HANS-HARRY DRÖBIGER

Vilnius universitet,

Humanistiska fakulteten i Kaunas

Forskningsområden: kognitiv lingvistik, metafor, metonymi, översättningsteori och översättningspraktik.

OM HANTERINGEN AV TYSKA REALIEBETECKNINGAR I BRÖDERNA GRIMMS BARN- OCH HUSSAGOR ÖVERSATTA TILL LITAUISKA

Motsvarigheter till tyska realiebeteckningar i översättningar av bröderna Grimms Barn- och hussagor till litauiska

ANNOTATION

Artikeln behandlar den konceptuella metonymins roll för denotativ ekvivalens hos tyska realiebeteckningar på litauiska. Den utgör således ett försök till en tvärvetenskaplig förening av översättningsvetenskap och kognitiv lingvistik.

Undersökningsobjektet är bröderna Grimms Barn- och hussagor, som med sina 200 sagor bildar en sluten undersökningskorpus och, som texter från 1800-talet, utgör en källa för social- och kulturhistorisk forskning. Den huvudsakliga metoden för att undersöka ekvivalens är språkkomparation, med stöd av lexikografisk kodifiering av realiebeteckningar i tyska och litauiska ordböcker.

I avsnittet ”Teoretiska grunder” förklaras kort begreppen saga, kultur, realier, realiebeteckningar, metonymi och systemet för ekvivalenstyper enligt Werner Koller (2011). I avsnittet ”Realiebeteckningar i KHM: mellan ekvivalens och metonymi” behandlas hanteringen av de tyska realiebeteckningarna i de litauiska

NYCKELORD: saga, bröderna Grimm, realiebeteckning, kontiguitet, metonymi, ekvivalens, tyska språket, litauiska språket.

NYCKELORD: saga, bröderna Grimm, kulturbundna ord, kontiguitet, metonymi, ekvivalens, tyska språket, litauiska språket.

Straipsniai / Articles

201

HANS-HARRY DRÖBIGER

Översättningar av sagor undersöks. Genom jämförelsen mellan originalet och översättningarna urskiljs tre ekvivalenstyper: 1. Fullständig ekvivalens, där metonymi inte spelar någon roll; 2. Ekvivalens där det förekommer konceptuella förskjutningar inom kontiguitetsområdet, vilka tar sig uttryck som metonymisk förskjutning, metonymisk omkastning och metonymisk förvrängning; 3. Noll-ekvivalens, vars främsta kännetecken är införlivandet av främmande ord.

Artikeln avslutas med slutsatser som pekar på nya möjligheter att undersöka ekvivalens och konceptuell metonymi.

ANNOTATION

Syftet med artikeln är att koppla samman modellen för kognitiv metonymi med modellen för typer av denotativ ekvivalens på ordnivå, för att undersöka den förklaringspotential som modellen för kognitiv metonymi har när det gäller att beskriva och förklara användningen och förekomsten av ordmotsvarigheter i de litauiska översättningarna av bröderna Grimms sagor, gjorda av Juozas Balčikonis (1938–1939) och Adomas Druktenis (1999–2001). Bröderna Grimms sagor (GFT) kan i vid bemärkelse betraktas som en källa till kultur- och samhällslivets historia i de tyskspråkiga länderna under 1800-talet.

Kulturbundna ord a) hänvisar till en särskild kulturell kunskap som historiskt sett inte, eller inte helt, är förenlig med dagens kunskapsstruktur, och b) hänvisar till den tyskspråkiga gemenskapens gemensamma kulturella kunskap. Översättningarna av GFT visar hur tyska kulturbundna ord hanteras för utländska läsare. I denna artikel vill jag visa om och hur översättarna, genom att välja motsvarigheter, har uppnått en korrekt och ändamålsenlig förståelse av de kulturbundna orden. Detta gör det möjligt att visa vilka semantiska och kognitiva processer som ligger bakom användningen av vissa motsvarigheter. Genom att jämföra det tyska originalet med de två litauiska översättningarna kan man fastställa om och hur originaltexternas kulturbundna ord återges i översättningarna och slutligen induktivt dra slutsatser om i vilken utsträckning den konceptuella metonymin medverkar i återgivningen av kulturbundna ord i måltexterna. En undersökning av detta kan leda till modifieringar av teorin om konceptuell metonymi inom ramen för kognitiv lingvistik.

INLEDNING: ARTIKELNS SYFTE, UNDERSÖKNINGSOBJEKT OCH METODER

Syftet med föreliggande artikel är att, med hjälp av resonemang om konceptuell metonymi, knyta an till modellen för denotativa ekvivalenstyper enligt Werner Koller (2011) och därigenom undersöka i vilken utsträckning konceptuell metonymi kan användas för att beskriva hanteringen av tyska realiebeteckningar i de litauiska översättningarna av bröderna Grimms Barn- och

202

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

Hus-sagor, översatta av Juozas Balčikonis och Adomas Pruktenis. Undersökningsmaterialet utgörs av bröderna Grimms sagosamling, som blivit känd världen över under titeln Kinder- und Hausmärchen (KHM). Sedan den först utkom 1812 har samlingen publicerats i flera utgåvor och upplagor, delvis med betydande bearbetningar. I mina undersökningar utgår jag från Ausgabe letzter Hand mit den Originalanmerkungen der Brüder Grimm från 1857, i en nyutgåva från 2010, som innehåller de 200 kanoniserade sagorna. Därav följer att KHM utgör en sluten korpus, vilket är en fördel för de planerade undersökningarna, eftersom sagornas innehållsliga kvalitet (som kulturhistorisk och socialhistorisk källa) och språkliga utformning är nära knutna till den period då de samlades in, skrevs ned och trycktes (1812–1857). De båda litauiska översättningarna bygger på Ausgabe letzter Hand, men kronologiska och redaktionella skillnader kan konstateras. Balčikonis översättning tillkom 1938–1939, Druktenis översättning 1999–2001. I utgåvan av Balčikonis översättning (2010) saknas 20 sagor¹; utgåvan av Druktenis översättning (1999–2001) är komplett.

Intresset för realiebeteckningarna i KHM motiveras av att dessa särskilda lexikala enheter a) hänvisar till kulturell kunskap som historiskt sett inte längre är förenlig med dagens kunskapsstrukturer, och b) hänvisar till den tyska språk- och kulturgemenskapens allmänna kulturella kunskap. De litauiska motsvarigheter som används i översättningarna påverkar hur denna kulturella kunskap, främmande i tid och rum, görs tillgänglig för litauiska läsare. I allmänhet är hanteringen av realiebeteckningar vid översättning förbunden med problemet med lexikal-semantisk ekvivalens mellan två språk.

För att uppnå det angivna syftet – att deduktivt pröva Kollers modell för ekvivalenstyper genom ordanalys i de sagotexter som ligger till grund för undersökningen – hämtas det ordmaterial som betecknar kulturella objekt i sagornas handlingar ur textkorpusen. Som grund för avgörandet av om det rör sig om realiebeteckningar används, utöver aktuella och historiska tyska ordböcker, i synnerhet Franz Dorn-

¹ Följande sagor saknas: nr 38 ”Die Hochzeit der Frau Füchsin”, 39.2 ”Die Wichtelmänner. Zweites Märchen”, 39.3 ”Die Wichtelmänner. Drittes Märchen”, 41 ”Herr Korbes”, 42 ”Der Herr Gevatter”, 43 ”Frau Trude”, 45 ”Däumerlings Wanderschaft”, 66 ”Häsichenbraut”, 95 ”Der alte Hildebrand”, 105 ”Märchen von der Unke”, 131 ”Die schöne Katrinelje und Pif Paf Poltrie”, 132 ”Der Fuchs und das Pferd”, 138 ”Knoist und seine drei Söhne”, 139 ”Das Mädchen von Brakel”, 140 ”Das Hausgesinde”, 149 ”Der Hahnenbalken”, 150 ”Die alte Bettelfrau”, 170 ”Lieb und Leid teilen”, 183 ”Der Riese und der Schneider”, 190 ”Die Brosamen auf dem Tisch”.

Straipsniai / Articles

203

HANS-HARRY DRÖßIGER

seiff tjänar till att fastställa sakförhållandenas systematik med avseende på det kulturella vetandets omfattning och innehåll². Genom att jämföra den tyska originaltexten med de båda litauiska översättningarna kan man slutligen klarlägga om och hur de realiabeteckningar som förekommer i originalet återges i översättningarna med sin kulturreferens, så att man induktivt kan dra slutsatser om i vilken utsträckning den konceptuella metonymien är delaktig i hanteringen av realiabeteckningar i översättningar. Därav följer slutligen möjligheter att modifiera kognitionslingvistiska ansatser till konceptuell metonymi.

TEORETISKA GRUNDER

1. Sagor

Sagan räknas som en episk genre (även benämnd genre) och karakteriseras här som en fantastisk, verklighetsöverskridande, föränderlig berättelse, som skiljer sig från myten genom att gudavärlden saknas och från sägnen genom att konkreta historiska och geografiska anknytningar saknas. Som sagans främsta kännetecken brukar man i allmänhet nämna tidlöshet och rumslöshet, att natur- och kausallagar upphävs som en självklarhet (t.ex. förvandlingar, talande djur, växter eller föremål) och att sagoväsen som jättar, dvärgar, häxor och drakar förekommer (jfr Metzler Literatur Lexikon 1990: 292). Ändå förekommer det i sagor vissa rekvisita, som ofta kan utgöra en väsentlig del av sagans handling, men som i varje fall är föremål ur den kultur som sagan förmedlar (vardagskultur, statlig och samhällelig kultur, hovkultur m.m.) och därmed utgör ett indicium på historisk autenticitet. Om man följer uppfattningen att sagorna är kulturhistoriska och socialhistoriska källor (jfr Metzler Literatur Lexikon 1990: 293), kan KHM just genom förekomsten av sådana rekvisita användas för att utforma föreställningar om de förflutna historiska epoker som i vid bemärkelse kan betecknas som medeltiden. Det som här kallas rekvisita är historiska kulturföremål som omtalas med särskilda realiabeteckningar. Men det är naturligtvis också viktigt att konstatera att KHM utgör en del av det allmänna litterära och språkliga arvet hos den tyska språk- och kulturgruppen, och att många lexikala enheter därför även fungerar som mer allmänna realiabeteckningar och hänvisar till den allmänna kulturella bakgrunden.

² Enligt Franz Dornseiffs systematik (2004) rör det sig om sakgrupperna 2 ”Liv”; 4 ”Storlek, mängd, tal”; 8 ”Plats och förflyttning”, 11 ”Tänkande”, 14 ”Konst och kultur”; 15 ”Samlevnad”; 16 ”Mat och dryck”, 18 ”Samhälle”, 19 ”Redskap, teknik”, 20 ”Ekonomi, finanser”, 21 ”Rätt, etik”, 22 ”Religion, övernaturligt”.

204

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

2. Kultur, realia, realiabeteckningar

Haß-Zumkehr, som utgår från Hansens nyare och utvidgade kulturbegrepp³, beskriver kulturbegreppet så här:

Det ”sträcker sig bortom politisk-sociala faktorer och innefattar värderingar och orienteringar hos sociala miljöer samt deras konstruerande karaktär. Kulturella orienteringar ’omsätts’ inte bara receptivt av sociala grupper, utan förändras och förs också vidare aktivt.” (Haß-Zumkehr 2001: 2)

Cavagnoli bedömer på liknande sätt att språk kan förstås både som en kulturs produkt och som en spegel och ett medium för kulturella föreställningar; kultur omfattar alla beteendemönster, värderingar och erfarenheter (jfr Cavagnoli 2005: 79 f.). Detta ”inbegripande” eller ”omfattande” syftar på den så kallade bakgrundskunskapen, som i hög grad bidrar till utformningen av en språk- och kulturgrupp. Kunskap kan således inte tänkas utan kultur. Och kunskapsöverföring genom språk, till exempel vid översättning, är i princip alltid också en överföring av kultur⁴. Kultur är ”ett mångskiktat system av betydelsebärande tecken som tjänar till att finna sin väg i den värld man lever i (...) I denna orienteringsfunktion ingår såväl existentiellt grundläggande värden som mer vardagligt-praktiska konventioner.” (Haß-Zumkehr 2001: 15)

Detta innebär: 1. Kultur ger orientering – inom en kultur måste man orientera sig. 2. Kulturell kunskap är konventionaliserad och kodifierad i en viss form inom en språk- och kulturgrupp. 3. Kultur som kunskapsrum har stabila och tolkningsbara komponenter (jfr Haß-Zumkehr 2001: 16 f.). En sakligt adekvat språklig återgivning av kulturell bakgrundskunskap kan åstadkommas på olika sätt, till exempel genom olika slags definitioner i texter (även facktexter), i två- och flerspråkiga fackordböcker och fackencyklopedier samt, vid översättning, genom att använda kodifierade ekvivalenter eller, om sådana saknas, genom metoder för att skapa ekvivalenter.

Utifrån detta vida kulturbegrepp är det möjligt att förstå inte bara objekt, personers handlingar och egenskaper/kännetecken hos objekt, personer och handlingar, utan också moraliska, estetiska, viljemässiga och utilitaristiska begrepp som delar av en kultur.

Ett så vitt kulturbegrepp leder då logiskt till en vid förståelse av begreppet realia. Om man följer den allmänna definitionen av realia

³ Bibliografische Angaben zu Hansen. s. Haß-Zumkehr (2001).

⁴ Dornseiff (1964: 305 f.) nannte dies „Kulturübertragung“, und zwar im Sinne einer „erfreulichen Bereicherung im Begriffsvorrat“ einer Zielsprache.

Straipsniai / Articles

205

HANS-HARRY DRÖßIGER

als kulturspezifische Gegenstände und Handlungen (vgl. Nord 1993: 224) sowie als Identitätsträger einer nationalen/ethnischen Kultur im weitesten Sinne (vgl. Snell-Hornby et al. 1999: 288) folgt, wird zunächst klar,

”att realia i sig och de facto tillhör en språk- och kulturgrupps kunskapsbestånd, kan definieras inom detta kunskapsbestånd och där alltid är kommunikativt tillgängliga, det vill säga att man kan referera till och återkomma till dem med motsvarande beteckningar. Genom denna – ibland även exklusiva – tillhörighet till en språk- och kulturgrupp utgör realia och deras beteckningar ett specifikt översättningsproblem eller (mer allmänt) ett språkförmedlingsproblem.” (Drößiger 2010: 36 f.)

Nord rekommenderar, om det blir nödvändigt att hantera realiabeteckningar, att göra en ”förklarande översättning” för att kunna ge hänvisningar till ”den kulturella inbäddningen” i källspråket (jfr Nord 1993: 226).

Formulerat i kognitionslingvistiska termer handlar det emellertid om att göra kulturell kunskap hos en språk- och kulturgrupp hos en annan mentalt tillgänglig och därigenom språkligt kommunicerbar, utan att vilja modifiera målspråkets och målkulturens kulturella kunskapssystem på ett varaktigt sätt. När det gäller KHM berör detta de två ovan nämnda typerna av kulturell kunskap.

Oavsett olika klassificeringsmodeller för realia⁵ och deras beteckningar kan man, med utgångspunkt i sagornas enkla berättarstruktur (jfr Kindlers neues Literatur-Lexikon 1996: 916), induktivt urskilja bestämda kategorier av realia som motsvarar berättandets komponenter i sagan. Dessa komponenter är personer, handlingsplats, handlingstid, handlingsförlopp, personernas rekvisita, platser och handlingar.

Termen realiabeteckning är ett försök att förena lingvistiska och översättningsvetenskapliga synsätt på detta fenomen. Realiabeteckningar har således bland annat fått och får följande terminologiska benämningar: ”främmande ord” (H. Paul, W. Schmidt), ”lånegods” (W. Schmidt), ”beteckningsexotism” (T. Schip­pan, H. Glück), ”landstypiska realia” (W. Fleischer), ”exotismer” (Ch. Römer / B. Matzke), ”realiaord / realiabeteckning” (E. Riesel, Ch. Nord).⁶ Termen Realienbezeichnung bör användas i en övergripande,

⁵ Eines der Modelle wäre das von Влахов/Флорин (s. 2009: 49–72), auf das aber hier aus Platzgründen nicht eingegangen werden kann. Ebenso geeignet sind systematische Darstellungen des Wortschatzes, wie sie für das Deutsche in Gestalt von systematischen Wörterbüchern, z. B. von Dornseiff Der deutsche Wortschatz nach Sachgruppen, entwickelt wurden.

⁶ För utförliga förklaringar av begreppet realiabeteckningar och för konkreta källhänvisningar hänvisar jag till Drößiger (2010: 36–52), där jag har presenterat synsätt från olika discipliner inom lingvistik och översättningsvetenskap.

206

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

användas i allmän bemärkelse, utan att ta in kriteriet ”främmande”, som mycket ofta används som framställningskriterium inom lexikologi och stilistik, eftersom detta möjliggör en koppling till den genealogiska språkforskningen, som betonar likheterna mellan de indoeuropeiska språk- och kulturgrupperna mer än skillnaderna mellan dem.

3. Ekvivalenstyper och metonymi

Die Systematik der denotativen Äquivalenztypen nach Koller (s. 2011: 230–243) orientiert sich an den Äquivalenzbeziehungen zwischen den Lexemen zweier Sprachen (vgl. Koller 2011: 230), so dass die Anwendung dieser Systematik auf die Handhabung von Realienbezeichnungen im Rahmen von Übersetzungen sinnvoll erscheint. Eine gewisse Analogie zwischen den Äquivalenztypen nach Koller und den Auffassungen zur Metonymie (eine Übersicht hierzu s. Drößiger 2004: 30) führt zu der Schlussfolgerung, dass das Potenzial der Metonymie (des Kontiguitätsraumes) bei der Suche nach Äquivalenten für bestimmte Bezeichnungen der Ausgangssprache (AS) in einer Zielsprache (ZS) angewendet werden kann. Die folgende Übersicht verdeutlicht die gemeinte Analogie:

TABELL 1. Ekvivalenstyper och metonymi (Källa: bidragets författare)

Ekvivalenstyp (enligt Koller) | Metonymityper / förskjutningar i kontiguitetsrummet En-till-en-motsvarighet | Ingen metonymi möjlig eller nödvändig, eftersom källspråket och målspråket har semantiskt ekvivalenta beteckningar; detta omfattar även konnotativ och pragmatisk ekvivalens, t.ex. ty. Ungeheuer > lit. siaubūnas⁷ En-till-många-motsvarighet | I målspråket används olika lexem från ett bestämt kontiguitetsrum, medan det i källspråket finns ett polysemt lexem, t.ex. ty. Frau > lit. moteris (grundbetydelse i opposition till ”man”), žmona (hustru, gift kvinna), šeimininkė (husfru, värdinna), ponia (tilltalsform). Många-till-en-motsvarighet | Flera lexem i källspråket representerar en del av ett kontiguitetsrum, medan ett hyperonymt lexem används i målspråket, t.ex. ty. Kammer, Stube, Zimmer > lit. kambarys.

⁷ Alla angivna exempel är hämtade ur KHM (tyskt original och litauiska översättningar).

Straipsniai / Articles

207

HANS-HARRY DRÖßIGER

Ekvivalenstyp (enligt Koller)

Metonymityper / förskjutningar i kontiguitetsrummet

Ett-till-noll-motsvarighet

För ett lexem i källspråket finns det ingen motsvarighet i målspråket, men i målspråket kan man hänvisa till betydelsen hos källspråkets lexem med hjälp av andra benämningsförfaranden, t.ex. ty. ein rechtes Höllenfeuer > lit. baisiai prikūrenta. I sådana fall kan man exempelvis iaktta en metonymisk relation av typen orsak–verkan.

Ett-till-del-motsvarighet

För ett lexem i källspråket används ett lexem i målspråket som motsvarighet, vilket endast hänvisar till en del av betydelsen hos källspråkets lexem, vilket i regel motsvarar den metonymiska relationen helhet–del, t.ex. ty. Keller > lit. pogrindis.

Det unika hos vissa realia och deras benämningar inom en språk- och kulturgemenskap tvingar ofta översättaren att söka efter metoder för att hantera tyska realiabeteckningar på ett sakligt och mottagaranpassat sätt (jfr Drößiger 2011: 7 f.; Drößiger 2012: 8 f.). Detta gäller också de möjligheter som metonymin erbjuder, eftersom de ovan nämnda enskilda procedurerna inte gör det möjligt att teoretiskt beskriva alla metonymityper som faktiskt förekommer i de översatta texterna. Orsaken ligger i metonymins väsen, eftersom ”metonymi (resp. kontiguitet) också är en process som tillåter talare/skribenter att på ett delvis kreativt sätt modifiera den givna kunskapen (...)”: (Drößiger 2007: 175)

Ibland går översättaren här för långt, dvs. förskjutningen i kontiguitetsrummet drivs alltför långt, så att balansen mellan saklighet och mottagaranpassning rubbas. Detta leder till att man inte längre kan tala om ”förskjutning” i vanlig bemärkelse (se nedan avsnittet om metonymisk förvrängning).

REALIA-BETECKNINGAR I KHM: MELLAN EKVIVALENS OCH METONYMI

Kunskapen om grunderna för vardagslivet i sociala gemenskaper, om naturens kulturella, ekonomiska, intellektuella och sociala potential, om hur tillvaron bemästras genom arbete och andliga

208

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

handlingar kommer visserligen till uttryck i språkspecifika lexikala enheter, men utgör samtidigt en gemensam kunskapsgrund för stora geografiska områden. Med användning av det ovan nämnda vida kulturbegreppet kan man därför hävda att varje indoeuropeisk språk- och kulturgemenskap har utvecklat ett eget ordförråd för att beteckna de allmänna komponenterna i den kulturella bakgrunden.

I. FULLSTÄNDIG EKVIVALENS – INGEN METONYMI

Det framgår av översättningarna av KHM till litauiska, jämförda med det tyska originalet, att det i dessa båda språk finns grundord för att beteckna sådana kulturella vardagsföremål som till betydande del inte går tillbaka på ett gemensamt indoeuropeiskt grundordförråd ur vilket de skulle ha utvecklats språkspecifikt, utan att varje språk har utvecklat sina egna ordstammar och – beroende på respektive språks morfologiska särdrag – sina grundord. Följden av detta är fullständigt ekvivalenta lexem i dessa språk, vars användning i översättningar inte vållar några problem, eftersom de är både sakligt och mottagaranpassat lämpliga.

TABELL 2. Fullständigt ekvivalenta realiabeteckningar (Källa: bidragets författare)

TYSKA LITAUISKA TYSKA LITAUISKA Yxa kirvis Nål adata Kvast šluota Ugn krosnis Bröd duona Slott dvaras, pilis Garn siūlai Snöre virvė Klocka varpas Rum pirkia Härd židinys Vaggan lopšys Gård kiemas Änka našlė Kista skrynia Sytråd siūlas

Några exempel kan betraktas som lån från tyska till litauiska till följd av vissa historiska omständigheter:

Straipsniai / Articles

209

HANS-HARRY DRÖßIGER

TABELL 3. Lånord från tyskan (källa: artikelns författare)

TYSKA⁸

>

LITAUISKA⁹

TYSKA

>

LITAUISKA

Graf

>

grafas

Rad

>

ratas

Herzog

>

hercogas

Ram

>

ram

Krita

>

krita

Sal

>

sal

Lott

>

lott

Och naturligtvis finns det bland grundorden belägg som pekar på gemensamma lån från andra, oftast äldre indoeuropeiska språk, så att man i sådana fall faktiskt torde kunna tala om indoeuropeiskt arvordförråd:

TABELL 4. Indoeuropeiskt arvordförråd (källa: artikelns författare)

TYSKA

LITAUISKA

TYSKA

LITAUISKA

ek

ąžuolas

pipa

pypkė

kammare

kambarys

dotter

duktė / dukra

kittel

katilas

dörr

durys

krona

karūna

socker

socker

Först senare tyska realiabeteckningar och framför allt ord som bildats genom ordbildning – oftast sammansättning – vållar problem i samband med översättningen. Dessa kan lösas endast om jämförbara (ekvivalenta) sakförhållanden finns i målkulturens språk, vilka hänvisar till gemensamma drag i olika språk- och kulturgruppers kulturella utveckling (hantverk, styrelseformer, bruksföremål, byggnadskonst, transportmedel osv.). Som illustration följer några exempel ur KHM inom ämnesområdet klädsel:

⁸ Även om man antar att Kreide och Graf kan ha lånats in från medellatin eller vulgärlatin till germanska språk, förefaller ordens spridning i de germanska språken, deras betydelseförändring mot den betydelse som gäller än i dag samt det germanska språkområdets geografiska närhet till det baltiska vara en rimlig förklaring till inlåningen i litauiskan. Den skedde, om inte uteslutande från tyskan, så åtminstone från den indoeuropeiska språkfamiljens germanska gren.

⁹ Belägg för det litauiska ordförrådet återfinns endast i sällsynta fall i Lietuvių kalbos žodynas (LKŽ). Entydiga lexikografiska belägg finns i bröderna Grimms Deutsche Wörterbuch (DWB) (jfr http://dwb.uni-trier.de/de/ [2013-02-27]) och i Duden. Herkunftswörterbuch; bibliografiska uppgifter finns i litteraturförteckningen.

210

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

TABELL 5. Litauiska ekvivalenter till tyska sammansättningar (källa: artikelns författare)

TYSKA LITAUISKA TYSKA LITAUISKA Kaufmannskleider köpmannakläder Pelzrock pälskappa Brauthemd bröllopsskjorta Holzschuhe trätofflor Lumpenrock skarnalái Bratenrock ytterrock

Här bör det dock påpekas att vissa begreppselement saknas eller har gått förlorade i den litauiska översättningen av Bratenrock¹⁰, eftersom det använda litauiska lexemet apsiaustas betecknar en rock eller ett ytterplagg i allmänhet.

II. METONYMISK EKVIVALENS – RÖRELSER I KONTIGUITETSOMRÅDET

De litauiska översättningarna av KHM visar att betydelserna hos de tyska realiabeteckningarna inte alltid har återgetts ekvivalent (bortsett från felaktiga eller saknade lexem i översättningarna). Dessa fall av metonymisk ekvivalens hos de använda litauiska beteckningarna, som åtföljs av en förlust av den källspråkliga, kulturbundna kunskapen och därför visserligen framstår som mottagaranpassade, men inte längre som sakligt adekvata, kan delas in i följande typer.

1. Metonymisk förskjutning

I exemplet ovan med Bratenrock uppfyller den beteckning som valts i den litauiska översättningen kriteriet för metonymi, när den litauiska texten i stället för det mer precisa tyska lexemet, som är försett med bestämda sociala konnotationer och brukskonnotationer, använder apsiaustas, vilket utgör en hyperonym för ett sådant klädesplagg.

Genom de hyperonymer som används i den litauiska texten går konnotationer (t.ex. den pejorativa betydelsen hos det tyska Wanst) eller referenser till begreppsliga preciseringar, t.ex. sorter och typer, sådana som mycket ofta förekommer i den första konstituenten i tyskan

¹⁰ En Bratenrock var ett herrplagg som särskilt bars vid formella tillfällen under 1800-talet; det kallades också Gehrock. Enligt DUW har beteckningen Bratenrock en ”ålderdomlig, skämtsam” komponent.

Straipsniai / Articles

211

HANS-HARRY DRÖBIGER

i determinativa sammansättningar, går förlorade. Jag kallar denna första typ metonymisk förskjutning; i översättningarna används då beteckningen för en överordnad term som finns i kontiguitetsområdet. Ytterligare exempel på denna första typ i översättningarna av KHM till litauiska är¹¹:

T A B E L L 6. Metonymisk förskjutning (källa: artikelns författare)

TYSKA

LITAUISKA

Wanst

pilvas

Windhund

šuo [endast hos Balčikonis]

Schlafgemach

kambarys [endast hos Balčikonis]

bakugn

ugn

bakdörr, husdörr, port

dörr

bratwurst

korv

2. Metonymisk förvrängning

En andra typ av metonymisk ekvivalens kallar jag metonymisk förvrängning. Till denna kan de fenomen som beskrivs inom traditionell metonymiforskning – rörelse i kontiguitetsrummet i betydelsen objekt – aktivitet på objektet, orsak – verkan, helhet – objektiva egenskaper / delar av helheten med mera – hänföras.

De enskilda fallen nedan från KHM och de lexem som förekommer som ”ekvivalenter” i de litauiska översättningarna representerar denna metonymiska förvrängning. Det går dock inte alltid att entydigt fastställa varför översättaren valde att använda sådana metonymiska förvrängningar.

• KHM 1: ty. ”(...) då tog hon en gyllene boll, kastade den upp i luften och fångade den igen; och detta var hennes käraste leksak¹² > lit. ”(...) tog upp en guldkula och lekte.” (Balčikonis) – Den metonymiska förvrängningen sker här mellan objekt och handling på objektet, eftersom žaisti är ett verb som motsvarar tyskans spielen.”

¹¹ Några av dessa exempel förekommer visserligen som enstaka fall, men just därför är de av intresse för distinktionerna mellan fallen. Balčikonis återgav exempelvis Hintertür också som užpakalinės durys.

¹² Stavning och interpunktion i den citerade KHM-utgåvan följer inte alltid dagens vedertagna regler. Markeringen av realiabeteckningen med kursiv stil är bidragets författares.

212

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

• KHM 11: ty. ”Det hände sig att landets kung höll en stor jakt i skogen.” > lit. ”En gång jagade landets kung.” (Balčikonis) – Den metonymiska förvrängningen sker här mellan händelsen och handlingen i händelsen, eftersom det litauiska verbet medžioti motsvarar det tyska verbet jagen.

• KHM 5: ty. ”Då gick vargen till en Krämer och köpte en stor bit krita.” > lit. ”Då sprang vargen till en krautuvė, köpte en stor bit krita (...)” (Balčikonis) – Den metonymiska förvrängningen gäller här förhållandet mellan person och platsen där personen handlar, eftersom krautuvė är den litauiska motsvarigheten till (Kram)Laden.

• KHM 6: ty. ”(...) tar ut Feuergewehr, som måste sitta i hölstren (...)” > lit. ”(...) skulle dra fram pistoletą, som ska vara instucken bakom betslet (...)” (Balčikonis) – Den metonymiska förvrängningen sker här från ett kohyponym till ett annat under samma hyperonym Schusswaffe.

• KHM 25: ty. ”Morgonstjärnan steg upp, gav henne ett Hinkelbeinchen och sade: ’Om du inte har Beinchen¹³ kan du inte låsa upp Glasberget (...)’” > lit. ”Och morgonstjärnan reste sig, räckte henne en raktelį och sade: – Om du inte har den där raktelio kan du inte låsa upp Glasberget (...)” (Balčikonis) – Den metonymiska förvrängningen sker här mellan objektet och objektets funktion.

• KHM 14: ty. ”När festen nu började, kom de tre Jungfern in i märklig klädsel (...)” > lit. ”När festligheterna började gick tre märkligt klädda moteriškės in i salen (...)” (Balčikonis) – Den metonymiska förvrängningen går längre än en godtagbar generalisering på litauiska, eftersom de begreppskomponenter som det tyska ordet Jungfer refererar till¹⁴ har gått förlorade i översättningen, eftersom det litauiska moteriškė syftar på en vuxen kvinna.

3. Metonymisk förvrängning

Den tredje typen av metonymisk ekvivalens kallar jag metonymisk förvrängning; den uppträder alltid när förflyttningen inom kontiguitetsrummet drivits så långt att väsentliga semantiska komponenter i original-

¹³ DWB: ”hinkel, n. junges huhn (...)” (http://woerterbuchnetz.de/cgi-bin/WBNetz/genFOplus.tcl?sigle=DWB&lemid=GH09066 [2013-07-08]). Hinkelbeinchen är följaktligen benämningen på benet hos en ung höna.

¹⁴ DWB: ”2) jungfer, med utgångspunkt i begreppet den unga husfrun (...), i motsats till den äldre, den egentliga husfrun, betecknar det till en början husets ogifta dotter, därefter ogifta kvinnor över huvud taget som en hedrande benämning, där vi i dag använder det fullständiga jungfrau eller, om det snarare är en titel (jfr 3) som ska framhävas (...)” (http://woerterbuchnetz.de/DWB/?sigle=DWB&mode=Vernetzung&lemid=GJ01376 [2012-12-10]

Straipsniai / Articles

213

HANS-HARRY DRÖßIGER

lexem elimineras och tycks därmed försvinna, vilket gör att en sakligt korrekt objektreferens och därmed kunskapsförmedling inte längre kan uppnås. Följden blir missförstånd och feltolkningar. Översättarens val av sådana semantiskt förvrängande beteckningar kan inte alltid förklaras på ett rimligt sätt, särskilt eftersom det i målspråket litauiska faktiskt finns lämpliga ekvivalenter.

Några exempel:

KHM 2: ty. ”(...) jag har blivit ombedd av min Base att vara gudmor (...) > lit. ”(...) kviečia mane draugė į krikštynas (...)“ (Balčikonis) – Genom valet av draugė (ordagrant: ”väninna”) stryks släktskapskomponenten; den korrekta ekvivalenten vore lit. pusseserė.

KHM 4: ty. ”»Dig ska jag nog få tag på«, sade Unhold” > lit. ”– Jag ska lära dig, – sade ilgabarzdis.” (Balčikonis) – Komponenterna fara och ondska går förlorade med lit. ilgabarzdis (ordagrant: ”den långskäggige”); den korrekta ekvivalenten vore lit. pabaisa, som översättaren använder på andra ställen i KHM.

KHM 6: ty. ””Då ropade hon: ’Åh, vilka vackra Goldzeug!’” > lit. ”– Åh, vilka gražūs daiktai! – ropade hon (...)” (Balčikonis) – Uppgiften om materialet och värdeföreställningen förknippad med guld går förlorade, eftersom den litauiska beteckningen (ordagrant ”vackra saker”) visserligen meddelar att föremål av guld förmodligen är vackra, men att inte alla vackra saker består av guld; en korrekt lit. ekvivalent vore aukso daiktai.

KHM 9: ty. ”(...) sade till kungen: ’det är en simpel Bettelmädchen, som du har tagit med dig (...)’ > lit. ”(...) sade hon till sin son: – Du har gift dig med elgetos dukterį (...)” (Balčikonis). I bokstavlig mening talas här om ”en tiggares dotter”, men det rör sig om en metonymisk förvrängning, eftersom texten per se inte säger att den betecknade flickan faktiskt är en tiggares dotter, utan bara att flickan till det yttre verkar vara en tiggerska.

III. NOLLEKVIVALENS – INKORPORERING AV FRÄMMANDE ORD

Att göra en annan språk- och kulturgrupps kulturella kunskap tillgänglig för den egna sker mycket ofta genom direkt övertagande av vissa lexem, eftersom det i målspråkets kultur inte finns några ekvivalenter som kan fastställas utifrån språklig genealogi. I översättningarna av KHM är det Germanismen, som i målspråken

214

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

har fogats in i texten utan ytterligare syntaktisk-semantiska samband, såsom explicitering, parafras eller liknande. Särskilt inom kategorierna personer och mått / mängder / mynt förekommer dessa realiabeteckningar som ”insatta” lånord, morfologiskt och ibland även fonetiskt-fonologiskt inkorporerade i målspråket:

T A B E L L 7. Lånordsupptagning i litauiskan (källa: artikelns författare)

TYSKA

LITAUISKA

TYSKA

LITAUISKA

Taler

taleris

Herzog

hercogas

Baron

baronas

Mauschel

maūšelis

Graf

grafas

Det råder emellertid ingen enhetlighet i hanteringen, eftersom inte alla myntbeteckningar har övertagits som germanismer; Taler utgör sannolikt ett undantag på grund av sin större kännedom. Myntbeteckningar som inte har övertagits är Batzen (KHM 15) och Heller (KHM 4), för vilka hyperonymer har använts i den litauiska texten i enlighet med den metonymiska förskjutningen, t.ex. ty. Batzen > lit. pinigėliai; ty. Scheidemünze > lit. smulkiai.

SLUTSATSER

Kartläggningen och beskrivningen av realiabeteckningarna i KHM bidrar inte bara till en bättre förståelse av vissa detaljer i sagorna, utan också till rekonstruktionen av den kunskap som sagorna förmedlar, vilket möjliggör jämförelser med den nutida kunskapen om vardagliga ting, sociala förhållanden m.m. I denna mening kan sagorna verkligen betraktas som en socialhistorisk och kulturhistorisk källa. För detta krävs emellertid ett vidsträckt kulturbegrepp och en vidsträckt förståelse av realia och deras beteckningar. Dessa båda förutsättningar leder följdriktigt till en systematisk analys av KHM med avseende på realiabeteckningar, som inte bara omfattar de särskilt iögonfallande, eftersom de står i tydlig kontrast till vår nutida kultur, utan även de realiabeteckningar som hänvisar till grunderna för vår i stora delar gemensamma europeiska kultur.

Ur lingvistisk synvinkel har det visat sig att en ekvivalensmodell inom översättningsvetenskapen som avser ordförrådet, såsom Kollers, kan kombineras med lexikal-semantiska eller kognitivlingvistiska kategorier såsom met-

Straipsniai / Articles

215

HANS-HARRY DRÖßIGER

onymi för att bättre fånga och beskriva hanteringen av vissa ordförrådsområden inom översättning. Sådana kombinationer leder till förändringar i de respektive teoretiska konstruktionerna, till exempel att en lexikal ekvivalensmodell inom översättningsvetenskapen kan förenklas till tre ekvivalenstyper: (1) fullständig ekvivalens, (2) metonymisk ekvivalens som rörelser inom kontiguitetsrummet, (3) noll-ekvivalens, som kan tvinga fram övertagande av främmande ord.

Även kognitivlingvistiska teoretiska ansatser till metonymi kan behöva prövas och förändras, eftersom åtskillnaden mellan metonymiska förskjutningar, vridningar och förvrängningar visar att kontiguitetsrummets struktur och processer måste undersökas vidare för att bättre kunna uttala sig om mänsklig kunskap i allmänhet.

QUELLEN

B r o l i a i G r i m a i 1999–2001: Vaikų ir namų pasakos 1–4. Iš vokiečių kalbos vertė Adomas Pranas Druktenis. Vilnius: Alma littera.

Brolių Grimų Pasakos 1–2. 2010. Iš vokiečių kalbos vertė Juozas Balčikonis [Original der Übersetzung: 1938–1939]. Kaunas: Vaiga.

G r i m m J a c o b, G r i m m W i l h e l m 2010: Kinder- und Hausmärchen. Ausgabe letzter Hand mit den Originalanmerkungen der Brüder Grimm. Mit einem Anhang sämtlicher, nicht in allen Auflagen veröffentlichter Märchen und Herkunftsnachweisen hrsg. von Heinz Rölleke. 3 Bde. [Original: 1857] [= KHM]. Stuttgart: Reclam.

FACHLITERATUR

C a v a g n o l i S t e f a n i a 2005: Vom Paradigma zur Umsetzung: Das Bozner Modell. – Wissenstransfer durch Sprache als gesellschaftliches Problem, hrsg. von Gerd Antos, Sigurd Wichter. Frankfurt/Main: Peter Lang, 77–89.

D o r n s e i f f F r a n z 1964: Sprache und Sprechender, hrsg. von Jürgen Werner. Leipzig: Koehler & Amelang.

D r ö ß i g e r H a n s-H a r r y 2004: Bemerkungen zur kommunikativen und kognitiven Charakteristik der Metonymie im Deutschen. – Kalbų studijos 5, 30–40.

D r ö ß i g e r H a n s-H a r r y 2007: Metaphorik und Metonymie im Deutschen. Untersuchungen zum Diskurspotenzial semantisch-kognitiver Räume. Hamburg: Dr. Kovač.

D r ö ß i g e r H a n s-H a r r y 2010: Zum Begriff und zu Problemen der Realien und ihrer Bezeichnungen. – Vertimo studijos 3, 36–52.

216

Acta Linguistica Lithuanica LXIX

Zur Handhabung deutscher Realienbezeichnungen in den ins Litauische übersetzten Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm

Drößiger Hans-Harry 2011: Terminologie in Theorie und Praxis unter dem besonderen Aspekt der interkulturellen Kommunikation. – Inostrannye jazyki v vys ej kole 2(17), 5–13.

Drößiger Hans-Harry 2012: Realien, ihre Bezeichnungen und Aspekte der Interkulturalität. – Kalbų studijos 20, 5–11.

Haß-Zumkehr Ulrike 2001: Deutsche Wörterbücher – Brennpunkt von Sprach- und Kulturgeschichte. Berlin, New York: de Gruyter.

Kindlers neues Literatur-Lexikon 1996: Bd. 6. Hrsg. von Walter Jens. München: Kindler.

Koller Werner 2011: Einführung in die Übersetzungswissenschaft. 8., neubearbeitete Auflage. Tübingen: Francke.

Metzler Literatur Lexikon 1990: Hrsg. von Günther und Irmgard Schweikle. 2., überarbeitete Auflage. Stuttgart: Metzler.

Nord Christiane 1993: Einführung in das funktionale Übersetzen. Tübingen, Basel: Francke.

Snell-Hornby M., Hönig H. G., Kußmaul P., Schmitt P. A. (Hrsg.) 1999: Handbuch Translation. 2., verbesserte Auflage. Tübingen: Stauffenburg.

Влахов Сергей, Флорин Сидер 2009: Непереводимое в переводе. Москва: Р. Валент.

WÖRTERBÜCHER

Dornseiff Franz 2004: Der deutsche Wortschatz nach Sachgruppen. 8., völlig neu bearbeitete Auflage von Uwe Quasthoff. Berlin, New York: de Gruyter.

Duden. Das Herkunftswörterbuch 2005: 3., völlig neu bearbeitete und erweiterte Auflage (CD-ROM). Mannheim: Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus AG.

Duden. Deutsches Universalwörterbuch 2006: 6., überarbeitete und erweiterte Auflage (CD-ROM) [= DUW]. Mannheim: Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus AG.

Grimm Jacob, Grimm Wilhelm 1998–2004: Deutsches Wörterbuch. [Original: 1852–1960] [= DWB]. URL: http://www.dwb.uni-trier.de/ [2013.02.22.]

Lietuvių kalbos žodynas, elektroninis variantas, redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. red.), Jonas Paulauskas, Rიტutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. Prieiga internete: www.lkz.lt. [2013.02.22].

Straipsniai / Articles

217

HANS-HARRY DRÖBIGER

Vokiškų realijų pavadinimų atitikmenys Brolių Grimų Vaikų ir namų pasakų vertimuose į lietuvių kalbą

SANTRAUKA

Šio straipsnio tikslas – remiantis rinktiniais pavyzdžiais apžvelgti vokiškų realijų pavadinimų atitikmenų vartojimą Juozo Balčikonio ir Adomo Prano Druktenio į lietuvių kalbą verstose brolių Grimų Vaikų ir namų pasakose. Vartojant realijų pavadinimų atitikmenis, didelis vaidmuo tenka metonimijai. Metonimija gali būti sąmoningai pavartota ieškant atitikmens, antra vertus, metonimija gali tapti išeitimi, kai atitikmenų lietuvių kalboje nėra.

Dalis brolių Grimų pasakose esančių realijų pavadinimų ypatingi tuo, kad žymi informaciją, nebeatitinkančią šiuolaikinio žmogaus žinių. Taigi nuo lietuviškų atitikmenų parinkimo priklauso tai, kaip lietuvis skaitytojas supras šį jam erdvės ir laiko atžvilgiu svetimą kultūrinį pasaulį. Atitikmens parinkimas susijęs su bet kurių dviejų kalbų leksinės-semantinės ekvivalencijos problema. Pasitelkiant lietuviškus atitikmenis straipsnyje įvertinami Wernerio Kollerio (2011) atitikmenų tipai.

Įteikta 2013 m. liepos 5 d.

HANS-HARRY DRÖBIGER

Vilniaus universitetas, Kauno humanitarinis fakultetas

Muitinės g. 8, LT-44280 Kaunas, Lietuva

[email protected]

218

Acta Linguistica Lithuanica LXIX