LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVII (1997) LEKSIKOGRAFIJOS IR LEKSIKOLOGIJOS PROBLEMOS

Aloyzas VIDUGIRIS

NÅGRA JÄMFÖRELSER AV ORDFÖRRÅDET I LAZŪNAI- OCH ZIETELOSDIALEKTERNA

Dialekterna Lazūnai och Zietela är namnen på de allra mest avlägsna dialekterna vid det litauiska språkets södra utkant: i dag i Belarus, i Gardinas län, Vijos distrikt, trakten kring Lazūnai (belarusiska Lazduny), eller församlingen, samt Zietelas distrikt och församling (belarusiska Dziatłava). Båda är på sitt sätt sannolikt de mest arkaiska av alla nutida litauiska dialekter. Dessa dialekter har en hel del gemensamma drag och skillnader av olika slag (bland annat lexikala), vilka hittills varken har jämförts med varandra eller med andra dialekter.

De stora litauiska språkforskarna är nära förknippade med studiet av dessa dialekter. Redan 1906 hade Jonas Jablonskis rest dit för att undersöka Lazūnai-dialekten, och Kazimieras Būga Zietela-dialekten. De var också dessa dialekters gudfäder. Tidigare hade endast Eduardas Volteris studerat dialekterna, och Zietela hade dessutom studerats av Jan Rozvadovskis. Under den polska ockupationen samlade Jurgis Šlapelis ord i Lazūnai och tecknade ned folkdiktning. Juozas Balčikonis besökte dessa trakter och samlade ord först under efterkrigstiden. Alla dessa litauer var språkforskare av historisk betydelse, som bidrog till att återupprätta Litauens självständighet och tillsammans skapade det litauiska standardspråket som grundval för en självständig stat. J. Jablonskis var standardspråkets främsta auktoritet och skapare; läkaren J. Šlapelis ägnade hela sitt liv åt att vårda och befästa det litauiska språket i det slavifierade östra Litauen; K. Būga lyfte den litauiska språkforskningen till världsnivå, och J. Balčikonis fick, likt en symbol för kontinuitet, i uppdrag att förena tre skilda epoker och bevara fram till våra dagar det som föregångarna hade skapat.

Zietela- och Lazūnai-dialekterna har aldrig haft några direkta förbindelser. De skiljs åt av cirka 100 km slaviskbefolkat område, ett stort skogsbälte och tre tämligen stora floder – Maučėdis, Nemunas och Gauja. Det finns inga direkta vägar. För att ta sig från Zietela till Lazūnai måste man åka via Naugardukas (som Zietela-borna kallar Naugardas) eller via Lyda. Lazūnai ligger cirka 130 km sydost om Vilnius, medan Zietela ligger 150 km söderut.

Ordförrådet är ett ganska särpräglat område av språket. Eftersom det är öppet för olika slags påverkan är det av språkets alla nivåer det mest känsliga och förändras snabbast. Det påverkas av olika intralingvistiska och extralingvistiska faktorer. Dessa faktorers inverkan på Lazūnai- och Zietela-dialekterna, som för länge sedan skilts från det huvudsakliga litauiska språkområdet och omges av slaviska språk, kan bli avgörande. Här skiljer sig människors tal ibland inte bara mellan familjer eller gårdar, utan även mellan individer och från år till år. Dialekten, särskilt dess ordförråd, påverkas alltså i hög grad av plats, individ och tid. De personer som bodde på sina hemorter bevarade det litauiska språket bäst.

163

och kommunicerade på litauiska med varandra och med grannarna. Om man bortser från kvinnor som flyttat bort genom giftermål förändrades även dialekttalarnas eget språk kraftigt med åldern och vid byte av bostadsort (när de flyttade till städerna till sina barn); variationerna, avvikelserna och tillfälliga nybildningarna blev fler.

Å andra sidan kan den som tecknar ned en dialekttext också omedvetet tillföra ett visst inslag genom psykologiskt betingade förutfattade meningar, brådska att anteckna ett ohört ord eller en form utan tillräckligt sammanhang, en omedveten benägenhet att jämföra och ”normera” när man hör en avvikande kasusform eller ett avvikande genus, genom att inte ha uppfattat olika fonetiska företeelser tillräckligt väl, och så vidare. Det är faktiskt inte lätt att samtala med talare av så isolerade dialekter, eftersom många äldre nästan inte alls förstår ord från standardspråket, och en del äldre är hörselskadade.

Eftersom det är omöjligt att jämföra hela ordförrådet i Zietela- och Lazūnai-dialekterna på grund av dess mycket stora och varierande omfattning, måste man begränsa sig till en viss del av det. Det är knappast heller möjligt att mekaniskt jämföra ordboksmaterial efter vissa bokstäver, ord eller deras ordfamiljer, på grund av de så kallade luckorna (”lakunerna”) och etnografismerna, som kan finnas i den ena dialekten men saknas i den andra. Ordförrådet i de båda dialekterna, det vill säga orden eller deras ordfamiljer, kan jämföras genom urval, men även då måste man nöja sig med en viss mängd. Här har den enklaste vägen valts: man har begränsat sig till det ordförråd som kartlagts i första bandet av ”Litauiska språk atlasen”, och inte ens hela detta. I den aktuella ordförrådsvolymen av ”Litauiska språk atlasen” hade 190 realia kartlagts och beskrivits. Efter att ha uteslutit snäva etnografismer som inte förekommer överallt och vissa oinformativa svar nöjer man sig med beteckningar för 150 objekt, vilka förekommer i dialekterna i flera olika varianter.

Detta avgränsade och begränsade antal utvalda svar har vissa nackdelar och fördelar. I programmet för ”Litauiska språk atlasen” ingick framför allt namn på föremål och företeelser med olika betydelser – substantiv – som uttrycks på olika sätt i olika dialekter, det vill säga har en annan ordrot eller stam. Oproportionerligt få ord från andra ordklasser togs med. Det positiva är att även ett sådant, om än ganska avgränsat och genom en tillfällig fråga bestämt urval, redan kan betraktas som en del av ett visst lexikalt helt.

Samma föremål kan benämnas på olika sätt i dialekterna: vissa med inhemska litauiska namn, andra med lånord eller översättningslån; vissa på samma sätt i de jämförda Lazūnai- och Zietela-dialekterna, andra på olika sätt. Därför diskuteras dessa benämningar först efter ursprung och därefter efter form.

Ord av litauiskt ursprung.

1. En betydande del av begreppen benämns likadant på litauiska i Lazūnai- och Zietela-dialekterna, även om andra synonymer eller accentvarianter ibland kan förekomma sida vid sida (de anges inom parentes), t.ex.: apušė ~ epušė (rt. āpušė Lz) ’lövträd med darrande blad, asp’ (LKA I 92*), daigė ’lie’ (LKA I

* I arbetet har man utgått från kartorna i LKA I – deras nummer och motsvarande kommentaruppgifter anges.

164

50), draugė ’familj’ (// šeimýna) (LKA I 120), karvėlis ’duva’ (LKA I 76), kūgis ’stor stack avsedd för’ (LKA I 110), miekočia ’tråg’ (// miekočia Zt) (LKA I 21), pelūdė (pelūdnyčia) ’del av en lada eller tillbyggnad vid ladan där agnar förvaras’ (LKA I 15), pirkia ’bostadshus, hus’ (LKA I 2), priemnė ’redskap, farstu’ (LKA I 5), priėtema (LKA I 106), sunkus Lz: sunkus Zt (LKA I 114), šaudyklė ’anordning att lägga in skytteln i vid vävning’ (LKA I 67), vežimas (// rātai) ’hästdrivet fordon’ (LKA I 34), žagrė ’plog’ (// žagrė Lz) (LKA I 45) m.fl. Det rör sig främst om gamla litauiska ord eller termer. Det förekommer också nyare ord med utvidgad betydelse eller polysema ord, vilka kan ha uppstått i stället för termer som tidigare använts men försvunnit, t.ex.: dantis ’harvpigg’ (LKA I 49), duobė ’ugnstad’ (LKA I 8), lenta ’säte på en vävstol, sittbräda’ (LKA I 67) m.fl. Bland de 150 frågorna finns det i Lazūnai- och Zietela-dialekterna sammanlagt 41 sådana litauiska ord med identisk form, eller 27,3%.

2. Här bör nämnas besläktade benämningar av litauiskt ursprung som skiljer sig åt i Lazūnai- och Zietela-dialekterna: a) i avledning (suffix), t.ex.: éras, eráitis ’lamm, ungt får’ Lz: erūkas Zt (LKA I 74), rāgos ’vintervägsfordon som glider på medar, släde’ Zt: rāgutės Lz (LKA I 43), trainė, trainià ’del av vagnens draganordning, dragstång’ Lz: trainijà Zt (LKA I 35); b) i rotens eller suffixets vokalism och konsonantism, t.ex.: dilginė, dilgynė ’medicinalväxt med fibrer, vars stjälk och blad har brännande hår’ Lz: dirgėlė Zt (LKA I 94), kailiniai ’vinterplagg sydda av päls’ Lz: kaliniai Zt (LKA I 72), spragilyčia ’slagan, tröskans skaft, slagan’ jämför sprāgilas Lz: spragelyčia, spragelyščius, spragelyštis, jämför sprāgelas Zt (LKA I 56); c) i stamslut, t.ex.: priešvirnis ’tak över vindskjulet intill sädesmagasinet’ Lz: priešvirnė, priešvirnė Zt (LKA I 12); d) i accentuering, t.ex.: kālvis ’person som arbetar med metallsmide’ Zt: kalvỹs Lz (LKA I 107) m.fl. Sammanlagt har 9 sådana benämningar påträffats, eller 6%. Dessa ord bildar liksom en övergångsgrupp mellan begrepp som uttrycks likadant och sådana som uttrycks olika (med ord med olika rötter) i Lazūnai- och Zietela-dialekterna.

3. Samma begrepp uttrycks i Lazūnai- och Zietela-dialekterna med olika ord (lexem) av litauiskt ursprung, t.ex.: brauktuvė ’redskap för att rensa och skrapa lin från vedämnen, linbråka’ Zt: blaškýtuvė Lz (LKA I 59), giria ’trädbeklätt område, skog’ Zt: medžias (uttalas medžias) Lz (LKA I 113), kārtė, kārtis ’lång, tunn, kvistad trädstam’, jämför kārčių tvorà ’gärdesgård av störar’ Zt: sàtrà, jämför satrų tvorà Lz (LKA I 119), kiēmas ’gårdsplan vid bostadshuset’ Zt: atšlàimas Lz (LKA I 9), klónis ’låglänt plats, dal’ Zt: lóbās Lz (LKA I 103), pėntis ’liehälen’ Zt: kākłas Lz (LKA I 52), tarpupėdis ’del av ladan mellan sädesgolven där säd eller foder läggs upp, sädeslider’ Lz: šalis Zt (LKA I 16), vēdaras ’korv av kokta gryn eller mosad potatis’ Lz: dešrā Zt (LKA I 32), vedegà ’yxa med böjt blad för urholkning av tråg eller kar’ Zt: medžiagėlė Lz (LKA I 33) m.fl. Enligt programmet för ”Litauiska språkets atlas” har sammanlagt 10 benämningar med olika rötter för ett och samma begrepp noterats i Lazūnai- och Zietela-dialekterna, eller 6,6%.

4. Fler benämningar används på ett blandat sätt. I dessa dialekter skiljer de sig inte

165

bara till formen utan också till ursprunget. När en litauisk benämning används i den ena av dessa två dialekter (vanligen Lazūnai-dialekten), är den i den andra vanligen ett lånord eller en hybrid, och vice versa, t.ex.: buožė, buoželė ’slagan’ Lz: bičis, bičius Zt (LKA I 56), ėglẏs, ėglius ’barrbuske i familjen cypressväxter med svarta bär, en’ Lz: velauka Zt (LKA I 91), gėlė ’ört med vackra blommor eller blad’ Lz: kvietką, kvietkas Zt (LKA I 111), jungėlis ’band som förenar slagan med slagan’ Lz: užikas, vūžas Zt (LKA I 57), kupetà ’hög av räfsat hö eller halm’ Lz: kapà Zt (LKA I 110), rátapedis ’eker’ Lz: špykis Zt (LKA I 41), sprandagalvis ’grodyngel’ (// stambagalvis) Lz: galavóčius Zt (LKA I 83), vieversẏs ’sångfågel i sparvflocken, lärka’ Lz: žāvarankas Zt (LKA I 79), vińkšna ’tvärslå på släden’ Lz: vėzas Zt (LKA I 44) m.fl. Till de litauiska benämningarna räknas den oklart etymologiska benämningen žilausis från Lazūnai-dialekten žilausis ’makens syster, svägerska’ Lz: žaluvyčia Zt (LKA I 117). Sammanlagt finns det 20 sådana benämningar där en dialekts term motsvaras av ett lånord i den andra dialekten, eller 13,3%. Om den tveksamma benämningen žilausis utesluts blir antalet 19 sådana par, eller 12,7%.

Lazūnai-dialekten har bevarat mer litauiskt ordförråd. Av de nämnda 20 objekten har 15 otvivelaktigt litauiska motsvarigheter, även om ett lånord eller en hybrid kan tränga undan flera av dem, t.ex.: jelaučius eller jėlaučius vid sidan av ėglius Lz, kačelkėlės ’trissor i vävstolen’ vid sidan av ratėliai Lz: katkėlės Zt (”detsamma?”) (LKA I 66), kāčiorius ’drake’ vid sidan av ančiukas Lz: kāčioris Zt (LKA I 73), vėzas vid sidan av vińkšna Lz, žėvarinka vid sidan av vieversẏs Lz.

I Zietela-dialekten används litauiska benämningar endast i fyra av 20 fall, t.ex.: jūosta ’regnbåge’ vid sidan av tenčius Zt: tetėčius Lz (LKA I 105), skylėlė ’ingångshål i bikupa’ Zt: liotkà Lz (LKA I 101) och andra översättningslån (se nedan).

Dessutom benämnde talarna av Lazūnai-dialekten ytterligare tre begrepp på litauiska, medan talarna av Zietela-dialekten inte alls uppgav några benämningar på dem, t.ex.: kiškis ’vadmal’ (LKA I 30), raudonikīs ’rödbrun stensopp, rödsopp’ (LKA I 98), stulpėliai ’stolparna som håller upp spinnrockshjulet, ben’ (LKA I 62). Således finns det sammanlagt 77 eller 79 begrepp som benämns på litauiska i Lazūnai-dialekten, dvs. 52%, medan det i Zietela-dialekten endast är 64 av 150 objekt, dvs. 42%.

Översättningslån.

Indelningen av lexem i beteckningar av litauiskt respektive icke-litauiskt ursprung är ganska ungefärlig. Både i litauiska och i slaviska språk finns många ord som kan misstänkas vara kopior eller kalkeringar av varandra. Särskilt misstänkta kan vara ord med utvidgad betydelse som används för att benämna specialiserade begrepp. Vissa beteckningar som uppstått på detta sätt kan vara gamla, och deras ursprung är svårt att urskilja; andra är nya. De senares ursprung avslöjas av deras begränsade användningsområde i enskilda dialekter i litauiskans sydöstra utkanter. Översättningslån skiljer sig inte alls till formen från litauiska ord. På grund av sin ovanliga betydelse är det lätt att uppfatta dem som dialektala exotismer. Ofta är de också semantiskt motiverade, t.ex.: arkliūkas ’gräshoppa’ Zt, eller namėlis ’ramkupa för bin’ Zt. Därför är det ibland svårt att säga

166

om exempelvis ordet namelis i denna betydelse är ett översättningslån (jfr slav. domik), eller ett litauiskt ord som används analogiskt, liksom lazūniernas hybridmotsvarighet skrynelė (LKA I 100). Sådana bikupor kallas ju ofta bičių nameliais även i andra litauiska dialekter. Därför bör man nog inte utan vidare betrakta även zietelianernas namelį som enbart ett översättningslån. Annat är det med arkliukas, jfr vitryska kónik ’gräshoppa’, som inte är belagt i denna betydelse någon annanstans. I detta fall använder lazūnierna oftast hybriderna kazlaitis, kazlėlis eller det rena lånordet kāzlas (jfr LKA I 86). På samma sätt har beteckningen lápė, lapáitė ’gul ätlig svamp, kantarell’ Lz uppstått: lisýčià, lisicá Zt (LKA I 97). Fina litauiska uttryck som kėlines apsiauti ar apsimauti, sijoną apsisėgti, apsivilkti återges huvudsakligen med verbet uždėt ar užsidėt kėlines, suknelę (jfr vitryska nadziec, ryska nadiet) Lz, Zt, mer sällan kráuti, t.ex. an savė kėlnes kráut (jfr polska nałożyć) Zt (LKA I 115). Sådana översättningslån kallas också semantiska lån eller semantiska kalker (Velakoski 1984: 221–222). Vanligen blir ett inhemskt, litauiskt klingande ord med en annan, främmande och lånad betydelse också ett annat ord (lexem). Därför betraktas kalkering som ett av nomineringssätten (Pavel 1983: 74, 83). I ordböcker behandlas sådana ord emellertid på olika sätt. Substantiv tas vanligen upp separat, medan verb förs samman med grundordet men med en separat (lånad) betydelse, t.ex.: líšti ’klättra, bestiga’, lùpti ’riva, slita sönder’, riñkti ’ta’, uždėti ’klä på, ta på, sätta på’ m.fl. (se vidare Vidugiris 1989: 39–54; 1995: 175–180).

Lånord.

Lazūnų- och Zietelosdialekterna har sedan gammalt varit omgivna av och påverkade av slaviska språk (vitryska, polska och numera ryska), och har ett ovanligt stort antal lånord som anpassats på olika sätt. De jämförs i samma ordning som ord av litauiskt ursprung.

1. De flesta lånorden i Lazūnų- och Zietelosdialekterna sammanfaller, t.ex.: ābadas ’hjulfälg’ (LKA I 42), buliónas ’potatissoppa’ (// bùlionas Lz) (LKA I 29), dieškà ’degtråg’ (LKA I 25), káuka ’kaja’ (LKA I 78), krinvčià ’källa’ (LKA I 104), õdina ’orm’ (LKA I 80), plotkà ’mört, vimma’ (LKA I 82), statývos ’vävstolens sidostycken’ (LKA I 6), striekà ’tak’ (dãchas Lz) (LKA I 3), tákas ’stampat golv i lada eller ugn, golvbeläggning’ (LKA I 4) m.fl. De flesta av dessa lånord används inte och är inte ens kända i de viktigaste litauiska dialekterna. Till denna typ av lånord hör också lånord som införlivats i standardspråkets system och som andra dialekter ofta inte heller har någon ersättning för, t.ex.: burõkas ’rödbeta’ (LKA I 88), kõšė ’puré’ (LKA I 30), norãgas ’plog- eller årderdel som med sin vassa sida skär av jordlagret vid plöjning’ (LKA I 46). Antalet lånord som sammanfaller i Lazūnų- och Zietelosdialekterna är 46, eller 30,6%. Om vi lägger till de beteckningar av litauiskt ursprung som sammanfaller får vi sammanlagt 88 (eller 58,7%) begrepp som benämns likadant i Lazūnų- och Zietelosdialekterna.

2. Liksom litauiska ord med samma rot kan också lånord med samma rot uppvisa liknande skillnader: a) i ordbildning, t.ex.: karvalãtas, karaulãtas ’spinnrock’ Lz: karvalãtas, karaulùtkas Zt (LKA I 60); b) i rotens eller stammens vokalism, t.ex.: ãrnas ’smedjans eldstad, härd’ Lz: hãrunis Zt (LKA I 108),

167

rapukà ’padda’ Lz: rapuchà Zt (LKA I 81), švōranas ’vagnens skacklar’ Lz: švōrinas Zt (LKA I 38); i stamslutet, t.ex.: padnebiėnė (// padnebė) ’ugnsvalv, innertak i en brödugn’ Zt: padnebėnia Lz (LKA I 7) m.fl. Sådana motsvarigheter uppgår till 7, eller 4,7%.

3. Samma begrepp uttrycks med olika lånord eller hybrider, t.ex.: bruška ’kålrabbi, rova’ Zt: kručka Lz (LKA I 89), bul’ba ’potatis’ Lz: kunodà (mer sällan kurdūplė) Zt (LKA I 87), chrīstulys, chrūštulys (// mojavinis, mōjinis žūkas) ’ekoxe’ Zt: kārklinis žūkas, lazinis žūkas Lz (LKA I 84), dešėtkas ’hässja, stack’ Zt: menðlis Lz (LKA I 109), kalādė ’nav’ Lz: kūlbė Zt (LKA I 40), katkėlė ’trissa på en spinnrock’ Zt: muterkà Lz (LKA I 63), košys ’ginalovis’ Zt: skrynėlė Lz (LKA I 68), stajėkas, stajōkas ’förstuga’ Lz: stōpčis, stōpčius Zt (LKA I 58) m.fl. Sammanlagt har 8 sådana par noterats, eller 5%.

Jämförelsen av de sistnämnda lånorden visar att Lazūnų- och Zietelosdialekternas lexikon har påverkats av olika slaviska språk (främst vitryska, i mindre grad polska) och vitryska dialekter. Det går för närvarande inte att hävda att något av de slaviska språken skulle ha påverkat den ena dialekten mer än den andra.

Av de återstående 4 frågorna (2,7%) kunde zietelianerna inte uppge beteckningarna för 3 begrepp (2%), medan lazūnierna inte kunde uppge beteckningen för 1 (0,7%).

Sammanlagt uppgår antalet beteckningar som inte sammanfaller i Zietelos- och Lazūnųdialekterna, både litauiska och slaviska, till 54, eller 36,4%. Av dessa är 19 olika litauiska beteckningar (34,5% eller 12,7% av det totala antalet), 19 blandade beteckningar (35,7% eller 12,7%), och 16 enbart lånord (29% eller 10,7%). Ser man till respektive dialekt för sig finns det 34 litauiska beteckningar som inte sammanfaller enbart i Lazūnųdialekten (61,8% eller 22,6% av det totala antalet) och 23 i Zietelosdialekten (41,8% eller 15,3%). Antalet lånord som inte sammanfaller är 20 i Lazūnųdialekten (37,4% eller 13,3% av det totala antalet) och 32 i Zietelosdialekten (58,2% eller 21,3%). Detta visar att Lazūnų- och Zietelosdialekterna utvecklades i olika miljöer och oberoende av varandra.

Det totala antalet litauiska beteckningar som förekommer endast i Lazūnųdialekten överstiger hälften av det totala antalet och uppgår till 79 (80 om ordet žilausis räknas med), eller 52,7% (53,3%). I Zietelosdialekten är antalet 65, eller 43,4%, och når inte ens upp till hälften. Detta kan förklaras av att Lazūnųdialektens isolering från det huvudsakliga litauiska språkområdet började senare än Zietelosdialektens. Om vi räknar bort två tydliga översättningslån i vardera dialekten får vi 77 ord av litauiskt ursprung i Lazūnųdialekten (51,3%) och 63 i Zietelosdialekten (42,4%).

Om man bortser från de 6 frågor som inte besvarades i Zietelosdialekten och den enda obesvarade frågan i Lazūnųdialekten är alla återstående beteckningar lånord. I Lazūnųdialekten finns 70 rena lånord (46,7%), eller 72 (48,4%) om otvetydiga översättningslån räknas med; i Zietelosdialekten är motsvarande siffror 80 (53,3%) respektive 82 (54,7%). Man får nöja sig med att konstatera att de här redovisade siffrorna och procenttalen är ganska ungefärliga, eftersom undersökningen huvudsakligen behandlar beteckningar på små, specifika föremål. Lånorden i dessa dialekter överstiger klart inte bara andelen lånord i de viktigaste dialekterna, 16%–30%, utan även genomsnittet på 27%–40% i vilniusdialekterna (Zinkevičius 1978: 147–151). När materialet till ”Lietuvių kalbos atlasas” samlades in var många dialekter i det sydöstra gränsområdet redan utdöende. För de allra flesta smådialekter i detta område, däribland sådana uni-

168

För sådana som Zietela- och Lazūnai-dialekterna slutade denna förtvining under sovjettiden i döden. Snart kommer det inte längre att finnas någon som talar litauiska kring Brėslauja, Pastovys, i hela den vidsträckta östra delen av Varanãvas distrikt, i den norra delen av Gãrdinas distrikt och på andra håll. Nu kan man bara spekulera i hur stor mängd lånord som är dödlig för en dialekt. För dialekter som inte får stöd av den egna folkets kultur och som på alla möjliga sätt skövlas är tydligen varje mängd ödesdiger. Förtviningen börjar sannolikt när modersmålet förlorar åtminstone en tredjedel av sitt eget ordförråd. Zietela-dialekten är en sorts rekordhållare, där lånorden utgör omkring två tredjedelar av hela ordförrådet. I detta fall är de extralingvistiska förhållandena avgörande.

Det litauiska ordförrådet är ändå betydelsefullast inte bara för dialekten eller talspråksdialekten, utan också för språkvetenskapen. Det kan säga språkvetenskapen mycket mer än lånorden. De flesta litauiska benämningar visar att Lazūnai- och Zietela-dialekterna hör till samma stam av det litauiska språket och vittnar om områdenas forna litauiska (baltiska) förflutna. Utifrån utbredningen av vissa gemensamma ord ser man att Lazūnai- och Zietela-dialekterna tillsammans med sydaukštaitiska dialekter har band till de östaukštaitiska vilniusdialekterna, till exempel: apušė, dalgė, niekočia, pirkià, stõvai, medan andra ords utbredning, till exempel eráitis, éras, erùkas, kiẽmas, sprãgilas ar sprãgelas, vežìmas, visar att de tillsammans med sydaukštaitiska dialekter ligger nära de västaukštaitiska dialekterna och andra.

Ord med olika rötter skiljer Zietela- och Lazūnai-dialekterna åt och visar att de tillhör olika dialektområden. Ord som atšláimas (// kiẽmas), jáuja, lóbãs ‘dal’ och medžiagėlė ‘vedega’, viñkšna och andra knyter Lazūnai-dialekten till de östaukštaitiska vilniusdialekterna. Andra ord visar dock att Lazūnai-dialekten hade nära band till sydaukštaitiska dialekter (de så kallade västdzükiska dialekterna), till exempel: gréndymas, krėsłas ‘den övre tvärslån framtill på en vagn’ (LKA I 37), šãtrà, och särskilt till deras östra del, till exempel: blaškýtuvė ‘bruktuvė’, mėdžias ‘skog’, rãtapėdis ‘ekerpinne’, tarpūpėdis ‘skjul’ och andra. Zietela-dialekten ligger däremot närmare sydaukštaitiska dialekter, särskilt de sydliga västaukštaitiska dialekterna, genom följande benämningar (ibland också företeelser): duobė ‘en viss typ av jordkällare med ugn för torkning av lin’ (LKA I 20), girià ‘skog’, kártis, klónis ‘dal, sänka’, vedegà och andra.

Ett stort antal element som kännetecknar de västbaltiska språken, bevarade i Zietela-dialekten och ofta även i sydaukštaitiska dialekter, ger anledning att anta att ett släktförbund av sudovier (jatvinger), nära besläktat med litauerna, en gång levde i ett vidsträckt område i södra Litauen, som nu är uppdelat mellan Litauen, Gudija (Belarus) och Polen (Būga 1961: 126–156; 601–602; Zinkevičius 1987: 40–46; Vidugiris 1996: 1–2).

LITERATŪRA

B ū g a K.: Lietuvių tauta ir kalba bei jos artimieji giminaičiai. – Būga K. Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 128–156; Jotvingų žemės upių vardų galūnė -da. – Ten pat, 601–602.

LKA I – Lietuvių kalbos atlasas 1, Leksika, Vilnius: Mokslas, 1977.

P a v e l V. K. 1983: Leksicėskaja nominacija, Kišinev: Stiinča.

V e l o k o s k i H. 1984: O kal'kach po nemeckoj modeli v russkom jazyke. – Studia slavica

169

Finlandensia 1, Helsinki, 221–232.

V i d u g i r i s A. 1995: Iš veiksmažodžio rinkti semantikos lietuvių ir baltarusių paribio šnektose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 28.

V i d u g i r i s A. 1995: Vlijanije jazykovich kontaktov na razvitije leksičeskoj semantiki. – Badania dialektów onomastyki na pograniczu polsko-vschodniosłowiańskim, Białystok, 175–180.

V i d u g i r i s A. 1996: Sūduviai (jotvingiai) ir jų gyventos teritorijos. – Voruta 12(246).

Z i n k e v i č i u s Z. 1978: Mintys pasirodžius Lietuvos kalbos atlaso I tomui. – Baltistica 14(2), Vilnius: Mokslas, 147–151.

Z i n k e v i č i u s Z. 1987: Lietuvių kalbos istorija 2, Vilnius: Mokslas.

ON THE COMPARISON OF THE VOCABULARY OF THE LAZŪNAI AND ZIETELA SUBDIALECTS

Summary

The vocabulary of the two furthest south–east removed Lithuanian subdialects – Lazūnai and Zietela – locations which are now part of the Gardinas region, Bielorussia, are compared. The comparison is based on the vocabulary of ‘Lietuvių kalbos atlasas’ (The Atlas of the Lithuanian Language) – 150 names of objects which are compared according to their origin, coincidence or non-coincidence of their forms in the two subdialects. The Lazūnai subdialect has retained more vocabulary of Lithuanian origin (53%), which is outbalanced in the Zietela subdialect by loanwords (54%). The spread of Lithuanian origin names shows that the Lazūnai subdialect is a typical east-aukštaitish Vilnius subdialect with certain peculiarities of the southern and, sometimes, western aukštaitish subdialects, while the Zietela subdialect, despite a number of common features with southern and eastern aukštaitish, is closer to the southern-western aukštaitish.

170