SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

Litauens universitet för utbildningsvetenskap

Forskningsområden: synkron och diakron morfologi, ordbildning.

DEKLINATION AV RÄKNEORD I ZIWATO¹ FRÅN 1759 OCH DERAS UTVECKLING

Böjningen av räkneord i ZIWATAS från 1759 och deras utveckling

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln analyserar böjningen av räkneord och deras utveckling i det bästa skriftliga monumentet från 1700-talet på den nordliga žemaitiska kretingadialekten, 1759 års Ziwato. Syftet med studien är att analysera och presentera en synkronisk beskrivning av räkneordsböjningen i Ziwato-dialekten samt att jämföra böjningsparadigmen för räkneord i dagens nordvästliga žemaitiska kretingadialekt² med dem i den analyserade dialekten. De interna rekonstruktions- och jämförande metoderna gjorde det möjligt att rekonstruera böjningssystemet för räkneord i den nordvästliga žemaitiska kretingadialekten på 1700-talet.

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln analyserar böjningen av räkneord i det bästa skriftliga monumentet från 1700-talet på den nordliga žemaitiska kretingadialekten, 1759 års Ziwatas, och deras utveckling. Syftet med studien är att analysera och ge en synkronisk beskrivning av böjningen

¹ ZIWATAS PONA YR DIEWA MUSU JEZUSA CHRISTUSA. Metų̨ Pona 1759. Dabartine bendrine kalba knygos pavadinimas reikštų Mūsų Viešpaties ir Dievo Jėzaus Kristaus gyvenimas. Mokslo darbuose ji vadinama tiesiog Ziwatu.

² I den fortsatta texten förkortas denna dialekt ŠVŽK.

V I K T I G A O R D: räkneord, Ziwato-dialekt, nordliga žemaitiska kretingabor, böjning, ändelse.

N Y C K E L O R D: räkneord, Ziwatas-dialekt, nordlig žemaitisk kretingadialekt, böjning, ändelse.

154

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

av räkneordet i subdialekten Ziwatas; att jämföra räkneordets böjningsparadigm i den nutida nordvästsamogitiska subdialekten i Kretinga med subdialekten som undersöks. Intern rekonstruktion och komparativa metoder gjorde det möjligt att rekonstruera räkneordets böjningssystem i den nordvästsamogitiska subdialekten i Kretinga på 18^th-talet.

INLEDNING

Forskare inom historisk morfologi och dialektologi³ betraktar Ziwatą från 1759 som det bästa vittnesbördet om 1700-talets nordliga samogitiska kretingadialekt. I skriften återges denna dialekts fonologiska system och grammatiska och morfologiska struktur tydligt och konsekvent, sannolikt med dåtidens polska skrivtecken⁴.

Den fonologiska och morfologiska strukturen i Ziwatos dialekt har undersökts tämligen ingående⁵ (se närmare Girdenis, Girdenienė 1997: 19–44; se även not 3). Böjningssystemet för ord med nominal böjning i detta skriftspråksmonument har också undersökts och beskrivits ingående⁶ (se Vaičiakauskytė 2002b). Ziwatos dialekt har en arkaisk morfologi, och därför blottlägger en grundlig analys av den utvecklingen och förändringstendenserna i den nordliga samogitiska kretingadialektens nominalmorfologi. En jämförelse mellan böjningsparadigmen för ord med nominal böjning i Ziwatos dialekt och i den nordliga samogitiska kretingadialekten visar dragen i förändringen av nominalböjningen i den analyserade dialekten samt stamblandning.

³ För en utförligare diskussion om att Ziwatas är skriven på den kustsamogitiska dialekten i trakten kring Kretinga, se Girdenis 2000a: 237–257; Girdenis, Girdenienė 1997: 11–19; Girdenis, Skirmantas 1998: vii–xiv; Vaičiakauskytė 2002b: 4–7. Vladas Grinaveckis (1973: 292, 365 m.fl.) använde Ziwatos text när han förklarade hur skillnaderna mellan affrikatorna uppkom i de samogitiska dialekterna. När Zigmas Zinkevičius behandlade samogitiskans gradvisa etablering i 1700-talets litauiska skriftspråk, räknade han Ziwatą till de texter som är ”skrivna helt på samogitiska” och angav de viktigaste fonologiska och morfologiska dragen hos detta skriftspråksmonument (1966: 217–218 m.fl.; 1980: 196 m.fl.). Giedrius Subačius (1998: 38, 44–58) intresserade sig för bokens samogitiska drag och fastställde vilka samogitiska egenskaper som är svårast respektive lättast att uppmärksamma; han framhöll de nyskapande dragen i dåtidens Ziwatos stavning. Jonas Palionis (1979: 114–115; 1995: 122) framhöll i sin analys av 1700-talets religiösa texter att Ziwate finns en tydlig tendens att överge vissa former från den kustsamogitiska dialekten och göra språket mer högaititiskt. Författaren angav de högaititiska former som oftast används i texten och vars bruk sannolikt påverkades av dåtidens stavningstradition i högaititiska texter.

⁴ Apie Ziwato grafiką ir rašybą jau ne kartą rašyta (plačiau žr. Girdenis 2000a: 233–257; 2000b: 183–190; 2001: 292–326; Girdenis, Girdenienė 1997: 11–44; Girdenis, Skirmantas 1998: vii–xiv; Vaičiakauskytė 2001: 119–133; 2002a: 223–236; 2002b: 4–7), todėl šiame straipsnyje apie tai nesikartojama.

⁵ Jau Kazimieras Būga (1958: 561–578) analizuodamas fonetinius balsių pakitimus lietuvių tarmėse dažnai rėmėsi Ziwate fiksuotomis formomis. Albertas Rosinas (1995: 25 ir kt.) rekonstruodamas baltų kalbų įvardžių kait ymo paradigmas pasinaudojo Ziwate paliudytomis participinių įvardžių formomis.

⁶ Om substantivens böjningssystem och utveckling i Ziwato, se även Vaičiakauskytė 2001; 2002a; Vaičia-kauskienė 2005; 2013; om pronomenens böjning och utveckling, se Vaičiakauskienė 2004a; 2004b.

Straipsniai / Articles

155

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

Syftet med denna studie är att analysera och presentera en synkron beskrivning av räkneordens böjning i Ziwato-dialekten samt jämföra böjningsparadigmen för räkneord i den nordliga samogitiska kretingadialekten och den analyserade dialekten. Artikeln undersöker utvecklingen av nominalböjningen, diskuterar ändelsernas ursprung och försöker förklara orsakerna och drivkrafterna bakom förändringen. Intern rekonstruktion och komparativa metoder gjorde det möjligt att rekonstruera böjningssystemet för räkneord i den nordliga samogitiska kretingadialekten på 1700-talet.

Ziwato innehåller grundtal och ordningstal. Satser med multiplikativa räkneord påträffades, liksom en sats med ett kollektivt räkneord och en med ett bråktal. Först behandlas böjningsparadigmen för grundtal, därefter paradigmen för ordningstal. Denna ordning används vanligen även i grammatikor (jfr DLKG 239–244).

RÄKNEORD

I den undersökta texten används oftast grundtal, vilka skiljer sig föga från formerna som används i kretingadialekten. Vi ska först behandla dessa.

Grundtal

1. I den undersökta texten finns wynas 31₂₃, wynt s 40₁₁, wyina 13₂₂. De nämnda räkneorden kan också fungera som pronomen (jfr LKG 693); detta bekräftas även av hur räkneorden används i den analyserade texten, t.ex.: Tada wyiny kalbėję, jog ira czernakrižniks, ne užlaykus Zokana židu 179_6–8. Kasusändelserna hos de aktuella räkneorden sammanfaller både i Ziwate och i den nutida kretingadialekten med adjektivens paradigmer med o-stam (f. ā-stam) (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 69–75; jfr även Aleksandravičius 1967: 237). Därför behandlas i artikeln endast de paradigmatiska särdrag som är relevanta för de aktuella räkneordens utveckling. Ziwato-dialekten har bevarat de nämnda räkneordens singularparadigm mycket väl.

Singular

Plural

N. wynt s 40₁₁, wync 109₁₁, wyinas 31₂₃ ~ vên(t)s

N. wyiny 48₂₇ ~ vėinė

G. wyina 14₂₀ ~ vėina

G. –

D. wyinam 200₂₆ ~ vėinâm

D. –

A. wyina 70₁₀ ~ vėina

A. wyinus 121₂₁ ~ vėinùs

I. wyinu 86₂₀ ~ vėinò

I. –

Vt. wyinamy 319₈ ~ vėinarnè

Vt. –

Š. –

Š. –

156

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

Singular

V. wyina₂₂ 13₂₂ ~ vęinà

K. wyinos 24₂₂ ~ vę́iniuos

N. wyina 94₄ ~ vę́inâ⁷ / vęinâ

G. wyina 114₁ ~ vęina

Įn. wyinu 56₁ ~ vęinò

Vt. wyino 59₅, wyinoy 66₁₁, wyinoj 69₈ ~ vęinũo

Š. wyina 177₁₄ ~ vęinà

1. Singularens nominativändelser är -as, -a, t.ex.: Yr teyp milawſis Pona Jezufas Karalus wyſa ſwieta, wyinas yſzeje, nes dabar Mokityniu neturjeje 53₁₇–₁₉; Tu Maria wyina yſź gymynes źmoniu, kurę mes figurowojom, yr apſakjem 289₂₁–₂₃.

I den jämförda dialekten har vokalen a fallit bort i maskulinum singularis nominativändelse; därför har man formen med -s, medan femininum har -a (vę̇ns ~ vienas, vę̇inà ~ vienà). I Ziwate dominerar den högsudovitiska maskulina nominativformen med ändelsen -as. Former med den lågsudovitiska ändelsen förekommer bara några få gånger i den analyserade texten, t.ex.: [...] kada Motinas apſykabyna, nes netoly nu wyns antra buwa [...] 20₂₇–₂₈; Giwena tyn kieles dynas, anyi waykiele ſzwęty Jezufas yr Jonas loſkaway ant wynts antra weyziedamy, yr źierta wodamy 40₉–₁₁; [...] jus ne źynote, muſyi wyn c źmogus numyrty už wyſa ſwieta, ne kaypo turietum wyſas ſwietas prapulty 109₁₁–₁₂.

Vokalen i ändelsen av det diskuterade maskulina räkneordets nominativform föll bort medan stammen fortfarande innehöll ė, dvs. *vę̇nas; därför är wyns, wyn c och wynts de autentiska dialektformerna.

2. Genitivformerna av räkneordet i singularis har ändelsen -a både i maskulinum och femininum, t.ex.: O anyi pakiely akis fawa nieka neregjeje, tyktay wyina Jezula Chriſtuſa 89₁₇–₁₈; Pyrmu wyina rąka ſugroby, yr ne afzryję wyny prymuſie, jog až gilas y ąntrapufy Kriziąws yſzeje 223₂₅–₂₆.

I den jämförande dialekten har även singularis ackusativformen förkortats till -a (vę̇inâ ~ viéną) från *-an̄⁸.

3. Singularis instrumentalisändelsen är -u = [ọ]⁹, t.ex.: Tynay priſz anà wyinu kielu kławpynieje, yr abłudnay ij ſweykyna kalbiedamy 205₂₆–₂₇; Pyrmu dydy pakara Jezula milawſe: Kurſay ju wyinu Motryſzky gylus dayktus apey yſzganima kalbieje [...] 78₁₃–₁₅.

I den jämförande dialekten är singularis instrumentalisformens ändelse -o, belagd i Ziuwatas (vę̇inò ~ viénu, viéna). Singularis ackusativform hos de aktuella räkneorden

7 Observera att den feminina formen i den analyserade texten används med monoftong (om sådana former, se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 17).

8 Plačiau dėl šios galūnės kilmės žr. Vaičiakauskytė 2002b: 15, 36.

9 Här och fortsättningsvis återges i texten, inom hakparenteser och enligt Ziwatos grafik och stavning, translittererade fonetiska dialektändelser som inte överensstämmer med textens stavning.

Straipsniai / Articles

157

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

formens flexion är –a, medan instrumentalisformens är –o. Detta beror på att de långa obetonade cirkumflexändelserna i nordžemaitiska förkortades tidigare än de akuta (jfr Girdenis 2001: 174; se även Vaičiakauskytė 2002b: 37).

4. Maskulinumformen i singularis inessiv har ändelsen –amy = [amę], medan femininumformen har –o, –oy och –oj, t.ex.: Zwyczajus griekiey norint w yin a m y, kurflay ant fugriešiyima prymufyje 319_8–9; Tropyios w y i n o dyno fubatos, kada buwa Baźničioy, ftojos yr skayte knigas Izaiošiaws Praraka 59_5–7; Ateje dynoy w y i n o y Jezulas milawlis tamy Miefty Kafarnawy y namus S. Petra 66_11–12; Razkaźniamfis yr milawlis Ponas Jezufas, prašitas buwa w y i n o j dynoj ant pietu pry Symona rawputoje, o tafey buwa Lycemerniku 69_7–9.

I den sydvästžemaitiska dialekten är singularis inessivändelserna –amę och –uo (vė́inà–mė ~ vienamè, vė́inūo ~ vienol[jè]). Observera att de grafiska varianterna av ändelsen för räkneordets femininumform i singularis inessiv i texten sammanfaller med substantivformerna, dvs. ändelserna hos båda nominala orden kongruerar (jfr de anförda exemplen i femininum).

5. Maskulinumformens ändelse i pluralis nominativ är –y = [e], t.ex.: Tada w y i n y kalbieje, jog ira czernakriźniks, ne užłaykus Zokana židu 179_6–8.

I Ziwato sammanfaller den aktuella räkneordets pluralis nominativform i maskulinum (någon femininumform är inte belagd) med den som används i den sydvästžemaitiska dialekten (vė́inę ~ vienì). Denna räkneordsändelse har pronominellt ursprung¹⁰.

6. Maskulinumformerna i pluralis ackusativ (någon femininumform är inte belagd) har ändelsen –us, t.ex.: Kelfes Enoks yr Eliošius Prarakay, kurie w y i n u s wieroy patwirtins, kiy tus y wiera afabliway židus wers 309_17–19.

Ändelsen –us förekommer också i pluralis ackusativ hos dagens kretingabor (vė́inʹūs ~ vienus). Flexionens –us i räkneordens aktuella kasus har lånats från u-stammen¹¹.

2. I Ziwatos dialekt är, förutom de räkneord som just har diskuterats, även paradigm för räkneorden du 39₄, dwy 331₂₂ väl bevarade. Endast inessiv- och vokativformer saknas (se paradigmet).

Nom. du 39₄ ~ dò Nom. dwy 331₂₂ ~ dvè Gen. dwyju 42₇ ~ dvėǰū Gen. dwyiu 106₂ ~ dvėǰū Dat. dum 266₁₀ ~ dòm Dat. dwym 61₅ ~ dvēm Ack. du 3₁ ~ dò Ack. dwy 20₈ ~ dvè Instr. dum 209₇ ~ dòm Instr. dwym 205₁₆ ~ dvēm Iness. – Iness. – Vok. – Vok. –

10 Plačiau apie šios galūnės kilmę ir raidą žr. Aleksandravičius 1967: 222; dar plg. Zinkevičius 1966: 271, žemėl. nr. 22; 309–310.

11 Plačiau dėl šios galūnės kilmės ir raidos žr. Vaičiakauskytė 2002b: 19.

158

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

1. Nominativ- och ackusativändelserna är -u = [ọ], -y = [ẹ], t.ex.: Akyjlmyrknju du Aniohu ftojos, yr kà anims ifakie Ponas Jezufas yfz prowije 57^12–13; Kada Daržėlie meldžiaws yfztekejie yfz munas Krawje lafzu afztunioleka tukftančiu d u šimtu d w y d e š i m - t y yr pækiy 331^21–22.

I Kretingaområdet används samma former som de som beläggs i Ziwatas (dọ̃ ~ dù, dvẹ̃ ~ dùi). Maskulinumformens nominativ- och ackusativändelse -ọ förkortades (troligen genom proklis) från *-ō, medan femininumändelsen -ẹ förkortades från *-ę¹².

2. Genitivändelsen är -u, t.ex.: Aynofius prakieyktafis yfzwidys Jezufa, d w y j u dayktu jo klawfe 174^3–4.

I den jämförda dialekten sammanfaller genitivformen med den belagda formen i den analyserade texten (dvẹjū̃ ~ dvijū̃). I vissa dialektpunkter (Kretinga, Budria) har dock det ålderdomliga -n eller -m bevarats i ändelsen: dvẹjūn¹³ (jfr Aleksandravičius 1967: 238).

3. Dativ- och instrumentalisformerna används med flexionerna -um = [ọm], -ym = [ẹm], t.ex.: Ponas Jezufas pafyrode d u m Mokityniurn Eytantyms y Ermaus 266¹⁰, Jog qnfay dabrawalnay diel yfzganima Swieta norjeje numyrty, o d u m dayktum dydefney aną apkalbieje [...]; Dyinu arba d w y m pyrmejney, diet pryfygatawoima ant węfeles 61^4–6; [...] Jpawzdamy jem ant Galwos Szwe, tos fu d w y m kartym [...] 205^15–16.

I Kretingadialekten skiljer sig dativ- och instrumentalisformerna inte från de belagda i Ziwate (dọm ~ dùm, dvẹm ~ dùim). Dativ och instrumentalis av femininumräkneorden skiljer sig endast genom accentintonationen och den därtill hörande tillbakadragna betoningen (jfr paradigmet; se även Vaičiakauskytė 2002b: 39; Aleksandravičius 1963: 105). Dialektformerna dum, dvimdum, dvim i dagens dialekter är en samogitisk nybildning, bildad av nominativ singularis och formanten -m, dvs. dọ + -m, dvẹ + -m (jfr Aleksandravičius 1967: 239; Girdenis 1962: 215; Kazlauskas 1968: 128).

3. Räkneordet tris 50₁ har också ett ofullständigt paradigm: i Ziwate förekommer inga lokativ- eller vokativformer av detta räkneord.

V. tris 50₁ ~ trĩs

K. tryju 14₂₂ ~ trẹjū

N. trims 156₂₆ ~ trĩms

G. tris 20₁₄ ~ trìs

Įn. trymis 115₁₄ ~ trèmìs

Vt. –

Š. –

¹² Dar dėl lyčių du ir dvi kilmės žr. Zinkevičius 1981: 57–58.

¹³Troligen uttalades även på Ziwatos tid genitivändelsen i nominalformer med nasal vokal (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 18); se även Aleksandravičius 1963: 102.

Straipsniai / Articles

159

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

1. Nominativändelsen är -is, t.ex.: Weyżiek ćion źmagau, t r i s cuday 50₁. I den jämförande dialekten slutar den behandlade räkneordets nominativform på ändelsen –īs (trīs ~ trȳs). Nominativböjningen hos det aktuella räkneordet har utvecklats ur i-stammen (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 51–52; jfr även Būga 1958: 566).

2. Genitivformen har ändelsen -u, t.ex.: Mokikes źmagau nu tos Pagonkas t r y ju dayktu 85₁₆–₁₇.

I Kretingaområdet sammanfaller genitivformen av detta räkneord med formen i Ziwato (trėjū ~ trijų). På vissa dialektorter har -n eller -m bevarats i genitiv (liksom hos andra nominalord): trėjūn (jfr Aleksandravičius 1967: 238).

3. Dativ-, ackusativ- och instrumentalisformerna har övertagit i-stammens ändelser: -ims, -is och -mis, t.ex.: [...] potam pradieje fu dydziu fmutku t r i m s Mokitynems kalbiety [...] 156₂₆–₂₇; Apey tą, ką Jezus milawfis nu Dwilekas metu dare, yr fprowojos pakol deje t r i s defimtis 51₁–₂; Hey, Hey, Hey, Wach, kurfay griawni Baźńićiy Diewa, o t r y m i s dynomis ię pabudawoj 229₁₈–₂₀.

I ŠVŽK-området sammanfaller dativ- och ackusativkasusen med formerna i den analyserade texten (trīms ~ trìms, trīs ~ trīs, trę̀mìs ~ trimìs¹⁴). I den nutida Kretingadialekten förekommer dock ofta även förkortade instrumentalisformer.

4. Räkneordsparadigmen för räkneorden från 4 till 9 är också ofullständiga:

N. šiésy 19₃ ~ šešė N. kietures 37₂₂ ~ kė̇torės G. pi̇ekiu 102₈ ~ pęńkū G. kieturiu 208₂₇–₂₀₉₁ ~ kė̇turū̃ D. – D. – A. kieturis 303₈, kieturius 55₆ ~ kė̇toris A. kietures 55₁ ~ kė̇tores I. šiésies 126₃, siésieys 322₂₄ ~ šešės I. kieturiomis 311₁₉ ~ kė̇turū̃mìs L. – L. – Ill. – Ill. –

1. Maskulina räkneords nominativändelser är -y = [ę], -i, medan femininum har ändelsen -es, t.ex.: To paznoćiyma znokay f e p t i n y 325₁₁; Znokay to ira aſztuni 318₂₇–₃₁₉₁; Kada jaw k i e t u r e s deśimtis dienu yſz eje po pagimdima Sunaws Diewa [...] 37₂₂–₂₃.

I ŠVŽK-dialekten har nominativformerna för de behandlade räkneorden ändelserna -ę och -ęs (šęšę ~ šeši, šę́šęs ~ šešios). Det bör noteras att vokalen i i nominativändelsen hos räkneordet aſztuni 319₁ inte har vidgats (se exemplet ovan). Detta är sannolikt ett tillfälligt korrekturfel eller resultatet av sporadisk höglandsk påverkan.

2. Genitivändelsen är -’u, t.ex.: Jezufas milawfis Pylotuy nieka ne atlākie, o tay diel k i e t u r i u pryčinu 208₂₇–₂₀₉₁.

Genitiven av Kretingas räkneord sammanfaller med den belagda formen i den analyserade texten (šęšū, ~ šešių).

14 Įnagininko forma šiaurės žemaičių gali būti ir trīms (plg. Girdenis 1996: 25).

160

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

3. Ackusativändelser: -is, -’us och -es, t.ex.: Apey kieturis dayktus paskučiavus: Apey fmerti, apey fuda, apey Pekla, yr apey amžyna garby 303_8–10; Uwōzok čionay kieturius duchawnus darbus, kuryi padeda, tay ira, ipatingas giwenymas, Madlitwa, poftyniks, yr kuna karoims 55_6–8; Potam kada kietures dešimtis dienu yr naktu yžeje, trofka qnlay, kurflay wyfa fwieta penieje yr žiwuje 55_18–20.

I Kretinga-dialekten (šėšis ~ šėšis, šėšės ~ šėšias) har maskulina räkneord ändelsen -is för konsonantstam, vilken, som Zigmas Zinkevičius (1981: 59) hävdar, vittnar om ett spår av den forntida konsonantstammen r. I de nordliga samogitiska dialekterna används numera även keturius i stället för pluralens ackusativform keturis (Girdenis 1996: 51, 56). I Kretinga-området är sådana former till och med vanligare. Räkneorden har naturligtvis övertagit denna böjning från adjektivparadigmet (jfr žalius, gražius). En sådan ackusativform förekommer en gång även i den analyserade texten (se det andra exemplet ovan).

4. Instrumentalisformen har följande ändelser: -eys, -es = [e˙s], -’omis, t.ex.: Regi dabar wyfa kuna muna fweyka, ale Petnic̄io yszwijfi, fu šiešiomis tukftančiomis, šiešies šimtas, šiešiomis dešimtymis, yr šiešiomis ronomis pry ftulpa fu ronita, yr dawgiesne 126_2–5; Afakims? Siešieys fpaabays 322₂₄.

I ŠVŽK-dialekten är instrumentalisformerna (šėšės ~ šėšiais, šėšioms ~ šėšiom(i)s). I Ziwate används omväxlande instrumentalisformen av maskulina räkneord med den samogitiska, monoftongerade ändelsen -es och den aukštaitiska formen (jfr exemplen ovan; närmare, se Vaičiakauskytė 2002b: 17). Instrumentalisformen av feminina räkneord (liksom substantiv och adjektiv) används genomgående i Ziwate ännu i sin oförkortade form (närmare, se Vaičiakauskytė 2002b: 44, 74).

5. Former av räkneordet dešimtis 225₁ används i Ziwate oftast i pluralisk betydelse. Singularformen förekommer bara en gång. Det aktuella räkneordet böjs som substantiv med i-stam (jfr Vaičiakauskytė 2002a: 223–236; se även Vaičiakauskytė 2002b: 50–62), och därför upprepas inte detta i artikeln. Här nämns endast de frågor som är relevanta för det aktuella räkneordets böjningsutveckling. Räkneordets paradigm ser ut så här:

Nominativ dešimtis 225₁ ~ dèšimtis

Ackusativ defimtiu 95₁₆, dešimtu 51₅ ~ dèšimtũ / dèšimtũn¹⁵

Dativ –

Genitiv dešimti 133₇, dešimtis 37₂₂ ~ dèšimt’i, dèšimtis

Instrumentalis dešimtymis 126₄ ~ dèšimtėmis

Lokativ –

Illativ –

¹⁵ I vissa dialektpunkter har genitiven (liksom hos andra nomina) bevarat -n eller -m (jfr Aleksandravičius 1967: 238; se även fotnot 13).

Straipsniai / Articles

161

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

1. I Kretingaområdet används genitiv pluralformer (liksom hos andra substantiv) med ändelsen -u (dešimtū ~ dešimčių). Genitivformen dešimtu 51₅ som förekommer i den undersökta texten, dvs. där ändelsevokalen står efter en hård konsonant, ”avslöjar” att detta räkneord tidigare hade en konsonantstam (se även Vaičiakauskytė 2002b: 57).

2. Räkneord från 1 till 9 tillsammans med räkneordet dešimtis 225₁ kan skrivas som ett enda ord, men skrivs oftast som separata former, jfr trisdešimtis 295₁₆ och tris dešimtis 133₆. Den analyserade texten visar att invånarna i Kretinga i mitten av 1700-talet använde de obeskurna formerna av tiotalens räkneord. Räkneord fungerar i språket (jfr Girdenis 1962: 215) ungefär som etiketter, och därför är deras fonemiska sammansättning, särskilt ordslutet, förenklad. Denna förenkling i Kretingas dialekt tycks emellertid ha skett först efter mitten av 1700-talet.

3. I den jämförda dialekten varierar instrumentalformen – den kan ha ändelserna: -ęms och -ęmis (dešimtèm(i)s¹⁶ ~ dešimtim(i)s), eftersom de nordlitauiska dialekterna bäst har bevarat de fullständiga instrumentalformerna i plural, och detta gäller särskilt substantiv med i-stam (Zinkevičius 1966: 233; se även Vaičiakauskytė 2002b: 59). I Ziwate används instrumentalformerna i plural av räkneordet dešimtis i obeskuret skick.

6. Paradigmen för räkneorden från 11 till 19 är ofullständig i den analyserade texten – lokativ- och vokativformer förekommer inte. Dessa räkneord är sammansatta ord. Deras första led består av vissa räkneordsformer, medan det andra ledet utgörs av elementet -leka¹⁷. Äldre skrifter visar att motsvarande ordningstal ännu på 1500- och 1600-talen var ordgrupper, medan kardinaltalen redan på 1500- och 1600-talen hade former som vuxit samman enligt dagens typ (Zinkevičius 1981: 60). Ziwatas belägger inga sådana former.

V. dwileka 81₁₀ ~ dvîleka

K. dwilekas 152₁₄ ~ dvîlekas

N. dwilekay 46₁₆ ~ dvîlekâ

G. dwileka 152₁₄ ~ dvîleka

Įn. dwileku 143₄ ~ dvîlekǫ

Vt. –

Š. –

1. De behandlade räkneordens nominativ- och ackusativformer slutar på ändelsen -a, till exempel: Yr furinka kaypo butum dwileka pintyniu, truputiu kuriu lyka kur walgius 81_10–11; Mufu milawjis Ponas Jezujas, turiedamas metu dwileka, norieje uzlaykity pryfakimus Tiewa fawa 46_22–23.

¹⁶I ordslutet har sekundär kort diftong ofta medial accent i stället för den förväntade kontinuerliga accenten (Girdenis 1996: 25).

¹⁷ Dėl šio dėmens kilmės žr. Zinkevičius 1981: 61–63.

162

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

I Kretinga-dialekten sammanfaller nominativformen också med ackusativformen (dvîlek̃a ~ dvýleka). Även den undersökta texten vittnar om detta: i huvudsak används endast nominativ och ackusativ¹⁸. När neutrum försvann ur litauiskan kom ändelsen –a med tiden sannolikt att uppfattas som nominativändelsen (*–ā) eller ackusativändelsen (*–añ) i singularis hos ā-stamsubstantiv (jfr LKG 1965: 620). Därefter bildades också singularformer av ā-stam i de övriga kasusformerna. Uppgifter från och analys av de nordžemaitiska dialekterna (Girdenis 1996: 214, 252) visar att vokalen a i nominativens och ackusativens ändelser hos de aktuella räkneorden oftast uttalas starkt reducerad eller inte alls. Av stavningen att döma uttalades den ännu i nominativ- och ackusativändelsen i Ziwato-dialekten.

Som de analyserade exemplen i texten visar var vokalen i den andra leden –lek– i räkneorden 11–19 fortfarande öppen. Som bekant har žemaiter ė i stället för e i obetonad position mitt i ordet i vissa morfem (jfr Zinkevičius 1966: 58; se även Vaičiakauskytė 2002b: 53), varför uttalet i nordžemaitiska varierar: både e och ė förekommer. Varianter med ė är vanligare och är sannolikt de enda som används av yngre talare (Girdenis 1996: 117). Analysen av Ziwato stöder alltså uppfattningen att den arkaiska varianten är –lek– (jfr även Girdenis 1996: 252).

2. Genitivändelsen är –as, t.ex.: O Tamofius wyinas, yłz dwilekas kurſay wadynas Newierniku, ne buwa ſu jeys, kad ateje Jezufas 271_5–7.

I ŠVŽK-dialekten sammanfaller genitivformen med den belagda formen i Ziwate (dvîlekas ~ dvýlikos). Den žemaitiska ändelsen –as har sannolikt införts analogiskt efter nominativ och ackusativ i paradigmet för ā-stamsubstantiv (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 37).

3. Dativformen har ändelsen –ay = [ɑː], t.ex.: O nuto čiefa nerądama, apey darbus Jezufa milauſe, iki pat dwilekay metu 46_15–16.

I den jämförda dialekten har dativformen av de aktuella räkneorden, liksom hos ā-stamsubstantiv, en monoftongerad žemaitisk ändelse –a (dvîlekâ ~ dvýlikai) (se närmare Vaičiauskytė 2002b: 36). Ändelsen –ay som används i Ziwate bör självklart betraktas som ett resultat av aukštaitisering¹⁹.

4. Instrumentalisformen slutar på ändelsen –u = [ɔ], t.ex.: Ateje ſu dwileku Apaſztalu y Jeruzalu, idant tynay ſu anays, kaypo ſu ſawa milemays pyrmesney wećieriotum, ne kaypo ſu ieys parſyſtotum 143_3–6.

I ŠVŽK-dialekten skiljer sig instrumentalisformen inte från den belagda formen i den analyserade texten (dvîlekò ~ dvýlika).

¹⁸ Endast räkneordet dwileka 81₁₀ används, utöver de nämnda kasusformerna, även i genitiv, dativ och instrumentalis (se paradigmet), eftersom detta räkneord förknippas med det sakrala, t.ex.: ſu dwileku Apaſztalu 143_4–5 etc. Ett undantag är formen pſakiſlekas 25₁, som förekommer en enda gång.

¹⁹ Plačiau apie tai žr. Vaičiauskytė 2002b: 17.

Straipsniai / Articles

163

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

7. I den undersökta texten förekommer inga nominativformer av räkneordet 100 (t.ex. šimta 64₁₂), och endast pluralformer används. Detta räkneord böjs som substantiv med o-stam, vilka behandlas av Vaičiakauskytė (2002b: 12–27), varför detta inte upprepas i föreliggande artikel. I den jämförda dialekten används sådana former av detta räkneord som är belagda i den analyserade texten. Således är paradigmet för det analyserade räkneordet följande:

Nominativ –

Genitiv šimtu₈ ~ šimtų / šimtų

Dativ –

Ackusativ šimtus₁₆ ~ šimtùs

Instrumentalis šimtas₃ ~ šimtãs

Lokativ –

Illativ –

8. Av alla kardinaltal som används i Žiwate återstår räkneordet tukfątąnte 332₁₃ att behandla. Som den undersökta texten visar hade detta räkneord i Kretingas dialekt redan vid mitten av 1700-talet övergått från den gamla i-stammen till ē-stammen²⁰; endast pluralens instrumentalisform har en ändelse av iā-stammen (se paradigmet), vilket sannolikt bör betraktas som en hyperkorrektion av författaren. Böjningen av detta räkneord sammanfaller med böjningen av substantiv med ē-stam (jfr Vaičiakauskienė 2013: 62–65); därför behandlas i arbetet de kasusformer i paradigmet som är relevanta för utvecklingen av böjningen av det aktuella räkneordet.

Singular

Plural

Nominativ tukfątąnte₁₃ ~ túkstônte

Nominativ tukfątąntes₁₅ ~ túkstôntes

Genitiv tukfúntes₁₁ ~ túkstôntes

Genitiv tukfątanciú₈₀ ~ túkstôņũ

Dativ –

N. –

G. tukfątṇy₁₅ ~ túkstôṇt^e

G. tukfąntes₁₀ ~ túkstôntes

Ins. –

Ins. tukfąntančiomis₁₂₆ ~ túkstôņčùomis

L. –

L. –

Ad. –

Ad. –

1. Ändelsen på nominativ singularis är -e, t.ex.: Gałwo nu Erſzkiesiu²¹ karunas (y kurę kietures dešimtis kartu wiezdays užgawa, tąnkiev ie dielodamy) buwa ronu gylu tukfątąnte 332_11–13

²⁰ Aleksandravičiaus (1967: 241) teigimu, šis skaitvardis dažniausiai linksniuojamas kaip i kamienis daiktavardis ir tik retkarčiais pasakomas su ē kamieno galūnėmis. Veikiausiai aptariamas skaitvardis yra visuotinai perėmęs ē kamieno fleksiją dabartinėje kretingiškių patarmėje. Tai liudytų ir analizuojamas tekstas.

²¹ Detta är sannolikt ett korrekturfel, eftersom detta ord, utifrån textens grafik och stavning (se Vaičiakauskytė 2002b: 6), borde skrivas Erſzkieziu.

164

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

I Kretingadialektens område har detta räkneord, som redan nämnts, en ändelse -ę av ē-stamtyp (tūkstōntę ~ tūkstantė). Ziwatas återger en vokal e²² som ännu inte har genomgått vokalförträngning. Att vokalförträngningen är sen framgår också av det breda e som andra samogitiska dialekter har; se närmare Girdenis 2000a: 232–236; Vaičiakauskytė 2002b: 49; jämför även Aleksandravičius 1963: 111; Būga 1958: 560.

2. Instrumentalis pluralis har, som redan nämnts, ändelsen –’omis av iā-stamtyp, t.ex.: Regi dabar wÿsa kuna muna śweyka, ale Petnicio yszwiji, Ju śiešiomis tu kʃftančio-mis […] 126_2–3.

Ändelsen i instrumentalis pluralis i Kretingadialekten tillhör ē-stammen: –iems (tūkstōntiems ~ tūkstantėm(i)s). Som exemplet visar var instrumentalisformen av det aktuella räkneordet i Ziwato-dialekten ännu inte förkortad, medan ändelsen –’omis av iā-stamtyp, som redan nämnts, bör betraktas som ett fall av hyperkorrektion.

Multiplikativa räkneord

I Ziwato-dialekten används multiplikativa räkneord, som brukligt, tillsammans med substantiv i plural (möjligen också parform). Ackusativformen av dessa räkneord används oftast. Utöver den nämnda formen förekommer även satser med nominativ och genitiv. Böjningen av dessa räkneord sammanfaller med böjningen av adjektiv av o-stamtyp (jfr Vaičiakauskytė 2002b: 72–73). Därmed kunde följande paradigm för multiplikativa räkneord upprättas:

N. trejy 225₁ ~ trėjė²³

G. septineriu 52₂₁ ~ sèptìnėrū

D. –

A. trejus 217₃ ~ trėjùs

I. –

L. –

V. –

Kollektiva räkneord

I den analyserade texten förekommer en gång en ackusativform av kollektivt räkneord piękieta 81₂, nämligen: Ira ćionay wyinas waykielis, kurfay tur piękieta dunas bakanelu yr dwy źuwy [...] 81_1–3. I övrigt är dessa räkneord helt främmande för samogiterna. Det bör nämnas att nordliga samogiter numera använder dem endast i den fasta förbindelsen púors trẽits (jfr Aleksandravičius 1967: 243; se även Girdenis 1996: 22).

²² Plačiau apie šios galūnės raidą žr. Vaičiakauskytė 2002b: 46; Vaičiakauskienė 2013: 62. Nesusiaurėjusi balsį e Ziwatas fiksuoja ir šio skaitvardžio daugiskaitos vardininko ir galininko formose, pvz.: Diel tyrionyfzka ſuronyima Gałwos karunu, yfzekieje krawje łafzu tris t u kʃt ą n t e s […] 332₁₄–₁₅; Kada par piękes t u kʃt a n t e s metu yr daugiaws mizerna gymyne zmonia karota buwa ant prapulties 1_10–12.

²³ Nordliga samogiter säger ofta inte metâ, utan mèts, och därför förekommer, i stället för de vanliga uttrycken trėjė metâ, trėjùs mèts, även sådana kombinationer som till exempel trīs metâ, trīs mèts (jfr Girdenis 1996: 69).

Straipsniai / Articles

165

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

Bråktal

I Ziwate förekommer en gång även bråktalet puskietwyrtas 309₂₂. Som den belagda formen visar har genitiv i den analyserade texten den samogitiska ändelsen –as, till exempel: [...] yr gulieley kunay anu p a r p u s k i e t w y r t a s dienos Jeruzaluy regiemay, ku-ryi anus užmufz tiesijes 309_21–23.

ORDNINGSTAL

1. I Ziwatos text används ordningstal förhållandevis ofta. De vanligaste är från 1 till 10. Det är värt att uppmärksamma att ordningstalen Ziwatos dialekt ännu hade i bruk Sekmas 288₁₉ ’sjunde’ och afzmus 288₂₅ ’åttonde’. I den jämförda dialekten används dessa räkneord numera knappast alls – äldre personer säger dem sällan och då fakultativt. Det förekommer också enstaka former av sammansatta ordningstal, till exempel kieturiolektay 37₁₅, piɛkiolektamy 298₂. Det bör också nämnas att endast singularformer av ordningstalen används. Ett undantag är den maskulina pluralgenitivformen antru 312₂₃, som förekommer en gång. Ordningstalen böjs och betonas som adjektiv med stammen o (f. ā) (jfr Vaičiakauskytė 2002b: 68–95). Här behandlas de kasus i paradigm för dessa räkneord som är relevanta för böjningsutvecklingen.

Maskulinum Femininum N. ąntras 160₁₀, pęnkts 310₁₆ ~ õntros, pęnkts N. ąntra 209₅ ~ õntrà G. antra 20₂₈ ~ õntra G. àntros 4₂₂ ~ õntrùos D. antram 147₇ ~ õntrâm D. àntray 20₁₂ ~ õntrā; / ontrâ: A. àntra 136₂₄ ~ õntra A. àntra 224₉ ~ õntra In. pyrmu 196₁₆ ~ pẽrmò In. – Se àntramy 295₁₂ ~ õntràmè Se antroy 258₂ ~ õntrũo Ill. – Ill. –

1. Vyriškosios giminės skaitvardžių vardininko formos galūnės yra –as, –s, –us = [ɔs], o moteriškosios – –a, pvz.: Apaſztalu qn t r a s apłakimas 160₁₀; Pęnkts znoks 310₁₆; Sekmus znoks 312₁₇; Antra karuna wadinta ira Panelu, o ta Paneliems ira duta, apey kures gieda Bažnicia Szwęta 294_14–16; Aſzmus Chors prieme ę, Cherubynay, garbindamy jos Wiera [...] 288_25–26.

I den jämförda dialekten är singularens nominativformer desamma som de som beläggs i Ziwate (õntrˢə ~ àntras, pęnkts ~ pẽnktas, õntrā ~ antrà). Som exemplen ur den analyserade texten visar är maskulina ordningstals nominativformer på –as höglandsspråkliga. Detta visas tydligast av bruket av former på –us = [ɔs] (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 13; jfr även Girdenis, Girdenienė 1997: 22).

166

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

2. Genitivändelserna i singular är –a och –os, medan genitiv i plural har –u, t.ex.: Givena tyn kielės dynas, anyi waykiele fzwaty Jezusas yr Jonas loskaway ant wyn̄ts a n t r a weyzīedamy, yr zīertawodamy 40_9–11; [...] ylz a n t r o s fzalyis fiedieje Motina ano kaypo fzul̄yne wyfokios milašyr̄dites 136–137_26–1; Kada ant kal̄na Aliwu fiefes Majeftoty fawa, terp Aniolu, fufyrinkufes regies wyfas gymynes, yr atlacis wyinus nu a n t r u [...] 312_21–23.

I Kretingaområdet sammanfaller maskulina former av ordningstal med formerna i Ziwato, medan genitiv av feminina räkneord i nordžemaitiska dialekten vanligen har betoning på stammen, inte på ändelsen (õntrᵃs ~ añtros) (Girdenis 1996: 145). Ziwate visar den diskuterade formen med –os att denna böjningsform tidigare hade ändelsebetoning i dialekten (se det presenterade paradigmet; jfr även Vaičiakauskytė 2002b: 36).

3. Dativändelserna är –am och –ay = [aˑ], t.ex.: Jey tada afz numazgojaw koies jufu, Ponas Mokitojes: yr jus kalty efte wyinas a n t r a m kojes mazgoty 147_5–7; [...] yr teyp dydes linkfmybes paſakoie wyina ą n t r a y [...] 20_11–12.

I ŠVŽK sammanfaller dativformen av maskulina räkneord med formen i Ziwato-underdialekten, medan feminina räkneord har den monoftongerade ändelsen –a (ontrâm ~ antrám, õntrâˑ / ontrâˑ ~ añtrai). Ziwate skrivs den högaittiska ändelsen –ay (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 17). Det bör noteras att feminin dativ singular i den undersökta texten en gång förekommer med en monoftong: trete 8₄ ~ tretê ’till den tredje’.

4. Maskulina ordningstals lokativändelse är –amy = [amę], medan feminina former markeras med de grafiska varianterna –o, –oy, –oj, t.ex.: Pęnkta karuna ira žiwata, apey kurę parašie Jonas fzwętas Apokalipfiu (kures wadȳnama knigas taiemničiu Diewa) ą n t r a m y k apytuly 295_10–12; A n t r o y dynoj, tay ira, Subatoj, eje Biskupay židu pry Pylota, kalbiedamy [...] 258_1–2; Kada ateje dyn̄a Szwętes weliku, kurioy dynoj mufyie užmufzty ant wakara awyneli, tay ira k i e t w y r t o dešimtoj dynoj Mienelys pyrmoie (tay ira) Marčiawa: o p ę k t o dešimto dynoj, praſydieje Szwęte weliku [...] 138_4–7.

I Kretingas dialekt har de aktuella formerna genomgått morfologisk förkortning (õntrám ~ antram[è], õntrũo ~ antro[jè]), medan oförkortade former förekommer på andra platser i den jämförda underdialekten. Lokativformen av maskulina ordningstal, liksom hos andra nominalord (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 15–16), var ännu oförkortad.

2. I den undersökta texten används komparativ- och superlativformer av räkneordet pirmas, pirma²⁴. Här ges några intressanta meningar med komparativ- och superlativformer, t.ex.: O milawfis Jezusas anims tare: Užtyj̄a užtyj̄a ſakaw jums, jog p y r m e s n i s ne kaypo Abrahamas buwa 102_10–11; Tą p y r m i a w ſi znoka yr cuda Padare Ponas Jezusas yr itykeje i ang Mokityney jo 62_7–9.

²⁴ Mer om adjektivens gradformer, se (DLKG 245; se även Paulauskienė 1994: 245–246 m.fl.).

Straipsniai / Articles

167

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

3. Alla ordningstal kan ha pronominalformer (jfr DLKG: 245). Ziwate används också pronominala ordningstal²⁵. Här återger vi några intressanta meningar med pronominala ordningstal ur den analyserade texten, t.ex.: Pa-layminty ira ubagay dwåsioy (tay ira pyrmyi žodey) nes anu ira Karalifte Dangaws 63_19–21; [...] garby tu, kuri ira po Diewa pyrmoj, ant amžiu amžinuju 292_9–10; [...] kur buwa paskutyne wečiere, giwena, iki dėsìmtofes dyinos, tay ira, iki Sekminiu 276_12–14; Jezus milawfis tuo cieflu pry Motinas žiwaty giwena iki dewintoje mienefys 24_7–8.

SLUTSATSER

Efter att ha analyserat räkneorden i Ziwato-dialekten och jämfört dem med ŠVŽK-dialekten kan följande sammanfattande slutsatser dras.

1. Som den undersökta texten visar hade räkneordet dešimtis ännu inte förkortats i kretingadialekten i mitten av 1700-talet; därför användes även tiotalsformerna allmänt utan förkortning.

2. Genitiv plural av räkneordet dešimtys, formen dešimtu 51₅, vid sidan av defimtiu 95₁₆, visar att detta räkneord tidigare har haft en konsonantstam.

3. Vokalen i det andra ledet -lek- i sammansatta räkneord hade ännu inte genomgått vokalförträngning. Analysen av Ziwa-to visar att den mer arkaiska varianten är -lek-. I den nutida kretingadialekten bland de nordliga samogitiska dialekterna används fakultativt former med -lek- och med -lęk-; former med en förträngd ändelsevokal är vanligare.

4. Redan i Ziwato-dialekten hade räkneordet tūkstantis gått från den äldre i-stammen till ē-stammen.

5. I mitten av 1700-talet använde kretingaborna fortfarande ordningstalen sek­mus 288₁₉ ’sjunde’ och afzmus 288₂₅ ’åttonde’. Dessa räkneord har nu försvunnit ur den jämförda dialekten.

LITERATŪRA

A l e k s a n d r a v i č i u s J u o z a s 1963: Kretingos tarmės daiktavardžio kait ybos ypatybės ir galūnių raida. – Kalbotyra 9, 101–117.

A l e k s a n d r a v i č i u s J u o z a s 1967: Kretingos tarmė. Daktaro disertacija. Vilniaus universitetas.

B ū g a K a z i m i e r a s 1958: Rinktiniai raštai 1. Vilnius: Valstybinė polit. ir moksl. lit. leidykla.

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, vyr. red. Vytautas Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2006.

²⁵ Kelintinių skaitvardžių įvardžiuotinės formos sutampa su atitinkamų būdvardžių formomis (plg. Vaičiakauskytė 2002b: 90–95).

168

Acta Linguistica Lithuanica LXX

1759 metų Ziwato skaitvardžių linksniavimas ir jų raida

Girdenis Aleksas 1962: Tirkšlių tarmės morfologija ir žodžių darba (rankraštis).

Girdenis Aleksas 1996: Taip šneka tirkšliškiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Girdenis Aleksas 2000a: Kalbotyros darbai 1. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Girdenis Aleksas 2000b: Kalbotyros darbai 2. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Girdenis Aleksas 2001: Kalbotyros darbai 3. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Girdenis Aleksas, Girdenienė Danutė 1997: 1759 metų Ziwato indeksas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Girdenis Aleksas, Skirmantas Petras 1998: 1759 metų Ziwatas. (Faksimilinis leidinys). Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Grinaveckis Vladas 1973: Žemaičių tarmių istorija. Vilnius: Mintis.

Kazlauskas Jonas 1968: Lietuvių kalbos istorinė gramatika. Vilnius: Mintis.

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 1. Fonetika ir morfologija, ats. red. Kazys Ulvydas. Vilnius: Mintis, 1965.

Palionis Jonas 1979: Lietuvių literatūrinės kalbos istorija. Vilnius: Mokslas.

Palionis Jonas 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Paulaukienė Aldona 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Paskaitos lituanistams. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Rosinas Albertas 1995: Baltų kalbų įvardžiai: morfologijos raida. Vilnius: Vilniaus universitetas.

Subačius Giedrius 1998: Žemaičių bendrinės kalbos idėjos: XIX amžiaus pradžia. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Vaičiakauskytė Sonata 2001: 1759 metų Ziwato o, io, iio kamienų daiktavardžiai ir jų raida. – Kalbotyra 50(1), 119–133.

Vaičiakauskytė Sonata 2002a: 1759 metų Ziwato i ir priebal­s inio kamieno daiktavardžiai ir jų raida. – Baltistica 36(2), 223–236.

Vaičiakauskytė Sonata 2002b: 1759 metų Ziwato vardažodžio linksniavimo sistema. Dak­taro disertacija. Vilniaus pedagoginis universitetas.

Vaičiakauskienė Sonata 2004a: 1759 metų Ziwato gimininiai įvardžiai ir jų raida. – Kalbotyra 53, 81–91.

Vaičiakauskienė Sonata 2004b: 1759 metų Ziwato negimininiai įvardžiai ir jų raida. – Baltistica 39(2), 279–287.

Vaičiakauskienė Sonata 2005: 1759 metų „Ziwato“ u ir iu kamieno daiktavardžiai ir jų raida. – Acta Linguistica Lithuanica 53, 91–99.

Straipsniai / Articles

169

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

Vaičiakauskienė Sonata 2013: 1759 metų Ziwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida. – Acta Linguistica Lithuanica 68, 51–70.

Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija. Vilnius: Mintis.

Zinkevičius Zigmas 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 1. Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 1981: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 2. Vilnius: Mokslas.

Declension of Numerals in the 1759 ZIWATAS and Their Development

SUMMARY

The article analyses the declension of numerals in the best 18^th century monument of writing of the North Samogitian sub-dialect of Kretinga, the 1759 Ziwatas, and their development. The goal of research is to analyse and provide a synchronic description of declension of the numeral of the sub-dialect of the Ziwatas; to compare the declension paradigms of the numeral in contemporary Northwest Samogitian sub-dialect of Kretinga and the sub-dialect under analysis. The paper focuses on the development of the nominal; it discusses the origin of endings and tries to explain the reasons and motives of change. Internal reconstruction and comparative methods enabled the reconstruction of the declension system of the numeral of the 18^th century North Samogitian sub-dialect of Kretinga.

The analysis of numerals in the sub-dialect of the Ziwatas and their comparison with contemporary North Samogitian sub-dialect of Kretinga revealed that in the mid-18^th century the sub-dialect of Kretinga still featured an un-shortened form of the numeral dešimtis (ten); therefore, the forms of tens are universally used un-shortened. What is more, the plural genitive form of the numeral dešimtys, dešimtų 51₅ next to dešimčių 95₁₆, shows that the numeral used to have a consonantal stem.

The study of numerals in the sub-dialect under analysis shows that the vowel of the second component -lek- in compound numerals was still not narrowed. The analysis of the Ziwatas validates the idea that -lek- is a more archaic variant. Contemporary North Samogitian sub-dialect of Kretinga uses the forms with -lek- and -lęk- optionally; more common forms are those with a narrowed vowel of the ending.

The study leads to the conclusion that in the sub-dialect of the Ziwatas the numeral tūkstantis (thousand) had already shifted from the old i stem to ē stem.

Įteikta 2014 m. balandžio 16 d.

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ

Lietuvos edukologijos universitetas

Taraso Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius, Lietuva

[email protected]

170

Acta Linguistica Lithuanica LXX