ärmlöst ytterplagg (vanligen varmt, av päls), väst; en kjol som sytts ihop med ett livstycke; kjol”, jfr tysk dialekt schlabbe ”(barn)förkläde, haklapp” (LKŽ XIV 1031—1032, 1074; Fr II 277). Det är ett ord av tyskt ursprung, jfr tyska schlabbern ”slurpa, sörpla” (Grimm XV 229, 230).

Det litauiska namnet förekommer i många ordböcker från 1900-talet och används i Suvalkija och västra Žemaitija.

šlejeris, šleieris ”brudens huvudbonad, slöja”, jfr tyska Schleier ”slöja” (Alm 128). Det tyska ordets ursprung är inte helt klart; ibland försöker man härleda det från medelnederländska slōien ”släpa (jord), släpa omkring”, slōi, slōie ”klädesläp” (Kluge 655; Pfeifer 1210).

I litauiskan är detta ett sällsynt ord. Det används kring Naujoji Akmenė och Šilutė och är belagt i F. Kurschats ordbok (K II 158; LKŽ XIV 1037). Det var känt i Litauen i mindre omfattning.

šliopmučia, šliopmicė ”nattmössa”, šliōpmučė, šliōkmučė ”enkel mössa”, jfr tyska Schlafmütze, tysk dialekt šlopmezz ”nattmössa” (Alm 128; LKŽ XIV 1075, 1077). Det tyska ordet uppstod på 1600-talet.

111

a.: ty. Schlafmütze<Schlaf”sömn” + Mütze”mössa” (Kluge 625; Pfeifer 1204).

Formen šliopmicė återfinns i den så kallade Krauses ordbok från början av 1700-talet, šliopmučia — i F. Kurschats ordbok (Q 359; K II 156). Benämningarna, som betecknar en dålig mössa, används i trakten kring Šakiai och Jurbarkas.

Lettiskan har också låneordet šļapmice ”nattmössa” (Sehwers 134, 243; ME IV 59).

šlipna ”dålig mössa”, jfr ty. dial. schlibb ”gammal mössa” (Alm 129). Ett sällsynt ord, belagt i vissa ordböcker och språkvetenskapliga arbeten från 1800–1900-talen (K 433; LsB 366; NdŽ IV 519; KŽ 2423; LKŽ XIV 1080).

šlipsas, šlipsis ”slips”, jfr ty. Schlipps ”detsamma” (Alm 129). Detta är ett ord av tyskt ursprung (Kluge 658).

Lit. šlipsas är ett lånord från senare tid, som används i många dialekter och förekommer i I. Simonaitvtės verk (LKŽ XIV 1080).

Denna benämning förekommer även i lettiskan, jfr lett. šlipsts ”detsamma” (Rekēna 467).

šliūcas ”kjol med slits på sidan”, jfr ty. Schlitz ”slits i kjol” (Fr II 287; LKŽ XIV 1087). Ett ord av germanskt ursprung (Kluge 659).

I litauiskan är detta ett mycket sällsynt lånord.

štrėplė ”strumpa”. Belagt i ordböcker från Litauen minor sedan 1600-talet (Lex 85; R 153, 345; MŽ 281, 461; [K 439]; N 530; KŽ 2440; LKŽ XV 306).

Se även strėplė.

štrikjakas ”stickad tröja”, jfr ty. Strickjacke ”stickad kavaj”. Ett ord av tyskt ursprung, jfr stricken ”sticka” + Jacke ”kavaj, jacka” (Duden 2524).

Förekommer i den västsamogitiska dialekten (Vaičiulytė 122).

štriumpa, štrumpa, štriumpė, štrumpė ”strumpa”, jfr östpreussisk tyska štrümp, strömp ”detsamma” (Alm 138; FrnW 1029). Ty. Strumpf är ett ord av germanskt ursprung och fick betydelsen ’strumpa’ på 1500-talet (Kluge 759; Grimm XX 116—118; Buck 427).

Det litauiska ordet används kring Jurbarkas och Šakiai och återfinns i vissa ordböcker och folkminnessamlingar från 1800–1900-talen (K 440; II 215; J; JD 1156; KŽ 2440; LKŽ XV 307, 308).

Germanismerna strimpa och strumpis ”strumpa, socka” förekommer också i lettiskan (Sehwers 125; ME III 1090).

uñdrokas ”underklänning”, jfr ty. Unterrock ”underkjol” < unter ”under” + Rock ”kjol”. Ordet förekommer i västsamogitisk dialekt (Vaičiulytė 123). Betydligt vanligare i de litauiska dialekterna är former som kommit in via de slaviska språken, jfr andarōkas, anderēkas, indarōkas m.fl. (LKA I 193).

ùndrūžes ”underbyxor”, jfr ty. Unterhose ”detsamma”. Ett ord av tyskt ursprung, jfr unter ”under” + Hose ”byxor”, (Kluge 807). Möjligen kom det in i litauiskan via kurisk dialekt, jfr kurisk underūžes ”detsamma” (Pietsch 76,78). Ordet förekommer i västsamogitisk dialekt (Vaičiulytė 123).

112

ūtkis ”hatt”, jfr ty. Hut (?) ”detsamma”. Denna benämning på en hatt är spridd också i andra germanska språk, jfr eng. hat, da. hat, sv. hatt m.fl. De germanska benämningarna har försökt föras samman med den indoeuropeiska roten *kadh- ”skydda, täcka” (Kluge 322; Klein 707,741; Buck 433; Pokorny 516).

Lit. ūtkis förekommer i västsamogitisk dialekt (Vaičiulytė 123).

vėstė, výstė, výstas, výstas ”väst, livstycke”, jfr ty. Weste ”väst” (Alm 147; FrnW 1231; Čepienė 39). Benämningen kom in i tyskan i slutet av 1600-talet via franskan, jfr fr. veste ”jacka, kavaj, blus”, från italienskan, jfr it. veste ”klädnad, kläder”. Källan till detta är lat. vestis ”klädnad”, som förbinds med hett. ues-, uas- ”klä av sig”, sanskr. vastra-, tokh. B vastri, gr. ἔσθος, got. wasti ”klädnad, dräkt” (Kluge 857; Pfeifer 1560; Dauzat 748–749; Schrader I 591; Pokorny 1172–1173).

Den litauiska benämningen återfinns i ordböcker från 1700–1900-talen (R 339; MŽ 327, 404, 544; K 499; J; KŽ 2669). Den förekommer på enstaka platser i Samogitien och Suvalkija (Vaičiulytė 124; KudN 262; LKŽ K). Den kan ha kommit till några platser i norra Litauen (Joniškis, Pasvalys, Biržai) från lettiskan, jfr lett. veste ”väst”, dit benämningen också kom från tyskan (Sehwers 155, 232; ME IV 546). Detta är ett ord i standardlettiskan (LVV 851).

žel̇pstbinderis ”slips”, jfr ty. Selbstbinder ”detsamma”. Ett ord av tyskt ursprung, jfr selbst ”själv” + Binder ”slips”, binden ”knyta” (Duden 2374).

Benämningen används av västsamogiter (Vaičiulytė).

žėkė, žākė ”socka”, jfr östpreussisk tyska zōk, zōk ”detsamma” (Alm 150; FrnW 1296). Tyskarna fick ordet från latinet, jfr lat. soccus ”en sådan lätt sko”, dit det kom från grekiskan, jfr gr. σῦκχος ”detsamma”. Det grekiska ordet anses ha sitt ursprung i de östliga språken, möjligen i frygiskan (Kluge 713; Klein 1467).

Ordet är spritt i de norra och västra delarna av Samogitien (Vaičiulytė 124; LKŽ K). Det återfinns i några ordböcker (K 515, 518; N 538, 541; KŽ 2727, 2736). Se även dzěkė.

Detta lånord finns i standardlettiskan, jfr lett. zeķe ”strumpa” (Sehwers 162, 240; ME IV 703; LVV 871). Det är spritt i andra germanska språk, jfr da. sok, sv. socka, nederl. sok, eng. sock. Finskans sukka ”detsamma” är av germanskt ursprung.

žiuṙstas, žiuṙstė, žiuṙštas, žiuṙštas, žiuṙkštas ”förkläde”, jfr östpreussisk tyska šoršt, šęršť ”detsamma” (Alm 150; FrnW 1316). Detta är dialektformer av ty. Schurtz, Schürze. Benämningen är av germanskt ursprung och förbinds med eng. shìrt ”skjorta”, short ”kort” (Kluge 685).

Lånordet är spritt i hela Litauen. Det återfinns i många skriftliga källor redan från 1600-talet (Lex 77; C II 503; Q 466; Brand 190; R 190, 319; MŽ 348, 428; N 525; I). Se även šiurštas.

žiuṙštokas, žiuṙstokas ”förkläde, enkelt förkläde”, jfr östpreussisk tyska šorštuch ”detsamma” (Alm 150). Ordet var känt i Litauen Minor och används på vissa platser i Suvalkija (Urbanavičiūtė 159). Se även šiurštokas.

113

žiurštolius ”förkläde”, jfr östpreussisk tyska šoršt ”detsamma” (Alm 150). Belagt i G.H.F. Nesselsmanns ordbok (N 551). Se även šiurštolius.

SKODON

filcas ”sko av vit filt och läder”, jfr tyska Filz ”filt”. Förekommer i Samogitien och på vissa platser i östra Litauen (LKŽ K). Se även filcas ”hatt”.

kárkė ”toffel, slip-on-sko”, jfr tyska Korke ”detsamma” (Alm 63). Användes i Litauen mindre (K 168; N 180; KŽ 1045; LKŽ V 290). Se även kùrkė.

kliùrė, kliùrkė ”toffel”, jfr östpreussisk tyska klorre ”detsamma” (Alm 68; FrnW 274; LKŽ VI 128, 129, 185). Belagt i ordböcker från Lill-Litauen (R 229; MŽ 306; K 192; N 221; KŽ 1155).

klùmpė, klùmpa, klùmpas, klùmpis, klùmpė, klùmbė, klùmbis, klùmbis ”urholkad träsko; sko med träsula”, jfr östpreussisk tyska klumpe, klompe ”toffel, träsko” (Alm 69; FrnW 275–276). Tyska Klumpen är ett ord av germanskt ursprung, besläktat med engelska clump ”klump, jordkok”, danska klampe ”träkloss” (Kluge 379; Pfeifer 675; Klein 303).

Detta lånord är särskilt utbrett i Lill-Litauen, Samogitien och Suvalkija; i Aukštaitija och Dzūkija är det något ovanligare (DūnŽ 143; DrskŽ 158, 159; LEB 368, 378, 380; LKŽ VI 169, 170, 171, 172). Det förekommer i K. Donelaitis verk och i många ordböcker (Kabelka 115; R 209; MŽ 279; N 220; K 193; J II 172, 173). Används i standardspråket (DŽ¹ 317). Lånordet klùmpė har också använts för att bilda andra litauiska skodonbeteckningar, jfr klùmbatis, klumbòkas, klùmpbatis, klùmpkurpė, klumpòkas, klùmpsopogis, medklumpis. Orden klumpas, klumbas ”detsamma” finns också i lettiskan (Sehwers 52; ME II 234). Från litauiskan har ordet lånats in i vissa slaviska språk: polska klompie, klumpie, vitryska клумба, ryska dialektala клумба, клумпы, клумбы ”detsamma” m.fl. (Лаучюте 30, 31, 36; Zinkevičius I 265; II 49; III 126, 129).

kùrkė ”toffel”, jfr östpreussisk tyska kork ”detsamma” (Alm 56; FrnW 316). Tyska Kork användes i betydelsen ’toffel’ i östpreussiska dialekter (Trübner IV 236; Fr I 409). Tyska Kork ”kork” lånades från nederländskan, jfr nederländska kurk ”detsamma”, som fått det via spanskan, jfr spanska corcho ”korkek”, från latinet, jfr latin cortex ”bark” (Kluge 394). Ordet var känt i Lill-Litauen (R 229, 274; MŽ 306, 367; [K 212]; LKŽ VI 953). Se även kárkė.

pantùpelis, patupelis ”toffel”, jfr tyska Pantoffel ”detsamma” (Alm 95; FrnW 537). Ordet kom in i tyskan på 1400-talet från franskan, jfr franska pantoufle ”detsamma” (jfr även italienska pantofola, medellatin pantofla ”detsamma”). Det vidare ursprunget är oklart; man har försökt härleda ordet från grekiska *παντόφελλος ”korkbark, sko av kork”. Ordet är för övrigt inte belagt i grekiska språkmonument (Kluge 529; Pfeifer 967; Klein 1121; Buck 430; Фасмер IV 127).

Belagt i Lill-Litauens skriftliga källor (Q¹ 7; N 280; K 292, [299]; LKŽ IX 620, 639). Vanligare är former som kommit via slaviska språk: pantaflia, pantāflis, pantāple, pantāplis, pantēpelis, puntāplis, jfr polska pantofla, pantofel ”sådant skodon”, vitryska пантофель ”toffel”.

114

šklumpė, šliumpė ”klumpė”. Används på vissa håll i Dzūkija (LKŽ XIV 988). Ett sådant inskjutet š förekommer i litauiska dialekter, jfr škiṅka, škiūna ”valack”, škrūptelėti (LD 191). Se även klumpė.

šliūrė, šliurkė, šliūrkė, šliurpė ”lätt (vanligen inomhus-)skodon; vardagsskor med träsula och överdel av läder eller tyg, toffel; utslitet skodon”, jfr östpreussisk tyska šlore, lågtyska schlurre ”toffel; utsliten sko” (Alm 129; FrnW 1007). Det tyska namnet kommer från verbet schlorren, schlurren, schlurfen ”gå och släpa fötterna efter sig, släpa sig fram” (Grimm XV 766; Buck 431).

Det är ett vanligt ord, särskilt utbrett i västra Litauen (LKŽ XV 2–3, 5, 6). Det används i standardspråket (DŽ¹ 819). Det förekommer i många ordböcker och folkvisesamlingar från och med 1700-talet (R 229; MŽ 306; N 528; K 433; RD 154; KlvD 107; KlpD 81; J).

Från litauiskan kommer även de litauiska ryssarnas шлоры ”detsamma” (Лаучюте 91). štyfelis ”stövel”, jfr tyska Stiefel ”detsamma” (Janavičienė 83). Det tyska ordet har lånats från italienskan, jfr italienska stivale ”detsamma”. Från de romanska språken har även några andra germanska språk övertagit denna benämning, jfr norska støvel, danska støvle, svenska stövel ”stövel, känga” (Kluge 749).

Ett sällsynt lånord som förekommer i trakten kring Žemaičių Naumiestis (Janavičienė 83). zandālė ”sandal”, jfr tyska Sandale ”detsamma” (Janavičienė 83). Till tyskan och några andra europeiska språk kom ordet via latinet, jfr latin sandalium ”ett slags skodon”, från grekiskan, jfr grekiska σανδάλιον < σάνδαλον ”träsko”, som sannolikt lånats från persiskan, jfr persiska sandal ”sko” (Kluge 623—624; Klein 1380; Oxford 786).

En sällsynt form som används i trakten kring Žemaičių Naumiestis (Janavičienė 83). En vanligare form, som används i standardspråket, är sandālas (DŽ¹ 681), vilken kom in i litauiskan inte via tyskan.

Som redan nämnts uppger K. Alminauskis att omkring 2 800 tyska ord har lånats in i litauiskan. Endast en liten del av dem — omkring 80 — utgörs av benämningar på kläder och skodon. I verkligheten är antalet ännu lägre. Några av de ord som behandlats är mycket sällsynta, används bara i Litauen Minor, förekommer varken i andra dialekter eller i skriftliga källor, jfr aubė, spaneris. Det finns också germanismer som belagts i skriftliga källor men är okända i litauiska dialekter, jfr katėkis, sūras, kozoliai. En del ord förekommer i enstaka dialekter men är ytterst sällsynta, jfr nyderis, pliūstro kas, šliūcas. Lånorden klumpė, šlipsas, šliūrė, žiūrstas är mer spridda i litauiska dialekter. De förekommer i nästan hela Litauen. Andra germanismer har huvudsakligen använts eller används i Litauen Minor, Samogitien och Suvalkija. I den östra delen av Litauen kom samma benämningar oftast in via de slaviska språken, och den germanska ordformen är ofta betydligt mindre vanlig än den slaviska, jfr alsdokas — galstukas, bliūzė — bliūzė, bliuzkė, jūpa — jupė, mufas — muftā, pantūpelis — pantāplis, mandūra — mundėrius. Det bör också nämnas att man funnit åtta benämningar av okänt ursprung, som kan ha kommit in i litauiskan antingen via tyskan eller via de slaviska språken, jfr būksos, strėplė, lūčiuos m.fl.

Av alla de behandlade benämningarna på kläder och skodon av tyskt ursprung i litauiskan

115

I standardspråket används endast 4: klàmpe, šérpe, šỹdas och šliùre.

Situationen är en annan i lettiskan. Man har funnit 25 gemensamma benämningar av germanskt ursprung i litauiskan och lettiskan (naturligtvis kan deras fonetiska form skilja sig något). Av dem används hela 12 i lettiskans standardspråk. Och det är benämningar på grundläggande klädesplagg: bikses, blūze, mantelis, mice med flera.

I litauiskan bildar dessa lånord flera tydligare lexikala grupper: ord som betecknar en kappa, jacka eller väst; ett förkläde; huvudbonader; en slöja; strumpor; en slips och annat. Det är ganska oväntat att antalet lånord som betecknar ett förkläde är så stort, jämför šarcas, širškai, šurčas, šiuršis, šiurkšis, šiuršas, šiuršė, šiurštas, šiurkštas, šiuštokas, šiurčtukas, šerštukas, šiurštolius, žiūrštas, žiurstė, žiurštas, žiūrštas, žiurkštas, žiurštokas, žiurštokas, žiurštolius. Benämningarna på slöja och slips kom, liksom tydligen också några andra, till Litauen tillsammans med företeelserna.

Den mycket stora variationen i de fonetiska formerna av ett och samma ord faller i ögonen, jämför šlafrokas, šlioprukas, šleprokas, šlepriokas med flera. Denna variation uppstod främst i den litauiska språkmiljön, men ibland har orden lånats från flera tyska dialekter. Exempelvis härstammar kedelys och kietelis, som används som två olika ord, från samma källa, men kom in i litauiskan från skilda dialekter. Det finns fler sådana ord. De flesta lånorden fick vi från de tyska dialekterna i Ostpreussen.

De första germanska benämningarna på klädesplagg beläggs i litauisk skriftspråklig användning redan på 1500-talet. Det är šiurcas och šiurštokas. I 1600-talets skriftliga källor finner vi 10 ord ur denna lexikala grupp, däribland för övrigt också žiūrštas; på 1700-talet — 15.

Ungefär hälften av benämningarna på kläder och skor som lånats från tyskan har germanskt ursprung. För vissa ord var dock tyskan endast ett förmedlande språk. På så sätt kom ett stort antal benämningar av latinskt ursprung in i litauiskan, jämför mantelis, šérpe, šỹdas, några av grekiskt ursprung, jämför žėke, kanske pantūpelis. Källan till tre ord — jópė, kedelys, kietelis — är arabiskan; orden šiolė och kanske mačė och zandālė kommer från persiskan.

Vissa lånord som kommit in i litauiskan är spridda i norra och centrala Europa, jämför bikses, mačė, šérpe, žėke.

Två germanismer (klàmpe, šliùre) har redan lånats från litauiskan av vissa slaviska dialekter. För övrigt kan nämnas att några litauiska benämningar på kläder och skor också har kommit in i tyska dialekter, jämför tysk dial. Kicke, Kicks, Kurp, Muturas, Moteres, Naginne (Fr I 357, 359, 449; II 74, 83, 88).

FÖRKORTNINGAR

Borejszo — B o r e j s z o M. Nazwy ubiorów w języku polskim do roku 1600, Poznań, 1990.

Brand — B r a n d J. A. Reysen durch die Marck Brandenburg, Preussen, Churland, Liefland, Plesscovien, Gross-Naugardien, Tweeren und Moscovien, Wesel, 1702.

Brückner — B r ü c k n e r A. Słownik etymologiczny języka polskiego, Kraków, 1927.

116

Buck — B u c k C. D. En ordbok över utvalda synonymer i de viktigaste indoeuropeiska språken, Chicago, 1949.

Čepienė — Č e p i e n ė N. Germanismer i 1600-talets västaukštaitiska dialekt i Lill-Litauen (med utgångspunkt i ”Lexicon Lithuanicum”).— Lietuvių kalbotyros klausimai 30, 1993, 37—46.

Dauzat — D a u z a t A. Dictionnaire étymologique de la langue française, Paris, 1954.

Duden — Duden. Das große Wörterbuch der deutschen Sprache. Herausgegeben und bearbeitet vom Wissenschaftlichen Rat und den Mitarbeiter der Dudenredaktion unter Leitung von Günther Drosdowski 1—6, Mannheim etc., 1976—1981.

EH — E n d z e l ī n s J., H a u z e n b e r g a E. Papildinājumi un labojumi K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīcai 1—2, Rīgā, 1934—1946.

Grimm — G r i m m J., G r i m m W. Deutsches Wörterbuch 1—33, München, 1984.

Hinze — H i n z e F. Två tyska lånord i baltiska språk. — Baltistica 21(1), 1985, 33—36.

Janavičienė — J a n a v i č i e n ė J. De litauiska invånarna i Žemaičių Naumiestis, Vilnius, 1992.

Kabelka — K a b e l k a J. Kristijono Donelaičio raštų leksika, Vilnius, 1964.

Kapeleris — K a p e l e r i s K. Hur de gamla lietuvininkai levde. — Lietuvininkai, Vilnius, 1970, 339—454.

Karlovicz — K a r l o w i c z J., K r y ń s k i A., N i e d ź w i e d ź k i W. Słownik języka polskiego 1—8, Warszawa, 1900—1927.

Karulis — K a r u l i s K. Lettisk etymologisk ordbok 1—2, Riga, 1992.

Klein — K l e i n E. En omfattande etymologisk ordbok över det engelska språket 1—2, Amsterdam etc., 1966—1967.

Kluge — K l u g e F. Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache, Berlin, 1957.

KudN — Kudirkos Naumiestis, Vilnius, 1990.

LEB — Litauiska etnografiska drag, Vilnius, 1964.

Lex — Lexicon Lithuanicum, redigerad av V. Drotvinas, Vilnius, 1987 (Handskriven tysk-litauisk ordbok från 1600-talet).

LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas 3—15, Vilnius, 1956—1991; 2:a uppl. 1—2, 1968—1969.

LKŽ K — Lietuvių kalbos žodyno kartoteka (Lithuanian Language Dictionary archive).

LLVV — Latviešu literārās valodas vārdnīca 1—7, Rīga, 1972—1989.

LVV — Latviešu valodas vārdnīca, Rīga, 1987.

117

Mastonytė — Mastonytė M. Kvinnokläder i Dzūkija under andra hälften av 1800-talet — i början av 1900-talet. — Iš lietuvių kultūros istorijos 3, Vilnius, 1961, 173—189.

ME — K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca. Redigerad, kompletterad och fortsatt av J. Endzelīns 1—4, Rīga, 1923—1932.

ND — Litauische Volkslieder samlade, kritiskt bearbetade och metriskt översatta av G. H. F. Nesselmann, Berlin, 1853 (siffrorna anger sångernas nummer).

Oxford — The Oxford Dictionary of English Etymology. Redigerad av C. T. Onions, Oxford, 1985.

Pfeifer — Etymologisches Wörterbuch der Deutschen... reviderad och kompletterad av Wolfgang Pfeifer 1—2, Berlin, 1993.

Pietsch — Pietsch R. Fischerleben auf der Kurischen Nehrung, Berlin, 1982.

Pokorny — Pokorny J. Indogermanisches etymologisches Wörterbuch, Bern etc., 1959.

Rekēna — Rekēna A. Amatniecības leksika dažās Latgales dienvidu izloksnēs un tās sakari ar atbilstošajiem nosaukumiem slāvu valodās, Rīga, 1975.

Sanders — Sanders D. Wörterbuch der Deutschen Sprache 1—2, Leipzig, 1860.

Schrader — Schrader O. Reallexikon der indogermanischen Altertumskunde 2:a uppl., utg. av A. Nehring 1—2, Berlin m.fl., 1917—1923.

SD3

— Dictionarium trium linguarum... av Constantino Szyrwid... tredje upplagan... Vilnae... 1642.

Sehwers — Sehwers J. Språklig-kulturhistoriska undersökningar huvudsakligen om det tyska inflytandet på lettiskan, Berlin, 1953.

Skardžius — Skardžius P. Die slavischen Lehnwörter im AltLita(u)ischen. — Tauta ir žodis 7, 1931, 1—252.

Sławski — Sławski F. Polska språkets etymologiska ordbok 1—5, Kraków, 1952—1985.

Trübner — Trübners Deutsches Wörterbuch, hrsg. v. A. Götze 1—8, Berlin, 1939—1955.

Urbanavičiūtė — Urbanavičiūtė Ž. Konsonanthärtung in den Dialekten Preußisch-Litauens. — Baltistica 6(2), 1970, 147—166.

Urbutis — Urbutis V. Slawismen im Alt-Litauischen. — Baltistica 27(1), 1992, 4—15.

Užpurvis — Užpurvis J. Tre språkvetenskapliga studier (Drei sprachwissenschaftliche Studien) 1, Chicago, 1990.

118

Vaičiulytė — Vaičiulytė O. Klaipėdas dialektordbok (böndernas vardagliga ordförråd). Examensarbete vid Vilnius universitet. Handledare: dr V. Vitkauskas, Vilnius, 1977.

Voelkel — Voelkel M. I. A. Die lettischen Sprachreste auf der Kurischen Nehrung, Heidelberg, 1879.

Zinkevičius — Zinkevičius Z. Litauiska språkets historia 1—5, Vilnius, 1984—1992.

Ат Пр — Историко-этнографический атлас Прибалтики. Одежда, Рига, 1986.

Лаучюте — Лаучюте Ю. Словарь балтизмов в славянских языках, Ленинград, 1982.

Фасмер — Фасмер М. Этимологический словарь русского языка 1—4, Москва, 1964—1973.

ЭСБМ — Этымалагічны слоўнік беларускай мовы. Рэд. В.У.Мартынаў 1—4, Мінск, 1978—1988.

ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR

irl. — irländska

eng. — engelska

arab. — arabiska

hög. — höglandslitauiska

vitrys. — vitryska

nut. — nutida

dan. — danska

dial. — dialektal

est. — estniska

got. — gotiska

gr. — grekiska

hettit. — hettitiska

ie. — indoeuropeiska

isl. — isländska

spa. — spanska

it. — italienska

kaš. — kasjubiska

kuršinink. — kuriska

lat. — lettiska

lenk. — polska

liet. — litauiska

lot. — latin

nl. — nederländska

norv. — norska

oland. — holländska

pers. — persiska

jfr — jämför

pranc. — franska

rus. — ryska

sanskr. — sanskrit

s. — gammal

sv. — svenska

tokhariska B — tokhariska B

dets. — detsamma

119

med. — medeltida

ty. — tyska

k. — karta

zem. — žemaitiska

Förkortningar som inte ingår i denna förteckning är desamma som i LKK (siffran som anges vid ordböckerna visar sidan).

Benämningar på kläder och skodon av tyskt ursprung i litauiskan

Sammanfattning

Artikeln behandlar benämningar på kläder och skodon av tyskt ursprung i litauiskan. Omkring 80 har påträffats (fonetiska varianter räknas inte). Vissa av dem var kända endast i Lill-Litauen och används inte längre. Andra germanismer av denna typ är belagda i skriftliga källor, men förekommer praktiskt taget inte i det levande språket. Det finns germanismer som förekommer endast i vissa områden. Det finns få benämningar av tyskt ursprung som är spridda i hela Litauen. De används, eller användes, för det mesta i Lill-Litauen, i Suvalkija och bland samogiterna. I östra Litauen har samma lånord oftast kommit via de slaviska språken; den tyska ordformen är ofta mindre vanlig än den slaviska. Av alla behandlade germanismer används endast fyra i litauiskt standardspråk (klumpė ”träsko”, šerpė ”skärp”, šydas ”slöja”, šliaurė ”skynke”).

25 gemensamma benämningar av tyskt ursprung har påträffats i litauiskan och lettiskan (deras fonetiska form kan naturligtvis skilja sig åt): lit. bikšės, lett. bikses ”byxor”; lit. blūzė, lett. blūze ”blus”; lit. jēkė, lett. jaka ”jacka”; lit. kamziolė, lett. kamzolis ”kamisol”; lit. plioras, lett. pluore ”klänning” med flera. Hälften av dem används i lettiskt standardspråk.

I litauiskan har dessa ord delats in i några lexikala grupper. Det rör sig om germanismer som betecknar förkläden, kappor, huvudbonader, slöjor, strumpor, slipsar med mera. Det finns särskilt många benämningar på förkläden.

Den fonetiska mångfalden hos samma ord är påfallande. För det mesta har denna mångfald uppstått redan i litauiskan. Ibland har samma ord kommit in i litauiskan från olika tyska dialekter. De flesta lånorden har kommit från de tyska dialekterna i Ostpreussen.

De första benämningarna på kläder och skodon av tyskt ursprung beläggs i litauiskan på 1500-talet.

Ungefär hälften av lånorden av denna typ är av germanskt ursprung. För vissa ord fungerade tyskan endast som förmedlande språk. På så sätt kom många ord av latinskt ursprung och vissa benämningar av grekiskt, arabiskt och persiskt ursprung in i litauiskan. En del av dem är spridda i Nord- och Centraleuropa.

120