LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXIX (1998)

Daiva MURMULAITYTĖ

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

MARKERING AV ORDSAMBAND I ”LITAUISKANS MODERNA ORDBOK”

(användningen av förkortningen se)

1. I inledningen till ”Litauiskans moderna ordbok” (härefter DLKŽ) (s. XII) sägs: ”Med förkortningen žr. (= se) hänvisas nordligare använda, dialektala, föråldrade, lånade och andra liknande ord eller avledningsvarianter till ord som används mer allmänt i standardspråket”. Ordboken innehåller omkring 2 700 artiklar med denna förkortning; i vissa artiklar om polysema ord används den flera gånger, så totalt förekommer förkortningen žr. omkring 2 840 gånger. På detta sätt med hänvisning förklaras alltså en betydande del av DLKŽ:s ordförråd, som enligt citatet är tämligen varierat; man kan ungefär urskilja några mer typiska grupper.

1.1. Dialektord – omkring 300 artiklar. Flest anges med märkningen žem. – 105, t.ex. bėngti žem. žr. b a i g t i; med andra märkningar: tarm. – 91, t.ex. dubùrkis tarm. žr. d u b u r y s, ryt. – 71, t.ex. čižyla ryt. žr. z y l ė 1, vak. – 10, t.ex. bamblỹs 8. vak. žr. t r a n a s, dz. – 3, t.ex. kiáukė dz. žr. k u o s a, aukšt. – 1: spáugas aukšt. žr. s p u o g a s. Några ord har två dialektmärkningar, t.ex. lùstas ryt., dz. žr. l u i t a s.

Ibland förekommer också det omvända fallet – dialektordet är det ord som hänvisningen går till, t.ex. búolis, -ė dkt. žr. b a u ž i s 1 – baũžis, -ė dkt. ryt. 1. ”hornlöst boskapsdjur”; 2. ”skallig”; dieninga bdv. m. 1. žr. d i e n i – dienì bdv. m. žem. ”som ska få avkomma, vara dräktig (om djur)”. Det händer också att ett dialektord förklaras med ett annat dialektord; till exempel hänvisas de samogitiska adjektiven škùlas, -à och šmùlas, -à till det östlitauiska baũžas, -à, substantiven škùlis, -ė och šmùlis, -ė till det ovan nämnda baũžis, -ė.

1.2. Arkaismer och andra föråldrade ord – omkring 50 artiklar, t.ex.: ãšmas, -à klnt. sktv. psn. žr. a š t u n t a s, ceratà psn. žr. k l i j u o t ė 2, driežãgvviai dgs. psn. žr. d r i e ž a i, įtekmė psn. žr. į t a k a och andra.

1.3. Lånord (internationella ord) och hybrider – omkring 180 artiklar, t.ex.: diãmetras žr. s k e r s m u o, gazifikãcija žr. d u j o f i k a c i j a 1, 2, gazifikúoti žr. d u j o f i k u o t i 1, 2, titulìnis, -ė žr. a n t r a š t i n i s.

Ibland är det också tvärtom – ett inhemskt ord hänvisas till ett internationellt: greitraštis žr. s t e n o g r a f i j a; eller så förklaras ett lånord genom hänvisning till ett annat lånord – filodéndras žr. m o n s t e r a.

240

1.4. Ordbildningsvarianter – orden i denna grupp anges kanske oftast med förkortningen žr., till exempel ankštybas, -a žr. a n k š t y v a s, dalinti žr. d a l y t i, galvoviršis žr. v i r š u g a l v i s, kailin(i)ūkai dgs. žr. k a i l i n ė l i a i, prasikal­tėlis, -ė dkt. žr. n u s i k a l t ė l i s och andra.

2. Enligt ordbokens förord (s. V) har förkortningen žr. en normerande funktion; med den ”hänvisas ett ord eller en ordvariant som inte betraktas som ett språkfel till ett vanligare, mer frekvent ord”. Det är därför inte bra att denna markering är så ”mångtydig” att den används i så olika fall ur normsynpunkt. Bland annat anges med den: ett mycket vanligt sammansatt ord med oregelbunden ordbildning bendrakeleivis, en arkaism ašvà, liksom internationella verb med suffixet -izuoti (konkretizuoti, populiarizuoti, sistematizuoti), ett främmande ord mūsas och liknande fall, vilka i ”Kalbos praktikos patarimai” (hädanefter KPP) inte betraktas som språkfel, men som man råder att undvika eftersom det finns bättre varianter; och bredvid dem ordbildningsvarianter som inte på något sätt bryter mot språkstandarden (kirmėlėtas, -a žr. k i r m ė l ė t a s, laistyklė žr. l a i s t y t u v a s) eller helt enkelt synonymer (kopūstainis žr. b a l a n d ė l i s 3).

Det är särskilt illa att några ord som KPP rekommenderar att man inte använder betecknas som n. svet. (olämpliga främmande ord), n. vert. (olämpliga översättningslån) och starkt korrigeras, ändå inte betraktas som språkfel i DLKŽ – de är inte märkta med ntk., utan hänvisas helt enkelt till ett annat ord med förkortningen žr. Det gäller liberāliškas, -a, liū̀kras, merlūza, tūbas, viršpėlnis och zubrāžolė (jfr KPP – zūbras n. svet.).

En allmän genomgång av vad KPP skriver om de ord som DLKŽ anger med förkortningen žr. visar att några ord (abažūras, buljōnas, propagandistas, ceratà, štābelis, štabeliuoti) har något bättre varianter, men kan användas parallellt med dem; omkring 50 ord betraktas inte som språkfel, men det är bättre att använda deras varianter (till exempel savarankiš, -i, tòpolis, traktoristas, -ė med flera); de sex nämnda orden korrigeras strängt. I KPP presenteras ord som skiljer sig åt ur normsynpunkt också på olika sätt, jfr: abažūras ‖ lé mpos gaìbtas, tòpolis – hellre tūopa, viršpėlnis n. vert. – aņtpėlnis. I DLKŽ skiljer sig presentationen inte åt i något av dessa tre fall när förkortningen žr. används.

3. Förkortningen žr. används för att hänvisa hela uppslagsordet eller enskilda betydelser av det till andra ord eller deras enskilda betydelser. Det verkar som om DLKŽ oftare hänvisar hela ordet; dess artikel är vanligtvis kort och otillräckligt informativ, till exempel: ain||lis, -ė dkt. (2) žr. p a l i k u o n i s, giedr||ūs, -i (4) žr. g i e d r a s, vakar||áuti, -áuja, -ávo žr. v a k a r u o t i och liknande.

Om det hänvisande ordet någorlunda ”antyder” betydelsen hos uppslagsordet som ska förklaras, läser nog många användare inte vidare i ordboken och söker inte upp artikeln för det hänvisade ordet. Vid en ytlig genomgång av artiklarna för de undersökta orden, utan att gå närmare in på deras semantik, kan det förefalla som om

241

de allra flesta ord som anges med förkortningen žr. är enbetydiga. I själva verket är det annorlunda.

Ibland ”visar en tillagd siffra efter det hänvisande ordet vilken betydelse ordet ska förstås i, till exempel: padis (2) žr. p a d ė l y s 4 (det vill säga att padis endast har den fjärde betydelsen av padėlio). Om det angivna ordet har flera betydelser men ingen av dem är markerad på något särskilt sätt, ska det förstås i alla betydelser, till exempel: bumbėti, būmba, -jo žr. b a m b ė t i (det vill säga att bumbėti har alla betydelser av ordet bambėti)” (Inledning, s. XII). Den senare presentationen visar uppenbarligen inte uppslagsordets polysemi, eftersom det inte omedelbart framgår hur många betydelser det hänvisande ordet har.

Visserligen markeras flera betydelser hos det hänvisade ordet i 28 fall (det utgör endast omkring 1% av alla artiklar med förkortningen žr.), till exempel: daubti žr. d u o b t i 1, 2, karščiai 2. žr. k a r š t l i g ė 1, 2, skridulys žr. s k r i d i n y s 1–3 och så vidare¹. Å andra sidan presenteras samma slags företeelse annorlunda på andra ställen, jfr: užkaistis 1. žr. k a i š t i s 1; 2. žr. k a i š t i s 3; 3. žr. k a i š t i s 4. Varför skulle man då inte även i de nämnda fallen kunna skriva daubti 1. žr. d u o b t i 1; 2. žr. d u o b t i 2 och så vidare? Då skulle det genast framgå att ordet har flera betydelser. Detta är viktigt med tanke på den elektroniska versionen av DLKŽ. Programmet innehåller en funktion för att sortera ord efter om de är enbetydiga eller flertydiga. Datorn kan dock inte göra detta om ordets betydelser inte är numrerade. Därför klassificeras både verbet brukúoti žr. b u r k u o t i (det andra, hänvisande verbet har tre betydelser i DLKŽ) och substantivet šalìdė žr. š a l i n ė 1, 2 som enbetydiga (även om den senare presentationen vid första anblicken kan förefalla mer godtagbar, eftersom läsaren ser att det hänvisas till mer än en betydelse). Av denna anledning är datorns statistiska uppgifter inte exakta.

Än viktigare är att uppslagsord som med förkortningen žr. hänvisas till ett flertydigt ord ganska ofta tilldelas betydelser som inte finns i LKŽ². Oftast rör det sig om överförda betydelser. Så anges exempelvis i DLKŽ: bamblỹs vak. žr. t r a n a s, trãnas 1. ”bihane”; 2. ”en som inte gör något, lever av andras arbete, utsugare”. LKŽ I 634 anger däremot 15 betydelser av substantivet bamblỹs, och sememet ”utsugare” finns inte bland dem. Ett annat exempel är añtrašas 1. ”inskrift”; 2. žr. a d r e s a s; detta hänvisande substantiv har två betydelser i DLKŽ: ãdresas 1. ”någons vistelseort, angivande av den”; 2. ”en gratulationsskrift till en person eller institution”.

¹ I ett fall hänvisas inte ens till enskilda betydelser av samma ord, utan till tre homonymer – kaipõ žr. 1, 2, 3 k a i p. Det skulle innebära att tre homonymer kaipõ förklaras i en och samma artikel, men utan att markeras på det sätt som är brukligt för homonymer, eller att ordet kaipõ har tre betydelser som motsvarar de tre homonymerna kaip. Hur man än ser på saken är det uppenbart att en sådan presentation bör rättas.

² I vissa fall kan man kanske anta att en viss volym av LKŽ utkom för länge sedan och att ordet under tiden kan ha fått en ny betydelse. Sådana avvikelser är ändå alltför många för att alla ska kunna förklaras med semantisk utveckling; det är betydligt enklare att misstänka att de beror på förbiseenden av DLKŽ:s redaktörer.

242

I LKŽ finns inget uppslagsord för ordet ántrašas med den sistnämnda betydelsen, s. 171–172. Efter att ha kontrollerat 76 ord som börjar på bokstäverna a–g i LKŽ och i vars artiklar förkortningen žr. används i DLKŽ, kan man anta att sådana avvikelser kan uppgå till omkring 30%. Ännu mer komplicerade fall förekommer: flera homonymer i LKŽ blir ett polysemt ord i DLKŽ, och förekomsten av flera betydelser ”döljs” dessutom av förkortningen žr. Exempelvis anger DLKŽ: griaudùs, -ì žr. g r a u d u s och graudùs, -ì 1. ”sorglig, bedrövlig, sorgsen, eländig”; 2. ”spröd, smulig, knastrig”. Däremot finns tre homonymer i LKŽ III 575: 1 griaudùs, -ì ”sorglig, bedrövlig, eländig”; 2 griaudùs, -ì ”grym, hård” och 3 griaudùs, -ì ”spröd”.

4. Kartais nuorodinis žodis būna žymėtas stilistiniu požiūriu, pvz.: agurkininkas, -ė dkt. 2. žr. 2 a g u r k i n i s, 2 agurkinis, -ė dkt. šnek. „agurkų mėgėjas“³; greitligė žr. g r e i t o j i, greitoji dkt. šnek. „viduriavimas“³; dvakinti ryt. žr. d v o k l i n t i, dvóklinti šnek. „eiti be tikslo, lyg apkvaišusiam, žioplinti“; bliūti žr. b l i a u t i, bliáuti 1. „rėkti, baubti“; 2. menk. „garsiai verkti“; 3. menk. „negražiai dainuoti“; 4. šnek. „plėsti (skylę)“. Jei iš tokio pateikimo reikėtų suprasti, kad stilistinės pažymos šnek., menk. ir kt. būdingos ne vien nuorodiniam, bet ir pagrindiniam aiškinamajam žodžiui, tuomet tenka konstatuoti, kad kai kurie DLKŽ žodžiai neturi stilistinių pažymų. Šiuo požiūriu tikslių statistinių duomenų, kuriais galėtų remtis išsami tolesnė analizė, taip pat negalima tikėtis, nes kompiuteris vykdo paiešką tik pagal formalius požymius. Todėl prireikus išrinkti ir suskaičiuoti visus žodžius su pažyma šnek., jo sudarytame sąraše nerasime nei agurkininkas, -ė, nei greitligė, nei dvakinti.

5. Användningen av förkortningen žr., liksom hänvisningsbaserade ordförklaringar i allmänhet, är praktisk när man vill spara utrymme i ordboken. Men myntet har två sidor – olika hänvisningar gör att man måste bläddra mer i boken; ofta måste man leta upp artiklar för flera andra ord för att ta reda på betydelsen av ett enda ord, och även dessa artiklar kan hänvisa vidare till andra ord. Det är inte särskilt bekvämt för ordbokens användare. Dessutom är det inte förvånande att det förekommer olika förbiseenden, korrekturfel och liknande när vägen från ett ord till dess betydelse är så lång. Ibland börjar det verka som om man efter att ha gått runt i en cirkel återvänder till utgångsordet utan att dess exakta betydelse har blivit klarlagd; tvärtom har det som tidigare var tydligt blivit förvirrande och väckt tvivel.

Man kan urskilja några fall där användningen av förkortningen žr. är ”obekväm” för användaren.

³ I talspråket används substantivet greitoji förmodligen oftare om en ambulans; den betydelsen är inte belagd i DLKŽ.

243

5.1. När ett ord förklaras används förkortningen žr. flera gånger, till exempel: 1 gąjus se alijošius, alijošius se alavijas, alavijas bot. ”krukväxt inom liljeväxtfamiljen, medicinalväxt med köttiga blad (Alöe)”; rūdýmė se rūdynė, rūdýne se rūdynas 2, rūdynas 2. ”våt jord med inblandning av torv; sank äng, kärr”; drunėti se drunyti, drunýti 1. se trunyti 1, trūnyti 1. ”ruttna torrt, förmultna, vittra” och så vidare.

5.2. Hänvisningsordet som förkortningen žr. hänvisar till förklaras i sin tur också genom hänvisningar, med hjälp av andra förkortningar – d žn. mžb., įst., prp., prž. och andra, till exempel: duodïnėti se davinėti, davinėti oftast dimin. av duoti 1: Davinėti kam pinigų, patarimų, duóti 1. ”göra så att någon får, tillhandahålla, tilldela”; čýpauti se cypauti, cýpauti įst. cypti: Mössen piper. Varför piper du som en hund? Snön piper under släden, čýpti ”ge ifrån sig en tunn, gäll röst”; 2 báldyti se baltinti, báltinti 3. se balinti 1, bālïnti 1. prž. balti: Bālinti drobes, bálti ”bli vit, vitna”. Av exemplen framgår att illustrationer ibland i viss mån hjälper användaren att orientera sig. Men inga användningsexempel, hur många de än är, kan ersätta en definition, som man fortfarande måste leta länge efter.

5.3. När hänvisningsordet är ett ordningstal, ett reflexivt verb eller ett adjektiv med suffixet -inis hänvisas det med en pil (→) till grundordet, till exempel: dvylikis, -ė ordningstal dial. se dvyliktas, dvýliktas, -a ordningstal → dvylika: Klockan tolv. Han återvänder från resan den tolfte november, dvylika räkneord ”talet och mängden 12”; dráik(i)otis se draikytis, draikýtis 1. → draikyti (...), draikyti oftast dreikti 2: Vinden sprider halmen över gården. Sprida ut trådar. || refl.: Spindelvävarna bredde ut sig i vinden, driekti 2. ”sprida ut, breda ut”; preventyvinis, -ė se prevencinis, prevencinis, -ė → prevencija: Förebyggande arbete, prevencija ”undanröjande genom att förekomma” (jfr preventyvus, -i ”förebyggande” – här definieras ordet helt enkelt med samma adjektiv som det adjektiv som det tidigare nämnda adjektivet preventyvinis hänvisas till).

5.4. Hänvisningsordet definieras med ett enda ord. För användaren (särskilt den som talar litauiska sämre) är en sådan definition i praktiken inget annat än ännu en hänvisning, likvärdig med förkortningen žr., eftersom användaren måste fortsätta bläddra i ordboken om det enda ordet är oklart. Till exempel: gribštūkas, -ė substantiv se grabštukas, grabštūkas, -ė substantiv ”tjuv”, vagilius, -ė substantiv ”småtjuv”; gurulys se gurinys, gurinys ”smula”: Brödsmula. En liten ostbit. || bildl. Jordklump (liten jordlott) (...), trupinys 1. ”en avbruten eller söndersmulad liten bit”; 2. ”liten bit”. För övrigt kan det också hända att ett sådant ord, som ensamt utgör definitionen av ett annat ord, saknar egen artikel i DLKŽ och inte förklaras.

5.5. Man kan också uppmärksamma definitionerna av sammansättningar, som ofta är tautologiska och dessutom kräver att man letar i flera andra ordartiklar, till exempel: dumblãžemis se dumblė 1, dumblė 1. ”slammig jord”; žiedkopūstis se kalafioras, kalafioras bot. ”blomkål” (Brassica oleracea var.

244

botrytis); ãngtarpis se t a r p a n g i s, tãrpangis ”mellanrum mellan fönster”, tarpùangis stat. ”mellanrum mellan öppningar”; galvõviršis se v i r š ū g a l v i s, viršùgalvis ”huvudets ovansida” osv.

För att ta reda på vad ett ord betyder måste man ibland ställas inför flera av de uppräknade ”olägenheterna” och slå upp fyra eller rentav fler ordboksartiklar, till exempel gribštauti se g r a b š t a u t i, grabštauti ”stjäla”, vagineti vard. dimin. v o g t i, võgti ”olovligen och i hemlighet ta, tillägna sig någon annans egendom”.

Viktigaste slutsatser

1. Artiklar i DLKŽ där förkortningen žr. används är föga informativa och ofta även vilseledande (med avseende på språknormer, ords polysemi med mera). I den nya ”Litauiskans standardspråksordbok” (härefter BLKŽ), som bör redigeras systematiskt, bör det tydligt definieras vilka ordgrupper som ska förklaras på detta sätt.

1.1. Sådana grupper bör inte vara många, till exempel mindre vanliga ordbildningsvarianter och kanske även föråldrade ord (med obligatorisk markering psn.).

1.2. Dialektord som har tagits in i BLKŽ är uppenbarligen inte bara ersättningar eller varianter av standardspråkets ord, utan betecknar något särskilt fenomen eller föremål som endast kännetecknar talarna av den aktuella dialekten; därför bör deras definitioner vara utförligare. Om dialektord ofta förekommer i skönlitteratur och är typiska för kända författares språk, bör de presenteras med relevanta belägg. Hur det än är räcker enbart hänvisningen žr. uppenbart inte här.

1.3. Om ett främmande (internationellt) ord betecknar ett begrepp som saknar en bra litauisk benämning, måste det naturligtvis definieras utförligt och illustreras. Främmande ord som inte bör användas (biznesmenas, daidžestas, ofisas och liknande ord från listan över grova språkfel) bör markeras med förkortningen ntk., om de över huvud taget bör tas med i BLKŽ.

2. Det är helt klart att det under förkortningen žr. inte bör ”döljas” ord som avråds eftersom bättre alternativ finns, eller ord som kan användas parallellt med sina bättre motsvarigheter. Sådana fall bör i stället skiljas ut med ytterligare markeringar eller tecken.

3. Man bör alltid ha i åtanke att det inte är användarvänligt att skickas från en ordboksartikel till en annan; därför bör användningen av förkortningen žr. och andra hänvisningsbaserade sätt att förklara ords betydelser minska avsevärt i BLKŽ. Det vore olämpligt att helt avstå från denna metod, eftersom till exempel hänvisningspilen (→) är praktisk när man hänvisar transpositionella avledningar utan särskilda betydelser till grundorden och så vidare.

Av samma skäl bör man undvika att definiera begrepp med ett enda ord, eftersom det i grund och botten inte är något annat än samma förkortning žr. – om användaren inte känner till det enda

245

Om läsaren inte känner till definitionen av ordet, eller inte känner till den helt korrekt, måste hen slå upp dess artikel och kontrollera.

4. Förkortningen žr. ”döljer” ofta ett flertydigt ord och i sällsynta fall till och med homonymer, eftersom man kan få veta att det aktuella ordet är flertydigt eller homonymt endast genom artikeln för hänvisningsordet. Ibland tilldelas ordet på detta sätt betydelser som inte anges i LKŽ. Dessutom numreras inte ordets enskilda semem när man hänvisar till ett flertydigt ord, vilket innebär att datorn inte kan lämna exakta statistiska uppgifter och att man inte kan känna till det exakta förhållandet mellan entydiga och flertydiga ord i ordboken.

5. Ibland har hänvisningsordet stilmarkörer (talspr., neds. m.m.), fackområdesmarkörer (bot., zool., tekn. osv.) och andra markörer. Det är inte alltid klart om de också gäller huvudordet, det vill säga ordet som förkortningen žr. hänvisar till. Om så är fallet, om båda orden är likvärdiga vad gäller stil, fackområde eller betydelseöverföring, bör alltså båda också markeras på motsvarande sätt. Nu är däremot endast det ena markerat, vilket innebär att ordboken inte visar hur många talspråkliga ord, överförda betydelser osv. det faktiskt finns.

Artikeln tar ingalunda upp alla de företeelser som uppmärksammades vid en närmare undersökning av användningen av förkortningen žr. i DLKŽ. Syftet med denna korta översikt var endast att rikta uppmärksamheten mot några inkonsekvenser och fall som bör rättas.

Mottaget 1998 02 23

FÖRKORTNINGAR

BLKŽ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas.

DLKŽ – Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius: Vetenskaps- och encyklopediförlaget, 1993.

KPP – Kalbos praktikos patarimai, Vilnius: Mokslas, 1985.

LKŽ – Ordbok över det litauiska språket 1, Vilnius: Mintis, 1968; 3, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1956.

ANGIVANDET AV ORDSAMBAND I DEN MODERNA LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK

(Användningen av förkortningen žr. (se))

Sammanfattning

Det finns omkring 2700 uppslagsord i The Dictionary of the Modern Lithuanian Language, där förkortningen žr. (see) har använts, och denna korshänvisning har använts sammanlagt 2840 gånger. Uppslagsorden i sådana artiklar definieras inte, utan hänvisas vidare till mer allmänt använda

246

ord. Ett sådant sätt att presentera betydelser är inte praktiskt för användaren, eftersom denne måste söka information på flera ställen i ordboken. Å andra sidan framgår ordets polysemi, dess stilistiska och andra särdrag i många fall inte när ordet presenteras på detta sätt. Även om hänvisningen žr. ”har en nominativ funktion” (som det sägs i ordbokens förord), presenteras parallellformer, ord som har bättre motsvarigheter i standardspråket och vissa ord som inte rekommenderas till användning på samma sätt med denna förkortning.

Det vore i framtiden lämpligt att använda den nämnda korshänvisningen mer sparsamt i betydelsedefinitionerna för uppslagsorden i ordboken över det litauiska standardspråket.

247