LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ

Institutet för det litauiska språket

Forskningsområden: litauisk morfosyntax, typologisk morfosyntax, valens.

SUBSTANTIVETS NOMINATIV OCH INSTRUMENTALIS I FINITA ASKRIPTIVA BŪTI-SATser

Substantiv i nominativ och instrumental i finita askriptiva meningar med būti (to be)

SAMMANFATTNING

Straipsnyje kalbama apie predikatyvu einančio daiktavardžio žymėjimo galimą sąsają su nuosakomis reiškiamu modalumu. Nagrinėjamą medžiagą sudaro iš Dabartinės lietuvių kalbos tekstyno (DLKT) rinkti askriptyviniai finitini jungties būti sakiniai, kuriuose teigiamas predikatas pasakomas skirtingų nuosakų formomis. Laikomasi nuomonės, kad vertinamojo ir irealaus modalumo atžvilgiu morfosintaksinis žymėjimas yra laipsniškas ir preliminariai galima kalbėti apie santykinį polinkį dažniau vartoti predikatyvu einančio daiktavardžio įnagininką skalių episteminis > deontinis (tiesioginė > liepiamoji nuosaka) ir realus > irealus (tiesioginė > tariamoji nuosaka) atžvilgiu.

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar den möjliga kopplingen mellan markeringen av substantiviska predikativ och den modalitet som uttrycks genom modus. Det analyserade materialet består av askriptiva finita meningar med kopulan būti (to be), hämtade från Corpus of the Contemporary Lithuanian Language (CCLL), där ett positivt predikat uttrycks i former av olika modus. Utgångspunkten är att den morfosyntaktiska markeringen är gradvis i fråga om evaluativ och irrealis modalitet, och preliminärt kan man tala om en relativ tendens att använda instrumentalformen på substantiv som fungerar som predikativ längs skalorna epistemisk > deontisk (indikativ > imperativ) och real > irrealis (indikativ > konjunktiv).

NYCKELORD: modalitet, substantiviskt predikativ, morfosyntaktisk markering.

NYCKELORD: modalitet, substantiviskt predikativ, morfosyntaktisk markering.

Straipsniai / Articles

9

LORETA SEMĖNIENĖ

0. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Klasikiniuose lietuvių gramatikos darbuose teigiama, kad predikatyvu¹ einančio daiktavardžio žymėjimas derinamuoju ir / arba nederinamuoju linksniu jungties būti sakiniuose (an. copular sentence, vo. Prädikativsatz2), pavyzdžiui, Prisėsk, būsi svečias (plg. svečiu), susijęs su semantiniais ir formaliais kriterijais. Be chrestomatinės tapusios minties, jog daiktavardžio linksnį veikia predikatyvu pasakoma daikto pastovi arba laikina būsena³, taip pat teigiama, kad predikatyvo raiška susijusi ir su kait ybine jungties būti forma. Vienur, pavyzdžiui, pastebima, kad daiktavardžio „įnagininkas su būsimojo laiko būti kur kas dažnesnis“, su tariamosios nuosakos būti – „nėra itin dažnas“, o su liepiamosios nuosakos jungtimi „irgi nėra dažnas“ (Kursyvas mano. – L. V.-S.) (Šukys 1998: 245–247). Kitur laikomasi nuomonės, kad „daiktavardžio įnagininkas dažniau vartojamas su būsimojo laiko ar tariamosios nuosakos, rečiau – su kitų formų jungtimi“ (Kursyvas mano. – L. V.-S.) (Ambrazas, red., 2006: 505–506, plg. Ulvydas, red., 1976: 364).

Den sistnämnda uppfattningen och tanken att kopulaverbet varas böjda form påverkar den morfosyntaktiska märkningen av ett predikativt använt substantiv mer än det permanenta eller tillfälliga tillstånd hos föremålet som uttrycks av själva predikativet⁴, tillsammans med det material från Dabartinės lietuvių kalbos tekstyno⁵ (nedan DLKT) som stod till buds, föranledde en undersökning av om och hur substantivets kasus när det används som predikativ i afirmativa finita vara-satser korrelerar med det modusmarkerade modaliteten.

Med hänsyn till de ovan nämnda uppfattningarna söker artikeln svar på följande frågor:

(i) Om instrumentalis hos ett substantiv som används som predikativ exempelvis är vanligare med kopulans futurumform (jfr. Šukys 1998), innebär det då att dess användning kan—

¹Termen predikativ används i enlighet med Artūras Judžentis (2012: 69): ett ord som syntaktiskt är beroende av verbet, men semantiskt står i relation inte bara till det utan också till subjektet eller objektet. Ett sådant ords syntaktiska beroende kan uttryckas genom modifiering eller styrning.

² Inom litauisk språkvetenskap kallas sådana satser vanligen nominala (Ambrazas, red., 2006: 612). Artikeln behandlar askriptiva (eng. ascriptive) vara-satser, medan de så kallade ekvativa satserna lämnas åt sidan (eng. equative); de skiljs åt med hänsyn till referenten hos det ord som fungerar som predikativs unikalitet (eng. uniqueness), jfr.: Jonas yra mokytojas jämfört med Jonas yra mano geriausias draugas; Aš esu Loreta (se Hengeveld 1992: 73–105 för en utförligare diskussion). Prototypiska askriptiva satser har ett bestämt subjekt (ty. definit) och ett obestämt predikativ (ty. indefinit). I ekvativa satser är både subjektet och predikativet prototypiskt bestämda.

³ För en utförligare diskussion, se Semėnienė 2004 och den litteratur som behandlas där.

⁴ För en utförligare diskussion, se Semėnienė 2004 och den litteratur som behandlas där. Jfr. även exemplen som ges längre fram i artikeln.

⁵ Tillgänglig på internet: http://donelaitis.vdu.lt.

10

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finitiniuose askriptyviniuose būti sakiniuose

detta vara förknippas med verbets tempus kategori. Eller korrelerar den oftare använda substantivets instrumentalform tillsammans med futurumformen būti inte (enbart) med grammatisk tempus, utan (kanske även) med modalitet (på liknande sätt som i konjunktivens fall) (jfr Ambrazas 2006)⁶?

(ii) Modalitet uttrycks genom verbets modus. Kanske finns det en relativ tendens att dessutom (eng. redundant) markera den även med kasus. Med andra ord uttrycks modalitet kanske inte bara genom verbets, utan också genom substantivets grammatiska kategorier⁷.

För att besvara dessa frågor behandlas först kort modus och modalitet nedan (se 1), därefter grammatisk tempus och modalitet (se 2). Slutligen undersöks sambandet mellan modalitet och uttrycket för substantiv som predikativ (se 3–4), och slutsatser dras (se 5).

1. MODUS OCH MODALITET

I litauiska grammatiska arbeten definieras modus vanligtvis som modalitet uttryckt med verbets grammatiska medel, dvs. talarens förhållande till situationen med avseende på visshet, möjlighet, nödvändighet, villkor och så vidare (jfr Jablonskis 1922/1957: 258; Ulvydas, red., 1971: 55–56; Paulauskienė 1979: 141; Ambrazas, red., 2006: 304; Valeckienė 1998: 73; Holvoet, Judžentis 2004: 77–78; Judžentis 2012: 165). Modus klassificeras på olika sätt med avseende på betydelse och uttryck. I vissa framställningar urskiljs fem (Ulvydas, red., 1971: 65; Valeckienė 1998: 73), i andra fyra (Jablonskis 1922/1957: 257; Ambrazas, red., 2006: 304–305) eller tre (Paulauskienė 1979: 165–166; 1983: 252–253; 1994: 310–311; Holvoet, Judžentis 2004: 80–82; Holvoet 2010; Judžentis 2012: 172–177) modusformer. Pranas Gailiūnas i den akademiska Lietuvių kalbos gramatikoje och Adelė Valeckienė i Funkcinėje lietuvių kalbos gramatikoje urskilde flest – fem modus. I den förstnämnda behandlas indikativ, indirektiv, imperativ, konditionalis och desiderativ, medan den sistnämnda behandlar indikativ, indirektiv, imperativ, konditionalis och interrogativ. Jonas Jablonskis Lietuvių

⁶ ”Ett av de resultat som han [dvs. Ultan (1978)] rapporterar är att futurummarkörer ofta används i atemporala funktioner, särskilt funktioner förknippade med modus och modalitet. [...] Flera språk visade sig ha markörer vars primära funktion tycktes vara att uttrycka mood, men som också kunde användas för att uttrycka future time” (Bybee 1985: 156; jfr även ibid.: 157–159). Jfr ”Dessutom överlappar de epistemiska och evaluativa modusen i stor utsträckning, åtminstone inom det huvudsakliga området, irrealis-modaliteten, och delar ofta grammatisk kodning” (Givón 2001: 300–301, jfr även 358–361).

⁷ Exempelvis uttrycks modalitet också genom substantivets kasus i den nordaustraliska tangick språkfamiljen (se de Haan 2006: 40–41 för en utförligare behandling; jfr även ibid.: 43 i detta avseende).

Straipsniai / Articles

11

LORETA SEMĖNIENĖ

kalbos gramatikoje behandlar indikativ, konditionalis, imperativ och desiderativ, medan Vytautas Ambrazas i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje, utöver indikativ, konditionalis och imperativ, även tar upp indirektiv. I Aldona Paulauskienės, Aksel Holvoets och Artūras Judžentis arbeten urskiljs en treledad moduskategori bestående av indikativ, konditionalis och imperativ (jfr Holvoet 2010). Indirektiv hänförs här till evidentialitetskategorin (Holvoet, Judžentis 2004; Judžentis 2012) eller benämns ”en formellt uttryckt variant av indikativ” (Paulauskienė 1979: 158; 165), medan desiderativ (jfr tegul būna, tebūnie) hänförs till indikativ (Paulauskienė 1979: 160, 165; Holvoet 2010: 426).

Det finns olika klassificeringar av modalitetsbetydelser (jfr inter alia Palmer 2001; Frawley (ed.) 2006; Bybee 1985: 165–189; Bybbe, Perkins, Pagliuca 1994: 176–242; Paulauskienė 1979: 137–141; Holvoet, Judžentis 2004: 82–85; Holvoet 2007: 16–22; Plungian 2011: 189–215; Judžentis 2012: 166–169 och den litteratur som behandlas där). Med utgångspunkt i utländska lingvisters uppfattningar urskiljer nyare arbeten om litauisk lingvistik (Judžentis 2012: 166; Holvoet 2007; 2010; Holvoet, Judžentis 2004: 82–85), utifrån hur talaren bedömer situationen och förhåller sig till den, två typer av värderande modalitet (eng. speakers attitude enligt Givón 2001: 300; jfr Plungian 2011: 189–190, 198): epistemisk och deontisk⁸. Epistemisk modalitet uttrycker en bedömning av ett påstående eller en situation med avseende på visshet (eller sannolikhet), grundad i talarens erfarenhet eller världsuppfattning; deontisk modalitet uttrycker olika viljeakter hos den omtalade situationens subjekt (önskan, tillåtelse, krav, nödvändighet osv.) (Judžentis 2012: 166–167; Holvoet 2007: 16–17; Holvoet, Judžentis 2004: 82–83).

Satser med ett epistemiskt eller deontiskt modaladverb eller modalverb kan omskrivas genom att de görs om till en underordnad nominal bisats styrd av ett överordnat predikat som uttrycker epistemisk eller deontisk modalitet, till exempel: Jonas tikrai buvo mokytojas, jfr Tiesa, kad Jonas buvo mokytojas; Tu turi būti mokytojas, jfr Reikia, kad būtum mokytojas (Holvoet, Judžentis 2004: 83; jfr Holvoet 2007: 16–17).

Epistemisk modalitet uttrycks vanligtvis genom konstaterande jakande satser i indikativ (Jonas yra mokytojas). Kärnan i deontisk modalitet utgörs av imperativformer (Jonai, būk mokytojas⁹). Den uttrycks också exempelvis i fall där ett verb i indikativ används

⁸ ”Skillnaden mellan epistemisk och deontisk modalitet tycks på ett visst sätt vara relevant för modus. [...] Om dynamisk modalitet saknar en motsvarighet inom modusdomänen, beror det kanske på att den tillhör modalitetens periferi” (Holvoet 2007: 18).

⁹ ”Om vi godtar att imperativ är ett modus, är det uppenbart praktiskt att ha deontisk modalitet som en viljebaserad typ som motsvarar imperativet inom modalitetens domän, oavsett om vi semantiskt formulerar dess betydelse som grundad i viljan eller pragmatiskt som uttryck för direktiv” (Holvoet 2007: 17; jfr även ibid.: 22–23).

12

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finitiniuose aspektviniuose būti sakiniuose

med hortativpartikeln te(gu(l)) eller proklitikan te⁻¹⁰ (Tegul būna Jonas mokytojas). Indikativ är ett omarkerat medlem i modusparadigmet; det är förknippat inte bara med epistemiska utan också med deontiska modalitetsbetydelser (Holvoet, Judžentis 2004: 86–87, 102–103; Holvoet 2007: 23–24; jfr Jablonskis 1922/1957: 258). Konjunktivformer används, liksom indikativformer, också i satser som uttrycker både epistemisk och deontisk modalitet (t.ex. Jonai, būtum mokytojas, kita kalba būtų; Geriau jau būtum mokytojas). Den står dock i motsats till båda – indikativ och imperativ – med avseende på en annan dimension: irrealis (icke-faktualitet) (Holvoet, Judžentis 2004: 88; Holvoet 2007: 25; Judžentis 2012: 172–175).

Real och irreell modalitet skiljs åt utifrån talarens inställning till huruvida det som omtalas är verkligt. Real modalitet förekommer i situationer som existerar oberoende av människan och är faktiska. Typiskt uttrycks de i satser där verbformer i indikativ presens och preteritum används. Situationer med irreell modalitet är icke-faktiska och föreställda; deras verklighet kan åtminstone inte verifieras vid talögonblicket. Sådana situationer kan uttryckas med futurumformer i indikativ¹¹ samt med imperativ- och konjunktivformer (Judžentis 2012: 168–169; jfr Holvoet, Judžentis 2004: 96–97, 104; Paulauskienė 1979: 141; 153; Plungian 2011: 124, 213–214). Dessutom kan irreella situationer också uttryckas med de redan nämnda presens- och futurumformerna i indikativ tillsammans med tegu(l)¹².

Modussystemet särskiljs alltså enligt två oberoende kriterier. Med avseende på faktualitet står motsättningen mellan real och irreell modalitet (indikativ vs. konjunktiv modus), där den markerade medlemmen (irrealis), som uttrycks med konjunktivformer, betecknar framhävd icke-faktualitet (overklighet). Med avseende på typen av värderande modalitet (epistemisk vs. deontisk) står indikativformer i motsats till imperativformer. Om vi erkänner att motsättningen mellan real och irreell modalitet utgör grunden för modussystemet (Paulauskienė 1979: 141; 1994: 310–311; Holvoet, Judžentis 2004: 103; Holvoet 2007: 26, 59–60; Holvoet 2010: 441–442), bör imperativ då hänföras till real modalitet (Holvoet, Judžentis 2004: 103; Holvoet

¹⁰ Čia laikomasi panašios nuomonės kaip in Holvoet 2007: 39, Judžentis 2012: 172. Plg. „We will therefore describe teateina as an indicative and teateinie as a residual separate mood“ (Holvoet 2007: 39).

¹¹ Jfr: ”Man kan hävda att futurum är en prototypisk irrealis-kategori, eftersom det syftar på händelser som ännu inte har inträffat och därför är overkliga” (de Haan 2006: 41). ”Även om futurum kan betraktas som en irrealis-kategori, eftersom det syftar på händelser som ännu inte har ägt rum, uttrycks det med indikativ i latin” (de Haan 2006: 44).

¹² ”Den grundläggande modusoppositionen fastställs här utifrån om talaren konstaterar handlingen som verklig (indikativ) eller som overklig – beordrad, önskad, hypotetisk (imperativ och konjunktiv)” (Paulauskienė 1979: 141). Jfr (ibid.: 165): ”Konjunktiv och imperativ har egna morfologiska markörer som betecknar handlingens overklighet, medan indikativ saknar en särskild markör; därför kan dess former uttrycka både en verklig och en overklig handling”.

Straipsniai / Articles

13

LORETA SEMĖNIENĖ

2007: 60¹³; Judžentis 2012: 173; för en avvikande uppfattning, jfr Paulauskienė 1979: 141, 153–154). Mer exakt skulle imperativ med avseende på (o)verklighet befinna sig mitt på skalan verkligt (indikativ) > overkligt (konjunktiv), på ungefär samma sätt som konjunktiv befinner sig mitt på skalan epistemisk (indikativ) > deontisk modalitet.

2.

TEMPUS OCH MODALITET

Grammatisk tempus lokaliserar, som en deiktisk kategori, händelser på tidsaxeln utifrån talögonblicket. De enkla verbtempusen (presens, preteritum, futurum) uttrycker deiktiska tidsmotsättningar (nutid, dåtid, framtid). Till skillnad från påståenden uttryckta i presens och preteritum kan påståenden i futurum inte verifieras vid talögonblicket; de är mindre kategoriska eftersom talaren inte kan garantera att de är sanna (se vidare Holvoet, Pajėdienė 2004: 121–124). Som nämnts är påståenden uttryckta i litauiskt futurum således förknippade med irreell modalitet, medan futurum, med avseende på talarens förhållande till verkligheten, är förknippat med epistemisk och deontisk modalitet. Frågan är vilka modalitetsdrag (utöver grammatiskt tempus) som kan tänkas hänga samman med att predikativt bruk av substantiv relativt ofta står i instrumentalis (jfr de Haan 2006: 49–50)?

Imperativ- och konjunktivformer har inga morfologiska markörer för tempus och anger inte mer preciserade tidsrelationer. Handlingen som uttrycks med dessa enkla former förekommer inte ännu vid talögonblicket och har inte heller förekommit tidigare. När imperativformer används ska handlingen utföras; när konjunktivformer används är den (o)möjlig, enbart föreställd eller hypotetisk (dvs. irreell); handlingen kan därmed börja och förverkligas redan vid talögonblicket (i nutid) eller efter det (i framtid) (Ulvydas, red., 1971: 59).

Utifrån det som hittills kortfattat har sagts skulle man kunna tro att modalitet i litauiskan korrelerar inte bara med verbets utan kanske också med substantivets grammatiska kategorier¹⁴. Om man betraktar modalitet som en del av den grammatiska verbkategorin – den så kallade TAM (eng. time–aspect–modality; jfr Givón 2001: 285, 303–305,

¹³ Jfr: ”Imperativen kan i sig själv inte på förhand kvantifieras som realis eller irrealis. [...] Med sin explicita deontiska betydelse står imperativen i motsats till både indikativ och konditionalis. Om vi betraktar skillnaden mellan realis och irrealis som modussystemets kärna, hör imperativen bara delvis till modus: dess funktioner kan definieras pragmatiskt och överlagras i själva verket på modala betydelser” (Holvoet 2007: 26; jfr ibid.: 60).

¹⁴ Jfr: ”Modalitetens grammatiska markörer är mycket varierande. [...] I grund och botten finns det tre typer av markörer: (i) enskilda suffix, klitikor och particip, (ii) böjning och (iii) modala verb” (Palmer 2001: 19; jfr de Haan 2006: 40–41).

14

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finitiniuose askriptyviniuose būti sakiniuose

337 ff.) – en del (och naturligtvis med erkännandet att modalitet och satsens predikation kan uttryckas inte bara med verb), söker artikeln svar på om/hur modalitet uttryckt med olika verbmodus möjligen påverkar tendenserna i kasusmarkeringen av substantiv som fungerar som predikativ. Kan man över huvud taget tala om en tendens att markera olika modalitetstyper på olika sätt när man jämför uttryckstendenserna för substantiv som fungerar som predikativ? Artikeln behandlar modalitet i askriptiva ¹⁵kopulativa būti-satser med substantiv som fungerar som predikativ; finit būti-satser undersöks, där det positiva predikatet uttrycks med former av indikativ, imperativ och konjunktiv. Först undersöks den möjliga korrelationen mellan evaluativ modalitet och kasusmarkeringen av substantiv som fungerar som predikativ (se 3), därefter diskuteras förhållandet mellan (ir)reell modalitet och substantiv i predikativ användning (se 4), och slutligen dras slutsatser (se 5).

Uttrycket av substantiv som fungerar som predikativ undersöks med utgångspunkt i empiriskt material från DLKT. Sammanlagt har 1 462 finita askriptiva būti-satser samlats in och analyseras i artikeln; 639 av dem innehåller indikativformer, 351 imperativformer och 472 konjunktivformer. Materialet sammanfattas statistiskt.

3. EVALUATIV MODALITET (EPISTEMISK VS. DEONTISK) OCH UTTRYCKET AV SUBSTANTIV SOM FUNGERAR SOM PREDIKATIV

Kärnan i epistemisk modalitet utgörs av konstaterande påståenden uttryckta med indikativformer, och kärnan i deontisk modalitet av direktiv uttryckta med imperativ. Låt oss tills vidare lämna konstaterande satser med indikativens positiva futurumformer av būti åt sidan av de skäl som nämnts tidigare, och först jämföra satser med indikativens presens- och preteritumformer av būti med satser där imperativ används, till exempel:

(1) Tio år äldre än jag. Nå, och sedan kom tyskarna hit, så var det ryssar, så tyskar, och sedan åter ryssar. Pappa var byggnadsarbetare, när han byggde hus. DLKT

(2) Vi gick på dans och den där Romas kom från en annan kollektivgård. Han brukade komma till marknaden i Labūnava för Onas skull. Han kom med lastbil, fullsatt. Han var chaufför. Han kom, han körde henne dit. Nå, då träffades vi alltså, och på sätt och vis var vi väl tillsammans. Sedan på natten... på kvällen kom vi tillbaka till kusinen, framåt gryningen. DLKT

¹⁵ Jfr fotnot 2.

Straipsniai / Articles

15

LORETA SEMĖNIENĖ

(3) VU har under sin långa historia spelat en särskild roll i vårt lands kulturella liv, och inte bara där. I århundraden var det ett universitet på europeisk nivå, där människor från olika länder studerade och undervisade. DLKT

(4) Pedagogen och akademikern Juozas Brazaitis var, enligt den tidigare nämnde Stasys Yla, en kämpe – subtil, värdig, uthållig, träffsäker och djupsinnig. Om vi sökte efter personer utomlands som liknade honom under den här efterkrigstiden, skulle vi kanske hitta tre. DLKT

(5) Härska eller lyda! – sådan är devisen som ligger bakom en sådan hållning; eller var en stor människa, en hjälte som utan att tveka trotsar ödet och vinner ära (”ju större fall, desto större ära”, säger Herakleitos). DLKT

(6) I slutet av brevet finns tre korta rader skrivna med Aleksandras Stulginskis handstil: ”Kära Aldute, avsluta dina studier väl, var en god människa, även om jag bor långt borta är jag alltid hos dig i tankarna. Jag gläds åt dig och är stolt över dig. Jag välsignar dig, må den Högste välsigna dig. Pappa.” DLKT

(7) Vi hör V. Krėvės ord, som ligger nära Vydūns: ”Om du är en människa för dig själv, var då själv en människaoch sök din egen väg utan att stödja dig mot någon annans hand.” DLKT

(8) För ett par dagar sedan beställde den litauiska läraren Eugenija dem. – Petrai, var en människa, gör det snabbt, ansträng dig, vi väntar på inspektion om en vecka. Skynda dig, jag ska inte stå i skuld till dig. – Men snälla, lärarinna, vad säger ni. DLKT

(9) ”Följ mig hem!”, säger hon. Fast bara till huset, du vet. ”Så vad då”, säger jag, ”ska jag kanske lägga dig i sängen också?” säger hon, bara till huset, du vet. ”Nej, nej”, säger jag, ”jag följer dig inte.” Nej. And riau, var en vän, följ mig, jag är rädd. Äsch, jag är säker! Äsch, han är där med mig, jösses, säger hon, vi har ställt till det. Nu, karlar, det spökar hemma. Du får beställa en mässa. DLKT

(10) Jag kan inte ta emot din gåva! Det räcker om du betalar för djuren. Sedan, efter en stunds tystnad, sade han: – Jag skulle också vilja erbjuda dig något. Bli min vän. I vänskapens namn tryckte männen ordlöst varandras högra hand. DLKT

Av satserna (1)–(10) framgår att substantivet som fungerar som predikativ i princip kan stå såväl i nominativ som i instrumentalis. Hur hänger de modalitetsskillnader som uttrycks med de aktuella modusformerna ihop med uttryckstendenserna för substantiv som fungerar som predikativ? Om vi medger att nominativ är vanlig i kopulasatser med indikativens presensformer av būti, medan den är något mindre vanlig med preteritumformer, måste vi konstatera att instrumentalis tenderar att väljas oftare för substantiv i satser med imperativformer av būti. Mer konkret kan vi se att instrumentalis för substantiv som fungerar som predikativ väljs i 23,1% av de tillgängliga fallen (det vill säga i 81 av 351 satser av typen (5)–(10)), medan motsvarande andel i satser av typen (1)–(4) är 7% av samtliga fall (det vill säga i 10 av 146 satser; se även Semėnienė 2004).

Om instrumentalis av ett substantiv som fungerar som predikativ alltså är vanligare i satser med imperativform, skulle den följaktligen kunna användas på liknande sätt även i satser med formerna te(gu(l)), te- och indikativ. Jämför:

16

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finitiniuose askriptviniuose būti sakiniuose

(11) – För han med snäckorna! – För Ralph! Ralph! – Må han med trumpeten vara ledare. Ralph höjde handen för att få alla att tystna. – Bra. Vem vill att Jack ska vara ledare? Kören såg missnöjd ut men räckte upp händerna. – Och vem vill ha mig? DLKT

(12) Ett av de bästa sätten att hjälpa barn att förstå begreppet respekt är att behandla dem med respekt. Låt dem vara era partner medan de lär sig. Uppmuntra barnen att uttrycka sina förslag, införliva deras förslag i era planer och värdesätta deras idéer. Lyssna på vad de säger. DLKT

(13) Låt er inte heller kallas lärare, för er ende Lärare är Kristus. Den som är störst bland er ska vara er tjänare. Ty den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd. DLKT

(14) Gruppens färgstarka diskografi bjuder på betydligt fler magiska upptäckter och ögonblick av rock’n’roll-extas. Därför får denna dubbel-LP bara vara en nyckel som gör det möjligt för alla intresserade att öppna dörren till den moderna heavy metal-världen. En värld vars okrönta kungar Judas Priest har blivit. DLKT

(15) Låt volontärerna vara ett föredöme för oss. Vi skjuter upp partipolitiska och personliga tvister till den dag då vi är helt fria och har mognat som nation. Volontärerna gick för att dö för Litauen. DLKT

(16) En sammansvärjning riktad mot nationen, dess solidaritet och livskraft. Därför kan ingen anständig litauer vara deltagare i denna konferens. Om man tvingas dit får man inte åka. Låt två litauiska män vara ett föredöme för oss: dr K. Grinius och prof. J. Aleksa. DLKT

(17) Hör du, lärare, låt mig vara en bukett blommor, så att du kan andas in deras doft! Låt mig vara en färsk, läcker frukt, så att du kan smaka på mig! Låt mig vara en evig smekning, och låt dig sjunka ner i mig!.. DLKT

(18) Aš pats nenoriu (ir negaliu) būti liudytoju savųjų nesąmoningųjų potyrių. Tegu kitam aš tokių nesąmonės šaltinių būsiu. Jis įsižiūrėjo į savo atvaizdą veidrody, kabėjusiam čia pat, ant sienos. Dievė, iš veidrodžio į jį žvelgė nepažįstamas barzdotas vyras. DLKT

(19) Jag ber dig, lyssna. Aurimas får alltså vara vittne. Han kommer inte att låta oss ljuga. DLKT

(20) A. Roslanas, som hade smakat på brödet i sovjetiska läger, svarade: ”Om jag åkte till Moskva skulle jag inte angripa honom med fördömanden eller förebråelser. Det är inte jag utan Gud som är hans domare.” DLKT

(21) Må detta vårt program bli ett minnesljus för dem. DLKT

Även om det finns relativt få satser av typen (11)–(21) i DLKT går det att tala om tendenser i uttryckssättet för substantiv som fungerar som predikativ. I satser där partikeln te(gu(l)) används tillsammans med en presens- eller futurumform av indikativ būti (jfr satserna (11)–(12); (17)–(18)) är nominativ den vanliga kasusformen för substantiv som fungerar som predikativ: i det första fallet används den i 93,75% av alla belagda fall (eller i 15 av 16 satser), i det andra i 87,5% (i 7 av 8 satser). Nominativ är också tämligen vanlig tillsammans med den äldre formen tebūnie¹⁶: den väljs i 87,2% av satserna (eller i 34 av 39 satser) (jfr satserna (13)–(14)). I satser med tebūna (jfr satserna (15)–(16)) utgör kongruenskasus för substantivet som fungerar som predikativ 66,7% av fallen (22 satser

16 Jfr ”Det permissiva (som historiskt fortsätter den indoeuropeiska optativen) har nu försvunnit och har ersatts av indikativformer: den nutida motsvarigheten till te-būnie skulle vara te-būna eller tegul būna” (Holvoet 2010: 426; jfr Paulauskienė 1994: 311–312).

Straipsniai / Articles

17

LORETA SEMĖNIENĖ

av 33), medan andelen med tebus (jfr meningarna (19)–(21)) är 93% av alla meningar (eller 40 av 43)¹⁷. Det verkar som om det i det aktuella fallet inte är så mycket själva den deontiska modalitetstypen som verbformen som påverkar predikativets kasus: i fallet med te- för att uttrycka deontisk modalitet finns det dessutom en tendens att välja substantivets instrumentalis.

Det verkar vara hög tid att återvända till positiva meningar med būti i indikativens futurum. Till exempel:

(22) Alltså vet jag: jag ska bli författare. Inte lärare, inte någon skolinspektör och inte ens lektor eller litteraturvetare (hemska tanke!), utan en skrivande litteratör. DLKT

(23) Skymning. En enda kväll. Snart ska jag bli en skugga. Snart. Jag vill säga dig vem du var för mig och vem du är. Du var aldrig bara en skugga. Du skänker mig evigheten utan att veta om det. DLKT

(24) När man frågade Andrius, som gick sitt tredje år i flätkursen, om det var svårt att fläta, svarade pojken eftertänksamt: ”Nej. Kanske blir jag flätare när jag blir stor.” Och när eleverna fick frågan var forntidens litauer använde flätade föremål log lärarinnan och gladde sig: ”Så mycket de vet...” DLKT

(25) Hur föreställer du dig din framtid? – Det är oklart hur det blir efter mutationen. Om det går bra tackar jag Gud och kanske blir jag sångare. – Det önskar jag dig uppriktigt, Dima. DLKT

(26) Inom sociologin lever en sådan vidskepelse kvar, som tydligt visar att det inte finns någon genväg ut ur vårt ideologiska träsk. (Om du blivit hegelian kommer du alltid att vara hegelian.) Självrannsakan kan inte ersätta de praktiska åtgärder som behövs för att upprätta demokratiska institutioner. DLKT

(27) Jag spelar för andra gången: första gången missade jag en kägla åt ena sidan, andra gången åt den andra sidan av kägelbanan. Jag trodde att jag skulle bli ett ankare för mina barn, men nu har jag visat mig bättre än mina män. Vi planerar mycket bestämt att ta tredjeplatsen, sade Klaipėda-bon Inga Briažalova till Kauno diena. DLKT

(28) Johansen, kan du något om sjöfart? – Nej, sir. – Nå, det spelar ingen roll! Du ska ändå bli styrman nu. Bär över dina trasor till hytten, till hans brits. – Ja, sir, svarade Johansen glatt och gick till förrummet. DLKT

(29) ”Gud, jag är fördömd”, jämrade sig Aichas. ”Rädda mig!” Och Herren hörde honom och förbarmade sig över honom. ”Du människa, du ska bli min profet!” sade Herren. ”Ser du staden? Den heter Regabu. Dess invånare har förorenat marken under sina fötter, eftersom de har överträtt lagarna.” DLKT

(30) Glöm inte att jag är köpman och tänker stanna i Egypten och bli rik. Hetiterna kommer att ge oss den stabilitet vi behöver. – Du ska bli min finansminister, Raja. – Om gudarna vill blir vi rika. Krig är tillfälligt; det viktigaste är att hålla sig undan. DLKT

(31) Ateikite prie manęs – aš jus palaiminsiu, suteiksiu jums amatą. Laimindamas kiekvienam skyręs profesiją. Sakęs: „Būsi mokytoju, būsi kunigu, tu būsi gydytoju, o tu – mokslininku“. Kitam – karininku, dar kitam – menininku... Pagailo levai kamar oje uždarytųjų. DLKT

(32) Visste du det i förväg? – Jag fick order... – Känner du ”Örnungen”? – Nej, det svär jag vid Gud! Jag har bara hört att han ibland låtsas vara halt. – Och du ska bli stum! Så länge den där halte luffaren går omkring vid liv! sade Antosė och spände fast hölstret till sin revolver. Sekreteraren skakade av ett okontrollerbart nervöst skratt. – Din vessla! DLKT

¹⁷ Jfr ”This construction [dvs. te būna] is now bookish and in the spoken language it has been ousted by constructions with tegu(l)” (Holvoet 2010: 427).

18

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finitiniuose askriptyviniuose būti sakiniuose

(33) Knibždėjo žuvų. Netrukus jie tiek jų susėmė, kad vos galėjo ištraukti tinklą. Tada Jėzus Simonui, kuris vėliau tapo Petru, tarė: Nebijok! Nuo šiol tu būsi žmonių žveju! Žuvys buvo stambios, o per didinamąjį stiklą atrodė dar didesnės. Akys baltos, išverstos, jos be reikalo manė, kad saugiai lindės sau. DLKT

(34) Žiaurus dabar bus Mano nuosprendis: bet Tu – negalėsi gyventi be Manęs! Visais kitais atvejais: tu pavirsi Žmogumi be Féjos – Globėjos!! Tu būsi eiliniu lietuviu... Bet, Mielas Linai! Aš nė kiek nenoriu išgąsdinti Tavęs! DLKT

Som framgår av meningarna (22)–(34) uttrycker de epistemisk (jfr meningarna (22)–(27)) eller deontisk (jfr meningarna (28)–(34)) modalitet. I meningar med såväl epistemisk som deontisk modalitet kan båda sätten att markera det substantiv som fungerar som predikativ användas parallellt – kongruent och inkongruent markering. Det finns dock en tendens att i meningar med deontisk modalitet något oftare välja instrumentalis: i meningar med futurumkopula där deontisk modalitet uttrycks används instrumentalis i 26% av alla belagda fall (eller i 27 av 104 meningar), medan andelen i meningar med epistemisk modalitet är 12,4% (eller 31 av 250 meningar).

När det gäller evaluerande modalitet återstår att diskutera meningar med būti i konjunktiv. I sådana meningar är graden av epistemisk visshet och deontisk manipulation lägre (jfr Holvoet, Judžentis 2004: 88; Givón 2001: 313 anm. lower certainty; weaker manipulation). Jämför:

(35) Pagaliau man netrūktų jokios tobulybės, nes duočiau sau visas tobulybes, kurių idėjas turiu, ir todėl būčiau Dievas. Nereikia manyti, kad sunkiau įsigyti dalykus, kurių man trūksta, negu tuos, kuriuos jau turiu. DLKT

(36) Gagarinas, pirmasis žmogus į aukštybes pakilo ir Dievo nerado. Šnekėjo ir mokiniai. Tik mergaitės. Tarp Dievažėnų mergaičių aš prapulčiau, būčiau tyli zylė tarp giesmininkų volungių ir lakštingalų. DLKT

(37) Viliuosi, jog kada nors, miglotoje ateityje, pradėtų darbą pratęs kiti, geresni vertėjai ir gi-lesni mąstytojai. Bet būčiau veidmainis guosdamasis tik ateitimi. Viliuosi, kad ir mano vertimas nėra beveltiškai prastas. DLKT

(38) – Matai, broli, galėjau ir aš per jo protekciją užimti prie tarybinės valdžios neblogą vietą. Būčiau dabar kokiu nors tardytoju, koks nors MGB kapitonas Jonaitis. Tinka mano pavardei toks titulas, ar ne? Narstyčiau dabar tave po kauliuką. DLKT

(39) Ne, žinoma, ir ne todėl, kad ji laukiasi – nors nesuprantu, kodėl ji nori turėti palikuonių su nuobodžiuoju B retu... Tai todėl, kad ji nori, jog aš būčiau jos pamergė. Bifė tyliai sukikeno. – Manau, velniškai drąsu. O tu nenori? – Aš? Su mergaitiškų spalvų, kaip pyragaitis atrodančia suknele? Nė velnio! DLKT

(40) Šią svajonę puoselėjau ir aš, ypač tėvas norėjo, kad būčiau povandeninio laivo kapitonu, iškilčiau moterų pliaže ties Palangos tiltu... DLKT

(41) Įdomu, kaip Tamsta pasidarei universiteto lektorium? – Šiame slavų klube susipažinau su lingvistu prof. Rozvadovskiu, kurs panorėjo, kad aš būčiau lietuvių kalbos lektoriumi prie jo katedros. DLKT

Straipsniai / Articles

19

LORETA SEMĖNIENĖ

(42) Elegant svänger hon på det enda benet och skuttar fram till lådan. Med precis lika stor kärlek tar hon en annan svamp. Om jag ändå bara för detta ögonblick kunde vara svamp... Snabbt! Fortare, framåt, inom en timme måste alla vara plockade. Vi slår också hö. Ingen skonsamhet. Vi har varken macheter eller liar. DLKT

(43) Vid Kuriska sjön, i en liten fiskeby, bodde en liten fiskebåt som väldigt gärna ville bli ett stort fartyg och få se havet. ”Ack, om jag ändå vore ett stort fartyg, då skulle jag segla ut på det brusande havet”, tänkte den och suckade. DLKT

(44) Införa kortare arbetsdag eller arbetsvecka, ge några lediga dagar per månad, ”befria” dem från övertid eller helgarbete. Det vore bättre om jag vore arbetslös. När jag äntligen lyckades hitta ett jobb, fick jag ”stå ut” med så mycket som chefen lade på mig. Jag tiger, trots att jag måste stanna kvar på arbetet till sent och offra lediga dagar. DLKT

(45) När Jakov såg soldatens blodsprängda ögon, med blicken fäst vid dem, tänkte han hastigt: om du ändå vore schakal, och om vargar och vildhundar angrep dig och slet dig i stycken, så att du blev rädd för människor och bara levde av kadaver! Sedan tystnade han och väntade. DLKT

I meningarna (35)–(38) uttrycks epistemisk modalitet, medan (39)–(45) uttrycker deontisk modalitet. Det material från DLKT som finns tillgängligt gör det möjligt att hävda att i meningar med deontisk modalitet och konjunktivformen av būti väljs instrumentalis för det substantiv som fungerar som predikativ oftare: den används i 31,6% av alla fall (eller i 24 av 76 meningar). I meningar av typen (35)–(38) utgör substantivets instrumentalis 4,5% av samtliga meningar (dvs. används i 18 av 396 meningar).

Av det som sagts framgår alltså att den relativa tendensen att oftare använda instrumentalis för det substantiv som fungerar som predikativ korrelerar inte bara med verbets finita form i sig, utan också med deontisk modalitet (jfr även nedan). Om man å andra sidan betraktar motsättningen real / irreell som grundläggande för modusssystemet och hävdar att konjunktiven inte är förbunden genom några särskilda relationer vare sig med epistemisk eller deontisk modalitet, och att dess funktion i meningar av typen (35)–(45) i grunden är densamma (jfr Holvoet, Judžentis 2004: 88–95, 101–103; Holvoet 2010: 431–432; Judžentis 2012: 174–175) – den uttrycker irreella (uttryckligen icke-faktiska) förhållanden – diskuteras nedan modalitetens realitetsgrad i relation till uttryckstendenserna för substantiv som fungerar som predikativ.

4. (IR)REAL MODALITET OCH UTTRYCKSSÄTT FÖR SUBSTANTIV SOM FUNGERAR SOM PREDIKATIV

Som redan nämnts uttrycks real modalitet typiskt med verbets indikativ, framför allt presens- och preteritumformer. Talaren hävdar att handlingen är ett verkligt faktum i nutid eller dåtid¹⁸. Irreal modalitet uttrycks typiskt med konjunktiv

¹⁸ ”När man konstaterar en handling som verklig, anger man också dess tidsliga lokalisering – i det förflutna, nutiden eller framtiden” (Paulauskienė 1979: 153).

20

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finiti­niuose askriptyviniuose būti sakiniuose

modus. Graden av realitet som uttrycks med alla andra modusformer är lägre. Om och hur korrelerar detta med kasusmarkeringen av substantiv som används predikativt?

Utöver det som tidigare har sagts om kasusmarkeringen av substantiv som används predikativt med olika tempusformer i indikativ, bör det också nämnas att i meningar med futurumformen av būti används substantiv i instrumental som predikativ i 16,4% av alla belagda fall (eller i 58 av 354 meningar). I meningar med konditionalisformer väljs instrumentalis i 8,9% av alla belagda fall (i 42 av 472 meningar). Det blir alltså tydligt att substantiv i instrumental används mer sällan i meningar med konditionalis, som markerar framhävd icke-faktivitet (dvs. irrealis), än med former som inte är markerade på detta sätt och därmed uttrycker en högre grad av realitet (t.ex. futurum i indikativ eller imperativformer).

5. AVSLUTANDE SLUTSATSER

Om modussystemet betraktas som bipolärt och indelas enligt två av varandra oberoende kriterier – det värderande (talarens förhållande till situationen) och irrealis (talarens syn på huruvida det som omtalas är verkligt) – urskiljs en skala mellan former för epistemisk och deontisk modalitet och former för framhävd icke-faktivitet och former som inte är markerade på detta sätt (indikativ > imperativ och indikativ > konditionalis).

Förhållandet mellan indikativ och imperativ är asymmetriskt: imperativ utgör kärnan i deontisk modalitet, medan indikativ utgör kärnan i epistemisk modalitet, men indikativformer används också deontiskt. I princip kännetecknas modus som hör till olika modalitetstyper av att substantiv som används predikativt kasusmarkeras på något olika sätt. Den omarkerade (grundläggande) uttrycksformen för deontisk modalitet är imperativ: i sådana positiva kopulativa meningar med būti finns en relativ tendens att oftare använda substantiv i instrumental som predikativ. Liknande relativa tendenser i uttryckssättet, dvs. en benägenhet att välja substantiv i instrumental, ses också med former av andra modus som används deontiskt; här väljs instrumentalis till och med oftare än med imperativformer. När atypiska modusformer används deontiskt (dvs. indikativ eller konditionalis snarare än imperativ) finns en tendens att oftare markera den aktuella modaliteten genom att använda substantiv i instrumental som predikativ (jfr Holvoet 2007: 68). Omvänt återspeglas indikativ, som utgör kärnan i epistemisk modalitet och har sin karakteristiska (kongruerande) kasusmarkering av substantiv som används predikativt, relativt sett även i meningar med andra modusformer som används epistemiskt (jfr konditionalis). När man alltså betraktar uttrycket av substantiv som används predikativt i finita askriptiva meningar med būti, framgår det att tendenserna i predikativets kasusbruk hänger samman med värderande modalitet. Relativt sett oftare kan man förvänta sig substantiv i instrumental som predikativ längs skalan epistemisk > deontisk modalitet, eller med andra ord, i fråga om värderande modalitet, när man utgår från epistemisk modalitet –

Straipsniai / Articles

21

LORETA SEMĖNIENĖ

om man tar indikativformer i presens som uttrycker epistemisk modalitet som utgångspunkt för värderande modalitet och ställer dem relativt mot imperativformer som uttrycker deontisk modalitet, skulle man kunna tala om en gradvis skala (hierarki) indikativ > imperativ, där andra modusformer befinner sig inom hierarkin med avseende på hur substantivet uttrycks.

Med avseende på irrealis ligger andra finita former av būti mellan den asymmetriskt åtskiljda indikativformen och konditionalisformen; dessa har en lägre grad av irrealis än själva konditionalisformen, dvs. tegul i presens och futurum, futurumformer samt imperativ¹⁹. Beträffande den möjliga korrelationen mellan uttrycket av substantiv som används predikativt och irrealis framgår det att man oftare tenderar att välja substantiv i instrumental inte med konditionalis, som typiskt uttrycker irrealis, utan med former av andra modus (dvs. indikativ och imperativ), vilka uttrycker mindre verkliga förhållanden. Typisk irrealis markeras vanligen med verbets konditionalis. Uttrycket av en lägre grad av irrealis tycks korrelera inte bara med modus utan också med tendenser i uttrycket av substantiv som används predikativt.

Således skulle man å ena sidan kunna tala om en principiell relativ korrelation mellan uttrycket av substantiv som används predikativt och modalitet mellan de asymmetriskt åtskiljda leden på skalan epistemisk > deontisk och real > irreell; å andra sidan framträder i de fall där modaliteten uttrycks atypiskt en tendens att markera den ytterligare – genom att även använda substantiv i instrumental som predikativ.

ŠALTINIAI

DLKT – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas, sud. Kauno Vytauto Didžiojo universiteto Kompiuterinės lingvistikos centras (prieiga internete http://donelaitis.vdu.lt).

LITERATŪRA

Ambrazas Vytautas, red., 2006: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Bybee Joan 1985: Morphology. A Study of the Relation between Meaning and Form. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.

Bybee Joan, Perkins Revere, Pagliuca Williams 1994: The Evolution of Grammar. Tense, Aspect and Modality in the Languages of the World. Chicago-London: The University of Chicago Press.

¹⁹ Plg. „..Kalbant apie realaus / nerealaus veiksmo priešpriešą, būtina pažymėti, kad ji yra pačios tiesioginės nuosakos viduje: tai, kas įvyko praeityje, realiau ir konkrečiau negu tai, kas bus po kalbamojo momento. Todėl nereal(a)us veiksmo modaliniuose kontekstuose būtojo laiko formos nevartojamos. Čia tinka tik į ateitį projektuojamos esamojo ir būsimojo laiko formos“ (Paulauskienė 1994: 311).

22

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Daiktavardžio vardininkas ir įnagininkas finitiniuose askriptyviniuose būti sakiniuose

Frawley William, ed., 2006: The Expression of Modality. Berlin: Mounton de Gruyter.

Givón Talmy 2001: Syntax 1. Amsterdam; Philadelphia: John Benjamins.

Haan Ferdinand de 2006: Typological approaches to modality. – The Expression of Modality, ed. by Frawley William. Berlin: Mounton de Gruyter, 27–69.

Hengeveld Kees 1992: Non–verbal Predication: Theory, Typology, Diachrony. Berlin etc.: Mouton de Gruyter (= Functional Grammar Series 15).

Holvoet Axel 2007: Mood and Modality in Baltic. Krokow: Wydawnictwo Uniwersitetu Jagiellonskiego.

Holvoet Axel 2010: Mood in Latvian and Lithuanian. – Mood in the Language of Europe, ed. by Björn Rothstein, Rolf Thieroff. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company, 425–443.

Holvoet Axel, Judžentis Artūras 2004: Nuosakos kategorijos struktūra. – Gramatinių kategorijų tyrimai, red. Axel Holvoet, Loreta Semėnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas (= Lietuvių kalbos gramatikos darbai 2), 77–104.

Holvoet Axel, Pajėdienė Jūratė 2004: Laiko kategorija ir laiko formos. – Gramatinių kategorijų tyrimai, red. Axel Holvoet, Loreta Semėnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas (= Lietuvių kalbos gramatikos darbai 2), 121–140.

Jablonskis Jonas 1922/1957: Lietuvių kalbos gramatika. – Jonas Jablonskis. Rinktiniai raštai 1, sud. Jonas Palionis. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957, 181–433.

Judžentis Artūras 2012: Lietuvių kalbos gramatinės kategorijos. Vilnius: Vilniaus universitetas, rankraštis.

Paulauskienė Aldona 1979: Gramatinės lietuvių kalbos veiksmažodžio kategorijos. Vilnius: Mokslas.

Paulauskienė Aldona 1994: Lietuvių kalbos morfologija: Paskaitos lituanistams. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Palmer Frank Robert 2001: Mood and Modality, 2 edition. Cambridge: University Press.

Plungian Vladimir 2011: Gramatinių kategorijų tipologija 2. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Semėnienė Loreta 2004: Die Prädikative Verwendung von Substantiven im Litauischen: Nominativ vs. Instrumental. – Acta Linguistica Lithuanica 50, 35–53.

Šukys Jonas 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos. Kaunas: Šviesa.

Ultan Russell 1978: The Nature of Future Tenses. – Universals of Human Language, Vol. 3, ed. by Joseph H. Greenberg. Stanford: Stanford University Press, 83–123.

Straipsniai / Articles

23

LORETA SEMĖNIENĖ

Ul vydas Kazys, red., 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3: Sintaksė. Vilnius: Mokslas.

Ul vydas Kazys, red., 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija. Vilnius: Mintis.

Valeckienė Adelė 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Noun in the Nominative and Instrumental Case in Finite and Ascriptive Sentences of būti (to be)

SUMMARY

The article deals with the possible connection between the marking of noun predicatives and the modality expressed by moods. The material analysed in the article consists of ascriptive finite sentences of the copula būti (to be) collected from the Corpus of the Contemporary Lithuanian Language (CCLL) where a positive predicate is expressed in the forms of different moods.

When the system of mood is considered bipolar and divided under two independent criteria – evaluative (speaker’s relationship with the situation) and irreality (speaker’s approach towards the reality of the subject of speaking), the scale of epistemic and deontic forms of modality and the forms of highlighted non-fact as well as the forms not marked like that (indicative > imperative mood and indicative > subjunctive mood) are singled out.

In principle, the moods belonging to different modality types can be characterised by a relatively different marking of the noun used as a predicative. The opinion is followed that in terms of evaluative and irreal modality, morphosyntactic marking is gradual and we can speak about the relative tendency to use the instrumental of the noun used as a predicative in respect of the scales epistemic > deontic (indicative > imperative mood) and real > irreal (indicative > subjunctive mood). On the other hand, in cases when the expression of modality by moods is less typical, a relative tendency can be observed to use the instrumental of the noun used as a predicative in a redundant manner and to use it even more often. The more atypical modality is expressed by the forms of verbal moods, the more the instrumental of the noun used as a predicative is likely.

Įteikta 2013 m. gruodžio 3 d.

LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

24

Acta Linguistica Lithuanica LXX